Den fula sanningen om kärlek

Jag har en teori om äkta kärlek. Äkta kärlek är sådan kärlek där den som älskas inte behöver låtsas, göra sig till, planera och fundera, göra upp strategier och fundera på vilken av de sju outfitalternativen man ska ha på sig på dejten. Äkta kärlek söker upp de två berörda personerna och för dem samman oavsett om den andra "gjort bort sig" någon gång eller har fel yrke eller inte ser ut som en sådan som kan tänkas vara den andra personens "typ". Äkta kärlek kräver inte att den ena kör en viss bil eller klär sig på ett visst sätt eller gör något för att imponera på den andra.
Jag tror att folk blir kära när de blir det, sådant kan ingen annan påverka, inte ens den som personen blir kär i.
Jag tror att folk gör det hela svårare än det på riktigt är. Antingen gillar någon dig eller så gör de inte det. Om du måste spela en roll, dölja saker, ljuga, förvränga sanningen eller göra sådant och agera på ett sätt som inte alls är du kan det hända att personen blir kär i dig, men hur länge klarar du av att upprätthålla fasaden? Hur roligt och hållbart är det att lura en person att älska dig? Nej, tänkte väl det.
Många Hollywoodfilmer älskar det här temat: hur lura en person att gilla dig tillräckligt mycket för att bli kär i dig trots att hela du är en lögn.
Den här var underhållande för några år sedan. Numera blir jag mest ledsen när jag ser den. Jag antar att det har att göra med att jag blivit äldre och fått mer självförtroende. Idag inser jag att den jag är är den jag är. Och jag rockar.

Att skjuta ner

Jag tror på att människor mår bra av att stötta varandra. Säger någon att det här vill jag, det här tror jag på, det här ska göras, så är det oftast bättre att säga att "det låter jättebra, så är det" än att säga att "jag bryr mig inte, det var det dummaste jag har hört.

På tal om att stötta så skrev Mikael Sjövall i tisdags en uppmärksammad kolumn i Hbl. Såhär menar han. Jag som vit, medelålders man i Finland med en elitställning som möjliggör att jag skriver kolumner i Hbl utan att direkt ifrågasättas är trött på att kvinnor ska tycka att det här landet inte är jämställt, jag som man med de ovannämnda privilegierna bestämmer att det här landet minsann inte behöver någon mer jämställdhet. Se det som ett exempel på hur man inte stöttar på vettigt sätt.

Det är så lätt att sitta där på sin tron och säga att alla som tror att det finns olika hinder i samhället har fel.

Stor synlighet, ingen röst

Jag sitter här och grubblar på det här med synlighet versus röst. Att det finns enorma grupper av personer som är så oerhört synliga i medierna men sällan eller aldrig ges en röst. Sådan grupper är romska tiggare, för att nämna den grupp jag snart kan kalla mig specialist på (nej, det var ett skämt, jag har inte som helst tanka på att kalla mig specialist på en så massiv grupp personer efter att ha skrivit en gradu som tangerar gruppen) men också utslagna, missbrukare (se bara dagens Hbl och artikeln om alla "hemskheter" som missbrukarna orsakar i Tölö), invandrare, fattiga, personer som har det allmänt jobbigt på olika sätt. Det skrivs mycket om sådana fenomen som samhället kallar jobbiga fenomen men personerna som anses jobbiga får nästan aldrig kommentera ärendet.
Ta nu bara romska tiggare. När Hbl skriver om romska tiggare är det myndighetsrepresentanter som pratar. De romska tiggarna får ibland vara med, men då som anonyma ansikten på bilderna, sittande på knä på trottoaren.

Bokrecension: Vi måste sluta ses på det här sättet

Jag skrev att jag ska läsa den här boken. Just det har jag nu gjort och tja, lite besviken är jag. Minns inte var jag såg tipset att man ska läsa den, men det känns som om det här helt tydligt är en ungdomsbok. Handlingen är mycket enkel, karaktärerna mycket enkla att lära känna och förstå och temat sådant att visst, det är underhållning, men ger inte så mycket åt mig.
Enkelt: Tjej blir kär i man, man blir kär i tjej. Båda har såklart ett liv också utanför förälskelsen och det uppstår problem. Och så händer det inte så mycket mera. Det är mycket dejter, mycket pussar, lite samlag, lite känslor och mycket rådd fram och tillbaka. Kräver inte mycket hjärnaktivitet och ger inte heller så mycket mera än enkelt förstådd underhållning.

