Världen är inte den samma för kvinnor och män

Det finns få ord för att beskriva vad jag känner om de här helt orelaterade händelserna som ändå båda så tydligt visar hurdant det är att vara kvinna i en stor del av världen i dag.
Kvinna stenas till döds i Pakistan för att hon gifte sig.
Två flickor våldtas och hängs från ett träd i Indien.

Jag är trött på alla som säger att det här har med religion att göra. Det har det inte. Sådant här kvinnohat har med kulturen att göra. Det är människor som bestämmer att såhär ska det vara och så ser de till att det är just så. Tänkande, fungerande människor med makt. De har inte läst det i en bok, de har tänkt ut det - såhär ska vi göra mot våra kvinnor, mot just den här kvinnan.

Nej man måste inte få säga det

Linn skriver om folk som tycker att de måste få säga sådant som är rasistiskt, sexistiskt, you name it bara för att nog måste man få säga det. In och läs.
För såhär är det. Vissa saker får man inte säga i det här landet, för att man inte får säga det. Ganska enkelt. Det är inte fråga om censur, det är fråga om att debatten i det här landet ska hållas på en nivå där alla respekteras, där demokrati, jämlikhet och allas lika värde inte är något som bara kan åsidosättas för att "det här måste man också få debattera".
Rasister är experter på det där med att man måste få säga som det är. För det första: i nio fall av tio är det inte så, du har hittat på det, för det andra: man måste inte alls få säga det.
Förresten. Om du av någon orsak känner för att påpeka att en person eller en grupp inte är vithyad så är till exempel mörkhyad ett bra ord. Det där andra ordet använder vi inte längre.  En enkel liten googling ger ett utmärkt svar på varför, om du är en sådan som inte bara kan respektera det här utan behöver en orsak.
Samma regel gäller också i diskussioner om enskilda personer, kanske sådana man känner. Om du efter en kommentar till eller om en person måste tillägga att "det måste man väl få säga" så betyder det att man inte får säga det. Håll det för dig själv eller ta möjligtvis, om du måste och efter noggrann eftertanke, upp det med den person du har allra närmast (partner eller närmaste vän eller dylikt) - förutsatt att kommentaren inte gäller hen.

Språkdebatten fortsätter

Mitt inlägg från några veckor tillbaka om skolsvenskan, eller som jag valde att kalla det, svenskans ställning i Finland, har väckt debatt på vapaakielivalinta.fi (men de som debatterar har inte velat stressa upp mig genom att kommentera på min blogg eftersom jag är gravid - hahha så roligt titta så jag skrattar!).
Debatten fortsätter och det är bra, det här är en demokrati och här debatterar vi. Jag vägrar ändå se hur det att finskspråkiga lär sig svenska i skolan på något vis är bort från dem, om de så bor i Villmanstrand, Uleåborg, Tammerfors, Helsingfors eller Ekenäs. Varje språk är en rikedom för individen och för kollektivet och det här landet har och ska ha två nationalspråk. Och jo, jag tror stenhårt att skolsvenskan och svenskans ställning i det här landet hänger samman. Det är inte två skilda diskussioner.

Det viktigaste

Det är mycket som snurrar i ens huvud från stunden man inser att man ska bli förälder. Jag tänker ofta på hurdan mamma jag vill vara. Det finns några saker jag hoppas jag kan hålla fast vid.

1.  Tid. Om vårt barn när hen är vuxen säger att "mina föräldrar hade inte tid för mig" kommer jag att känna att vi misslyckades. Jag vill att vi båda ska ha tid för barnet, genom barnets hela uppväxt, från spädbarnstiden till tonåren.
2. Prylar, saker och leksaker gör ingen lycklig. Du kan köpa ett eller flera skratt åt ditt barn, men du kan inte köpa lycka åt ditt barn. Barn med saker upp till taket och ett konstant inflöde av allt de pekar på är inte lyckliga. De är bortskämda och de växer upp med helt fel värderingar. Jag hoppas vi kan lära barnet att prylar och saker är något som kommer i andra hand, när man har allt det där andra som är så viktigt i livet - kärlek, närhet, trygghet, mat, hälsa, innehåll i livet, glädje.
3. Relationen till hälsa. Balansen mellan mat och motion. Jag hoppas vårt barn aldrig behöver uppleva ett skevt förhållande till mat och motion.

