Bröstsvett big timez!

Jag vet inte om det är hormonellt eller vad det handlar om, men mina bröst svettas like crazy i den här hettan. Jag har aldrig upplevt något liknande. Obviously sover jag naken, men jag måste ha mitt nattlinne som en haklapp på och mellan brösten och upp till hakan för annars vaknar jag genomblöt (nattlinnet suger upp vätskan). Jag svettas också mellan magen och brösten och det kan jag förstå, där bildas ju en instängd grop - men mellan boobsen och på bröstkorgen? Vad är upp med det?

Bebisen sparkar för övrigt hela tiden numera. Eller sparkar är väl att ljuga, mera som att hen bugrar konstant. Men jag har nog ingen aning vad som är vad, fot, hand, huvud eller bak - I don't know.

Brio Go!

Det har hänt. Vi har fått hem barnvagnen. En vinröd Brio Go. Vi fick den till nedsatt pris och terränghjul på köpet (det betyder att de inte svänger, utan bara snurrar rakt fram - vilket man vill på vintern eller i svårare terräng) och älskar den. Nu rullade vi ju bara den från affären till spårvagnen och sedan från spårvagnen några hundra meter hem, men den är underbar. Enkel, inga extra finesser, snygg, kvalitet, bra pris - vi älskar det! Så är det ju ett plus att den är köpt i en affär som specialiserat sig på bebisgrejer, belägen i Helsingfors. Om vi någonsin får problem, något går sönder eller dylikt vet vi vart vi ska vända oss.
Den här ska vi göra många långa promenader i vinter som sommar. Med sittdelen (som man kan vända fram eller bak hur man vill) kan man ha vagnen tills ungen är tre. Nu gäller det att börja träna med hunden så hon fattar hur det gäller att röra sig då man har en sådan här med på kisirundan.
Och jo, vi köpte regnskydd och däckskydd.
Här kan man läsa mer om Brio Go.
Skötväskan är inte Brios.

Kontrollbehov är inte gulligt, det är våld

Med risk för en upprepning av kaktusgate tänker jag nu ta bladet från munnen och komma med lite kritik riktat direkt mot en finlandssvensk popsångare. Isac Elliot, 13 år gammal och med en stor fanskara i Finland och ett visst rykte också i de övriga nordiska länderna, släppte nyligen en singel. Låten heter Baby I och liknar till sitt sound och budskap pojkens tidigare låtar. I korthet handlar den, precis som de tidigare låtarna, om kärlek mellan en tonårspojke och en tonårsflicka.
Isac Elliot och hans team har helt tydligt hittat det som säljer, stora känslor och löften om evig kärlek. De som köper är huvudsakligen tonårstjejer.
Den nyaste singlen Baby I släpptes för några veckor sedan och sedan dess har åtminstone Radio X3M spelat den flitigt. Jag har ett visst intresse för fenomenet tonårskärlek, flickor, pojkar, budskap i populärkulturen och vad det egentligen är som kidsen nuförtiden lär sig via alla andra kanaler än skolan. Och jag vet att Elliot är omåttligt populär i Finland. Därför har jag lyssnat lite extra noga på orden i låten för att ta reda på vad den här 13-åringen säljer till fansen. Och jag är både besviken, frustrerad och arg.
Det finns ett par orsaker till min ilska, besvikelse och frustration. För det första: den här killen är 13. Han vet inte ett skit om vad kärlek är. För det andra: de som betalar för det här vet inte ett skit om vad kärlek är och ska inte behöva funder på det heller. Men jag antar att det inte är den som säljer som är dum i huvudet utan den som köper, så det kan jag låta passera.
Men. Det är inte temat som gör mig mest arg. Det är orden, budskapet. Låten går ut på att flickan som Elliot (antar att det är han själv som är "I") är kär i egentligen vill vara med någon annan, men Elliot har bestämt att nej, hon ska vara med honom. Och med "vara med" så menar jag då älska, hur nu en 13(?)-åring vet något om vad det innebär.
Det är relativt oskyldigt i början

"I can’t help losing faith when you say that you love me so much as a friend
You don’t know how it hurt to pretend when I see you make the same mistakes all over again"

men fortsättningen är som tagen ur en dålig thriller där en avundsjuk ex-man har bestämt att kvinnan inte ska få leva sitt liv som hon vill utan det är han som bestämmer

"Baby I-I-I-I-I
I would lie-ie-ie-ie-ie
If I told you you’d be better off with someone else
Baby I-I-I-I-I
I would lie-ie-ie-ie-ie
If I said I never miss you when I’m by myself
So tonight I will try. I will open your eyes
’Cause I know that you’d be better off with me instead"

"För jag vet att du får det bättre om du är med mig istället"?!

