Vår, påsk, happy!

Glad påsk! Vi sticker till Borgå för att fira en födelsedag.

P!nk

Musik har aldrig spelat en så stor roll i mitt liv. Jag lyssnar på det som råkar komma i radion, mer eller mindre. Men jag har en klar favoritartist. Pink. Jag älskar attityden i hennes låtar: jag är stark, fuck you och låt mig vara ifred!

Några favoriter:

 

Överlag är det hundra gånger mer kul med artister som sjunger om det hårda, svåra i livet än något trams om hur "du och jag ska bli så lyckliga tillsammans".

Pinks Fucking Perfect: "The only thing I should be drinking is an ice cold beer"

SPOT ON!

Andersson om sexhandel

Li Andersson skriver om sexhandel. Hon har ungefär samma åsikt som jag och analyserar som vanligt problemet från flera synvinklar. Li Andersson är så oerhört klok att jag fattar inte hur hon gör det. Hon kommer att gå långt.

Jag tycker att folk ska få välja själva om de säljer sex eller inte. Däremot tycker jag, att om man inte på annat sätt än genom total kriminalisering kan rädda alla dem som säljs mot sin vilja, då måste försäljningen förbjudas.

Språkskratt

Humorn är enastående när man jobbat i 9 timmar efter 4 timmars sömn. Därför måste jag dela med mig av den här översättningen. Vi vet ju alla att vi finlandssvenskar förväntas klaga högt och ljudligt när vi hittar översättningsfel! Klag, klag, klag, då alltså.

En sak jag ofta undrar är det här med kana och kyckling. Samma sak? I think not.

Bort med det!

Jag läser om Simon, som sålt marijuana och också använt själv. Jag läser också kommentarerna och förvånas över hur många som tycker att man såklart inte kan legalisera knark, inte ens marijuana, för att det orsakar så mycket skada åt den som använder det och åt samhället.
Så tänker jag på alkohol. Jag har aldrig prövat på marijuana, men så vitt jag förstår är det inte alls lika förödande som alkohol. Simon säger också i artikeln att han mest ville "äta karkki" när han hade rökt på för att han kände sig så bra. Det låter sådär lagom skönt med tanke på hur många som slår, skriker, gråter, spyr etcetera när de super.
Det finns ju tankar om att alkohol, om någon hittade på det idag, skulle förbjudas.

Vardagsporr som få ser

Jag tog det här fotot förra hösten och laddade upp det på Facebook. Få reagerade på mitt påstående, se nedan, och de som reagerade sa att "nu överreagerar du".
Påståendet är: H&M marknadsför underkläder för damer med porr.
Allt i den här bilden är porr. Blicken, ställningen, kläderna, mejken. Hon har till och med en scarf (?) runt händerna som man kan binda fast henne i sängen med. Ändå tycker ingen att det är fel på det.
Nu förstår jag att underkläder måste säljas med att man visar just underkläder. Jag har inte läst marknadsföring, det är inte mitt expertområde, men jag vet att man kan visa underkläder också på annat sätt än att göra så tydlig porr av det.
Reklambilden är mer porrig än genomsnittbilden i Slitz, när den tidningen ännu fanns.

Porr är konstant närvarande i vardagen, i reklam som i den på bilden, men också i filmer, musik, tidningar, på nätet (också den så kallade riktiga porren kan ju vem som helst i vilken ålder som helst idag få tag på), på teven med mera. Vi är så vana vid det att vi inte funderar på det, reagerar.
Här finns ändå en dubbelmoral. Föräldrar, lärare och andra vuxna oroas över porren på nätet som är så skadlig. Jo det är den. Men det är helt lönlöst att förbjuda porren på nätet, den "riktiga, som ju EU pratat om, om man samtidigt tillåter porr i vardagen, i reklam med mera. Samma objektifiering av kvinnor, samma våld, samma krav på att vara sexig.. Det försvinner ingenstans så länge sådant här finns i gatubilden.

Det jag inte förstår är att, om man har studerat marknadsföring i x antal år och sedan då ska marknadsföra exempelvis en ljudanläggning, en städfirma, en app eller ett par jeans inte kommer på något annat alternativ än, hmmm, halvnakna tjejer i porrig outfit och porrig ställning. Wau, well spent years, isåfall!

Skattjakt

Den här strålande vårvintermorgonen sitter jag i bussen som vilken som helst löntagare, på väg på jobb. Jag antar att det är sådana här dagar man räknas i det här samhället. Jag bidrar, betalar skatt, producerar. De dagar jag inte arbetar lever jag på studiebidrag och många kan tycka att det är lika med att lifta. Exempelvis igår bestod min insats som studerande av att läsa 150 sidor i en roman (den om Krapl). Själv tycker jag att också varje lilla sak jag gör som studerande är viktig, varje sida läst i en tentbok eller roman tar mig framåt i livet och kommer också att ge samhället något.
Idag ska jag hursomhelst arbeta på riktigt. Likaså imorgon och på fredag. Det blir mycket skatt betalt den här veckan alltså.

Kaffet, det är bra

Jag kommer att fortsätta dricka kaffe efter att ha läst Danielas inlägg om kaffe. Bra eller dåligt ? är utgånspunkten. Bra är slutsatsen. Härligt.
Jag älskar förresten också te i alla former. Det har också positiva hälsoeffekter. Win win!

På kommande imorgon:

...en liten kritisk analys av nedanstående reklambild av svenska H&M. Bilden är från hösten.

Tyst

Om du har haft en hektisk dag. Eller om du är som jag och alltid har på antingen radio eller teven eller annan valfri apparat som ger ljud ifrån sig. Om du vill slippa undan ljudet för en stund.

Youtuba John Cage 4'33.

