Mitt 2015 - årssammanfattning

Det är dags för en årsresumé likt den jag skrev för exakt ett år sedan. Utan vidare presentationer eller inledningsord så kör vi!

En ljuvlig dag i september, på långpromenad alla fyra.

Beskriv året med tre ord.
Svar: Förändringar, rutiner och utveckling. 
Bästa köpet?
Svar: Och det sämsta på samma gång: bilen. En sådan frihet vi har fått, men också så mycket besvär tack vare idioterna på bilaffären samt alla fel bilen hade - oh well, det är allt bakom oss nu och bilen funkar som en dröm!

Vilka sånger kommer påminna dig om 2015?
Svar: Trollmors vaggsång, för den sjunger T när han nattar A. En massa Taylor Swift-låtar, hon har släppt bra musik i år.

Vem har du umgåtts med mest?
Svar: Sonen och maken, såklart.

Vad var din största tabbe 2015?
Svar: Nu blev det svårt. Det var nog alla timmar med ögonen riktade mot mobiltelefonen/paddan istället för mot sonen. Eller alla böcker jag inte läste.

Har du haft ett förhållande under 2015?
Svar: Jadå, still going strong efter 8 år!

Vart reste du under 2015?
Svar: Jag var inte alls utrikes under det här året, men det gör ingenting. Istället har jag sett både Åbo, Hangö, Högsåra, Lovisa och mycket av den övriga södra kusten. Vi satt i bilen en hel del timmar den här sommaren och det är ju också att resa.

På Farmors café på Högsåra i augusti.

Vilka ser du som de största händelserna under året?
Svar: När jag började jobba igen i september, så otroligt roligt det var! Och när T fick nytt jobb under hösten. En stor händelse var också första gången A hade barnvakt, det var i april tror jag och jag och T såg en film på bio.

Har du blivit bättre på något?
Svar: Ta dagen som den kommer. Vara kreativ i köket. Baka. Sova i konstiga ställningar (med en ettåring i sängen gäller det att utnyttja varje centimeter där det inte redan finns en hand eller en fot eller ett barnhuvud).

Vad var extra dåligt med året?
Svar: Hunden som blev sjuk (men klarade sig). Att vi begravde min mormor, men det var också bra eftersom hon led så länge.

Vad var extra bra?
Svar: Att jag fick vara hemma så länge med A. Det är något som vi i Finland tar för givet, men det gäller att minnas att det är ett stort privilegium vi har i det här landet.

Lärde du känna några nya människor?
Svar: Några nya trevliga typer på jobbet.

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Svar: En massa saker med A, som när han åkte i en nöjesparksmaskin för första gången. Jag och T paddlade också utanför Helsingfors på vår bröllopsdag i augusti. Paddlat har jag gjort, men inte utanför Helsingfors.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Svar: Igen måste jag nog säga att det var en massa grejer som A gjorde. Jag var också glad att jag fick återvända till jobbet när det passade mig bäst och att de varit så flexibla med mina arbetsturer, stort tack till Yle Nyheter för det! Jag är också glad över att T är så flexibel med sitt jobb så jag kunnat jobba.

Vad var din största framgång på jobbet 2015?
Svar: Att jag återvände till Yle så smidigt, trots ett års frånvaro. Att jag skrivit så många sidor text på mina två bokprojekt.

Största framgång på det privata planet?
Svar: Att jag hållit ett barn i liv hela året, han verkar till och med må helt okej!
Vad gjorde du på din födelsedag?
Svar: Det var en söndag, säger kalendern, men jag kan inte för mitt liv minnas vad jag gjorde den dagen. Var hemma med familjen antar jag.

Vem saknade du?
Svar: Precis som förra året saknade jag någon kompis att dela mammaskapet med. Jag har egentligen ingen närstående som också fått barn nu nyligen och det är något jag gärna skulle ha. Under den långa sommaren då T heltidsjobbade och jag var hemma med A måndag till fredag 9-10 timmar utan något egentligt program saknade jag också vuxet sällskap, vilket som helst.

De bästa nya människorna du träffade?
Svar: Jag måste nog säga att det är de nya kollegor som jag fått på Yle.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Svar: Surfa mindre. Jobba mer (hoppas jag!) Färdigställa mina skrivprojekt istället för att bara jobba med dem.

Mest stolt över 2015?
Svar: Att A vuxit till ett litet barn som är nöjd med livet och verkar må riktigt bra.

A:s första födelsedagstårta.

Högsta önskan just nu?
Svar: Att A ska få en bra dagisstart och att jag ska få timmar på jobbet som jag trivs med.

Tror du 2016 kommer bli lika bra?
Svar: Det kommer att bli bättre.

Vad kommer du sakna från 2015?
Svar: Lugnet hemma med A. Att kunna planera dagarna helt själv utan jobbtimmar eller dagisschema att ta hänsyn till.

Vad spenderade du mest pengar på?
Svar: Hyra. Mat. Bilen. Försäkringar.

Finns det någonting du ångrar med 2015?
Svar: Tja, kanske att jag inte utnyttjade tiden hemma med A till mer spännande saker... Vi var mest hemma liksom. Jag trivs med det, men jag hade ju haft världens chans att "se världen".

Blev du kär i år?
Svar: Nee, jag är ju redan kär.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?
Svar: Åh, svårt... Jag vet inte datum, men A:s första midsommar. Också hans ettårskalas. 1 september då min vårdledighet tog slut och jag började jobba igen.

Midsommaren på Emsalö.

Största misstaget?
Svar: Vilka svåra frågor här är! Åh, jag minns inte... Kan det vara alla blommor jag igen dödat?

Vad önskar du att du gjort mer?
Svar: Läst böcker. Läst för A, vi är dåliga på det...

Och så slutligen; dina planer inför 2016?
Svar: Jobba mer. Vara en bra mamma. Umgås med A så mycket jag kan. Vara en riktigt bra brudtärna på bröllopet i augusti.

Vad vill du säga till dig själv inför 2016?
Svar: Gör mer av det du senare kommer att ångra att du inte gjorde.

Är det något du saknar och vill ha?
Svar: Mer massage. Jag tackar aldrig nej till en massage. Mer riktigt bra filmer.

Hur tror du 2016 kommer bli?
Svar: Utmanande, minnesvärt och roligt.

Vilka förändringar kommer du göra inför 2016?
Svar: Vi har det ganska bra med våra rutiner och system, men det vore väldigt bra med mindre skärmtid (har jag skrivit det här förut?! Nehejdå, du inbillar dig bara!) och mer grönsaker på tallriken.

JAG HOPPAS DU FIRAR DET NYA ÅRET PÅ JUST DET SÄTT SOM DU VILL IKVÄLL. HA DET BRA OCH VI HÖRS NÄSTA ÅR!

Hundägartips, poesitips och en tipsbegäran

Två tips till alla hundägare där ute.

1. Ta en försäkring på hunden. Veterinärer är inte billiga att ha att göra med.
2. Om du har en tik och inte ska ha valpar, sterilisera. Det är värt det för hundar får bröstcancer precis lika ofta som människor får, men för steriliserade tikar är risken betydligt mindre.

Essi har precis (hoppas vi) tillfrisknat från en urinvägsinfektion och det föranledde den andra stora veterinärräkningen den här hösten men som tur är har vi varit smarta nog att i åratal betala stora försäkringsräkningar på en frisk hund - det betalade sig nu tillbaka.