Sådant som gör mig glad

Såhär tycker jag. Du ska spendera pengar på sådant som gör dig glad. Så länge du faktiskt har pengar så ska du göra sådant med pengarna som får dig att skratta och le.

Igår var vi och bowla, spela minigolf och äta sushi/japanskt för pengar som vi har (eller ja, hade) och i sällskap av personer som vi gillar. Nu ska jag göra saker jag gillar, som titta på teve och promenera med hunden och äta choklad och imorgon börjar en ny vecka som jag ser fram emot.

Imorgon har det dessutom gått sex år sedan T och jag blev vi och jag är glad över alla sekunder sedan den dagen. Om tio månader är vi gifta!

Bara en sån sak

Gårdagens inlägg om det där med bröllopsplanering fick mig också att tänka på en sak. Det vill säga, hur lyckligt lottad jag är som faktiskt kan välja själv hur, när, varför, till vilket pris och med vem jag gifter mig. Det kan inte alla kvinnor och inte alla män heller. Och det är något jag ska hålla i minnet. Att redan det att vi (jag och T) kan välja allt det där betyder att vi kommer att ha ett så mycket bättre bröllop på alla sätt än många, många andra i världen.
För bröllop ska vara en bra sak, en fin sak, en kärleksdag. Det ska inte vara en dag som 12-åriga flickor tvingas genomleva som en sista ceremoni före de blir sexslavar och städare och barnuppfostrare.

D-day med stort b (B)

Nu då det känns som om jag och T på riktigt har kommit igång med att planera vårt bröllop (som ska ske nästa sommar) så funderar jag ibland på det där konstiga påståendet att karlar inte är intresserade av bröllopsplanering och att de gärna slipper vara delaktiga i det. Att de helst slinker undan och låter kvinnan avgöra allt och sköta allt det praktiska. Det är ett falskt påstående och jag hoppas att alla kvinnor och män inser det.
Så kan jag också tycka att det sista jag skulle göra är gifta mig med en man som inte ens vill vara med och planera bröllopet. Om en sådan dag inte intresserar honom så kan han lika gärna få vara ungkarl för resten av livet. Men det är nu bara jag.
Jag har egentligen ganska få och ganska små önskemål gällande dagen och det finns ingen risk för konstiga funderingar om chokladfontäner eller vita hästar eller annat way over the top (i vårt fall over the top - hur andra vill att deras bröllop ska se ut är deras sak).
Och jag gillar annars Buzzfeed på många sätt men sådana här listor får mig bara att "please don't!"

Sådär. It's out there.

Stämpla mig inte!

Alltid när någon i någon kassa frågar mig "vill du ha ett sådant här kort där du kan samla stämplar, det kostar ingenting och sen får du något gratis efter x antal månader när du har köpt tillräckligt mycket av oss" vill jag svara att "vad fan ska jag med det till, jag kommer ändå att glömma det genast när du har gett det till mig och jag har stoppat det i min plånbok bakom några andra lika oviktiga kort och lappar".
Men det säger jag såklart inte. Jag säger "njaa, jo, kanske, tack!"

 

Och så stoppar jag det i plånboken och glömmer det tills jag nästa gång går igenom min plånbok och märker att jag har tre stycken likadana kort från Café Picnic och de har alla en stämpel och är alla redan gamla. Och vet att vore de inte alla gamla så skulle jag ändå inte kunna gå med dem alla till kassan och säga att "titta, jag har x antal stämplar kan jag få min gratis semla nu!" för då kommer kassan att säga att "nej, de måste vara på samma kort!"

Magisterinfo

Idag ska jag träffa kandidatstuderande på Soc&koms journalistlinje för att berätta om hurdant det är att vara magisterstuderande på Statsvetenskapliga. Ungefär såhär kommer jag att säga.

1. Du läser mycket teori. Förutom de biämnen du väljer, dem kan du välja helt fritt.
2. Du skriver en gradu. Det är en pain in the ass och tar evigheter men du har stöd av åtminstone en bra handledare.
3. Du vet inte vad som ska hända med dig efter att du är klar för det finns inga jobb i branschen. Ju närmare du kommer att bli klar desto mera ångest har du.

