A:s tvåårskakor

Vi firade pojkens tvåårskalas med en middag plus kaka för hans faddrar och ett annat kompispar på den rätta dagen, 20 oktober och med kaffe och kaka för släkten lördagen den 22 oktober. Inför den första bjudningen hade vi lagat kaka själva och på den andra bjöd vi på köpt kaka. Den första kakan, en After Eight-kaka syns på den första bilden. Den var sjukt god och världens enklaste, det tog cirka 10 minuter att få den i ugnen och det var det! Vi åt den med lite grädde. A älskade att blåsa ut ljusen och han hade gärna blåst de andra ljusen på bordet också.

Recept på After Eight-kaka:

200 gram smör
200 gram After Eight eller motsvarande
4 ägg
4 dl strösocker
5 dl vetemjöl
5 msk kakao

Smält smöret och chokladen. Vispa ägg och socker pösigt och blanda ner choklad-smörmixen. Blanda vetemjöl och socker och rör ner i resten. Häll i en form och grädda i 175 grader i 18 minuter (i en pajform eller vad man nu vill använda). Ta sedan 200-300 gram After Eight eller motsvarande och placera ut över kakan direkt när den kommer från ugnen så chokladen smälter, hjälp till att smeta ut med en kniv eller dylikt. KLART!

Vi åt alltså med grädde, glass skulle säkert gå lika bra. Sex vuxna och ett barn åt upp halva, sedan åt jag av den ännu en vecka senare. Förvaras kallt så håller den.

För mig som ääälskaaaar mintchoklad av alla sorter så var det här drömmen!

Och på kaffekalaset sedan på lördagen så bjöd vi både på en kinuskikaka och en sacherkaka, båda från Fazers bageri i Böle. Fazer gör riktigt goda och snygga kakor och vi köpte alltså två olika, båda för 10 personer och jag skulle säga att mängden stämmer väldigt bra med vad som faktiskt går åt, det vill säga 10 personers kakan är verkligen för 10 personer.

Kent i fredags

Okej, så vi och tiotusen andra var i fredags på Kents sista spelning i Helsingfors och jag måste säga att det var en upplevelse jag aldrig glömmer. Bandet hade valt riktigt bra låtar att spela och att de avslutade med Sista sången visar ju på den distans de har till sig själva trots den enorma framgången.

Som jag skrev i fredags så är jag inte Kents största fan, men lite mer diggar jag dem nu. Vilka proffs. Och vilken historia de har.

Inte minst var det helt magiskt att få vara med och uppleva stämningen i arenan. Det var verkligen en fiilis av att nu går ett stort band i graven.

Idag firar vi nio år tillsammans!

Idag är ingen vanlig fredag. Nej för idag firar jag och T att vi har varit tillsammans i NIO år. Det har varit nio år av studier, jobb, vardag, skratt, soffmys, separation (först ett år när T var i milin och sedan hela hösten 2011 när han var på utbyte på Island), äktenskap, examen gånger två, mera jobb, barn, ja vi har hunnit med ett och annat. När vi blev tillsammans hade jag inte ens tagit studenten och T var färsk student precis på väg till milin (vi blev tillsammans i oktober -07 och i januari -08 for han till milin och blev kvar där i 12 månader). Den där första vintern så visste jag nog inte vad det skulle bli av det hela, vi var ju två unga personer på väg ut i livet med studier och allt och den där separationen precis i början gjorde det hela ännu svårare. Men här står vi nu då idag som gift par och med barn, hund och hem tillsammans. Bil har vi också, herremingud. Vi har kommit långt.

Den här bilden är tagen för... Åh det måste vara 3-4 år sedan. Då var vi på tumissemester på Åland under ett veckoslut. Det var i oktober, det minns jag, och bilden tog vi på hemresan ombord på Grace.

Och hur ska de här nio åren firas då, tänker du nu. Jo vi ska se Kent live på Hartwall Arenan ikväll medan A är hos mormor och morfar.

T har varit Kents fan sedan alltid men jag måste erkänna att jag inte är deras största fan. Men den här sista skivan, det lilla jag hört av den, tycker jag faktiskt är riktigt bra. Eller ja, Kent är och har alltid varit bra, men det är något med den där melankolin som jag har så svårt för. Hur som helst så ska vi alltså på deras konsert i kväll och jag är säker på att det blir bra. Jag har inte varit på många konserter i mitt liv men de jag har varit på så har jag inte ångrat. Det är ju något väldigt speciellt med en livegig, oavsett vem som spelar, speciellt i en arena. Jag är säker på att det kommer att vara väldigt bra stämning hela kvällen och en väldigt bra spelning! Kents låt Utan dina andetag har en speciell betydelse för oss båda eftersom den spelades på vårt bröllop, hoppas de har den i sin repertoar idag. Överlag har ju Kent låttexter som är fulla av betydelse. Det är inga tomma ord och bladibla utan konstverk. De om någon borde få Nobels litteraturpris!

