Hund och barn - så ser jag på saken

Före A föddes så funderade jag många många gånger på hur hunden ska ta det. Essi var nästan 4 år när A kom till oss, en liten ettrig dvärgpinscher som har lätt för att stressa upp sig för allt och inget. Och som dessutom inte var alls så van vid barn utan snarast såg barn som något att irritera sig på. Vi läste en bok och läste annars också på lite, men det mesta har vi tagit som det kommer.

Vi övade lite att gå med vagnen och annat smått, ställde fram bebisleksaker som Essi inte fick röra, inredde ett helt rum i nya bostaden dit Essi inte fick fara med mera. Men det går ju inte att förbereda en hund på att en bebis snart flyttar in.

Nå, så kom då dagen när hela familjen skulle hem från BB och Essi blev, tja, chockad. Vem fan är det här och vad gör han i mitt hem? Dagarna och veckorna gick och varje gång A grät så blev Essi eld och lågor och gnydde och hade sig. Vi höll envist fast vid rutinerna och reglerna. Till exempel så gick jag ut på kvällslänk med Essi genast samma dag som vi kom hem. Essi fick fortfarande inte hoppa upp i soffan eller sova med oss. Och så sade vi alltid till om vi upptäckte något oönskat beteende. Månaderna gick och A började krypa, ta i Essi, vara intresserad. Och då gällde det förstås att börja lära honom hur man beter sig med en 4 kg tung hund. Vi har alla lärt oss, jag och T också. En dvärgpinscher är ingen perfekt familjehund av många orsaker men det går att lära gamla hundar att sitta. Det gäller att vara konsekvent och tydlig. Får hunden inte göra något så får den inte. Får barnet inte göra något så får hen inte.

Det är så ljuvligt att se hurdan glädje de två har av varandra numera. De leker tillsammans, A håller i kopplet, A pajar och kastar mat (suck) till Essi. Det har gått över förväntan och nu kan jag utan problem säga att Essi har anpassat sig till livet i en småbarnsfamilj. Det krävs regler och tydliga vuxna för att det ska fungera, men jag tror att de allra flesta hundar kan anpassa sig oavsett utgångspunkt. Uppstår det svårigheter finns det numera också otaliga hundtränare/-experter att anlita - det är värt alla pengar! Självklart finns det de som inte gör det och då måste de få nytt hem. Men att få växa upp med hund eller vad som helst för husdjur är en rikedom! Vi har ju också hamstern Gandalf och det har varit svårare att få A att förstå att den är ännu omtåligare än hunden...

Jag läste en gång ett blogginlägg av en annan klok dvärgpinscherägare. Det handlade just om att kombinera bebis med dvärgpinshcer och hon skrev ungefär att med attityden att hunden nu bara är tvungen att anpassa sig så gör hunden det. Det gäller att utgå från de tvåbenta i familjen och vad som funkar bäst för dem och då kommer hunden att anpassa sig för den har inget val. Det kan låta hårt eller elakt, men jag är övertygad om att de flesta hundar anpassar sig bara man gör det tydligt för dem vad som gäller. Såklart inom vissa rimliga gränser - hunden måste få motion och mat och så vidare! Men det går inte att bygga ett familjeliv runt en hund, hunden måste hänga med i hur familjelivet ser ut. Verkligheten ser olika ut i alla familjer så det gäller att hitta det som fungerar för en. Hos oss har Essi aldrig fått sova i sängen med oss och fick inte det heller när A kom. I en annan familj kanske hunden gjort det förut men får inte längre göra det. Och i en tredje familj får hunden fortsätta sova i sängen. Hundar är kloka djur, de förstår, men de vill ha tydliga besked. Vad är det som gäller? Bara de vuxna i familjen är tydliga med det så löser sig det mesta.

Bästa kompisarna:

Oj oj så många promenader jag har gått med de här två!

Snart juli, ju!

Nu när midsommaren är förbi har sommaren börjat på riktigt. Trots att jag jobbar ännu den här och nästa vecka.

Vår midsommar var avkopplande och energigivande. Enda minuset var att jag vrickade foten på lördagskvällen...

