Ny blogg!

Efter lite mer än 4 år med Blogger så har jag bestämt att börja blogga på Wordpress istället. Det är enklare och en modernare plattform. Så. I framtiden kan mina blogginlägg läsas på evaskriverblog.wordpress.com.

En vacker dag kanske jag till och med lyckas föra över inläggen från den här bloggen till den sajten. Men om inte så sörjer vi inte det heller.

Ha ett bra veckoslut så bloggar vi mer igen nästa vecka, då på den nya webbplatsen!

För ett år sedan

I dag, eller i morgon, beroende på hur man räknar, är det exakt ett år sedan jag var på arbetsintervju för översättarjobbet på Skogscentralen. Den 22 mars i fjol, på min födelsedag, ringde sedan min nuvarande chef och ville anställa mig. Samma dag hade det varit en terrorattack i Belgien och jag var på väg på kvällstur för att rapportera om det skedda. Det var en konstig dag... Snart är det alltså ett år sedan jag började jobba heltid och det har varit ett år av enorm personlig utveckling och ordförrådet är minst ett par hundra ord större än för ett år sedan...

Nu har jag precis rott i land den enorma ansträngning som vår kundtidning innebär. Den kommer ut på finska och svenska två gånger om året och det är jag som nu för andra gången har översatt alla texter till svenska och ser till så den svenska motsvarar den finska till innehåll och kvalitet.

April närmar sig med stormsteg och det finns få som är gladare över det varmare vädret och den försvinnande snön än vår lilla Essi. I går var det premiär utan rock på ute, ett säkert vårtecken för den här frusikukkun.

Annat som närmar sig är kommunalvalet. Det känns som om jag inte alls haft tid att inse det eller fundera på vem jag ska rösta på... Jag brukar ju ha som princip att rösta på en ung finlandssvensk kvinna. Viktiga frågor för mig just nu är dagvården, familjelivet, jobben, kollektivtrafiken, bibliotek, hälsovård och annan offentlig service, friluftsmöjligheterna i stan och förstås socialpolitiska frågor. Jag är säker på att den rätta kandidaten finns, men jag måste bara hitta henne.

Ny vecka

... Och så är ännu ett veckoslut bakom oss. Ett härligt veckoslut hemma med familjen (och några timmar jobb på lördag). Vi har varit ute, badat bastu, sett på mumin och såklart sett på Mello-finalen! Robin Stjernberg levererade och jag önskar honom lycka till i Ukraina i maj! Skitbra låt har han och ett sådant otroligt självförtroende på scen.

Jag blir så otroligt berörd av att läsa Elaine Eksvärds inlägg om sin dotter som har Williams syndrom. Elaine är så klok i sina ord så inget av det jag säger kan mätas mot hennes ord men jag vill i alla fall säga att Elaine och hela hennes familj har sådan tur att ha varandra. En funktionsavvikelse kan vara en superkraft, som Elaine skriver. Det handlar mest om att skapa förutsättningarna för att barnet ska kunna göra det mesta av sina egenskaper och sin personlighet.

10 mars 2017

Nu är den här bilden tagen redan i måndags om jag ska vara helt ärlig, i dag morse vid samma tid var det ännu ljusare! Klockan är inte ens 7 och det är redan ljust ute! Man blir som en ny människa.

Jag längtar tills de där högljudda maskinerna som sopar bort sanden från gatorna och trottoarerna ska komma fram igen. Lika mycket som flyttfåglarnas återvändo är de ett säkert tecken på att våren är här! Och den där känslan när man inser att man står på bar asfalt igen för första gången på ett halvt år! Ljuvligt. Våren är utan tvivel min favoritårstid. Jag tycker speciellt mycket om majmånad, det är liksom då det kulminerar. Jag längtar redan efter vårens första cykeltur. Och att känna solens strålar värma ansiktet. Ljudet av porlande vatten, åh, det är så underbart.

I år har vi tänkt att A ska få bekanta sig med en balanscykel, vi måste bara hitta en sådan åt honom först. Det skulle vara ljuvligt om han vill följa med ut på promenad med hunden på sin egen lilla cykel istället för att bara sitta i vagnen. Min vision om att ha ett barn som tidigt börjar gå när vi rör oss ute har inte förverkligats. A sitter för det mesta i vagnen när vi är ute med hunden och när jag för/hämtar till/från dagis. Det handlar mest tror jag om lathet från oss vuxnas sida och också om att jag gärna upprätthåller ett visst tempo då jag går, fråga bara vem som helst som någonsin gått med mig. En två-åring hänger liksom inte med i det tempot. Men med balanscykel är det kanske annat.

Mellofinal!

På lördag klockan 21 smäller det. Då är det dags för final i årets Melodifestivalen och oh my god så bra bidrag det är i finalen i år!!!

Hela startlistan ser du här och du kan också titta på bidragen så som de såg ut i deltävlingarna. Det finns 12 bidrag i finalen och de är nästan alla verkligt, verkligt bra!

