Kostdebatten

Vi har påbörjat en ny läggningsrutin här hemma. Den heter mamma försöker söva A medan A skriker sig hes så tårarna sprutar åt alla håll tills pappa tar över och A somnar på 4 minuter. Det är väldigt mysigt.

Igår kväll hade jag alltså en kvart tid för mig själv i soffan medan T sövde A efter att jag först hade gjort ett misslyckat försök. Den kvarten ägnade jag åt att titta på slutet av Obs Debatt, som handlade om kostråden - kan vi lita på dem eller inte och livets stora fråga hur ska man egentligen äta och vad?

Det var en väldigt bra debatt med många kloka åsikter. Alltså jag beundrar Mikael Fogelholm något otroligt. Att han gång på gång orkar stå upp för den hederliga kostcirkeln och näringspyramiden trots allt motstånd som dykt upp nu under senare tid. Det är både läkare och andra experter men också "vanligt folk" som envist påstår att kostcirkeln är från röven och att ingen mår bra av att äta så men Fogelholm sitter ändå i debatt efter debatt och försvarar den.

Var jag står i debatten? Helt ärligt så har jag inte en aning om vem som har rätt eller fel men följer tills vidare kostråden (största skämtet ever - jag lever på kaffe, choko och lite för mycket potis och makaroner för att det ska vara bra). Det känns som ett bra val, gör som myndigheterna säger. Tills vidare.

Omega

Eftersom jag för någon månad sedan fick en månadsdos omega3-preparat på köpet vid ett Facebook-lopptorg-köp så tänkte jag att jag skulle pröva de små tabletterna. Vilken tidpunkt att pröva om något påverkar ens hälsa positivt än på hösten när en ibland mår lite sämre?

Tills vidare, två veckor in, kan jag inte känna eller se någon skillnad, men inte vet jag riktigt heller hur en sådan skulle kännas eller se ut.

Enda perioden jag tidigare har prövat på dylikt preparat var under graviditeten. Då hade jag högt blodtryck i början av graviditeten och så var det en farmaceut-kompis som undrade om jag inte skulle testa fiskolja (obs, inte fiskLEVERolja för lever ska undvikas under graviditet). Oljan smakade vedervärdigt och förrvärrade mina sura uppstötningar med tusen men funkade! Genast när jag slutade med produkten några veckor före förlossningen (ska helst göras eftersom det är en fördel att inte ha så lättflytande blod om det blir operation, vilket det ju sedan blev) så gick blodtrycket upp igen. Det kan ju förstås vara två helt skilda företeelser också. Anyway så skadar omega3 aldrig. Däremot ska en se upp med omega6 som är inflammatoriskt.

Matfix och promenad

Förra veckan lagade jag och T det som nog får bli sista satsen barnmat till A. När de här är slut äter han det vi äter. Eller, vi har nog redan börjat ge av det vi äter, men inte alla rätter. Och de här små portionerna är smidiga att ha med om man är på språng med honom.

Här är alltså olika varianter av gris/nöt och sej tillsammans med morot, batat, kålrot, lök, vitlök... Och något till. Minns inte längre. Men det blev åtta varianter i alla fall! 

För att fira min sista helg före jobbet börjar så promenerade vi på lördagen runt Tölöviken. Det var ljuvligt att sommaren kom trots allt men nog är det vackert så här när det börjar bli lite höst.

Jag är mamma nu!

Ibland överväldigas jag av hur mycket ansvar jag har över den här lille pojken. Hur mycket jag måste göra för honom, allt det jag inte får göra. Hur jag måste bete mig och hur jag inte får bete mig. Men samtidigt är jag så glad att han kommit till oss, att jag får och inte får allt det där, måste och borde och gör. Jag är så glad att han är en frisk, glad, nyfiken och trygg liten pojke. Det är inget självklart, det vet jag.

På tal om något helt annat. Redan för länge sedan läste jag på någon blogg om gröt med grynost i och tänkte genast att näe, det kan inte vara gott! Sedan har jag läst det på olika ställen sedan dess och för några veckor sedan var det bråttom en morgon, jag måste fixa gröt till sonen och tänkte då att kanske jag också äter gröt (kör båda skålarna samtidigt i mikron, snabbare än att laga smörgåsar) och eftersom vi hade grynost hemma så bestämde jag mig äntligen för att pröva det här som skulle vara så gott.