På tal om något helt annat - den här boken. Skriven av finlandssvenska Hanna Lundström med illustrationer av Maija Hurme. Poesi för de allra minsta. Eller ja, för nybörjare, som det står på boken. Den här ska jag och A fördjupa oss i vid lämpligt tillfälle.

 

Och på tal om en tredje sak. Jag suktar efter en iPhone 6 eller 6S, på avbetalning så klart och letar nu efter ett bra erbjudande. Tips mottages tacksamt! Min make får säga vad han vill, men I'm never going back från iPhone. Vilken kvalitet och vilken prestanda, dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år. (Nej jag är inte sponsrad!)

Julen ska ut

Julen blev ungefär så bra som jag önskade mig. Nu är jag utvilad, mätt och belåten. Idag i matbutiken fick jag kväljningar när jag såg julmaten som fanns kvar... Tur att julen bara varar i tre dagar...

I det stora hela var det en snöfattig jul men det lilla som kom på annandagskvällen gjorde ju verkligen stor skillnad i naturen. Snön till ära (och för att smälta en del av all mat) tog hela familjen en promenad längs Helsingfors södra kustremsa på söndagen, tillsammans med hälften av de övriga stadsborna. En kan påstå att det var helt okej väder.
 

 

Nu kliar det i fingrarna att städa ut julen... Julpynt är vackert men jag börjar mer och mer höra till skaran som anser att julen ska ut genast när den är slut. Synd att inte T hör till den skaran bara.

Dan före afton

Nu ska jag njuta i dagarna fem. Bara vara med familjen, äta gott, slappa och njuta.

Egentligen tjuvstartade jag julnjutandet igår med julkaffe med smak av kardemumma, mmmm. Köpt i Gamla stan i Borgå, den enda rätta gamla stan!

God jul till var och en!

Inte långt kvar

Snart är det dags att igen skriva en årsresumé och jag ser faktiskt fram emot det. Det här har varit ett bra år med mycket program trots att jag bara jobbat de sista fyra månaderna och varit hemma med A väldigt mycket.

Här kan du läsa förra årets resumé. År 2014 var också ett händelserikt år.

Idag ska jag njuta av att årets jul ännu är framför oss. Det bästa med de flesta högtider är ju den där väntan. Åh vad jag ser fram emot om några år då A också förstår att vara förväntansfull. Att få fixa med kalender till honom och fundera ut några uppskattade julklappar och få baka julstjärnor med honom. Mys.

Tre nätter till jul, Star Wars och jämställdhet i köket

Likt miljontals andra har nu också jag sett nyaste Star Wars. Jag lovar att inte spoila, MEN kan ju avslöja så pass mycket att ungefär vid halva filmen så insåg jag vad som komma skulle och sedan när just det hände så kände jag bara att nej men fan så larvigt, det där hade de kunna lämna ogjort... I det stora hela var det ändå den bästa av alla sju Star Wars-filmer jag har sett. 8 av 10, om jag skulle ge vitsord. Pluspoäng för att de inte gör skillnad på manliga hjältar och kvinnliga hjältar.

 

Här hemma börjar det verkligen se ut som jul nu. Den mesta julmaten är handlad och julgranen står i vardagsrummet grön och grann. Ett par gånger har A varit framme, men visst förstår jag honom. Han vet inte vad det där är för något och såklart vill han känna, klämma och dra.

Idag då? Jag försöker återhämta mig från att ha nästan skurit loss mitt ena finger med en kaffekanna (lång historia, drar den någon annan gång om jag överlever) och ikväll ska jag jobba.

Läs gärna Charlotte Vainios analys av den här artikeln på Svenska Yle om kvinnor i restaurangköken. Det är lustigt det där hur kvinnor lagar nästan all vardagsmat men sedan när en man ställer sig i köket så ska han ha beröm och pokal i hyllan och ett diplom på väggen för då är det så jälva fantastiskt. Det ser man varje sommar på valfritt grillparty. Kvinnan har lagat sallad, potatis, efterrätt, förrätt OCH ställer sig efter middagen för att diska. Hon får ett tack om hon har tur. Mannen grillar några färdigt marinerade köttbitar och alla höjer hans insats till skyarna. Vardagssexism at it's best.

Den tiden på året

De här örhängena på bilden har jag haft sedan typ dagis. Varje år under ungefär en vecka före jul använder jag dom, sedan ännu på julafton och juldagarna men sedan ligger de igen i ett år.

De är kanske inte de vackraste men jag skulle gråta om de försvann! Jag har många örhängen som är betydligt vackrare men de här är något alldeles speciellt.

Rätt och fel kring barn på nätet

Jag har medvetet valt att inte göra det här till en föräldrablogg även om jag inser att det mer och mer smugit in inlägg som mycket handlar om A. Målet är ändå att hålla honom och hans liv och detaljer kring mitt föräldraskap utanför bloggen. Dels på grund av stämningen "där ute", det vill säga på nätet. För ja, det kan gå riktigt rått till. Folk är så engagerade i andras barns hälsa och värlfärd att de direkt tar till fula ord, påhopp och dumförklaringar. Jag vet, för jag är bland annat med i en stor mammagrupp på Facebook och där spårar det rejält flera gånger om dagen...

Jessica Lagergren skriver i ett inlägg om hurdant det kan vara när en avslöjar sådant kring sitt föräldraskap som retar upp andra.

Karolina Åsmus skapade också storm i ankdammens bloggosfär när hon skrev om barn och snabbmat och ja, var lite sådär lätt kritiserande gentemot föräldrar som låter småbarn äta skräpmat.

Jag tror på demokrati och diskussion men jag har också självbevarelsedrift och inser att det bästa sättet att slippa pekpinnar och förmaningar är att låta bli att berätta vissa saker. Nu låter det som om vi vanvårdar A här hemma, men riktigt så är det inte, hehhe. Jag bara vet att om jag skulle berätta att A fått smaka på och älskar pizza så skulle jag bli hotad med halshuggning av en del där ute. Så det berättar jag inte.

Nu ska jag försöka komma in i julmode på riktigt. Jag jobbar kväll torsdag, fredag, måndag, tisdag. På lördag är det en heldag i Borgå som gäller, kalas och film och lite bröllopsplanering, och på söndag är det julfix och en tur till matbutiken som står på schemat. Sedan är det att börja förbereda maten och ja, om en vecka är det julafton ju!

Jultisdag

Igår var det julgröt i Lekparken Illern, tack till Helsingfors stad för att jag och A fick äta årets första julgröt i sällskap av några andra mammor med barn. A blir alltid så glad när vi är där (träffen är alltså inomhus, inte ute i parken) eftersom det finns så mycket leksaker!

 

Julandet fortsatte sedan på kvällen då jag också var på glöggaw i Berghäll, sällan har jag känt mig så hipster. Man är liksom ingen helsingforsare före man har suttit på en bar i Berghäll klockan 17.30 på en tisdag, dessutom med sina kolleger.

På tal om något helt annat. Jag vill gratta Sara Forsberg så otroligt mycket. Disclaimer: jag är inget fan av Star Wars även om jag nu äntligen sett alla filmer och ska se den allra färskaste på lördag. MEN hur coolt är det inte att det är en finlandssvensk ung tjej som gjort språket i filmen?!? Grattis Sara, vilken grej!

Snöfall och julsaga

It's beginning to look a lot like christmas! Iallafall under en kort stund igår när det snöade! Då såg det ut såhär utanför fönstret. Någon dag ska vi bo så att vi ser havet när vi tittar ut. Drömmen.

På tal om julstämning så hittade jag den här underbara Mamma Mu-julsagan i vår hylla. Jag tror den kommer från T:s barndomshem och det var första gången jag läste den nu när jag läste högt för A. Den är så fint ritad också. Det här är konst. Titta bara!

