Bra och blä

Det är nu jag säger vad var det jag sa?!?!

Sandhja är vår representant i ESC i maj!!! Vilken kvinna! Vilken låt! Vilken energi! Ljuvligt.

Personligen är jag mer död än levande... Kvällstur på fredag (slutar 00), dagstur på lördag och söndag (börjar 10), däremellan Mello och UMK och mardrömsnatt med en son som plötsligt börjar spy klockan 01 på natten och fortsätter med det så alla sover ungefär fem timmar på hela natten... Sedan en till av spyor avbruten natt söndag-måndag och morgontur på jobbet på måndag (börjar 4.30). Det är tur att det är så ljuvligt soligt annars hade jag nog gråtit en skvätt... Som tur är fick jag en lur tillsammans med lilla sjuklingen idag på eftermiddagen.

pjuh. Det är inte roligt med sjuka barn.

Det är dags för FINAAAL!!!

Jahajahajaha. Vad är det för speciellt som händer i dag då?

*drumroll*

Det är FINAL I UMK!! OCH MELODIFESTIVALEN-SÄNDNING PÅ SAMMA GÅNG!

I kvällens Melodifestival medverkar bland annat Molly Sandén med en killer-låt! Men hur i fanders ska jag kunna titta på det och UMK-finalen på en gång?!? Nå, det går ju inte. Det blir att zappa.

Som det ESC-fan jag är så kan jag inte låta bli att gissa vilket bidrag som Finland skickar till Sverige.

*drumroll*

Det står mellan tre kandidater tror jag. OBS bidragen är inte listade i ordningen jag tror att de landar. För det är så svårt att spå vinnaren.

1. Sandhja. Låten är skitbra men live-framförandet inte lika bra. Hoppas på bättring!

2. Barbe-Q-Barbies. Vilken stagenärvaro! Vilken show!

3. Mikael Saari. (Jag skulle så villa skriva Cristal Snow som har en sjukt bra låt men som inte är bra nog på scenen...)

Men årets absolut bästa bidrag i UMK är utan tvekan mästerverket som framförs av Annica Milán och Kimmo Blom. Har du hört låten? Så otroligt bra. Och vilken otroligt välproducerad video! Tyvärr tror jag inte folket kommer att rösta på den här, men om den väljs så blir jag mer än glad.

Oh ja jag vet att Saara Aalto är förhandstippad men cmon. Den låten är verkligen inget att hänga i julgranen...

Hoppas det blir en bra show!

Finländarna behöver gå mer

Tiden räcker inte för att blogga, men så får det vara. Jag har fullt upp med att jobba och vara mamma. Och fundera på livet. Och då kommer vi till en intressant text på svenska.yle.fi, om att bara fem procent av finländarna rör på sig tillräckligt mycket. FEM PROCENT. 5. Det är liksom ingen, typ.

"UKK-institutet rekommenderar att en vuxen finländare ska gå raskt två och en halv timme i veckan och två gånger i veckan utföra någon form av muskelträning. Endast fem procent av befolkningen gör det."

Vad gör folk med sin tid? Och varför pratar vi inte mer om det här? Det här är ingen småsak liksom. Det handlar om allas vår välfärd. Det är inte svårare än så att ta hand om sin hälsa. Det räcker att du promenerar en stund varje dag (eller ens varannan dag!) och så tränar musklerna ett par gånger i veckan (det kan du till exempel göra genom att hugga ved eller skotta snö eller varför inte byta däcken på bilen). Jag lovar dig, det gör skillnad!

Om du promenerar 20 minuter per vardag är du redan uppe i en timme 40 minuter. 20 minuter per vardag. Det är liksom 10 minuter före jobbet och 10 minuter efter jobbet. Sedan kan du promenera till exempel 30 minuter och 30 minuter på de lediga dagarna. Då överskrider du rekommendationen. Och jag lovar, när du kommer igång med det så kommer du att vilja ha mer och mer och mer. Det fångar en.

Så lova mig, om du är en som vet att du rör på dig för lite - pröva! Börja idag. Du kommer aldrig att ångra att du började.