Fanfar.

Fyrverkerier.

Oh my god så gott det är!

Sedan dess har jag ätit kombon 3-4 morgnar i veckan. Både med havregröt och fyrkornsgröt. Någon matsked grynost (Lidls fullfeta) på portionen och du har liksom gröt vol 2.0, verkligen. Jag som alltid ätit två rågbrödssmörgåsar på morgonen äter nu gröt på morgonen! Det är så smidigt också att laga åt mej och sonen på en gång. Och kostar noll.

Matskammen

Charlotte har skrivit veckan bästa inlägg. Om vuxna som hela tiden, också framför barn och unga, måste poängtera hur ohälsosamt det de inte vill/borde/tänker äta är.

Barn som hela tiden får höra att det här tänker inte farmor/mormor/mamma/pappa/faster/moster/gudmor/farfar/morfar/vemsomhelst äta för det är ohälsosamt lär sig bara en sak och det är att känna skam över de matval de gör.

Bebismat

Ja det var det här med barnmaten... Ibland längtar jag tillbaka till helamningen. För nu måste man hålla koll på vad han ätit, när, hur mycket och vad han ska äta till följande. Jag har en bra matfantasi och hittar ofta på maträtter helt själv, men nu när jag sitter här med en halvtåring som också ska matas varje dag så... Det är inte lätt.

Portionen på bild är lite pripelsås, eller som italienarna säger pasta bolognese, eller på ett språk som alla som läser bloggen förstår malet kött sås, morot och fullkornspasta och det gick ner sådär. Ingen hit. Jag lagade samma mat till mig och T men tog bara undan bebbens portioner (fryste ner några också) före saltandet. Låter enkelt, men man kan ju inte erbjuda pripelsås sju dagar i veckan... Oh well, vi ammar fortfarande så jag vet ju att han inte lär få näringsbrist i alla fall. Som jag förstått det så är järnet det viktigast just nu, så vi satsar på fullkorn, kött och c-vitamin.

Dela gärna med dig om du har bebismatstips. A verkar gilla sej i alla fall och det är ju bra. Och vatten, det gillar han. Men jag försöker hålla det inom en rimlig gräns. Man växer inte på vatten.

Barnmatsboken av Monique Le roux Forslund

Den här boken läste jag om för tror jag över ett år sedan och genast visste jag att den ska vi ha!

Jag ser så otroligt mycket fram emot att få börja låta A smaka på ditt och datt. Vi kommer med största sannolikhet vänta tills han är 6 månader precis som rekommendationen är, vi har absolut inte bråttom, men jag gillar att vara förberedd och läste redan ut de första inledande kapitlen. Här finns så otroligt mycket bra tips och smarta recept.

Mitt mål med A och mat är att i långa loppet hjälpa honom bygga upp en frisk relation till mat. Jag tänker inte tvinga honom att äta och jag tänker inte förbjuda honom att äta. Balans.

Vackra Tove 100-muggen

Jag älskar mitt kaffe, men fyra stora muggar per dag är inte vettigt. Så från och med idag är det två, max tre som gäller.

Ville bara visa min underbara Tove 100-mugg. Jag fick två i julklapp! Den ena av T, den andre av mamma. Men det spelar ingen roll, den är så fin att vi gärna har två. Lampan är ett Facebookfynd, köpt i en av Facebooks många lopptorgsgrupper för en tia.

Första snön

Ptja, det här trodde jag inte ännu för en månad sedan. Att den första snön ska hinna komma före vår bebis föds. Men idag kom den. Snön. Fortfarande ingen bebis. Nu känns det verkligen som om jag har varit gravid i minst ett år och för alltid kommer att vara det. Vecka 41+4 idag. Fysiskt mår jag bra, minus lite smärta i höften och fogarna och ryggen, men mentalt är jag sönder.

P.S. Om du förstår finska, läs kommentarerna på Steffis inlägg om att stressa över maten. Mycket intressant och mycket sorgligt och mycket skrämmande hur folk beskriver relationen till maten de äter.

