För ett år sedan

I dag, eller i morgon, beroende på hur man räknar, är det exakt ett år sedan jag var på arbetsintervju för översättarjobbet på Skogscentralen. Den 22 mars i fjol, på min födelsedag, ringde sedan min nuvarande chef och ville anställa mig. Samma dag hade det varit en terrorattack i Belgien och jag var på väg på kvällstur för att rapportera om det skedda. Det var en konstig dag... Snart är det alltså ett år sedan jag började jobba heltid och det har varit ett år av enorm personlig utveckling och ordförrådet är minst ett par hundra ord större än för ett år sedan...

Nu har jag precis rott i land den enorma ansträngning som vår kundtidning innebär. Den kommer ut på finska och svenska två gånger om året och det är jag som nu för andra gången har översatt alla texter till svenska och ser till så den svenska motsvarar den finska till innehåll och kvalitet.

April närmar sig med stormsteg och det finns få som är gladare över det varmare vädret och den försvinnande snön än vår lilla Essi. I går var det premiär utan rock på ute, ett säkert vårtecken för den här frusikukkun.

Annat som närmar sig är kommunalvalet. Det känns som om jag inte alls haft tid att inse det eller fundera på vem jag ska rösta på... Jag brukar ju ha som princip att rösta på en ung finlandssvensk kvinna. Viktiga frågor för mig just nu är dagvården, familjelivet, jobben, kollektivtrafiken, bibliotek, hälsovård och annan offentlig service, friluftsmöjligheterna i stan och förstås socialpolitiska frågor. Jag är säker på att den rätta kandidaten finns, men jag måste bara hitta henne.

Ny vecka

... Och så är ännu ett veckoslut bakom oss. Ett härligt veckoslut hemma med familjen (och några timmar jobb på lördag). Vi har varit ute, badat bastu, sett på mumin och såklart sett på Mello-finalen! Robin Stjernberg levererade och jag önskar honom lycka till i Ukraina i maj! Skitbra låt har han och ett sådant otroligt självförtroende på scen.

Jag blir så otroligt berörd av att läsa Elaine Eksvärds inlägg om sin dotter som har Williams syndrom. Elaine är så klok i sina ord så inget av det jag säger kan mätas mot hennes ord men jag vill i alla fall säga att Elaine och hela hennes familj har sådan tur att ha varandra. En funktionsavvikelse kan vara en superkraft, som Elaine skriver. Det handlar mest om att skapa förutsättningarna för att barnet ska kunna göra det mesta av sina egenskaper och sin personlighet.

10 mars 2017

Nu är den här bilden tagen redan i måndags om jag ska vara helt ärlig, i dag morse vid samma tid var det ännu ljusare! Klockan är inte ens 7 och det är redan ljust ute! Man blir som en ny människa.

Jag längtar tills de där högljudda maskinerna som sopar bort sanden från gatorna och trottoarerna ska komma fram igen. Lika mycket som flyttfåglarnas återvändo är de ett säkert tecken på att våren är här! Och den där känslan när man inser att man står på bar asfalt igen för första gången på ett halvt år! Ljuvligt. Våren är utan tvivel min favoritårstid. Jag tycker speciellt mycket om majmånad, det är liksom då det kulminerar. Jag längtar redan efter vårens första cykeltur. Och att känna solens strålar värma ansiktet. Ljudet av porlande vatten, åh, det är så underbart.

I år har vi tänkt att A ska få bekanta sig med en balanscykel, vi måste bara hitta en sådan åt honom först. Det skulle vara ljuvligt om han vill följa med ut på promenad med hunden på sin egen lilla cykel istället för att bara sitta i vagnen. Min vision om att ha ett barn som tidigt börjar gå när vi rör oss ute har inte förverkligats. A sitter för det mesta i vagnen när vi är ute med hunden och när jag för/hämtar till/från dagis. Det handlar mest tror jag om lathet från oss vuxnas sida och också om att jag gärna upprätthåller ett visst tempo då jag går, fråga bara vem som helst som någonsin gått med mig. En två-åring hänger liksom inte med i det tempot. Men med balanscykel är det kanske annat.

