Mitt 2015 - årssammanfattning

Det är dags för en årsresumé likt den jag skrev för exakt ett år sedan. Utan vidare presentationer eller inledningsord så kör vi!

En ljuvlig dag i september, på långpromenad alla fyra.

Beskriv året med tre ord.
Svar: Förändringar, rutiner och utveckling. 
Bästa köpet?
Svar: Och det sämsta på samma gång: bilen. En sådan frihet vi har fått, men också så mycket besvär tack vare idioterna på bilaffären samt alla fel bilen hade - oh well, det är allt bakom oss nu och bilen funkar som en dröm!

Vilka sånger kommer påminna dig om 2015?
Svar: Trollmors vaggsång, för den sjunger T när han nattar A. En massa Taylor Swift-låtar, hon har släppt bra musik i år.

Vem har du umgåtts med mest?
Svar: Sonen och maken, såklart.

Vad var din största tabbe 2015?
Svar: Nu blev det svårt. Det var nog alla timmar med ögonen riktade mot mobiltelefonen/paddan istället för mot sonen. Eller alla böcker jag inte läste.

Har du haft ett förhållande under 2015?
Svar: Jadå, still going strong efter 8 år!

Vart reste du under 2015?
Svar: Jag var inte alls utrikes under det här året, men det gör ingenting. Istället har jag sett både Åbo, Hangö, Högsåra, Lovisa och mycket av den övriga södra kusten. Vi satt i bilen en hel del timmar den här sommaren och det är ju också att resa.

På Farmors café på Högsåra i augusti.

Vilka ser du som de största händelserna under året?
Svar: När jag började jobba igen i september, så otroligt roligt det var! Och när T fick nytt jobb under hösten. En stor händelse var också första gången A hade barnvakt, det var i april tror jag och jag och T såg en film på bio.

Har du blivit bättre på något?
Svar: Ta dagen som den kommer. Vara kreativ i köket. Baka. Sova i konstiga ställningar (med en ettåring i sängen gäller det att utnyttja varje centimeter där det inte redan finns en hand eller en fot eller ett barnhuvud).

Vad var extra dåligt med året?
Svar: Hunden som blev sjuk (men klarade sig). Att vi begravde min mormor, men det var också bra eftersom hon led så länge.

Vad var extra bra?
Svar: Att jag fick vara hemma så länge med A. Det är något som vi i Finland tar för givet, men det gäller att minnas att det är ett stort privilegium vi har i det här landet.

Lärde du känna några nya människor?
Svar: Några nya trevliga typer på jobbet.

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Svar: En massa saker med A, som när han åkte i en nöjesparksmaskin för första gången. Jag och T paddlade också utanför Helsingfors på vår bröllopsdag i augusti. Paddlat har jag gjort, men inte utanför Helsingfors.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Svar: Igen måste jag nog säga att det var en massa grejer som A gjorde. Jag var också glad att jag fick återvända till jobbet när det passade mig bäst och att de varit så flexibla med mina arbetsturer, stort tack till Yle Nyheter för det! Jag är också glad över att T är så flexibel med sitt jobb så jag kunnat jobba.

Vad var din största framgång på jobbet 2015?
Svar: Att jag återvände till Yle så smidigt, trots ett års frånvaro. Att jag skrivit så många sidor text på mina två bokprojekt.

Största framgång på det privata planet?
Svar: Att jag hållit ett barn i liv hela året, han verkar till och med må helt okej!
Vad gjorde du på din födelsedag?
Svar: Det var en söndag, säger kalendern, men jag kan inte för mitt liv minnas vad jag gjorde den dagen. Var hemma med familjen antar jag.

Vem saknade du?
Svar: Precis som förra året saknade jag någon kompis att dela mammaskapet med. Jag har egentligen ingen närstående som också fått barn nu nyligen och det är något jag gärna skulle ha. Under den långa sommaren då T heltidsjobbade och jag var hemma med A måndag till fredag 9-10 timmar utan något egentligt program saknade jag också vuxet sällskap, vilket som helst.