Mina tankar om fitness, eller varför jag tycker det är irrelevant om du tycker någon är snygg eller inte

Jag funderade länge på om jag ska orka ta tag i ämnet, men så bestämde jag mig för att det är värt det. I helgen var det nämligen Nordic Fitness Expo i Lahtis och jag är inte alls insatt eller speciellt intresserad men mitt Facebookflöde och min mediekonsumtion råkar nu vara sådan att jag såg och läste en del om det här evenemanget. Fitness har blivit en trend påstår många medier och det enda jag ser av den trenden är att en hel massa folk påpekar att det minsann är helt huvudlöst att hålla på med fitness och bodybuilding för det är inte friskt och det ser ju bara fult ut.

Och jag bara jaha, så den där kvinnan med ungefär lika mycket fett på kroppen som det finns i en liter lättmjölk är ful i dina ögon? Vet du vad? Du är inte så vacker du heller men vad har det med saken att göra?

Att män bygger muskler, dietar och ställer sig på scen för att få hela kroppen bedömd av en rad domare är relativt tolererat och inte lika chockerande som när kvinnor gör det. Direkt kommer folk med det där är inte hälsosamt, hon är ingen bra förebild, det är ingen sport, hon ser ut som en man, det där kan inte vara bra för kroppen, hon kommer knappast någonsin att kunna få barn eller, favoriten det ser ju bara fult ut!
Och jag vet alltså ingenting om fitness. Det finns olika kategorier och krav och nivåer, det förstår jag, men i det stora hela så handlar det om att få kroppen att se ut på ett visst sätt för det är det som sedan bedöms. Inte ens prestationer, eller hur hårt man har dietat eller vad man väger, utan hur man ser ut på scen den där ena korta stunden man står där. Så får man sin bedömning och den vinner som såg ut som domarna den dagen tyckte att var mest korrekt. Rätta mig om jag har fel...
Och det har noll och ingenting att göra med vad som är snyggt eller fult, hälsosamt eller ohälsosamt, bra eller dåligt för kroppen, det har att göra med vad man har bestämt att är kriterierna i just den här grenen av fitness på just den här nivån just nu. Igen, rätta mig om jag har fel, men så har jag tolkat det.
Vet du vad? Det är inte det minsta hälsosamt i mina ögon heller. Som jag kan förstå det så krävs en minimal fettprocent också på kvinnor och nej, det vägrar jag skriva under att är hälsosamt för det betyder att din kropp slutar fungera som den ska. Men jag vet tusen och en saker som folk håller på med som inte är hälsosamt. Visa mig en elitidrottare som är frisk. Det går inte. Tror du att Kenenisa Bekele mådde så bra under sina toppår? Knappast, men han vann. Det var inte hälsosamt någonstans, hans kropp var sannolikt i konstant stress, men han vann om och om igen. Var han ful? Det är en smaksak. Men det har noll och inget att göra med det att han var bäst i världen på det han gjorde.
Fitness handlar om hur man ser ut men det betyder ju inte att den som vinner är den som är vackrast, eller att du måste tycka att personen är vacker (eller att du ens måste ha en åsikt om det). Det betyder bara att personen just nu inför de här domarna uppfyllde kriterierna bäst. Kanske personerna som står där på scen till och med står och tänker att fan vad jag är ful idag, jag har aldrig varit såhär ful, men jag kommer att vinna med den här kroppen!!

Fitness är inte hälsosamt, det kanske inte är vackert, det kanske inte är en sport, det kanske bara är fåfänga personer som börjar med den grenen. Men bara för att det är kvinnor som ställer sig på scen i lite kläder så betyder det inte att du måste ha en åsikt om huruvida de ser bra ut eller inte.