"So here I am without my armor
You can stab me if you want to
But I won’t hold back no more, no no, no no
The truth is that I have always loved you
I’d be a liar if I don’t tell you, ooh"

"Du kan knivhugga mig om du vill, jag kommer ändå inte att backa undan"?!

Det här är stalkervarning big time. Det här är inte kärlek. Det här är ett sjukt kontrollbehov, det här är orden som kommer från en man som inte tolererar att en kvinna själv väljer vem hon är med. Det här är sådant man säger när man utövar makt över en annan person.
Elliot, det är inte upp till dig att bestämma vem flickan du "älskar" har det bäst med, det är upp till henne att bestämma. Ingen annan.

Orden i låten är sådant en man kan säga till en kvinna (pojke till en flicka, man till en flicka) och vi reagerar inte för det är en del av strukturen. Männen bestämmer. Till och med över vilka män en kvinna/flicka umgås med, "älskar". Det är liksom gulligt, charmigt när en pojke kontrollerar en flicka på det här viset. Tills det går så illa att han tar till våld för att styra över henne och vem hon umgås med och vem hon bryr sig om. Då tvingas hon söka sig till ett skyddshem och då blir det familjevåld. Då är mannen svartsjuk och maktgirig. Men ser ni, det börjar här. Det börjar i 13-års åldern. Med en 13-årig pojke som sjunger om hur han älskar den här flickan så mycket och därför vet bättre än hon själv vem hon ska vara tillsammans med.

"Men det är ju bara en låt" tänker ni nu. Nej, det är inte bara en låt. Det är en del av det samhälle vi lever i. Våra skyddshem är överfulla av kvinnor som tvingats söka sig bort från en man som kontrollerar dem. Statistik från några år tillbaka tyder på att 20 kvinnor per år dödas av sin partner. 100 000 kvinnor lever under hot om våld eller med våld i parförhållandet. Det är inget vi ska låta 13-åringar sjunga om och det är inget vi ska låta tonårstjejer lyssna på och inte oroas över att de tycker det är gulligt. Det är inte gulligt. Det är något vi ska ta på största allvar för det förstör liv. Det dödar kvinnor varje år.

Jag smälter bort...

Alltså det här är fan inte roligt längre. Den här värmen. Jag har aldrig upplevt något liknande och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag längtar till jobbet där det finns luftkonditionering, så att jag skulle kunna få uppleva normal temperatur åtminstone i några timmar... Minst en gång per natt vaknar jag i full panik, genomblöt och intrasslad i lakanet (täcket strittade för några nätter sedan), får inte luft och vet inte om jag är död eller levande för jag är så varm och så yr och så tung. Minst sju gånger per natt vaknar jag och har sådan ångest att jag vill gråta, försöker hitta en torr fläck på madrassen, vänder på dynan för att få fram en torr sida (men när det börjar närma sig morgon så hittar jag ingen sådan längre)...
Det här veckoslutet har jag svettats mer än under min hela livstid. Vi hade gäster hela lördagen och det var så varmt i lägenheten att blommorna som folk hämtade omedelbart vissnade. Natten till lördagen hade jag dessutom sådant sendrag som jag aldrig upplevt i vaden. Jag har fortfarande en grym värk i hela högra benet efter det...
På söndagen tillbringade vi några timmar vid havet. Vi åkte ut till klipporna utanför Nordsjö, för första gången den här sommaren, simmade och åt picnic (det som blev kvar från lördagen). Och brände oss som fan. Dessutom: eftersom det var så varmt hade jag på mig en gravidklänning. Utan leggings under. Det resulterade i att mina innerlår skavade mot varandra när vi gick så jag fick stora sår på insidan av båda låren (jag går aldrig omkring i bara klänning normalt). På söndagskvällen hade jag alltså bränt mig i solen på så gott som hela kroppen, jag hade skavsår på låren som sved som fan, jag hade varmt som aldrig förr, det var 30 grader i bostaden, jag hade grymt ont i hela högra benet av sendraget... Jag trodde inte jag skulle kunna sova alls, men jag har nog sovit små snuttar under natten. Nu känner jag inte längre om jag är trött, håller på att svimma av värmen, har vätskebrist eller är hungrig. Jag bara försöker överleva en minut i taget.

