Inte mycket att säga

Dagarna flyger förbi och det är så mycket spänning men också glädje i vår vardag nu. Vi lever i ett brytningsskede och vet inte så mycket om hur framtiden ska se ut eller ens de närmaste veckorna och det tär ju förstås på en. Jag känner inte att jag har mycket vettigt att komma med på den här bloggen just nu så den ligger mest. Det är så det är i livet, inspirationen kommer och går.

Jag bjuder på några bilder från i söndags när det var en så underbart vacker vårvinterdag att ingen konstnär kunde fånga det på bild. But you get the picture.

#deträckernu

Livet bjuder på riktig berg- och dalbana just nu. I tisdags var det min födelsedag och jag råkade samma dag få riktigt bra nyheter, mer om det senare. Samma dag dog över 30 oskyldiga människor av bomberna i Bryssel. Jag satt hela kvällen på Yle Nyheter och skrev om det skedda.

Men jag vägrar vara rädd. Jag vill inte bygga mera murar. För det är just vad IS vill - att vi ska vara rädda och hata varandra. Att vi ska bli ilskna mot varandra och skapa hotfull stämning i samhället. Låt oss inte spela IS i händerna. Låt oss göra tvärtom mot vad de vill. Låt oss älska och omfamna varandra. Ondska är skrämmande men vi kan tränga ut ondskan.

#jesuissickofthisshit

Nu ska jag njuta av min familj och fira de goda nyheterna vi fick i tisdags. Ha det gott och var tillsammans!

Uteveckoslut och biltrubbel

Det här veckoslutet har verkligen varit programfyllt och fyllt av känslor. Det började bra på fredagsmorgonen när jag för första gången satt i direktsändning på Yle Vega. Det gick bra och jag hade riktigt bra fredagsfiilis efter det. Sedan gick det rakt åt pipan när jag på fredagseftermiddagen blev strandad på Ikea med en bil som inte startar, två hundar och en ettåring... Att sen vårt försäkringsbolag ännu skickade en bärgningsbil till Ikea Tammefors när bilen stod på Ikea Vanda... Hur dålig tur kan man ha?!?

Anyway. Två hundar hade jag för att våra kompisars Nelli var här i två dygn. Ljuvlig liten krabat och vi fick ett väldigt bra veckoslut sen. På lördagen gjorde vi två längre länkar varav en i Nordsjö, ett av våra favoritområden i Helsingfors.

Det var så ljuvligt väder att det enda jag önskade var några grader varmare.

Hundarna har känt varandra sedan de var valpar så de kommer överens hur bra som helst. Och A fullkomligt älskar Nelli!

Nelli är en sådan hund, till skillnad från vår Essi, som faktiskt leker med en. På söndagsmorgonen kastade vi käpp i hundparken i en halvtimme och det var nog vi människor som tröttnade först.

Imorse har jag sedan då varit med vår älskade hatade bil på besiktning. Jag var beredd på skrotningsdom (jag var så färdig med bilen i fredags!) men den fick godkänt utan anmärkningar! Yei!

Den här veckan jobbar jag tisdag och onsdag men sedan är det påsk!

#döden

När jag blir stor vill jag skriva som Sara Jungersten. Så vardagsnära. Jag älskar hur just vardagen beskrivs. Jungersten lyckas fånga alla känslor som en kan ha under en vanlig vardag.

Läs den om du vill få ord på just dina känslor och tankar.

Snart påsk

Blodtrycket har lagt sig lite sedan i fredags. Jag försöker tänka att pengar är pengar. Det finns viktigare saker i livet. Normalt är jag inte den snåla, jag sitter inte och pantar på mina pengar utan använder dem. Kanske det är just det som är problemet förresten...? Men när någon kommer och tar pengar av mig bara för att jävlas så blir jag så förbannad. Ja ja jag förstår att det inte är för att jävlas. Regler är regler och så vidare. Men det gör mig så ledsen.

Jag jobbar och läser och kollar på The Walking Dead och lagar mat. Det är ungefär mina dagar just nu. Vi har hittat en helt ok vardagsrytm i den här familjen trots att jag jobbar så varierande tider och dagar. Tuffast blir det när både jag och A har "kontorstider". Men precis som alla andra familjer får det att funka så får vi också det att funka. Jag är tacksam att vi överlevde magsjukan men nu har jag fått riktigt konstiga symtom som jag inte förstår mig på överhuvudtaget... Det är som om jag hade början på en riktigt illa snuva men det blir varken sämre eller bättre och nu har det hållit på i en vecka.