Här är vi minsann jämställda

Det är speciellt i västvärlden som den konstiga synen på våldtäkt som på något sätt mer berättigat än vilket som helst annat brott blir så tydlig. Nu försöker jag undvika klassisk u-land versus västvärlden -inställning men faktum är ju att många västländer idag kallar sig jämställda. Fråga de flesta finländare, amerikaner, svenskar, fransmän, tyskar, kanadensare etcetera och de kommer att säga att "jo, jag skulle säga att det är jämställt i mitt land".
Det är jämnare löner än för en tid sedan, det är slut på våld mot kvinnor, det är kvinnliga toppolitiker (det yttersta beviset på att Finland är jämställt är ju faktiskt att vi har haft en kvinnlig president i 12 år) (föregående parentes var ren bullshit), det är kvinnors om vd:n med mera. Det är jämställt här säger vi, och skanderar dessutom att de där andra länderna (lägg in valfritt icke-europeiskt land, icke-nordamerikanskt land eller icke-Australien) de måste jobba hårdare för att bli mer jämställda!
Samtidigt vet vi att det i vissa fall, vissa städer och regioner sker mycket fler våldtäkter i västländer än i exempelvis Indien, som ju nyligen chockades av en brutal våldtäkt som ledde till en ung kvinnas död. Samtidigt finns det i västländerna en oerhörd förståelse för våldtäktsmän. Det finns en oerhörd vilja att skylla på offret.

Hon provocerade. Hon sa inte att hon inte vill. Hon ville nog egentligen (man kan inte vilja våldtas!!). Hon har ju tidigare haft sex med så många män. Hon är en hora. Hon var berusad. Han kunde inte hjälpa, han kunde inte hålla sig från att truga sin kuk i henne eftersom hon var berusad och hade så kort kjol och dessutom hade hon ju knullat hans kompis tidigare samma vecka så hon måste ha velat ha sex med honom också. Han är offret här, säger man. Hon ångrade sig och anmäler nu för våldtäkt för att inte framstå som en hora. HORA! Det är vad hon är.

Vi vill vara så jämställda, alla respekterar alla. Men när någon faller offer för våldtäkt, då glömmer vi allt det fina.

Krapl

Ännu en bok. Läsa läsa. Den här hade jag tänkt läsa för länge sedan, men titeln skrämde mig. Nu tog jag chansen eftersom den ingår som en del av kursen i modern finländsk litteratur. Mycket meta. "Kapitel ett" upprepas hela tiden. Gud är visst någon form av berättare.

Våldtäkt eller sex?

Det här med våldtäkter. Jag ska försöka måla upp en liten, helt påhittad historia för att problematisera, väcka tankar och kanske komma till en slutsats. Idag tänkte jag behandla temat "varför sa hon inte ifrån?"
De flesta våldtäkter sker av en person som offret känner, till och med har en nära relation med. Och många våldtäkter, påstår jag, sker då en tonåring känner sig tvingad till att ha sex med en annan tonåring, en pojkvän. Jag har ingen aning om siffror, men vi vet att majoriteten av våldtäkterna aldrig anmäls.
Nå, här kommer en hypotetisk situation.

Flicka, 16, och pojke, 17, har varit pojk- och flickvän i några veckor. Ikväll är de hemma hos honom, ensamma, hans föräldrar är på landet. Flickans föräldrar vet om läget, men de säger att "hon är smart, hon vet vad hon gör". Hon ska ändå komma hem senast 21, det har de bestämt.
Flickan och pojken har inte pratat om sex tidigare. Ikväll ligger de i pojkens säng, de pussas och känner på varandra. Pojken är erfaren, han har haft sex och vet vad han gör. Han vill ha sex. Han börjar så småningom sticka in handen under hennes skjorta, hennes behån. Hon försöker dra sig undan, säger ingenting, vet inte hur hon ska reagera.
P: Kom igen nu! Det går snabbt och jag lovar att inte göra dig illa. Vi är ju tillsammans, då ska man ha sex.
Hon vet att han har rätt. Man ska ha sex när man är tillsammans. Men hon är fortfarande osäker.
Pojken klär snabbt av sig, sitter på sängkanten i helt naken. Drar snabbt av henne kläderna också. Hon slingrar sig lite, tittar bort.
F: Men, vänta....
P: Kom igen nu, en snabb!
F: Jag vet inte...
Han sticker fingrarna i henne. Hon blir rädd, det gör ont och det är helt nytt för henne. Hon rycker till.
P: Ligg stilla!
Hon ligger stilla. Han kommer in i henne med sin penis, knullar henne, håller hennes händer ovanför hennes huvud där hon ligger på rygg. Det är över på 5 minuter. Hon tittar bort hela tiden. Stel som en pinne.
Han ligger bredvid henne efteråt, håller om henne tills hon måste gå hem. Det enda hon kommer ihåg efteråt är att det var obekvämt, gjorde ont, hon blödde hela nästa dag och att det gick snabbt, för snabbt. Hon berättar inte för någon, hon hade ju frivilligt gått hem till honom.
De ses ett par gånger ännu, men sen drar han sig undan. Äsch, det funkar inte, säger han.

I mina ögon är det här en våldtäkt. Samhället och juridiken ser kanske, sannolikt, på saken på lite annat vis.
Hon sade inte nej. Men han frågade aldrig heller. Här kommer vi in på det som jag skrivit om också tidigare. Om skillnaden mellan att köra på tills den andra antingen gör för hårt motstånd för att man ska klara av det, eller den andra "ger sig" och det att båda är överens om att jo, vi ska ha sex nu.
I min värld vore det idealiska det att båda parterna är överens. Men så ser inte samhället saken. Du måste göra aktivt motstånd om du inte vill.
Mitt råd till alla ungdomar och vuxna därute. Fråga. Verkar det som om den andra parten kanske är lite osäker, fråga igen. Och igen. Jo, sådant kan döda stämningen och det kan sluta med att ni inte alls har sex. Men det är tusen gånger bättre att inte ha sex än att våldta.

Mer om det här med att fråga en annan gång.

Margarinhets

Angående mitt påstående att jag inte begränsar mig när det gäller vad jag äter. Det gör jag visst, insåg jag. Jag vägrar köpa hem och helst också äta margarin. Det vet ju alla redan, men margarin är rent industriellt framställt och har väldigt lite "naturligt" eller hälsosamt i sig. Jag brukar kalla margarin för kakka på ren finlandssvenska.
Här äter vi istället hederlig Oivariini. Den där blandningen av smör och växtolja.
Men igen, alla gör som de vill.

Om rån ifrågasattes på samma sätt

Våldtäkter ja. Inget annat brott behandlas på samma sätt. Jag hittade en intressant historia på Twitter, orkade inte skriva så googlade och fotade.

Tankeväckande.

Jag bra på något? Nejdå...

