Sista april 2015

Glad Valborg till alla! Vi har de facto invigit balkongen (för i år) ikväll! Visserligen iklädda långärmat men ändå.

Tänk att för 5 år sedan idag flyttade den här krabaten, ibland känd som Essi, hem till oss! Det har varit 5 roliga, utmanande och kärleksfulla år.

Sista veckan i april

Jaha, de senaste dagarna har varit mindre roliga. A har nu fyra tänder och det gör såklart ont. Natten till måndagen sov vi alla bara några timmar eftersom han gnällde mest hela natten. Han har också börjat bita mig i bröstet. Det känns inte bra kan jag berätta.

På tisdagen var jag hos tandhygienisten på tandputsning, det är ju inte så farligt men precis som alla andra så ogillar jag verkligen den där stolen... Jag var ungefär lika nervös som när jag låg där på operationsbordet när A föddes. Det gjorde inte saken bättre att mannen som putsade mina tänder var en synnerligen osympatisk typ...

A är nu 6 månader och en och en halv vecka gammal och har i några veckor fått också lite fast föda. Vi har inte varit rädda för att ge lite ditt och datt som vi råkar ha hemma, allt i munnen bara, tuta och kör och hoppas på det bästa. Tills vidare har han inte reagerat på något, annat än kanske med lite ont i magen. De flesta portionerna gör vi själva (till exempel har han fått den smakliga kombinationen sej, morot och lök) men vi är inga absolutister som tycker att burkmat kan man inte ge. Men det måste jag ändå säga, att den burkmat vi prövat så här långt smakar pyton. Jag kan inte förstå hur tillverkarna kan få maten att smaka så... Den här burken på bild var bara lite osmaklig men en annan burk vi prövade gav både mig och T lite kväljningar. Men A verkar godkänna, så jag antar att tillverkarna vet något om bebissmak som inte vi vet... Nä, det kommer nog att bli mest hemlagat för den här pojken.

 

Imorgon är det valborg. Vi har laddat upp med knackkorv, potatissallad, skumppa och annat gott. Hoppas på balkongväder! Just nu ser det illa ut med tanke på att regnet öser ner, men vi håller tummarna.

Dark Places av Gillian Flynn - boktips!

Gillian Flynn som skrev Gone Girl som jag älskade (och också såg i filmversion) har också skrivit den här boken som på finska heter Paha Paikka men på engelska Dark Places. Jag kan bara rekommendera den för alla som gillar när det händer saker i en bok som du inte riktigt förstår dig på före de allra sista sidorna. Det här är så spännande att jag vid halva boken kände mig tvungen att bläddra till det sista kapitlet för jag måste få veta vad det var som hade hänt!!!

Boken är alltså uppbyggd som Gone Girl att du får veta en del av sanningen, lite till, lite till, varvat med sådant som inte är sant eller som det finns versioner av. Åh, ryser för att det är så bra.

Mamma Mia på Svenskis

Åh, Mamma Mia på lördagen var nog en föreställning att minnas. Inte bara för att det var första kvällen för mig och T ute på tumis sedan A föddes utan också för att showen var så ursinnigt bra.

Mia Hafrén (också känd från Fork, typ Svenskfinlands gåva till musiken) är helt fenomenal som Donna och hon har sådan otrolig röst och sådana proffsiga moves att man blir helt förtrollad. Men Lineah Svärd som Sofie har överlägset bästa rösten av alla medverkande, jag kunde lyssna på henne sjungande i timmar. Jag tycker om att alla huvudrollsinnehavare inte är proffssångare, även om det hörs, för det ger en väldigt vardaglig känsla, man kommer liksom föreställningen närmare då alla inte har en röst som en gud eller gudinna. Jag älskar också scenografin, den är enkel men har liksom allt som behövs.