Det här är inte roligt mera.

Vårt paradis på jorden, klipporna utanför Nordsjö.

Sommarprat i P1, Athena Farrokhzad

P1:s sommarpratare fokuserar mycket på rasism och diskriminering i år. Det är bra. Athena Farrokhzad konkretiserar i sitt sommarprat rasism såhär:

”Rasism är när jag som fem år gammal kommer fram i glasskön under midsommarfirandet, och hör kvinnan som delar ut glassar till barnen i blomsterkransar, säga till sin kollega: Sådana är de, de äter all glas och så blir det inga kvar till de svenska barnen”.

och så säger hon att hon gärna skulle prata om sådant som träd, dikter, hennes små personliga problem och bekymmer i livet med mera, men att eftersom världen ser ut som den gör så måste hon prata om rasism.

Lyssna här.

Boktips!

På min nuvarande arbetsplats finns en hylla dit folk får hämta böcker och från vilken man också får ta böcker. Jag har plockat med mig hur mycket som helst därifrån. Dessvärre har jag inte fört dit så mycket - men det beror helt enkelt på att jag promenerar till jobbet och helst inte släpar med mig något extra.
Poängteras bör ändå att böcker jag/vi inte ska ha mera brukar jag föra till biblioteket, det ligger mycket närmare än jobbet. De flesta bibliotek i huvudstaden tar emot böcker, ibland så att de tar in dom i systemet, ibland så att du helt enkelt kan lämna dom i en hylla och så kan andra medborgare plocka med sig dem därifrån.

Hur som helst: nedanstående bok plockade jag med mig hem från jobbet en dag i vintras. Nu har jag börjat läsa den, det går långsamt eftersom jag trots allt jobbar några dagar per vecka plus att vi har massor annat på gång nu med bröllopet, bebisen, det har varit flytten med mera. Men det här är just en sådan där bok man läser när man har 5 minuter över och hinner lägga sig i sängen/soffan/hängmattan (jo vi har en sådan på balkongen) för att vila en stund. Handlar om en kvinna som, nu kommer det att låta konstigt, får ett samtal från sitt liv som vill träffa henne för en diskussion om just hennes liv. Ja, det är lite knasigt... Men den är full av enkel humor (inte enkel men liksom lättsam) och så otroligt lättläst.
Kuriosa: jag började också läsa Is av Ulla-Lena Lundberg men den var på tok för tungrodd för att platsa i mitt liv just nu, så där gav jag upp efter ett tiotal sidor. Kanske jag återkommer till den i ett lämpligare skede.

Cecelia Aherns The Time of my Life

Bebisblogg

När jag visste att jag skulle bli mamma började jag leta efter och läsa en del bloggar med temat föräldraskap. En bra blogg jag hittade i samband med det var det underbara paret Lagergrens blogg. De har nu precis fått sin lilla bebis och lever i den där bubblan som alla säger att man hamnar i de första dagarna/veckorna?.
Jag försöker föreställa mig hur mina tankar kommer att se ut då när vi precis fått vårt barn, men kan inte. Det är väl en av de där sakerna i livet man inte kan tänka sig före man upplever det.

Svettigt

Det kanske enda negativa med att bo på sjunde våningen (förutom det faktum att jag ofta får svindel när jag tittar ner från balkongen för länge) är att varm luft tenderar att färdas uppåt. Här är varmt. Man får liksom ångest då man kliver in i hissen på första våningen, åker upp till sjunde, dörrarna öppnas och man får en vägg av tjock, het luft i ansiktet. Det är riktigt eländigt.
Men, det positiva är att vi kommer att ha varmt i vinter också! Hurra för mig!

Försök nu sen sova i 27 grader...

Ingen äter perfekt

Lästips: Soelas inlägg från i fredags. Om att äta rätt, vad nu det är.