Den hetaste söndagen i maj

Den här graviditeten gör mig så mycket mer rofylld än tidigare. Jag har enklare för att varva ner och till exempel sömnen är helt annorlunda än tidigare. Jag sover djupt och stressar inte upp på morgonen.
Som icke-gravid skulle jag ha svårt att idag varva ner efter gårdagen, men nu är jag helt lugn. Vi röstade som sig bör igår och sedan for jag på Damtian. Jag och min kompis som jag ofta promenerar med med hundarna beslöt redan för flera månader sedan att vi ska gå i år och så gjorde vi också. Tidigare joggade vi, men i gravidvecka 21 känns 10 kilometers promenad helt nog, jag behövde inte springa för att det skulle kännas. I år hade de en ny rutt och det var roligt med omväxling, det var ju trots allt femte året i rad för mig. Årets goodiebag förstod jag mig inte alls på, men det har jag nu aldrig gjort. Lättprodukter, sallad och smaksatt vatten... Känns sådär efter 10 kilometer i stekande hetta. Det minsta man skulle behöva är rejäla kolhydrater och något proteinrikt och mättande.
Så på kvällen agerade jag valwebbreporter. Lagom stressigt, men tror jag har hedern i behåll! Årets valdeltagande var 40,9 procent. Känn på det en stund. 60 procent bryr sig inte. Det är ett massivt demokratiproblem. EU-parlamentet är inte något abstrakt och "långt borta" - de har makt över dig och mig.

Värmen är här!

Har du sett hurdant väder vi har? Har du känt hurdant väder vi har?!

Jag och hunden dog minst sju gånger under förmiddagens långlänk. Jag tror T:s rekommendation att ta med fryst vattenflaska på söndag inte är helt fel...

Rösta!

Som redan konstaterat, men vi säger det igen ifall någon missat det, är det EU-val på söndag. Rösta, rösta, rösta! Du behöver inte hitta den perfekta kandidaten från det perfekta partiet, men du behöver rösta! Själv gjorde jag Yles test och så studerade jag toppalternativen en stund och så bestämde jag mig. Viktigt för mig i just det här valet är att personen jag röstar på är ung, kvinna, arbetar för miljöns bästa, inte glömt de sociala frågorna som hälsovård och skolgång och värderar jämställdhet högt. De flesta toppalternativ i testet var just sådana här personer, men så valde jag den allra bästa och så var det bestämt.

Politik är inte "svårt". Politik är inget man kan vara "ointresserad" av. Politik är allt du och jag gör, varje sekund i livet. Rösta, rösta, rösta!

Förlossningsprepp my way - boktips!

Den till höger läste jag på några timmar och hujedamig sådan förståelse jag fick för förlossningen. Nu är det ju inte processen eller smärtan jag är rädd för sådär egentligen utan själva situationen - att vara så utsatt och svag framför T och en massa främlingar (som kanske inte ens talar svenska med mig!). Men den här boken hjälpte mig verkligen att se det hela på ett annat sätt. Inte är det de där barnmorskorna och läkarna som ska ha koll, det är jag själv. Närvaro, fokus, nuet. Med tankekraften och andningen och rätt sorts stöd och fokus kan man få en så mycket bättre förlossning än om man åker in med tanken att barnmorskan ska sköta det hela. Sen kan ju förstås allt gå fel ändå men jag inser mer och mer att det kan jag inte påverka. Jag kan göra mitt absolut bästa och sedan får det bära eller brista men jag behöver i alla fall inte ångra någonting.
Att föda ska jag ta itu med omedelbums. Den innehåller mycket mera text och verkar vara mer detaljerad och också gå in på mer medicinska grejer än Föda utan rädsla som bara behandlar den som föder, vad hon kan och ska göra, och den som är stödperson och deras roller.

Att föda av Gudrun Abascal och Föda utan rädsla av Susanna Heli

Veckorna flyger iväg

Det är mycket på gång nu och jag känner att det är svårt att fokusera. Jag gör lite ditt och datt, mejlar, ringer, fixar, donar.