Det blir tror jag fjärde gången som A övernattar hos mormor och morfar och det har gått utan problem hittills så jag är säker på att det går bra också den här gången.

Eländet är här

Och så har höstregnet börjat. Nu kommer det att hålla på så här tills julen ungefär, kanske ännu längre och det kommer att vara mörkt och eländigt och ruskigt och kallt och sedan kommer det att komma alldeles för mycket snö och vara plus och minus om varandra och så blir det halt och vått och halt och vått och så smälter allt och det är riktigt eländigt i mars och början av april och sedan blir det ljuvligt igen! Ungefär där kring halva april brukar det bli riktigt roligt att vara ute igen.

Haha, nej då jag älskar vintern, önskar bara den kunde vara lite mer på riktigt! Mer snö tidigare och utan den där eländiga halkan som alltid ska komma emellan och förstöra allt...

Min mamma har gjort mig riktigt rädd för halka. Hela uppväxten (och fortfarande hör jag) om hur bra skor är livsviktigt för annars bryter man benet som hon gjorde en vinter för 30 år sedan. Jag är numera ägare till ett par riktiga Icebug-skor, jag hann aldrig testa dem förra vintern, men nu så! Kommer aldrig mer halka omkull på isen!

Nej men helt seriöst så har jag insett med åldern att det på riktigt är mycket vettigare att klä sig enligt väder än att klä sig enligt något annat. Jag satsar på bra skor och varma byxor och nu funderar jag ännu på att jag borde ha en ny vinterrock också, en som fungerar både till jobbet och på fritiden men som är vindtät, vattentät och v-a-r-m. Måste bara hitta den perfekta och gärna ett bra erbjudande på den också!

Nu är det ju mörkt också både när jag kommer till och far från jobbet. Som tur är så finns det kaffe! Och ett löfte om ljusare tider, någon gång sedan i april, hehhe.

Det blev ett sällsynt eländigt inlägg det här... Ibland måste man skriva sådana också. Dagens positiva är den nya jobbdatorn, skärmen och tangentbordet! Och att det är fredag imorgon!

Att föda barn

Läser Peppe Öhmans förlossningsskildring och tänker att varje kvinna som föder barn är en sådan jävla warrior. Oavsett hur det går till.

Ibland har jag ju tänkt att kejsarsnitt inte är tillräckligt på riktigt, men så brukar jag försöka påminna mig om att "inte tillräckligt på riktigt" är bra mycket bättre än att kanske aldrig ha återhämtat sig eller att på annat sätt leva med men resten av livet. Nu säger jag inte att det gäller för Peppe, men överlag.

Jag återhämtade mig snabbt från mitt ks eftersom jag bestämde att jag ska göra det - såklart var det en dos tur med i spelet och såklart var det mycket tack vare den duktiga personalen på Kvinnokliniken. Det kan gå illa också efter ks, det finns inga garantier för något när ett barn ska ut från magen. Jo, det finns fortfarande sorg för att förlossningen blev planerat ks. Men jag börjar alltså också mer och mer kunna se det positiva i det. Det gick ju så bra. Och jag blev en lite bättre människa och fortsätter varje dag att bli det.

Måndag igen! Och snart är det jul också!

Det är måndag igen och jobb som gäller. Jag säger det igen, jag är så otroligt tacksam för att jag fick det här jobbet som görs på kontorstider må-fre. Varje veckoslut är ledigt veckoslut och det blir en bra, skön, bekväm rytm i livet. Men om några veckor ska jag faktiskt jobba på söndag! Jag ska representera på Skogsmässan.

Vi firade A hela förra veckan känns det som. Han fick massa roliga presenter och det är så roligt att se hur han har börjat förstå att det är något åt honom inne i pappret och hur han river upp det.

Nu kan vi börja fundera på julen - l-j-u-v-l-i-g-t. Jag älskar julmat och julchoklad. Och gröna kulor! OMG! Skulle kunna leva på dem hela december. Jag tror jag ska föreslå ett glögglas åt T i kväll medan vi ser på The Walking Dead som har börjat igen (med det hemskaste avsnittet hittills, påstår internet).