Jag vill inte skapa matångest

Jag känner numera att min relation till mat är helt frisk. Det finns ingen sjukdom, inga tvångstankar, ingen ångest, inga måsten eller förbud som styr vad, hur och när jag äter - kanske är det starkt att säga så men jag upplever det faktiskt så. Däremot har jag inte på något sätt en perfekt kosthållning. Jag har en kost som många skulle kalla normal (det skrev i alla fall hälsovårdaren i mitt mödravårdskort då hon i början av graviditeten frågade hur jag äter). Jag äter lite för mycket socker och lite för lite fiber och har en svaghet för bananer (minst en per dag ska det vara). Dessutom dricker jag mjölk som de flesta andra, äter både kött och fisk och inleder alla mina dagar med rågbröd och kaffe som vilken typisk finländare som helst. Min kost har inte förändrats alls från tiden före graviditeten och jag hoppas att den inte ska behöva förändras under eventuell amning heller.
Men sedan då, när ungen är så stor att hen äter det vi äter? I helgen läste jag det här inlägget av Lady Dahmer och alla kommentarer hon fått och så började tankarna gå kring hur just jag vill lära vårt barn att äta sådant som är bra för kropp och knopp men också njuta av det goda livet har att erbjuda. Det blir knappast en lätt balansgång, men jag tror det är fullt möjligt att uppfostra barn att känna att de vill äta i huvudsak sådant som är bra för dom men också sådant som ger välbefinnande på ett helt annat sätt. Ibland är de två det samma, ibland är de mil från varandra.
Det allra allra viktigaste för mig när jag funderar på hurdan relation till mat jag vill skapa hos vårt barn är att barnet aldrig ska behöva uppleva ångest kring maten. Det ska inte finnas tvång, förbud, regler, barnet ska inte mutas med mat och inte heller belönas med mat för det tror jag också leder till ångest i längden och barnet ska aldrig behöva förknippa rädsla eller sorg med mat. Jag vet precis hur det känns att tänka att det där får jag inte äta för det gör mig tjock/oönskad/ful/vadnuanorexinpåstodattmatenskulleorsaka och det är något jag önskar att mitt barn aldrig behöver känna. Jag vill uppfostra ett barn som aldrig behöver känna att det är fel att äta något visst eller att man måste äta något annat.
Samtidigt är det ju otroligt viktigt att ge näringsrik mat som mättar och som dessutom är god, tycker jag. Men här tycker jag precis som Lady Dahmer och många av de som kommenterat, att det kan man göra utan att samtidigt totalt dissa den "sämre" maten.
Åh jag har så mycket tankar kring det här men vi får ta det en annan gång... Summa summarum så hoppas jag att jag kan vara en förälder som lär barnet att mat inte är lika med ångest, utan mat är lika med näring och bra fiilis. Man får äta utan att behöva tänka på vad som är så otroligt hälsosamt hela tiden.

P.S Läs gärna Lisas kommentar på inlägget (finns alldeles i början) om du bara läser en. Den berörde mig djupt.

Kaffe under väntetiden

Jag har börjat fundera om mitt kaffedrickande kommer att påverka bebben när hen är ute... Jag skar direkt ner till två muggar per dag (plus en mugg te på jobbdagarna) när jag blev gravid och det har jag hållit mig till ganska noga. Rekommendationen är väl 2-3 koppar om dagen tror jag, så jag ligger lite över. I en del länder är koffein helt förbjudet under graviditeten, men jag har aldrig inte sett det som något stort gift, så det kändes tryggt med några portioner per dag. Men lite undrar jag, kommer bebben att ha värsta koffeinabstinensen under tiden efter förlossningen? Om jag lyckas amma så kommer ju hen fortfarande få i sig koffein, men dosen blir väl ganska mycket mindre via mjölken än via blodet?

Överlag har jag varit ganska liberal med mina kostvanor under graviditeten. Jag läste och memorerade förbudslistan, men så har jag valt att skita i en stor del av förbuden. Jag tänker liksom: det föds barn mitt i krig och svält och misär, alkoholister och knarkare föder barn, kvinnor som inte ens vet att de varit gravida får barn - det spelar knappast roll om jag lägger pastöriserad eller opastöriserad ost på min pastaportion. Man måste få leva också, det blir lätt så att man blir helt hysterisk över den där listan. Nu vet jag ju förstås inte ännu om allt går väl med bebben, men allt har varit bra hela tiden.

