Kostdebatten

Vi har påbörjat en ny läggningsrutin här hemma. Den heter mamma försöker söva A medan A skriker sig hes så tårarna sprutar åt alla håll tills pappa tar över och A somnar på 4 minuter. Det är väldigt mysigt.

Igår kväll hade jag alltså en kvart tid för mig själv i soffan medan T sövde A efter att jag först hade gjort ett misslyckat försök. Den kvarten ägnade jag åt att titta på slutet av Obs Debatt, som handlade om kostråden - kan vi lita på dem eller inte och livets stora fråga hur ska man egentligen äta och vad?

Det var en väldigt bra debatt med många kloka åsikter. Alltså jag beundrar Mikael Fogelholm något otroligt. Att han gång på gång orkar stå upp för den hederliga kostcirkeln och näringspyramiden trots allt motstånd som dykt upp nu under senare tid. Det är både läkare och andra experter men också "vanligt folk" som envist påstår att kostcirkeln är från röven och att ingen mår bra av att äta så men Fogelholm sitter ändå i debatt efter debatt och försvarar den.

Var jag står i debatten? Helt ärligt så har jag inte en aning om vem som har rätt eller fel men följer tills vidare kostråden (största skämtet ever - jag lever på kaffe, choko och lite för mycket potis och makaroner för att det ska vara bra). Det känns som ett bra val, gör som myndigheterna säger. Tills vidare.

Magister in the making

Marry a hankeit, they said.

It'll be fun, they said.

*sitter och läser en 145 sidor lång gradu om konsumentengagemang för att vi vill ju båda ha det förbi*

Oh well. Snart är vi två magistrar i det här hushållet.

Och sedan när vi båda är ute i arbetslivet som magistrar då jävlar ska det rassla in pengar. Signerat hon som nu i över ett år levt lite sådär att ska vi ha råd att handla den här veckan eller inte. Ne, riktigt så illa har det väl inte varit (förutom under några veckor där i juli/augusti när vi precis hade köpt bil som behövde åka på service 15 gånger och min föräldrapenning ersattes av vårdbidrag men jag ännu inte jobbade alls utan vi levde på T:s lön). Men ska vi säga såhär: jag har tänkt rätt mycket på pengar sedan jag blev mammaledig. På tal om pengar så har Linn frågat folk vad de tjänar. Intressant.

Snart är julen här

Sakta kommer julen till det här hemmet. Den fina julkalendern har nu fått sin choklad och vi har börjat handla lite smått till julbordet.

Det känns som om det precis var jul! Den här tiden ifjol minns jag som omtumlande men otroligt skön ändå. Då var A helt ny och vi alla höll på att lära känna varandra.

Julgatsöppningen

När vi igår tillsammans med halva Helsingfors var på öppningen av julgatan fick jag ett sådant där vi är en av miljontals barnfamiljer i den här världen -stund. Där stod vi på Senatstorget med alla andra familjer och sjöng Petteri Punakuono. Det var så stämningsfullt och så stort. Jag räknar liksom fortfarande mig som studerande ibland. Liksom ung, vet inte vad jag vill med livet, för mycket fritid. Men det börjat sakta sjunka in att det inte stämmer längre.

När regeringen sätter barnen i olika fack

HBL skriver idag om regeringens åtgärder som vidgar klyftorna mellan barnfamiljer. Då handlar det bland annat om att barns rätt till subjektiv dagvård ska tas ifrån dem. Planen är att barn inte längre ska få vara i dagvård om de har en förälder hemma. Det handlar i praktiken om barn som till exempel har en arbetslös eller föräldraledig förälder.

Jag hör till dem som anser att den finländska dagvården är något att vara stolt över. Dagisarna är i regel väldigt bra platser att vara på för våra barn. Och jag hör till dem som anser att det finns många situationer där barn behöver dagvård trots att en förälder är hemma. Jag hör också till dem som anser att det är upp till föräldrarna att avgöra om ett barn ska vara hemma eller i vård. Med andra ord tycker jag att det inte är bra att skära i den subjektiva rätten till dagvård.

Det finns en massa familjer där barn har det bättre på dagis än hemma. Men så finns det också massor av familjer där det helt enkelt är föräldrarnas val att ha barnet i dagvård trots att de är hemma och då är det deras val och inget som någon ska försöka stoppa. Och så finns det en massa föräldrar där en förälder är hemma, där hemmet är i balans och alla har det bra men där det ändå är bättre för barnet att vara på dagis nu och då än hemma. Jag hävdar att till exempel den familj jag är en del av hör till den här senaste gruppen. Enligt planen ska A börja på dagis efter årsskftet och det är inte ett dugg för tidigt. Jag kommer inte att jobba alla dagar, men de timmar A kommer att vara på dagis kommer att göra gott för oss alla.

Dagvård för alla barn är en av grundpelarna i vårt välfärdssamhälle. Länge har alla barn haft samma förutsättningar till en bra start i livet. Nu ska den rätten tas bort. Det är inte rätt ställe att spara, tvärtom kommer det att kosta i framtiden.

