Matfix och promenad

Förra veckan lagade jag och T det som nog får bli sista satsen barnmat till A. När de här är slut äter han det vi äter. Eller, vi har nog redan börjat ge av det vi äter, men inte alla rätter. Och de här små portionerna är smidiga att ha med om man är på språng med honom.

Här är alltså olika varianter av gris/nöt och sej tillsammans med morot, batat, kålrot, lök, vitlök... Och något till. Minns inte längre. Men det blev åtta varianter i alla fall! 

För att fira min sista helg före jobbet börjar så promenerade vi på lördagen runt Tölöviken. Det var ljuvligt att sommaren kom trots allt men nog är det vackert så här när det börjar bli lite höst.

Lördagen före jobbveckan

Jaha, på tisdag ska jag på jobb igen. Föräldraledigheten har ju varit slut redan länge, men snart är också vårdledigheten slut. Det känns bra, faktiskt. Sonen kommer att ha det bra med sin pappa de dagar jag är borta och jag kommer fortfarande att ha flera lediga dagar än jobbdagar per vecka högst troligen. Jag är tacksam över att ha fått ha det här året hemma varav 10 månader med sonen med mig men jag behöver också annat för min mentala hälsa. Jag är inte en sådan person som kan vara hemma i tre år med ett barn, det skulle aldrig gå.

Med det sagt så kommer jag nog säkert ändå att gråta en skvätt under de här första dagarna på jobb. A är en härlig typ och jag kommer att sakna honom.

Vi måste vara öppna för de här människorna

För tillfället befinner sig 60 miljoner människor på flykt i världen. 60 miljoner. Det är 12 gånger Finlands befolkning. De här människorna flyr bland annat från terror, krig, svält, förtryck, odrägliga levnadsförhållanden och våld. En del av dem söker sig till EU, inte alla men en del. De flesta söker sig de facto till ett grannland, där det i vissa fall är lika odrägligt som i hemlandet, men en del kommer alltså till EU.

60 miljoner på flykt och vi ser en allt ökande rasism i Europa och i Finland. De här två verkar hänga ihop. Fler flyktingar ger ökad rasism.

Flytkingkris, säger politikerna och medierna. De här människorna som försöker hitta ett lite bättre liv flyr till exempel i en skranglig, fullpackad gummibåt över Medelhavet. Många av dem når aldrig Europa utan drunknar i det salta vattnet. Andra flyr till bättre länder genom att tränga in sig i en långtradare där de packas så tätt intill andra flyktingar att de kvävs ihjäl under färden. En del försöker ta sig till en bättre tillvaro över eller under de stängsel som myndigheterna börjat bygga upp och där utsätts de för våld av personer som försöker hindra dem.

En del av de här flyktingarna kommer till Finland. Kring 600 per vecka, uppger HBL idag. De inkvarteras i nya, provisoriska flytkingboenden till en del finländares förtret. Finländare är rädda och mörka krafter spär på den rädslan genom att sprida lögner och skräckbudskap.

Rasism är rasism. Det är inte polisen som avgör vad som är rasism, även om i alla fall en medlem i Sannfinländarna verkar tro det. All rasism är inte brottslig verksamhet, men en del är det. Jag skrev högre upp att antalet flyktingar verkar korrelera med rasismen. Det måste ändå inte vara så. Det ena föder inte det andra per automatik. Nej, det handlar om ett val en människa gör, att vara rasist. Det är bara för alla rasister att sluta vara rasist så försvinner rasismen. Rasism är inget som skapas av flyktingarna, det skapas av rasisterna.

Jag har ingen lösning på läget som råder just nu. Hade jag det så hade jag omedelbart ringt upp Merkel eller annan inflytelserik person, inte suttit här och skrivit ett blogginlägg. Men en dellösning är i alla fall att vi alla öppnar våra hjärtan, våra sinnen och våra gränser för de här människorna som söker en trygg tillvaro. Jag uppmanar dig, utmanar dig, var öppen för de här människorna. EU kan inte rädda dem alla, Finland kan inte rädda dem alla, men att stänga gränserna och ägna sig åt rasism är inte rätt väg att gå, det hjälper ingen.