Jag ser fram emot påsken. Då ska vi njuta av familjetid och bara vara. Inte tänka på pengar och strul.

Historien om hur jag som flitig och arbetsam bestraffas med 3000 euro i böter

Skolgång och studier har alltid varit lätt för mig. Det var egentligen inget stort beslut för mig att börja studera på universitet. Studierna gick bra och jag kände aldrig att det blev för mycket eller för tungt. Sedan var det av flera orsaker självklart att fortsätta studera till magister. Jag jobbade också under hela studietiden, dels för att dryga ut kassan eftersom studiestödet är ett skämt och knappt räcker till mat för en månad, dels för att studierna var så pass enkla för mig att jag behövde något annat att göra också, dels för att det är livsviktigt att ha arbetserfarenhet om man ska ha en chans på arbetsmarknaden. Jag tänkte ganska länge att studierna och allt jobb jag gör vid sidan av är en investering i min egen framtid. Att jag gynnas av det. Nu inser jag att så inte är fallet. Jag inser att jag har lurat mig själv i alla dessa år. 6 år tog det. I 6 år studerade jag till politices magister och vad gav det mig? Inget. Inte ett skit. Inte ens ett jobb. Jag har ett utmärkt studenbetyg, ett snygg kandidatbetyg och ett lika snyggt maigsterbetyg men här sitter jag med en flera tusen euros skuld till staten och inte ens ett fast jobb att gå till. Inga besparingar har jag på banken och inget äger jag av värde.

När brevet från FPA kom igår var det sista spiken i kistan. De vill ha nästan 3000 euro av mig för att jag jobbat för mycket under mitt sista studierår. Det där sjätte studieåret då jag också blev mamma. Då har jag jobbat för mycket och nu ska allt studiestöd från det året betalas tillbaka med 15 procents ränta. Jag som blev magister på 6 år när andra blir det på 7,8,9,10 år. Jag som hade stödmånader kvar när jag blev klar. Jag som vägrat vara slapp utan jobbat under hela studietiden. Jag som hade utmärkta vitsord i otaliga kurser jag gått. Jag som studerat metodiskt och utan att vara till besvär för någon. Jag som nu är mamma, som höll vårledigheten så kort som möjligt, som placerade sonen på daghem för att fortsätta jobba (på jobbet där de inte vill anställa mig utan har mig på nollavtal). Jag ska böta 3000 euro för att jag inte tackade nej till studiestödet medan jag var studerande och hade all rätt till studiestödet.

Jag vill inte ens börja försöka räkna ut hur mycket det har kostat mig att bli magister. Jag kommer att betala för det resten av livet för jag har fallit så långt efter så många andra i och med det. Jag borde ha läst till närvårdare när jag hade chansen. Då hade jag haft fast jobb i flera år redan, jag hade ägt mitt eget hem och jag hade kunnat planera en framtid. Nu sitter jag här med en timanställning där jag kan planera tre veckor framåt i taget och där jag bara jobbar strödagar nu och då. Och med en flera tusen euros skuld som ska betalas i början av maj. Jag kan inte spara några pengar, jag kan inte planera mitt liv. Den här magisterutbildningen känns som den sämsta investeringen i mitt liv. Den har inte gett mig någonting. Det finns ingen framtid längre, inte ens för högt utbildade i det här landet. Du kan göra så gott du kan i så många år och så kommer systemet och ger dig en fet käftsmäll i form av inget framtidshopp men däremot krav på återbetalning av det stöd som du hade rätt till och som du behövde för att försörja dig medan du studerade.

Nu när studiestödet ska reformeras så hoppas jag faktiskt de tar bort det helt. För att ge 250 euro i månaden är som att kasta matrester till de studerande. Du gör ingenting, absolut ingenting med 250 euro i det här landet. Jag behövde varje cent jag fick i studiestöd under hela studietiden och det var inte mycket jag fick eftersom jag ofta tvingades tacka nej till månader för att jag tjänade så mycket på de jobb jag hade. Det är inte som att jag har skickat pengarna till ett konto på Bahamas. Jag har köpt mat och betalat hyra med studiestödet och lönen jag har fått. Jag har försökt leva ett hederligt liv. Men det har inte varit bra utan nu ska jag straffas för det.