Ännu en bok av Liane Moriarty

På veckoslutet, som för övrigt var det lugnaste vi har haft sedan flytten i mitten av januari med noll program, bara promenader, gunga i parken, bastu, tv-slöande och sådant härligt, så började jag läsa Liane Moriartys bok Tre önskningar. Det är den tredje boken av samma författare som jag läser och jag rekommenderar Moriartys böcker varmt åt alla som vill ha en bra men inte för allvarlig bok. De här böckerna är främst av alla roliga men också lite tragiska, kanske kan man prata om svart humor. Det är svårt att förklara. Jag såg att HBO har gjort en tv-serie av Big Little Lies (Stora små lögner) som är den bästa av de tre böckerna jag har läst av Moriarty. Historierna hänger inte ihop så det är bara att börja med den bok man råkar få tag på. I Helsingfors hittar man i alla fall de som jag har läst på biblioteket.

Ny vän

Okay så jag har fått en ny vän. En Honor 8-telefon. Den ska bli min nya allt. Jag har gett upp tanken om at ha en pekplatta och telefon skilt, A har mer eller mindre tagit kontroll över min iPad mini och min iPhone 5 började få riktigt dåligt batteri så jag bestämde mig för att byta. Hade inte T sagt att Honor 8 är lika bra eller bättre men för mindre peng så hade jag eventuellt gått in för en Iphone SE men jag är nöjd att han rekommenderade den här modellen åt mig. Riktigt användarvänlig, rätt storlek på skärmen och ok kamera.

I brist på bildmotiv: varsågoda, en bild på ett tangentbord. Den enda kopplingen till texten är att bilden är tagen med just den nya telefonen.

Iphonen var riktigt bra i fyra år, men som sagt så orkade inte batteriet med längre. Jag klarade mig inte ens igenom en arbetsdag, då jag knappt använder telefonen, utan att behöva ladda... Det fungerar inte.

Flickan och skammen

Det här veckoslutet har jag faktiskt haft tid att läsa lite. Flickan och skammen läser jag just nu, av Katarina Wennstam. En, kan man kalla det reportagebok om hur en kvinna alltid är fel oavsett vad hon gör, hur hon beter sig och vem hon umgås med.

Förutom att läsa har jag också hunnit vara ute och äta med T samt halva släkten i och med att min bästa moster fyllde 60 och hennes barn hade ordnat med en överraskningsmiddag här i Hfors. Vi åt alltså på Merimakasiini, en riktigt bra, mysig och fräsch fiskrestaurang.

Dessutom hann vi på söndagen för första gången vara och simma. Vi åkte med bilen till våra före detta hoods, det vill säga Backasbrinkens simhall. A trivs som fisken i vattnet. Han har blivit ett riktigt vattenmonster och bokstavligen hoppar från kanten ner i bassägen (och så fångar vi honom, såklart - han är 2 år och kan inte simma!). Han älskar också att åka den lilla bebisrutschbanan som finns i simhallen.

Distansjobb

Så här ser det ofta ut när jag jobbar distans, numera cirka en dag i veckan. Jag sitter i fåtöljen i vardagsrummet med datorn i knät, ofta med en mugg kaffe någonstans nära till hands. Fastlagsbullen hör inte till den normala uppsättningen, men ni vet det är fredag och jag har haft en helsikes arbetsvecka! Bilden tog jag tidigare i dag och la upp på Instagram med #baranågratimmartillhelgen.

Vilken vecka det har varit! Jag var seriöst nära tårarna i går kväll när organisationens direktör mejlade mig om en brådskande översättning som han gärna ville ha klar i dag vid lunch. Men en god löntagare säger inte nej när direktören ber en om något så jag översatte också den texten på rekordtid. Varför göra något långsamt när man kan göra det snabbare än snabbt? har varit mitt motto sedan årsskiftet... Men jag är förstås glad att det finns jobb åt mig!

Fastlagsbullen ja, den hade faktiskt sylt i sig men det är enbart för att T köpte fel. Mandelmassa ska det såklart vara!

NU är det fredag och jag kan nöjt ta veckoslut. Vi ska göra något riktigt roligt imorgon för första gången på länge, mer om det i efterskott. I kväll ska jag bara ligga i soffan och dricka rödvin.

P.S GO kalsarikännit!