Mina höstmål

Jag skrev ju redan om mitt ena höstmål om mindre skärmtid men förutom det så ska jag den här hösten också göra de här sakerna.

1. Skriva klart ett första manus på min roman. I dagsläget har jag, omvandlat till word-sidor, skrivit cirka hundra sidor. Det är en del men absolut inte en hel bok.
2. Fortsätta träna här hemma minst en gång per vecka. Jag har en app som heter 7 minute workout som överraskande nog innehåller träningspass du kan utföra hemma på 7 minuter. Jag lär ska kunna lägga 7 minuter, kanske till och med 14 per vecka på träning.
3. Hitta en balans i livet mellan jobb, jag, drömmarna jag har och moderskap.
4. Satsa på att äta bra och mångsidigt och så mycket som möjligt hemlagat. Dessutom se till att koffeinkonsumtionen i alla fall inte ökar, helst går ner lite. Och sockerkonsumtionen likaså.
5. Utveckla den här bloggen i en vettigare riktning.
6. Slutföra ett projekt jag haft på gång för länge.

Små steg

Det finns många saker jag önskar ändra på i den här världen. Som tur är så finns det en massa folk där ute som just nu as we speak gör något konkret för att göra den här världen till en lite bättre plats istället för att som jag sitta och skriva om det på en blogg. Ta den här mannen på videon till exempel. Och tänk på vilken enorm skillnad han gör för sina barn. Istället för att säga nej du ska leka med det här säger han du får leka med vad du vill. Det betyder något på riktigt.

Jag vill inte falla ner i den där nuskaviallahyllamannensomgörnågotbraförjämställdhetenochfeminismenförtittasåklokhanärtrotsattenmassakvinnorsagtdethärihundraår. Här är helt enkelt en klok person i en video där han berättar hur han tänker och hur han behandlar sina barn och det är en pyttepytte liten sak i hans liv (tror jag) men gör så stor skillnad för hans barn.

Att tänja på gränserna

Att vara mamma när vardagen flyter på och ungen är helt okej med livet är ingen match. Att vara mamma när ungen plötsligt blir sjuk och ingenting funkar, duger eller ens är okej... Ja det är då en får plocka fram allt sitt tålamod, trolla lite, vara kreativ och dricka mycket kaffe. A har varit sjuk sedan natten till söndagen och i två nätter sov ingen just alls men nu börjar det tydligen vända. Läkaren sade att det är noro men vete fan. Hur som helst var det riktigt tuffa dagar söndagen och måndagen.

På lördagen hade vi däremot en riktigt bra dag! Vi besökte Högholmen tillsammans med T:s systers barn och såg bland annat de här sötingarna på bilden!

 

Note to Högholmens chefer: inträdesbiljettens pris är på en helt rimlig nivå men när en enkel liten glass kostar en tredjedel av biljettpriset så är något riktigt på tok i prissättningen... Det vill säga: glassen är för dyr. Den fick ligga kvar i sin frysbox, tyvärr.

Höstlöfte 2015: Mindre skärmtid

Det är en sak jag ångrar med hur jag agerat som mamma så här långt. Det är att jag alltid sitter med blicken riktad antingen mot min iPad, mot min iPhone, mot datorn eller mot teven.

Jag är sällan närvarande i stunden. Jag surfar konstant. Fråga inte vad jag surfar på eller varför. Jag vet inte, ingen aning. Det har blivit en ful ovana att konstant trycka, googla, Facebooka, svepa med fingrarna, spela (jag har suttit fast i ett spel på iPaden sedan över ett år tillbaka och nu för några veckor sedan när Angry Birds 2 släpptes så utökades mina dagliga spelminuter med det dubbla). Jag kan seriöst sitta och äta lunch med A, samtidigt spela på paden och plötsligt märka att ah, han åt redan upp sin majskrok och det har gått fem minuter sedan jag senast tittade på honom.