Nej jag tycker inte att "regler är regler" och de måste följas. Jag var en mönsterstuderande under hela studietiden och jag blev färdig med stödmånader kvar - jag hade inte utnyttjat alla stödmånader jag hade rätt till! Att jag samtidigt klarade av att jobba - varför ska det vara till min last? Varför ska jag straffas för att jag är flitig och klarade av att heltidsstudera samtidigt som jag jobbade vissa dagar i veckan? Det här om något är en flitfälla. Du ska helst sitta hemma och ruttna som studerande, tydligen. Att jobba lönar sig i alla fall inte, det blir alltför dyrt i längden.

Melodifestivalen 2016

Imkommande lördag är det dags för en av vårens höjdpunkter tevemässigt. Det är nämligen dags för inget mindre än mellofinaaaaal!!! *villboldaordettvågånger*

Här kan du läsa mer om just den händelsen. Hälften av bidragen i finalen är skitbra, en fjärdedel är bra och resten är mer sådär att vad gör låten här (Samir & Viktor, ni är roliga men jag fattar inte vad som hände..)

David Lindgren, Robin Bengtsson, Oscar Zia, Ace Wilder, Frans och Boris René har alla riktigt bra bidrag. Egentligen önskar jag ju Robin Bengtsson vinner bara så jag ska få titta på honom lite extra - hello there snygging! - men så ytlig är jag inte, absolut inte. Min absoluta favorit är ändå Molly Sandén, utan tvekan. Ju mer jag läser lite olika spekulationer ser det ändå ut som om Frans kommer att ta hem det. Han har sjungit in sig i de flestas hjärtan. Jag tror det blir en kamp mellan de här två!

Sämre mat

Jag har kanske skrivit det förut men jag skriver det igen. Allt hittar livsmedelsindustrin på för att driva oss konsumenter längre och längre från ett naturligt ätande. Den stora inhemska mjölkproducenten har nu kommit med någon smörja de kallar Better. Alltså inte butter, smör, utan better, bättre. Bättre än vadå? Ja inte vet jag...

Produkten är en blandning av smör, rybsolja och kvarg. Varför ska jag ha kvarg på brödet och varför ska den i så fall vara utblandad med smör och olja? Dessutom är produkten hyla, det vill säga laktosfattig. Alltså den här laktoshypen i det här landet...

Nä, sorry men det blir nog tumme ner från mig. Ännu en onödig produkt. Jag hoppas den glöms bort snabbt. Nej, det är inte bra med mera alternativ i matbutiken. Vi behöver inte mera kakkaprodukter i butikerna, vi behöver riktig mat. Vill du läsa innehållsförteckningen (på finska) så kan du klicka här. Äkta mat behöver vi. Riktig mat. Inte industrisörja.

 

P.s. Det går alldeles utmärkt att ersätta den här produkten med hederligt smörgåsfett av den sorten som inte är industriellt framställt skit och så kanske äta en liten kvarg vid sidan av smörgåsen.

The Revenant & Trattoria Sogno

Vi måste prata om The Revenant. Leonardo DiCaprio har förtjänat sin Oscar tusen gånger om, likaså regissören. Den var fängslande som få filmer lyckas vara. Men jag kan inte låta bli att tänka på hur det måste vara en vit person (man) i huvudrollen för att en film som mycket handlar om hur orättvist indianerna behandlades i USA ska få spridning. Det är liksom som att man igen tagit indianernas historia och gjort en storsuccé av det utan att indianerna får ett tack. Sevärd, absolut. Våldsam och brutal är den också. Och så är det en massa djur som mister livet...

Före filmen åt vi lunch/middag på Trattoria Sogno i Tölö. Vi hade missat att det serveras brunch fram tills 14 så 13.30 när vi anlände blev vi lite... Förvånade. Den vänliga personalen serverade oss ett glas skumvin och så fick vi vår mat sedan strax efter 14. Oxfilé och pasta. Till förrätt åt jag caesarsallad, typ godaste någonsin!

Regeringen krossar jämställdheten

Svenska Yle bjuder idag på en tankeväckande analys kring regeringens obefintliga jämställdhetstänk.

- Regeringen har från början visat med tanke och handling att de inte beaktar kön som en fråga som ska beaktas i varje beslutsfattande. Men det är inte den enda variabeln, också tanken på klass och etnicitet tycks lysa med sin frånvaro,

säger Karin Palmén, samhällsvetare.