Det är ju förresten en sanning, säg vad du vill, att moderna barnprogram lätt blir så fula i och med att de animeras... Mycket bättre var det förr! Tänk nu på Mumin och jämför med Toy Story etcetera. Inte alls samma sak.

Mamma Mu och Kråkans jul, heter boken. Ljuvlig berättelse.

Räknar ord

Jag kommer inte att lyckas hålla mig till min plan att skriva klart ett manus på min första (och kanske enda) roman före jul. Men jag är på god väg. Cirka 35 000 ord har jag skrivit nu. Det är ganska mycket. Jag googlade snabbt på roman längd ord och hittade bland annat det här inlägget där det sägs att en roman ligger på 40 000 ord uppåt. Här finns också en lista på engelska på bra romaner genom historien och deras ordantal. Väldigt intressant läsning. Lord of the Flies har 59 900 ord. Nu vet vi det!

Arbetet fortsätter alltså. Ett par dagar i veckan försöker jag skriva någon stund. Det går alltså inte i rasande fart, verkligen inte, men jag har berättelsen i huvudet. Det gäller bara att få nerskriven den i romanform. Mitt favoritmantra har verkligen blivit det som Tom Moring, professor i journalistik, lärde mig under det första året på Soc&kom - kill your darlings. Det vill säga, ta bort det du gillar allra mest i texten. Det gör ofta att texten blir bättre.

Regn och natthorror

Titta på den här bilden. Den är tagen för tre timmar sedan. December. Ösregn och plus 5-6 grader. *väldigt svårt att få julfiilis i det här midsommarvädret*

Trots det packade jag julklappar igår före kvällsturen. Vi har hållit oss till ett fåtal julklappar så att till exempel barn i samma familj delar på en sak. Känns bra att inte konsumtionshetsa.

Det var kvällstur igår ja... Sedan hade jag svårt att somna och ungefär just när jag hade somnat klockan 5.03 väcker en panikslagen make mig och ställer frågan som får nackhåren på den tuffaste av oss att resa sig: varför är det ljust i vardagsrummet? Skräckslagna stiger vi upp och konstaterar att teven är påslagen. Det här är typ det skummaste jag någonsin varit med om. Bara sådär har teven gått på. Fyfan.

Män som tror att kvinnor finns till för att behaga dem

Just nu är det någon finsk artist som på finska sjunger om hur han tycker att hans flickvän ska "skala av sig sitt skal", hur hon är "perfekt med alla sina fel" och hur hon ska sluta låtsas vara något hon inte är. Det här alltså på radiokanalen NRJ som av olika orsaker står på i vårt kök nästan hela tiden jag befinner mig där, vilket blir ganska många timmar per dag. Och jag blir så matt av att höra den. I tre-fyra minuter håller han på och försöker övertala den här stackars kvinnan i sitt liv att hon faktiskt duger åt honom, att hon är okej som hon är, att hon är rigit bra. Och jag vill bara ryta att vad fan har du med det att göra hur mycket hon speglar sig och om hon "lägger på ett skal" och vilka alla fel hon har? Varför ska du hålla på och påpeka att du minsann genomskådat henne, sett att det finns något under hennes yttre, som hon tydligen försöker vårda? Det finns liksom ingen rim och reson i den låten...

Men den här artisten är ju tyvärr inte den enda mannen att gå omkring och tro att enda orsaken att kvinnor satsar på utseendet, sminkar sig, speglar sig etcetera är att de ska godkännas av männen omkring dem. Newsflash: kvinnor kan göra allt det här alldeles för sin egen skull. Och dessutom... Vem är den här mannen att säga till kvinnan hur hon ska se ut, att hon inte ska göra ditt och datt för att han tycker att det inte behövs?

Det här är förstås en del av en större struktur där kvinnor i många avseenden antas finnas till för att behaga män. Det leder till att män antar att kvinnor alltid gör något som till exempel sminkar sig för att behaga männen och att det är upp till männen att bestämma när det är för mycket, nu räcker det hördu för du ser ju ut som en hora när du sminkar dig sådär.

Och vad kan vi göra åt det då? Ja, sprida ordet att så inte är fallet. Det är inte en kvinnas uppgift i livet att behaga männen omkring henne. Hon kan få skriva fisprupp i pannan och ingen man ska säga åt henne att ta bort det där för du är så mycket snyggare utan. Det är upp till henne själv.

Om nu någon mot förmodan vill höra den här låten jag så öppet dissar så hittar du den här. Och nu blev jag ännu mer ledsen när jag för första gången såg videon... Att dessutom plocka in en otroligt söt ung kvinna som den som spelar artistens flickvän... Ne, det här var ett riktigt bottennapp.

Dagen efter självständighetsdagen

Igår var jag en av många yleiter på jobb under självständighetsdagens festligheter. Den på slottet då i första hand.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur lustig självständighetsdag vi har i Finland. Inte lustig som i rolig utan lustig som i konstig. Alltså, jag älskar att kolla på slottsbalen och alla fina klänningar och höra senaste skvallret, men, samtidigt pågår det blodiga demonstrationer utanför och de fattigaste firar utomhus i regnet samtidigt som den stora massan sitter hemma i tv-soffan och kollar på eliten via rutan. I de flesta andra länder är det parad och flaggor och blommor och karneval. Det känns som att självständighetsdagen i Finland splittrar folket mer än den enar.

Kanske har det att göra med tidpunkten då självständighetsdagen infaller? 6 december är liksom den mörkaste dagen på året i och med att snön sällan har anlänt, istället regnar det nästan varje år. En annan fråga är om det alls är möjligt att flytta dagen? Eller ja, varför skulle det inte vara det, men sådär i praktiken kanske det skulle bli alltför omständigt? Varför inte fira självständigheten mitt i juli? Varmt, vackert väder, blommor och sol och semesterglatt folk. Kunde vara en succé!

Jag känner att här finns plats för ett medborgarinitiativ...

Fredagsläsning

Lästips:

Den här artikeln på Svenska Yle som än en gång visar hur komplex frågan om terrororganisationer är.

Den här bloggtexten av Angelica Lagergren om hur en kan tänka kring att fira jul.

Den här bloggtexten av Peppe Öhman som handlar om kopplingen mellan asylsökande och våldtäkter i Finland. Och kommentarerna där.

Finns det ingen tomte?

Julgubben, tomten, julfar, julbocken. Kalla honom vad du vill men ska vi vara riktigt ärliga så finns han ju faktiskt inte. Något som en predikant i Österbotten nyligen avslöjade för en skara småbarn och sedermera har fått ta redigt med skäll för.

För några år sedan var jag tvärsäker på att jag inte skulle låta mina barn tro på julgubben. Nej, klapparna köps och hämtas av släktingar, vänner, vem som nu köper dem och så ska man säga tack för dem och lära sig uppskatta att folk lägger ner tid och pengar på att skaffa julklappar till en.

Men jag har tänkt om! Jag har blivit äldre och visare och insett att det är en del av att vara barn att tro på ditt och datt och hitta på saker och fantisera. Så mitt/mina barn ska få tro på julgubben om de så vill, där ska jag inte stå i vägen. Jag kommer inte att försöka övertala A att tro på julgubben men om han säger att mamma vet du vad? det finns en julgubbe som hämtar julklappar till barn på julafton så kommer jag att säga säger du det? hur ser han ut då? Det här utesluter ju förstås inte att barn lär sig vara tacksamma för gåvor de får, det inser jag.