Jag skäms. Jag måste göra en ändring. Men jag vet inte hur. Jag har funderat på att införa någon regel kring hur många minuter per dag jag får vara på iPaden eller phonen. Datorn öppnar jag ändå ganska sällan och teven använder vi egentligen bara för att se på serier via Netflix.

Det får bli mitt höstlöfte. Mindre skärmtid. Hur ofta tror ni jag har sagt det? T kan berätta att cirka sjutusen gånger. Men nu börjar jag inse att A verkligen märker allt det här. Han ser ju, han förstår ju. Och jag vill inte utsätta honom för det, för att ha en mamma som konstant tittar på något annat än honom. Är du med?

Ett viktigt steg i det här är förstås att minska på det egna bloggandet. Det tar inte alls många minuter per dag, kanske 15-20 som mest men det är i alla fall 15-20 minuter bort från min son om jag gör det när han är vaken och med mig. Jag har länge funderat på att göra förändringar i bloggmönstret och den här sommaren kommer sådana att vara oundvikliga. Vi får se var jag hamnar.

Jag är mamma nu!

Ibland överväldigas jag av hur mycket ansvar jag har över den här lille pojken. Hur mycket jag måste göra för honom, allt det jag inte får göra. Hur jag måste bete mig och hur jag inte får bete mig. Men samtidigt är jag så glad att han kommit till oss, att jag får och inte får allt det där, måste och borde och gör. Jag är så glad att han är en frisk, glad, nyfiken och trygg liten pojke. Det är inget självklart, det vet jag.

På tal om något helt annat. Redan för länge sedan läste jag på någon blogg om gröt med grynost i och tänkte genast att näe, det kan inte vara gott! Sedan har jag läst det på olika ställen sedan dess och för några veckor sedan var det bråttom en morgon, jag måste fixa gröt till sonen och tänkte då att kanske jag också äter gröt (kör båda skålarna samtidigt i mikron, snabbare än att laga smörgåsar) och eftersom vi hade grynost hemma så bestämde jag mig äntligen för att pröva det här som skulle vara så gott.

Fanfar.

Fyrverkerier.

Oh my god så gott det är!

Sedan dess har jag ätit kombon 3-4 morgnar i veckan. Både med havregröt och fyrkornsgröt. Någon matsked grynost (Lidls fullfeta) på portionen och du har liksom gröt vol 2.0, verkligen. Jag som alltid ätit två rågbrödssmörgåsar på morgonen äter nu gröt på morgonen! Det är så smidigt också att laga åt mej och sonen på en gång. Och kostar noll.

Du kan inte ge en person livet tillbaka

Det finns inte mycket att säga när en cyklist dör bara för att en bilist tappar tålamodet. Den finländska trafiken är bland de tryggaste i världen men blir farlig för att det finns idioter där ute. Folk som inte kan hålla hastigheten, folk som kör berusade och narkotikapåverkade och folk som tappar fattningen när någon annan gör något som enligt dem är fel.

Jag har åkt bil i till exempel Egypten och kan säga att vi har en bra trafiksäkerhet i Finland. Trots det är det ju alltid en risk man tar när man bara går ut genom dörren. För att inte tala om när en sätter sig i bilen eller en buss eller ännu värre på en tvåhjuling med motor. Skotrar, mopeder och motorcyklar är de farligaste fordonen i trafiken men allra farligast är de ju för den som kör. Du är alltid tvåa med en tvåhjuling...

