Alltid en förebild?

Utan att tänka efter dök jag huvudet före in i en debatt om bikinifitness som sport i gruppen Finlandssvenska bloggare på Facebook. Det startade med ännu ett blogginlägg där sporten och dess utövare kritiseras och jag orkar bara inte.

Det är så lätt att kritisera de val en kvinna gör för att hon med de valen är en dålig förebild. Sällan hör man det sägas om en man. En man kan göra något som folk anser vara dumt, klantigt, tråkigt, fult, elakt, vad som helst som inte anses bra och folk kommer att säga att det var ju dumt, klantigt, tråkigt, fult, elakt eller vad som helst men inte bra. En kvinna gör något liknande och hon är genast en dålig förebild för alla andra kvinnor, speciellt tonårsflickor som är såå lätta att påverka så de hamnar på fel väg i livet. Varför ska jag bara för att jag är kvinna konstant gå omkring och fundera på hurdan förebild jag är? Varför kan jag inte bara få göra de val jag gör och så kan du tycka att det var klantigt, elakt, dumt, whatever? Man gör väl de val man gör utgående från vad man själv vill i livet, inte utgående från hurdan förebild man är? I alla fall gör jag det.

Nu är jag förstås mamma och har genom det blivit en förebild på ett helt annat sätt, för min son. Men också i relation till honom anser jag inte att jag konstant ska behöva vara en så himla bra förebild. Det är helt okej att ibland säga att gör inte som jag gör, gör som jag lär. Visst kommer jag att göra mitt allt för att vara någon han kan ta modell av men jag tänker inte göra varenda val i livet utgående från hurdan förebild jag med det valet är för honom.

Något alldeles speciellt

Det är något alldeles speciellt med att höra sonen skratta och grymta sådär belåtet som bara en bebis kan när han varit ledsen men inser att han snart ska få den bästa trösten han vet, bröstet.

Det är något alldeles speciellt med att uppleva att det finns en person här i världen som ser mig som den allra viktigaste personen i sitt liv.

Det är något alldeles speciellt med att vara mamma.


Jag är den första att säga att föräldrar är och ska vara jämställda, men eftersom A är helammad så har det oundvikligen blivit så att jag är den som enklast tröstar, söver, lugnar och såklart matar. Men det kommer att ändra i takt med att han blir äldre. Jag har till exempel aldrig fått honom att skratta på samma sätt som T får genom att kittla och busa.

Och jag är den första att medge att det är otroligt tungt att ha en person som är så beroende av mig som A varit nu i snart ett halvt år. Det var en mamma i en Facebookgrupp för mammor till barn födda -14 som frågade hur mycket vi mammor varit från våra barn och jag insåg igen en gång att det i den frågan också råder en tudelning. Det finns de som tycker att en mamma inte ska vara låst och som själva ser till att ofta få egentid och så finns det de som tycker att en mamma ska vara med bebben ungefär tills hen pratar hela meningar. Jag säger inte vad som är rätt eller fel, själv har jag varit ifrån A korta stunder flera gånger men aldrig längre än drygt en timme. Varje dag är jag från honom minst 10-15 minuter under en av hundens kisirundor. Men jag har tills vidare inte upplevt någon längtan bort, vi har kunnat göra så mycket med honom med oss också. Ändå upplever jag ofta att det är tungt att han är så nära så mycket. Så beroende.

Drömhuset?

Om det råkar sig att du just nu letar efter ett hus så kan jag tipsa om vad som verkar vara en underbar strandfastighet på Drumsö i Helsingfors. Jag råkade se annonsen igår i Hbl och kan inte sluta tänka på det här huset. För 14 miljoner kan det bli ditt.

Jag och T planerar ju nog att någon dag i en avlägsen framtid köpa oss en bostad, men 14 miljoner känns lite i överkant...

Sushi och månadsdag

Finns väl inte så mycket att säga om det som hände med de 150 personerna ombord på planet som kraschades mot bergsväggen i Alperna, annat än att det är fruktansvärt sorgligt och hoppas det aldrig händer igen.

Idag åt vi sushibuffet på en restaurang några hundra meter från vårt hem till lunch. God sushi, men slår förstås inte restaurangerna i centrum (men det billigare priset gör att det ändå känns som att det här stället är lika bra som de i centrum). Restaurangen finns alldeles i närheten av Böle station, om du blev intresserad. De har också take away.