1. Vi flyttar i juni. Vi har ingen brådska utan tar det helt lugnt men det som grämer mig är att vi är så beroende av andra när vi flyttar. I alla andra sammanhang i livet sköter vi oss själva, men just i flytten måste vi ha hjälp. Jag ogillar att tvingas begära hjälp och känna att jag stjäl andra personers tid. Men vi har helt enkelt ingen chans att sköta allt själva och jo visst kan man hyra in flyttbil och -karlar men sådana summor kan vi inte lägga ut.
2. Jag borde få min examen nu i juni. Men det är enklare sagt än gjort att få ut pappren. Pust, suck och stön på den! De har verkligen inte gjort det lätt där på uni...
3. Graviditeten kräver ju sitt med fortsatt illamående som gör mig deppad och trött, rådgivningsbesök, ultraljud (nu i veckan), laboratorieprov och så borde man någonstans hitta tiden att fundera på tiden när ungen är ute och vi ska ha barnvagn och allt. Vilken djungel det där med barnvagnar, alltså! Herremingud.
4. Jag börjar jobba mera regelbundet nu från nästa vecka. Det är också ett pusslande med hunden och dens länkar, jag måste hitta ro att vila mellan arbetsturerna och så har vi ju gärna tid tillsammans också, jag och T. Plus att flytten ska passa in någonstans där.
5. Jag har ett skrivprojekt på gång som jag gärna skulle ha mer tid för, men det är så svårt att fokusera som sagt...
6. Den här veckan jobbar jag söndag kväll, det vill säga EU-valskvällen, på nyhetsredaktionen på Yle. Det blir första valkvällen för mig och jag ser verkligen fram emot det samtidigt som jag fasar för stressen och pressen. Det blir dessutom sent, jobbar sannolikt till 2 på natten.
7. På söndag är det också Naisten Kymppi! Men det är ju förstås bara roligt! Jag hoppas att höften håller, den har varit ond nu i flera veckor men bråkar sällan när jag går utan främst när jag står/böjer mig.

En söndag på en klippa

Igår, årets första riktiga sommardag tog vi hunden under armen, vattenflaskorna i ryggsäcken, bussen och färjan och en omväg via mataffären och så satte vi oss på en klippa ute på Sveaborg. Det var hur varmt som helst, smockfullt med folk och vindstilla. Vi njöt i två timmar före vi vandrade hem igen.
Den här helgen hann vi också börja rensa lite här hemma inför flytten. Vi slängde massor av skräp och donerade sådant vi inte ska ha men som någon annan kan ha glädje av och det är så befriande att få göra sig av med saker man själv inte ska ha.

Svenskan i skolan, eller svenskans ställning i Finland som det egentligen handlar om

Hbl skriver idag som alla andra medier om gårdagens debatt i riksdagen om svenskundervisningen för finsktalande skolelever i Finland. Eller, pakkoruotsi, som gruppen bakom medborgarinitiativet så gärna kallar det. Tvångssvenskan.
Jag tycker inte man behöver hymla med det att den här frågan inte handlar om vad elever läser eller inte läser i skolan och på vilka årskurser. Det handlar om svenskans ställning i Finland. Inte bryr sig initivativtagarna om huruvida eleverna lär sig svenska eller tyska eller engelska först och bäst, de vill ha bort svenskan som nationalspråk i Finland. Och det beror sen på en massa konstiga och förlegade åsikter och attityder.
Om det skulle handla om skolämnet så skulle vi också debattera alla andra skolämnen i Finland. Inte har jag någonsin under mitt liv behövt veta varför en vulkan får utbrott, vad alla huvudstäder i Afrika heter, vilken som är den största sjön i Finland eller hur man räknar ut vad x och a och b är i olika komplicerade räkneoperationer. Men allt det har jag lärt mig och det har format mig och gjort mig till den jag är idag. Jag skulle inte vara den jag är utan allt det där. Jag hör till den allra mest utbildade och allmänbildade eliten i världen. Varför skulle vi vilja ta bort skolsvenskan från de finsktalande och samtidigt göra skolsystemet så mycket fattigare? Det finns ingen vett i det. Kanske Matti Meikäläinen i Villmanstrand aldrig någonsin behöver ett enda ord svenska i sitt liv men har han läst det i skolan har han fått så mycket mera än bara förmågan att tala och skriva svenska.
Någon klok person sa någon gång att den människan som blir framgångsrik i dagens värld inte är den som har någon specifik färdighet, är jättebra på något. Den som klarar sig är den som har förmågan att lära sig, glömma och lära sig något igen.
Den finländare som inte ens klarar av att lära sig svenska har ändå inte en chans i dagens värld. Kan vi inte fokusera på inlärandet istället för det där att "ingen behöver svenska idag"?