Två veckor

Nu har vi bott i Bocksbacka i två veckor. Vardagen har kommit igång med A på nya dagis och vi båda vuxna på jobb i Böle/Esbo. Igår gick vi en ljuvlig promenad i snön till Domarby gård. Vi gick längs Vanda å och såg en ryttare med häst, massa hundar som var ute med sina ägare på åkrarna, det var luftigt och naturnära på något vis trots att vi hörde Ring 1 nästan hela tiden. Vi bor ju ett stenkast från "ringen" men samtidigt känns det lite landet. Alla som bor utanför Ring 3 skrattar säkert åt mig nu...

Nej, men alltså, jag trivs riktigt bra i Bocksbacka som är väldigt mycket mera utanför än Böle är, där vi ju bodde förut. Det är lagom utanför stan för att det ska vara bekvämt att bo där och jobba "i stan". Tågresan tar 6 minuter och till exempel idag när jag förde A till dagis på morgonen så tog det cirka 50 minuter från hemdörren till kontorsdörren. Det är helt okej, eftersom vi turas om att föra/hämta A jag och T. Det blir inte 50 minuters resa varje morgon. Dessutom kommer jag att få massor mer vardagsmotion nu när A:s dagis är en liten bit bort hemifrån. "Mamma orkar inte" brukar A säga när jag pustande och stånkande skuffar upp honom i vagnen för den branta och ganska långa backen som är ungefär halvvägs mellan hemmet och dagis.

Mycket avkoppling har det inte blivit där hemma eftersom vi fortsätter att packa upp. Men jag har i alla fall hunnit läsa några timmar den senaste veckan. Elaine Eksvärds Medan han lever. Om hur Elaine blev sexuellt utnyttjad av sin pappa som barn.

Så ser det ut när jag står och väntar på tåget. Tågstationen sitter liksom precis ovanpå Ring 1 i Bocksbacka.

Äntligen fredag!

Sällan har fredag varit så välkommen... Jag är helt slutkörd efter en intensiv vecka med flyttbestyr, jobb, konferens i centrum av Helsingfors två dagar och nu till sist arbetsresa till Tammerfors för utbildning i några timmar idag på dagen.

På veckoslutet måste vi försöka ordna upp lite mer hemma. Förhoppningsvis blir det lite soffliggande också, *hoppas*. Kanske en film eller åtminstone ett avsnitt av någon serie. Det har inte funnits tid för något sådant de senaste veckorna. Eller jo visst, vi såg Expanse på Netflix. En scifiserie med stor potential, riktigt bra kvalitet och bra blandning av drama och spänning. Jag väntar på nästa säsong.

Trots att hemmet är kaos just nu så köpte jag ändå en bukett tulpaner när jag var i matbutiken en kväll. Det gör stor skillnad. Jag får mina ryck nu och då att göra det mysigt eller fint hemma. 95 procent av tiden är jag noll intresserad av sådant.

Så såg det ut i Tammerfors i morse. Jag reser inte alls mycket i jobbet men lite grann och det är mest roligt tycker jag. Jag känner inte alls till Finlands geografi så bra, så det är spännande varje gång jag får besöka en "ny" stad. Vi åt lunch på Kattila idag, rekommenderas om du besöker Tammerfors någon dag.

Före tåget for hem till Helsingfors igen var det dags för lagstadgad kaffepaus på ett mysigt litet café. Länge sedan jag drack en latte, annat var det när jag jobbade och studerade inne i stan. Då var det lätt att ta en latte to go på vägen. Sparar pengar gör man förstås när man inte dricker latte på stan så ofta.

Välkommen till andra sidan

Det är knappt så jag vet vad jag heter idag efter vårt flyttveckoslut. Träningsvärk i hela kroppen har jag också. Trots att jag inte ens bar så himla mycket själv (TACK till alla som var med och släpade på våra saker, kan inte förstå att så många kom bara för att hjälpa oss!) men jag stod och gick ju hela dagen på lördagen och nästan det samma på söndagen också.

Nu är det bara det "roliga" kvar - att ordna upp där hemma. Förstås att städa den gamla bostaden också, jippii... Jag försöker att inte stressa, vi ska ju bo här i minst 20 år eller så har vi tänkt.

Förvaringslösningar klurar vi på. Elfa är bra, men det finns tydligen en massa andra alternativ också. Ett stort plus är i alla fall det rymliga köket. Skåpen är välplanerade och sväljer hur mycket som helst.