Jag försöker att inte ljuga för mig själv. Ätstörningen sitter kvar någonstans djupt inne i hjärnan och gör sig påmind nu och då. Men i de stunderna försöker jag tänka som Soelas: jag äter hur jag vill för jag vet i grunden vad som får mig att må bra - ibland innebär det mycket ohälsosamma vanor, ibland vettigare vanor.

The magmonster

Bilden nedan tog jag i vecka 27+5, för en knapp vecka sedan. Jag är annars ingen tunika/kjol/klänning-typ men nu har jag börjat uppskatta och till och med köpa klänningar/tunikor. Det finns bekväma gravidbyxor, men jag är ändå lite varmare än normalt trots att sommaren inte varit varm, thank god, och det blir extra varmt med dubbla lager framme på magen (för att inte tala om hur mycket man svettas i den där lilla gropen som bildas mellan boobsen och den stora magen!!) så det är skönt med något lite luftigare på sig. Dessutom har jag skitsnygga ben som tål att visas upp!

Det börjar bli tungt nu. Det är mycket svårt att vända sig i sängen på natten, att komma upp från liggande/halvliggande ställning och att gå i trappor. Jag kan fortfarande komma ner på golvet och upp igen och jag kan knyta skorna, torka hundens tassar etcetera. Det hoppas jag klara av ända till slutet men vi får nu se. Och jag är fortfarande stark! Konditionen är väl ungefär den samma som i januari, har fortsatt promenera som tidigare så där lär väl inte hända så mycket förutsatt att jag kan fortsätta promenera (nu bråkar höften igen, men jag håller tummarna för att det kommer och går).
Nu känns det ändå tyvärr som om illamåendet är på väg tillbaka, har vissa riktigt jobbiga dagar emellanåt. Om jag hade sluppit illamåendet så hade jag kunnat säga att äsch, det är inte alls jobbigt att vänta barn! Men med det, och om det ännu blir lika illa som det var i några veckor då i våras, så kommer jag nog att ge den här graviditeten ungefär 7/10 i vitsord. Allt det andra har jag klarat av, men det är fan inte roligt att må dåligt.

Håret växer också! Ljuvligt!

"Hemma hos oss gör vi hur vi vill!"

Svenska Yles nyheter publicerade igår en text som handlade om en studie som visar att hur du än vänder och vrider på det så är det fortfarande kvinnorna som har det största ansvaret när det gäller att ta hand om hem, barn, matlagning, tvätt och så vidare. Finland ingick inte i studien, så vi ska inte börja dra för långt gångna slutsatser här nu. Men jag är så otroligt fascinerad av att läsa kommentarerna när just sådan här nyheter kommer. Inte bara för att kunna höhhö, sådana konservativa människor det finns utan också för att kunna jaha, inte undra på att det fortfarande ser ut såhär i statistiken när folk tänker sådär.

"Vad är problemet då? Varför måste kvinnor och män vara exakt lika? Vi är ju olika till naturen, acceptera det. Har inget emot lika rättigheter men feminismen har ju inget grepp om verkligheten." skriver signaturen Jag.

"Män står fortfarande för lejonparten av en familjs inkomster...oftast!" skriver signaturen KK.

"Det finns en orsak till att det heter kvinnogöra. O andra sidan ser man inte kvinnor allt för ofta serva båtmotorn, klippa gräset, byta däck på bilen eller fixa oljepannan. Varför krävs ingen jämställdhet i dessa arbeten? Eller anser fruntimmren att dessa jobb inte är lika mycket värda som att fylla och tömma bykmaskinen?" skriver signaturen Ragnar.

"Är inte alls överraskad över undersökningens resultat, såhär har det alltid varit och kommer högst troligen också att vara i framtiden, kvinnan jobbar mera i hemmet, mannen mera utanför hemmet och sköter oftast reparationer och underhåll. Varför i dagens läge försöka ändra på allting, sådant som fungerat i generationer är högst antagligen väl utprovat och visat sig vara den bästa lösningen, för de flesta. Att det sen alltid finns undantag är helt klart, huvudsaken är ju att arbetet och sysslorna löper och alla är nöjda." skriver signaturen Realist.