Fest hela lördagen

Ännu för några år sedan trodde jag att en fast anställning är en reell chans någon dag. Jag borde för länge sedan ha förstått att så inte är fallet. Vår journalistubildning på Soc&kom inleddes ungefär med orden det finns inga jobb i mediebranschen... Men det betyder förstås inte att det inte går att överleva!

Nu är vi dessutom två magistrar i det här hushållet! T är nu ekonomie magister och det firade vi i lördags. För hans del ser det lite ljusare ut vad gäller att eventuellt få fast anställning.

Champagnen var en gåva.

Vackra rosor. Snart ska vi plantera påskgräs också!

På tal om i lördags. Det var ju mello också. Bästa deltävlingen hittills. Alla förutom en låt var skitbra. Tänker inte peka ut den jag tyckte var sämre. Men alltså, varje år förvånas jag av nivån på bidragen i Melodifestivalen. Hur är det möjligt med en sådan standard? År efter år!

Men det ska också vara sagt att vi i Finland har väldigt många väldigt bra bidrag i årets UMK. BarbeQBarbies. Cristal Snow. Sandhja. Mikael Saari. Annica Milán & Kimmo Blom. Sjukt bra låtar har alla hämtat med sig. Jag håller tummarna för att antingen Cristal Snow eller BarbeQBarbies representerar oss.

Om varför det är dåligt att rätten till dagvård begränsas

Vår, ursäkta ordvalet, skitdåliga regering har drivit igenom en begränsning av den subjektiva rätten till dagvård för våra barn. Yle Huvudstadsregionen skrev såhär i höstas

Enligt regeringens lagändring skulle barn till föräldrar som är arbetslösa eller vårdlediga med ett yngre syskon ha rätt till dagvård bara 20 timmar i veckan, det vill säga bara hälften av den tiden som andra barn har rätt till

Helsingfors hör till de städer som trotsat regeringen i frågan. Här är det alltså inte aktuellt. Men det finns kommuner där barn från och med i höst inte får vara på dagis heltid om deras förälder inte jobbar heltid. Ska verkligen barn som har en arbetslös eller deltidsarbetande förälder eller ännu värre föräldraledig förälder vara på daghem? Det kan väl inte vara bra för dem? Eller?

Blev det tydligt hur förbannat dumt jag tycker det är att ta bort den subjektiva rätten till dagvård?

Vår lille son är på dagis. Officiellt har han en heltidsplats, eftersom det nu bara är markerat så i byråkratin. I praktiken är han där väldigt varierande tider. De 7-8 timmar långa dagarna har kanske varit 2-3 till antalet sedan han började på dagis. Oftast är han där en halv dag. Vissa veckor är han där bara några timmar någon dag och är sedan hemma resten av tiden. Men han har en heltidsplats precis som han har rätt till. Och det är den bästa lösningen för den här familjen! Varför det då?

Jag ska berätta. A:s pappa jobbar på heltid. Han har kontorsarbetstider så ja, 8-16, måndag till fredag. Jag jobbar på ett nollavtal. I praktiken har jag jobb 1-4 dagar per vecka. Ibland 0 vardagar. Ibland blir det alltså 0 timmar per vecka som både jag och T är på jobb, den här veckan har det varit kring 30 timmar. Ett barn som har en heltidsplats får vara på dagis 40 timmar per vecka sådär officiellt. Nå, enligt den nya lagen så skulle A bara få ha deltidsplats eftersom jag inte jobbar heltid. Då skulle han alltså få ha 20 timmar. Det skulle betyda att jag inför varje ny turlista skulle vara tvungen att meddela att OBS OBS OBS bara 20 timmar per vecka åt mej!!! Inte mer! Och så skulle inkomsterna i familjen sjunka betydligt plus att jag inte skulle få jobba så mycket som jag vill. Jag skulle vara tvungen att tacka nej till jobb som erbjuds för att sonen inte har vård. För att inte tala om byråkratin. Som det är nu betalar vi såklart för en heltidsplats och så är han där så mycket vi behöver. Enkelt. Flexibelt. Bra.

Ett barn ska ha rätt till vård. Alltid.