Ett annat tecken på att sommaren har börjat är att sommarpraten har kommit igång. Malena Björndahls prat publicerades idag, det ska jag lyssna på. Så är det fotbolls-EM också, vilken sagolik prestation av Island att komma såhär långt!

Och brexit då? Tja vad finns det att säga. Jag lutar mot att hålla med de som säger att folkomröstningar inte nödvändigtvis är det bästa sättet att avgöra svåra frågor. Om folk inte sätter sig in i saken så blir resultatet fel. Om kampanjerna för eller emot dessutom bygger på lögner så... Jag är övertygad om att EU är en bra sak och något som vi ska fortsätta jobba för. Det går att utveckla EU mot ett ännu bättre håll, lösningen är inte att upplösa unionen. Tyvärr urholkas en stor del av trovärdigheten nu när ett så pass stort medlemsland lämnar (fast det är ju oklart ännu om de verkligen gör det). Det krävs bara att ett eller två länder gör det samma - nu när ett land varit föregångare - så har vi ingen union kvar.

Där björkarna susa

Midsommar. Den ljuvligaste tiden på året. Ha det gott allihopa! Själv ska jag åka till landet och bara vara.

Vecka 36

Sofie Sarenbrant. Svensk författare som tills vidare kommit ut med kan det vara 6-7 böcker och fler lär det bli om man ska tro att klassen och populariteten håller i sig. Jag är alltså inte bekant med henne sedan innan, men nu inför sommarledigheten har jag lånat de tre första böckerna av henne och planen är alltså att läsa dem en efter en. Det lilla jag har läst av den första, Vecka 36, har väl inte gjort något oåterkalleligt intryck på mig men inte vill jag slänga boken heller. Det är väl så det brukar vara med riktigt populära författare: lagom bra.

Fagerö, Sibbo

En fredagskväll för några veckor sedan när vi promenerade längs Nordsjöstranden så såg vi en skylt med reklam för Fagerö, en liten holme i Sibbo skärgård dit man kan åka med förbindelsebåten m/s Norsö från just Nordsjö. Där och då sade vi att dit ska vi fara något veckoslut den här sommaren.

Så i något skede blev det bestämt att vi skulle göra den här utfärden just igår. Ingen har knappast missat att det började regna på torsdagen och så regnade det ännu på lördagskvällen... Vi missade i alla fall inte det och så satt vi då där på lördagskvällen och funderade om vi ska avboka eller inte medan regnet vräkte ner utanför och alla väderprognoser antydde att det ska vara precis lika illa på söndag... Nå rastlösa jag var vid det här skedet så trött på det eviga regnet (tre dagar är faktiskt ganska länge) att jag bestämde att vi far! No matter what så ska vi iväg!

Sagt och gjort: på söndagsmorgonen packade vi ner matsäck, regnkläder, filtar, hund och barn i bilen och så körde vi till hamnen i Nordsjö. Själva båtresan tar cirka en timme och kostar 20 euro för vuxna. Hundar, barnvagnar etcetera är välkomna ombord. Vi packade in oss tillsammans med några andra familjer och så bar det iväg. Efter ungefär 10 minuter insåg jag att det blåser mer än jag hade förstått... Som tur är så klarade vi oss utan desto värre illamående.

Framme på Fagerö: holmen består mest av skog, skog och mera skog. Också en sandstrand och en restaurang. Här får man tälta, hyra stugor (alla är uthyrda för den här sommaren), grilla, bada bastu och såklart promenera runt - det finns en bred och bra stig runt hela holmen. Jag skulle säga att det tar kanske en timme att gå runt hela holmen om man går raskt, två timmar om man som vi går långsamt. Vi var där i fyra timmar och det var alldeles lämpligt.

Här kommer man bra fram med barnvagn.

Efter cirka en timmes promenad så tyckte vi det var dags för lunchpaus. Jag vet inte vad vi tänkte men vi stannade på öns blåsigaste plats för att äta och under den halvtimmen som vi satt så blev vi alla stelfrusna... Mindre klokt, alltså. Men ett minne för livet helt klart! Där satt vi och käkade smörgåsar, fetasallad och kokta ägg vid en bänk vid havsstranden på en holme utanför Sibbo och undrade vad vi egentligen gjorde där.