Det finns tre typer av åsikter när man diskuterar fördelningen av arbetet i hemmet. De som tycker att jo kvinnor gör mera men så har det alltid varit och ska alltid vara för att kvinnor av naturen är bättre på det/kvinnor tjänar mindre pengar i arbetslivet/kvinnor inte klarar av de tyngre sysslorna som byta däck på bilen etcetera/kvinnor ju vill göra det och de som tycker att det där stämmer inte för JAG är man och JAG brukar nog diska hemma!!! och de som tycker att hmm, här har vi ett problem, hur ska vi tackla det?

Jag är helt för att par själva bestämmer vem som gör vad i hemmet, det har inte jag något att göra med. Men vi kan inte blunda för att det faktum att de flesta par fördelar arbetet just så att kvinnan har huvudansvaret hemma och att det här ställer till det också utanför hemmet. Det är liksom inte så att jag försöker pracka på folk jämställdhet i hemmet för att jag tycker att jämställdhet är en så otroligt fin ideologi, det är för att brist på jämställdhet i hemmet på riktigt orsakar problem också utanför hemmet.
Jag vet mycket väl att det finns kvar par där båda anser som signaturen Ragnar ovan att "det heter kvinnogöra av en orsak" men jag vet också att de flesta par har aldrig bestämt att såhär orättvist ska det vara - det har bara blivit så. Ofta händer det senast när det föds barn i familjen. Man bara liksom glider in i det av misstag och så tio år senare vaknar man upp och inser att det gick just som det inte skulle gå. De flesta vill ju leva jämställt, det är jag helt övertygad om. Och ett bra sätt att få folk att vakna upp och inse att shit, vi är inte alls jämställda är att tala om det. Därför välkomnar jag statistik som i artikeln.

Jämställdhet i hemmet är något fint, något att skryta med och vara stolt över. Men det handlar också helt på riktigt om hälsa, lycka, rättvisa, trygghet, kärlek.

Årets mammalåda!

Vår moderskapsförpackning kom äntligen! Jag skämtar inte, det tog över fyra veckor för den att hitta fram. Jag beställde nämligen den ungefär samtidigt som vår adressändring trädde i kraft och posten ser tydligen inte till att paket som företag skickar verkligen hittar fram efter att man har fått en ny adress (så skrev de faktiskt till mig när jag började efterlysa paketet), så jag måste gå några rundor via posten och FPA, bara för att tilll sist få en kod av FPA med vilken - TADAA - jag fick ut paketet i posten som finns precis utanför vår dörr. Undrar just hur länge paketet låg där... Lär väl aldrig få veta.
Hur som helst, det är när man sitter där på golvet och packar upp den här lådan som man inser att a) vi ska faktiskt få barn om mindre än tre månader och b) jag älskar det som finns kvar av välfärdssamhället!
Det är sjukt hur mycket stuff det finns i lådan. Det mesta är kläder i olika storlekar, men också någon kräm, tygblöja (T påstår att han aldrig kommer att röra i den, men vi får se vad han säger om den saken när han för n:te gången under samma dag bär ner en påse med använda plastblöjor till soporna), lakan, bitleksak, amningsskydd etcetera. Största delen av kläderna är hur fina som helst, men så finns det också några, tja... Mindre fula plagg i högen. Jag menar, när kom 70-tals orange tillbaka i mode?
Anyways - det är helt fantastiskt att vi i Finland har den här tjänsten. Helt underbart att liksom bara hej myndigheterna, vi ska få en unge och har ingen aning om vad man behöver för att hålla en sådan i liv, kan ni skicka den där lådan med det viktigaste? och myndigheterna bara såklart, här varsågoda!
 

Själva lådan är ett konstverk i sig! Och så kan man ha den som SÄNG!

Halaren (ursäkta, overallen) är helt ljuvlig!

Bodys i ALLA storlekar!

Vattengymnastik!

Jag antar att jag fortfarande har mycket energi och är relativt smidig för att vara gravid i sjunde månaden, åtminstone om man ska tro på populärkulturens beskrivning av vad det betyder att vara gravid. För det tackar jag min unga ålder, alla promenader och lite lätt tänjande som jag håller på med varje dag. Och kosten, den är väl helt okej om inte perfekt.
Men någon desto vidare träning har jag inte haft tid för under juni och juli. Och nu börjar det kännas ganska lönlöst att ta sig till någon gruppträning för det är så oerhört svårt att veta vad jag orkar med och vad jag ens kan göra. Däremot anmälde jag mig till Folkhälsans vattengymnastik för gravida. Ett par gånger torde jag hinna gå i augusti och september före D-day.
Vattengymnastik marknadsförs som den optimala träningen för gravida, så det blir säkert mer än bra.