Min käre man

Min käre man undrade varför han inte fanns med på min reverse bucket list. Såklart ska han finns med! Inte för att det ligger så mycket jobb från min sida bakom det, det mest bara hände. Men jag är så lyckligt lottad att ha honom.

Mot alla odds är jag gift, blott 26 år gammal! Jag fick nämligen under min uppväxt ofta höra att jag kommer att vara gammalpiga för alltid (det vill säga förbli ogift, ensam och miserabel). Och jag var så rädd så rädd många gånger. Tänk om det verkligen blir så!? Dels finns det en stark tvåsamhetsnorm i samhället, du ska vara tillsammans med en person. Dels ville jag alltid hitta någon att vara med. Men det är väl ganska vanligt i barndomen och inte minst i tonåren, att en är rädd för att aldrig hitta någon!!! Må det då vara en man, kvinna, katt, get eller hamster.

På tal om hamstrar... Vår familj består numera av fem individer. Ett barn, två vuxna, en knasig hund och en liten hamster! Möt Gandalf, det är han i mitten, den mörka.

Fotot är taget av uppfödaren Veera Kujansuu.

Min reverse bucket list

Just nu är det trendigt att publicera en reverse bucket list, det vill säga en lista på saker en velat göra före en dör och redan gjort. En bucket list är alltså en lista på saker en vill göra före döden, men nu vänder vi på det och listar det vi redan gjort! Kul idé tycker jag!

Nu kör vi:

1. Blivit mamma. Det kan ingen någonsin ta ifrån mig.
2. Blivit magister. Det kan inte heller någon någonsin ta ifrån mig. Det är en rikedom och en möjlighet jag kommer att bära med mig tills jag dör.
3. Ridit på Islandshästar på Island! Åh, det är så synd att det inte finns några bilder från den dagen. Det var ljuvligt. Magiskt. Men det regnade sidlänges så att jag fick ont i kinder och händer och lår. Men det var det värt!
4. Druckit champagne på femstjärnigt hotell. No words needed.
5. Sett stjärnhimmeln från en öken i Afrika.
6. Dykt.
7. Börjat äta gröt till frukost.
8. Lärt mig laga den perfekta omeletten.

Hur ser din lista ut?

My precious

Jag älskar sociala mediers makt. I fredags när jag insåg att den tiotals år gamla läderryggsäck som jag använt till jobbet och också ibland på fritiden på riktigt höll på att falla sönder och att det handlade om dagar ifall jag ville ersätta den före den inte längre går att använda så lade jag ut en efterlysning i ett par loppisgrupper på Facebook. Nu har jag en ny läderryggsäck i min hand!!! Jag fick svar inom en timme och den här vackra skapelsen är nu min, för bara 4 (FYRA) euro!
 

Ignorera slaktresterna i bakgrunden.

Fredagen den 13 november 2015

Det finns inget jag kan säga om det som hände i fredags som inte redan har sagts. Sprid kärlek och inte hat.

#parisattacks #stopthekilling #liberte

För mig blev det en dag på jobbet igår. En nyhetsredaktion är aldrig så bra som när det händer saker snabbt, snabbt, snabbt och saker ska göra för fem minuter sedan. Men när döden kommer så här nära frågar jag mig varför jag jobbar som nyhetsjournalist.

Häst på väggen

Hur många har redan börjat preppa julklappar? Jag tror vi redan har fixat alla! Sååå skönt. Och jag är riktigt nöjd med våra julklappsinköp i år. Faktiskt nöjd.

Den här fina kalendern har mamma korsstygnat (sytt i korsstygn??!?) åt oss. Ja åt A då, men han är ju för liten för att förstå så den är min och T:s i alla fall i år (vem försöker jag lura, jag älskar julkalendrar och kommer inte att släppa den här!!!)

Men nu börjar jag längta efter snö. En vinter med cirka minus 2 och lätt snö utan is under, där är min drömvinter! Har inte sett till en sådan sedan... Någonsin?

Brudtärna 2016

Jag har fått äran att vara med som en av brudtärnorna när vår sons gudföräldrar gifter sig i augusti nästa år. Och jag är såhäääääääär ivrig inför att få vara med och planera ett bröllop som inte är mitt. Tänk, jag slipper det där tänk om det inte blir som jag vill och får istället njuta av att planera utan att det finns något som jag vill, bara en massa yes, bröllop!!! Jag är dessutom utnämnd till koordinerare så nu har jag verkligen livets chans att utnyttja kontrollfreaken i mig och hålla stenhård koll!

Tanken är att brudparet bestämmer en färg som vi brudtärnor ska ha på våra klänningar, men att modellen på klänningen får variera beroende på kroppsmodell. Jag blev lite kär i det här förslaget som bruden skickade <3

 

Och A ska givetvis vara med på bröllopet, nästan två år kommer han att vara då! Vi tänker oss att han har på sig en kostym av något slag, han kommer att vara söt som en sockerplanta.