Efter lunch somnade A i vagnen, tätt inpackad i flera lager kläder och en filt över benen, och vi traskade vidare mot restaurangen för kaffe och efterrätt. Riktigt prydligt och mysigt ställe, synd bara att uteserveringen vetter in mot skogen istället för ut mot havet.

På söndagar går båten från Nordsjö klockan 10 och tillbaka klockan 15. En perfekt dagsutfärd alltså. Men det går också att övernatta på holmen, antingen i stuga eller tält. T pratar konstant om att vi borde tälta hela familjen men om jag får bestämma så blir det aldrig av. Finns få saker jag hatar mer än att sova obekvämt... Att ännu till sova i ett fuktigt tält omgiven av myggor, björnar och granbarr... Nej tack. Jag gillar skogen, men vill hem till natten.

Hur som helst: Fagerö är ett perfekt utflyktsmål för en barnfamilj som vill titta på träden en dag. Välj helst bara en dag med lite bättre väder... Vi klarade oss och vi hade en riktigt bra dag, men det blev både kallt och fuktigt.

Frisk som en nötkärna

I veckan var jag på hälsogranskning eftersom arbetsgivaren vill att alla nya genomgår en sådan. "Du bör reservera en och en halv timme tid" hette det, men efter en knapp timme sa hälsovårdaren att hon inte vet vad vi mera ska prata om eftersom jag är så frisk och allt är så bra. Tydligen hade jag blodvärden som hälsovårdaren sällan sett förut, bland annat ett hemoglobin som är få förunnat och strålande blodsocker- och kolesterolvärden. Det enda hon hittade på att säga var att det goda kolesterolet är riktigt bra men det går ju alltid att höja det förstås... Jag tackade och tog emot, förstås. Vet inte vad hemligheten är.

Jag lever ett relativt harmoniskt liv med mycket vardagsmotion och lite jumppa nu och då, mycket god mat och helt okej sömnvanor. Jag röker inte och super inte okontrollerat. Jag har ett riktigt bra vardagsliv och försöker göra kul grejer med familjen på fritiden. Det räcker. Visst har jag ångest ibland, ofta utan att egentligen kunna sätta fingret på varför - jag är nu lite fundersam bara - brukar jag säga när T undrar vad det är. Men det hör livet till.

Jag är förstås väldigt glad över att hälsogranskningen bekräftade min personliga åsikt att jag mår bra. Både kroppsligt och mentalt. Det hör väl till ovanligheterna nuförtiden. Jag har ju haft tur också, inte drabbats av stora kriser och den här anställningen var ju verkligen pricken på i:et. Jag har börjat må mycket bättre på många sätt sedan jag slapp skiftesjobbet och att stiga upp 04:10 eller komma hem från jobbet 00.

Såhär vill jag ha det i fortsättningen också. Må bra och inte behöva fundera på hälsan. För att inte behöva fundera på hälsan krävs det förstås lite aktiva åtgärder. Men de går nästan på rutin. Jag vill kunna göra kul grejer också om 5, 10, 15, 20, 25 år. Inte begränsas av en sjuk kropp eller ett utbränt sinne. Som dyka i Röda havet - det klarade jag 2011 och jag vet att jag skulle klara det idag också!

16.6.2014

Det ser inte riktigt ut så idag, nej. Den här bilden är från tidigare i veckan när vi besökte Råholmen, hundarnas paradis i Helsingfors.

Idag är ingen vanlig dag för idag är T:s födelsedag! 28 år blir han. Snart är vi båda 35 och kan börja räkna ner till pensionen. Nånej nånej. Vi är unga ännu, men nu har vi känt varandra i 9 år! NIO ÅR. Det betyder att vi känner varandra utan och innan. Vi har gift oss och fått barn men det är nog samma saker vi skrattar åt som då för nio år sedan. Och lika roligt är det att se en film tillsammans eller gå en promenad eller bara sitta på balkongen och prata.

GRATTIS!

(Gammal bild)

Planerar semestergöra

Den 8 juli har jag sista arbetsdagen före en tre veckor lång ledighet och då planerar jag (vid sidan av att hänga med A, såklart) att resa bort några dagar, att läsa massor av bra böcker (återkommer om vilka!) och att lyssna på Radio Vegas samt P1:s sommarprat.