Tre tonårspojkar berättar i dagens Hbl sin åsikt om skolsvenskan.

Hem ljuva hem

Där bakom träden skymtar huset där vi i flera år haft vårt hem. Ett härligt hem. Vi tänkte en tid att visst ryms man tre där, massor av folk har ett eller till och med flera små barn i tvårummare. Men så fick vi ett erbjudande vi inte kan säga nej till. Så snart är det vårt före detta hem.

Det känns underbart men också skrämmande.

Förändringar

Jag är gravid. Min kropp förändras varje dag. Det kämpar jag med. Ibland känner jag att det är det underbaraste som finns att magen växer och brösten sväller och höften blir bredare. Andra dagar vill jag bara ligga och gråta för jag vet att jag aldrig kommer att få tillbaka min kropp som den var ännu i januari.
Nu i vecka 20 tror jag dom flesta som studerar mig kan se att jag är gravid. Länge såg det mest ut som om jag ätit lite för mycket kolhydrater, men det var någon gång förra veckan som en liten bebiskula började träda fram.
Jag kämpar och kämpar och kämpar och det går upp och det går ner. En sak är säker. Jag vill inte höra vad andra människor tycker om min kropp. Jag vill inte höra att nu syns det eller är du säker att det inte är tvillingar, höhö eller äter du nu tillräckligt eller du borde nog.... Nej, jag vill inte.
Jag grät efter mitt första läkarbesök, inte bara för att jag kände mig så otroligt kränkt över att behöva genomgå en inre undersökning (vad ska den här främlingen i mitt underliv att göra?) utan också för att läkaren tog sig rätten att kommentera min vikt (vad har hon med min vikt att göra?).
Just nu har jag ingen aning hur jag ska klara av resten av tiden med undersökningar, vägningar, mätningar, förlossning, amning och allt som hör till. Ingen aning. Jag önskar att jag var mer som Malenami, som kan ta det här med kroppen under och efter en graviditet med ro. Hon är liksom tvärtemot det som jag är. Ofta tänker jag också på Peppe som i sin bok Livet & barnet skriver om hur hon till sist vägrade låta sig vägas på rådgivningen när hon tyckte att det låg alldeles för stort fokus på den enda siffran. Jag har liksom inte den styrkan utan jag bara låter dom göra vad dom gör med mig och sedan går jag hem och depppar efteråt.
Nu hade jag också "problem" i början av graviditeten då blodtrycket var högt. Det har sedan dess legat på stabil, normal nivå men nu är jag så otroligt rädd att det ska börja stiga och jag ska tvingas ta mediciner.
Dessutom har jag börjat ha ont i höften. Det strålar ner längs vänstra skinkan och benet och får mina ögon att tåras, så ont gör det och så främmande är det.

Tja, det var kanske det ärligaste inlägget någonsin och fler lär det komma.

En bättre tisdag

Åh, idag är jag utvilad efter en åtta timmars nattsömn. Idag är en stor dag. Jag ska titta på brudklänningar med en kompis! Det är inte enkelt ens i normalt tillstånd har jag förstått, men nu vet jag ju inte hur stor eller liten jag är i mitten av augusti. Oh well, tur att jag inte är kräsen! I princip räcker det att det är något som liknar vitt tyg, inte någon spets eller sådana krumelurer, sitter bra över boobsen och inte är för urringat men inte heller döljer hela bröstkorgen. Typ så.

Sämre början på veckan

Ibland förvånas jag över den egna kroppen. Att jag fortfarande står på benen just nu är helt fakin amazing.

Kort natt lö-sö på grund av kvällstur och dagstur på jobbet, sen kort natt natten till idag på grund av morgontur tidigare än tuppen vaknar och en liten liten hund med väldigt väldigt ont i magen. Jag var ute med hunden 1.30 i natt. Telefonen pinglade mig vaken klockan 4.30. Min kropp är i kris. Chock. Och det kombinerat med graviditeten gjorde att jag spydde på jobbet. Som en fontän. På toan som tur!

Och trots att det är allmän info att jag är gravid vill man ju inte liksom bara hej folks jag spydde just! utan man mera bara eh, kan jag kanske gå för jag mår inte så bra..?

