För ett år sedan

I dag, eller i morgon, beroende på hur man räknar, är det exakt ett år sedan jag var på arbetsintervju för översättarjobbet på Skogscentralen. Den 22 mars i fjol, på min födelsedag, ringde sedan min nuvarande chef och ville anställa mig. Samma dag hade det varit en terrorattack i Belgien och jag var på väg på kvällstur för att rapportera om det skedda. Det var en konstig dag... Snart är det alltså ett år sedan jag började jobba heltid och det har varit ett år av enorm personlig utveckling och ordförrådet är minst ett par hundra ord större än för ett år sedan...

Nu har jag precis rott i land den enorma ansträngning som vår kundtidning innebär. Den kommer ut på finska och svenska två gånger om året och det är jag som nu för andra gången har översatt alla texter till svenska och ser till så den svenska motsvarar den finska till innehåll och kvalitet.

April närmar sig med stormsteg och det finns få som är gladare över det varmare vädret och den försvinnande snön än vår lilla Essi. I går var det premiär utan rock på ute, ett säkert vårtecken för den här frusikukkun.

Annat som närmar sig är kommunalvalet. Det känns som om jag inte alls haft tid att inse det eller fundera på vem jag ska rösta på... Jag brukar ju ha som princip att rösta på en ung finlandssvensk kvinna. Viktiga frågor för mig just nu är dagvården, familjelivet, jobben, kollektivtrafiken, bibliotek, hälsovård och annan offentlig service, friluftsmöjligheterna i stan och förstås socialpolitiska frågor. Jag är säker på att den rätta kandidaten finns, men jag måste bara hitta henne.

10 mars 2017

Nu är den här bilden tagen redan i måndags om jag ska vara helt ärlig, i dag morse vid samma tid var det ännu ljusare! Klockan är inte ens 7 och det är redan ljust ute! Man blir som en ny människa.

Jag längtar tills de där högljudda maskinerna som sopar bort sanden från gatorna och trottoarerna ska komma fram igen. Lika mycket som flyttfåglarnas återvändo är de ett säkert tecken på att våren är här! Och den där känslan när man inser att man står på bar asfalt igen för första gången på ett halvt år! Ljuvligt. Våren är utan tvivel min favoritårstid. Jag tycker speciellt mycket om majmånad, det är liksom då det kulminerar. Jag längtar redan efter vårens första cykeltur. Och att känna solens strålar värma ansiktet. Ljudet av porlande vatten, åh, det är så underbart.

I år har vi tänkt att A ska få bekanta sig med en balanscykel, vi måste bara hitta en sådan åt honom först. Det skulle vara ljuvligt om han vill följa med ut på promenad med hunden på sin egen lilla cykel istället för att bara sitta i vagnen. Min vision om att ha ett barn som tidigt börjar gå när vi rör oss ute har inte förverkligats. A sitter för det mesta i vagnen när vi är ute med hunden och när jag för/hämtar till/från dagis. Det handlar mest tror jag om lathet från oss vuxnas sida och också om att jag gärna upprätthåller ett visst tempo då jag går, fråga bara vem som helst som någonsin gått med mig. En två-åring hänger liksom inte med i det tempot. Men med balanscykel är det kanske annat.

Ny vän

Okay så jag har fått en ny vän. En Honor 8-telefon. Den ska bli min nya allt. Jag har gett upp tanken om at ha en pekplatta och telefon skilt, A har mer eller mindre tagit kontroll över min iPad mini och min iPhone 5 började få riktigt dåligt batteri så jag bestämde mig för att byta. Hade inte T sagt att Honor 8 är lika bra eller bättre men för mindre peng så hade jag eventuellt gått in för en Iphone SE men jag är nöjd att han rekommenderade den här modellen åt mig. Riktigt användarvänlig, rätt storlek på skärmen och ok kamera.

I brist på bildmotiv: varsågoda, en bild på ett tangentbord. Den enda kopplingen till texten är att bilden är tagen med just den nya telefonen.

Iphonen var riktigt bra i fyra år, men som sagt så orkade inte batteriet med längre. Jag klarade mig inte ens igenom en arbetsdag, då jag knappt använder telefonen, utan att behöva ladda... Det fungerar inte.

Distansjobb

Så här ser det ofta ut när jag jobbar distans, numera cirka en dag i veckan. Jag sitter i fåtöljen i vardagsrummet med datorn i knät, ofta med en mugg kaffe någonstans nära till hands. Fastlagsbullen hör inte till den normala uppsättningen, men ni vet det är fredag och jag har haft en helsikes arbetsvecka! Bilden tog jag tidigare i dag och la upp på Instagram med #baranågratimmartillhelgen.

Vilken vecka det har varit! Jag var seriöst nära tårarna i går kväll när organisationens direktör mejlade mig om en brådskande översättning som han gärna ville ha klar i dag vid lunch. Men en god löntagare säger inte nej när direktören ber en om något så jag översatte också den texten på rekordtid. Varför göra något långsamt när man kan göra det snabbare än snabbt? har varit mitt motto sedan årsskiftet... Men jag är förstås glad att det finns jobb åt mig!

Fastlagsbullen ja, den hade faktiskt sylt i sig men det är enbart för att T köpte fel. Mandelmassa ska det såklart vara!

NU är det fredag och jag kan nöjt ta veckoslut. Vi ska göra något riktigt roligt imorgon för första gången på länge, mer om det i efterskott. I kväll ska jag bara ligga i soffan och dricka rödvin.

P.S GO kalsarikännit!

Återhämtad, kanske

Förra veckans slut gick ganska totalt åt pipan i och med att jag på torsdag morgon vaknade med ett illamående. Inte så oväntat kanske, det är väl var och varannan som fått noro nu och T hade dessutom haft det tidigare i veckan - men tufft och jobbigt är det... Så jag låg i sängen hela torsdagen, spydde, såg på How to get away with murder och slumrade till lite emellanåt.

Jag blir lika förvånad varje gång över hur snabbt jag får så otroligt ont i hela kroppen av att ligga i sängen... På torsdagskvällen kände jag mig tvungen att stiga upp, ta en dusch och försöka äta och dricka lite men ganska snabbt var jag tillbaka i sängen och vid det laget värkte det i hela kroppen. Vi människor är verkligen inte gjorde för att ligga i ett och ett halvt dygn i sträck och det var så otroligt skönt sedan på fredagsmorgonen när jag klockan 10 steg upp och kände att det värsta var över. Fortfarande har jag nästan ingen aptit, men i det stora hela så vågar jag nog påstå att jag kom enkelt undan.

På lördagen var jag sedan beredd att göra vad som helst för att komma ut och iväg hemifrån i en stund, så när T föreslog att vi skulle besöka Högholmen var jag snabb att säga JA! A tyckte först det var otroligt spännande när vi började prata om att åka och titta på djur och han kunde inte riktigt hålla sig i skinnet men väl framme blev han som en annan pojke och blev lugnet själv och tyckte till och med om att begrunda ormarna och de andra djuren som inte rör sig så mycket. Jag rekommenderar att besöka djurparken nu i februari om man känner för det. Nästan alla djur var ute ur sina gömmor och aktiva. Vi såg lejon, tigrar, lodjur, björn, leopard och en massa andra djur som på sommaren mest håller sig gömda.

Två veckor

Nu har vi bott i Bocksbacka i två veckor. Vardagen har kommit igång med A på nya dagis och vi båda vuxna på jobb i Böle/Esbo. Igår gick vi en ljuvlig promenad i snön till Domarby gård. Vi gick längs Vanda å och såg en ryttare med häst, massa hundar som var ute med sina ägare på åkrarna, det var luftigt och naturnära på något vis trots att vi hörde Ring 1 nästan hela tiden. Vi bor ju ett stenkast från "ringen" men samtidigt känns det lite landet. Alla som bor utanför Ring 3 skrattar säkert åt mig nu...

Nej, men alltså, jag trivs riktigt bra i Bocksbacka som är väldigt mycket mera utanför än Böle är, där vi ju bodde förut. Det är lagom utanför stan för att det ska vara bekvämt att bo där och jobba "i stan". Tågresan tar 6 minuter och till exempel idag när jag förde A till dagis på morgonen så tog det cirka 50 minuter från hemdörren till kontorsdörren. Det är helt okej, eftersom vi turas om att föra/hämta A jag och T. Det blir inte 50 minuters resa varje morgon. Dessutom kommer jag att få massor mer vardagsmotion nu när A:s dagis är en liten bit bort hemifrån. "Mamma orkar inte" brukar A säga när jag pustande och stånkande skuffar upp honom i vagnen för den branta och ganska långa backen som är ungefär halvvägs mellan hemmet och dagis.