Nu återstår bara problemet med vad jag ska ha på mig. Mina bikinis torde vara helt för små eftersom mina boobs är typ tre gånger så stora som förra sommaren och en hel simdräkt får jag inte över magen... Blir väl att köpa något nytt igen.

Ärlighet varar alltid längst

Jag visste egentligen redan för flera månader sedan att det skulle misslyckas. Inte skulle jag kunna hålla det hemligt för T. Att han skulle iväg på svensexa den här lördagen, det vill säga. Det var väl för någon vecka sedan som det sedan blev klart för honom att det ska sker nu det gångna veckoslutet...
Huvudsaken är i alla fall att han hade roligt, programmet var bra, inget drama, ingen fick ont, och som bonus lyckades han dessutom ta sig till jobbet imorse.
Själv tillbringade jag några timmar på lördagen på massage, sushi och Ben & Jerry's med en kompis. Det var underbart och just vad jag hade önskat mig. Inga fester, inga happenings. Bara lugn och ro. Härligt.

Kvinnors och mäns lön

I Hbl har det under de senaste veckorna varit livlig debatt om kvinnors och mäns lön, bland annat på insändarsidorna. Mannens euro är 80 cent för kvinnan. En del debattörer hävdar att "så kan man inte säga", andra att det är helt falskt, en del att visst är det just så och en del att vi måste sluta tjata om det här nu för vi lever i ett fritt land och alla kan faktiskt få den lön de vill ha.

Jag förstår, och det gör nog precis alla med en normal vuxen människa hjärna, att alla kvinnor inte har mindre lön än männen har. Jag vet att min timlön är betydligt högre än många mäns. Men jag vet också att statistiskt tjänar kvinnor mindre än män och det beror på hur många saker som helst. Till exempel att kvinnor oftare har deltidsavtal, men också för att de oftare är till exempel kommunalt anställa inom vårdbranschen och den timlönen inte är något att skryta med.

Det är ett problem att kvinnor statistiskt ofta tjänar mindre per timme och per månad och per livstid. För det skapar en obalans. En obalans som påverkar samhället i stort. Exempelvis har kvinnor svårare att klara sig självständigt, statistiskt sett. Och det gör till exempel att flickor uppfostras att hitta en man åt sig snabbt och tyvärr ofta uppmanas hålla fast vid också en man som inte passar dom, för hur ska du annars klara dig? Kvinnor har också mindre ekonomisk makt på grund av den här obalansen. Kvinnors insats i samhället värderas lägre för hon gör bara sådant där skitjobb. Kvinnor tar ut mera av föräldraledigheten/är oftare hemma med sjuka barn för hennes lön är ändå lägre. Kvinnor förväntas göra jobb för dålig lön för hon är inte ovärderlig som närvårdare.

Pengar är makt, det kan ingen blunda för.

Det är synd att så många hellre vänder debatten till hur små skillnaderna är, varför de inte spelar någon roll och vad kvinnor kan göra för att inte få en så dålig lön (=sök dig bort från de lågbetalda jobben - jovisst men vem ska då torka gamla människors rumpor?) istället för att vi skulle diskutera hur vi kommer till en mer jämställd arbetsmarknad.

Jämställa löner är oerhört viktigt för ett jämställt samhälle.

Torsdag i solen

Har man inte internet hemma så gäller det att hitta på sysselsättning. Jag har fler lediga dagar än jobbdagar den här veckan och idag bestämde jag att vädret var optimalt för att ta hunden under armen, åka buss några hållplatser och sen tillbringa några timmar i solen, vid havet. Årets första uteglass åt jag också: Mövenpicks vitchoklad och jordgubb - för 5,10... Gott, men kanske inte sååå gott.

Sen gick jag ända hem. På vägen var det en snubbe som hade velat ha mig som fotomodell i någon katalog för gravida/nyblivna mammor och jag bara eh, nja kanske inte...

Frisyren, vagnen och allmänt rådd

Nu är det varmt, för varmt.