Kvinnor borde inte, kan inte, ska och måste

FN har en kampanj för att visa hur könsbalansen i världen ser ut. Knepet är effektivt och bygger på resultaten som kommer upp då man utför Googlesökningar.

Källa.

 Såhär får det inte vara.

Att vara en förebild, eller att välja vad man stör sig på

Jag har för länge sedan bestämt att om jag någon gång blir förälder så är det en sak jag speciellt vill lära mitt/mina barn. Det är betydelsen av att inte hacka ner på sig själv. Att vara nöjd och glad och stolt över den man är. Både på insidan och utsidan. Och att sträva efter att vara det bästa man vill vara. Att inte gå omkring och vara missnöjd över hur man ser ut eller hurdana ens betyg är eller hur man behandlar andra personer eller hur långt man klarar av att jogga eller hur ens hår ser ut för det är allt sådant man kan påverka bara man vill påverka det. Och att påverka saker man är missnöjd med är mycket mera konstruktivt än att vara missnöjd med dem. Tips: Ett enkelt sätt att påverka saker man är missnöjd med kan också vara att bestämma att sluta bry sig om dem och skaffa andra saker att fokusera på. Man ska vara nöjd med sig själv helt enkelt och inte gå omkring och tycka att "det kunde jag ändra på och det kunde jag göra istället för det här och det där borde jag fixa".
Så läste jag det här blogginlägget av en ung kvinna, Paula Uribe, nybliven mamma i Sverige och alla kommentarer. Om att Paula funderar på att operera sina bröst efter att hon ammat klart. Om att hon vill göra det för att känna sig mer som en kvinna igen. Och alla som tycker att "vad sänder det för budskap till din dotter? jo, att kvinnor inte duger som dom är". Och så funderar jag att vad är bättre med tanke på att vara en förebild för sitt barn: att vara genuint nöjd med hela sig själv efter att man fixat till det man tidigare var missnöjd med eller att inte fixa till det man är missnöjd med och istället må lite illa över just den saken för resten av livet.
Jag har inget svar. Men jag vill i alla fall inte bli en sådan mamma som går omkring och säger högt inför mina barn att "oj nej så jag har valkar runt magen och hängbröst, det är inte alls kul!" Det vill jag inte. Antingen vill jag vara en mamma som har en mage som jag vill ha och bröst som jag vill ha eller så vill jag vara en mamma som inte bryr sig om hur magen och brösten ser ut. Båda alternativen kommer att lära mina barn att mamma är en kvinna som är stolt över sig själv och inte hackar ner på sig själv.

Modeller är aldrig snygga i sina egna ögon

Det finns mycket i världen som provocerar mig. Liksom på riktigt "jag vill riva håret av mig själv för jag fattar inte hur det kan vara såhär" stör mig på. En sak jag stör mig på är hela det här "real women do this and that". En annan är samhällets normer om att kvinnor måste se ut på ett visst sätt, som fotomodeller, för att vara snygga, also known as, accepteras. En tredje är alla kvinnor som faktiskt är de där fotomodellerna, de där snygga, som säger att det är så fel att normen ser ut såhär och jag vill lära unga kvinnor att man inte behöver se ut såhär och jag har faktiskt också problem med mitt självförtroende för jag tycker inte alls jag är snygg!!!
Vi diskuterade idag det här med T över lunch och jag ska inte återge den diskussionen nu. Men jag googlade saken efteråt. Det är inte svårt att hitta en massa intervjuer med kvinnor som tjänar pengar på att vara vackra, smala som säger att de inte alls är nöjda med sin kropp och att de egentligen skulle vilja se ut på helt annat sätt men att utseendet inte egentligen spelar någon roll och att de vill lära unga kvinnor att man ska vara nöjd med sin kropp just som den är. Ja, det är rörigt.
Exempelvis Victoria's Secret -modeller är mycket bra på det här. Ofta lägger de också till att ja, alltså jag gör ju inte ens något för att vara såhär smal, jag bara är såhär smal, men alltså unga kvinnor ska inte känna sig dåliga för att de inte ens trots att de självsvälter sig och motionerar 2 gånger per dag ser ut såhär för jag är bara lyckligt lottad!