Alkohol har jag hållit mig helt ifrån, förutom det ena glaset champagne på hotellet efter vårt bröllop. Men under amningen tänker jag nog ta mig ett glas rött eller en öl när det känns så. Där handlar det ju inte om att bebben får i sig den alkohol man dricker - man slocknar nog före man får alkoholhalten i mjölken så hög att en ammande bebis blir påverkad - utan om att en spädis känner doften av alkoholen och märker på ens beteende att man är konstig, samt att man själv kan bli klumpig av alkoholen, vilket är farligt. Men då gäller ju samma regel för alla som är nära bebisen, ingen sprit, och jag vet inte med andras verklighet men så ser inte vår verklighet ut. Försiktigt har jag försökt föreslå åt T att han ju kan vara nykter de följande 9 månaderna, men han tänder inte riktigt på den tanken... EDIT: T påstår att det här kan tolkas väldigt fel. Min poäng är endast att i en idealvärld är alla som någonsin umgås med bebben nyktra, men så ser inte verkligheten ut för de allra flesta. Alkohol är liksom en del av vuxenlivet. Vi planerar med T att ta oss ett glas rödvin vid lämpliga tillfällen, men inte mer än så så länge vi har ansvar för en helt försvarslös liten själ. Det är ju också ingen poäng i att T är nykter så länge jag ska amma, för jag måste ju ändå vara nära bebben då, också om jag tagit ett glas.

Boken är skriven av Nicci French och heter Och så log han, chokon är från Lidl, muggen är gammal (Neron kuppi, näitä ei nuijille edes myydä).

Äta bör man - men vadå?

Nu när jag och de flesta dagar också T ska vara hemma hela dagen så skulle det ju gälla att bli lite kreativ med maten. Hela sommaren har vi båda ätit på jobbet de flesta dagarna och jag känner att jag glömt vad vi brukade äta före det... Ska jag laga mat är det något av de här alternativen som gäller: a) snabbt och enkelt eller b) lite mera komplicerat men sådant man kan laga mycket av på en gång så man har också nästa dag och kanske ännu någon dag till.
Nu när jag har drygt en månad kvar till förlossningen känner jag att jag också vill ha närings- och energirik mat. Ju närmare D-day man kommer desto mer bör man tanka kolhydrater för att ha energi sedan (en förlossning är ju som ett maratonlopp). Förresten börjar jag vara rejält hungrig nu. I natt när jag låg vaken och lyssnade på hur hunden höll på och tog hand om sin lilla låtsasbebis (en leksak, hon verkar tro att hon blivit mamma nu) så var jag alldeles vrålhungrig, så pass att jag övervägde att stiga upp och äta något. Det händer mig aldrig att jag är hungrig på natten! Jag lyckades ändå i något skede somna om.
Sen när bebben är här gäller det väl att dels ha mat färdig i frysen, dels ha en hög recept på lager så man snabbt kan vända ihop något. En favorit är omelett. Det kan jag äta flera gånger i veckan. Ibland slänger jag i lite lök, ärter, skinka och dylikt. Någon dag i veckan kan jag äta någon färdig soppa, men det funkar egentligen bara om inte T är hemma, för det blir dyrt i längden om båda ska äta färdig soppa. Annars är det basmat som gäller. Husmanskost, ni vet. Och så har vi ju våra bravurrätter, men dom är liksom tänkta att ätas på fredagskväller eller liknande. Som avocadopasta och laxpasta och räkpasta (vi äter tydligen mycket pasta när det ska mysas).
Ja, det här inlägget leder ingen vart. Problemet är alltså att det fattas matkreativitet här hemma. Men det är liksom ingenting man kan skita i, äta måste man ju.