Imorgon har jag och T månadsdag igen och det börjar kännas lite som att vi firat tillräckligt med månadsdagar nu. Känns som att när det närmar sig 8 år sedan vi blev tillsammans och vi dessutom hunnit gifta oss så behöver man inte längre fira månadsdagar. Det får kanske bli en extra kram istället.

Ha en skön helg!

Normer på matbordet

Peppe skrev ett inlägg om hur konstigt det är att folk som försöker är så lätta att kritisera medan de som inte alls försöker får fortsätta att inte alls försöka utan att kritiseras för det. Hon nämner till exempel de som försöker börja äta lite mer vegetariskt men som sedan äter en räkpasta som fredagsmiddag och genast kritiseras för det.

Pseudonymen About Alice skriver i en kommentar till inlägget om hur hen själv upplevt just det här, att en ifrågasätts, utfrågas och kritiseras om en väljer att äta vegetariskt men inkluderar fisk i dieten.

"jag säger ALDRIG något om de som äter kött och frågar inte varför de äter kött men mig är det okej att intervjua både från vänster, höger och upp och nedifrån varför jag inte äter kött...."

Det fick mig att igen börja fundera hur tokigt det är att en diet som består av åtminstone en liten bit men oftast en större bit kött till frukost, lunch, middag och kvällsmål är normen och allt det andra ifrågasätts. Det är helknasigt när man tänker på det och det är inte alls så en stor del av världens befolkning lever utan det är en lyx vi har i de rikaste länderna.

En annan norm som är helt tokig är att man ska dricka mjölk med maten. Komjölk är inget som folk alltid har druckit utan orsaken till att vi dricker så mycket mjölk i Finland är ju såklart att vi har så mycket mjölkkossor och så många får sitt levebröd från mjölkindustrin. Komjölken finns ju till för kornas kalvar och enbart det. Visst är det en ypperlig källa till kalcium men det finns gott om andra sådana också. Dessutom gör mjölken många sjuka...

Och ja, det behöver knappast sägas att den mjölk som säljs i matbutiken egentligen har väldigt lite gemensamt med den mjölk som kommer från kossan eftersom den processas så otroligt mycket. En kalv skulle aldrig överleva på det som säljs till oss.

Debattkommentar

Igår hade MTV3 en längre valdebatt med alla riksdagspartiers "stora namn", det vill säga icke-partiledare men annars kända och debattglada namn. Bland annat Li Andersson och Jani Toivola var med och var såklart väldigt smarta och bra som alltid. Men jag kunde inte hjälpa att bli så otroligt provocerad av att kanalen hade valt att göra debatten till ett underhållningsprogram fullt av sexism, skvaller och onödigheter istället för att låta deltagarna debattera sakfrågor.

Jag provocerades också av debattdeltagarnas uttalanden om att "työperäinen maahanmuutto", kanske "arbetskraftsinvandring", behövs, utan att specificera hurdan invandring som inte är sådan. Jag förstår att de ju menar flyktingar, men det vågar ingen säga högt (med undantag för de allra mest rasistiska kandidaterna). Och det är så sorgligt att det är dit vi har kommit. Flyktingar är en börda, men vad kan man vänta sig av folk som har flytt hals över huvud från sitt hemland? Det är helt galet att tänka sig att de ska vara så fans anpassade och färdiga att börja "betala tillbaka" för att de "fått komma hit".

Babykläder

Jag läser i Malenas blogg att hon ska vara med i en kampanj för att donera FPA-lådan och dess innehåll till mödrar i Tanzania och så får jag lite dåligt samvete för att inte den här familjen ger mera till de som behöver det mest. Men så inser jag att den här familjen nog har gjort allt den kunnat för att inte bidra till konsumtionshetsen och minimera sonens påfrestning på miljön och det får helt enkelt räcka. Tyvärr har vi aldrig vågat pröva tygblöjor, vi samlar fortfarande mod för det.

A är nu 5 månader och någon dag och vi har fortfarande inte köpt ett enda nytt klädesplagg till honom. De enda leksakerna vi köpt som nya var babygymmet. Allt annat är köpt på lopptorg, fått i FPA-lådan eller donerat av A:s släktingar. Men såklart har han fått nya kläder och leksaker i gåva av släkt och vänner.

Idag har A på sig ett par strumpbyxor som han fick i julklapp. Storlek 74-80, men tajtare än man kunde vänta sig...

Kalaslördag!