Lite ovant var det kanske att alla Abba-låtar var på svenska. Det är förresten otroligt hur man kan sitta på en 2 timmar 40 minuter lång föreställning och höra Abba-låt efter Abba-låt och tänka att aijo, den fanns också, den är skitbra, men nu kan det väl inte finnas många kvar och så när nästa låt börjar så tänker man åååh, den här älskar jag!!! och sådär håller det på. Vilket jobb orkestern gör förresten! Det kan man bara beundra. Men jag kan tycka att de allra bästa låtarna användes i första halvan och sedan i andra halvan var det lite mer låtar som i alla fall jag inte tycker hör till de bästa. Där kunde det kanske ha varit en bättre balans.

Svenskis version av Mamma Mia får i sin helhet 5/5 av mig. Mycket bättre kunde det inte ha varit.

Litet minus får Svenskis för att det är så dålig luft i publiken. Jag har märkt samma tidigare, och det tar verkligen bort lite av njutningen... Det är synd. Satsa på luftkonditioneringen är ni snälla?

Mamma Mia igår!

Igår var vi på Mamma Mia på Svenska Teatern medan A var med sina morföräldrar. Det var underbart! Så otroligt bra!

Jag lovar att skriva lite utförligare imorgon för att jag vill. Men jag kan säga att jag satt och log hela tiden, precis som när jag såg filmen för första gången.

Små steg

Dagens bästa nyhet?

Helt klart den om att Iltalehti slutar med sin Iltatyttö, det vill säga halvnaken kvinna på bild.

Money money money

Jag vill inte säga desto mer om ekonomin i det här hushållet, men det kan jag säga att det inte finns några mina och dina pengar, det finns bara våra. Det är bäst för oss men säkert sämst för någon annan. Det kan jag också säga att vi har sparkonton och sparmål, nu drömmer vi till exempel om att köpa en bordsdator någon vacker dag. Och så kan jag ännu säga att det går att leva på föräldrapenning plus studiestöd (minus bostadstillägget) plus några dags löner per månad och barnbidraget. Det är inte lätt och man kan inte köpa vad man vill när man vill men det går.

Lady Dahmer skriver om pengar, hushållsekonomi, feminism och jämställdhet och jag uppmanar alla att läsa inlägget och diskussionen. Det är intressant och viktigt att de här frågorna lyfts. Och det går att diskutera ekonomi utan att behöva avslöja ens egna månadsinkomster eller hur mycket man har på kontot. Inte för att jag ser något fel i det heller. Pengar är inte tabu, tycker jag.
Jag har aldrig sett pengar som ett självändamål. Pengar behöver jag för att leva och har jag extra någon gång så köper jag en restaurangmiddag, en hotellnatt, skumppa eller ny teve. Jag lägger inte tid och energi på att fundera på investeringar eller aktier och på att fundera om det jag köpt håller sitt värde eller inte. Jag har en ganska problemfri relation till pengar påstår jag. Och ännu har de inte tagit slut!

Men alltså. I en relation är det viktigt med gemensamma spelregler. Vad är mitt, ditt, vårt? Och det är viktigt att tänka på framtiden. Alla förhållanden varar inte för evigt.

Lidlchoklad

Vi började i något skede handla i Lidl för att pengar och som den ckokladjunkie jag är så har jag nog snart plöjt igenom hela deras godisutbud. Men den här hade jag inte smakat tidigare. Säljs i stor förpackning men när du öppnar den så har du de här ljuvliga små stängerna med chocolate from heaven. Jag dör chokladdöden.
 

 

Idag var jag med A på 6 månaders rådgivning och han fortsätter växa så det knakar. Han försöker krypa men har inte ännu fattat hur man gör. Han ställer sig på alla fyra, men vet inte hur man tar sig framåt. Vi har också upptäckt att han älskar att dricka vatten. Varje gång vi ger honom smakprov på något så erbjuder vi också vatten i mugg och man kan riktigt se entusiasmen i hans ögon. Det är bra, jag tycker vatten är viktigt och dricker också själv vatten i stora mängder varje dag.