Mycket avkoppling har det inte blivit där hemma eftersom vi fortsätter att packa upp. Men jag har i alla fall hunnit läsa några timmar den senaste veckan. Elaine Eksvärds Medan han lever. Om hur Elaine blev sexuellt utnyttjad av sin pappa som barn.

Så ser det ut när jag står och väntar på tåget. Tågstationen sitter liksom precis ovanpå Ring 1 i Bocksbacka.

Skam

Okay, så vi började titta på Skam. Alltså herreguuud så tonåren kommer tillbaka. Allt onödigt drama. Alla känslor upp och ner, rykten, meningslösa händelser som känns som världens undergång och oj herremingud de där desperata försöken att göra rätt för en gångs skull när man hela tiden gör fel.

Jag kan inte bestämma mig om jag tycker att de korta avsnitten är en bra eller dålig sak. Jag skulle gärna se mer av det samma, men samtidigt är det skönt att det inte finns några "extra" scener i avsnitten, ingen utfyllnad liksom. Musiken är ju bara för bra. Och så är kamera-arbetet just så bra som det har sagts. Och det är allting så realistiskt. Just så där är det ju i gymnasiet! Trots att jag gick gymnasiet för tio år sedan så känner jag igen mig i varenda scen.

Äntligen fredag!

Sällan har fredag varit så välkommen... Jag är helt slutkörd efter en intensiv vecka med flyttbestyr, jobb, konferens i centrum av Helsingfors två dagar och nu till sist arbetsresa till Tammerfors för utbildning i några timmar idag på dagen.

På veckoslutet måste vi försöka ordna upp lite mer hemma. Förhoppningsvis blir det lite soffliggande också, *hoppas*. Kanske en film eller åtminstone ett avsnitt av någon serie. Det har inte funnits tid för något sådant de senaste veckorna. Eller jo visst, vi såg Expanse på Netflix. En scifiserie med stor potential, riktigt bra kvalitet och bra blandning av drama och spänning. Jag väntar på nästa säsong.

Trots att hemmet är kaos just nu så köpte jag ändå en bukett tulpaner när jag var i matbutiken en kväll. Det gör stor skillnad. Jag får mina ryck nu och då att göra det mysigt eller fint hemma. 95 procent av tiden är jag noll intresserad av sådant.

Så såg det ut i Tammerfors i morse. Jag reser inte alls mycket i jobbet men lite grann och det är mest roligt tycker jag. Jag känner inte alls till Finlands geografi så bra, så det är spännande varje gång jag får besöka en "ny" stad. Vi åt lunch på Kattila idag, rekommenderas om du besöker Tammerfors någon dag.

Före tåget for hem till Helsingfors igen var det dags för lagstadgad kaffepaus på ett mysigt litet café. Länge sedan jag drack en latte, annat var det när jag jobbade och studerade inne i stan. Då var det lätt att ta en latte to go på vägen. Sparar pengar gör man förstås när man inte dricker latte på stan så ofta.

Välkommen till andra sidan

Det är knappt så jag vet vad jag heter idag efter vårt flyttveckoslut. Träningsvärk i hela kroppen har jag också. Trots att jag inte ens bar så himla mycket själv (TACK till alla som var med och släpade på våra saker, kan inte förstå att så många kom bara för att hjälpa oss!) men jag stod och gick ju hela dagen på lördagen och nästan det samma på söndagen också.

Nu är det bara det "roliga" kvar - att ordna upp där hemma. Förstås att städa den gamla bostaden också, jippii... Jag försöker att inte stressa, vi ska ju bo här i minst 20 år eller så har vi tänkt.

Förvaringslösningar klurar vi på. Elfa är bra, men det finns tydligen en massa andra alternativ också. Ett stort plus är i alla fall det rymliga köket. Skåpen är välplanerade och sväljer hur mycket som helst.

Vi höll ändå inte på precis hela veckoslutet. Redan på lördagskvällen hann vi för första gången bada bastu i vår egna bastu! Och igår kväll gjorde vi det igen. Det om något är livskvalitet. Hela min barndom hade vi bastu på fredag, söndag och tisdag. Ibland också däremellan. Jag förstår inte hur jag har kunnat leva nu i nästan tio år utan bastu hemma.