Jag lyssnade på ett avsnitt av Hon som inte rodnar på Arenan. Det var Sonja Kailassaari som intervjuades. Och det var en sak hon pratade om som jag inte kan släppa. Det här med att hon en gång nominerades för ett tv-pris som "favoritperson" eller dylikt. Och hon sade att "ja, det var underligt att jag nominerades" och "jag fattar inte att jag fanns med". Hon såg alltså ingen orsak till att hon som bland annat jobbat på Min Morgon på Yle Fem i tre år och flera finska kanaler före det nominerades för ett tv-pris.
Det här är ett mycket vanligt fenomen, att folk vägrar tycka att de de facto förtjänar erkännande, pris, beröm eller andra bra saker. Jag hävdar också att det är lite, lite vanligare bland kvinnor att de sysslar med sådant, men det förekommer nog hos oss alla i alla åldrar. Även jag sysslar med sådant. Exempelvis har jag genomlevt hela min skol- och studietid med att nästan skämmas för mina bra vitsord i olika tenter och kurser och ämnen för att man inte ska erkänna att man klarat något bra. Det är någon sådan där samhällsregel.
Men det är inte bra. Man ska vara stolt över det man gör. Speciellt över det man gör bra. Och ger någon en en komplimang om sådant man har gjort bra ska man säga: tack, jag var minsann ganska duktig!

Det ska jag själv också försöka komma ihåg.

Det vi måste tala om

Det finns en sak jag brinner extra starkt för. Att få till stånd en attitydförändring när det gäller våldtäkt.
Jag kan godkänna löneskillnader, ojämställdhet i hemmet, objektifiering av kvinnor och mycket mer om vi bara kunde få ALLA att förstå att våldtäkt alltid, oavsett vad som helst är fel och att det aldrig är offrets fel. Ingen har någonsin under några som helst omständigheter rätt att tvinga sig på och in i någon annan. Aldrig. Det finns ingenting som offret kan göra för att göra det "förståeligt" att denna våldtas, det finns ingenting som gärningsmannen kan göra för att det ska gå att förklara bort. Nu hänger ju givetvis alla de här frågorna ihop: jämställdhet, objektifiering, porr, sexualundervisning, våldtäkter, populärkultur. Det går inte att lösa våldtäktsproblemet utan att lösa till exempel jämställdhetsproblemet.
Förvånansvärt många håller ändå inte med mig och det gör mig oerhört ledsen, nästan uppgiven. Men jag vägrar ge upp. Jag tänker fortsätta debattera.
Många kanske tror att det här också är en sådan där generationsfråga. Det är det inte. Massor av unga tjejer och pojkar tycker att det i vissa fall är offrets fel, att det kan finnas situationer då våldtäkt "inte är så farligt". "Hon ville ju." "Hon provocerade." "Hon borde inte ha druckit sig så full." "Vad gjorde hon ensam ute så sent?" "Varför sade hon inte nej?" "Hon ville bara ha uppmärksamhet när hon anmälde."
Det här en fråga som kräver otaliga, otaliga inlägg. Bara så alla vet: det kommer i framtiden att handla en hel del om våldtäkt.
Jag vill kanske nu genast i det här skedet klargöra att jag själv, tack gode gud (eller bara god tur?) aldrig våldtagits. Inte vet jag heller att någon jag känner har våldtagits. Men det vet vi ju också att det är en oerhörd skam att våldtas (säger samhället, inte jag). Så få talar om saken. Kanske känner jag någon som våldtagits, sannolikt. Men jag vill tala för alla dem som inte vågar tala om det. Vi måste tala om det!

Han

Det är jag och Mozart ikväll.

Mina val och dina val

Det har blivit en del "titta vad jag ätit idag" -uppdateringar under den senaste tiden. Det är inte min mening att göra det här till en kostblogg, eller hälsoblogg. Men jag är lite insatt mat och hälsa och mycket intresserad av sådan, så lite måste jag få skriva om saken.
Det är så att jag är en allätare. Det mesta går ner, helt enkelt. Min kost ser ut som de flestas tror jag. Jag äter som de flesta andra för att mitt liv ser ut som de flestas ser ut.
Bröd, pasta, potatis, kött, ägg, ost, mjölkprodukter, godis, choko, kaffe, te, vin, öl, vatten (i mängder!), frukt, grönsaker. Det vanliga. Det enda jag egentligen försöker vara medveten om är dels mitt proteinintag, dels hur mycket alkohol jag konsumerar. Resten sköter liksom sig själv. Nå, fiber är också en sak som jag försöker se till att få tillräckligt mycket av. Men vad gäller protein så tror jag alltså att det lönar sig att tänka på hur mycket man får i sig, för ofta får man alltför lite. Så jag äter mycket kvarg, till exempel. Däremot äter jag inga som helst proteintillskott, sådana tror jag att är för de seriösa atleterna som helt enkelt måste äta dem för att få i sig tillräckligt med näring.
Och alkoholkonsumtionen? Nå, det säger sig självt att man måste hålla koll på den. För mycket orsakar övervikt, men också på andra sätt en sämre hälsa. Jag dricker både vin och öl, men har ibland dåligt samvete över det för att "det blivit för mycket" av det. Det är inte bra att ha dåligt samvete, för då är det liksom ingen point i det att man dricker eller hur? Då njuter man inte av det.
Men, min filosofi när det gäller kost är alltså: ät det du vill och mår bra av så är det bra med den saken. Jag hatar när folk börjar gräla om mat och kost. Vi mår inte alla bra av samma mat, så det gör inte någon någon nytta att kräva att folk ska äta på ett visst sätt. När man når en viss vuxen ålder så vet man nog själv bäst vad man mår bra av - känn efter. Sedan är det en helt annan sak att en del personer (inklusive jag själv) alltför ofta skiter i vad de mår bra av...
Jag tror alltså att för mig är det en mångsidig diet som gäller, om än den ibland tenderar att bli lite ensidig. Jag förbjuder ändå inget. Det finns däremot saker jag inte gillar. Som oliver. Men en sådan där hets att "nej, det här kommer att förstöra min hälsa om jag äter det en dag i veckan" tror jag inte på.