Jag förstår inte varför modeller inte bara kan säga att "jag ser ut såhär för att jag får betalt för att se ut såhär och för att mitt utseende används för att sälja någon produkt och jag kan vara nöjd eller missnöjd med hur jag ser ut men det spelar ingen roll för mitt utseende är bara ett verktyg." Jag blir så oerhört ledsen för att kvinnor som vet att de är "perfekta kvinnor" måste gå omkring och säga att inte ens den "perfekta kvinnan" kan vara nöjd med sitt utseende. Vem fan kan vara nöjd om inte kvinnor som får betalt för att de är så jälva snygga?

The kräm

Det 400:e inlägget på bloggen kunde ha handlat om något djupt, spännande, intellektuellt. Men istället handlar det om smink! Jag har aldrig förstått mig på puder och foundation, hur man använder sådant. Det har alltid blivit fult och ojämnt och i helt fel nyans trots att jag försökt mitt bästa. Jag har läst om BB-krämer ett par gånger och sett tv-reklamen men aldrig fattat grejen. En dag såg jag ett erbjudande på dem i Anttila och läste lite på tuben och bara "jag måste försöka!"

Och det är en killerprodukt! Världens bästa! Din hy blir perfekt!

Nu använder jag verkligen, verkligen inte smink och inte BB-kräm dagligen men för middagar, kalas whatever så känner jag att ett lite uppiffat fejs är helt kul.

Kvinnor provocerar alltid lite mer än karlar gör

Jag är så oerhört fascinerad av att en liten bild på facebook med en mamma som poserar med sina tre söner, alla under tre, hon ikädd endast träningstopp och små hotpants kan väcka så mycket reaktioner. Det är så otrooooligt provocerande för massor, massor människor att en kvinna säger att "titta, jag är fit och jag är stark och jag är frisk samtidigt som jag tar hand om tre barn". Och jag klarar inte av att analysera vad det handlar om. Men jag tycker det är intressant som Maria Kang (på bilden) skriver att "det sätt som ni tolkar den här bilden på handlar om er, inte om mig".
Men, jag håller med om att "What's your excuse?" är att gå lite över gränsen. Som att "om jag kan se ut såhär trots mina tre barn, varför kan inte du?" Vi kan inte alla det.

Och alla vill inte heller.

Men liksom, låt kvinnan visa upp sina abs. Det är inte bort från dig.

Det bästa sedan mänskligheten uppfann kondomen

Nu vet jag precis som alla andra att världen styrs av män med mycket pengar som vill ha mera pengar. Kapitalism, vinst, bonusar. Ofta på bekostnad av oskyldiga människors hälsa och liv. För en tid sedan skrev jag om kvinnor som dör i p-piller och att det är dags för männen att börja ta en del av riskerna involverade i att inte få barn.
Idag snubblade jag över den här artikeln. Om att det finns ett effektivt, billigt, säkert sätt utan biverkningar för att se till att en man inte kan befrukta kvinnan han har sex med. Ett sätt som kräver ett litet läkarbesök och sedan är verksamt i 10 år.
Men vem har nu intresse för ett sådant?
Kanske alla de kvinnor som inte vill äta p-piller av rädsla för att dö, eller alla de män som vill vara säkra på att den kvinna de har sex med mår bra och inte blir gravid.

Men sidu, inga företag har något att hämta i att börja göra den här preventivmetoden vanlig.

Ta en brun & en svart dvärgpinscher och försök ta bild på båda

Grannens hane, Dino.

Vår råtta, Essi.

Till sist kan du få något som ser ut såhär.

Vi måste sluta ses på det här sättet

Äntligen fick jag tag på den här boken som jag läst om i flera bloggar. Är tydligen värd tiden.

Recension följer!

Naturligt

Charlotte skriver ett inlägg i den där eviga debatten om att göra rätt och fel som kvinna i den specifika situationen att föda barn. Jag har inget att tillägga, läs inlägget och kommentarerna. Men jag tycker att alla ska få göra som dom vill, utan att vi ska hålla på och rangordna folk enligt hur de väljer.

Mariehamn 11-12.10 2013

Vi var ett dygn i Mariehamn. Det var ett skönt dygn, men Mariehamn gör sig säkert bättre på sommaren. Allt var stängt, men maten var god, servicen bra och folket härliga. Vi åkte Grace tillbaka till Åbo, en helt annan upplevelse än de äldre Viking-båtarna.

Lite bilder. Den första är vi två på Grace på väg från Mariehamn. Andra föreställer Pommern. Tredje ett kollage från middagen på hotel Savoy med bland annat lamm, ålandsbröd, ost, sill, ålandspannkaka. Fjärde är ett kollage från båtresorna.