Själv har jag erfarenhet både av att köra bil, cykla, gå, gå med vagn, gå med hund, gå med vagn och hund. Som tur är har jag aldrig råkat ut för någon allvarlig incident i trafiken. Trots att jag varit dum nog att cykla utan hjälm, varför gjorde jag så? Nu har jag alltid hjälm på när jag cyklar och det är helt självklart för mig. Jag fattar inte hur jag tänkte förut...?

Ibland när jag går med hunden i koppel, barnet i vagnen och någon podcast i öronen så kan jag drömma mig bort och plötsligt inse att jag är vägen för någon bil eller cyklist eller annan promenerare. Men tills vidare har folk aldrig tappat fattningen eller gjort något dumt på grund av det. Respekt och lugn, det är nyckeln till en säker trafikkultur. Är du arg, kör inte. Blir du arg i trafiken, låt det vara. Ilska går över men du kan inte ge en person livet tillbaka om du gör något dumt.

Hush Baby - liten recension

Jag funderade länge vem en kunde jämföra Johanna Holmström och hennes Hush Baby med. Och så kom jag på det. Stämningen i boken påminner väldigt mycket om stämningen i Kaj Korkea-ahos Grästet är mörkare på andra sidan. Inte för att en nödvändigtvis måste jämföra två, men för att ge dem som inte ännu läst den förstnämnda en idé om vad som väntar. För du ska läsa den!

Under första hälften av boken kunde jag knappt lägga den ifrån mig. En riktig pageturner är det här. Tyvärr, tyvärr måste jag säga att slutet känns lite abrupt och liksom som att läsaren blir snuvad på konfekten. Jaha, var det så? Det fattade jag aldrig. Slutet är överraskande, men jag kan liksom tycka att det är en dålig sak för jag kunde aldrig som läsare förstå att det var hitåt det barkade. Eller så måste jag skylla det på att jag typ aldrig läser ostört utan alltid har en bebis antingen rivande i bokens sidor eller smakande på kaffet jag dricker som kyytipoika. Jag kan också tycka att karaktärerna är ett par för många, det hade eventuellt räckt med några färre, för mindre förvirring.

I det stora hela är det här ändå som sagt en riktigt spännande thriller som suger in en totalt. Blodisande är ingen överdrift. Om jag bodde i Sibbo så skulle jag inte våga gå ut längre... Boken blandar psykologi, horror, detektivarbete, barndomstrauman, romantik, fult spel och ond bråd död allt i ett. Även om handlingen utspelar sig på ett geografiskt litet område så blir det aldrig tråkigt, handlingen stagnerar aldrig och nästan allting känns trovärdigt.

Vår första bröllopsdag!

Tänk att igår var det ett år sedan den underbara dagen då jag och T gifte oss!

Vi firade vår första bröllopsdag redan på lördagen genom att paddla av alla grejer. Men, vi gifte ju oss på havet så varför inte fira bröllopsdagen på havet? Det var underbart att paddla, tyckte jag. Vi hyrde två kajaker vid roddstadion i Tölö och så höll vi oss nära stranden i ett par timmar. På söndagen hade jag faktiskt lite muskelvärk på insidan av låren av alla ställen, men i övrigt var det inte alls tungt att paddla. Det tar ett par sekunder att inse att kajaken inte kommer att välta när man först sätter sig i den men sedan är det bara att paddla på.

Vi hade minst lika perfekt väder som för ett år sedan och efteråt åt vi mixed grill för två på Vltava i centrum. Vi hade aldrig ätit där men valde det delvis för att vi hade presentkort till S-restaurangerna. (Det fungerade att leva på föräldrapenning + studiestöd + lite jobb hela vintern och våren men nu när vi både köpte bil i början av sommaren som svalt en stor del av våra pengar och föräldrapenningsperioden tog slut så är det också lite skralt med pengarna.) Och det var alltså riktigt bra mat och väldigt bra service och på perfekt ställe alldeles vid tågen. Så vi kom snabbt hem tillbaka till A sedan! På de fem timmarna vi var borta så hann jag bara sakna honom lite grann.