Firandet tar aldrig slut i den här familjen. På lördagen tog vi sonen under armen (nå, vi lade honom i bilstolen) och begav oss till Borgå för lite kalasande. T:s bror, brorson och min pappa, kusin och moster fyllde år så det blev två skilda kalas men för totalt fem personer. Ljuvligt. Sedan var vi alla tre helt utmattade efteråt (läs: A skrek hela vägen hem).

Jag måste dela med mig av den här selfien. Jag som aldrig använt läppstift har nu börjat använda det som jag köpte av make up-artisten som fixade mig inför bröllopet. Hon lyckades verkligen hitta rätt nyans för mig och eftersom jag ville kunna bättra på sminket under dagen på bröllopet så köpte jag ett av henne och nu använder jag det varje gång jag får chansen för jag gillar verkligen nyansen.

Jag skrev ju tidigare om våra blommor och nu bävar jag inför hur det ska gå med de här två. Den mindre har redan levt hos oss i en vecka men den större fick jag nu på lördagen. Håll tummarna för att de klarar sig! Jag ger det kanske en månad, men jag lovar att göra mitt bästa.

Kroppar och tycke

Var och en som förstår finska bör läsa det här inlägget av Steffi. Hon skriver om det sorgliga, elaka och totalt onödiga i att konstant jämföra kroppar för att fastställa vilken som är bättre.

"Saa ihannoida mitä ja ketä vaan, mutta ei muita pilkkaamalla, eihän?"

Du får se upp till vem du vill men gör det inte genom att hacka ner på andra.

Det är ledsamt hur det i samband med fitnessboomen blev de smala som man började se ner på, istället för de kraftiga. De överviktiga ser man alltid ner på, men det skriver Lady Dahmer mer om.

Det är också konstigt hur många utgår från att en person alltid valt att se ut på ett specifikt sätt för att tillfredsställa andras önskemål och preferenser. När finska Yle i veckan delade nyheten om att Frankrike förbjuder underviktiga modeller att jobba på catwalken så var det genast massor av folk som på Facebook skrev att det är rätt det för ingen man vill se på promenerande skelett! Som om det är vad män önskar se på för kvinnomodeller det handlar om när 16-åriga tjejer svälter sig själva så att de svimmar på modelljobbet eftersom de inte ätit kolhydrater på två veckor.

I fallet med modeller är frågan mycket mångfacetterad. Men hur ofta hör vi inte sägas åt kvinnor att du måste äta mer, karlar gillar att ha något att ta i.

"Jaaha, men jag gillar inte att det går att ta i mig på ett sätt som karlar gillar."

Hästarna i Brunakärr och babysim

Vi har börjat på Folkhälsans babysim, idag var vi där för fjärde gången och A fick dyka för första gången. Han trivs som en fisk i vattnet. Nästa gång blir det fotografering!

När vi promenerar till Seniorhuset där simningen hålls så går vi förbi Brunakärrs häststall och hagarna där och det är så mysigt med hästarna att jag ofta stannar och tittar en stund. Jag var ju hästflicka som ung och det är jag tacksam för för det lärde mig så mycket. Jag skrattar lite åt alla som talar om hästsport som "flickgöra". Försök själv styra en 600 kg häst som har bråttom ut till hagen i bara grimma så får du nog svälja dina ord. Eller försök sitta kvar när hästen skenar, det är inget flickgöra det.

Vi borde gå mera i Brunakärr känner jag för övrigt. Luftkvaliteten i stan är sämre än på flera år sägs det ju och jag har aldrig haft problem med det men tänker på A:s små lungor...

Såhär ljuvligt var det vid hästhagarna idag! Den ena hästen höll på att tappa sin grimma, tror den var sönderriven, och jag kände att det vore skönt om det fanns ett telefonnummer klistrat på staketet dit man kan ringa om sådant. För jag såg framför mig hur hästen eller någon av kompisarna trampar i grimman, fastnar och det slutar illa. Men det finns inget nummer där och jag hann inte gå via stallet heller. Hoppas det slutade bra!

"För flickor"

Och det här med att i bokhandeln fråga efter tips på bokgåva en kan köpa till pojke som snart är tonåring, peka på en bok en själv sett som film och tyckt om och fråga om den rekommenderas och få svaret "den är nog mer för flickor".

Jag blir så stum när det händer. Vet inte i vilken ände jag ska börja. Handlar det liksom om att författaren är kvinna, att huvudrollen är flicka/kvinna eller något helt annat? För jag har sett filmen och vet ju handlingen och kände aldrig att åh så flickigt det här är!