De bästa nya människorna du träffade?
Svar: Jag måste nog säga att det är de nya kollegor som jag fått på Yle.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Svar: Surfa mindre. Jobba mer (hoppas jag!) Färdigställa mina skrivprojekt istället för att bara jobba med dem.

Mest stolt över 2015?
Svar: Att A vuxit till ett litet barn som är nöjd med livet och verkar må riktigt bra.

A:s första födelsedagstårta.

Högsta önskan just nu?
Svar: Att A ska få en bra dagisstart och att jag ska få timmar på jobbet som jag trivs med.

Tror du 2016 kommer bli lika bra?
Svar: Det kommer att bli bättre.

Vad kommer du sakna från 2015?
Svar: Lugnet hemma med A. Att kunna planera dagarna helt själv utan jobbtimmar eller dagisschema att ta hänsyn till.

Vad spenderade du mest pengar på?
Svar: Hyra. Mat. Bilen. Försäkringar.

Finns det någonting du ångrar med 2015?
Svar: Tja, kanske att jag inte utnyttjade tiden hemma med A till mer spännande saker... Vi var mest hemma liksom. Jag trivs med det, men jag hade ju haft världens chans att "se världen".

Blev du kär i år?
Svar: Nee, jag är ju redan kär.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?
Svar: Åh, svårt... Jag vet inte datum, men A:s första midsommar. Också hans ettårskalas. 1 september då min vårdledighet tog slut och jag började jobba igen.

Midsommaren på Emsalö.

Största misstaget?
Svar: Vilka svåra frågor här är! Åh, jag minns inte... Kan det vara alla blommor jag igen dödat?

Vad önskar du att du gjort mer?
Svar: Läst böcker. Läst för A, vi är dåliga på det...

Och så slutligen; dina planer inför 2016?
Svar: Jobba mer. Vara en bra mamma. Umgås med A så mycket jag kan. Vara en riktigt bra brudtärna på bröllopet i augusti.

Vad vill du säga till dig själv inför 2016?
Svar: Gör mer av det du senare kommer att ångra att du inte gjorde.

Är det något du saknar och vill ha?
Svar: Mer massage. Jag tackar aldrig nej till en massage. Mer riktigt bra filmer.

Hur tror du 2016 kommer bli?
Svar: Utmanande, minnesvärt och roligt.

Vilka förändringar kommer du göra inför 2016?
Svar: Vi har det ganska bra med våra rutiner och system, men det vore väldigt bra med mindre skärmtid (har jag skrivit det här förut?! Nehejdå, du inbillar dig bara!) och mer grönsaker på tallriken.

JAG HOPPAS DU FIRAR DET NYA ÅRET PÅ JUST DET SÄTT SOM DU VILL IKVÄLL. HA DET BRA OCH VI HÖRS NÄSTA ÅR!

Hundägartips, poesitips och en tipsbegäran

Två tips till alla hundägare där ute.

1. Ta en försäkring på hunden. Veterinärer är inte billiga att ha att göra med.
2. Om du har en tik och inte ska ha valpar, sterilisera. Det är värt det för hundar får bröstcancer precis lika ofta som människor får, men för steriliserade tikar är risken betydligt mindre.

Essi har precis (hoppas vi) tillfrisknat från en urinvägsinfektion och det föranledde den andra stora veterinärräkningen den här hösten men som tur är har vi varit smarta nog att i åratal betala stora försäkringsräkningar på en frisk hund - det betalade sig nu tillbaka.

På tal om något helt annat - den här boken. Skriven av finlandssvenska Hanna Lundström med illustrationer av Maija Hurme. Poesi för de allra minsta. Eller ja, för nybörjare, som det står på boken. Den här ska jag och A fördjupa oss i vid lämpligt tillfälle.

 

Och på tal om en tredje sak. Jag suktar efter en iPhone 6 eller 6S, på avbetalning så klart och letar nu efter ett bra erbjudande. Tips mottages tacksamt! Min make får säga vad han vill, men I'm never going back från iPhone. Vilken kvalitet och vilken prestanda, dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år. (Nej jag är inte sponsrad!)