Tankar mitt i flyttveckan

1. Varför har vi så mycket saker?
2. Se punkt 1.
3. Se punkt 2.
4. Hur ska vi få allt med oss till det nya hemmet?
5. Vart ska vi förvara allt i det nya hemmet?
6. Se punkt 5.
7. Se punkt 3.
8. Hur mycket pengar skulle vi få av att sälja ens hälften av det här?
9. Se punkt 7.
10. Se punkt 9.

Vi har ett riktigt dilemma i att vi flyttar från ett hem med sjukt mycket skåputrymme till ett hem med ganska lite skåputrymme. Oh well, inget som inte lite planering, inredning och sannolikt köp av mer skåputrymme kan lösa. Får vi hoppas...

Från och med lördag bor vi alltså i vårt nya hem, hemmet som vi äger! Det kommer att vara mer eller mindre kaotiska dagar, men på lördag kväll ska jag banne mig bada egen bastu för första gången.

Flyttdagen närmar sig igen

Det har börjat. Vi har börjat flytta saker till vårt nya hem. Dock är det inte alls så kaotiskt som jag hade sett framför mig. Det vi flyttar nu är förstås sådant som vi inte behöver där vi bor. Sedan från den 21 januari ska vi bo i den nya bostaden och då ska allt vi behöver för ett vardagligt liv finnas där.

En orsak till att det är mindre kaotiskt nu än när vi flyttade till den bostad som snart är vår förra är att då jobbade jag skiften (och var gravid...) så det fanns väldigt lite gemensam tid att ordna i det nya hemmet. Jag minns att jag måste byta en arbetstur för att kunna vara med på den egentliga flyttdagen, pust... Nu när både jag och T är hemma om kvällarna och veckosluten så har vi mer tid att tillsammans planera och göra och flytta. Bilen underlättar förstås. Kan inte fatta att vi har gjort tre flyttar utan egen bil. Det är så skönt att kunna packa bilen full, köra iväg, lassa in.

Ikväll har jag som projekt att flytta det som finns i vårt nuvarande källarutrymme till det nya hemmet. Jag tar det som en workout. Jag minns att vi efter flytten till den nuvarande bostaden sa att inför nästa flytt så köper vi in flyttkarlar, men nu ser jag det mer som en chans till lite meditativt kroppsarbete. Få lyfta lite möbler liksom, perfekt motion.

Oj oj. Sedan på kvällen den 21:a ska jag och T sitta lääääänge i vår egen bastu och njuta.

Vardag igen

Så ligger min första betalda julledighet bakom mig. Hjärnan är full av svarta hål märker jag nu när jag borde jobba igen, men det är väl så det är när man har varit ledig.

Ingen snö fick vi men A och jag hade det riktigt roligt och avkopplande i alla fall med mycket Mumin från Youtube, ett besök till en lekgrotta (här ska vi ordna kalas någon gång i framtiden), kusinkalas och långpromenader. Jag har dragit på mig en förkylning men innan dess hann jag alltså med en riktigt lång långpromenad på onsdagen. 7 kilometer är inte så illa det!

Ljuvlig väder var det också i onsdags. Jag kommer att sakna promenaderna längs Arabiastranden nu när vi flyttar.

På fredagen hade vi sedan datenight T och jag. Vi åt på Amarillo (klassiker, vi tycker båda om burgare så det är ett enkelt val att gå dit - jag åt chevreburgare efter all kött under julen och det var riktigt gott). Och sedan betalade vi 19,50 euro per man för att se nyaste Star Wars i Scape-salen i Tennispalatset. Helt okej film och riktigt bra teknik i salen.

Nyårsaftonen tillbringades hemma hos mamma&pappa. Vi badade bastu, åt knackkorv, drack skumpa och somnade allihopa strax efter midnatt. Riktigt skönt var det.

GOTT NYTT ÅR!

Lucka 20 och 23

Bara en dag kvar nu. Här hemma är julförberedelserna i full gång. Som tur är så har vi planerat inför det här i god tid och därför har vi ingen stress.

Jag bestämde mig för att slå ihop lucka 20 och 23 i Kajsons julkalender för att jag tycker att de hänger ihop.