Jag tycker inte det är någon vuxen människas plats att säga att nu hörni alla barn ska ni sluta tro på julgubben. Och det var ju inte heller så som predikanten sa. Jag tycker att reaktionerna kanske har varit lite väl hårda... Det hade varit lätt att låta det passera. Och jag blir lite illa berörd av att folk nu igen tar tillfället i akt att attackera kyrkan. Ska kyrkan stå och säga att fantasigubbar inte existerar, höhöhö, de är ju rätta instansen att göra det, läser jag överallt. Nej, let's not go there. Låt det passera. Jag är säker på att de allra flesta barnen som hörde sanningen avslöjas kommer att ha en bra jul i år också.

Amanda Audas-Kass skrev det bästa inlägget i debatten.

What I want for christmas?

1. God mat. Det kommer jag att få! Eller, när en själv lagar maten så kan en i alla fall inte klaga.
2. Några dagars lugnt mys med familjen. Check!
3. Choko. Obviously.
4. Se en riktigt mysig julfilm. The Holiday och Love Actually hör till de självklara favoriterna men det finns ju hur många som helst.
5. Snö. Helst fluffig sådan.

 

Här hemma har vi redan ganska julfint med lyktor, ljusstakar, julkalendrar och ett städat hem (som såklart ska städas ännu en gång före jul, suck...). Jag är lite kluven till att ha julgran i år... Kombinationen träd fullt med pynt som lätt faller omkull och ettåring som gillar att riva och slita och klättra och dra... Känns inte så hållbart.

Förresten vill jag tipsa om ett initiativ som jag tycker är väldigt bra. Det är FSI:s julkalender. Varje dag fram till jul laddar de upp en video på Youtube med en jumpparörelse. Det finns en version för barn och en för vuxna. Jag har redan gjort dagens rörelse!

Kostdebatten

Vi har påbörjat en ny läggningsrutin här hemma. Den heter mamma försöker söva A medan A skriker sig hes så tårarna sprutar åt alla håll tills pappa tar över och A somnar på 4 minuter. Det är väldigt mysigt.

Igår kväll hade jag alltså en kvart tid för mig själv i soffan medan T sövde A efter att jag först hade gjort ett misslyckat försök. Den kvarten ägnade jag åt att titta på slutet av Obs Debatt, som handlade om kostråden - kan vi lita på dem eller inte och livets stora fråga hur ska man egentligen äta och vad?

Det var en väldigt bra debatt med många kloka åsikter. Alltså jag beundrar Mikael Fogelholm något otroligt. Att han gång på gång orkar stå upp för den hederliga kostcirkeln och näringspyramiden trots allt motstånd som dykt upp nu under senare tid. Det är både läkare och andra experter men också "vanligt folk" som envist påstår att kostcirkeln är från röven och att ingen mår bra av att äta så men Fogelholm sitter ändå i debatt efter debatt och försvarar den.

Var jag står i debatten? Helt ärligt så har jag inte en aning om vem som har rätt eller fel men följer tills vidare kostråden (största skämtet ever - jag lever på kaffe, choko och lite för mycket potis och makaroner för att det ska vara bra). Det känns som ett bra val, gör som myndigheterna säger. Tills vidare.

Magister in the making

Marry a hankeit, they said.

It'll be fun, they said.

*sitter och läser en 145 sidor lång gradu om konsumentengagemang för att vi vill ju båda ha det förbi*

Oh well. Snart är vi två magistrar i det här hushållet.

Och sedan när vi båda är ute i arbetslivet som magistrar då jävlar ska det rassla in pengar. Signerat hon som nu i över ett år levt lite sådär att ska vi ha råd att handla den här veckan eller inte. Ne, riktigt så illa har det väl inte varit (förutom under några veckor där i juli/augusti när vi precis hade köpt bil som behövde åka på service 15 gånger och min föräldrapenning ersattes av vårdbidrag men jag ännu inte jobbade alls utan vi levde på T:s lön). Men ska vi säga såhär: jag har tänkt rätt mycket på pengar sedan jag blev mammaledig. På tal om pengar så har Linn frågat folk vad de tjänar. Intressant.

Snart är julen här

Sakta kommer julen till det här hemmet. Den fina julkalendern har nu fått sin choklad och vi har börjat handla lite smått till julbordet.

Det känns som om det precis var jul! Den här tiden ifjol minns jag som omtumlande men otroligt skön ändå. Då var A helt ny och vi alla höll på att lära känna varandra.

Julgatsöppningen

När vi igår tillsammans med halva Helsingfors var på öppningen av julgatan fick jag ett sådant där vi är en av miljontals barnfamiljer i den här världen -stund. Där stod vi på Senatstorget med alla andra familjer och sjöng Petteri Punakuono. Det var så stämningsfullt och så stort. Jag räknar liksom fortfarande mig som studerande ibland. Liksom ung, vet inte vad jag vill med livet, för mycket fritid. Men det börjat sakta sjunka in att det inte stämmer längre.

När regeringen sätter barnen i olika fack

HBL skriver idag om regeringens åtgärder som vidgar klyftorna mellan barnfamiljer. Då handlar det bland annat om att barns rätt till subjektiv dagvård ska tas ifrån dem. Planen är att barn inte längre ska få vara i dagvård om de har en förälder hemma. Det handlar i praktiken om barn som till exempel har en arbetslös eller föräldraledig förälder.

Jag hör till dem som anser att den finländska dagvården är något att vara stolt över. Dagisarna är i regel väldigt bra platser att vara på för våra barn. Och jag hör till dem som anser att det finns många situationer där barn behöver dagvård trots att en förälder är hemma. Jag hör också till dem som anser att det är upp till föräldrarna att avgöra om ett barn ska vara hemma eller i vård. Med andra ord tycker jag att det inte är bra att skära i den subjektiva rätten till dagvård.

Det finns en massa familjer där barn har det bättre på dagis än hemma. Men så finns det också massor av familjer där det helt enkelt är föräldrarnas val att ha barnet i dagvård trots att de är hemma och då är det deras val och inget som någon ska försöka stoppa. Och så finns det en massa föräldrar där en förälder är hemma, där hemmet är i balans och alla har det bra men där det ändå är bättre för barnet att vara på dagis nu och då än hemma. Jag hävdar att till exempel den familj jag är en del av hör till den här senaste gruppen. Enligt planen ska A börja på dagis efter årsskftet och det är inte ett dugg för tidigt. Jag kommer inte att jobba alla dagar, men de timmar A kommer att vara på dagis kommer att göra gott för oss alla.

Dagvård för alla barn är en av grundpelarna i vårt välfärdssamhälle. Länge har alla barn haft samma förutsättningar till en bra start i livet. Nu ska den rätten tas bort. Det är inte rätt ställe att spara, tvärtom kommer det att kosta i framtiden.

Min käre man

Min käre man undrade varför han inte fanns med på min reverse bucket list. Såklart ska han finns med! Inte för att det ligger så mycket jobb från min sida bakom det, det mest bara hände. Men jag är så lyckligt lottad att ha honom.

Mot alla odds är jag gift, blott 26 år gammal! Jag fick nämligen under min uppväxt ofta höra att jag kommer att vara gammalpiga för alltid (det vill säga förbli ogift, ensam och miserabel). Och jag var så rädd så rädd många gånger. Tänk om det verkligen blir så!? Dels finns det en stark tvåsamhetsnorm i samhället, du ska vara tillsammans med en person. Dels ville jag alltid hitta någon att vara med. Men det är väl ganska vanligt i barndomen och inte minst i tonåren, att en är rädd för att aldrig hitta någon!!! Må det då vara en man, kvinna, katt, get eller hamster.