Dagistankar

Typ förra veckan kom jag på att A ska börja på dagis i januari och därför kommer att behöva lite extra kläder. Vinterhalare (overallt, på svenska), vinterkängor, strumpor, rånarluvor (det vill säga hjälmmössor) och tja, vad annat? En vinterhalare hittade vi begagnad och rånarluvor har jag också på g nu. Men det är svårt att veta om det är något vi missat. Idag insåg jag att en extra vagn inte vore alldeles tokigt. Någon billig då, så det inte är så farligt om den försvinner från dagis.

På tal om dagis så är det inte alls något jag bävar inför. A har verkligen kommit till den åldern nu att han behöver mer stimulans än jag/vi orkar/kan ge. Han är ibland helt tydligt uttråkad här hemma. Jag tror dagis kommer att göra så gott åt honom och han kommer säkert ta massiva steg framåt i utvecklingen.

Onda boken

När har jag månne senast läst en så här bra bok? Jag minns inte.

Kaj Korkea-aho är värd alla lovord han får. Onda boken är verkligen en riktig thriller men också så gripande och berörande. Jag hoppas Korkea-aho fortsätter skriva.

Farsdagen

Glad farsdag, alla pappor!

A pysslade i veckan sitt första farsdagskort. Fint! (Egentligen var det ju jag som pysslade det och det kan väl knappast kallas fint...)

Och vad pysslade mamma då? En kaka!

Gott och löjligt enkelt. Receptet ser du nedan.

Photoshoot och ekohöns som inte mår bra

Idag har vi haft photoshoot här hemma. Det ska ju skickas julkort också den här julen, varsågod bara för påminnelsen. Det var en minst sagt tydlig förbättring i modellens beredskap att just modella jämfört med när vi för ett år sedan försökte ta liknande bilder. Då var han visserligen bara några veckor gammal så han blir förlåten.

Och så verkar det ju som om regeringen faller... När har det senast hänt? Och vad händer nu? Ingen aning...

Also. Här i veckan läste jag någonstans, minns inte var, om ekoägg versus andra ägg (hönsägg pratar vi nu) och att om en vill köpa ägg som kommer från välmående höns så ska en absolut inte köpa ekoägg... Jag har sällan varit lika förvirrad.

Det handlar om att ekohöns lever i sådana populationer att deras mentala hälsa lider av det. Höns har nämligen en hackordning men för att den ska funka så får flocken bara vara en viss storlek. Blir den större så hackar de på varandra till höger och vänster. Bokstavligen... En snabb googling visar att ekohöns i Sverige lever i flockar på upp till 3000. I Finland är regeln att det får finnas 6 höns per kvadratmeter om det är fråga om ekohöns, uppger Animalia. I konventionell äggproduktion med frigående höns får det finnas 9 höns per kvadratmeter. Det kan jämföras med att varje höna i bur måste ha minst 600 kvadratcm utrymme. Ja jag vet inte. Det är svårt att göra bra val i matbutiken. Jag har verkligen levt i tron att eko garanterar att djuren haft det bättre, men vet inte hur jag ska tolka det här. Blir att läsa på ytterligare.

Sockersött och fejkat och Hello på dig med

Vad har jag tänkt på den här veckan?

Socker. Ann Fernholm, svensk vetenskapsjournalist och "sockerexpert" (författaren till Ett sötare blod och Det sötaste vi har) kritiserar praxisen att servera sötsaker till varje måltid på våra äldreboenden. Jag håller med henne. Jag har jobbat på åldringshem och det är ju verkligen så det är, sockret är där konstant. Samtidigt äter jag själv så sjukt mycket socker att det måste få ett slut, snart. På måndag. Efter jul. Vi får se...

Essena O'Neill deklarerade att allt på sociala medier är fejk och alla ba typ "åh du är vår hjälte". Och jag ba typ "ska vi ta den här diskussionen nu för 1513:e gången? PÅ RIKTIGT?"

Adele sjöng Hello och hela världen grät. Jag med. Hon måste vara en av få artister som går hem hos alla.

Men jag måste medge att det vore fräscht att höra Adele sjunga om något annat än brustna hjärtan. Anything!
 

 

Pysslat farsdagskort

Idag har jag och min ständiga följeslagare varit i Helsingfors stads lekparksverksamhet (inomhus) och deltagit i pysslandet av farsdagskort. Jag kanske täcks visa bild på söndag då mottagaren av kortet också sett det. Det är ju i praktiken jag som gjort det och ja, vackrare kunde det kanske vara... Pyssel och rita och handarbete är inte min starka sida.

Men nu fick jag i alla fall upp ögonen för det här med att pyssla med sonen! Det ska vi börja göra hemma också. Småningom. Kanske.

Farsdag ja. Jag är en sådan som tycker att det handlar om att fira alla pappor med någon god mat, någon tårta och någo som barnen pysslat ihop (och mamma assisterat med). Hela den här kommersiella biten avskyr jag. Köpa rakapparater och kalsonger och böcker. Nej. Det är inte det det handlar om.

Igår då? Äntligen har jag inrett barnrummet, det som är A:s rum. Hans spjälsäng står där inne nu och förra natten sov han där några timmar! Vilken milstolpe. Alla dagar känns visserligen som milstolpar sedan A kom.