Vi köpte boken. För att vi tyckte den passar födelsedagsbarnet.

Den här familjen är nu helt utmattad efter lite födelsedagspresentshopping.

Bättre förr

Två saker.

1. När jag var barn måste man själv bygga ihop plastleksakerna i Kinderäggen.

2. De där gula sakerna som leksaken fanns i var delade i två så man kunde skjuta iväg ena halvan.

Varför är det inte längre så?

Also, note to self: köp påskgräs.

Fira fira hela helgen

Hela familjen var helt slut igår efter veckoslutets kalas med hemmet fullt av gäster. A fick träffa alla kusiner efter en lång paus, inklusive den yngste som bara är några veckor äldre än han är, och de var båda ganska förundrade av varandra. Jag fick ljuvliga presenter också! Bland annat en underbar fleece-rock. A fick också lite nya kläder, tack mormor och gammelmoster.

På tal om något helt annat så skrev jag ju för en tid sedan om att jag skulle läsa böcker på finska. Jag har kommit igång bra och slukar nu den fjärde. Aurinkomyrsky av Åsa Larsson, sååå bra! Jag såg filmen på teve för flera år sedan och var helt förtrollad och boken är minst lika bra. Jag minns inte mycket av handlingen i filmen så jag kan knappt ta paus i läsningen för det är så spännande.

Städa varje fredag? Nä, men kanske var tredje

Idag har vi storstädat inför mitt födelsedagsfirande nu i helgen. Jag fyller ju först 22 mars (blir 26 redan, måste ofta kontrollräkna för att vara helt säker!) men det är många som fyller nu i mars så vi inleder firandet nu när ingen annan ännu har bokat in kalas.

En lagom lång länk hann vi också med och hunden fick springa av sig i hundparken för första gången sedan oktober (men hon hatar hundparken på vintern så det är helt ok ändå).

Slänger upp kollage från onsdagens ljuvliga länk i vårvädret, DÅ kände jag att nu är våren här!

Kan man ens kalla det en utmaning?

Just nu cirkulerar det en rolig utmaning i hundkretsarna på Facebook. Jag har till exempel sett utmaningen göras flera gånger i två dvärgpinscher-grupper jag är med i. Och jag och Essi ville inte vara sämre än alla andra, så igår kväll antog vi utmaningen.

Så här går utmaningen till: ta en hög med hundgodis, begär att hunden ska lägga sig på golvet, placera ut godiset i ring runt hunden, begär att hunden ligger still och inte äter upp godiset och ta foto. Klart! Sedan får hunden såklart äta godiset.

Det var ingen match för den här lilla hunden!

Babystuff

En stor fördel med barnvagn: du kan transportera saker med den (bebisen såklart, men också annat)! Imorse var jag uppe med tuppen och har nu handlat blöjor, en tallrik och bestick, våtservetter och solglasögon till ungen vår. Verkkokauppa säljer numera också babyaccesoarer billigt och vi råkar bo så att spårvagnen som går förbi oss också går förbi Verkkokauppa i Gräsviken. Men man kan också beställa hem stooooora förpackningar blöjor och annat.

Texter och drömmar

Mina ögon går i kors.

Idag har jag korrläst en magisteravhandling (i 5 timmar) och jag fick igen en helt ny sorts förståelse för att det förekommer stavfel i till exempel romaner. För det är inget lätt uppdrag. Med anledning av uppdraget började jag fundera på min dröm om att få jobba som korrekturläsare/redaktör på ett bokförlag. Jag skulle sväva på moln i en vecka om jag fick en sådan anställning.

Det är inte som att jag sitter och väntar på att S&S ska ringa mig. Jag vet ju att för att få ett jobb måste en söka. En dag ska jag göra det. Man vet aldrig.

Nära, nära

A, som blir 20 veckor idag om jag inte räknat upp åt skogen, har kommit in i en separationsfas om jag ska tro hans beteende om nätterna och det jag läst på diverse ställen om bebisars utveckling. Det betyder att han väcker mig ungefär med 45 minuters mellanrum om nätterna för att kolla att jag (och brösten) är kvar.

Jag gillar att känna mig behövd och att ha en liten människa nära mig hela natten. Men det känns i knoppen och kroppen att jag sover i, ja, 45 minuters snuttar nätterna igenom. Hoppas han snart växer ur separationsfasen!

8 mars handlar inte om rosor och choko

Idag är det Internationella kvinnodagen, en dag som lär vara tyska Clara Zetkins idé. Jag hoppas att alla som läser det här har en bra dag fylld med underbara kvinnor och ännu underbarare män.