SFP:s Carl Haglund formulerar det väl på Facebook, tack för det! Frågan debatterades också i Slaget efter tolv i dag men är inte uppe på arenan ännu så kan inte länka.

 

För lättare stämning bifogas bild på dagens sushilunch. Fördelen med att börja jobba 4.30? Att en kan äta lunch hemma! Arbetsdag 6/6 rodd i land. Nu tar jag veckoslut i fyra dagar.

Pajlagning

Note to self: Det är ingen bra idé att laga fyra (4!) pajer samtidigt som en har ansvar för en ettåring.

Gårdagen var en minst sagt jobbig dag.

Hur jag ens kom på tanken att jag skulle laga just fyra stycken pajer medan jag är ensam med sonen förstår jag inte... Men fyra pajer blev det i alla fall. Hur ätliga de är vet jag inte. Varför jag lagar fyra pajer? För att maken har blivit ekonomie magister och det ska firas om en vecka.

Jag älskar ju egentligen att laga mat, som pajer enligt min mening också är. Det är sådan underbar terapi att laga något från början till slut. Att gå helt in i processen, skapandet. Men jag har tvingats lite omvärdera min inställning till matlagning sedan A kom. Det går inte längre att ägna hundra procent av uppmärksamheten under en halvtimme på att laga något som två personer äter av en gång. Istället lagar jag numera ofta stora satser av något som är billigt, hälsosamt och just går att laga i stora satser relativt enkelt. Och som inte kräver hundra procent av min uppmärksamhet under en lång tid. En ny favorit är en gryta som vi kallar Kalles gryta med kött, morot, lök, blåmögelost och grädde och så kokar det i tre timmar. Tar kanske 7 minuter att "laga", sedan står det bara och puttrar. Sedan kan en familj äta av det minst två gånger.

Vi är tacksamma för att A inte har några allergier. Ingen av oss vuxna har det heller och jag vet att man vänjer sig, men det skulle definitivt vara en energitjuv i början. Nu när han redan är ett litet barn så är det spännande att se hur han så tydligt har sina favoriträtter. Just nu älskar han knäckebröd och mjölk men vi försöker förstås variera. Hundmat gillar han också. Sorry, hundmat är han helt besatt av.

Anyway så hoppas jag att A ska bli en matlagande unge. En sådan som gärna är med och skalar, skär, rör om i grytan och dukar bordet. Gärna plockar undan efter maten också, hehhe. Så snabbt han är gammal nog ska han få börja vara med. Eller ja, med är han ju hela tiden, men ni förstår. Det är så jag har lärt mig den livsviktiga kunskapen att laga mat - jag har varit med i köket.

Hello I'm Eva

Vad är grejen med passfoton? Varför ser en alltid ut som a) rysk prostituerad (mitt körkort) eller b) illamående och sned.

Men A ser i alla fall ut som sej själv på sin bild. Yei!

Den här lilla familjen ska ut och resa senare i vår så nu söker vi pass. Vi ska flyga tre timmar åt ett håll och sedan tre timmar hem igen två dygn senare och jag skiter ner mig av iver och rädsla på en och samma gång. Nå, han kan i alla fall inte springa iväg på planet! Shit, nu började jag tänka på den där filmen där en kvinna tappar sitt barn på ett flygplan och ingen tror henne...

Vad behöver en tänka på inför resa till EU-land med ettåring? Vaccin, check. Vagn lär vi ska få med. En sak jag grubblar över är taxiresorna. Vill helst inte åka bil med A utan barnstol...

#mittkärleksliv

Som den Yleanställda jag är så känner jag för att göra lite reklam för Svenska Yles färska satsning #mittkärleksliv. Gå in och svara på enkäten om du har fem minuter tid över något tag. Enkäten kommer att användas som bas i diverse artiklar och inslag på Svenska Yle. Läs också Matilda Gyllenbergs kolumn kring betydelsen av vänskap såhär i vändagstider (det heter inte så!!!)

Klädutmaningen

Linn slängde ut en klädutmaning och ville ha reaktioner på det och jag tänker ungefär att go for it! Men jag skulle aldrig klara det...