 

Och ja, tills vidare ingen relationskris i det här hushållet efter ett helt år som gifta och trots en 10 månader gammal son. Livet som gift par är riktigt, riktigt bra.

Sommarpratstips - min topplista, icke-rangordnad

Den här sommaren har verkligen varit en sommar fylld av sommarprat för mig. Sveriges Radios P1 lyckas varje år hitta så otroligt fascinerande personligheter för att sommarprata.

Maria Strömme pratade till exempel om nanoteknik.

Annika Norlin om PMS.

Maxida Märak om renskötsel och gruvindustrins exploatering av den svenska naturen.

Zara Larsson om hur verkligheten ser ut för en ung sångerska.

Magnus Falkehed om att vara krigsreporter.

Herman Geijer om zombier och överlevnad.

Nilla Fischer om hur verkligheten ser ut för en fotbollsspelare.

Johan Rockstöm om hur illa ställt det är för jorden och vad du och jag kan göra för att rädda den.

Och många många fler riktigt bra sommarprat!

Som bonus slänger jag också in Lotta Storbackas sommarprat på Vega. Om jag hade varit hälften så smart som 17 år gammal så skulle jag nog redan ha fått Nobels fredspris eller något i den stilen. Vilken klok ung kvinna! Henne hör vi om ännu.

Hösten har kommit

Nu är hösten här. Idag började babysimmet igen efter sommapausen så det känns lite som back to school. Trots vädret.

A har lärt sig komma upp i soffan också så det finns ingen lugn stund här hemma numera, med undantag för när han sover (förutom nätterna, de är oroliga också...)

Förresten, tips till alla som har Netflix: serien som på engelska heter The Killing. Mycket bra.

Kantarellsoppa att dö för

Mmmmm.

Vi plockade ju som skrivet kantareller i söndags och på söndagskvällen lagade vi såklart stuvning men så kände vi också att det var läge att pröva något nytt. Så följande kväll åt vi kantarellsoppa och oh my god så gott det var! Nästa kväll lagade vi det igen.

Ta kantareller och lök, stek. Ha över vetemjöl och vatten, grädde, buljong och smältost. Servera med lite persilja på. Gott!
 

Amningen

Nu är A 9,5 månad gammal. Han äter redan mat som en vuxen karl, i alla fall vissa dagar, och dricker vatten ur mugg och äter bär och knäckebröd och annat man erbjuder helt själv med sina små fingrar. Men amningen har vi kvar ännu och det är jag så glad över. Jag har inte satt något slutdatum, vi håller på så länge vi håller på. Den naturliga avvänjningsåldern för barn är ju mellan 2,5 och 7 år och A har tills vidare inte visat några tecken på att tröttna och kommer knappast att göra det heller men jag tror att det i något skede blir en naturlig avslutning ändå. I dagsläget ammar jag A ungefär 4 gånger per dag och sedan då om nätterna, ingen aning hur ofta.

Jag har inte publicerat en enda amningsbild på bloggen men jag tänkte att kanske finns det rum för en sådan i mitt, A:s och den här bloggens liv. Det här fotot är taget av pappa T en varm lördag i juli, vi sitter på en klippa ute på Fölisön. Det har blivit relativt naturligt för mig att amma lite var som helst, men gärna ändå lite avskilt, som på den här bilden.

 

Amning är ett ämne som verkar dela folk otroligt mycket. Jag hör till klanen som anser att amning är viktigt, både för det enskilda barnet och med tanke på folkhälsan. Ersättning är bra och behövs i vissa lägen, men alla bebisar behöver inte ersättning.

Före A kom till oss sade jag och skrev att jag är nervös för amningen men att jag vill amma för så ska man ju göra. Då tänkte jag att äh, skiter det sig ger vi ersättning och that is that. Oh, om jag hade vetat då vad jag vet idag. Amningen blev snabbt efter A:s födsel så viktig för mig och jag älskar det än idag och ser det fortfarande som mycket viktigt för honom. Och vi har klarat det, han har inte behövt en droppe ersättning sedan de där första dygnen då de på bb följde hans blodsocker.