Men jag hoppas inte ni kvinnor som läser får choklad och rosor och jag hoppas inte heller att ni män som läser köper choklad eller rosor till kvinnorna i ert liv. Eller, alltså, inget fel på choklad och rosor (tvärtom: mera sådant!) men det hör inte ihop med kvinnodagen på något sätt. Kvinnodagen handlar inte om att du ska skämma bort frun/flickvännen/sambon/mamma med kommersiellt skit som hjärtformad choklad. Kvinnodagen handlar om att uppmärksamma orättvisor och brist på jämställdhet och våld mot kvinnor. Bland annat.

Också idag löper tusentals kvinnor bara i Finland risk att dödas av den man de någon gång älskat, kanske fortfarande älskar. Det finns hjälp att få.

Läs också Jussi Pullinens text kring temat kvinnodag.

Frissabesök och återbetalning av stöd

Det värsta med att vara hos frissan är allt hår som fastnar i ens ansikte, i näsan, munnen och ögonen och som stör en hela resten av dagen (eller tills man duschar).

Men jag behövde verkligen besöka frissan. Det var tre månader sen senast. Så lång paus har jag inte haft på flera år. Plånboken tackar i alla fall!

På tal om vad plånboken tackar för, så tackade den inte då FPA skickade ett brev om att de vill ha studiestöd från 2013 tillbaka. Visserligen bara en månad, men med ränta såklart. Jag lyfte stöd i tre månader 2013, nu ska de ha en månad tillbaka. Jag meddelade dem att de vänligen kan dra av det från föräldrapenningen. Som om vi inte redan lever på väldigt lite per månad.

Visste du förresten att en studerande, som min man, blir av med det bostadsbidrag som är kopplat till studiestödet när hen får barn. En studerande som är förälder får alltså mindre än en som inte är det. Jag ser hur ni tänkte där FPA! Eller nej, det gör jag inte.

Anyway. Så straffas den flitiga. År 2013 heltidsstuderade jag (enligt de krav både FPA och Uni ställer) och jobbade enligt det jag hann, men ändå ska jag nu betala tillbaka av det lilla staten gav mig det året. The world works in mysterious ways.

Tack!

Jag är så innerligt glad att mitt inlägg om PKN lästes av så många och väckte så mycket tankar! Tack för det! Det inlägget är nu det tredje mest lästa på min blogg någonsin och det är jag mycket glad för. Det här är viktigt. Vi måste sluta se ner på funktionshindrade, sluta skämmas.

Nu ser jag att Yle publicerat dokumentären Kovasikajuttu, som handlar om just Pertti Kurikan Nimipäivät på Arenan.

Det kan ju vara värt en titt om en ännu är skeptisk gentemot bandets plats på ESC-scenen.

Maria skrev också ett inlägg på sin blogg kring samma tema. Hon hör också till dem som först tyckte en sak och sedan ändrade sig.

Krukväxternas sista viloplats

Jag har en affärsidé. Ni vet de där stallen som tar hand om gamla hästar, åsnor, getter you name it som behöver en sista plats att bo före de galopperar vidare till de evigt gröna betesmarkerna? Nå, jag har funderat att jag och T kunde öppna något liknande men för gamla krukväxter som kommit till sitt livs ände och behöver ett hem där de kan dö ifred. Ekholms krukväxtpensionärer kan vi kalla businessen. Vi kunde dessutom garantera att krukväxternas lidande inte blir alltför långvarigt. För om det är något jag och T kan så är det att ta livet av krukväxter.

Jag förstår inte vad vi gör fel. Och de kort korta stunderna då någon av våra växter ser ut att må helt okej - jo, det händer nu och då och så hoppar vi jämfota av glädje i någon dag och sedan plötsligt ser krukväxten ut som något som växer i Tjernobyl igen. Eller så är den momentära välfärden bara en synvilla... - så förstår ingen av oss vad vi gjort rätt den gången.
Jag är seriös. Alla våra växter dör. Det är som om att samma sekund en krukväxt kommer innanför vår dörr så påbörjar den sina förberedelser för att dö. Happens every time.

Det här var ett bonsaiträd. Sedan köptes det av paret Ekholm och nu är det en döende samling kvistar som spretar åt alla håll och några torra blad.