Jag köper inte mycket kläder alls. Men jag är en spontanshoppare på det viset att jag en dag kommer på att det behöver jag, så letar jag fram det på någon webbutik och så beställer jag plagget. Och så använder jag det flitigt tills det är utslitet. Jag är inte inte en sådan som köper plagg för att ha dem liggande i skåpet bara för att fem år senare sälja dem för att jag aldrig använt dem. Och jag kan känna att det är helt okej. Väldigt lite dåligt samvete här.

Anyways. Gå med i utmaningen om det känns rätt vetja!

Förresten så har jag ett tips för er tv-serie-typer där ute. How to get away with murder på Netflix. Första avsnittet är inte bra alls, det andra not so much heller, men sedan kommer det igång och de sista 4-5 avsnitten är så sjukt fängslande. Jag rös av spänning, obehag och olust när jag såg sista avsnittet.

Dagarna som for

Oj oj oj oj, det är länge sedan vi hade ett såhär bra veckoslut i det här hushållet. Först hade vi gäster i fredags, två personer som både jag och A träffade för första gången och såklart var jag och T lite nervösa på förhand för hur A skulle handskas med två främlingar i vårt hem. Men det gick hur bra som helst! A älskade dem. Han var inte det minsta blyg med undantag för de allra första minuterna. Delvis är det ju tack vare dagis, men jag tror att han kanske också är en sådan karaktär att han till skillnad från sin mamma inte är så blyg. Att han sedan dessutom somnade redan före 21 och sov som en stock medan vi satt och spelade spel i vardagsrummet - alltså hur bra tur kan ett par föräldrar ha?!?

Veckoslutet kulminerade i ett besök till simhallen igår. För första gången sedan jag vet inte när fick jag chansen att simma några varv i stora bassängen. När jag hoppade i visste jag inte hur långt jag skulle simma och efter 100 meter var jag nära att ge upp. Herremingud så slut jag var! Men eftersom jag inte täcktes stiga upp ur vattnet riktigt så snabbt så simmade jag lite till och lite till och lite till och när jag hade simmat 500 meter så kände jag mig som den starkaste och svagaste i världen på en och samma gång. Jag var så slut så slut, men samtidigt fick jag den där endorfinkicken och kände mig som världens bästa. Nu har jag världens skönaste träningsvärk. Helt ljuvligt. Under ett par perioder i mitt liv har jag simmat väldigt mycket och när jag var sådär 18-23 år gammal så var 1500 meter i bassängen som en walk in the park. Men det här ska jag göra oftare. Det är så skönt att simma. Och så skonsamt för kroppen samtidigt som det aktiverar varje cell i en.

Mammalistan

När blev du mamma?
A föddes den 20 oktober 2014, men när jag blev mamma vet jag inte. Det var nog kanske ungefär i samband med första ultraljudet.

Hur många barn har du?
Ett. Det underbaraste barnet som finns.

Var graviditeten planerad?
Det finns för många svar på den frågan. Det var meningen att så skulle ske, kan en kanske säga.

När berättade du om graviditeten?
Ganska fort. Vi var så ivriga. T ville inte lyssna på mig när jag försökte säga att det kan bli missfall så vi berättade ungefär genast när vi själva visste.
 
Hur många barn vill du ha?
Jag vet inte. För kanske ett halvt år sedan hade jag värsta bebisfebern men nu är jag mera på nivån visst är bebisar gulliga men det är ganska skönt med bara ett barn också.

 
Tätt ihop eller långt isär?
Tja, tätt kan det knappast bli mera. Jag tycker att 2-3 år mellan barnen är bra. Det hade jag och brorsan och det funkade hur bra som helst.

Har du oroat dig mycket under graviditeten?
Nej. Jag minns ett par gånger då jag kom på att jag inte hade känt bebisen sparka på en tid, men annars var jag lugn och sansad. Sen på slutet gick det ju som det gick och jag var både orolig och rädd och allt på en och samma gång. Men det var liksom de allra sista veckorna som var kaos.

Hur var graviditeten? 
Tja. Jag mådde skitdåligt fysiskt. Spydde och hade mej. Så hade jag foglossning också, det var riktigt jävligt ibland. Men i det stora hela så var det ju en väldigt komplikationsfri graviditet.
  