"Borde du inte bete dig lite bättre lilla flicka?"

Det här är en skärmdump från dagens Hbl. Det är Li Andersson som intervjuas med anledning av den massiva mängden röster hon fick i valet (go Li, du är så otroligt klok och lyckas alltid i de debattet du är med i!). Jag vet inte vad det är jag har missat, men jag förstår inte alls varför Staffan Bruun ställer henne den här frågan. Omedelbart sätter jag taggarna utåt och vill börja gorma om att det här har något att göra med att hon är ung framgångsrik kvinna, men kanske handlar det om något annat. En väldigt onödig fråga tycker jag hur som helst. Knappast hade en man fått samma fråga (med undantag för Hakkarainen eller dylika karlar som alla vet har gjort bort sig både en och annan gång).

Brandtankar

På söndagen när vi hade varit och röstat och var på väg hem så såg vi hur en brandbil kurvade in på husets gårdsplan. Det här är ett stort höghus så vi visste ju att risken för att det brinner i just vår bostad eller ens trappa är minimal, men jag tittade nog genast upp mot våra fönster för att få syn på lågor eller rök.

Nå, det visade sig att det var någons mikrovågsugn som hade fått fnatt i en helt annan trappa än den vi bor i, men än en gång blev vi påminda om att olyckan kan vara framme när som helst. Vi har länge sagt att vi borde ha en plan för hur vi gör om det börjar brinna när en av oss eller båda är hemma, men ännu finns ingen sådan. Hunden under ena armen och ungen under andra armen och kuta nerför trapporna? Det vet jag i alla fall att hissen får man inte använda när det brinner. Och känner man att dörren är varm ska man hålla sig i bostaden. Jag antar att det är då man springer ut på balkongen och skriker sig hes... Nu är det ju ett betonghus vi bor i så sannolikheten för att hela huset ska brinna är minimal.

Ett worst case scenario jag har varit rädd för ända sedan vi köpte hunden är att det ska börja brinna här medan hunden är ensam hemma... Tänk att komma hem, se brandkåren på gården, få veta att det är ens egen bostad det gäller och få höra vilken hund? när man undrar om de lyckats rädda hunden. *ryser*

Jag har som tur är aldrig behövt vara i ett brinnande hus och hoppas jag aldrig behöver vara det heller.

Har din familj en brandplan? Har du råkat ut för en brand någon gång?

Valet och en sexmånaderspojke!

Jaha, vet inte riktigt vad jag ska säga om valresultatet annat än att jag är glad att De gröna klarade sig så bra, det är sådan politik som de för som vi behöver i Finland. Jag är förstås lika upprörd och nedslagen som många andra över Sannfinländarnas framgång, men jag hoppas nästan de sitter i regeringen den här perioden så att deras anhängare ser just hurdant resultatet blir när de styr och sedan väljer ett annat parti i nästa val.

Idag fyller vår son 6 månader. Den 20 oktober var också en måndag. Klockan 13.30 plockades han ut och släppte sitt första skrik. Igår var jag och T på bio, inte för att fira A:s sexmånadersdag, men för att vi nu råkade ha två fribiljetter (en julklapp från J&E). Det var också första gången A var med mommo och mofa, ja första gången överhuvudtaget vi hade barnvakt om man inte räknar den gången då vi var på begravning och A:s famo tog en promenad med A i vagnen.

Vi såg förresten filmen Insurgent, uppföljaren till Divergent. Det är en riktigt bra filmserie på många sätt tycker jag, inte minst på grund av alla starka kvinnor i den.

På lördag ska vi förresten på Mamma Mia på Svenskis! Det blir andra gången vi har barnvakt.

Tips till alla bebisföräldrar: bebisar gillar att kolla på tvättmaskinen.

Avocado på tumis

Inatt var första natten jag och A var ensamma hemma. Tidigare har jag varit lite natträdd om jag har varit ensam på natten men nu när A var här kände jag mig ändå inte så ensam. Eller, jag var ju faktiskt inte ensam!