Men det här är inte en blogg om vädret, det här är en blogg om mig. Idag ska T och jag göra det som vi planerat att göra sedan mars ungefär: välja barnvagn! Vi har bara haft så mycket annat på gång, men NU ska det ske.

Dessutom träffade jag idag en frisör och vi pratade bröllopsfrisyr. Ungefär såhär har jag tänkt mig (bilden nedan) men hon menade att lockar blir bra. Jag hittade ett underbart hårsmycke för en tid sedan och det ska i alla fall vara med.

Sådär i övrigt går bröllopsförberedelserna inte riktigt så smidigt som vi hade hoppats. När en sak skiter sig så skiter sig allt... Men jag försöker att inte förlora allt hopp. Huvudsaken är trots allt att T och jag faktiskt blir ett gift par och att vi får fira det med dom vi vill fira det med! Och det ska vi nog lyckas med. Resten spelar inte så stor roll.

Hur man gör den här hela vara med barn-grejen

Jag behöver alla tips jag kan få när det gäller hela det här hur man gör när man håller ett barn vid liv och gärna också uppfostrar hen så att hen klarar sig som en någorlunda balanserad individ i samhället. Och Elaine levererar just sådana tips med jämna mellanrum! Jag älskar också diskussionerna på hennes blogg.

Och det är ju bara en underbar bonus att Elaine och hennes man Gustav verkar vara ett så jäkla bra par, lyckliga och i balans.

Elefanten i vardagsrummet

Genast när vi hörde att vi får flytta så bestämde vi att vi köper ny soffa. En massiv soffa. Och så efter lite velande bestämde vi att ta några av våra hårt förtjänade vuxenpoäng och slänga ut dem genom fönstret och så gick vi och beställde en enorm soffa på en internetaffär, betalade för den och litade på att den nog kommer om några veckor. Sådant där kommer vi att se tillbaka på på äldre dar och undra hur vi vågade...

Men soffan kom! Vi fick den till ett pris som inte motsvarar något du hittar i en fysisk möbelaffär, så det var värt det alla gånger. Karlarna som hämtade den var så vänliga dessutom, stort plus!

Nu sitter vi typ 2 meter från varandra om vi sitter i varsin divan, men för det mesta sitter vi ändå nära varandra. Vi hade tur med sittbarheten också, den är helt perfekt hård!

Den nya soffan i kombination med vår enorma balkong, diskmaskin, utrymme och alla skåp gör att jag älskar det nya stället!

Fast internet ligger fortfarande nere... Det här inlägget tar sannolikt flera minuter att ladda upp.

Och jag har haft en hemsk dag idag. Gravidillamåendet gör mig fan helt handikappad..!

Den kan slängas ut med skräpet

Babytidningar. Dem finns det gott om. Jag har köpt och läst ett par olika, den på bilden är den senaste. Men jag blir lite besviken varje gång. 
Ok, mycket besviken.
De är nämligen så otroligt mammacentrerade. Det är mamma, mamma, mamma i alla artiklar och tips och råd. Och så pyttelite baby vid sidan om och så en eller två rader som handlar antingen om en pappa som har dåligt samvete för att han aldrig ser sina barn eller en pappa som "offrade" allt och nu förtjänar en fakin medalj för att han tog ut 3 månader föräldraledigt och blev "hemmapappa".
De här tidningarna verkligen bekräftar att genast när ett par blir till en familj så är det kvinnan som ska styra allt, ta ansvar för allt i hemmet.
T säger att "du kan ju bara skita i allt det och fokusera på de vettiga tipsen och råden" men det är så svårt när det jag främst vill ha tips om är hur man får vardagen att fungera någorlunda jämställt men det enda som tipsas om är hur mamma kan glömma allt vad nattsömn heter för det är faktiskt inte meningen att babyn ska sova hela natten igenom.

Kaksplus, juni 2014.

Internetmörker

Det är först när ens internet hemma plötsligt slutar fungera som man inser hur beroende man är av det. På telefonen har jag bara en mycket trög 3g-uppkoppling, så med den kan jag knappt komma in på Facebook! Oh well, det blir tid över att läsa böcker och fixa och dona på det viset i alla fall!
Den nya soffan kom idag och när karlarna som bar in den frågade "håller ni på och flyttar in" så tänkte jag först säga att "det har vi hållit på med i snart två månader" men så svarade jag bara att "jo, det gör vi". Hemmet är halvfärdigt, minst sagt...