Vilken tid i livet har varit din bästa såhär långt?

Vad önskar du mer av 2017 som du saknat 2016?

Det låter kanske tokigt men den här allra sista tiden i livet har varit den bästa. Alltså från ungefär i våras och tills nu, den pågår liksom just nu. Med familjeliv och vardag och jobb och lämpligt mycket ledig tid och planera inför framtiden (och bostadsköp!!!). Det att både jag och T fick fast jobb var något av det bästa som hände i år. Såklart har jag älskat tiden från det att A föddes, men nu i år har vi hittat en bra vardag. Såklart är det tufft ibland och jag är stressad och det är tungt, men i det stora hela har vi det bra.

Det jag önskar mer av 2017 är riktig närvarotid. Mer här och nu. Jag tjatar och tjatar om det här men nu nästa år ska jag göra några konkreta saker för att det ska bli en förändring. Bland annat ska har jag nu slutat spela att förbannat roligt spel i telefonen som har varit en riktig tidstjuv. Jag märker redan hur jag har mycket mer fritid nu när jag förra veckoslutet bestämde mig för att bara sluta med det. Dessutom önskar jag mig någon hobby. En liten stund, till exempel en gång i veckan, då jag är bara jag. Helst utanför hemmet, det blir mer verkligt på det viset. Det har inte riktigt fungerat nu sedan jag började heltidsarbeta. I somras var jag på parkgymnastik en gång i veckan och jag har ju jumpat hemma hela hösten 1-2 gånger i veckan, men då kan jag ändå inte helt släppa tankarna om just hemmet och vardagen - jag skulle behöva komma bort för att klara det. Det kanske låter konstigt att "behöva komma bort", men jag tror också att många förstår mig.

Lucka 14 - Drömjobb som liten

Kajsons julkalender fortsätter med lucka nummer 14.

Vad var ditt drömjobb när du var liten?

Lätt. Veterinär. Och en massa andra yrken som involverar djur. Jag var djurtokig som barn. Jag red på ridskola i flera år och senare på travhästar och drömde om egen häst. Hemma hade vi katter, kaniner, ett marsvin (inte alla på en gång) och i släkten fanns det hundar som jag gärna gick ut med. Jag vill också bli etolog, det vill säga expert på djurs beteende. Ett tag i gymnasiet ville jag bli smådjursskötare (sådan som jobbar på veterinärstationen utan att vara veterinär, det vill säga skötaren som hjälper veterinären). Jag insåg nämligen någon gång i högstadiet att lång matematik är ett krav för att bli veterinär och det hade jag noll lust med. Tur det, för hade jag läst lång matematik i gymnasiet så hade 95 procent av min vakna tid gått åt till det - jag hade velat få fina vitsord också i det ämnet och det får man inte utan sjukt stor insats... Så jag är glad att jag skippade den idén. Smådjursskötare eller etolog blev jag inte heller. Jag minns att studiehandledaren i gymnasiet försökte få mig att börja studera geografi, men njae, det var nog inte min grej. Så jag sökte in till journalistutbildningen på Soc&kom (utan att egentligen villa bli journalist alls, det handlade mest om att jag ville jobba med att skriva...) och kom in.

J-linjen var en rolig och utmanande utbildning, jag ångrar inte alls den och allra minst magisterutbildningen, men jag var aldrig menad att bli journalist. Det passar inte mig, det är för stressigt - du vet sällan på morgonen vad du gör just den dagen och du flänger hit och dit (om du inte har ett deskjobb, som jag ju sedan sökte mig till just för att undvika det där flängandet och stressen). Dessutom träffar du hela tiden nya människor som du måste få en kontakt med.

Magisterutbildningen som jag sedan gjorde gav mig behörigheten att göra mycket annat, som till exempel det jag gör just nu: översättning inom Skogscentralens kommunkationsteam. Jag är en del av kommunikationsgruppen och är alltså med och formar det här husets kommunikation inåt och utåt, jag får också jobba med språk och att skriva som jag älskar och jag får jobba "från stolen", måste inte flänga runt någonstans, jaga intervjuobjekt eller stressa mot dagliga deadlines.

På det här jobbet lär jag mig dagligen nya ord och termer och också sakinnehåll. I höstas deltog jag i vår grundkurs för skogsägare för att lära mig just grunderna i skogsägande och det har varit otroligt lärorikt. Som "bevis" fick jag ett fint diplom som nu hänger på väggen i mitt kontor.

