”Rasism är när jag som fem år gammal kommer fram i glasskön under midsommarfirandet, och hör kvinnan som delar ut glassar till barnen i blomsterkransar, säga till sin kollega: Sådana är de, de äter all glas och så blir det inga kvar till de svenska barnen”.och så säger hon att hon gärna skulle prata om sådant som träd, dikter, hennes små personliga problem och bekymmer i livet med mera, men att eftersom världen ser ut som den gör så måste hon prata om rasism.
Lyssna här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar