Smockaveckorna som gått

När jag den 28.1. först inledde min resa som tutor på Smocka (nå egentligen var det lite tidigare i form av planering) så var det två saker jag var rädd för. För det första: tänk om det visar sig att alla yngre studerande är mycket smartare än mig och gör mycket bättre journalistik så att jag dels är helt överflödig och dels kommer att känna mig dum och oerfaren i jämförelse med dem. För det andra: tänk om jag aldrig lär mig vad folk heter?
Nå, jag har lärt mig vad folk heter. Jag har världens sämsta ansiktsminne och kan lätt glömma utseendet på en person jag precis fört en diskussion med för första gången. Men det började arta sig efter ungefär 3-4 veckor och nu vågar jag påstå att jag kan namnge alla som varit med under produktionen.
Den första frågan är ändå lite svårare att besvara. Jag har insett att alla är olika och att alla har sina styrkor och svagheter. Det finns mycket som jag kan bättre än en som precis börjat sina journalististudier men det finns också sådant de gör som jag aldrig ens kan drömma om att göra. Exempelvis är det en etta som på onsdag måste besluta sig för att hoppa in för att var studiovärd i morgondagens radiomagasin. Sådant gjorde jag först på tvåan och då var jag så oerhört nervös att jag knappt sov på hela veckan. Då visste jag också om saken i flera veckor på förhand och kunde förbereda mig. Idag skulle jag knappast ställa upp om någon begärde mig att vara studiovärd om ett par dagar! De flesta ettor på j-linjen på soc&kom är superduktiga! Och så ambitiösa också. Många har betydligt större mod och drive än jag hade i det skedet av mina studier. En del av den driven kommer sannolikt att försvinna när de blir lite äldre och klokare och mer cyniska, men å andra sidan är det också en bra sak att inte vara alltför ivrig. Det blir nämligen lätt fel då. Däremot ska man vara stolt över det man gör. Bara då gör man sitt bästa. Och det är det som räknas. Att man gör sitt bästa. Det behöver inte vara det bästa som någonsin gjorts inom journalistiken i Finland, men det måste vara ens eget bästa.
Imorgon kl 9 sänds sista radiomagasinet. Inatt kommer också den sista tidningen ut. Webben slutar producera någongång i kväll, men radiosändningen och tidningen dyker upp på sajten imorgon.
Tack till vår publik och tack till alla som varit med och producerat. Det har varit en ära att få jobba med er! Jag lovar att försöka komma ihåg era namn också i framtiden, så jag kan säga att "den där jobbade jag med på Smocka!" när ni gör något stort.
Jag har inte bara fått 5 studiepoäng att lägga till min magisterexamen. Jag har verkligen fått ett minne för livet. Och många nya bekantskaper. Många skratt och lite ångest också.
Imorgon har vi vår sista feedback och då ska vi skåla!

Vi kan avsluta mobbningen

Så många gånger under det senaste dygnet har jag på olika diskussionstrådar på internet läst att vi inte kan tillåta homopar att gifta sig som alla andra för att de barn som de eventuellt skulle få i så fall skulle bli mobbade på grund av att de har föräldrar som är homosexuella.
Jo, barn mobbar. De hittar på de mest varierande orsakerna för att göra det. Men vi vuxna kan göra något åt saken.
Den som tar till argumentet att barn till homopar kommer att mobbas säger att vuxna inte kan göra något åt det, att barn alltid kommer att mobba barn som har homosexuella föräldrar. Nej, vuxna kan göra något åt det. Vuxna kan förespråka tolerans. Så länge vuxna går omkring och säger att barn till homopar kommer att bli mobbade så blir de det. Den dagen de vuxna säger nej, sluta mobba, slutar barnen mobba. Det handlar om uppfostran och de värderingar, tankar och åsikter man får med sig hemifrån.
I dagens läge, med allt hat och all diskriminering lär sig barn från en tidig ålder att homosexuella är konstiga och "onormala". Så behöver det inte vara.

Säg nej till all mobbning!

"Inte för vem som helst"

Idag är dagen då Finlands lagstiftare en gång för alla bevisar att i det här landet värderas folk utgående från vem de älskar. Älskar du "fel" person så kommer du inte att få gifta dig. Giftermålet är något som bara de som valt rätt har rätt till.
Att Finland fortfarande diskriminerar personer på grund av sexuell läggning gör mig oerhört ledsen.
Nästan ännu mer ledsamt är det faktum att folk nu tar tillfället i akt att berätta precis hur fel de tycker att homosexualitet är. De säger att det är fel enligt bibeln, sjukt, onaturligt och äckligt. Allt det här samma dag som lagutskottet beslutat att inte låta riksdagen behandla lagförslaget om könsneutral äktenskapslag.