Nå, det var kanske ett tillräckligt långt och helt subjektivt inlägg. Jag har alltså ingen som helst utbildning inom området kosthållning, men läser en hel del bloggar om saken (en del av dem listas till höger). Dessutom har jag erfarenhet av hurdant det är när man förbjuder livsmedel, räknar kalorier, mår dåligt, äter mindre och mindre och till sist inte tillåter sig annat än de livsmedel som man vet att innehåller så lite kalorier som möjligt samtidigt som man sluter ögonen för allt det illa som man då orsakar åt sin kropp och själ. Jag har varit nere i det mörkaste hålet och tagit mig upp därifrån och en stor rädsla jag har är att hamna dit på nytt. Ibland har jag en dålig dag (allt mer sällan nuförtiden) och önskar att jag vore smalare, andra dagar tittar jag mig i spegeln och säger "damn it woman, you are looking gooooood!". Jag motionerar, äter bra och njuter av livet och mår BRA. Det gjorde jag inte när jag var som smalast och genomlevde rena helvetet.

Födelsedagslunch

Eftersom det är min födelsedag idag bjöd min fästman, den bästa som finns, mej på lunch på Bravuria. NAM!
För den icke-insatta: på Bravuria beställer man sin mat av kocken och ser också när den tillagas. Vi gillar konceptet.
Jag åt pasta med räkor, vitlök, rucola, citron, smör. Slurp!

Knarkets avigsida

Vi såg Snabba Cash 2 igår kväll. En mörk och dyster film som på många ställen gör en illamående. Jag ville nästan gråta. Död, död och mera död.
Filmen handlar om priset som många, många människor måste betala för att knarkhandeln är så stor.
För en tid sedan läste jag en artikel om knarkkriget som ju vi alla vet att pågår i Mexiko. Det var någon som sade i artikeln att det här fattar inte de som i västvärlden vill ha sin dagliga fix, att så många människor faktiskt dör på grund av knarket. När efterfrågan är så enorm och vinningen man kan göra likaså, så leder till en massa massa död och elände. Personen i artikeln tyckte att det vore bättre att legalisera handeln så man kunde kontrollera den, se till att folk inte dör i massor.
Jag har personligen aldrig kommit närmare knark (såvitt jag vet) än en fest i min ungdom då en ung man på festen var sur för att hans kompis någon annanstans tydligen ringde upp för att berätta att han nu prövat på cannabis. Och närmare än så vill jag inte komma heller. Knark förstör livet för den som knarkar, men också för alla de människor som involverats i tillverkningen, smugglingen, distributionen med mera. Sällan involveras folk dessutom frivilligt. Nyligen var det i medierna tal om en knarklig i Europa som använder hundar för att smuggla knarket. Hundarna överlever inte det.
Svaret vet jag inte om är en legalisering. Svaret kanske är större medmänsklighet. Men det börjar jag nog tappa tron på. Nu vet jag också att det inte är så enkelt som att man ber en heroinist att tänka på alla förlorade och förstörda liv som följer på dennas missbruk, det hjälper liksom inte personen att sluta missbruka. Men jag hoppas att alla missbrukare håller det i minnet. Det är inte bara ens eget liv man förstör, utan många många andra människors.

Steubenville och hur synd det är om de som döms för våldtäkt

Uppdatering angående Steubenville-fallet. Det kom en dom. De två pojkarna som våldtog, släpade runt, kissade på, fotograferade och förnedrade offret dömdes som skyldiga. CNN valde att vinkla sin rapportering som så att det nu är oerhört synd om de här två lovande unga männen för att de nu stämplas för evigt för det som hände på den alkoholfyllda festen.
Jag vet inte vad jag ska säga. Det här är så ofattbart korkat att man skulle hoppas att den där reportern får sparken.
Vill man bli riktigt riktigt arg kan man också läsa de här twitteruppdateringarna om fallet.

På Arenan om livet som modell

Jag lyssnade idag på en Samtal om livet-diskussion på Arenan. En ung kvinna berättar om livet som modell i Milano. Knark, vikthets och skumma chefer som tar alla ens pengar. Här.

Framtidstankar och studieångest

Jag har länge, i flera år, funderat på värdet av en magisterexamen, en sådan som jag nu är stadigt på väg mot. Vad gör det för skillnad som journalist att ha en magisterexamen jämfört med att ha en kandidatexamen? Alltför många lärare på uni har sagt åt mig att "inte gör det någon skillnad på arbetsmarknaden". Men många lärare har också sagt att det är en fördel att ha en magisterexamen.
I mitt fall var det nog så att jag blev klar kandidat (vintern 2011-2012) och inte riktigt visste vad jag skulle ha gjort, så jag beslutade mig för att fortsätta på magisternivå. Jag har inte ångrat det, men känner nog den där tvekan ibland, att är det nu på riktigt värt det. Igår pratade jag med min graduhandledare som är oroad över att så få Soc&kom-journalister fortsätter på magisternivå. Hennes åsikt är den att det är en fördel att ha en magisterexamen. Speciellt om man inte är hundra procent säker på att det är ren journalist man vill vara. Magisterexamen i kommunikationslära ger ju en också befogenhet att exempelvis arbeta som informatör, inom pr med mera liknande. Och jag är nog inte hundra på att journalistyrket är det garanterat rätta för mig, utan hellre något åt det hållet. Jag skulle exempelvis älska att arbeta i bokbranschen på ett eller annat sätt.
En examen handlar ju mycket också om vad man själv gör av den. Jag har valt att läsa mycket litteratur och mycket socialpolitik. På det sättet har jag två områden som jag har mycket kunskap i, förutom att jag har alla kunskaper som behövs för att producera bra texter i olika former. Min gradu har exempelvis mycket att göra med socialpolitik så det biämnet har också gett mig verktyg att skriva en bättre avhandling. Jag tror att det är hundra gånger bättre på arbetsmarknaden att ha en magisterexamen med tydliga biämnen än att ha läst lite kurser här, lite kurser där och inte riktigt fått ihop till någon helhet. Då menar jag inte att man inte ska läsa just de kurser man vill läsa, det kan man göra, men då gäller det att motivera varför de är en bra kombination och vad de ger en.
Det finns gott om exempel på unistuderande som börjar på ett huvudämne, läser ditt och datt, blir intresserade av något annat, aldrig får en examen i någonting och sedan sitter med sina olika kurser och olika projekt de varit inblandade i. Det har jag svårt att tro att ger ett gott intryck åt en seriös arbetsgivare, såvida man inte kan motivera blandningen.
Summa summarum: jag är glad att jag om sannolikt ett drygt år kommer att ha en magisterexamen som bildar en snygg helhet och att jag kommer att veta vad jag kan göra med de kurser jag har läst. Jag kommer att kunna motivera vad den kunskap jag har kan utnyttjas till.