Vi höll ändå inte på precis hela veckoslutet. Redan på lördagskvällen hann vi för första gången bada bastu i vår egna bastu! Och igår kväll gjorde vi det igen. Det om något är livskvalitet. Hela min barndom hade vi bastu på fredag, söndag och tisdag. Ibland också däremellan. Jag förstår inte hur jag har kunnat leva nu i nästan tio år utan bastu hemma.

Planet har störtat!

Den här reportageboken alltså. Bo-Sanfrid Höglund skriver om planet som störtade i Kvevlax i januari 1961. 25 personer dog och en bidragande orsak anses ha varit att piloterna var berusade när de flög. Den här historian är en sådan där man bara tvingas konstatera att sanningen är märkligare än fiktionen...

Livet & Patriarkatet

Boktips: Livet & Patriarkatet av bästa Peppe Öhman som skriver så att alla förstår varför vi alla borde vara feminister. Det här känns verkligen som en bok som kan passa också de som inte redan vill kalla sig feminister men som behöver en liten knuff över kanten, liksom. Lättläst och intressant är den. Och så tycker jag om att den är så personlig med gott om små anekdoter från Peppes eget liv och vardag.

4/5 om du frågar mig! Och det gör du ju eftersom du läst ända hit, hehhe. Den enda orsaken att det inte blev 5/5 var att jag gärna hade sett en tydligare kapitelindelning. Jag gillar kapitel!

Vardag igen

Så ligger min första betalda julledighet bakom mig. Hjärnan är full av svarta hål märker jag nu när jag borde jobba igen, men det är väl så det är när man har varit ledig.

Ingen snö fick vi men A och jag hade det riktigt roligt och avkopplande i alla fall med mycket Mumin från Youtube, ett besök till en lekgrotta (här ska vi ordna kalas någon gång i framtiden), kusinkalas och långpromenader. Jag har dragit på mig en förkylning men innan dess hann jag alltså med en riktigt lång långpromenad på onsdagen. 7 kilometer är inte så illa det!

Ljuvlig väder var det också i onsdags. Jag kommer att sakna promenaderna längs Arabiastranden nu när vi flyttar.

På fredagen hade vi sedan datenight T och jag. Vi åt på Amarillo (klassiker, vi tycker båda om burgare så det är ett enkelt val att gå dit - jag åt chevreburgare efter all kött under julen och det var riktigt gott). Och sedan betalade vi 19,50 euro per man för att se nyaste Star Wars i Scape-salen i Tennispalatset. Helt okej film och riktigt bra teknik i salen.

Nyårsaftonen tillbringades hemma hos mamma&pappa. Vi badade bastu, åt knackkorv, drack skumpa och somnade allihopa strax efter midnatt. Riktigt skönt var det.

GOTT NYTT ÅR!

Status i livet inför 2017

Hej igen! Hoppas du har en bra sista vecka på året. Det har jag i alla fall. Jag är ledig tillsammans med A och vi tar det riktigt lugnt. Idag ska vi ut på långlänk med hunden. Julpyntet plockade jag precis bort och så småningom ska vi börja packa inför flytten OMG!!!

Jag har inför de två senaste årsskiftena skrivit en årssammanfattning, men nu finns inte tiden eller energin för det riktigt. Så det blir en "status i livet" istället.

Mår: Jag mår riktigt bra, faktiskt, men jag kan känna att jag börjar närma mig 30. Nu efter julen och allt ätande och stillasittande så är jag stel som fan och sjuk i kroppen och långsam på ett sätt som jag inte är van vid. Till vardags är det kontorsjobbet som sliter på mig på ett sätt som inte känns så bra. Jag är ofta stel i axlar och nacke och det kommer förstås inte att bli bättre av sig själv utan det måste jag ta tag i. Vi har en deal med T att från och med februari när flytten är förbi ska vi få ha minst en kväll varannan vecka när vi får göra vad vi vill utanför hemmet och ensamma och den tiden ska jag nog utnyttja för motion. Det skulle göra riktigt gott.

Då när jag gick på jumppa minst en gång i veckan.

Planer: Inför 2017 är planen att först genomföra flytten till den nya bostaden. Sedan att få en fungerade vardag i det hemmet med sannolikt lite nya rutiner. Vi får längre arbetsväg och A får nytt dagis och vi kommer att vara tvungna att göra en del justeringar. Men det kommer nog att gå bra.