Julen ska ut

Julen blev ungefär så bra som jag önskade mig. Nu är jag utvilad, mätt och belåten. Idag i matbutiken fick jag kväljningar när jag såg julmaten som fanns kvar... Tur att julen bara varar i tre dagar...

I det stora hela var det en snöfattig jul men det lilla som kom på annandagskvällen gjorde ju verkligen stor skillnad i naturen. Snön till ära (och för att smälta en del av all mat) tog hela familjen en promenad längs Helsingfors södra kustremsa på söndagen, tillsammans med hälften av de övriga stadsborna. En kan påstå att det var helt okej väder.
 

 

Nu kliar det i fingrarna att städa ut julen... Julpynt är vackert men jag börjar mer och mer höra till skaran som anser att julen ska ut genast när den är slut. Synd att inte T hör till den skaran bara.

Dan före afton

Nu ska jag njuta i dagarna fem. Bara vara med familjen, äta gott, slappa och njuta.

Egentligen tjuvstartade jag julnjutandet igår med julkaffe med smak av kardemumma, mmmm. Köpt i Gamla stan i Borgå, den enda rätta gamla stan!

God jul till var och en!

Inte långt kvar

Snart är det dags att igen skriva en årsresumé och jag ser faktiskt fram emot det. Det här har varit ett bra år med mycket program trots att jag bara jobbat de sista fyra månaderna och varit hemma med A väldigt mycket.

Här kan du läsa förra årets resumé. År 2014 var också ett händelserikt år.

Idag ska jag njuta av att årets jul ännu är framför oss. Det bästa med de flesta högtider är ju den där väntan. Åh vad jag ser fram emot om några år då A också förstår att vara förväntansfull. Att få fixa med kalender till honom och fundera ut några uppskattade julklappar och få baka julstjärnor med honom. Mys.

Tre nätter till jul, Star Wars och jämställdhet i köket

Likt miljontals andra har nu också jag sett nyaste Star Wars. Jag lovar att inte spoila, MEN kan ju avslöja så pass mycket att ungefär vid halva filmen så insåg jag vad som komma skulle och sedan när just det hände så kände jag bara att nej men fan så larvigt, det där hade de kunna lämna ogjort... I det stora hela var det ändå den bästa av alla sju Star Wars-filmer jag har sett. 8 av 10, om jag skulle ge vitsord. Pluspoäng för att de inte gör skillnad på manliga hjältar och kvinnliga hjältar.

 

Här hemma börjar det verkligen se ut som jul nu. Den mesta julmaten är handlad och julgranen står i vardagsrummet grön och grann. Ett par gånger har A varit framme, men visst förstår jag honom. Han vet inte vad det där är för något och såklart vill han känna, klämma och dra.

Idag då? Jag försöker återhämta mig från att ha nästan skurit loss mitt ena finger med en kaffekanna (lång historia, drar den någon annan gång om jag överlever) och ikväll ska jag jobba.

Läs gärna Charlotte Vainios analys av den här artikeln på Svenska Yle om kvinnor i restaurangköken. Det är lustigt det där hur kvinnor lagar nästan all vardagsmat men sedan när en man ställer sig i köket så ska han ha beröm och pokal i hyllan och ett diplom på väggen för då är det så jälva fantastiskt. Det ser man varje sommar på valfritt grillparty. Kvinnan har lagat sallad, potatis, efterrätt, förrätt OCH ställer sig efter middagen för att diska. Hon får ett tack om hon har tur. Mannen grillar några färdigt marinerade köttbitar och alla höjer hans insats till skyarna. Vardagssexism at it's best.

Den tiden på året

De här örhängena på bilden har jag haft sedan typ dagis. Varje år under ungefär en vecka före jul använder jag dom, sedan ännu på julafton och juldagarna men sedan ligger de igen i ett år.

De är kanske inte de vackraste men jag skulle gråta om de försvann! Jag har många örhängen som är betydligt vackrare men de här är något alldeles speciellt.

