Blomma i fönstret

Förutom de tusen andra fördelarna med det jobb jag nu är på så är det faktum att jag har ett eget litet kontor en till massiv fördel. Alltså ett eget rum där jag jobbar varje dag. Eventuellt flyttar en kollega snart in med mig (det är stort) men det gör inget för det är fortfarande en egen plats att återvända till varje morgon. Jag kan ha min handkräm och min mugg och mitt tuggummi här utan att det är i vägen för någon annan. Länge har jag jobbat på ställen där jag aldrig haft en egen plats och då tvingas man ju alltid tömma platsen när man går hem. Nu blev det liksom en mindre sak att fundera på varje dag!

Pushad av min kollega gick jag och betalade dyra pengar för en liten grönväxt till just den egna platsen i det egna rummet. Eftersom jag är värdelös med blommor så var jag noga med att fråga efter skötselanvisningar och kvinnan i blombutiken intygade mig att den här kommer att klara sig trots mina icke-existerande gröna fingrar. #blomseriemördarenrapporterar

Vi har verkligen fått in en bra rytm i vardagen nu. Det är så skönt att alla dagar ha samma rytm. Det går ju att se på den saken på två sätt: som att man blir inrutad eller som att man blir fri. Jag ser det som att man blir fri. Nu har livet sin givna tidtabell och jag slipper fundera på det varje dag. Jag är fri från den dagliga stressen med när ska jag föra till dagis, när ska jag äta, när får jag sova, när kan jag ta paus, när ska jag på jobb, när ska jag hem.

11 saker ni kanske inte visste om mig

Fräck som jag är så kopierar jag andras idéer till blogginlägg. Här kommer 11 saker som ni kanske inte visste om mig! För att jag tycker sådant är roligt att skriva och läsa.

1. Har du ett namn som bara din familj kallar dig?
Just nu är jag mest mamma där hemma. Som barn hade jag inte smeknamn. I gymnasiet var det ändå en kompis som började kalla mig Efa och det spred sig så en tid hette jag Efa var jag än var. Men som tur är så lossnade det när jag började studera!

2. Har du någon ovanlig/konstig vana?
Jag är besatt av Boom Beach, ett spel av finländska Supercell som i princip går ut på att bygga upp en egen bas på en liten ö i havet och attackera andra spelares öar för att få resurser att bygga ut sin egen bas. Enkelt men lagom fängslande. Det har jag spelat nu i två år på både telefon och pekplatta. Varje dag. Flera gånger om dagen.

3. Har du några konstiga fobier?
Grodor. Jag hatar grodor. Fy fan vad de är obehagliga. Paddor, åh fy de är ännu värre!!! Jag vet ju att de är totalt ofarliga (i alla fall i Finland) men det är något med det där att de kan hoppa... Jag är övertygad om att de av misstag eller med avsikt ska hoppa upp på mig om de kommer nära...

4. Vilken sång älskar du i hemlighet och sjunger när ingen hör?
Sting, Every breath you take. Backstreet Boys, Everybody (Backstreet's Back).

5. Vad stör du dig på hos andra?
Folk som pratar utan att bry sig om den andra lyssnar. Finns inget så irriterande som när en försöker fokusera på något, vad som helst, och en annan pratar på och en måste lyssna för allt annat är oförskämt... Också överdriven nyfikenhet. Inget får mig att bli så sluten som när någon ställer nyfikna frågor som helt tydligt överskrider gränsen för normalt samtal och dessutom gör det utan att inse att det är att gå över gränsen.

6. Har du några nervösa vanor / vad gör du när du blir nervös?
Gnisslar tänder. Jag brukar ha ont i käken i ett par dagar efter att något spännande har hänt. Som nu när vi var ute och flyga för ett par veckor sedan - då var jag öm i käken.

7. Vilken sida av sängen sover du på?
Det spelar ingen roll. Helst så att det är enkelt att komma till toan, jag springer på toa en gång i timmen vissa nätter.

8. Vad var ditt första gosedjur och vad hette det?
Den första jag tydligt minns är Beethoven, en liten gosehund av samma ras som Beethoven i tv-filmerna, S:t Bernhard. Han hade koppel och halsband och skålar och allt. Och han finns kvar, han vaktar vår säng om dagarna.

9. Har du något som du ofta säger åt andra att göra men aldrig gör själv?
Oj, oj jag kan just tänka mig att T skulle ha tusen saker att svara på den frågan... Men sådär överlag så är det kanske att jag tycker att folk är så slarviga med att slänga skräp i soporna istället för att slänga runt det, till exempel utomhus, men jag måste erkänna att det nog händer att jag själv spottar ut till exempel tuggummi på marken.

10. Vilket håll står du åt i duschen?
Med ryggen mot kranen och "ställningen". Blir helt bakvänt att stå med ryggen "utåt".

11. Vilken är din favoritmat som är "dåligt" men du älskar att äta det i alla fall?
Frågan är kanske lite dåligt formulerad, men som de flesta andra så älskar jag en massa mat som kanske inte är så "bra". Men jag tror på balans i livet - ät allt med måtta. Tacochips och guacamole är en relativt ny favorit (och guacamole är ju superhälsosamt men chipsen kanske inte så...). Däremot är jag inte så stort fan av bulla och bakelser och sådant, hellre choklad eller godis då.