Härligt!

Morgonpromenad i mörkret

För en stund sedan när jag och T vandrade ensamma genom mörka Kottby och Böle för att ta oss till det mycket tidiga morgontåget till Åbo hamn tänkte jag på hur det kändes då för ungefär två år sedan när vi gjorde en liknande promenad genom Reykjavik på Island.
Det är så att vi åker till Mariehamn för en natt för att äta gott och sova på hotell och det var som sagt en mycket tidig start eftersom vi måste gå.
En liknande promenad gjorde vi för snart exakt två år sedan men då alltså i Reykjavik. Det var ungefär samma sträcka som vi nu gick, kring 2 kilometer. Det var sent i oktober, en tidig morgon. Vi hade precis varit en vecka tillsammans på Island och det hade varit en av de bästa veckorna i mitt liv. Hela den hösten, fyra månader, tillbringade T på Island som utbytesstudent och den här ena veckan åkte jag dit för att vi skulle få vara tillsammans. Det var också under den här veckan vi förlovade oss. Men den här promenaden genom Reykjavik den där tidiga morgonen var alltså en mycket mycket ledsam promenad för nästa gång skulle vi ses den 23.12. Jag grät inte just under promenaden men det var så tyst och så mörkt så det kändes som om hela staden liksom sörjde med oss där och då. Det är i sådana stunder man inser hur stark man är.
Den promenaden vi gjorde i morse var ju hur trevlig som helst i jämförelse med den för två år sedan. Nu sitter vi på tåget mot Åbo, ska ta 8.45 färjan till Mariehamn och jo, vi har frukost på färjan!

Jag älskar pilates!

Nu efter fem gånger på pilates känner jag verkligen hur min hela core, det vill säga rygg/mage blivit helt sjuk stark! Jag var på en annan gruppträningstimme i veckan och plankan var liksom en walk in the park. Helt otroligt sådan förändring det har skett.
Jag har redan anmält mig till en fortsättningskurs som börjar i november (likaså den på Unisport) och ser massor fram emot att lära mig ännu mer om rätt andningsteknik och de rätta sätten att utföra övningarna. Vi hann redan komma till en del mer avancerade övningar på den första kursen, men det känns som att det finns helt massor att lära sig ännu om tekniken och andningen.
Andningen var det svåraste. Många av övningarna är sådana som är bekanta från annan form av gruppträning, olika situps och övningar man gör liggandes på sidan. Men de känns helt annorlunda tack vare fokuset på de djupa musklerna och andningen! Det är helt annat tankesätt och det kräver massor av koncentration för att göra rätt. Under en timmes pilates är man verkligen hundra procent närvarande för man måste tänka på precis varje lilla grej man gör med någon del av kroppen med total fokus.
Förutom coren så tränar man alltså också sinnet. Du tvingas släppa allt annat och verkligen vara hundra procent närvarande och det är så skönt. Allting går dessutom i så lugn takt så du slappnar dessutom av helt och hållet medan du håller på. Inte alls som på de flesta gruppträningar där du svettas med maxpuls i 45 minuter och sedan stretchar i 10 minuter och sedan går hem igen, nog tränad men kanske inte så avslappnad.
Pilates rekommenderar jag för alla som vill ha stark core (det vill säga precis alla personer i hela världen för det är så viktigt med en stark core!). Jag rekommenderar också det för alla som vill ha avslappning kombinerat med motion, och för alla som älskar att tänja och stretcha på kroppen och verkligen pröva på vad som händer om jag gör si och så istället för si och så. Det är mycket tänjande och mycket trixande och mycket funderande på hur man ska göra för att det ska ske si och så i kroppen och det är helt härligt!
En stark core ger dig bättre hållning i vardagen och det behöver vi alla. Gå en kurs, du kommer inte att ångra dig. Pilates ger dig en stark och slank kropp om du börjar med det på allvar. Om inte så ger det dig skön avslappning i vardagen och välinvesterad tid och pengar.

Extremt funkar inte

Alla som kan finska ska läsa Steffis inlägg om vad hälsa egentligen är. Hon skriver så väl om hur det att ha god hälsa inte alls betyder att man är världens bästa förebild i alla lägen så att man aldrig gör något "fel" gällande hälsan. Utan det betyder att man är i balans. Att man inte överdriver någon del i sitt liv.
Vi lever bara en gång så man måste njuta också. Det är viktigt att må bra, men det kan lätt gå till överdrift. Om hela din vakna tid går åt till att maximera ditt välmående och se till att du aldrig gör något som kan "sabba hälsan", då är du inte hälsosam.