Gårdagens kvällsmål såg ut såhär: avocado- och ostsmörgås. Vi har verkligen upptäckt avocadon i den här familjen och använder den såhär eller i avocadopasta eller i guacamole. A har också smakat på avocado men det är svårt att säga vad han tyckte.

Kaffe i mitt hjärta

Den underbara Soelas skriver om sitt kaffedrickande och jag bara hallelujah sister! That's what I'm talking about!

"Även om allting inte är hälsosamt ur en fysisk synvinkel så kan det gynna den psykiska hälsan tillräckligt mycket att det slutgiltiga resultatet blir hälsosamt för en själv."

skriver hon.

Nu hör jag ju till dem som tycker att kaffe är superhälsosamt (fast jag borde byta till ekologiskt och rättvisemärkt kaffe, jag dricker för det mesta bara konventionellt odlat och det är synd för det innehåller en massa sådant jag inte alls vill ha i kroppen). Men förstås slutar också kaffe vara hälsosamt rent fysiskt om en dricker alltför många koppar per dag. Jag håller mig just nu till 2-3 muggar per dag (har ju en liten bebis som fortfarande äter en hel del bröstmjölk att tänka på också) och det är såååå gott!

En får ha lite laster om det betyder att ens psykiska hälsa gynnas.

Vaccinering en självklarhet - fortsättningen

Gårdagens inlägg om vacciner skapade en intressant debatt i Facebookgruppen Finlandssvenska bloggare.
Jag vill klargöra ett par saker känner jag. För det första så vet jag att det finns många barn som drabbas av biverkningar i olika grad av de vacciner som ges till småbarn. Det är hemskt och jag hoppas forskningen går framåt så vi slipper det. För det andra så är jag inte alls insatt i till exempel vad vaccinerna innehåller eller hur de framställs eller vilka fruktansvärda biverkningar de kan ge utan jag ser det här som en icke-fråga för mig och min familj och litar blint på de rekommendationer som finns i Finland. Och jo, det är lätt att skriva att "jag förstår inte varför folk är så rädda och varför de anser att vacciner är onödiga" som jag skrev igår trots att jag inte är insatt. För jag anser skyddet vara så pass viktigt att vi inte kan tumma på det, trots att det finns dokumenterat biverkningar. Istället för att läsa på om vacciner som jag tycker att är mycket viktiga lägger jag tid och energi på att läsa på om till exempel matintroduktion för bebisar, hur man får till en lyckad amning och varför det är bäst för en bebis att sova bredvid sin mamma under de första månaderna i livet. Vi väljer alla vad vi lägger tid och energi på.

Men också i den här debatten är det lätt att dra fram "dålig förälder"-kortet. "Du är en dålig mamma som inte läser på om de vacciner som du tvingar i ditt barn." Kanske dags att outa det nu då: jag är en dålig mamma av så många orsaker att jag skulle kunna skriva en roman om det. Och det kommer jag att leva med för resten av mitt liv. Men jag är den bästa mamman som A kan ha.

Jag har också lätt att säga att jag inte är rädd eftersom A aldrig reagerat på något av de vaccin han har hunnit få under sina 6 månader i livet. Inte ens lite feber har han fått, men nu har han ett lite större skydd mot farliga sjukdomar än alla ovaccinerade barn. Det finns inte heller i min släkt eller familj något barn som reagerat på något onormalt sätt (feber räknas ju till exempel till en helt normal reaktion och det tycker jag inte är en orsak att vara rädd).

Vaccinering en självklarhet

Ja alltså jag vet inte. Sådär i övrigt förstår jag att läkemedelsindustrin i grund och botten försöker tjäna pengar på alla produkter och jag är väldigt skeptisk till många mediciner och preparat som vi förväntas slänga i oss, men just vaccin skulle jag aldrig välja bort.