438 dagar

Mmkay. Så jag lånade 438 dagar på bibblan och har knappt släppt den sedan första sidan. Svårt att tro att det här verkligen har hänt. Svårt att tro att liknande händer hela tiden, oftast i total tystnad för västerländska medier och bokläsare...

Stunden i soffan

Åh vad jag älskar de här stunderna i soffan efter jobbet. När jag har börjat 7 och kan hämta A kl 15 och gå hem, ut med hunden och ännu har 45 minuter tills jag måste börja fundera på mat. Då sitter vi bara här och pratar, jag och A. Han säger mest "ampa", "dä" och "ääh", men vi brukar till exempel diskutera aktuella världshändelser på det viset.

Jag känner mig mer och mer hemma på jobbet. Kommunikationsdirektören sa att jag och de andra som är nya just nu ska räkna med 3+3 månader att komma in i jobbet. 3 månader för att vara helt ute och 3 månader för att få grepp om jobbet. Så jag tar det lugnt. Varje dag lär jag mig minst tio helt nya ord. Det är både roligt och skrämmande. Så lite visste jag om skogsbranschen före det här jobbet!

Ishockey-vm har jag helt missat trots att jag brukar följa med det... Jag har för mycket annat jag måste och framför allt vill göra. Men ESC såg jag naturligtvis. Jag tycker Ukrainas bidrag var bra och det är bra att bidrag av den typen får vara med och ännu till vinner! Vi kan inte ha en sångtävling med bara kärlek och fred på jorden, det blir bara tråkigt.

Leggingsen nedan är köpta på Lidl, om någon undrar. Sköna som fan.

ESC på lördag

ESC-final på lördag. Sjukt hur snabbt tiden går.

Sandhja hade en bra låt, bättre än Finland haft på länge. Därför var det synd att hon misslyckades i semifinal 1 i tisdags. Jag förstår henne, jag skulle också gå i lås framför hundratals miljoner människor. Men det var synd.

Men på lördag är det då alltså final. Och vinna, det kommer Australien att göra. Har du hört hennes röst? Har du hört låten? I ett startfält som håller oerhört hög nivå så står den här låten ut som något av det bästa som ESC någonsin sett. Att Dami Im sedan dessutom seglade igenom liveuppträdandet som om hon är född att stå på ESC-scenen och knappast darrade på lillfingret ens var sista spiken i kistan. Ingen annan har en chans.

MEN som sagt är startfälet oerhört starkt i år och jag kan inte låta bli att lyfta fram ytterligare några favoriter. Bulgarien. Poli Genova bara steg upp på scenen, tittade in i kameran och rockade. Jag älskar hennes moves, hennes röst, låten, stilen, allt.

Israel. Låten är stark, scenshowen bra, mannen kan sjunga. Jag älskar det.

Sist men inte minst: Frans. Såklart. Frans jag älskar dig. förevär.

Weekendresan

En känner sig som en riktig supermamma efter att ha klarar en flygresa till och från Storbritannien på ett och samma veckoslut med en 1,5-åring. Helt och hållet var det förstås inte min förtjänst, vi var två vuxna och ett barn. Men ja. Det var en superweekend i Macclesfield minus taxiservicen och den lilla restaurangen som inte riktigt hade flyt...

Längs den här kanalen, Macclesfield canal, gick vi i timmar på lördagen och det var så hett och så vackert och så oförglömligt.

Vi var hemma kring midnatt natten till måndagen och det var ju inte riktigt optimalt men vi lever. En gång går an.

Morsdagsgåva

Tänk att min andra morsdag som mamma någonsin firar jag i Storbritannien. I onsdags kände jag mig som årets mamma när jag drack morsdagskaffe på dagis före jobbet och sedan traskade därifrån utan morsdagsgåvan jag hade fått...

"Han är ju värsta Picasso" sa T. Jao, det kan man kanske säga.

Anyway. Snart ska vi ut och resa hela familjen. Det känns som om vad som helst kan gå fel men antagligen går det bara bra.

Läsa läsa läsa

Mellan jobb och familjen försöker jag läsa. Jag minns inte var jag tipsades om Katarina Wennstam, men nu när jag har läst 60 sidor i en av hennes romaner vet jag att jag kommer att läsa mer av henne. 

Just idag har jag hunnit jag läsa för att jag suttit på tåget till Lahtis i två timmar. Min nya arbetsgivare har kontor på olika håll i landet och idag besökte jag alltså huvudkontoret i Lahtis. Det har varit en intensiv dag och jag har inget emot att den här veckan bara är tre arbetsdagar lång.

Valborgshelgen

Vårens dag, finländska arbetets dag. Vi har mest firat våren och att det inte är arbete idag. Vi har bland annat invigt balkongen, köpt ballong och druckit champagne. Bättre blir det inte.

Jag njuter av varje lediga veckoslut med familjen. Det känns helt overkligt att jag alltid är ledig på lördag och söndag!!!

Om en vecka är vi strax påväg hem från Manchester/Macclesfield. Egentligen är jag ganska nervös men det erkänner jag inte ens för mig själv. Den här veckan blir kort arbetsvecka och så på fredag kl 16 flyger vi mot Storbritannien... Spänande. A förstår förstås inte det, trots att vi pratar om det. Men han har blivit en stor pojke. Nu säger han tacktack, pappa, mammmammmamma och dä (där).