Nu när jag jobbar väldigt självständigt som översättare så tycker jag det är viktigt att läsa, läsa, läsa mycket också på fritiden. På det viset upprätthåller jag det goda språket och faller inte in i en ond cirkel av att bara skriva och läsa det jag själv översatt och så blir språket sämre och sämre hela tiden. Dessutom älskar jag ju att läsa! Ofta hinner jag med 15-30 minuter om kvällarna men på semestern hoppas jag förstås hinna läsa mer än det.

Fredagstankar

Jag tänker på unga män som bara försvinner upp i rök efter en krogkväll och på hur lätt den eller det man känner så väl kan tas i från en. Jag tänker på att berusad vandra hemåt i sommarnatten och att inte alla kommer ända hem.

Jag tänker på småbarn som springer och leker på dagisgården och inget vet om allt ont som finns i världen och hurdana otrevliga överraskningar livet kan bjuda på.

Jag tänker på kalla junidagar och varma julidagar och på allt roligt som ska hända den här sommaren. Jag har det så bra, så bra, men det är alltid i de perioderna som det är extra svårt att inte tänka på allt som kan gå tokigt i livet.

Jag tänker på fredagsfiilis och pizza och den nya piratserien på Netflix som är ganska konstig och på den där Liza Marklund-boken som jag snart läst ut.

Jag tänker på krig och fred och på P3-dokumentären om den svenske polismannen som sköts ihjäl för att en kriminell liga ville ha tag på cash den där februarimorgonen 1992. På hur världen skulle se ut om ingen någonsin kommit på hur man skapar ett skjutvapen.

Och så tänker jag på kaffe på ett strandcafé och blåbärspaj och grädde och tänker att en av de viktigaste sakerna i livet är balansen mellan de där stunderna med guldkant och de där stunderna som nu bara är men ofta är så många fler och att det är viktigt att kunna ta vara på dem också.

Bli frisk

"Den första finländska självhjälpsboken om bulimi" kallas Nälkäinen sydän - Parane bulimiasta. Jag har inte läst den själv men jag tipsar ändå om den eftersom vi behöver fler böcker om hur en tillfrisknar från ätstörning.

"Rekommendationen är att äta med 3-4 timmars mellanrum. Det blir i praktiken 5 gånger per dag, morgonmål, lunch och middag samt två mellanmål. Det gäller också att unna sig god mat."

så säger Riikka Viljanen, näringsterapeut, i Svenska Yles artikel. Så är det förstås. Men det är också ett tecken på tillfrisknande att komma bort från den där 4 timmars regeln. Jag minns hur tvångsmässigt jag en lång tid försökte hålla mig till just 4 timmars mellanrum mellan måltiderna, men den dagen jag kände att jag vågade släppa det så började tillfrisknandet på riktigt. Numera äter jag regelbundet men försöker inte hålla tidtabellen på ett tvångsmässigt sätt.

Det syns inte alltid på en person om denne har ett sjukt förhållande till mat. Alla med ett felaktigt förhållande till mat är inte feta eller supersmala. De kan se ut som att de är just lagom medan deras hjärna säger att de är helt fel.

Friyay!

Jaha, så har en vecka gått igen. Imorgon är det skolavslutning och studendimission och whatnot och så har det igen gått ett helt år sedan det senast hände. Jag ska faktiskt packa A i bilen och åka på en studentfest. Den senaste jag var på var min egen om jag inte minns helt fel.

Den här veckan har jag av en mängd olika orsaker tänkt mycket (än en gång) på att jag ska bli bättre på att vara närvarande i stunden, speciellt där hemma. Vara med A och T utan en massa saker som sjtäl min uppmärksamhet, som Facebook och teven och tankar på arbetet. Jag längtar så otroligt mycket till vår gemensamma fem dagars semester i sommar. Då ska vi resa bort och njuta av att vara lediga tillsammans.

Det kommer att se ut ungefär såhär men med ett par extra fötter i storlek cirka 25 mellan våra fötter. (Bilden tagen 2011)