För min del kan vem som helst vinna. Eller nej, det finns ett bidrag som jag tycker att absolut inte hör hemma i finalen, men vi ids inte vara så negativa nu *host*det finns en plats för 87-åriga män och det är inte Melloscenen*host*.

Men eftersom nu ingen frågade så tänker jag berätta vilka mina favoriter är. Ace Wilder såklart, hon levererar kvalitet som alltid när hon är med. Mariette är jättebra och har en mäktig låt och Wiktoria också. Jon Henrik Fjällgren och Aninia kommer inte att vinna, men det är absolut den låten i årets startfält som jag skulle kunna lyssna på om och om igen utan att tröttna. Robin Bengtsson (det skadar ju inte att han ser ut som en gud, förresten) ska definitivt vara i topp tre annars blir jag ledsen, he knows his shit och han är så otroligt självsäker på scen, det är underbart att titta på honom (och lyssna, förstås, det här är en sångtävling inte Sveriges nästa toppmodell). Lisa Ajax är också super! Åh, kan inte välja..! Det är tur att jag inte behöver göra det heller, jag kan bara titta och vänta med spänning på att få veta vem som tar hem det.

Okej, men här kommer en tippning i alla fall: i topp tre finns Mariette, Bengtsson och Ace Wilder. Så. Vad får jag om jag har rätt?

Det kan vi i alla fall konstatera redan nu, att om Sverige bara skickar någon av de elva deltagare som man kan ta på allvar *host*87-åringen kanske inte ens lever i maj*host* så kommer de igen att tillhöra tio i topp i ESC.

Ifall nu någon undrar så kan jag berätta att nej, jag har inget bättre för mig på en lördag klockan 21. Jag sitter där i soffan och tittar på mello! Jag älskar det! Bättre tv finns knappt.

Holmström om kvinnodagen idag

Den fantastiska författaren Johanna Holmström skriver i en kolumn för Svenska Yle idag om den internationella kvinnodagen, sin personliga relation till feminismen och exakt varför kvinnodagen behövs.

Jag citerar:

Varje generation måste föra sin egen kamp för att jämställdheten ska gå framåt och det är där vi är just nu. Det vi ofta glömmer är att hårt vunna förmåner mycket väl kan försvinna i ett trollslag medan vi lutar oss tillbaka och tänker "Jaha men det är ju fixat då! Skönt!"

Låt oss inte låta den internationella kvinnodagen bli ännu en dag av "grattis, lite blommor varsågod!". För den står för något helt annat. Att gratulera en kvinna på kvinnodagen är som att gratulera en hiv-positiv på internationella aidsdagen. Tack, liksom. Nej, det är bättre att du till exempel läser på om Rachel Edgren eller Katherine Johnson eller bekantar dig med till exempel abortlagstiftningen i olika länder i världen eller varför inte funderar en stund på varför det ska vara så förbaskat lång väg för så förbaskat många kvinnor i Finland och världen till närmaste förlossningssjukhus.

Ännu en bok av Liane Moriarty

På veckoslutet, som för övrigt var det lugnaste vi har haft sedan flytten i mitten av januari med noll program, bara promenader, gunga i parken, bastu, tv-slöande och sådant härligt, så började jag läsa Liane Moriartys bok Tre önskningar. Det är den tredje boken av samma författare som jag läser och jag rekommenderar Moriartys böcker varmt åt alla som vill ha en bra men inte för allvarlig bok. De här böckerna är främst av alla roliga men också lite tragiska, kanske kan man prata om svart humor. Det är svårt att förklara. Jag såg att HBO har gjort en tv-serie av Big Little Lies (Stora små lögner) som är den bästa av de tre böckerna jag har läst av Moriarty. Historierna hänger inte ihop så det är bara att börja med den bok man råkar få tag på. I Helsingfors hittar man i alla fall de som jag har läst på biblioteket.

Ny vän

Okay så jag har fått en ny vän. En Honor 8-telefon. Den ska bli min nya allt. Jag har gett upp tanken om at ha en pekplatta och telefon skilt, A har mer eller mindre tagit kontroll över min iPad mini och min iPhone 5 började få riktigt dåligt batteri så jag bestämde mig för att byta. Hade inte T sagt att Honor 8 är lika bra eller bättre men för mindre peng så hade jag eventuellt gått in för en Iphone SE men jag är nöjd att han rekommenderade den här modellen åt mig. Riktigt användarvänlig, rätt storlek på skärmen och ok kamera.

I brist på bildmotiv: varsågoda, en bild på ett tangentbord. Den enda kopplingen till texten är att bilden är tagen med just den nya telefonen.

Iphonen var riktigt bra i fyra år, men som sagt så orkade inte batteriet med längre. Jag klarade mig inte ens igenom en arbetsdag, då jag knappt använder telefonen, utan att behöva ladda... Det fungerar inte.