Jag tänkte väl som de flesta mammor att det är inte värt att kämpa för amningen med blod svett och tårar för ersättning ger också glada, friska barn. Men jag tänker inte längre så. Inte nu när jag har upplevt det. Det är något så speciellt i att amma sitt barn och det är helt fantastiskt att en kvinnas kropp kan agera på det viset, ge näring åt en annan. Amning är naturligt, det är så naturen har planerat det. Men amning sker inte automatiskt, lägg barnet till bröstet, utan det kräver övning och tid och energi och lite blod svett och tårar faktiskt. Jag vet inte, folk är så bekväma nuförtiden. Minsta lilla motgång med amningen och så kastar folk genast in handduken och ger upp att ens försöka. Det är så värt att kämpa lite, jag lovar det, för amningen har en massa fördelar för barnet och det är så enkelt när det väl fungerar! Ingen kokning av flaskor, inget diskande, inget mätande av temperaturen och kastande av det som bebisen inte åt upp.

Visst binder amningen en i början. Det är minst en gång i timmen som gäller för de flesta bebisar, om kvällarna sitter de fastklistrade (jag och T satt alltid och tittade på filmer/serier om kvällarna när A maratonammade, ofta i 3 4 5 timmar). Ibland hade också jag lust att gråta men jag ville inte ge upp amningen för jag såg ju hur viktig den var också för A. Och det kändes så rätt, så naturligt och så kärleksfullt, som det bästa jag kan ge A. Med tiden insåg jag också att jag tänkte fel när jag före A föddes tänkte att "T måste ju också få mysa med barnet". Pappor kan mysa på tusen vis med sina barn, det behöver inte innebära att de matar.

Sedan finns det såklart mammor som inte vill eller kan amma och det är upp till var och en, har inte jag med att göra. Ersättning är också ett bra komplement till amningen, men då ska en veta att varje droppe ersättning är en droppe mindre som produceras i brösten. För det är ju så smart uttänkt att efterfrågan styr utbudet och det bildas så mycket mjölk som bebben behöver så länge en inte blandar in ersättning eller försöker styra amningen. Lyssna inte på äldre folk som säger att "jag sinade när bebisen var fyra månader", en brösten sinar inte så länge det finns en bebis som ammas när hen vill ammas.

Bröstmjölk är inte den där extra fina maten som bara de riktigt speciella bebisarna som föds till det fina folket förtjänar. Ersättning är inget som duger riktigt bra. Det finns ingen idé i att jämföra de två. Jag kan inte ens börja förklara hur arg jag blir av sådana här listor som till exempel Jessica Lagergren lägger upp, där ersättning jämförs med bröstmjölk. Det är helt poänglöst att hålla på med sådant, bröstmjölk är det alla bebisar ska ha men ger en ersättning så gör en det, bebisar blir mätta och växer på det också.

Jag har alltså helt ändrat åsikt om amningen, men det är förstås lätt för mig att säga då jag och A haft en enkel resa så här långt. Delvis beror mina positiva åsikter till amning överlag på de underbara Facebook-grupperna där amning diskuteras och stöttas och där en får hjälp med alla sina frågor. Det finns två grupper på svenska och en grupp på finska och jag rekommenderar alla mödrar att gå med. På rådgivningen vet de tyvärr inget om amning, sällan på bb heller. Och det sista en ska göra är lyssna på alla omkring en som säger hur ofta en får amma, hur skadligt det är att en ammar, hur en borde ge potatis och gröt och whatnot åt bebisen och hur en skulle komma enklare undan med ersättning för allt det stämmer inte. En stor orsak till att så många mödrar misslyckas med amningen (det vill säga bebisen helammas inte i ett halv år som rekommendationen säger) är felaktiga råd från hälsovårdspersonal, sjukvårdspersonal och nära och kära omkring en. Det finns så otroligt mycket myter, lögner, tycken och åsikter om amning men det mesta är bara strunt, felaktig kunskap helt enkelt. Som myten om att en inte kan amma och dricka alkohol eller myten om att bebisens mage måste få vila eller myten om att bebisen blir bortskämd av för mycket amning eller att samsovning skadar eller... Jag kan fortsätta hur länge som helst. Läs den här sidan för mer information om vad DAGENS forskning säger och varför fri amning är bäst och mycket mycket mer.