Äpplet

Jag har plötsligt gått och blivit rena Applenörden från att aldrig ha ägt en Apple produkt. Först skaffade jag en iPad mini för ett par veckor sedan. Nu har jag skaffat en iPhone 5. Kanske världen är lite bättre på det sättet, för tidigt att säga.
Visst, jag har kvar min Sony-dator ännu. Men jag tror att den får pensionera sig så snabbt jag är klar med min gradu. Det är visserligen en tid dit ännu.

Med brösten mot Berlusconi

Italiens evige bråkstake Silvio Berlusconi råkade ut för en barbröstad protest på söndagen. Tre kvinnor iklädda endast byxor kastade sig fram för att tydligen attackera honom på något sätt, men något slags säkerhetsvakter lyckades stoppa dem.
I Hbl läser jag om hur "de tre barbröstade kvinnorna hade slagorden "Basta Berlusconi" (Nog, Berlusconi) skrivna över sina ryggar. De greps snabbt av polis på platsen och lyckades inte nå fram till Berlusconi själv."
Under texten finns en kommentar av "Kapitalist".
"Artikeln förtäljer att videon visar "visar hur polisen hårdhänt släpar kvinnorna ut ur vallokalen" när den i själva verket visar motstånd vid gripande samt också lite våld mot tjänsteman. Båda torde (förhoppningsvis) vara brott även i Italien. Men det är ju klart, är man kvinna (eller feminist, vänsteraktivist, religiös eller djurskyddsaktivist) så kan man göra lite vad som helst utan att dömas för de brott man gör, samt dessutom alltid bli gullade med av media... är man en vit medelålders man däremot, så hade texten berättat om våld mot tjänsteman, hot mot demokratin osv."
Kanske det fungerar så i Italien, att våld är tillåtet om det kommer från en feminist, jag vet inte. Vad jag däremot vet är att ingen vit medelålders man skulle protestera på det här sättet. Män gör bara inte så. De sitter på sina nätforum och diverse kommentarsfält och marrar om hur allting är på väg att gå åt helvete på grund av feministerna.
Och Berlusconi då. Han fick sig sannolikt ett gott skratt och så tänkte han att han nog strax måste ordna en till bunga bunga -fest. Det är ju så länge sedan han senast såg ett par bröst på nära håll.

#melfest

Ulrik. Kärlek.

Soini och rasismen

Igen diskuteras det huruvida Soini är rasist eller inte. Han säger att han inte är rasist. Jag säger också att jag inte är en lögnare. Men om jag sedan ljuger för dig? Vad är jag då?
Det är lätt att säga att man inte är rasist. Ingen erkänner att de är en rasist, det hör inte till vår kultur att man är rasist och det är dessutom olagligt. Varför skulle någon erkänna det? Däremot finns det nog hur många som helst rasister också i Finland, också bland Sannfinländarna.
Sedan är det en annan femma huruvida Soini är rasist eller inte då han stöder sådana partikamrater som är rasister.

Kvinnokroppar

En till blogg som jag läser är, förstås, Jeanette Öhmans blogg. Hon skriver i sin blogg om mycket sådant som intresserar mig. Dessutom arbetar hon på Hbl och skriver där bland annat kolumner. En relativt färsk handlar om kvinnokroppsideal. Jag vet inte om jag håller med om att tränad är det nya idealet, men jag är i alla fall övertygad om att tränad är betydligt hälsosammare än anorektisk. Träna på!

Inte bara text

Tanken är att det också ska finnas bilder på den här bloggen. Det ska inte bara vara text. Men jag är så dålig på att fota med en "riktig" kamera och ladda upp på datorn, så jag har främst tänkt mig att ladda upp bilder med mobiltelefonen och min iPad. Min iPad har jag ändå inte ännu haft med mig till så många spännande platser och mobiltelefonen ska jag snart byta ut så där har jag inte installerat bloggprogrammet. Men det kommer alltså att komma in bilder så småningom har jag tänkt. Småningom.