Gillade du att vara gravid?
Mjo. Sådär.

Visste du vilket kön det skulle bli?
Nope.

  
Hur har förlossningen varit?
När det plötsligt berättas att det blir planerat snitt så blir en ganska... Ledsen. Själva snittet gick bra, liksom återhämtningen, men det var ju inte en förlossning jag ville ha.

Hur var första bebistiden? 
Mysig men otroligt tung. Omvälvande. Den bestod av mycket sittande i soffan med bebisen i famnen.

 
Hade ni bestämt namnet innan?
Japp.

Ett råd till blivande mödrar?
Var snäll mot dig själv. Du duger. Du behöver inte vara mother of the year för att vara en bra mamma till ditt barn. Läs på. Gå med i föräldragrupper på Facebook eller var du nu vistas. Lyssna inte på alla som påstår att de vet sanningen för det vet de inte.

Raw choco

Min mamma känner mig. I julas fick jag ett råchoklad-kit i julklapp av henne och sedan dess har det legat i skåpet i väntan på rätt ögonblick i att tillredas. Det ögonblicket har nu kommit i och med att vi får gäster i kväll.

Det här råchoklad-kitet är glutenfritt, laktosfritt, mjölkfritt och sojafritt. Tar seriöst ungefär 7 minuter att fixa till.

 

När jag såg den massiva påsen med kakaopulver tänkte jag att den lilla mängden kokosolja inte kan vara nog för att blanda ut med pulvret, men fel hade jag. I paketet finns också agavenektar, krossade mandlar och gojibär. Allt ska blandas ihop.

 

Jag tog en liten risk i att smälta kokosoljan i ett vanligt vattenglas, men det höll som tur är!

 

I det här skedet såg blandningen ännu lite ut som s**t. Men jag kan lova att smaken redan nu var helt gudomlig!

Och så ner i de små formarna som hänger med i kitet. Det här var det svåraste skedet i processen. Jag kom på att en ska ha en pytteliten sked, då gick det. Paketet ska enligt instruktionerna räcka till 60 portioner men det var nu kukku det. 34 lyckades jag få till och också det just och just. *finns inget sådant som en för stor bit choklad*

 

Voila! Kvällens efterrätt!

De här innehåller inget socker så smaken är förstås lite bitter, som sig bör när det handlar om en produkt med hög kakaohalt. Kokosoljan lämnade väldigt lite smak kvar i slutprodukten men agavenektarn tycker jag trängde sig igenom lite grann (sannolikt precis som tanken är). 

Dö!

Okej. Det här har jag aldrig stött på förr... En blomma som vägrar dö. Jag trodde den här julstjärnan skulle vara ett minne blott senast vid nyår men nej, ser du, det här är en envis jävel! Vad gör en med en blomma som vägrar dö?!?

Det finns inte många pigga hjärnceller i hjärnan nu efter väckning 4.05 i morse. Jag befinner mig ju i något konstigt jag harvarkenjobbellerärarbetslös... Jag är kvar som timjobbare på Yle och det betyder att jag får enstaka turer på listan men också tillfrågas när någon blir sjuk. Som igår kväll 17.30 - kan du jobba 4.30?

En ska väl vara glad för allt jobb en får men... Jag hoppas ju på en mer hållbar lösning. Ska skriva mer om mina tankar kring det här en annan dag.

Lunch med familjen

Det finns ett litet mysigt ställe strax utanför Borgå som kallas Vanha Navetta. Där kan en äta lunch om söndagarna mellan 12 och 17. Rekommenderas. Rekommenderas också som festlokal för till exempel ett bröllop eller vilken som helst annan fest.

 

För den som undrar så kan jag berätta att det för det mesta går alldeles utmärkt att äta på restaurang med en 15 månaders. Igår fick A sin egen portion med rökt lax och potatismos och han såg ut att tycka om maten. Visst blir det i längden tråkigt för de flesta barn att sitta vid bordet, men då var det bara att stiga upp och låta honom gå ett varv runt borden. Allting går.