Papporna på barrikaderna?

Inspirerad av en Facebookdiskussion kan jag inte låta bli att säga. Hur kommer det sig att det ofta är bara kvinnor som förespråkar mer jämställd föräldraledighet? Sällan är det männen som är arga för att de har inte rätt till och ges tillåtelse i samhället att vara hemma lika mycket som kvinnorna?

Varför vill man bli pappa och sedan inte vara med sitt barn?

Colorado Avenue

Boktips. Lars Sunds roman från början av 90-talet. Jag älskar språkbruket. See for yourself!
Om den unga Hanna, hennes liv och göranden.

Kofi

Efter att med äran i behåll ha kopierat typ sjuhundra artiklar för en kurs på uni unnar jag mig lite vardagslyx på unis nya Kajsabibliotek

"Det var värre förr"

Ofta när det är tal om homosexuellas rättigheter i Finland säger man att "det var ju mycket värre förr så de borde vara nöjda med det de redan har" (då menar man exempelvis möjligheten att registrera sitt psrföehållande). Samma argument används också om kvinnors rättigheter (jo, vi behöver fortfarande tala om kvinnors rättigheter för de är ju något helt andra än rättigheter, alltså de som gäller alla människor förutom kvinnor). Att "ni ska vara tacksamma för att ni fått så mycket, det var ganska mycket sämre förr" . Vem borde jag tacka?

Det var sämre förr men det betyder inte att vi nu nått punkten då alla kan luta sig bakåt, säga phew det var jobbigt och applådera till det fina, jämställda och icke-diskriminerande samhället vi har. Jag vet inte när den dagen kommer, om den kommer, men det är inte nu.

JA!

Ja 2013 samlade 50000 namn på några timmar. Otroligt. Jag tippade på en vecka... Hoppas det kommer in ännumånga många flera namn innan 18 september. Om det verkligen kommer in 250000 som är målet är det rena demokratimordet om riksdagen inte behandlar det.

Zombieplaneten

Någon föreslog någon gång att om man gillar att exempelvis jogga och någon gång får frågan varför man gör det så kan man alltid svara att man gör det för att man den dagen zombierna tar över världen klarar av att springa ifrån dem.
Sådär, om personen som frågar vägra godta svaret "för att ha en killer rumpa och för att kunna slå DEJ i en löptävling!"
Jag har idag gjort typ tusen plankor på mellan 1 sekund och 45 sekunder. Så jag kan åtminstone slå en zombie i det, om inte annat (vi sprang nog ganska mycket också).
Den som har sett The Walking Dead vet ju att zombierna inte alls är så snabba, så man behöver de facto inte springa så fort när man tränar för den dagen då scenariot i den härliga tv-serien blir verklighet.

Ja

Jag har nu skrivit under det andra medborgarinitiativet i mitt liv. Min tippning är att Tahdon 2013/Ja 2013 kommer att samla de behövda namnen på en vecka eller två.
Det är dags för Finland att sluta diskriminera utgående från vem man älskar.

Varför bo i rasism-Sverige?

Sylvia Bjon bloggar på sin Husis-blogg Zeitgeist om rasismen i Sverige och den diskussion som där nu pågår om vardagsrasism. Så är det någon som kommenterar att i stil med att "om det nu finns så mycket rasism i Sverige, varför flyttar så många dit då från andra länder?"
Hmm, tja. Kanske för att de i sina tidigare hemländer riskerar svält, tortyr, misshandel, våldtäkt, förtryck, krig, misär, censur med mera? Kanske, kanske.
Rasism är hemskt, men ibland är alternativet hundra gånger värre.

Att säga så lite trots så mycket makt

Och priset för det mest rafflande uttalandet den hör veckan går till... tadam, tadam, tadam! Anna-Maja Henriksson, vår justitieminister. Hon säger att, wait for it, våldet mot kvinnor är ett stort problem i Finland.
Tack för den djupa, tankeväckande analysen av ett enormt problem som skulle kräva konkreta, tydliga och främst av allt helt nya insatser för att lösas.

Synen på våldtäkt i USA

I USA har nu rättegången mot de unga killar som misstänks ha sexuellt utnyttjat en berusad och frånvarande flicka börjat. Pojkarna släpade flickan med sig på olika fester, där andra unga fotade, twittrade och skrattade åt den halvnakna tjejen. Dessutom ska personer ha kissat på tjejen.
Det finns inga ord för att beskriva det som hände. Det enda man kan göra är fråga sig vad alla som såg men inte ingrep tänkte. Och vad pojkarna tänkte, för övrigt kända fotbollsspelare i sin hemstad. Sådant här får inte hända, aldrig. Det är lätt att se vem de skyldiga är. Det är de där pojkarna som kränkte tjejen och alla passiva dumskallar i publiken. Haahaa sån underhållning att se tonårspojkar släpa runt på en medvetslös tjej och veta att de också utnyttjar henne, våldtar henne, sticker sina fingrar i henne.
Genusfolket skriver om fallet.

Skumt

Och känslan när man hör att grannarna sysslar med något skumt men man inte vet vad och nästan har lust att gå och ringa på för att fråga. För en stund sen lät det som om de höll på och bankade huvudet i väggen, nu låter det som om de sågar. Jag kan inte låta bli att tänka på det där ena Mr Bean -avsnittet då han sågar sig in i hotellgrannens badrum..

Hunden och solen

Det var en gång en hund vars enda obligatoriska syssla en dag som denna var en kort promenad och sen ligga och sola.

Katolsk konservatism

Den katolska kyrkan fick precis en ny ledare. Man talar om förnyelse och modernisering, men det kommer inte att hända. En instans som ser det som okej för gamla gubbar att sexuellt utnyttja pojkar och flickor kan inte påstå sig hänga med i samhället. Så länge katolikerna har personer som Sara Torvalds som uttalar sig i medierna å katolikernas vägnar kommer det att finnas en stor, stor klyfta mellan katolikerna och de som förstår att det nog finns stora sociala problem i världen men att det också är ett stort problem att vuxna personer ger sej på barn.