Julen: Firade vi här hemma tillsammans med mommo och mofa och morbror. Jag och T hade noll stress eftersom vi påbörjade förberedelserna i god tid. Men som vanligt lagade vi lite för mycket mat och vi har ätit julmat tills vi haft magkramp... Choklad köpte vi också på tok för mycket - JO det är möjligt, tro det eller ej...

Orolig för: Hur lilla A ska anpassa sig till den nya bostaden och nya dagiset. Hur vi ska klara oss ekonomiskt med ännu större boendekostnader.

Tacksam för: Att vi fick chansen att köpa vår första egna bostad det här året. Att alla i familjen är friska och nöjda med livet. Att vi har haft ett så bra år med resor och en fungerande vardag, bra jobb och en nöjd liten pojke. Att livet ännu i stor grad ligger framför mig och att jag ännu har många år på mig att göra allt möjligt roligt med familjen. Jag är också tacksam för att mommo och mofa sköter A nu på fredag så jag och T kan ha dejtnight och se nyaste Star Wars.

Trollstigen på Åland i juli i år.

Stressad över: Jag stressar lite inför flytten, men inte så farligt mycket. Vi har fått många erbjudanden om flytthjälp så det ska nog gå snabbare än någon av oss kan räkna med på förhand.

Förälskad i: A och T. Familjelivet. Vardagen.

Ser fram emot: Alla möjligheter det nya året har att erbjuda oss. Att få inreda det nya hemmet. Vi ska inte köpa något nytt, i alla fall inte just nu, men det är ändå alltid roligt att få "börja från scratch" med sina gamla möbler.

Favorit i garderoben just nu: Mina hemmakläder: mjuka byxor och en urtvättad t-skjorta som antingen är två numror för liten eller för stor.

GOD JUL!

Lucka 24 i julkalendern.

Vem vill du önska en extra god jul?

Just dig såklart! Ha just den julen som du vill ha och njut på just det sätt som du vill! Det behöver inte vara på något visst sätt, bara det är just så som du vill ha det!

Vi hörs någon gång i veckan!

Sista advent och lucka nummer 19

Igår var det fjärde advent. Det firade vi med risgrynsgröt genast på morgonen, dels som övning inför julafton och dels för att kompensera för kalaset vi skulle på där det skulle serveras risgrynsgröt men som ställdes in på grund av sjukdom. Risgrynsgröt är inte alls så svårt att laga, men kräver ju lite tid vid spisen förstås. Nu hade jag tid och inspiration, så då blev det lagat. En eller ett par gånger om året imponerar jag till och med på mig själv i köket!

Den här sista veckan inför jul är det många på arbetet som är lediga. Jag har själv bara en fyra dagars vecka. Riktigt ensam är jag ändå inte på kontoret eftersom en kollega lämnade sina kära Albert och Herbert åt mig medan han själv är bortrest i tre veckor. De syns alltså på bilden nedan. Funderar på att hänga bollar i dem för julstämning men vet inte om det är okej för kollegan, hehhe. Och ja, jag försökte berätta att jag är ungefär lika bra på att sköta grönväxter som en giraff är på att sköta en lejonunge, men här landade de ändå.

Lucka nummer 19 då?

Hur ser ditt drömhem ut?

Tyvärr har jag ingen bild, men mitt drömhem kommer att bli mitt hem i slutet av januari. Det är nämligen så att hela familjen ska flytta. Vi har köpt bostad! En höghusbostad med egen ingång vilket gör att det känns mer som ett radhus! Jag längtar så tills vi får flytta in! Tre sovrum, stor familjeyta med kök och vardagsrum i ett, rymligt badrum, allting nyrenoverat och bäst av allt - B-A-S-T-U! Åh, så vi kommer att njuta! Balkong har vi också. Det är helt sjukt - vårt första egna hem. Och en skuld som gör att jag får mardrömmar, men det är en annan sak...

Hit ska vi alltså flytta i mitten/slutet av januari. Det blir en perfekt inledning på det nya året. I och med att vi byter stadsdel så byter A också dagis. Eller ja, det väljer man förstås själv, men vi ville ha honom på dagis nära hemmet så han börjar på det nya dagiset i slutet av januari. Spännande. Jag kommer att sakna Böle på många sätt, men vi kommer att trivas i Bocksbacka med lite mer grönt omkring oss och lugn och ro och ja... Bastun!!!