På tal om hamstrar... Vår familj består numera av fem individer. Ett barn, två vuxna, en knasig hund och en liten hamster! Möt Gandalf, det är han i mitten, den mörka.

Fotot är taget av uppfödaren Veera Kujansuu.

Min reverse bucket list

Just nu är det trendigt att publicera en reverse bucket list, det vill säga en lista på saker en velat göra före en dör och redan gjort. En bucket list är alltså en lista på saker en vill göra före döden, men nu vänder vi på det och listar det vi redan gjort! Kul idé tycker jag!

Nu kör vi:

1. Blivit mamma. Det kan ingen någonsin ta ifrån mig.
2. Blivit magister. Det kan inte heller någon någonsin ta ifrån mig. Det är en rikedom och en möjlighet jag kommer att bära med mig tills jag dör.
3. Ridit på Islandshästar på Island! Åh, det är så synd att det inte finns några bilder från den dagen. Det var ljuvligt. Magiskt. Men det regnade sidlänges så att jag fick ont i kinder och händer och lår. Men det var det värt!
4. Druckit champagne på femstjärnigt hotell. No words needed.
5. Sett stjärnhimmeln från en öken i Afrika.
6. Dykt.
7. Börjat äta gröt till frukost.
8. Lärt mig laga den perfekta omeletten.

Hur ser din lista ut?

My precious

Jag älskar sociala mediers makt. I fredags när jag insåg att den tiotals år gamla läderryggsäck som jag använt till jobbet och också ibland på fritiden på riktigt höll på att falla sönder och att det handlade om dagar ifall jag ville ersätta den före den inte längre går att använda så lade jag ut en efterlysning i ett par loppisgrupper på Facebook. Nu har jag en ny läderryggsäck i min hand!!! Jag fick svar inom en timme och den här vackra skapelsen är nu min, för bara 4 (FYRA) euro!
 

Ignorera slaktresterna i bakgrunden.

Fredagen den 13 november 2015

Det finns inget jag kan säga om det som hände i fredags som inte redan har sagts. Sprid kärlek och inte hat.

#parisattacks #stopthekilling #liberte

För mig blev det en dag på jobbet igår. En nyhetsredaktion är aldrig så bra som när det händer saker snabbt, snabbt, snabbt och saker ska göra för fem minuter sedan. Men när döden kommer så här nära frågar jag mig varför jag jobbar som nyhetsjournalist.

Häst på väggen

Hur många har redan börjat preppa julklappar? Jag tror vi redan har fixat alla! Sååå skönt. Och jag är riktigt nöjd med våra julklappsinköp i år. Faktiskt nöjd.

Den här fina kalendern har mamma korsstygnat (sytt i korsstygn??!?) åt oss. Ja åt A då, men han är ju för liten för att förstå så den är min och T:s i alla fall i år (vem försöker jag lura, jag älskar julkalendrar och kommer inte att släppa den här!!!)

Men nu börjar jag längta efter snö. En vinter med cirka minus 2 och lätt snö utan is under, där är min drömvinter! Har inte sett till en sådan sedan... Någonsin?

Brudtärna 2016

Jag har fått äran att vara med som en av brudtärnorna när vår sons gudföräldrar gifter sig i augusti nästa år. Och jag är såhäääääääär ivrig inför att få vara med och planera ett bröllop som inte är mitt. Tänk, jag slipper det där tänk om det inte blir som jag vill och får istället njuta av att planera utan att det finns något som jag vill, bara en massa yes, bröllop!!! Jag är dessutom utnämnd till koordinerare så nu har jag verkligen livets chans att utnyttja kontrollfreaken i mig och hålla stenhård koll!

Tanken är att brudparet bestämmer en färg som vi brudtärnor ska ha på våra klänningar, men att modellen på klänningen får variera beroende på kroppsmodell. Jag blev lite kär i det här förslaget som bruden skickade <3

 

Och A ska givetvis vara med på bröllopet, nästan två år kommer han att vara då! Vi tänker oss att han har på sig en kostym av något slag, han kommer att vara söt som en sockerplanta.

Dagistankar

Typ förra veckan kom jag på att A ska börja på dagis i januari och därför kommer att behöva lite extra kläder. Vinterhalare (overallt, på svenska), vinterkängor, strumpor, rånarluvor (det vill säga hjälmmössor) och tja, vad annat? En vinterhalare hittade vi begagnad och rånarluvor har jag också på g nu. Men det är svårt att veta om det är något vi missat. Idag insåg jag att en extra vagn inte vore alldeles tokigt. Någon billig då, så det inte är så farligt om den försvinner från dagis.

På tal om dagis så är det inte alls något jag bävar inför. A har verkligen kommit till den åldern nu att han behöver mer stimulans än jag/vi orkar/kan ge. Han är ibland helt tydligt uttråkad här hemma. Jag tror dagis kommer att göra så gott åt honom och han kommer säkert ta massiva steg framåt i utvecklingen.

Onda boken

När har jag månne senast läst en så här bra bok? Jag minns inte.

Kaj Korkea-aho är värd alla lovord han får. Onda boken är verkligen en riktig thriller men också så gripande och berörande. Jag hoppas Korkea-aho fortsätter skriva.

Farsdagen

Glad farsdag, alla pappor!

A pysslade i veckan sitt första farsdagskort. Fint! (Egentligen var det ju jag som pysslade det och det kan väl knappast kallas fint...)

Och vad pysslade mamma då? En kaka!

Gott och löjligt enkelt. Receptet ser du nedan.

Photoshoot och ekohöns som inte mår bra

Idag har vi haft photoshoot här hemma. Det ska ju skickas julkort också den här julen, varsågod bara för påminnelsen. Det var en minst sagt tydlig förbättring i modellens beredskap att just modella jämfört med när vi för ett år sedan försökte ta liknande bilder. Då var han visserligen bara några veckor gammal så han blir förlåten.

Och så verkar det ju som om regeringen faller... När har det senast hänt? Och vad händer nu? Ingen aning...

Also. Här i veckan läste jag någonstans, minns inte var, om ekoägg versus andra ägg (hönsägg pratar vi nu) och att om en vill köpa ägg som kommer från välmående höns så ska en absolut inte köpa ekoägg... Jag har sällan varit lika förvirrad.

Det handlar om att ekohöns lever i sådana populationer att deras mentala hälsa lider av det. Höns har nämligen en hackordning men för att den ska funka så får flocken bara vara en viss storlek. Blir den större så hackar de på varandra till höger och vänster. Bokstavligen... En snabb googling visar att ekohöns i Sverige lever i flockar på upp till 3000. I Finland är regeln att det får finnas 6 höns per kvadratmeter om det är fråga om ekohöns, uppger Animalia. I konventionell äggproduktion med frigående höns får det finnas 9 höns per kvadratmeter. Det kan jämföras med att varje höna i bur måste ha minst 600 kvadratcm utrymme. Ja jag vet inte. Det är svårt att göra bra val i matbutiken. Jag har verkligen levt i tron att eko garanterar att djuren haft det bättre, men vet inte hur jag ska tolka det här. Blir att läsa på ytterligare.

Sockersött och fejkat och Hello på dig med

Vad har jag tänkt på den här veckan?