Och så rekommenderar jag att alla mödrar som önskar amma: kräv hjälp, ta reda på via tillförlitliga källor, lita på dig och din kropp och låt bebisen styra och gör ingen stor grej av amningen. Det tar tid och energi, men det är egentligen ganska enkelt och självklart.

Jag vet inte, det talas om amningshets och amningspropaganda men om en procent ( EN procent!!!) av alla bebisar ammas enligt rekommendationen det vill säga helamning i ett halvt år så tycker jag gott vi kunde ha ytterligare lite mera hets. Det är fråga om så mycket mer än om mamman vill eller inte vill amma. Med det sagt så tycker jag fortfarande att det är upp till var och en att välja att inte amma eller att delamma, men vi behöver alla kunskap kring amning för att kunna göra medvetna val. Jag rekommenderar alla som det berör att läsa mera här (på finska) eller här (på svenska).

Högsåra och svampplockning

Det här veckoslutet tog vi ut allt en familj kan ta ut av ett sommarveckoslut. Såklart skulle sommaren börja nu i augusti! Nå, inte klagar jag. Ännu.

Farmors Café på Högsåra är visserligen en 2,5 timmes bilresa bort från Helsingfors men det är värt ett besök för alla som gillar hav, skärgård, utomhusluft, färja och mat som är godare än på någon lyxrestaurang i Helsingfors i ett urgulligt litet café omringat av får och kossor och kaniner och vackra gamla byggnader.

Färjan över tar bara 10 minuter och det är ingen idé att ta bilen med över. Färjfästet finns alltså i Kasnäs, förbi Kimito.

Hen kom och sade "bää" till oss.

A gillar alla sorts fyrbenta varelser men fåret var speciellt fascinerande eftersom han aldrig sett ett sådant.

På söndagen åkte vi sedan till mamma och pappa för svampplockning. Visst är skogen lite skrämmande men jag måste nog säga att det är balsam för själen att ge sig ut dit om så bara för 45 minuter. Alla kantareller vi hittade växte visserligen sedan antingen vid vägen eller alldeles bakom husknuten så vår strapats i skogen kändes lite onödig i efterhand, men som jag sade så är det balsam för själen i alla fall. 2,5 liter kantareller fick vi och idag ska vi pröva på kantarellsoppa!

 

Den där bilen vi köpte för 2,5 månad sedan har en förbannelse över sig. Det blir nu fjärde gången vi för den på service. För det första såldes den till oss med en hel hög fel som bilaffären sedan efter många om och men och kontakt med Konkurrens- och konsumentverket gick med på att ersätta till viss del och så var det oljan som var slut och nu när vi körde tillbaka från Högsåra så sa ac:n upp kontraktet... Jag visste att en bil innebär ansvar och kostnader och omvårdnad men det här känns redan löjligt. Fyra turer till servicen på två och en halv månad. Vad lär vi oss? Du ska alltid ha ett par hundralappar extra när du köper en bil så du kan sköta all service de första månaderna...

Min vardag som snart blir en annan vardag

Jaha, sommaren har återvänt och vi har verkligen njutit till fullo av den den här veckan med utomhusprogram tre kvällar av hittills fyra. Ivkäll ska vi slappa, kanske på balkongen och imorgon ska vi åka till Farmors café på Högsåra av alla ställen.