Det kunde vara min bror

Jag är inget helgon. Första gången jag hörde Pertti Kurikan Nimipäiväts bidrag i Tävlingen för ny musik tänkte jag också att inte kan vi väl skicka ett gäng funktionshindrade till ESC... När bandet i lördags vann tävlingen och det därmed blev ett faktum att de åker till Wien och ESC i maj så tänkte jag ännu en gång att nej, vad ska det bli av det här...?

Men när jag sedan började se vad folk skrev om bandet på Facebook och höra hur den offentliga debatten kring bandet lät så blev jag ledsen, arg och fylld av skam och insåg snabbt att jag inte vill vara på den sida som de skeptiska står på utan på den andra sidan. Jag fylldes av skam över hur vi finländare är så inskränkta att vi tycker att vi måste skämmas över ett gäng funktionshindrade som precis uppnått en massiv seger (de krossade motståndet). "Jag skäms över våra representanter i Eurovision i år" "Nej, vad ska Europa tro om oss med ett sådant där band i ESC?" "Andra länder kommer bara att rösta på dem för att de är utvecklingsstörda" "De kommer bara att få röster av sådana som tycker synd om dem" "De kommer att göra bort sig på scen" "Fattar de ens vad det är fråga om?" Så löd några av kommentarerna och åsikterna i den offentliga debatten.

Varför ska vi skämmas för bandet?

Om låten får en tycka vad en vill. Jag tycker det är den sämsta låten vi skickat till ESC sedan Jari Sillanpääs Takes two to tango. Men jag skäms inte. Det luktar väldigt mycket 1940-tal att anse att folk med funktionshinder inte ska få ställa upp i ESC, om du frågar mig. Jag tycker snarare vi ska vara stolta över de här männen. Någonstans läste jag att de gör 200 gigs per år. Vilken musiker utan funktionshinder gör det? De har jobbat stenhårt för att ta sig dit de är just nu i livet och det trots att de alla har ett funktionshinder.

Det kunde vara min bror där på scen. Och jag vet att om han skulle ha stått där, om han skulle ha tagit hem segern i lördags och fått sig en biljett till ESC då hade jag varit jävligt stolt. För jag hade vetat vilka hinder han haft i vägen för den framgången, hinder som ingen utan funktionshinder behöver kämpa mot.

Jag hoppas att de enda som behöver skämmas när PKN ställer sig på scen senare i vår är de som sagt att de skäms för att bandet representerar Finland.

Val 2015

Det slog mig i dag morse när jag läste tidningen att det bara är veckor kvar tills det är riksdagsval i det här landet. Jag vet precis vilket parti jag önskar att förlorar stort men inte vilket parti jag önskar att vinner stort. Jag blir också, för varje val jag röstar i, mer och mer osäker på om jag verkligen ska rösta på det parti jag oftast röstar på (undantaget var presidentvalet). För deras värderingar motsvarar inte alltid mina medan jag lätt hittar kandidater i andra partier som har värderingar som mer liknar mina.

Årets valfrågor tycker jag borde vara

1. hälsa och välfärd och då syftar jag speciellt på hur vi ska ta hand om våra äldre och hur vi ska ta hand om de specialgrupper som riskerar att få sämre service i och med social- och hälsovårdsreformen - som de finlandssvenska funktionshindrade,
2. landets ekonomi och hur vi ska få sysselsättning åt flera,
3. vår relation med Ryssland och med EU samt speciellt med Sverige och övriga Norden,
4. jämställdheten i samhället, inte minst på arbetsmarknaden och vid vård av barn.

Det är också de här frågorna som mycket styr hur jag röstar i just det här valet. Dessutom är djur- och miljöskyddsfrågor viktiga för mig. Jag har också märkt att jag börjar intressera mig allt mera för sådant som handlar om barnens välfärd, icke så överraskande kanske.

Som vanligt tycker jag det är viktigt att alla använder sin rätt att lägga en röst i det här kommande riksdagsvalet. Att inte rösta är som att skjuta sig själv i foten, inget blir bättre av det.

Melodifestivalen - mina favoriter i år

Årets höjdpunkt, orsaken till att jag orkar genomleva vintrarna här i Finland, Melodifestivalen har kommit igång på allvar nu och alla bidrag är presenterade. Min favorit i år är definitivt Jon Henrik. Hans låt går på samiska och den är underbart vacker. Jag vet inte om en same tidigare deltagit i ESC, men jag tycker det skulle vara oerhört vackert om det sker för första gången i år.

                                       

En annan bra låt i årets startfält, som är det sämsta på åratal, är Måns Zelmerlövs Heroes.