Socker. Ann Fernholm, svensk vetenskapsjournalist och "sockerexpert" (författaren till Ett sötare blod och Det sötaste vi har) kritiserar praxisen att servera sötsaker till varje måltid på våra äldreboenden. Jag håller med henne. Jag har jobbat på åldringshem och det är ju verkligen så det är, sockret är där konstant. Samtidigt äter jag själv så sjukt mycket socker att det måste få ett slut, snart. På måndag. Efter jul. Vi får se...

Essena O'Neill deklarerade att allt på sociala medier är fejk och alla ba typ "åh du är vår hjälte". Och jag ba typ "ska vi ta den här diskussionen nu för 1513:e gången? PÅ RIKTIGT?"

Adele sjöng Hello och hela världen grät. Jag med. Hon måste vara en av få artister som går hem hos alla.

Men jag måste medge att det vore fräscht att höra Adele sjunga om något annat än brustna hjärtan. Anything!
 

 

Pysslat farsdagskort

Idag har jag och min ständiga följeslagare varit i Helsingfors stads lekparksverksamhet (inomhus) och deltagit i pysslandet av farsdagskort. Jag kanske täcks visa bild på söndag då mottagaren av kortet också sett det. Det är ju i praktiken jag som gjort det och ja, vackrare kunde det kanske vara... Pyssel och rita och handarbete är inte min starka sida.

Men nu fick jag i alla fall upp ögonen för det här med att pyssla med sonen! Det ska vi börja göra hemma också. Småningom. Kanske.

Farsdag ja. Jag är en sådan som tycker att det handlar om att fira alla pappor med någon god mat, någon tårta och någo som barnen pysslat ihop (och mamma assisterat med). Hela den här kommersiella biten avskyr jag. Köpa rakapparater och kalsonger och böcker. Nej. Det är inte det det handlar om.

Igår då? Äntligen har jag inrett barnrummet, det som är A:s rum. Hans spjälsäng står där inne nu och förra natten sov han där några timmar! Vilken milstolpe. Alla dagar känns visserligen som milstolpar sedan A kom.

Alla helgons dag

Idag är det Alla helgons dag. En dag då vi tänker på de personer som inte längre är med oss. Inte Halloween och tigga godis och skrämma folk. Men det är nu bara min åsikt. Jag tycker att ska barnen tigga godis med hot om att de annars busar så kan de göra det på någon annan dag, inte just idag.

Ikväll tänder jag några ljus och så tänker jag på de personer som jag har känt men som nu är någon annanstans.

Samtidigt någon annanstans - te. Grönt te. Så gott. I perioder dricker jag mera te, jag känner att en sådan period kanske är på intågande nu så småningom. Just grönt te har ju en massa bra egenskaper också.

Sista fredagen i oktober

Vilken månad det har varit vädervis. Måste vara finaste oktober på åratal! Men nu börjar det vara kallt, så mössan har åkt på. För några år sedan var jag en sådan där mössan förstör frisyren-typ men those days are gone. Vuxenpoängen rasslar in!

#NiVetIngenting

Svenska Yle granskade under en vecka näthatet som unga och vuxna utsätter varandra för samt vad föräldrar egentligen vet om ungdomars nätbeteende, nätvardag och den mobbning som förekommer på nätet dagligen. #NiVetIngenting säger ju en hel del om hur det ser ut... De vuxna vet i många fall noll.

På sajten kan du bland annat läsa ungas historier om näthat.

Lyssna också på den här diskussionen i Slaget efter tolv, där lyfts det fram många oerhört smarta poänger. Den viktigaste är kanske att det är föräldrarna som sätter ribban för sina barns beteende, så också på nätet. Om du som förälder näthatar så kommer ditt barn också att göra det. Visa gott exempel. Var saklig och vänlig på nätet.

Jag har till min stora lycka aldrig utsatts för näthat så vitt jag vet. Men så har jag också varit ganska sparsam med att dela med mig. Och de flesta kompisar jag har på sociala medier är sakliga människor med vett i huvudet som inte hatar, helt enkelt. Men jag vet som sagt att jag har haft tur för det är ju vanligare att folk blir näthatade än att de inte blir det. Nätet är ingen frizon, det är en del av världen vi alla delar. Där finns hat och där finns kärlek precis som IRL. Men hatet skulle vi gärna kunna bli av med.

Stöd cancerforskningen via ForLife

Snart är det jul (mindre än två månader kvar!) och det är på riktigt dags att börja tänka på julklappar. I fjol gjorde jag och T så att vi lade undan en liten extra summa, en väldigt liten summa i jämförelse med alla pengar vi lade på julmat och julklappar, för välgörenhet. I år tänkte jag att vi ska göra något liknande. Det finns en mängd välgörenhetsmål att välja mellan och det är ju helt upp till en själv vad en vill ge pengar till.

Som ett tips kan jag nämna att det går att kombinera två flugor i en smäll: köpa julklapp OCH stöda något välgörande ändamål. Via ForLife, till exempel.

ForLife är ett företag som säljer enkla, smarta och användbara produkter till förmån för cancerforskning. Till exempel säljer de armband som barn kan ha på sig och där förälderns telefonnummer syns tydligt. Det är smart till exempel på större evenemang om du som förälder är rädd att tappa bort barnet. De har också snygga pärlarmband i alla de färger som passar vuxna som barn, perfekt som julklapp eller annan gåva!

Se utbudet här.

Skärmdump, forlife.nu.

Inlägget är ett samarbete med ForLife.

Duplo och Hurtta

A fick bland annat Duplo i ettårspresent. Kul, tycker mamma och pappa. Och A också. Fast han tycker det är mycket roligare att kasta runt alla klossar samt söndra allt som mamma eller pappa bygger...

 

Ett säkert tecken på att hösten är här? Att Essi har vinterrock på sig. I år satsade vi på en helt ny sådan, men samma märke och modell som vi haft i flera år: Hurtta. Deras produkter håller för evigt verkar det som. Och Essi trivs, för det mesta. Fast någon utehund blir det inte av den här råttan... Det är ett helt projekt kan jag berätta när man ska ut med hunden och A nu när det är kallare... Hunden vill sällan med och då måste man antingen ta fram godis eller vara boss. Och medan man klär på hunden så springar A iväg och antingen kastar något i toabyttan, gömmer hundens koppel, sätter på spisen eller välter teven (vi borde skruva fast den i bordet, har vi sagt nu i ett år). PUST! Själv är man genomsvettig när är ut genom dörren. Och så gör man det 2-3 gånger om dagen...

Horse Show 2015

Gissa var den här före detta hästtjejen var igår, söndag? Jo på Helsinki International Horse Show! Det var alltför länge sen senast, minsann! I flera års tid var jag och mamma där varje år men nu hade jag alltså inte varit sedan säkert 05, 06, något sådant. Det är så sjukt imponerande att se folk som rider bra rida. Ingen skillnad VAD de gör med hästen. Men hoppning är förstås den coolaste grenen!

Åh vad jag längtar efter att få rida igen! Någon dag så. Jag red ju mycket i ungdomen men har inte suttit på en häst nu igen sedan 2011 då jag och T red på islandshästar på Island - DET var en upplevelse!

Jag klagar inte på sittplatsen igår! Alldeles vid ett hinder. Men. 55 euro för vad som visade sig vara cirka en timme hoppning... Njäe. Om showen vill locka fler tittare (läktaren var kanske fylld till en fjärdedel om ens det) så måste biljettpriserna ner.

Sidospår: när priserna delades ut var det en domare som fick fart på påkarna när en häst plötsligt vände rumpan till! Han kutade för sitt liv såg det ut som! Men ja, det skulle ju vem som helst göra, kallas väl självbevarelsedrift.