Mer om den här förändringen senare. Nu ska vi först fira jul i vårt nuvarande hem och sedan är det nyår och sedan ska vi sakta börja packa. Vi var förresten på julfest på dagis i torsdags. Mysigare tillställning får man leta efter. A var eld och lågor när hans grupp skulle sjunga, så gulligt att se.

Lucka 14 - Drömjobb som liten

Kajsons julkalender fortsätter med lucka nummer 14.

Vad var ditt drömjobb när du var liten?

Lätt. Veterinär. Och en massa andra yrken som involverar djur. Jag var djurtokig som barn. Jag red på ridskola i flera år och senare på travhästar och drömde om egen häst. Hemma hade vi katter, kaniner, ett marsvin (inte alla på en gång) och i släkten fanns det hundar som jag gärna gick ut med. Jag vill också bli etolog, det vill säga expert på djurs beteende. Ett tag i gymnasiet ville jag bli smådjursskötare (sådan som jobbar på veterinärstationen utan att vara veterinär, det vill säga skötaren som hjälper veterinären). Jag insåg nämligen någon gång i högstadiet att lång matematik är ett krav för att bli veterinär och det hade jag noll lust med. Tur det, för hade jag läst lång matematik i gymnasiet så hade 95 procent av min vakna tid gått åt till det - jag hade velat få fina vitsord också i det ämnet och det får man inte utan sjukt stor insats... Så jag är glad att jag skippade den idén. Smådjursskötare eller etolog blev jag inte heller. Jag minns att studiehandledaren i gymnasiet försökte få mig att börja studera geografi, men njae, det var nog inte min grej. Så jag sökte in till journalistutbildningen på Soc&kom (utan att egentligen villa bli journalist alls, det handlade mest om att jag ville jobba med att skriva...) och kom in.

J-linjen var en rolig och utmanande utbildning, jag ångrar inte alls den och allra minst magisterutbildningen, men jag var aldrig menad att bli journalist. Det passar inte mig, det är för stressigt - du vet sällan på morgonen vad du gör just den dagen och du flänger hit och dit (om du inte har ett deskjobb, som jag ju sedan sökte mig till just för att undvika det där flängandet och stressen). Dessutom träffar du hela tiden nya människor som du måste få en kontakt med.

Magisterutbildningen som jag sedan gjorde gav mig behörigheten att göra mycket annat, som till exempel det jag gör just nu: översättning inom Skogscentralens kommunkationsteam. Jag är en del av kommunikationsgruppen och är alltså med och formar det här husets kommunikation inåt och utåt, jag får också jobba med språk och att skriva som jag älskar och jag får jobba "från stolen", måste inte flänga runt någonstans, jaga intervjuobjekt eller stressa mot dagliga deadlines.

På det här jobbet lär jag mig dagligen nya ord och termer och också sakinnehåll. I höstas deltog jag i vår grundkurs för skogsägare för att lära mig just grunderna i skogsägande och det har varit otroligt lärorikt. Som "bevis" fick jag ett fint diplom som nu hänger på väggen i mitt kontor.

Livet har en tendens att bli riktigt bra även om det inte alltid följer de spåren en har tänkt ut på förhand. Jag blev inte veterinär, men jag har ett riktigt bra jobb som jag trivs med och som känns meningsfullt. Jag har liksom mitt drömjobb just nu!

Självständighetsledigheten och fråga 7 i julkalendern

Efter fyra dagars ledighet var det igen svårt att komma igång på jobbet i dag morse. Jag är sällan en sådan som kommer tillbaka efter en längre ledighet och bara let's go, nu köööör vi!!! utan jag startar långsamt. Nu är det inte länge kvar till jul och då har jag tio dagar ledigt så ska försöka få undan det mesta jobbet nu under de här två veckorna fram tills det så det är bara att slappa sedan.

På tal om jul... Behöver du tips på något att bjuda åt kompisarna när de kommer på kaffe eller något att ta med till jobbet till julglöggen? Här varsågod! Kavla ut pepperkaksdeg, smula på blåmögelost, rulla som en rulltårta, in i ugnen på 200 grader i 10 minuter. Skär i lämpliga bitar. Det här gör dig garanterat populär bland alla som smakar.