Jag är mycket medveten om debatten men jag förstår inte varför folk är så rädda och varför de anser att vacciner är onödiga. Jag ser vacciner enbart som något positivt. Det finns en orsak till att mässling inte längre förekommer i Finland (förutom hos ovaccinerade barn).

Såhär säger pseudonymen Förälder till tre på Svenska Yle:

"Är det så konstigt när det finns kvicksilver och andra tungmetaller i många vacciner. Går t o m rykten om att vacciner kan innehålla mikroskopiskt små datachip, att vaccinerna fördummar folket och gör dem lättare att styra över. Kan man i Finland garantera att inget av de nämnda förekommer i våra vacciner?"

Och jag bara wooot? Tänker folk sådär?

A har fått och kommer att få alla sprutor som ingår i det nationella programmet. Det var självklart för oss från början, inget vi ens har funderat på. Däremot anser jag vaccin mot säsongsinfluensa och sådant vara mycket onödigt för friska personer. Friska människor dör inte av lite flunssa.

Hur tänker du?

På rivieran

När T och jag drömmer om bostadsköp så är det några områden vi fäst oss vid. Solviken i Nordsjö är ett av dem. I lördags var det så fint väder att ett besök till stranden kändes oundvikligt så vi tog hunden och bebben med oss på metron och stack till Helsingfors riviera. L-j-u-v-l-i-g-t.

 

Och igår hade vi J&E på besök. De har förlovat sig och det firade vi med skumppa! Det ser ut som om jag i augusti 2016 får fara på bröllop. För första gången i mitt liv! Om man inte räknar mitt egna bröllop då alltså. Den där underbara dagen i augusti förra året då allt var så perfekt.

Fotograf: Heidi Hendersson

Hemmagym och nostalgitripp

Jag insåg i något skede att det inte kommer att bli något av mina drömmar om att kunna komma loss från A i en timme per vecka för att gå på jumppa, så jag beslutade mig i början av året för att börja jumppa lite hemma. Två gånger i veckan gör jag några enkla övningar, det tar cirka 45 minuter från det att jag stiger upp från soffan tills att jag sätter mig igen. Under tiden tittar A på, eller så sover han eller så är han med sin pappa. Win win för alla. Jag behöver den där tiden och jag behöver den där jumppan. Skulle bli galen av att inte använda kroppen. Jag går ju i och för sig varje dag, men det räcker inte riktigt till.

Medan jag jumppar lyssnar jag på någon av de färdiga listorna på Spotify och igår blev jag riktigt nostalgisk då jag hörde både Hips don't lite, Pon de Replay och Just Dance. Those were the days. Jag gick på min fair share av hemmafester och lokalfester och barkvällar i ungdomen, men tröttnade ganska snabbt. Jag längtar inte tillbaka men jag är glad att jag festade loss ett par gånger i tonåren. Det är fina minnen och det var mina galna dagar. Nu behöver jag inte sådant mera, i alla fall inte just nu. Det galnaste jag varit med om det senaste halvåret är sushilunch på restaurang. Men det är just det liv jag vill ha just nu. Kanske det kommer en medelålderskris i något skede och så är jag igång igen?!

Så ser mitt hemmagym ut. En matta och två 3 kg:s vikter.

Förlossningsvården i Finland

Det sägs ofta att vi i Finland har den bästa förlossningsvården i världen, eller i alla fall ligger i topp. Men ibland undrar jag om det inte är så att kvinnan som ska föda har mindre betydelse än att barnet fås ut på sätt eller annat. Det sista är förstås också viktigt, men kvinnor ska inte bli behandlade fel i processen.

Nu tror jag att texten är bakom betalmuren, men för den som kommer åt och inte ännu läst så rekommenderar jag Hbl:s text från i tisdags om förlossningsvården och hur den brister. Min upplevelse av vården under graviditeten är lite liknande - jag är också besviken, men i mitt fall så slutade det ju i kejsarsnitt (som jag tror hade kunnat undvikas med mer korrekt vård).