Livet har en tendens att bli riktigt bra även om det inte alltid följer de spåren en har tänkt ut på förhand. Jag blev inte veterinär, men jag har ett riktigt bra jobb som jag trivs med och som känns meningsfullt. Jag har liksom mitt drömjobb just nu!

Fråga 6 och 8 i julkalendern

Som sagt så kommer svaren på frågorna i Kajsons julkalender att droppa in här lite hipp som happ enligt hur tid och ork finns för att svara på dem. Några förblir obesvarade också, men fråga 6 och 8 tycker jag om, de vill jag svara på!

Frågorna hänger, tycker jag, ihop och lyder:

Vad är det bästa med dig själv?

Vilken egenskap hos dig själv skulle du vilja utveckla?

För ser du. Det bästa hos mig är min organisationsförmåga och min effektivitet. Där kom två av mina bästa egenskaper förresten. Om jag tvingas välja en så är det min effektivitet. Jag gör saker nu istället för att hålla på och prokrastinera (ett riktigt modeord det där...), det vill säga skjuta fram saker. När jag gör något så gör jag det sedan från början till slut utan onödiga kreativa pauser eller annat som kan tänkas störa mitt arbetsflöde. Det känns som om många lever enligt devisen varför göra sådant i dag som en kan göra i morgon men jag lever istället enligt varför göra sådant i morgon som en kunde ha gjort i går. Jag lever vardagen enligt en plan, min man blir ibland t-o-k-i-g på det. Jag har planerat dagarna minst två veckor framåt och har koll på vad som händer ännu längre fram än så. Men. Det här är förstås inte bara bra. De egenskaper jag gärna skulle utveckla är förmågan att inte vara så effektiv och organiserad hela tiden. Mera här och nu, helt enkelt. Spontan är väl ett annat ord för det. Hrr, jag ryser av tanken på att vara spontan. Det har aldrig passat mig och ännu mindre nu med en två-åring där hemma. Ibland blir jag t-o-k-i-g när mannen föreslår att ska vi göra xx i dag? och jag bara nej det har inte funnits i vårt veckoschema, hur ska det gå med A:s sovtid, vad ska vi då äta, hur tänkte du riktigt nu?!?! Och han tittar på mig som om han precis hade föreslagit att ska vi flyga till månen och jag hade undrat hur han riktigt tänkte där.

I det stora hela är det förstås bra att vara organiserad och effektiv. Men det kan krocka med andra människors önskemål, speciellt om de andra inte är så organiserade. Jag vet att folk förundras över att vi i den här familjen skickar ut till exempel kalasinbjudningar flera veckor i förväg men jag får nippor när de i sin tur skickar ut en inbjudan för ett kalas en vecka i förväg. Kom födelsedagen som en överraskning, eller vad handlar det om? Förresten är en annan god egenskap jag har att jag är så punktlig och jag tänker inte ens gå in på hur flyförbannad jag blir varje gång jag, som alltid, är i tid till en träff eller ett möte, eller har gjort allt klart där hemma för gäster och andra människor är sena... Jag är alltid den som väntar på någon annan. Och folk har noll respekt för min tid. Noll. Det är förbluffande så egocentriska folk är. Andra människors tid spelar ingen roll för någon.

Nu blev det lite väl gnälligt det här... Jag avslutar med fråga nummer 9 för lite gladare tankar.

Vilken plats på jorden skulle du vilja resa till när du blundar och drömmer dig bort?

Just nu är drömmen ett all inclusive-hotell med varma och barntrygga pooler, god mat, aktiviteter för A (så jag inte behöver underhålla honom men han ändå har något kvalitativt att göra), sol och frisk luft, rödvin och helt enkelt service. Att inte behöva göra några som helst plikter på en hel vecka! Drömmen!

Fråga 4 och 5 i kalendern

Jag tänkte köra vidare på Kajsons julkalender när jag en gång kom igång.

Fråga nummer 3 och 4 är kopplade, men nummer 3 känns lite väl privat så vi tar nummer 4 istället.

Vilken dröm har du haft som du lyckats uppfylla?