Jag börjar allt mera tänka jobbtankar i och med att jag snart återvänder till jobbet några dagar i veckan men det känns på många sätt bra men ovant, såklart. Tills jag faktiskt återvänder till jobbet ska jag njuta av tiden med A, läsa, skriva och bara vara. Det är underbart att vi har ett system i Finland som möjliggör att ena föräldern är hemma så pass länge, i många länder finns det en mammaledighet som är ett par veckor lång och that's it.

Jag är tacksam för att jag har fått vara hemma nu i snart ett år, men visst behöver jag göra lite annat än bara sköta om A också. Drömmen vore att kunna jobba deltid åtminstone i några år framöver men vi får se vad framtiden för med sig för mig och familjen. Allting är så öppet ännu.

Hush Baby i min hand!

Oj oj oj oj. Äntligen har jag den i min hand. Hush Baby av Johanna Holmström. Den här ska jag läsa med stor njutning. Johanna hör helt klart till mina favoritförfattare efter Asfaltsänglar.

Den här boken ska vara en riktig thriller och jag älskar sådana. Recension utlovas!

Special Olympics, detta underbara evenemang

Jag vill lyfta underbara Sisujengi och deras prestation i Los Angeles i Special Olympics. Vilket gäng alltså! Nu är tävlingarna redan slut men här kan du läsa om gänget och idrotten och deras sisu.

Yle har storsatsat på bevakningen inför och av det som faktiskt var årets största idrottsevenemang och du kan se alla inslag från LA på Arenan. Här kan du se avsnitten inför evenemanget och här inslagen från LA.

Om det här evenemanget någonsin ordnas så att jag kan åka och vara med i arrangemangen som volontär så ska jag vara det. Härligt, tycker jag. Och så viktigt. Att också personer med funktionshinder får idrotta och tävla och åka på storevenemang. Det bästa av allt är att tävlingarna är uppbyggda så att du bara tävlar mot folk du har en chans mot så att säga.

Lunch varje dag

Hela sommaren sedan T började jobba vardagar 8-16 har vi ätit middag när han kommer hem och jag har på dagarna ätit lunch tillsammans med A (som ju numera äter gröt, lunch, middag, gröt). Det har varit perioder i mitt liv när jag har ätit sämre men jag har konstaterat nu igen under sommaren att jag verkligen mår bäst med två varma måltider per dag, eller i alla fall två hela måltider. Sallad eller sushi funkar också, men det ska liksom vara en rejäl portion riktig mat.

Såhär kan min lunch se ut: stekt nypotatis (det blev över en kväll när vi undantagsvis hade gäster), ugnsgrillad zucchini, en sådan där fryst panerad fiskbiff och så kall sås på jugge/kvarg och en massa vitlök.

 

Trots att jag äter bra har jag just nu ett så stort sockerbehov att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Ett enormt sötsug. Jag stillar det så gott som varje dag men det kommer ju inte att försvinna av sig själv. Jag känner alltså att en sockerrensning vore på sin plats... För enda sättet att bli av med ett sockerberoende är ju att rensa bort allt sådant. Sedan mår man skit i ett par dagar men så plötsligt är man en ny människa. Jag vet att jag skulle må bättre, sova bättre och kanske behöva lite mindre koffein på det sättet.

Det finns ju numera ett massivt intresse för att leva det goda livet med lite mindre socker så det finns en massa recept och tips på nätet kring hur en kan laga godsaker med mindre sött. Jag ska testa något sådant recept någon dag, återkommer då! Har du tips på något gott med mindre sött i, skriv då gärna!

Cykling med familjen

Vilken frihet att kunna ta hela familjen på/bakom cykeln och svischa iväg!

Det gjorde vi igår kväll igen. Kring en timme var vi borta. Då hade vi dessutom promenerat i över en timme på morgonen. Ibland förvånar jag mig själv med mängden motion jag får per dag!