Ett försök att vara social

Jag ska ikväll träffa gamla j-klasskamrater (de som började på Soc&kom hösten 2008) för första gången på evigheter. Det är länge sedan vi senast var samlade allihopa (nå, alla kan ju såklart inte komma) och en del av dem har jag inte sett på flera år, på riktigt.
Imorgon får vi gäster och på söndag åker vi för ett par timmar till Borgå på kalas. Slutet av veckan är med andra ord fylld av möten med människor. Det är bra. Ibland blir det alltför lite sådant.

För övrigt läste jag igen en mycket bra kolumn av Kaj Korkea-aho i dagens Hbl. Han skriver alltid så bra. Jag läste nyligen hans senaste bok, och det var nog en upplevelse jag sent kommer att glömma. Verkligen läsvärd (det här är ingen bokblogg, jag råkar bara vara mitt uppe i en bokläsarperiod just nu). Hbl har inte postat kolumnen på webben, shame on them, så det gäller att leta fram den i tidningen EDIT: här är länken http://hbl.fi/impuls/2013-03-14/408936/kaj-korkea-aho-so-what. Han skriver om hur också han som "skattebetalande nykär bögmedborgare" kommer att skriva under initiativet Ja 2013.
Det ska jag också göra och jag tycker inte det behövs en orsak för att göra det.

Alltings början

Boktips. Alltings början av Karolina Ramqvist. Om eb tinårig tjej i Stockholm. Om kärlek och icke-kärlek, att vara beroende av en man som inte verkar vilja vara med en annat än för att ha sex och om att växa upp som kvinna. Mycket ångest, alkohol och tobak, mycket känslor och mycket funderingar kring livet och vad det innebär att växa upp som kvinna.
Jag är så glad att jag igen kommer att ha tid att läsa böcker den här våren. Skönlitteratur. En dag satt jag på bussen och skrattade för mig själv på grund av något jag läste i den här boken. Sådant kan böcker göra.

Den där vackra vårvinterdagen

Det här inkommande veckoslutet är det exakt ett år sedan jag, min fästman och mina föräldrar var i Joutsa ett veckoslut. För den som inte vet (sannolikt alla) så är Joutsa en liten ort i östra Finland, "järvisuomi". Vi bodde ett veckoslut i en liten, mysig stuga med bastu och utsikt över en vacker sjö. Lite bilder från de dagarna, varsågod! Det var härligt väder och vi var ute och gick på isen.

En favorit

Om man äter choklad så är det minsta man kan göra att se till att den är mörk och Fairtrade. Nä, skämtar bara. Men nog är det gott med kaffe och mörk choklad.

Ingen ursäkt är tillräcklig

Jag läser om en 13-årig flicka som sannolikt tagit sitt eget liv i Sverige som en följd av nättrakasserier och funderar hur många flickors och unga kvinnors liv som måste förstöras innan de vuxna börjar ta trakasserier i skolor och på fritiden på allvar. Det vanliga svaret som flickor får av vuxna då de berättar att en jämnårig pojke trakasserar dem (det kan vara något så oskyldigt som att dra i håret eller skriva på nätet att flickan är ful och dum i huvudet) är något i stil med att "han är bara kär i dej och vet inte hur han ska bete sig för att då din uppmärksamhet" eller, det värsta "sådana är de där pojkarna".
Det ska inte vara okej att mobba eller trakassera oavsett kön. Att säga att det handlar om förtjusning, tafatthet eller "pojkhet" är att förringa problemet och göra det hundra gånger värre för den drabbade. Det förstör också för den som trakasserar/mobbar då denna aldrig får en chans att lära sig var gränsen går.
Också när jag var ung, i högstadiet och gymnasiet, förekom det trakasserier riktade mot flickorna i klassen från pojkarna. Ingen vuxen gjorde någonsin någonting åt saken.

Läsa läsa läsa

Jag började igår på en ny kurs på Uni. Kursen behandlar modern finländsk litteratur på båda språken och därför ska man läsa minst 12 verk av olika författare. De här böckerna fick jag med mig från biblioteket igår. Ska bli spännande att läsa!

Bibelns läror

När det gäller homoäktenskapsfrågsan finns det fortfarande mycket som förbryllar mig. Det som kanske förbryllar mig mest är hur många personer som plötsligt, i just den här frågan, tycker att man måste "följa Guds ord", also known as Bibeln.
Och det jag verkligen inte förstår är hur de här personerna som då tydligen läst Bibeln från pärm till pärm eftersom de är sådana experter tar sig friheten att välja ut en sak, det att homosexualitet är fel, och påstår att just det här måste vi leva enligt. Samtidigt som de väljer att ignorera resten av alla regler som finns i den där flera tusen år gamla boken (som ju faktiskt är skriven av människor, inte av Gud). Faktum är ju att den här världen och det här landet inte skulle fungera om vi levde enligt Bibelns läror. Varför ska man då välja ut en sak och hävda att, jamen, här har vi sanningen?
Och om det nu mot förmodan finns någon där ute som faktiskt lever helt enligt allt det som står i Bibeln, så gör det då. Men tvinga inte alla andra att leva enligt det som ett gäng personer för flera tusen år sedan tyckte att var rätt, skrev ner och började kalla Bibeln.
Det finns säkert mycket hopp, tröst och glädje att finna i Bibeln, men där finns nog inte några som helst "sanningar" om hur samhället borde se ut idag och vilka lagar som ska gälla.

Crazy intervallträning

Jag har just varit på typ den tyngsta jumppatimmen någonsin. Hon som drog den är bekant också från tidigare timmar jag varit på och hon är helt crazy. Då menar jag crazy på ett sådant sätt att om det vore möjligt att få ut ström från människor så skulle hon med sin energi lysa upp en hel stad.
Samtidigt peppar hon ju en själv så att man verkligen ger allt. Jag vet inte hur jag klarade den sista intervallen, sannolikt var det på adrenalin.
Vi hade dessutom gått en lååång promenad i solen på dagen, så nu är jag nästan redo att dö.

By the way, så var det fel typ som vann Melodifestivalen igår. Men vad kan man, när ett gäng slumpmässigt valda utlänningar röstar fram sin "favorit" (som om rivalerna skulle rösta på det bästa alternativet..)

Enjoying life

Efter en dag med städning, promenad, god mat och strålande väder är det strax dags för #melfest. Med lite vin, såklart.