Rätt och fel kring barn på nätet

Jag har medvetet valt att inte göra det här till en föräldrablogg även om jag inser att det mer och mer smugit in inlägg som mycket handlar om A. Målet är ändå att hålla honom och hans liv och detaljer kring mitt föräldraskap utanför bloggen. Dels på grund av stämningen "där ute", det vill säga på nätet. För ja, det kan gå riktigt rått till. Folk är så engagerade i andras barns hälsa och värlfärd att de direkt tar till fula ord, påhopp och dumförklaringar. Jag vet, för jag är bland annat med i en stor mammagrupp på Facebook och där spårar det rejält flera gånger om dagen...

Jessica Lagergren skriver i ett inlägg om hurdant det kan vara när en avslöjar sådant kring sitt föräldraskap som retar upp andra.

Karolina Åsmus skapade också storm i ankdammens bloggosfär när hon skrev om barn och snabbmat och ja, var lite sådär lätt kritiserande gentemot föräldrar som låter småbarn äta skräpmat.

Jag tror på demokrati och diskussion men jag har också självbevarelsedrift och inser att det bästa sättet att slippa pekpinnar och förmaningar är att låta bli att berätta vissa saker. Nu låter det som om vi vanvårdar A här hemma, men riktigt så är det inte, hehhe. Jag bara vet att om jag skulle berätta att A fått smaka på och älskar pizza så skulle jag bli hotad med halshuggning av en del där ute. Så det berättar jag inte.

Nu ska jag försöka komma in i julmode på riktigt. Jag jobbar kväll torsdag, fredag, måndag, tisdag. På lördag är det en heldag i Borgå som gäller, kalas och film och lite bröllopsplanering, och på söndag är det julfix och en tur till matbutiken som står på schemat. Sedan är det att börja förbereda maten och ja, om en vecka är det julafton ju!

Jultisdag

Igår var det julgröt i Lekparken Illern, tack till Helsingfors stad för att jag och A fick äta årets första julgröt i sällskap av några andra mammor med barn. A blir alltid så glad när vi är där (träffen är alltså inomhus, inte ute i parken) eftersom det finns så mycket leksaker!

 

Julandet fortsatte sedan på kvällen då jag också var på glöggaw i Berghäll, sällan har jag känt mig så hipster. Man är liksom ingen helsingforsare före man har suttit på en bar i Berghäll klockan 17.30 på en tisdag, dessutom med sina kolleger.

På tal om något helt annat. Jag vill gratta Sara Forsberg så otroligt mycket. Disclaimer: jag är inget fan av Star Wars även om jag nu äntligen sett alla filmer och ska se den allra färskaste på lördag. MEN hur coolt är det inte att det är en finlandssvensk ung tjej som gjort språket i filmen?!? Grattis Sara, vilken grej!

Snöfall och julsaga

It's beginning to look a lot like christmas! Iallafall under en kort stund igår när det snöade! Då såg det ut såhär utanför fönstret. Någon dag ska vi bo så att vi ser havet när vi tittar ut. Drömmen.

På tal om julstämning så hittade jag den här underbara Mamma Mu-julsagan i vår hylla. Jag tror den kommer från T:s barndomshem och det var första gången jag läste den nu när jag läste högt för A. Den är så fint ritad också. Det här är konst. Titta bara!

Det är ju förresten en sanning, säg vad du vill, att moderna barnprogram lätt blir så fula i och med att de animeras... Mycket bättre var det förr! Tänk nu på Mumin och jämför med Toy Story etcetera. Inte alls samma sak.

Mamma Mu och Kråkans jul, heter boken. Ljuvlig berättelse.

Räknar ord

Jag kommer inte att lyckas hålla mig till min plan att skriva klart ett manus på min första (och kanske enda) roman före jul. Men jag är på god väg. Cirka 35 000 ord har jag skrivit nu. Det är ganska mycket. Jag googlade snabbt på roman längd ord och hittade bland annat det här inlägget där det sägs att en roman ligger på 40 000 ord uppåt. Här finns också en lista på engelska på bra romaner genom historien och deras ordantal. Väldigt intressant läsning. Lord of the Flies har 59 900 ord. Nu vet vi det!