En visste ju inte om en skulle skratta eller gråta när det skrevs in i regeringsprogrammet att Finland är jämställt. Nu ser vi vad den skrivelsen leder till. Bland annat har dagvården naggats i kanterna samtidigt som avgifterna höjs. Det här vet man att leder till att kvinnor hellre stannar hemma med barnen än jobbar.

- Det här är inte petig irritation eller ett argsint brandtal om feminism utan det handlar verkligen om att rättsstaten och demokratin ska överleva. Då måste dess olika grupperingar höras och synas i beslutsfattandet,

säger Karin Palmén.

Vi talar om stora beslut som fattas nu. Just nu.

Amningsfred - mina tankar

Vad betyder amningsfred för mig? Det undrar Nathalie, Camilla och Frida som driver bloggen amningsfred16 och samlar in tankar om ämnet.

Det här är mitt bidrag.

Amningsfred betyder för mig att de mammor som vill amma får just så mycket stöd, hjälp, ro, assistans och kunskap som de behöver för att göra det. Att de får amma när de vill, var de vill och hur de vill. Amningsfred betyder också att de mammor som inte vill amma får så mycket stöd, hjälp, ro, assistans och kunskap som de behöver för att inte göra det.

Amningsfred betyder också att bröstmjölken uppskattas i det offentliga rummet. Att inga felaktiga myter och lögner sprids om hur bröstmjölken kan vara "näringsfattig" eller för "mager" eller att den inte räcker till för bebisen. Bröstmjölken räcker alldeles ypperligt upp till cirka halvt års ålder - låt ingen annan påstå något annat. Låt inte heller någon påstå att du bör sluta amma när barnet når en viss ålder - varför skulle du behöva göra det?

Amningsfred betyder att jag som nybliven mamma den 20 oktober 2014 fick börja amma min son (om än starten var minst sagt krånglig och jobbig på olika sätt) och att jag får göra det än i denna dag så ofta jag vill. Ibland har jag velat plocka bort mina bröst bara för att få vara i fred från min egen bröstgalna son, men för det mesta älskar jag amningen. Före min son föddes så tänkte jag som de flesta andra att jag försöker men funkar det inte får det vara. Nå vi har haft en relativt lätt amning så ersättning eller att tvinga fram ett avslut har aldrig varit ett alternativ - men jag har också insett att amningen är värd att kämpa för. Det är en sådan magisk kontakt man får med sitt barn. Och oj så jag har skrattat under våra amningsstunder som ibland mer liknar brottningsmatcher (A älskar att sticka sin fot under min näsa så jag sniffar på den och undrar om han har fotsvett - då brukar han skratta så han kiknar och amningen inte blir till någonting). Visst är det tungt de nätterna han ska ha bröstet i munnen en gång i halvtimmen, men det är också så lätt att få honom på bra humör när han är trött/sur/arg/ledsen/har ont eller annars bara är gnällig - bara att plocka fram bröstet.

Amningsfred betyder att jag och min son trots det förvånade aha, du ammar ännu på ettårskontrollen på rådgivningen tillsammans styr det här utan att någon annan har något att säga om det. Jag har inte bestämt något slutdatum för amningen och eftersom A inte pratar ännu så vet jag inte om han har det heller. Och det är helt okej. Imorgon kanske jag tänker om, men just nu är jag en ammande mamma trots att samhället anser att barn helst inte ska ammas efter det första levnadsåret. Jag förstår inte varför jag skulle ta det ifrån A.

Amningsfred är att få amma på barnets och ens egna villkor.

Såhär ser det ofta ut när en ammar ett barn som är rörligt.

Om jag har turen att få flera barn så hoppas jag på samma underbara upplevelse.

Spyor och klänningar

Mhm. Så kom spysjukan till hela familjen. Mysigt.

Samtidigt så försöker jag febrilt hitta ens en snygg klänning som jag kunde tänka mig att ha på bröllopet i augusti där jag är en av fyra brudtärnor. Eller, problemet är inte att hitta en snygg klänning - i min värld är 95 procent av ala klänningar supermegafina - problemet är att den ska vara i färgen pehmeä fuksia/luumu (JAG VET INTE ENS VAD DET HETER PÅ SVENSKA!!!). Det är helt omöjligt... Färgen är ungefär den här - och jag gillar verkligen färgen!

Jag antar att jag får ge mig och ta med mig tygbiten som jag har som exempel och bege mig till en fysisk butik, dra fram tygbiten och bara visa mig alla klänningar ni har i den här färgen!