Fredagsvinet som inte finns

Jag funderar ibland på det här med fredagskväll och det där ena glaset vin som för många hör just den stunden till. Det är nämligen så att också vi dricker vin, meaning, jag och min sambo (han är på riktigt min fästman men trots att han varit det redan i ett och ett halvt år är jag ännu inte helt van vid att uttala/skriva det ordet). Men vi har ett problem och det är det att vi, när vi vill ha vin alltid måste släpa oss till närmaste Alko. För till skillnad från civiliserat folk så har vi aldrig något vin hemma. Aldrig. Vi köper alltid en flaska, dricker upp den senast nästa dag och så måste vi köpa nytt. Och jag förstår inte hur folk gör som har vin hemma, sådär flera flaskor av det.
Ett av målen i mitt liv är att en dag kunna säga, "hm, ska vi öppna en flaska ikväll" och så bara gå fram till en hylla och plocka fram en flaska.


För övrigt: imorgon är det #melfest igen. Och det är final! Jag hejar på Yohio

men håller också tummarna för Ulrik, trots att han sång är lite väl hörd.

Ännu om dagen

"Hur kan man inte vilja att kvinnor ska ha samma rättigheter som män?" skriver Peppe.

Jag tror också att det är något som alla vill, lika rättigheter för alla. Men jag har också blivit helt övertygad om att feminismen behöver en make-over (som i den där äckliga amerikanska tv-serien där den där äckliga programledaren alltid får alla att gråta när han bygger om deras hem, men på ett mycket mer fint sätt). Det är få som vill kalla sig feminister och det beror på den image som feminismen har. Tyvärr.

Jag har ändå inte något bättre förslag på vad man skulle kunna kalla tanken om att kvinnor också är människor med precis samma rättigheter, skyldigheter och problem som alla andra har.

8 mars 2013 och inget lika värde i sikte

Idag firar vi Kvinnodagen. Det har vi gjort i över hundra år, tydligen. Idag är alltså dagen då vi uppmärksammar kvinnors prestationer och kvinnors önskemål och kvinnors villkor. Vi pratar om kvinnors löner, kvinnors arbetsvillkor, kvinnliga chefer, kvinnliga beslutsfattare, kvinnliga kändisar och kvinnliga frontfigurer inom olika discipliner.
Fortfarande går vi och väntar på dagen då vi kunde prata om lika villkor för människor. Utan prefixet kvinnors eller kvinnligt.

CocaCola gör det igen

Resultaten från den här studien måste vara veckans bästa skämt! Det är CocaCola som har finansierat studien, så såklart framkommer det inte att det i själva verket är den ökade sockerkonsumtionen i kombination med en massa annat som gjort både män och kvinnor fetare. Jag börjar osökt tänka på den här kampanjen, lanserad av CocaCola för en tid sedan.

CocaCola går ner längs helt fel väg när de väljer den här rutten. Låt folk dricka läsk om de vill förstöra sin hälsa, men låt också folk få veta hur illa de här dryckerna faktiskt är för en. Inklusive alla lightprodukter, som till och med kan tänkas vara värre för en.

Morgonfrustration

Man blir lite ledsen av att se på morgon-tv där en medlem av frivilliga brandkåren sitter och pratar om hur det nog är fritt fram för kvinnor också att komma med. "Kvinnorna sitter inte bara och kokar kaffe där, inte!".
Än en gång blev det klart för mig att områden i samhället som jag trodde var relativt jämställda inte alls är det.

Ny app något för mig?

Här satt jag precis för någon dag sedan och pratade med ett par bekanta om det här med att de finländska tidningarna ligger efter i utvecklingen av innehåll och upplevelse för de kunder som läser tidningen på någon form av platta. Och så snubblar jag över en reklam för det här.
Tydligen ska man ladda ner en gratisapp och så vips blir läsupplevelsen i ens padda så mycket bättre! Vet inte exakt vad det innebär, men funderar nu på att pröva.

Smoothie

Jag har länge velat pröva på 30 day green smoothie challenge, men tills vidare är alla mina smoothien rosa.

BB 2013

Nu då det ska komma "kändis Big Brother" i teven så måste åtminstone Matti Nykänen och Johanna Tukiainen vara med! Annars blir det inget av det hela.
Eventuellt också Petri Nygård, så blir det riktigt bra. Och han som föll från flygplanet och landade på pokalen, vad heter han nu igen, när lejonen återvände hem med sin VM-vinst 2011.

Och jo, jag har tittat på BB...

Att misslyckas med sin dag

Igår var egentligen dagen då jag, efter en lång paus på grund av Smocka, skulle återuppta jobbet med min gradu. Nå, igår gjorde jag ingenting på min gradu och idag skulle jag ha gjort något men fick sedan veta att jag måste skriva en rapport för min tutorinsats på Smocka så då gjorde jag det. Jag hann ändå öppna dokumentet, som heter kort och gott avhandling, bara för att konstatera att "ghäää jag vet inte vad jag gör och jag vill inte ta reda på det heller!"
En mellanrapport ska jag i alla fall lämna in om drygt en vecka, så senast då måste jag ha sammanställt något slags textutdrag. Just nu ser det ut som om den texten kommer att innehålla en hel massa "kolla upp", "skriv in källa här", "vidareutveckla" och "blaa blaa".

Fortfarande tjejens ansvar att säga nej

Jag såg nyligen en dokumentär på Yle. Du kan se den här. Den handlar om en tjej som när hon var 15 våldtogs av flera pojkar medan den pojke hon var kär i såg på. Och om hur hon några år senare inte kommit över det som hände utan fortsätter att straffa sig själv. Det var ju hennes eget fel, som det heter. Om hur en lärare på skolan som fick veta vad som hänt sade åt henne att "du måste hålla tyst om det här annars kan det skada skolans rykte". Om hur hon måste byta skola medan de som våldtog henne kom undan utan några som helst följder.
Och om hur unga tjejer och killar är rörande överens om att det är flickans ansvar att se till att hon skriker, sparkar och slår om det är så att hon inte vill ha sex. I Sverige, idag. Där man skulle tycka att sex förutsätter att två (eller flera) parter är överens om att det här ska vi verkligen göra, tillsammans.

Observera alltså skillnaden mellan att båda parter kommer överens om att, jo, det här ska vi göra, och att den ena parten bara kör på tills det antingen kommer ett tydligt NEJ JAG VILL INTE följt av sparkar och slag, eller den andra verkar vara med på noterna.