Arbetet fortsätter alltså. Ett par dagar i veckan försöker jag skriva någon stund. Det går alltså inte i rasande fart, verkligen inte, men jag har berättelsen i huvudet. Det gäller bara att få nerskriven den i romanform. Mitt favoritmantra har verkligen blivit det som Tom Moring, professor i journalistik, lärde mig under det första året på Soc&kom - kill your darlings. Det vill säga, ta bort det du gillar allra mest i texten. Det gör ofta att texten blir bättre.

Regn och natthorror

Titta på den här bilden. Den är tagen för tre timmar sedan. December. Ösregn och plus 5-6 grader. *väldigt svårt att få julfiilis i det här midsommarvädret*

Trots det packade jag julklappar igår före kvällsturen. Vi har hållit oss till ett fåtal julklappar så att till exempel barn i samma familj delar på en sak. Känns bra att inte konsumtionshetsa.

Det var kvällstur igår ja... Sedan hade jag svårt att somna och ungefär just när jag hade somnat klockan 5.03 väcker en panikslagen make mig och ställer frågan som får nackhåren på den tuffaste av oss att resa sig: varför är det ljust i vardagsrummet? Skräckslagna stiger vi upp och konstaterar att teven är påslagen. Det här är typ det skummaste jag någonsin varit med om. Bara sådär har teven gått på. Fyfan.

Män som tror att kvinnor finns till för att behaga dem

Just nu är det någon finsk artist som på finska sjunger om hur han tycker att hans flickvän ska "skala av sig sitt skal", hur hon är "perfekt med alla sina fel" och hur hon ska sluta låtsas vara något hon inte är. Det här alltså på radiokanalen NRJ som av olika orsaker står på i vårt kök nästan hela tiden jag befinner mig där, vilket blir ganska många timmar per dag. Och jag blir så matt av att höra den. I tre-fyra minuter håller han på och försöker övertala den här stackars kvinnan i sitt liv att hon faktiskt duger åt honom, att hon är okej som hon är, att hon är rigit bra. Och jag vill bara ryta att vad fan har du med det att göra hur mycket hon speglar sig och om hon "lägger på ett skal" och vilka alla fel hon har? Varför ska du hålla på och påpeka att du minsann genomskådat henne, sett att det finns något under hennes yttre, som hon tydligen försöker vårda? Det finns liksom ingen rim och reson i den låten...

Men den här artisten är ju tyvärr inte den enda mannen att gå omkring och tro att enda orsaken att kvinnor satsar på utseendet, sminkar sig, speglar sig etcetera är att de ska godkännas av männen omkring dem. Newsflash: kvinnor kan göra allt det här alldeles för sin egen skull. Och dessutom... Vem är den här mannen att säga till kvinnan hur hon ska se ut, att hon inte ska göra ditt och datt för att han tycker att det inte behövs?

Det här är förstås en del av en större struktur där kvinnor i många avseenden antas finnas till för att behaga män. Det leder till att män antar att kvinnor alltid gör något som till exempel sminkar sig för att behaga männen och att det är upp till männen att bestämma när det är för mycket, nu räcker det hördu för du ser ju ut som en hora när du sminkar dig sådär.

Och vad kan vi göra åt det då? Ja, sprida ordet att så inte är fallet. Det är inte en kvinnas uppgift i livet att behaga männen omkring henne. Hon kan få skriva fisprupp i pannan och ingen man ska säga åt henne att ta bort det där för du är så mycket snyggare utan. Det är upp till henne själv.

Om nu någon mot förmodan vill höra den här låten jag så öppet dissar så hittar du den här. Och nu blev jag ännu mer ledsen när jag för första gången såg videon... Att dessutom plocka in en otroligt söt ung kvinna som den som spelar artistens flickvän... Ne, det här var ett riktigt bottennapp.

Dagen efter självständighetsdagen

Igår var jag en av många yleiter på jobb under självständighetsdagens festligheter. Den på slottet då i första hand.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur lustig självständighetsdag vi har i Finland. Inte lustig som i rolig utan lustig som i konstig. Alltså, jag älskar att kolla på slottsbalen och alla fina klänningar och höra senaste skvallret, men, samtidigt pågår det blodiga demonstrationer utanför och de fattigaste firar utomhus i regnet samtidigt som den stora massan sitter hemma i tv-soffan och kollar på eliten via rutan. I de flesta andra länder är det parad och flaggor och blommor och karneval. Det känns som att självständighetsdagen i Finland splittrar folket mer än den enar.

