Kontrollbehov är inte gulligt, det är våld

Med risk för en upprepning av kaktusgate tänker jag nu ta bladet från munnen och komma med lite kritik riktat direkt mot en finlandssvensk popsångare. Isac Elliot, 13 år gammal och med en stor fanskara i Finland och ett visst rykte också i de övriga nordiska länderna, släppte nyligen en singel. Låten heter Baby I och liknar till sitt sound och budskap pojkens tidigare låtar. I korthet handlar den, precis som de tidigare låtarna, om kärlek mellan en tonårspojke och en tonårsflicka.
Isac Elliot och hans team har helt tydligt hittat det som säljer, stora känslor och löften om evig kärlek. De som köper är huvudsakligen tonårstjejer.
Den nyaste singlen Baby I släpptes för några veckor sedan och sedan dess har åtminstone Radio X3M spelat den flitigt. Jag har ett visst intresse för fenomenet tonårskärlek, flickor, pojkar, budskap i populärkulturen och vad det egentligen är som kidsen nuförtiden lär sig via alla andra kanaler än skolan. Och jag vet att Elliot är omåttligt populär i Finland. Därför har jag lyssnat lite extra noga på orden i låten för att ta reda på vad den här 13-åringen säljer till fansen. Och jag är både besviken, frustrerad och arg.
Det finns ett par orsaker till min ilska, besvikelse och frustration. För det första: den här killen är 13. Han vet inte ett skit om vad kärlek är. För det andra: de som betalar för det här vet inte ett skit om vad kärlek är och ska inte behöva funder på det heller. Men jag antar att det inte är den som säljer som är dum i huvudet utan den som köper, så det kan jag låta passera.
Men. Det är inte temat som gör mig mest arg. Det är orden, budskapet. Låten går ut på att flickan som Elliot (antar att det är han själv som är "I") är kär i egentligen vill vara med någon annan, men Elliot har bestämt att nej, hon ska vara med honom. Och med "vara med" så menar jag då älska, hur nu en 13(?)-åring vet något om vad det innebär.
Det är relativt oskyldigt i början

"I can’t help losing faith when you say that you love me so much as a friend
You don’t know how it hurt to pretend when I see you make the same mistakes all over again"

men fortsättningen är som tagen ur en dålig thriller där en avundsjuk ex-man har bestämt att kvinnan inte ska få leva sitt liv som hon vill utan det är han som bestämmer

"Baby I-I-I-I-I
I would lie-ie-ie-ie-ie
If I told you you’d be better off with someone else
Baby I-I-I-I-I
I would lie-ie-ie-ie-ie
If I said I never miss you when I’m by myself
So tonight I will try. I will open your eyes
’Cause I know that you’d be better off with me instead"

"För jag vet att du får det bättre om du är med mig istället"?!

"So here I am without my armor
You can stab me if you want to
But I won’t hold back no more, no no, no no
The truth is that I have always loved you
I’d be a liar if I don’t tell you, ooh"

"Du kan knivhugga mig om du vill, jag kommer ändå inte att backa undan"?!

Det här är stalkervarning big time. Det här är inte kärlek. Det här är ett sjukt kontrollbehov, det här är orden som kommer från en man som inte tolererar att en kvinna själv väljer vem hon är med. Det här är sådant man säger när man utövar makt över en annan person.
Elliot, det är inte upp till dig att bestämma vem flickan du "älskar" har det bäst med, det är upp till henne att bestämma. Ingen annan.

Orden i låten är sådant en man kan säga till en kvinna (pojke till en flicka, man till en flicka) och vi reagerar inte för det är en del av strukturen. Männen bestämmer. Till och med över vilka män en kvinna/flicka umgås med, "älskar". Det är liksom gulligt, charmigt när en pojke kontrollerar en flicka på det här viset. Tills det går så illa att han tar till våld för att styra över henne och vem hon umgås med och vem hon bryr sig om. Då tvingas hon söka sig till ett skyddshem och då blir det familjevåld. Då är mannen svartsjuk och maktgirig. Men ser ni, det börjar här. Det börjar i 13-års åldern. Med en 13-årig pojke som sjunger om hur han älskar den här flickan så mycket och därför vet bättre än hon själv vem hon ska vara tillsammans med.

"Men det är ju bara en låt" tänker ni nu. Nej, det är inte bara en låt. Det är en del av det samhälle vi lever i. Våra skyddshem är överfulla av kvinnor som tvingats söka sig bort från en man som kontrollerar dem. Statistik från några år tillbaka tyder på att 20 kvinnor per år dödas av sin partner. 100 000 kvinnor lever under hot om våld eller med våld i parförhållandet. Det är inget vi ska låta 13-åringar sjunga om och det är inget vi ska låta tonårstjejer lyssna på och inte oroas över att de tycker det är gulligt. Det är inte gulligt. Det är något vi ska ta på största allvar för det förstör liv. Det dödar kvinnor varje år.