Vi åker!

Idag är det andra bullar som gäller! Vi åker först hela familjen åt ett håll, sedan åker hunden åt ett annat håll och imorgon bitti åker vi mot Jakobstad! Det ska vara släktträff.
Eventuellt kommer det lite mysiga bilder under vår lilla minisemester i kära Finland.

Snowden som alla andra asylsökande

Har ni hört om en man som heter Edward Snowden? Jo, han är en sådan där typ som kom underfund med att USA håller på och spionerar på en massa personer, inklusive dej och mej. Han gillade inte det, lämnade landet och gick sedan ut med sin historia till The Guardian. Det här var ett par veckor sedan. Numera vet man inte riktigt var mannen är, men man vet att USA vill ha tag på honom och att de kommer att ställa honom inför rätta. Spionage kallar de det.
Nu tycker jag, precis som Snowden, att det som USA hållit på med är helt oacceptabelt. Inget land ska få läsa mina, dina eller någon annans mejl sådär bara. Oavsett hur mycket de påstår att det görs för att förhindra terrorattacker. Nuff said.

Snowden har sökt asyl i flera länder. Skydd. Fristad. Han vill inte åka tillbaka till USA utan vill att något land ska låta honom stanna. Här ser man vilka länder han har sökt asyl i. Finland är ett av länderna.
År 2012 var det 3 129 personer som sökte asyl i Finland. Några tusen personer per år brukar antalet ligga på. Orsakerna till att söka asyl är många. Krig i hemlandet, politisk förföljelse, en sexuell läggning som inte accepteras i hemlandet, en minoritetsställning som gör det omöjligt att leva tryggt i landet etcetera. Orsakerna är många, alla asylansökningar behandlas på samma sätt. Reglerna kan du läsa här.
Plötsligt står Finland inför det att en person med amerikanskt medborgarskap söker asyl här. Det tycks vara något fint att vara amerikansk medborgare som behöver skydd. För plötsligt vill exempelvis De grönas Anne Bland att jo, kom hit till oss!
Däremot har exempelvis inrikesminister Päivi Räsänen sagt att njae, Snowden är nog en asylsökande som alla andra och ska inte få någon specialbehandling.
Människor är människor. Det finns ingen som helst orsak att ge asyl åt en man som misstänks för brott i sitt hemland och riskerar ett långt fängelsestraff eller något ännu värre, men inte ge asyl åt andra som sitter i exakt samma stol förutom att de kommer från länder som inte anses lika mediesexiga som USA.
En asylsökande är en asylsökande.

Sen tycker jag givetvis att det nog är mer än konstigt att omvärlden låter USA fortsätta med sådant här, att spionera på människor världen över, utan att säga ifrån.

Barbie som hon kunde ha sett ut

Hur kul är inte det här? Artisten Nickolay Lamm har skapat en barbiedocka enligt "the average American woman" - vilket väl är typ the average European woman också, eller hur? - och så visar Huffington Post oss hur enorm skillnaden faktiskt är. Den "nya" dockan ser ut ungefär som du och jag och några kvinnor vi känner. Helt average. Eller så ser den inte alls ut som du och vet du det är också helt okej! Och den egentliga barbiedockan ser ännu smalare ut när den ställs bredvid en average-docka på det där viset...

Jag har också lekt med barbiedockor som barn. De är smala. Det var kanske ingenting man tänkte på då, åtminstone inte som att "så här måste jag se ut som vuxen". Men visst, vi påverkas av allting omkring oss hela tiden.
Varför skapades ens barbiedockan som så smal till en början? Det är ju helt vansinnigt.

Sommarprataren Gardell

Jag har verkligen haft glädje av min nya Iphone, må jag säga. Jag köpte den i mars men inser nu sakta att det måste ha varit ett av mina bästa inköp någonsin! För nu kan jag hålla på med sådant som att lyssna på sommarprat när jag är ute med hunden (ja, jag tjatar men jag är faktiskt glad!).
Igår lyssnade jag på Jonas Gardell i P1. Jag skrattade ibland högt, ville nästan gråta ibland.
Gardell pratar om hur han blev biten i näsan av Astrid Lindgren (skratt), hur andra människor så lätt förstör för oss genom att säga att sådär kan man inte göra, hur det är viktigt att bara göra trots att andra säger att man inte ska/kan göra så, hur det är att inse att man faktiskt är värdefull som man är (tårar), hur han träffade Meryl Streep och gjorde bort sig på kuppen (skratt) och lite grand också om Torka aldrig tårar utan handskar och hur det var att vara gay i Sverige på 80-talet (tårar - trots att jag sett och läst flera intervjuer med den här mannen och också sett tv-serien).
Så om du som jag har tillgång till en vettig apparat med vilken du kan lyssna på det här sommarpratet - gör det!