Före julen kommer förstås både alla helgons dag och farsdag, båda två helger som jag tycker att har spårat ur. Alla helgons dag handlar om att hedra de döda, tända ljus och besöka graven, inte om att springa runt och tigga godis och hota med att söndra fönster om man inte får godis. Och farsdag handlar om att barnen ska göra något kul för pappa, ett kort eller en liten present och förstås hör kaffe och kaka till, kanske lite god mat också (barnen kan göra det här om de är gamla nog). Det räcker. Men okej, jag är ju inte pappa heller, så jag kan inte veta vad papporna vill. Kanske papporna i Finland vill ha slipsar och strumpor och cigarrer. Jag kan tycka att det mer borde handla om tid med barnen och samvaro, inte köpa köpa köpa.

A 2 år!

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det A:s födelsedag! Vår lille pojke blir två år. För två år sedan var jag den här tiden påväg upp från "heräämö" till familjerummet på Kvinnokliniken där A och T väntade.

Läs om förlossningen här, här och här.

Då var A en 4,6 kilo tung, nyfödd liten bebis som helst låg vid bröstet och som i det stora hela var frisk och nöjd.

Här är han alldeles ny. Den här filten finns numera på dagis som mysfilt.

Oh, vilken dräkt! Den där färgen!

Hans händer är fortfarande det sötaste som finns <3

Nu springer han, pratar, äter själv, ritar, känner igen bilmärken och dagisbarnens föräldrar, sjunger imse vimse spindel, vill att man ska massera mjukisdjurens fötter när de har "pipi", pekar ut allt som är sönder, säger PLATS åt Essi och kräver att få titta på video på paddan efter maten. Han är så rolig och så mysig.

Från i somras, på Åland. Jag ocn sonen.

Att hålla den i sin hand

Nu är den här. Direkt från tryckeriet. MinSkog-tidningen, Skogscentralens kundtidning som jag har översatt helt ensam (och dessutom gjort ett skitbra jobb om jag får säga det själv)!

Den här tidningen kan du få läsa till exempel genom att besöka Skogsmässan i Mässcentrum i Helsingfors i november. Väldigt intressanta texter och mycket nyttigt för skogsägare och andra intresserade av skog och natur (bland annat en väldigt inspirerande ung man som sysslar med naturfotografering - därför 7 tips för naturbilden på pärmen). Du kan också läsa artiklarna på webben.

Jag är riktigt stolt över mig själv.

Originalet syns alltså till vänster och den svenska tidningen är en översättning av den finska, ord för ord.

Fredag - söndag

Jaha, nu är hösten här på allvar. Det är ruskigt, mörkt och vått. Boken Sommarön är kanske inte perfekt höstläsning till sin titel, men desto mer till sitt innehåll. Vilken jävla bra bok Eva Frantz har skrivit! Det enda lilla minuset jag har att komma med så här halv vägs genom romanen är att det finns lite för många karaktärer. Stackars hjärnan min hänger inte riktigt med. Jag ger boken 4/5!

I fredags hade jag friluftsdag med jobbet. 10 kilometer vandrade vi i vackra Centralparken i Helsingfors. Och det kändes på kvällen OCH nästa dag (det känns fortfarande!). Jag går ju massor, men sällan numera en så lång sträcka. Riktigt skönt var det.

Höstfärger. Rosa skor, svarta byxor, lönnlöv i alla höstens färger.

Rocken har åkt på också på hunden. Nu är det ett år sedan veterinären konstaterade att Essis livmoder måste bort. Vi upptäckte en växt i ena bröstvårtan och sedan var det snabba ryck som gällde. Växten var till all tur godartad, men livmodern är i alla fall borta och Essi mår hur bra som helst också utan den.

Jag har redan börjat se fram emot julen. Älskar den tiden på året av så många orsaker. Men först ska vi fira pojkens 2-års dag den här veckan!

Hunger

Nästan en vecka har gått sedan det senaste blogginlägget och det har verkligen varit fullt upp. Vi har en liten som fyller 2 nästa vecka och förberedelserna inför det har kommit igång. Jag har också varit på kurskväll för att lära mig ännu mer om skogen. Ute är det kallt och imorgon ska vi med jobbet och vara hurtiga i Centralparken. En lite annorlunda arbetsdag.

Ska du läsa en text idag ska du läsa den här på Svenska Yle om Hunger. Hunger är Martín Caparrós bok och texten är en sorts recension eller sammanfattning av just den. En del som kommenterat menar att det inte kanske riktigt ligger till så som sägs i boken och jag vet ärligt talat inte vad som är rätt, men jag tycker att en bredare inblick i varför så många är hungriga inte skadar. Mathjälp är en sak men att på riktigt få bukt med orsakerna till svälten är en annan.