Katternas vecka

Såhär är det. Katter har bara ett liv, precis som du och jag. Det är just nu djurens vecka i Finland och Finlands djurskyddsföreningar förbund har en kampanj med fokus på katternas liv.
Kastrera eller sterilisera din katt. Annars kan den kattens ungar bli en av de 20000 som varje år överges eller avlivas för att ingen orkar bry sig om den. Vi har ett massivt överutbud på katter i landet och de flesta som föds får inte ett lyckligt liv som någons kära husdjur. När katter kan fås gratis överallt när som helst blir de också enkla att slänga, dränka, överge i skogen, låta frysa ihjäl ute, glömma på stugan eller ge bort till någon annan när man inte orkar med dem längre. Men ska du nu nödvändigtvis ha kattungar efter din katt, ta då betalt för dem när de flyttar till ett hem. Djur ska inte vara gratis.

Manicken på bordet

Vi skaffade en ny teve förra veckan. Den är smart. Den har en sådan här fjärrkontroll som jag är lite rädd för.

Att fatta och att inte fatta

Dagens bästa: Jag fattade äntligen vad det på riktigt är jag försöker göra i min gradu.

Dagens sämsta: Våldtäkt är inte något som sker för att en man ser en berusad, sexig kvinna och antar att hon såklart vill ha sex med honom för att hon är berusad och sexig. Våldtäkt är svårare än så. Våldtäkt används som vapen i krig, som tortyrmetod, för att visa makt, för att en man bestämt att han minsann ska få den här kvinnan att tro på honom när han säger att han tänker knulla henne oavsett vad hon vill. Våldtäkt kan inte förklaras med enkla ord. Det är inte så enkelt som många verkar tro, att en man helt enkelt inte kan kontrollera sig själv när han ser en utmanande klädd kvinna. Nåja, läs själv.

Gradu, mat, höst

NU har jag verkligen flow på gällande gradun. Lovade precis ställa upp på ett infotillfälle om magisterstudierna i kommunikation, så tänker vara jättekaxig och bara "alltså gradun är världens enklaste när man kommer igång".

Bjuder på mattips! Ta tortellini, här med ost och pesto som fyllning. Koka en minut. Laga en sås på passerad tomat, massor av vitlök och lite peppar och salt och låt puttra 10-15 minuter. Smaskiiiigt!

Finns det något finare än en höstig utsikt från vår balkong? Nej!

Barnens ankomst

Ratatas Karin har fött barn och skriver om det i sin blogg. Alltid när jag läser sådant så känner jag en massiv tudelning. Tänk om jag någongång måste göra det där jag kommer att dö och vau, så coolt det vill jag också uppleva!
Jag är fullt övertygad om att föda barn är något av det häftigaste och mest skrämmande en kvinna kan göra i sitt liv. Hoppa fallskärm, dyka med hajar, bli vd för Google, klättra på Mount Everest, starta ett mångmiljonföretag, bli racerförare, uppfostra barn, dö och återvända från döden... Allt det är som barnlek i jämförelse med att föda barn tycker jag. Och om jag någon gång får uppleva det, en helt vanlig förlossning (som ju inte existerar och vadå vanlig men ni kanske förstår) så kommer jag att känna mig helt awesome och otroligt lyckligt lottad. Jag kommer också att ha oerhört höga tankar om mig själv efter det.
All respekt till alla kvinnor som någonsin fött barn, ni är ascoola!