Jag satt och tänkte på hur höga hindren är. Och så tänkte jag att personalen på banan borde ha hjälm på. Två hästar kastade av ryttaren och slet sig. Det kan gå tokigt för den som står i hästens väg om hästen bestämmer sig för att den ska förbi...

Also: titta på mitt senaste loppisfynd! En ljuvlig, tjock, varm, mjuk filt! För 15€! Blir min bästa vän i vinter!

Höstperiod

Jag är mitt inne i en identitetskris. Vem är jag och vad gör jag med mitt liv?

Det beror på att det är höst. Det är ingen höstdepression, men kanske en höstperiod bara. En period av eftertanke och funderingar i mitt stilla liv.

Jag har aldrig varit en drömmare utan står stadigt på jorden med realiteterna klara för mig. Det har kanske varit ett hinder också. För jag ser liksom inte längre fram än att okej, jag måste ha en inkomst och en vardag som funkar. Medan andra planerat utrikesstudier och genomfört spännande projekt och drömmer om att rädda världen så är jag bara "nej men alltså jag har jobb och studier och det är tillräckligt för mig".

En del kanske skulle kalla mig tråkig. Men jag trivs bra med mitt liv, även om jag kanske ibland skulle önska lite mer krydda. Nu har det förstås stått stilla sedan jag blev mammaledig. Jag har blivit ännu latare och liksom bara livet är bra som det är.

Jag vet inte. Kanske någon borde ruska om mig lite. Risken med ett tråkigt liv är väl att det blir bara tråkigare och till sist har man inte längre något som får en att stiga upp från sängen.

Lingon & Läppstift

Så heter Noora Shinglers bok om smarta mat- och sminkval. Jag har läst boken nu och kan väl konstatera att en del visste jag redan och en del var helt nytt för mig, trots att boken redan har några år på nacken. Begreppet naturkosmetika till exempel, det har jag aldrig ens hört om. Jag har ju fattat att det finns mer naturvänligt smink och mindre naturvänligt smink, men just naturkosmetikan var helt ny för mig.

Nu använder jag visserligen smink ungefär en gång i veckan. Och då stryker jag på lite mascara på ögonfransarna och så är det bra med det. Men nästa gång jag behöver en ny mascara, om sisådär tre år, så ska jag definitivt kolla in vad naturkosmetikan har att ge.

Boken är lättläst och enkel att ta till sig, stort plus för det. Men vissa stycken och kapitel känns som ytskrap, jag vill läsa mer om det här!!! Det är omöjligt att skriva en bok om allt som har med matens och sminkets renhet, etiskhet, hälsomsamhet (?) och naturlighet att göra. Shingler har gjort ett jättebra jobb, men på sina håll kände jag som sagt att det blev alltför mycket ytskrap.

Shingler avslutar boken med de här raderna:

"För att få stora saker till stånd måste man börja från de små. Även oceaner består av vattendroppar. Dina val spelar roll. De kan förändra världen."

Och då kände jag ju liksom att allt det där onda samvetet jag hade medan jag läste boken sköljdes bort. För jag gör ju de där små, bra valen hela tiden. Någon liter ekomjölk här och några ekoägg där och lite mindre schampo i håret nu och så använder jag nästan aldrig parfym på kroppen eller stylingprodukter i håret.

Testar designer

Testing, testing... Försöker hitta en bra design på bloggen. Den ska vara jag, det vill säga enkel, okomplicerad och stilren. Äh, borde lära mig webbdesign. Nå, i sinom tid kanske det blir bra...

Kaktips!

Jag tänkte dela med mig av ett litet födelsedagskakstips för alla er som har små barn. Eller varför inte för någon annan också, om man vill ha en lite enklare, gulligare kaka som verkligen ser hemlagad ut.

Det du behöver är tre pannkakor enligt ett vanligt pannkaksrecept. Grädda dem.

Sedan låter du pannkakorna svalna.

Sedan vispar du grädde, mycket grädde (med lite socker i).

Sedan tar du lite sylt, kanske någon burk fruktpuré för bebisar, kanske lite banan (JO!) och kanske några andra bär/frukter. Rivet äppel funkar utmärkt!

Och så gör du lager på lager med grädde och allt det andra som fyllning.

TADAA!

Dekorera med grädde, banan, strössel och ett fint ljus. Njut!

Det blir inte vackert (i alla fall inte i mina händer) men det blir gott och barnvänligt och kul.

Hur mycket väger en personbils vinterdäck?

Så mycket att Eva, 26 år gammal, 170 lång och lagom tung orkar släpa dem från ett skjul i Borgå till bilen, från bilen upp till bostaden, inne i bostaden från ett rum till ett annat och ner till bilen igen några veckor senare. Ensam. TVÅ I FAKIN TAGET.

Jag tror det var nära att jag dessutom hade behövt släpa dem från bilen in till bilservicens garage men eftersom jag hade A i famnen så fick jag ändå hjälp med det. Jag har den där bilen upp till öronen nu. Det är en sådan konstant rumba hit och dit och det visste jag ju när vi köpte bil. Men så hade vi ju också oturen att köpa oss en bil med flera fel, så jag var tvungen att köra den på service flera gånger om under de första månaderna vi hade den...  Det blev för mycket, helt enkelt.

Den rumban ja. Jag är fortfarande övertygad om att affären vi köpte bilen från ljög för oss mer än en gång under perioden som började med att vi var och tittade på bilen och slutade med att de betalade en stor del av kostnaderna för att alla dens fel reparerades. Fy fan så de behandlade oss. Men slutet gott, allting gott heter det visst, och de ersatte som sagt en del av kostnaderna. Men så mycket jag satt ner på det... Nej, det var sista gången vi köpte en begagnad bil, säger jag bara. Plus att jag blev utskälld av en av de anställda på bilaffären, en typ som inte hade ett skvatt med grejen att göra men som ansåg det vara sin plikt att berätta för mig hur dum i huvudet jag är (då stod jag där och skämdes men senare när jag insåg att jag hade rätt hela tiden så blev jag rosenrasande!). Bilaffärens svar på hur det kommer sig att de sålde en bil som både var olaglig och hade ett stort motorfel? "Vi får in så många bilar så vi hinner inte kolla varenda en!" Hela den rumban kostade oss hundratals euro, flera timmar tid och måååånga dåligt sovda nätter. Jag väljer ändå att inte peka ut bilfirman för de ersatte ju oss till sist, när vi hade dragit in myndigheterna i det hela (som ansåg att vi hade rätt från början till slut och borde ha fått pengarna omedelbart!)

Snart har vi i alla fall vinterdäcken på. Först måste jag bara släpa också de nya vinterdäcken till ovannämnda bilservice. Hello vardagsmotion! Till min stora lycka erbjuder bilservicen förvaring av däck så sommardäcken får bli kvar där över vintern.

Lyckat!

Vilket veckoslut vi har haft! Vi har firat pojkens ettårsdag (trots att den är imorgon) i dagarna två och så har vi dessutom hunnit börja planera ett bröllop. Inte vårt eget nej. Vi ska båda jag och T ha en roll i ett bröllop i augusti 2016 och det ska bli så roligt att då vara med och planera och förverkliga ett bröllop som inte är vårt eget!

Förresten så är jag stolt över hur A:s första födelsedagstårta blev och se ut. Bild och recept kommer.

Idag har jag lyssnat på Samtal om livet med Angelica Davini som kom till Finland som flyking när hon var barn. Lyssna på hennes historia. Den är både sorglig och glad.