Läs och lyssna på Smocka

Det är hektiska tider just nu. Jag är tutor på produktionen av Smocka på Soc&kom och tillbringar mina dagar/kvällar på skolan. Följ sajten! Finns också på Facebook och Twitter. Och redaktionen jobbar ännu nästa vecka.

Personer som kan konsten att tala och skriva

Hörde precis en sjukt intressant föreläsning om konsten att skriva vetenskapligt men ändå med en personlig touch. Mer min gradu senare. Men ville bara säga att det är så oerhörd skillnad på föreläsare och föreläsare. En del personer säger två ord och du glömmer tid och rum, andra pratar och pratar och pratar och du vill bara dö. Mannen jag lyssnade på för en stund sedan hade verkligen förmågan att trollbinda en. Och jag blev så inspirerad.

Diskursens betydelse

Det är ganska intressant på ett mycket sorgligt sätt det här med att en sydafrikansk sprinter kan, tror vi, döda sin flickvän, och så hamnar de flesta artiklar och inslag om hur hans karriär nu är förstörd. Inte om kvinnan som de facto är död.
Konsten om hur man inramar en nyhet, eller vilken som helst händelse, kallas diskursteori. En "berättelse", exempelvis ett dödsfall, kan ges olika diskurser. Diskursen har enorm betydelse för hur omvärlden uppfattar det skedda.
I det här fallet vore det intressant att göra en analys av hur många artiklar och inslag som ramar in det skedda på ett visst sätt och på ett annat sätt. Jag slår vad om att huvudfokus ligger på Pistorius och hans förstörda karriär.
Exempelvis BBC skriver att "Pistorius är en nationell hjälte i hemlandet". "The case has aroused huge interest both in South Africa, where Oscar Pistorius is regarded as a national hero, and around the world." Inte var, utan är.

Vad händer med köttet?

Jag kan inte låta bli att undra. Kommer allt kött som nu "dragits tillbaka" för att det visat sig innehålla hästkött att slängas?
Det om något vore oerhört synd.

Bloggrekommendationer

Jag läser en hel del bloggar, precis som så många andra. Bloggar är nästan de nya böckerna i mitt liv (egentligen skäms jag över hur lite böcker jag läser numera). Det är ett par bloggar jag vill rekommendera för att de är så bra och för att de skrivs av personer som jag gått i skola med. De är också skrivna av idrottande kvinnor med bestämda åsikter och klar kunskap i ämnet hälsa och idrott. Här är de. Steffit och Dansku.
Jag är själv, tycker jag, relativt hälsomedveten och det är alltid intressant att läsa andra personers åsikter om hälsa, vad man "borde äta" och hur man bör röra på sig. Här finns hur mycket som helst att skriva och tycka, men nöjer mig för tillfället med att rekommendera andra bloggare som har mer kunskap än jag i saken.

P.S Steffi är den vars åsikter mest liknar mina egna - mångsidigt och måtta med allt! Daniela är mer low carb och extrem träning, men har också en del åsikter som liknar mina när det gäller temat hälsa.

Näthatet

Mycket har sagts sedan Svt:s Uppdrag granskning om näthatet mot kvinnor. Jag såg reportaget i lördags och det som jag nu går och tänker på är alla de där männen som skrev saker som "hoppa framför ett tåg" till den unga kvinnan som kritiserade H&M och sedan sade att "det var ju inte personligt" och "alla andra skrev också så". Men det är personligt att kalla någon hora och önska att denna ska dö. Och nätet är ingen frizon. Samma regler gäller här som in real life. Det är så oerhårt svårt att fatta att man ska behöva poängtera den saken.
Jag har länge ansertt att det behövs mer undervisning om internet i skolorna. Inte bara praktiskt, utan också ur en mer etisk aspekt. Mer om det en annan gång. Nu vill jag bara ha sagt att jag önskar att världen vore en bättre plats för alla som har åsikter om saker och ting. Att det skulle finnas mer respekt helt enkelt. Mindre hat.