Tomtarna har dykt upp i vårt hem. "Alexanders tomte", tyckte sonen.

Lucka 7 i Kajsons julkalender då (6 kommer kanske senare)?

Vem skulle du vilja sända extra kärlek till idag?

Med anledning av gårdagens fest på slottet (jag tittar varje år, utan undantag) så vill jag svara: våra krigsveteraner. Både nulevande och redan döda, som min morfar som dog 2007. Och till alla hästar som var med i kriget. Jag läste en riktigt gripande artikel om ämnet i HS och började nästan gråta. Nu hittar jag inte hela artikeln på webben, men här (klicka) finns i alla fall bilder som tydligt visar vad de tusentals hästarna som skickades till kriget tvingades gå igenom. Var fjärde häst kom aldrig hem igen. Djur förtjänar också kärlek, det är alls vår skyldighet, djurägare och alla andra, i dagens värld att se till att djuren aldrig behöver lida på samma sätt som djur förut har lidit.

Igår tog vi en lång promenad "runt" Arabiastranden. Jag vågade mig ut på isen, men inte längre än typ 3 meter från stranden. Ibland när vi vill gå en längre promenad på lediga dagar så försöker vi tajma så att A sover i vagnen medan vi går. Det lyckades riktigt bra igår, med undantag för de allra sista 15 minuterna när A vaknade och ville "bort härifrån". Det betyder på klarspråk: mamma ska bära mig hela vägen hem. Vem behöver gym när man har en två-åring?

Julkalender, fråga 1 och 2

Det har knappast undgått någon att jag älskar julen!!! För att det inte ska bli för överdrivet så kommer jag inte att skriva bara om julen nu hela december, men den här julkalendern av Kajson tycker jag verkar rolig så jag ska skriva några inlägg med svar på frågorna hon har i den.

Nu lever vi ju 2.12 så jag tar både lucka nummer 1 och 2 på en gång. Den första frågan är

Vad är din drömbild av julafton i år?

Lätt! Stiga upp tidigt, det är beckmörkt ute, snöar helst litegrann och så börjar jag koka risgrynsgröt, dricker morgonkaffe där vid spisen och lyssnar på radio där det spelas julsånger. A och T är förstås hemma, A leker med någonting eller läser medan vi väntar på gröten och T pysslar med julmaten eller vad han nu hittar på. Så äter vi gröt, fortsätter pyssla med julmaten, går säkert alla ut i något skede (finns det snö så tar vi pulkan med oss) och så tittar vi förstås på Snögubben. Lite senare på dagen kommer mommo, mofa och morbror och så äter vi läänge och sedan är det hänga i soffan och öppna julklappar som gäller efter det. Gärna också någon julig film på kvällen i teven eller på Netflix.

Fråga nummer 2 är

Vem är din förebild i livet just nu?

Hmm, nu blev det svårare. Professionellt så är det nog ett par människor här på jobbet som alla har lyckats a) bli respekterade för det de kan och den de är på jobbet och b) kombinera det med familjeliv. Privat så är det nog en massa olika mammor som jag känner och inte känner som gör sitt bästa varje dag och som är just den de är.

1 december 2016

Nu börjar nedräkningen till julafton! Välkommen juletid, jag har längtat efter dig! Jag älskar julen. Och det blir bara roligare för varje år som går nu med ett barn. Jag ska försöka få A att se charmen med julkalendern på tv har jag tänkt, men jag har en känsla av att han ännu inte kommer att hänga med riktigt, hehhe.

A har i alla fall sin egen Angry Birds-julkalender som faddrarna har köpt och så har vi den här hela familjens gemensamma julkalender. Den är sydd av A:s mormor och så har jag hängt godiset i den. Vi har tänkt dela kristligt på chokladen - det hänger två bitar på nästan alla dagar så vi får ha något sorts roterande system i och med att vi är tre i hushållet.

Jag försöker att inte go crazy med godis och julklappar. Vi ska ge någon enstaka julklapp åt A och så kommer han såklart att få julklappar av andra också. Men det viktigaste för mig med julen är den lediga, så kallade "kravlösa" tiden, och maten och samvaron. Så vill jag att det ska förbli.