Sova eller inte sova

Ugh, jag har en sådan där otrevlig ångest som sitter kvar från barndomen när jag ofta hade svårt att sova på grund av olika saker (jag var känslig) och som visar sig alltid när jag ska tidigt upp. Det var bättre i några år men nu börjar det komma tillbaka, sannolikt för att jag så sällan numera måste upp tidigt.
På kvällen när jag ska sova så börjar jag räkna hur länge jag hinner sova, när jag måste somna för att hinna sova si och så länge, hur jag måste göra för att somna så tidigt som möjligt, argh ångest, jag somnar inte nu, åh nej nu har jag bara si och så många timmar kvar... Sådär håller jag på i mitt huvud.
Den där känslan av att inte kunna somna kan vara bland topp 5 - värsta känslorna jag någonsin känt. Och jag känner den flera gånger om året.
Igår skulle jag somna senast 23 hade jag bestämt. 23.07 hade jag full ångest. Jag vet att jag inte är ensam om det här, sömnproblem är oerhört vanliga och det värsta man kan göra är att bli kvar i sängen och fundera på att man nu inte kan somna. Ändå gör jag alltid det.
Det finns massor av mera konstruktiva saker man kan göra för att lösa det här än att varje gång man ska upp tidigt ligga halva natten och vrida sig, svettas, ha ångest. Som att oftare stiga upp tidigt. Vänja sig.
Jag skulle annars också behöva någon halvtimme till i mina dagar...
Nå, inatt har jag ändå fått sova 6,5 timme, trots stora problem att somna när jag först försökte. Och jag antar att 6,5 timme är mera än många andra sover per natt. Så det är ju inte alls så illa. Vilket ju bara visar att all min ångest var helt onödig. Vilket ju får mig att känna mig ganska dum.
Summa summarum: det lönar inte sig att stressa över sin sömn. Min mamma säger alltid att sen när du är trött på riktigt så somnar du nog.

Den perfekta kvinnan är alltid perfekt

Nu har jag egentligen lovat mig själv att satsa stenhårt på min gradu under de dagar i oktober jag inte jobbar (med undantag för 1-2 lediga dagar per vecka, ofta under veckoslutet) men här sitter jag ändå och funderar på något helt annat.
Jag funderar på det här med att det bara är vackra kvinnor som vågar säga högt att det är den inre skönheten som är viktig och att hur man ser ut på utsidan inte spelar någon roll.
Det finns hur mycket som helst kvinnor där ute, öppna valfri damtidning, blogg eller tv-intervju där någon framgångsrik kvinna delar med sig av sin livshistoria och du kommer att se att hon gladeligen talar om för dig hur du ska "fokusera på det inre" och hur hon "inte bryr sig om sitt utseende" och hur hon "helst går omkring osminkad" och hur "unga kvinnor måste fokusera mindre på det ytliga". Samtidigt som hon poserar med ett ansikte som krävt minst en timme hos make up-artisten. Det är alltid kvinnor som ser perfekta ut som säger att det inte spelar någon roll hur man ser ut, det är insidan som räknas. OBS: det finns också gott om kvinnor som faktiskt säger att utseendet är viktigt för dem, men de är sällan framgångsrika. Det är som om det vore en lag, att för att bli framgångsrik som kvinna så måste du se bra ut, men du får inte se ut som om eller verka eller säga att utseendet är viktigt för dig.
Och så sitter man där och tittar på en kvinna med perfekt hy, hår, tänder och läppar och tänker att "ja kanske jag också ska börja fokusera på det inre så kommer jag en dag att se ut sådär". Eller någonting.