Kanske har det att göra med tidpunkten då självständighetsdagen infaller? 6 december är liksom den mörkaste dagen på året i och med att snön sällan har anlänt, istället regnar det nästan varje år. En annan fråga är om det alls är möjligt att flytta dagen? Eller ja, varför skulle det inte vara det, men sådär i praktiken kanske det skulle bli alltför omständigt? Varför inte fira självständigheten mitt i juli? Varmt, vackert väder, blommor och sol och semesterglatt folk. Kunde vara en succé!

Jag känner att här finns plats för ett medborgarinitiativ...

Fredagsläsning

Lästips:

Den här artikeln på Svenska Yle som än en gång visar hur komplex frågan om terrororganisationer är.

Den här bloggtexten av Angelica Lagergren om hur en kan tänka kring att fira jul.

Den här bloggtexten av Peppe Öhman som handlar om kopplingen mellan asylsökande och våldtäkter i Finland. Och kommentarerna där.

Finns det ingen tomte?

Julgubben, tomten, julfar, julbocken. Kalla honom vad du vill men ska vi vara riktigt ärliga så finns han ju faktiskt inte. Något som en predikant i Österbotten nyligen avslöjade för en skara småbarn och sedermera har fått ta redigt med skäll för.

För några år sedan var jag tvärsäker på att jag inte skulle låta mina barn tro på julgubben. Nej, klapparna köps och hämtas av släktingar, vänner, vem som nu köper dem och så ska man säga tack för dem och lära sig uppskatta att folk lägger ner tid och pengar på att skaffa julklappar till en.

Men jag har tänkt om! Jag har blivit äldre och visare och insett att det är en del av att vara barn att tro på ditt och datt och hitta på saker och fantisera. Så mitt/mina barn ska få tro på julgubben om de så vill, där ska jag inte stå i vägen. Jag kommer inte att försöka övertala A att tro på julgubben men om han säger att mamma vet du vad? det finns en julgubbe som hämtar julklappar till barn på julafton så kommer jag att säga säger du det? hur ser han ut då? Det här utesluter ju förstås inte att barn lär sig vara tacksamma för gåvor de får, det inser jag.

Jag tycker inte det är någon vuxen människas plats att säga att nu hörni alla barn ska ni sluta tro på julgubben. Och det var ju inte heller så som predikanten sa. Jag tycker att reaktionerna kanske har varit lite väl hårda... Det hade varit lätt att låta det passera. Och jag blir lite illa berörd av att folk nu igen tar tillfället i akt att attackera kyrkan. Ska kyrkan stå och säga att fantasigubbar inte existerar, höhöhö, de är ju rätta instansen att göra det, läser jag överallt. Nej, let's not go there. Låt det passera. Jag är säker på att de allra flesta barnen som hörde sanningen avslöjas kommer att ha en bra jul i år också.

Amanda Audas-Kass skrev det bästa inlägget i debatten.

What I want for christmas?

1. God mat. Det kommer jag att få! Eller, när en själv lagar maten så kan en i alla fall inte klaga.
2. Några dagars lugnt mys med familjen. Check!
3. Choko. Obviously.
4. Se en riktigt mysig julfilm. The Holiday och Love Actually hör till de självklara favoriterna men det finns ju hur många som helst.
5. Snö. Helst fluffig sådan.

 

Här hemma har vi redan ganska julfint med lyktor, ljusstakar, julkalendrar och ett städat hem (som såklart ska städas ännu en gång före jul, suck...). Jag är lite kluven till att ha julgran i år... Kombinationen träd fullt med pynt som lätt faller omkull och ettåring som gillar att riva och slita och klättra och dra... Känns inte så hållbart.

Förresten vill jag tipsa om ett initiativ som jag tycker är väldigt bra. Det är FSI:s julkalender. Varje dag fram till jul laddar de upp en video på Youtube med en jumpparörelse. Det finns en version för barn och en för vuxna. Jag har redan gjort dagens rörelse!