Jag hade en dröm om fast jobb en gång i tiden och nu har jag lyckats uppfylla den. Keeping it simple. Jag är inte en sådan person som drömmer stort utan jag håller mig här nere på jorden. Andra drömmar som jag har haft är väl att äga en hund, nu har vi haft en i snart sju år.

Nummer 5

Vad önskar du att du skulle äta till middag idag?

Det är ju självständighetsdagen imorgon så ikväll är som en extra fredag. En trerätters på restaurang vore ju inte helt fel förstås, det är evigheter sedan jag åt ute (jag och T planerar middag och bio på stan efter julen - kan inte vänta!) men ikväll äter vi nog bara hemma. Sannolikt hemlagad pizza. Då har vi på tomatsås, rödlök, getost, körsbärstomat, ost, rucola, balsamvinäger och fikonsylt. De tre sista efter att pizzan har varit i ugnen. To die for!

Juletid och bilmässan

Det händer spännande saker i livet just nu. Samtidigt försöker jag fokusera på julen som närmar sig. Svårt dock med det här vädret, men livet är väl vad man gör det till. Jag längtar efter julledigheten som startar om exakt en månad, det vill säga den 22.12. Jag är ledig från 23.12 ända fram till 1.1. Då ska jag mysa hemma med sonen. Håller tummarna för att det finns snö då så vi kan åka pulka. Känns helt overkligt att sitta och pricka in lediga dagar i jobbets HR-system, det är sådant som många tar för givet men för mig känns det ännu ganska stort att ha fast jobb och kunna planera in lediga betalda dagar.

Julen ja. Vi har redan börjat förbereda och har de flesta julklappar inköpta, julchokladen väntar i skåpet, glögg finns och menyn är ju förstås spikad sedan flera år tillbaka, den kommer att se ungefär lika ut nu för tredje året i rad. Sill är ett måste, köttbullar också. Skinka förstås. Och plommonkräm till efterrätt. T vill ha en julgran men jag är inte lika såld på den idén. Vi har haft julgran i två år nu och visst är det fint men det är så förbaskat jobbigt att bli av med alla barren efter julen. Vi får se.

Vad har jag gjort sedan det senaste blogginlägget? Bland annat var vi på bilmässan i Mässcentrum. Av alla mässor vi skulle besöka i år, vi som bor ett stenkast från mässcentrum, så var det just bilmässan? T hade en fribiljett och A kom in gratis så vi tänkte att det kan vara kul, speciellt som vi blev utlovade en stor barnavdelning med mycket för barnen att göra - det visade sig vara en hoppborg som såg ut som om den skulle explodera när som helst... Anyway. Jag förstår inte hur folk har råd att köpa nya bilar... 40 000, 50 000, 60 000 euro och uppåt. Vem har sådana summor att lägga ut vid sidan av boendet och övriga levnadskostnader?

Nej jag är inte avundsjuk, inte alls.

Åh så många problem en lottovinst skulle lösa. Hmm, vi har inte spelat på länge, kanske måste vi lägga in en rad nu till veckoslutet, hehhe.

Mässrepresentant

Det är måndag efter en söndag fylld av jobb. Jag hade glädjen att få representera arbetsgivaren på årets skogsmässa i Mässcentrum i Helsingfors och det var en riktigt rolig och givande dag. Nu blir det en sex dagars vecka, men det gör ingenting för jag tar ut söndagen som lediga dagar sedan närmare julen. 

Såhär såg jag ut igår. Det var faktiskt inte första gången som jag jobbade på en mässa. Jag var på bokmässan för flera år sedan och så gick jag ett år på en stor hundutställning som representant för Svenska Yle.

Det här var nog, måste jag säga, ännu ett karriärmål. Jag är ju inte den personen som går fram och pratar med främmande människor, som en förväntas göra på en mässa, men igår gjorde jag just det. Jag utmanade mig själv och det gick hur bra som helst. Visst fick jag också en del kniviga frågor, men då gäller det bara att antingen svara på frågan (då jag kunde ge ett svar) eller hänvisa personen till någon kollega som kan svara. 

Nej, det är inte en kollega på bilden nedanför. På plats fanns också kossor, får, hundar, kycklingar och en massa andra djur. Veckoslutet heter Meidän viikonloppu och kändes som en soppa av det mesta. Här kunde man köpa allt från smink till böcker till kläder till mat - allt väldigt billigt. Jag gjorde ett par riktiga fynd på pausen, så nu har vi redan ganska många julklappar fixade. Och så fanns det då den här avdelningen med produktionsdjur.