Ärlighet, glädje och nuet

Jag har glömt att tipsa er om att läsa senaste numret av Hbl+ (och delar av artikeln hittar man också i Hbl:s tidning från tror jag söndag). Där finns en juttu om DUV-kursen i Dragsvik tidigare i höst och den ska du läsa. Om utvecklingsstörda unga som lär sig hurdant det är att vara beväring och dessutom mycket annat, som första hjälp och hur man sover i tält och hur man lagar mat på trangia. Helt underbart reportage. Som dessutom påminner oss alla om en minnesvärd sanning. Att utvecklingsstörda har en enorm fördel i livet som inte vi andra har. De bryr sig inte om vad andra tycker, de bara är sig själva. De flesta av oss går omkring och tänker och funderar och oroar oss över vad alla andra anser om oss och hur man borde och hur man ska och hur man måste. Det gör inte utvecklingsstörda för de är fullt upptagna av att leva livet.
Jag blir så oerhört berörd när jag läser om personer som tycker att utvecklingsstörda är underbara personer, för jag har själv en bror som är utvecklingsstörd. Och han är helt underbar! Han är en människa som du och jag med sorger och glädjeämnen och bekymmer och problem men han är så otroligt skön i att vara så udda utan att själv ta stress av det. Han gläds över de minsta sakerna i livet och han är så nöjd utan allt vad status, pengar, fastigheter, aktier, facebookvänner, prestige, prestationer eller man ska göra såhär heter. Det bästa med att umgås med honom är att han inte bryr sig om allt sådant som många andra får sömnlösa nätter över, som hur man ska få ihopsparat pengar för att kunna köpa den där ena fina bilen, eller hur man ska göra för att komma i kontakt med den och den personen för att få ett sådant jobb, eller hur man borde planera sin karriär eller vad man ska göra för att göra mera vinst när man säljer sin lägenhet. Han bara lever. Han har ett jobb han älskar och brinner för, vänner, fritidsintressen, bil, hem, mat på bordet och en säng att sova i. Det är allt som spelar någon roll.
När jag var yngre kände jag ibland en, inte skam, men kanske känsla av att vara lite udda för att jag har en bror med specialbehov. Sedermera har jag insett att det jag har är en rikedom. Jag har fått växa upp med och får fortsätta umgås med en person som lärt mig och fortsätter att lära mig så mycket om livet och som inte ställer några kvar på mig annat än en kopp kaffe när han kommer på besök. Han dömer inte, han undrar inte, han ifrågasätter inte, han anser inte ditt och datt om mig. Han är bara min bror. Det finns mycket han inte förstår som vi andra förstår, men det finns ännu mera som han förstår som ingen av oss någonsin kommer att förstå.
Ofta hör jag personer säga att "oj, nej vad synd det är om honom/henne" när de ser en utvecklingsstörd person. Sluta med det! Det är inte synd om personer som lever sitt liv fullt ut. Det är synd om personer som själva begränsar sig på grund av vad man borde göra och hur man ska vara av rädsla för vad andra ska tycka om dem.

Ikea, plantor, pengar

Vi var i Ikea igår med T:s föräldrar. Vi behövde lite nya möbler, mattor och prylar och så blev det. Jag klarar egentligen av att snickra helt okej, det är bara det att T alltid gör det så då är det ju enklast för mig att bara ta ett steg tillbaka. Skulle jag få göra det själv skulle jag klara av det, men det går liksom snabbare när han gör det. Lite hjälp tror jag att jag var ändå...
Jag förstår inte prissättningen på Ikea. En badrumsmatta vi köpte kostade 1 euro, medan den här underbara skapelsen nedan, en Yucca-palm, kostade typ 25 euro. En matta kostar alltså mindre än en kaffe på stan medan en växt kostar en timlön. Jag fattar inte.
Den där palmen är för övrigt T:s önskemål. Jag har sagt att han sköter den själv för jag klarar inte av växter (fast nu ser ju pengaträdet där till vänster i bakgrunden ut att må lite bättre igen...!) Min tippning är att den klarar sig en vecka.

Hemma, borta, att åka vart man vill

Som sannolikt framgått ett par gånger så håller jag alltså på med min gradu just nu (och har gjort det senaste året och kommer att göra ännu många månader). Temat är romska tiggare i Hbl, mer klarar jag inte av att förklara just nu då jag fortfarande irrar ganska mycket. Hur som helst så är jag relativt insatt i frågan och går ibland också när jag inte just i den stunden jobbar på gradun omkring och funderar på sådant som har med temat att göra. Som fri rörlighet i EU, en vilja att skapa sig ett bättre liv, diskriminering, rasism, sociala problem, politik, förbud, att hjälpa andra människor, att resa, att tigga. Jag tänker på hur mycket energi en del människor lägger på att tala för att vi ska se till att "oönskade personer" inte kommer till Finland. Jag tänker på hur en del personer lägger ner många arbetstimmar per dag på att klura ut hur vi kan stoppa folk från att komma hit. Jag tänker på unga människor som organiserar sig och håller möten för att skriva ihop program och utlåtanden där det står hur Finland bäst kan undvika att ta emot personer som inte "passar in här". Jag tänker på hur romska tiggare, somalier, flyktingar, mörkhyade, asiater, kategoriseras och stämplas. De där. Vi mot dom.
Och så tänker jag på hur så många unga människor i Finland drömmer och fantiserar, visionerar och planerar ett liv någon annanstans i ett annat land där de tror att de får det bättre än de har nu, där livet är mera kul, där folket är trevligare, där allt är så bra som det bara kan vara, bättre än allting är här hemma. Hur de ser det som självklart att personer som vill resa till andra sidan världen för att skapa sig ett annorlunda liv än de kan få i sitt hemland faktiskt gör det.