När samhället sparkar på dem som redan ligger

I helgen såg vi Dallas Buyers Club. Så viktig film. Om när hiv började spridas. Och så väl gjord. Vilka rollprestationer, Jared Leto förtjänade sin staty flera gånger om. Han borde förstås inte ha fått den för bästa manliga biroll, men så ser fortfarande filmvärlden ut. Manligt och kvinnligt är de enda kategorierna.

Den som ännu inte sett eller läst Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar ska definitivt göra det. Om när hiv kom till Sverige och homosexuella män började dö, bortstötta av samhället, sina enga föräldrar, släktingar. Det är så ofattbart att vi sitter här och debatterar om homosexuella ska få samma rättigheter som heterosexuella när vi vet hur illa samhället behandlade homosexuella för bara 30 år sedan. Vi har liksom chansen nu att ta avstånd från allt det och en gång för alla fastställa att vi är alla likvärdiga. Ändå fortsätter lagstiftarna och många många andra behandla homosexuella som andra klassens medborgare. Det är en skam.

– Det var som ett krig som utspelades i fredstid, där unga, vackra män bara dog medan allt omkring pågick som om det inte hände. Så sa Gardell i DN när det begav sig.

Jag 2.0

Förra veckan var det många på jobbet som for på semester (en kollega ska vara alterneringsledig i ett år och har hyrt bostad i Spanien!). En sådan har jag inte ännu upplevt och visst längtade jag lite. Men så tänker jag att snart, om två månader är jag mammaledig. Jag smakar på ordet. Mammaledig. Jag.

Det är lite av en identitskris på gång i mig nu. Jag tänker att mammaledighet, är det verkligen jag? Samtidigt tänker jag att det ju är så oerhört värdefullt att kunna ge inte hundra, men kanske 80 procent av sin vakna tid åt ens eget barn. Det är ju viktigt för mig, att kunna ge tid. Men jag har ju också skrivit om hur jag inte vill bli en kvinna som bara är mamma. Varför? För att jag inte vill det helt enkelt. Jag lägger ingen värdering i det, men jag vill också ha annat. Dessutom vet jag ju att det inte vore hållbart om alla kvinnor med pol mag examen stannar hemma och sköter barnen i x antal år. Det håller inte. Nu är jag inte alla, men det känns som att har jag fått en högskoleutbildning så måste jag också förvalta den. Och det kan jag inte göra om jag är hemma med ett litet barn. Och jag vill ju inte heller bli ännu en kvinna i statistiken som "offrar allt" för att vara hemma för att det funkade så bra i just vår familj. Dumt kanske, men så känner jag.

Jag vill så gärna ge så mycket tid som möjligt åt barnet, men jag vill också fortsätta vara jag. Producera innehåll, nyheter. Jobba. Skriva, åh jag älskar att skriva. Och det kommer jag ju att göra också, visserligen. Jag har mina projekt som jag jobbar på. Men jag tror också det är bra att ha något utanför hemmet.

Jag är ingen sådan som brinner för jobbet, men jag brinner för att ha ett uppdrag. Jag behöver uppdrag för att kunna njuta av de lediga stunderna. Och mammajobbet är ju också ett uppdrag som jag säkert skulle kunna försjunka i helt totalt, men jag vill inte heller börja ta det uppdraget på för stort allvar för då blir T helt utanför. Jag vill att han också ska ha ett uppdrag i att sköta barnet. Jag är rädd för att bli en sådan där mamma som vet bäst, kan bäst och bara låter pappa "vara barnvakt" (efter att jag skrivit en lång lista med förmaningar, mattider, blöjbytarinstruktioner och telefonnummer till svärmor och ett löfte om att komma hem om det blir kris) om jag har något program som kräver att barnet blir hemma. Jag frågar redan nu alltför ofta om han kommit ihåg att mata hunden när jag varit borta. Han glömmer aldrig det, men ändå frågar jag alltid. Det är dumt och elakt och jag måste sluta.

Det kommer att vara en process för mig det där med att ta på mig mammarollen, lära mig balansera jobb, barn, fritid. Förhoppningsvis blir jag en lite förbättrad version av mig själv, Eva 2.0, liksom.