Hata Kokoomus

De unga samlingspartisternas kampanj får mig mest att känna mig uppgiven. De ger liksom inte upp, de ska ha bort svenskan från skolorna. Det får mig att känna mig trött och besviken. Jag satsade så oerhört många timmar på finskan under min skoltid, det var det enda ämnet jag skrev två gånger i studentskrivningarna och jag pratar finska dagligen i olika sammanhang. Jag ser på finsk tv, jag ser på filmer med enbart finsk textning och jag får ångest och svett varje gång som jag under ett samtal försöker komma på ett ord på finska men inte kan hitta det och trots det inte vill säga det på svenska för att jag inte vill "avslöja" mina dåliga kunskaper i finska (som ju i själva verket inte alls är dåliga). Jag har svettats och ansträngt mig så oerhört mycket för att få höga vitsord i finskaundervisningen från lågstadiet ända till och med på universitetet för att jag vetat att jag måste kunna finska. Samtidigt finns det ända upp bland riksdagspartiernas ungdomsavdelningar starka åsikter för att slopa den obligatoriska svenskan. Det enda ämnet man tydligen i framtiden ska kunna välja bort i grundskolan. Däremot ska vi finlandssvenskar inte få välja bort finskan. För att man "måste kunna finska" för att kunna leva i Finland. Svenska måste man inte kunna, påstår de. Nu inser jag ju att det inte heller i dagens läge är så att någon med finska som modersmål faktiskt lär sig svenska i skolan. Det har jag fått erfara i många sammanhang, exempelvis på FPA, hos läkaren, tandläkaren och polisen. Men varje sådan här kampanj gör att de finskspråkiga ungdomarna bara blir mer negativt inställda mot svenskan. "Just det, varför ska vi tvingas lära oss ett språk som så få ändå talar?!"

En bekant till mig berättade för ett par veckor sedan om en man hon ätit lunch med den dagen. Hon sade att han var från ett mellaneuropeiskt land (tror det var Schweiz eller Österrike eller något liknande). Han hade kommit hit i september för att studera. Nu hade hon suttit på lunchen och pratat svenska med honom, han hade svarat på svenska. På ett halft år hade han alltså lärt sig svenska så att han kunde föra samtal. Min reaktion var "han borde resa runt till olika finskspråkiga skolor och tala om hur enkelt det är att lära sig".

Alla sådana här kampanjer är ett slag i magen på alla finlandssvenskar. "Vi värderar er så lågt att vi inte orkar byr oss om att lära oss ert språk trots att ni alltid levt med oss i det här landet, däremot ska alla finlandssvenskar nog lära sig finska så att vi kan kommunicera med er."

Että kiitoksia vain, kaikki nuoret kokoomuslaiset!

Frukost nummer 3

Och vädret där ute som inte alls motsvarar min vårfiilis när jag klockan halv ett äter "frukost" nummer tre. Jag har aldrig varit bra på att veta hur man äter när man inte äter lunch.
För övrigt kallar min pappa sin lunchtimme på jobbet för frukost.

Läsvärd kolumn

Fritjof Sahlström skriver i dagens Hbl om hur Finland förra veckan valde att ta samma väg som öststaterna när det gäller samkönade äktenskap, eller den så kallade könsneutrala äktenskapslagen. Läs.
Det enda positiva i den här stora orättvisan är att jag vet, precis som Sahlström, att det inte kommer att dröja länge förrän också homosexuella par får gifta sig.

Melodifestivalen 2013

Vi har igen den här vårvintern följt med Melodifestivalen. Helt otroligt hurdan skillnad det är på motsvarande tävling i Finland och den. Även om bidragen i år inte varit lika bra som ifjol i Sverige. Showen och programledarna är också i helt annan klass än i Finland. Och Jedward igår! Härligt!

Räsänen, jag förstår inte dej

Jag har så svårt att förstå Päivi Räsänen (på många punkter men speciellt mycket) angående den nu aktuella abortdiskussionen.
För det första så säger hon exempelvis i det här programmet att läkare ska få välja om de vill utföra en abort eller inte. Hon har också lagt fram ett lagförslag om saken. Det jag inte förstår är hur man kan tänka sig att ha läkare som väljer sina patienter. Läkare ska alltid rädda liv, det förstår jag. Och jag förstår också att det kan gå emot en läkares personliga intygelse att göra abort. Men det ska inte få påverka dennas yrkesutövande, enligt mig. Det blir så otroligt farligt om vi låter läkare börja, i själva stunden, välja vem de ska hjälpa. I dagsläget kan läkare välja vad de vill specialisera sig på och i det skedet kan de ju välja att inte göra aborter.
För det andra så säger Räsänen i programmet, att man måste bestämma sig för när man tycker att livet börjar. Hon tycker att det börjar i stunden då ägget fertiliseras. Men det är också enligt mig en farlig väg att gå som i längden leder till svåra situationer när det gäller kvinnors rätt till sin egen kropp. För om man i riksdagen och i lagstiftningen och på sjukhusen börjar se ett foster som en människa med samma rättigheter som levande människor, hur avgör man då vad kvinnan får och inte får göra då hon är gravid, eller till exempel föder. Om det i samband med alla graviditeter finns två människor med precis samma rättigheter, vems rätt väger då tyngst? En kvinnas rätt att leva sitt liv som hon vill eller en annan persons rätt att få en perfekt start i livet?
Min ståndpunkt i abortfrågan är givetvis att en värld utan aborter vore en nära på perfekt värld. Men vi är inte där ännu. Aborter måste göras av olika orsaker och jag tycker att det alltid ska vara den gravida kvinnan som avgör när hon vill eller inte vill föda ett barn. Allt annat är farligt och kränkande.

The mugg

Lördagsmorgnarna då man är ensam uppe för att ta sig till jobb blir så mycket bättre av en egen uni-mugg, inser jag nu.

Bussen kommer lastad

Och att missa sin buss, springa till en annan hållplats för att ta en annan buss, hoppa på bussen som visar sig vara full. Full av barn i lågstadieåldern. Som pladdrar och babblar och skrattar och hojtar.
Något av det värsta jag vet är att tvingas dela ett begränsat utrymme med en stor mängd barn. Jag får ångest.