Sen måste jag också tillägga att det är fantastiskt det här att inse hur mycket man kan lära av personer som inte alls är som en själv är. När jag stod där med öronpluggarna i öronen beredd att gå ut så tänkte jag först knäppa på Sarah Dawn Finers sommarprat för hon är ju ung och kvinna och sådär så jag håller säkert med allt hon säger och känner igen mig totalt. Sedan tänkte jag att, hmm. Gubbe, 50 år, gay. Hur mycket har jag gemensamt med honom? Typ ingenting. Och ändå var det så skönt att lyssna på just Gardell. Jag kände igen mig i massor och där jag inte kände igen mig så lärde jag mig något nytt och fick en helt ny infallsvinkel på livet.
Någon dag ska jag lyssna på Sarah Dawn Finer (skriver ut hela namnet för jag kan aldrig komma på vad som ska stå som efternamn då svenskarna skriver sina namn på det där viset). Min poäng var bara den att det är sant det som sägs om att man inte ska lyssna på eller diskutera endast med personer håller med och tror sig kunna enkelt relatera till. Vad lär man sig egentligen då? Ofta väldigt lite.

Våldet mot kvinnor

Många män (och kvinnor) klarar inte av att det i offentligheten diskuteras våld mot kvinnor. De tycker nämligen att man inte får diskutera sådant för män utsätts också för våld. Att man alltid måste diskutera våld mot båda könen om man ska diskutera våld överhuvudtaget.

Nu tänker jag ändå diskutera våld mot kvinnor. För vet du vad? Jag vet att män misshandlas. Jag vet att män mördas och jag vet att män våldtas. Men jag vet också att våldet mot kvinnor tar sådana oerhörda proportioner och drabbar så ofattbart många att vi inte kan hålla tyst om det. Vi måste tala om det som ett skilt fenomen. Vet du att i en del länder och regioner i världen är det över 70 procent av kvinnorna som upplevt våld i ett parförhållande? Att bara under januari-april 2013 gjorde polisen 8 346 hemutryckningar som en följd av familjevåld? Det är cirka 70 per dag. Att den här midsommaren tillbringade kring 50 vuxna i Finland helgen på ett skyddshem - för att de är så rädda för sin partner. Största delen av kunderna på skyddshemmen är kvinnor. Visste du att den näst vanligaste typen av brott mot liv i Finland är då en kvinna dödas av sin partner? Jag behöver väl inte påminna dig om mannen som för ett par veckor sedan sköt sin hustru på öppen gata i Helsingfors? Svenska Yle valde att ge kvinnan skulden för det skedda genom att påpeka att hon inte anmält sin man trots att han förföljde henne.
Vi vet att våld i parförhållanden i en majoritet av fallen riktar sig mot kvinnor, också i Finland. Exempelvis 2007 handlade 71 procent av de fall av våld i hemmen som polisen fått vetskap om om just våld mot kvinnor över 15 år gamla. Antalet hemutryckningar som polisen gör som en följd av våld i hemmet ökar år för år.
Världshälsoorganisationen släppte för några veckor sedan en infografik över våldet mot kvinnor i världen. Det är skrämmande läsning, samtidigt som WHO också presenterar olika åtgärder som kunde minska våldet. Rapporten hävdar att familjevåld är något som har sina rötter i det faktum att kvinnor och män i få (inga?) länder är jämställda utan att det finns maktskillnader mellan könen. Rapporten är som sagt skrämmande men presenterar också lösningar. Det som skrämmer mig kanske mest är ändå att det i rapporten också sägs att vuxna personer som upplevt våld i hemmet som barn löper större risk att själva både drabbas av våld i hemmet i vuxenlivet och utöva våld i hemmet. Familjevåld går i arv. Jag kan tänka mig få saker som är sämre att ge sitt barn på vägen in i vuxenlivet än en vetskap om att våld hör till hemmet.

Nyligen redogjode Iltalehti för en undersökning som visade att en fjärdedel av de unga männen i Finland anser att våld är ok i ett parförhållande. Jag får en stark känsla av att åtminstone några av de här männen är just sådana som anser att våld mot kvinnor, det behöver man inte diskutera. För liksom jag fick en gång på käften och jag är man! Tanken om att det är okej att misshandla sin partner och tanken om att våld mot kvinnor är onödigt att diskutera som ett enskilt problem går hand i hand.

Våld mot kvinnor har en massa direkta följder för kvinnorna som drabbas och för den som slår samt alla runtomkring. Barn i främsta hand. Fysiska skador, psykiska skador, rusmedelsproblem, oönskade graviditeter. Men våld mot kvinnor är också ett strukturellt problem. När männen tar till knytnäven för att hålla kvinnan i styr så hindrar de hennes liv. De styr över henne. Ofta vågar hon inte gå därifrån just för att mannan styr över henne med sitt våld. Så länge vi påstår att det är fel att diskutera våld mot kvinnor som ett enskilt fenomen så blundar vi för den uppenbara maktaspekten i det hela. Det att män fortfarande i hela världen använder våld som en metod för att kontrollera kvinnor.
Att säga att vi inte får tala om våld mot kvinnor för att män minsann också utsätts för våld är som att säga att vi inte får tala om alla som dör i flygolyckor varje år och hur man kan göra flygandet tryggare för att människor minsann dör i bilolyckor också. Vi måste tala om det här enorma problemet med dess rätta namn. Det betyder inte att vi förringar våldet som män utsätts för.