Fredagens nonsens

Vad jag gjort idag? Stekt 21 plättar. Det skulle bli 30 enligt receptet... Fattar inte...

Dessutom har jag städat. Ikväll ska jag städa lite till. Ska strax ut med hunden, bara sonen vaknar. #storyofmylife

Den här muggen är en födelsedagsgåva som mirakulöst nog överlevt i flera år. Mirakulöst för att jag tenderar att söndra muggar och glas med ett månadssnitt på 1-2.

Inte jag som köpt den, alltså!

Amningsveckan just nu

Den här veckan är det Amningsveckan. Tema i år är amning och jobb, hur de går att kombinera. Hur bra som helst är mitt svar. Bara en inte stressar över det och gör det svårare än det behöver vara.

Folkhälsan och några andra aktörer är med i ett projekt i anslutning till det här. Du hittar projektet på amningsfred.fi. Där kan du läsa berättelser kring amning och också mer information om kampanjen Amningsfred. På sajten står också lite allmänt om amning som

"Till en början är livet enbart amning och sedan blir amningen en del av livet."

Jag ryser så sant det är. Där är liksom allt vad amning är i en mening.

Fast jag och A har amningsvecka varje vecka! Om några dagar har vi haft konstant amningsvecka i ett år och vi har inga planer på att sluta!

Stå på egna ben

Det känns som en stor milstolpe. Att vara med A i lekparken, att se honom gå själv, utomhus, med de pyttesmå skorna på.

 

Den här veckan städar jag för vi ska ha kalas på söndag. Det är inte som att jag städar hela veckan för att hemmet ska vara fläckfritt utan jag städar hela veckan för att gästerna ska kunna komma fram över berg av leksaker, våga röra i ytor och våga äta av vår mat. Jag minns inte ens när vi senast städade... För det mesta ser här ut som rent kaos nuförtiden. Det ser ut just som att om jag skulle vara hemma hos någon annan och det såg ut som det ser ut hos oss så skulle jag fundera över hur någon kan tänkas vilja bo så.

Anyway. Som en följd av att Facebookpausen är slut så får jag ju igen njuta av pärlorna som delas i den slutna och mycket hemliga gruppen Eläinvideokerho, ungefär Djurvideogruppen. Det är helt crazyt bra stämning där och vi tittar på videor och bilder tillsammans och skrattar åt dem. Eller som i det här fallet - nästan gråter. Kolla in den här hunden och dens människa. Jag skulle inte vilja vara deltagare i samma tävling som de här två... Shieeet. Vilken kommunikation! Hatten av.

Utvärdering av Facebookpausen

Ja jag hade ju som skrivet en Facebookpaus under hela förra veckan (sö-sö).

Och oh my god så skönt det var! Jag lärde mig några saker om mig och världen.

1. Facebook stjäl sjukt mycket av min tid.
2. Den tiden är helt onödig tid som jag kunde tillbringa görande annat.
3. Jag behöver Facebook till väldigt lite egentligen.
4. Jag kommer i framtiden att tillbringa mycket mindre tid på Facebook.

Jag tänker inte lägga någon tidsgräns på Facebookandet för jag tror inte på sådant. Men det kommer att minska.

(Till saken hör kanske att jag börjat bekanta mig med Instagram igen, hehhe...)

Hjälp hundarna som kvävs

Titta en stund på den här bilden. Det är inget påhitt, det är verklighet för många hundar som vi äger och har som husdjur, för vårt eget nöje. Hunden på affischen är en mops men det är inte den enda hundrasen som har andningsproblem.

Det är Finlands djurskyddsförening SEY som just nu har en kampanj för att uppmärksamma problemet med hundraser som avlas sjuka. Gå in och läs mera här (på finska). SEY skriver bland annat att det finns vissa hundraser där de sjuka individerna är fler än de friska.

Och kom ihåg: du som djurägare har alltid ansvaret att se när ditt djur lider och också ansvaret att fatta beslutet om och när djuret ska avlivas.

Bok, vardagen, vädret och sånt

Så. Nu har jag inte varit på Facebook eller den egna bloggen sen söndagen. Vilken befrielse! Och jag har inte saknat Facebook ett dugg, ärligt. Den egna bloggen har jag däremot saknat lite.

Vad har hänt sen senast?

Hunden har inte cancer, men nu är hon på antibiotika och kragtvång i en vecka för att såret blev infekterat.

A har kommit in i en mammamammamammamamma-fas.

Jag är trött och trög, men njuter av det vackra höstvädret.

Jag köpte den här boken, Lingon & läppstift av en bekant, skriven av Noora Schingler som har bloggen Kemikaalicocktail. Jag läste ett par sidor igår och var helt fascinerad. Tänk hur bra Valio har lyckats hjärntvätta oss att tro att vi alla måste dricka mjölk... Mer om boken när jag läst hela.

Ikväll ska jag jobba, likaså på lördag och söndag.

För ett år sedan

Idag för ett år sedan hade vi beräknad förlossning. Den 5 oktober 2014. Vi var så spända och nervösa för när det skulle sätta igång.

Istället föddes A med planerat kejsarsnitt den 20 oktober 2014, 15 dagar senare. Jag är så ledsen för hur hela processen gick till där. Det kunde ha gått så annorlunda, vi kunde ha sluppit kejsarsnittet.

Vi har hur som helst en frisk pojke och det är det allra viktigaste.

Här, och här kan du läsa om förlossningen. Här kan du läsa lite tankar kring det "planerade" snittet (som alltså bestämdes om tre dagar före det genomfördes).

Jag minns de här två veckorna från den 5 oktober till den 20 oktober i fjol som några av de mest ångestfyllda i mitt liv. Det blev värre efter att vi några dagar efter bf besökte Barnmorskeinstitutet för att jag hade så högt blodtryck och de då skrämde upp mig med att bebben är enorm och att jag kommer behöva kejsarsnitt om inte hen föds inom några dagar. Jag kunde ligga i timmar i sängen och stirra/gråta. Det var hemskt och inget jag önskar att någon ska tvingas uppleva. Och sedan blev det då kejsarsnitt för förlossningen började aldrig och jag kände mig så sviken av kroppen som inte visste hur man ska göra...

Det här inlägget skrevs på söndagen, ifall du undrade om min #someton -vecka håller i sig.

Amanda Essén, anorexi och att handskas med sitt bagage

Före jag (eventuellt) inleder min vecka som fri från sociala medier så vill jag tipsa er alla om radioprogrammet Samtal om livet och speciellt avsnittet med Amanda Essén som blivit fri från sina ätstörningar.

Amandas historia påminner i viss grad om min, men ändå inte. Vi har alla en historia att berätta och jag tycker du ska höra hennes.

Amanda skriver också en blogg. Den hittar du här. MEN märk att bloggen är full av fitness och fitspo, så gå inte in där om du vill slippa kroppshets. Amanda sysslar nämligen numera med bikinifitness och det pratar hon också om alldeles mot slutet av Samtal om livet-programmet. Hon säger så klokt i programmet att bara för att en person har bagage så kan en ju inte undvika sådant som påminner en om det bagaget hela livet (nu skrev jag helt från minnet, hon formulerade det bättre).

Det vill säga: hon anser att trots att hon haft anorexi så kan hon inte leva sitt liv så att hon konstant undviker sådant som påminner henne om det, som kan få henne att falla tillbaka. Samtidigt säger hon att hon inte rekommenderar bikinifitness för någon som haft ätstörning. Jag håller med henne i det sista. Men visst förstår jag tankesättet att en inte kan undvika sina demoner hela livet. Det var klokt sagt.