Håll tummarna för bättre tider!

Katalogen kom som på posten

Okej, så jag beställer några mammaplagg från H&M:s webbshop och några veckor senare dimper samma bolags tjocka katalog in genom postluckan.
Och jag bara please, inte ens Gisele Bündchen ser ut som den där kvinnan på pärmen och för det andra så skulle jag inte ens som icke-gravid kunna pull that look of.

P.S Strapless bikini måste vara det mest opraktiska plagg någonsin uppfunnet.

Finland och Sverige i ESC

Softengines Something Better. Först då jag hörde den tyckte jag den var ganska "finsk" och tråkig. Nu när jag hört den ungefär en gång per dag i flera veckor så tänker jag att det här kan vara något av det proffsigaste som finländsk musikindustri producerat under de senaste åren.

Med det sagt: årets vinnare borde helt klart heta Sanna Nielsen. Hör på den här rösten. Helt fakin otroligt. Och vilken låt. Visst blir den snabbt tråkig, men det kan förlåtas för den här är så bra att den inte ens borde behöva tävla! VINNARE!

Den globala matindustrin

Jag hoppas det inte är en överraskning för någon att det finns nog med mat på den här jorden för att mätta allas munnar. Maten är bara ojämnt fördelad och det leder till svält i utbredda regioner samtidigt som en ökande andel av befolkningen varje dag får i sig på tok för mycket kalorier (men kanske alldeles för lite av många viktiga näringsämnen så att de (vi?) i själva verket också lever i ett slags svält).
Den här artikeln ploppade upp i mitt facebookflöde och jag blir så ledsen.
Tänk att en tredjedel av all mat kastas. Tänk att en stor del av all "mat" som produceras inte alls äts utan blir bränsle. Tänk att en stor del av all mat som produceras äts upp av djur som vi i sedan slaktar och äter, istället för att äta den där ursprungliga maten.

Det är när man riktigt börjar fundera på sådant här som man börjar undra om det här med att få barn är så snällt mot barnet.

Mammor i världen

Idag fick vi veta att Finland är det bästa landet i världen för mammor och barn. Med andra ord borde jag känna mig ganska lugn inför sommaren och hösten - jag kommer att klara mig.
Jag har ingen förlossningsskräck, men jag är nervös, rädd och orolig. Jag hoppas på en icke utdragen utan smidig förlossning med en smärta jag kan hantera och inga bestående men för mig eller bebisen. Jag hoppas jag inte får en traumatisk upplevelse utan något som jag sedan kan se tillbaka på och tänka att fan vad bra jag gjorde det. För mycket att begära? Kanske det...
Här och här kan du läsa om förlossningar och kvinnor som jag som surfar runt lite för mycket på nätet.

EU-val, vadå?

Snart väljer EU nya parlamentsledamöter. Jag har inga problem med att erkänna att EU känns oerhört främmande för mig. Jag har väldigt dålig koll på hur beslutsfattandet fungerar, vem som bestämmer vad och varför. Jag ska rösta, det anser jag höra till varje myndig persons plikt, det är inget man får låta blir för att man inte fattar. Dessutom ska jag sitta på nyhetsredaktionen under valkvällen.
Däremot är det ju bra om man har koll på vem man röstar på, varför och vad det betyder för EU under de kommande fem åren... Lite hemläxa är alltså på sin plats.

Fredag, maj

Hunden är alltid så otroligt ivrig när vi åker buss någonstans. Hon vet att det i 99% av fallen betyder något mycket kul: träffa kul folk eller kul hundar eller både och! Sen när vi åker hemåt ligger hon och slappar, slut.

Ikväll ska vi med mina föräldrar på Humorlandskampen. Det är nu fjärde året i rad och varje år undrar jag varför vi återvänder. Det är lite rundgång i skämten om man säger så, och väldigt mycket kiss, prutt och sex, tyvärr. Oh well, live underhållning på svenska är det i alla fall...

Igår var vi båda helt slut. T började jobba heltid, pang på, förra veckan och det tar på med 8-16 jobb varje vardag. Själv jobbar jag ju bara ungefär 3 dagar per vecka, men är utslagen efter 2 dagar... Det har varit tunga gravidveckor de här första och nu borde jag bestämma hur jag vill jobba resten av tiden men kan inte göra det... Har tid till måndag att fundera.