"Anna" i Hbl säger såhär om vården inför förlossningen:

"– Läkaren vägrade diskutera kejsarsnitt. Jag kommer aldrig att glömma hennes ord för de kändes så förbluffande banala. Hon sa kort att "små kvinnor töjer förunderligt mycket". Jag blev behandlad som en idiot."

Det slutade med ett söndertrasat underliv.

Uteservering!

Igår gick vi den långa länken runt Arabiastranden (9,09 kilometer säger Sports Tracker) och så stannade vi på en kort cafépaus vid den gamla forsen. Det här med att gå på café med både hund och bebis i vagnålder är inte alls så svårt som man kunde tänka sig. Gäller bara att hitta ställen där man kan sitta ute (Regatta är ju en stående favorit, där var vi i söndags) och så får den ena vuxna gå och hämta det som ska ätas/drickas.

Ny lycka

Jag måste erkänna, ibland är det så skönt att läsa något riktigt lättuggat och roande. Den här boken har visserligen ett tungt tema, men den är samtidigt så lättsam och så fartfylld att man liksom bara svävar igenom den. Den är också bok nummer fem i min läsa böcker på finska-utmaning!

Söndag i april

Åh, jag har nog aldrig ätit så mycket mat och godis på så kort tid som den här påsken. Amningen (?) gör att jag är hungrig och sötsugen hela tiden och inget fastnar på mig heller, vilket inte alls är vad jag vill, så jag äter hela tiden.

Det är mycket ovant att vara hemma såhär hela påsken. Till exempel i fjol jobbade jag på påsken som så ofta tidigare år.

Ha en skön fortsättning på helgen och njut!

När vuxna bryter ett löfte till ett barn

Påsk. Jag hör inte längre till kyrkan och har aldrig varit så pass religiös att jag har firat påsken annat än genom att äta en massa chokladägg. Igår var det långfredag men jag vet inte vart den dagen försvann. Vi steg upp och så plötsligt var det kväll.

Jag har inte varit medlem i kyrkan sedan jag var kring 18,19. Kanske försvann en stor del av min tilltro till kyrkan som institution när jag för över 10 år sedan insåg hur lätt det är för vuxna människor att kasta bort det löfte de en gång gett inför kyrkan. Det var när jag blev konfirmerad och mina gudföräldrar tio minuter före gudstjänsten skickade textmeddelande till mig och skrev att de inte kan komma. De övergav mig, bara barnet då, ensam där framme vid altaret utan någon att välsigna mig. Till min stora glädje var min moster på plats i kyrkan så hon kunde komma fram och välsigna mig.

Det ligger, har jag antagit, flera års gräl bakom deras beslut att inte komma. Men jag har aldrig sagt ett ont ord till dem. Aldrig. Jag var bara ett barn då, hade inget med grälet att göra.

Jag är vuxen nu och har fattat ett beslut att inte ha de här människorna i mitt liv. De valde bort mig när jag var barn och har sedan dess missat så mycket i mitt liv. Men jag har fortfarande min moster och hennes partner, de är mina gudföräldrar nu. Och jag är mest glad att A aldrig kommer att ha några minnen av mina gudföräldrar, sådana människor vill jag inte att han ska umgås med.

Hur som helst. Här firar vi påsk i lugna tecken. Idag ska vi äta lamm och så har vi bastu också.

Ett kap!

Jag har tidigare skrivit om hur vi köper saker på olika lopptorg på Facebook och så vidare och den här veckan gjorde vi ett riktigt kap! Det här stora sjörövarskeppet fick vi gratis! Blir inte bättre än så. Det är i trä dessutom. Nu håller vi tummarna för att A en dag blir intresserad av skepp.

Idag ska vi på babysim, sen på sushi! Glad Påsk alla!

1:a april

Det sista jag säger till maken före vi somnar: imorgon är det första april och du får inte lura mig!

Det första som händer när vi vaknar: maken lurar mig.

Jag suger på att undvika första april-skämt. Suger.