Publiksuccé. Fårvallning. Det här kunde jag och många andra titta på i timmar.

Den här bilden tog jag i fredags efter jobbet. Det är synd att det ska börja regna och bli plusgrader nu. Jag har tyckt om den här snön men nu kommer det att bli halt och vått. Usch.

Sjuka barn och döda barn - och lite fredagstankar på det

Dagens bästa nyhet var definitivt den här, om att barnadödligheten minskar. Mera sådant, tack!

"Uttryckt på ett annat sätt dog det dagligen 11 000 färre barn i fjol, jämfört med år 2000. Alltså nästan åtta barn färre i minuten"¨

skriver Svenska Yle.

Åtta barn färre i minuten. Tänk vilket framsteg det är. Går knappt att greppa.

Sent igår kväll läste jag också den här texten (på finska) om en patolog som analyserar små barns cancerprover. Shit, det är sådana här personer som jag beundrar.

Tack för kommentarerna på inlägget om pengar. Det här är en process, förstås, och jag antar att det är något vi gör fel eftersom läget är som det är. Då gäller det att ändra sätt så slutresultatet blir ett som är mer önskat - finns liksom ingen genväg här inte!

Den här helgen är det förstås farsdag, det firas med ett besök i Borgå. Farsdag har fått en annan innebörd i den här familjen sedan A föddes. Tänk att på farsdag för två år sedan var han alldeles ny, en liten, liten plutt bara. Då åkte vi också till Borgå på besök och det var så nervöst att åka iväg med honom. Jag minns att jag då i början oftast helst hade stannat hemma. Nu är det förstås bara skönt och roligt att komma bort och träffa släkt och familj. A älskar det också och sken upp som en sol när jag förklarade att ikväll åker vi till mommo och mofa.

Och efter farsdag får en börja ha julfiilis riktigt på riktigt. Längtar! 

9.11.2016

Vart är världen på väg? Trump blir president och det vägrar sluta snöa i Helsingfors.

Jag har trott i flera år att Hillary Clinton blir USA:s nästa president. Såklart blir hon det! Hon har sina fel och brister och har gjort många misstag, men jag har i långa tider sett henne som det rätta valet. Dels för att hon är kvinna och jag ansett att det varit dags med en kvinna på den här posten. Nehej, in kommer Donald Trump med noll erfarenhet av politik (och därför har han inte heller haft chanser att göra bort sig politiskt) och spottar ur sig vad som helst och v-i-n-n-e-r. Jag kan inte tro att det är sant.

Nu väntar jag på nästa val. Då hoppas jag att Michelle Obama ställer upp och vinner. Jag har ingen aning om hon har planer på det, men jag vet att hon skulle vara det bästa valet oavsett vem som ställer sig upp mot henne.

Jaja. Nu är det väl en dag i taget som gäller och se vad Trump gör med sin makt. Han kan göra vad fan som helst och det är skitskrämmande. Under tiden är det business as usual.

I lördags var det alla helgons dag och vi firade med hemmadag, bastu och tända ljus på kvällen. Ljuset på bilden är en julklapp, det är tillverkat av Taigalyhty och det är inte egentligen ett ljus i ordets rätta bemärkelse utan en lykta. Det vill säga, inget stearin involverat utan lampolja som finns i en behållare under lågan. Tryggt - slocknar om det välter. Lätt att använda, det uppstår inget metallskrot som med värmeljus. Vackert sken. Jag rekommenderar, som julklapp eller åt dig själv. Ljusen finns i en mängd olika utseenden.

Så har jag hunnit läsa bok också. Närmare bestämt Tiggaren av Sofie Sarenbrant. Det här är den sjunde boken jag läser av Sarenbrant och jag kan säkert säga att hon skriver böcker som passar mig - sådana där man kan slappna av och bara låta texten föra en och man behöver liksom inte ansträga sig för att hänga med. I just den här sista boken var intrigen lite för invecklad och karaktärerna lite för många, de tidigare böckerna har varit ännu mer lättlästa, men den här var bra ändå och speciellt på slutet blev det riktigt spännande så jag läste nästan hundra sidor utan att släppa taget om boken. 4/5 om jag måste ge betyg.