Maten till barnet

Om jag förstått saken rätt så ska man helst inte uttala sig om hur man tänker uppfostra sitt barn före barnet är minst 18 år gammalt och man kan titta tillbaka och se hur det hela fungerade. Det man absolut inte får säga något om före barnet är minst 25 är vad man tänker ge för mat till sitt barn.
Men nu tänker jag ändå säga några ord om hur jag planerar att vi ska mata vårt barn (OBS - JAG, det här är helt mina egna personliga tankar men jag tror T håller med mig i ganska mycket, vi har bara inte hunnit prata om det ännu för att vi liksom har hela den här graviditeten och förlossningen och de första sex månaderna att ta oss igenom först).
För det första: amning ska man inte ta för givet, det kan skita sig, det kan löpa hur bra som helst. Jag är öppen för det mesta i den frågan. Men jag tycker inte att amning är något heligt, något som alla barn måste få, något som på något magiskt sätt kan göra barn sååå mycket friskare än andra barn. Det är ett sätt att mata, liksom. Det enklaste, naturligaste och i många fall mysigaste sättet, men det är inte något måste som jag kommer att gråta mig till sömns över om jag inte får det att löpa. Tänker jag nu i alla fall.
För det andra: har jag förstått saken rätt så ska barn i ungefär sex månaders ålder få börja smaka på ditt och datt, helst inte sådant som är otroligt sött för då kommer de att bara villa ha det. Typ så.
Och sedan då? I något skede ska barnen väl klara sig någorlunda bra på helt vanlig mat. Det här skedet kommer väl när de är kring ett år. Nå, jag tycker att barn ska äta det som de vuxna äter. Förstås ska det kanske vara mindre kryddor och mindre salt och så vidare, men i grunden är det samma mat. Och det är liksom nu det svåra börjar. För här måste man se till att vara kreativ och rolig och det ska vara gott och näringsrikt och barnet ska tycka om det men det får inte vara för gott så att barnet skäms bort och det ska vara grönsaker och vitaminer (men inte från en burk!) och kalcium (men den där fettfria mjölken är ju basically utspätt vatten blandat med lite hormoner från kossan) och fett i rätt mängder och kvalitet (ska det vara smör eller olivolja?!) och så vidare.
Och sockret. Det får det inte finnas för mycket av. Min tanke är att vårt barn ska lära sig att socker, det äter de flesta nu och då, vissa varje dag, andra mer sällan. En del undviker det helt av olika orsaker. Och man måste inte äta socker, men socker är gott. Socker kan orsaka problem av olika slag, men socker hör till livets goda. Så man ska hitta en balans. Det ska inte vara förbjudet med socker, inte heller ska man tvingas äta godis om man inte just nu vill ha godis utan hellre tar en banan.
Godisdagar låter lite tokigt i mina öron, det kommer jag nog aldrig att förespråka. Det är bäddat för matproblem i framtiden när man lär små barn att man FÅR INTE äta socker sex dagar i veckan men den här ena dagen ska du TRYCKA I DIG så mycket du bara hinner från morgon till kväll.
Mat ska inte heller vara belöning för barn. Det ger också bara matproblem i framtiden när man lär små barn att du måste äta allt det där du tycker att smakar skit och inte orkar med så får du sen äta det här goda (ofta söta) till efterrätt. Eller du måste bete dig nu, så får du sen belöning i form av glass/godis/läsk/bulla. Eller om du slutar skrika efter godis nu så kan du få godis om en timme. Nej. Jag vill helst inte ge barnet ätstörningar så det tänker jag försöka undvika.
Och ja, så ska barn äta mycket grönsaker precis som vuxna. Mindre bröd och pasta och halvfabrikat och näringsfattiga lightprodukter och mer äkta mat. Problemet är bara att barn ju tar efter sina föräldrar, så det skulle gälla att först själv börja följa allt det här...
Som tur är finns det folk med mycket mer expertis än jag har i den här frågan. Som Monique Forslund, som skrivit Barnmatsboken - Laga bra mat från början. Kostdoktorn skriver om boken här. DEN ska jag klicka hem vid lämpligt skede! Går det riktigt bra så får både jag och T också lite bättre matvanor på köpet.

Upp och ner, hit och dit

Idag är en sådan dag när kroppen och knoppen inte riktigt hänger med. Det beror inte bara på värmen utan också på att jag fick en mycket kort natt. Vi hade rådgivning klockan 9 imorse och det är ju ingen match för en normalt arbetande person, men jag slutade jobbet 23.30 igår så fick ungefär 6,5 timmar sömn.

Att vara vaken klockan 9 är normalt inga problem för mig, men nu hade jag då kväll plus att jag skulle ut med hunden (det måste jag inte göra, T kunde ha gjort det, men det ger mig sådan energi att hålla igång också så det försöker jag alltid hinna med) plus att jag måste hinna äta ordentligt och dricka kaffet före vi skulle med spåran till centrum (svensk rådgivning finns på ett fåtal ställen i Helsingfors och vi tvingas åka genom hela stan för att komma dit). Till all tur somnade jag på fem minuter när jag kom hem igår, det händer inte varje gång...