Oinspirerade personer på gruppträning

Så kort tid har jag bloggat på den här adressen och så fort kommer den första riktigt provocerande texten...
Jag går på gruppträning, såkallad "jumppa" ungefär en gång i veckan. Sällan finns det tid att observera vad andra personer gör, men ibland finns där personer som av en orsak drar till sig mina ögon. Den orsaken är deras brist på engagemang i det som de gör just då, jumppar. Idag fanns det på jumppan en sådan person, dessutom placerad alldeles bredvid mig. Hen var antagligen en nybörjare, oerfaren och kanske med en dålig kondition. Allt det här är okej, jag är inte en sådan som tycker att man måste vara topptränad för att få komma med på jumppa, eller ens särskilt koordinerad (även om det är kul när folk vet skillnad på höger och vänster). Men den här personen hade antagligen kommit dit för att hen läst i någon trendtidning att man måste gå på jumppa för där bränner man kalorier. Hen såg konstant uttråkad ut, viftade lite med armar och ben och stönade sedan lite. Blev aldrig ens svettig. När vi andra gjorde 25 "askelkyykky" (timmarna går alltid på finska) viftade personen med sina ben lite fem gånger och stod sedan och såg uttråkad ut. Det är ok att komma dit och göra fem för att man för tillfället inte orkar med flera men de man gör gör man så gott man kan. Att komma dit och se uttråkad ut är inte ok, för det är sådant som "smittar av sig" på de som befinner sig närmast. Så länge någon rör på sig spelar det ingen roll om hen är precis i samma takt som musiken, men genast då någon stannar märks det. Det är en sådan där konstig grej att jag märker genast om någon slutar och tar en paus och ser uttråkad ut.
Nu tänker personer "sluta bry dig om andra!". Då säger jag: sluta gå på jumppa om du inte tänker vara närvarande i stunden och göra ditt bästa.

"Såklart är det grabbigt"

Den här debatten om Marry Me och kaktusgate har egentligen tagit sig alldeles för stora proportioner och handlat om helt fel saker. Men jag kan ändå inte låta bli att kommentera artikeln i dagens Hbl om "grabbigheten" på Radio Extrem. I artikeln får Kjell Simosas (mannen bakom kaktusuttalandet) och hans kollega Frida Lindholm tala ut om varför Radio Extrem så ofta går över gränsen i sina livesändningar. Kontentan i artikeln är ungefär följande: det är oerhört tungt att göra 20 timmar livesänding per vecka och då mår man kanske inte så bra, så det är helt naturligt att det sker övertramp nu och då och vi på radiokanalen kan ändå inte tillfredsställa alla och så är det dessutom väldigt grabbigt här. Citat som "Frida menar att grabbigheten på Extrem är förlösande. Man går inte omkring och är småaktig eller talar illa om folk utan säger vad man tänker, rakt på sak" får förklara varför Radio Extrem så ofta ger sig på enskilda personer och kränker dem. Samtidigt förklarar Simosas att han ju bett om ursäkt för det han sade om Linnea (som skrev det ursprungliga inlägget om Marry Me). Men, det liksom bara nu är så att vi här på Radio Extrem ofta går över gränsen. Man kan ju inte tillfredsställa alla. Dessutom är Simosas noga med att poängtera att man exempelvis dagen då skjutningarna i Jokela inträffade nog var allvarlig i studion. Oj, tack för den omtanken!
Den här artikeln och det som både Simosas och Lindholm försöker komma med gör absolut ingen nytta, annat än att visa att Radio Extrem tycker att det är helt omöjligt att undvika att såra personer ibland och att de, då någon blir sårad nog ber om ursäkt, men "så är det nu bara". Kanalen kan liksom inte göra något åt saken. Det går helt enkelt inte att städa bort kränkningarna från sändingarna för att kanalen ju är så "grabbig".
Det är jättebra att det finns en finlandssvensk radiokanal riktad till unga personer men en sådan behöver inte alls vara "grabbig". Och att säga att boys will be boys är ingen ursäkt. Det är en skymf mot alla "pojkar" där ute som nog vet hur man kan komma med sin åsikt på ett sätt som inte kränker någon eller antyder att alla kvinnor som har en åsikt sannolikt har haft fel föremål i sin vagina i något skede.
En del av Hbl:s artikel finns här. Med kommentarer och allt.

Nya tag

Okej, så planen var att ladda ner mina blogginlägg från den andra bloggen jag har haft och lägga in dem på den här adressen istället. Men det visade sig vara enklare sagt än gjort. Det blir kanske att för hand lägga in de "bästa" inläggen.
Hur som helst ska jag från och med idag blogga på den här adressen. Min blogg handlar om det mesta. Samhället, mig, nöje, politik, studier, jobb, andra personers blogginlägg, aktuella diskussioner med mera. Enjoy!