Inspiration

Idag har jag funderat på inspiration. Vad gör mig inspirerad?

Inspiration är viktigt. Utan inspiration i livet finns det ingen orsak att stiga upp på morgonen. Men få går väl omkring och känner sig superpeppade hela livet, det går bara inte.

Det finns mycket som gör mig inspirerad. Den här bloggen. En bra bok. En riktigt bra film som suger mig in i sig totalt så jag glömmer allt annat - då kan jag gå omkring i dagar och tänka på filmen och hämta tankar, frågor och svar därifrån. En bra podd. En promenad. En kopp kaffe. Sonen. En stund ensam med hunden. En bra slogan. Ett citat. Vad som helst.

Inspiration är glöden i livet. Det går inte att fuska fram inspiration. Antingen har du det eller så har du det inte. En kan liksom vara intresserad av en massa saker men det betyder inte nödvändigtvis att de inspirerar en. Ofta går de här två ändå lite hand i hand, intresse och inspiration. Den inspiration som kommer från en sak påverkar hela ens liv. Den inspiration som matlagning ger kan vara bra för ens arbetsinsats och den inspiration som en bra bok ger kan vara bra för ens kompisrelationer etcetera.

Åh, det är spännande sådant här. Jag är ingen djup person på det viset, men ibland får jag mina ryck då jag börjar fundera på livets mening, var universum slutar och hur spårvagnar fungerar. Det var en fråga i dagens Helsingin Sanomat, ett litet barn som undrade hur många celler det finns i människokroppen och jag svävade totalt iväg när jag läste svaret. Antalet celler i människokroppen är ett så otroligt spännande ämne och ger upphov till en massa följdfrågor.

Håll glöden igång. Hitta det som inspirerar. Det behöver inte vara något märkligt. Men det måste vara äkta. Hur gör jag för att hitta det som inspirerar då, tänker du nu? Håll ett öppet sinne. Pröva på saker. Gå på en yogalektion. Spring. Kör karting. Lär dig spanska. Ät sniglar. Tvätta fönstren. Res. Stå på huvudet. Hoppa bungyhopp. Byt den hand som du använder för att borsta tänderna (helt nya sfärer öppnar sig, tro mig!). Pröva på att gå en dag utan socker. Gör saker. Lev.

Två dagar borta

Jag jobbar för en massiv organisation och personalen är utspridd över hela landet så gemensamma dagar med teamet på någon ort i landet är väldigt nyttiga.

Den här gången var jag med kommunikationsteamet i Seinäjoki.

Vi sov och konfererade på underbara hotellet Alma. På tisdagskvällen fick vi en rundtur i Alvar Aalto-kvarteret. Jag har aldrig varit i Seinäjoki så allt var nytt för mig! Rundturen avslutades så att vi gick uppför trapporna till kyrktornet, 65 meter upp. Vilken utsikt! Jag har höjdskräck men nu var grupptrycket sådant att det inte fanns utrymme för att vara rädd.

Nu är jag trött och sitter på tåget hem.

Liane moriarty igen

Jag hade aldrig hört om Liane Moriarty förrän en sommardag för några månader sedan när jag googlade ungefär "bästa författarna" inför sommarledigheten.

Så lånade jag Stora små lögner och läste ut den och kände mig väldigt imponerad och nu lånade jag den här Öppnas i händelse av min död. Det går inte att beskriva sättet som Moriarty skriver på. Böckerna beskriver familjevardag med jobb och skola och barnens fritidsintressen och dramatik mellan vuxna människor men med överraskningar och till och med chockande händelser. Det är så otroligt fängslande.

Jag misstänker att de här vore ännu bättre på engelska (händelserna utspelar sig i Australien!!!), inte för att svenskan är dålig men för att originalspråket alltid är bäst. Jag har ändå inte just nu energi att läsa på engelska, men kanske jag lånar någon av Moriartys andra böcker på engelska i framtiden. Det finns nämligen flera! Jag älskar att ha bra böcker som väntar på en. Jag har också reserverat ett gäng helt andra böcker på biblioteket, men väntar fortfarande på dem...

Det finns en bok för alla. Läs, gott folk! 15-20 minuter om dagen ens. Det ger mer än det tar. Jag försöker läsa en stund med A också, det blir inte av varje dag, men nu och då. "Läsa" har han börjat säga. Igår kväll skulle Essi (hunden) också läsa med honom. Så älskar han också att titta på video på "paddan". PADDAANNNNN!!!!! skriker han och så ska han titta på videor på Youtube, helst med bilar eller bussar i huvudrollen.