Jag har alltid haft skiftesjobb med undantag för det allra första sommarjobbet. Att sluta jobbet klockan 16 och återgå 8 nästa dag, måndag till fredag finns inte i min värld. Alla som prövat på det vet hur tungt det är. Speciellt de dygn då återhämtningen mellan turerna blir 10 eller 11 timmar. Det är en av sakerna jag ser fram emot med föräldraledigheten, att inte behöva ha de där skiftena. Kroppen mår inte bra av att hela tiden lägga om schemat. Jag vet inte när jag ska äta, när jag ska sova, när jag ska dricka mitt kaffe, när jag ska duscha, när jag ska slappa eller vara skarp... Just maten och sömnen lider ju mest. Det ska bli skönt att kunna få in rutiner, om så bara för under ett års tid. Att kunna äta, sova, vila, dricka kaffe ungefär samma tider varje dag! Det är en lyx som är få förunnat. "Normala" arbetstider börjar väl bli en ovanlighet i den här världen..?

Spännande vore också att någon gång få pröva på hur min naturliga dygnsrytm skulle se ut. Det får bli ett projekt senare i livet!

Ingen äter perfekt

Lästips: Soelas inlägg från i fredags. Om att äta rätt, vad nu det är.

Jag försöker att inte ljuga för mig själv. Ätstörningen sitter kvar någonstans djupt inne i hjärnan och gör sig påmind nu och då. Men i de stunderna försöker jag tänka som Soelas: jag äter hur jag vill för jag vet i grunden vad som får mig att må bra - ibland innebär det mycket ohälsosamma vanor, ibland vettigare vanor.

Vattengymnastik!

Jag antar att jag fortfarande har mycket energi och är relativt smidig för att vara gravid i sjunde månaden, åtminstone om man ska tro på populärkulturens beskrivning av vad det betyder att vara gravid. För det tackar jag min unga ålder, alla promenader och lite lätt tänjande som jag håller på med varje dag. Och kosten, den är väl helt okej om inte perfekt.
Men någon desto vidare träning har jag inte haft tid för under juni och juli. Och nu börjar det kännas ganska lönlöst att ta sig till någon gruppträning för det är så oerhört svårt att veta vad jag orkar med och vad jag ens kan göra. Däremot anmälde jag mig till Folkhälsans vattengymnastik för gravida. Ett par gånger torde jag hinna gå i augusti och september före D-day.
Vattengymnastik marknadsförs som den optimala träningen för gravida, så det blir säkert mer än bra.

Nu återstår bara problemet med vad jag ska ha på mig. Mina bikinis torde vara helt för små eftersom mina boobs är typ tre gånger så stora som förra sommaren och en hel simdräkt får jag inte över magen... Blir väl att köpa något nytt igen.

Den hetaste söndagen i maj

Den här graviditeten gör mig så mycket mer rofylld än tidigare. Jag har enklare för att varva ner och till exempel sömnen är helt annorlunda än tidigare. Jag sover djupt och stressar inte upp på morgonen.
Som icke-gravid skulle jag ha svårt att idag varva ner efter gårdagen, men nu är jag helt lugn. Vi röstade som sig bör igår och sedan for jag på Damtian. Jag och min kompis som jag ofta promenerar med med hundarna beslöt redan för flera månader sedan att vi ska gå i år och så gjorde vi också. Tidigare joggade vi, men i gravidvecka 21 känns 10 kilometers promenad helt nog, jag behövde inte springa för att det skulle kännas. I år hade de en ny rutt och det var roligt med omväxling, det var ju trots allt femte året i rad för mig. Årets goodiebag förstod jag mig inte alls på, men det har jag nu aldrig gjort. Lättprodukter, sallad och smaksatt vatten... Känns sådär efter 10 kilometer i stekande hetta. Det minsta man skulle behöva är rejäla kolhydrater och något proteinrikt och mättande.
Så på kvällen agerade jag valwebbreporter. Lagom stressigt, men tror jag har hedern i behåll! Årets valdeltagande var 40,9 procent. Känn på det en stund. 60 procent bryr sig inte. Det är ett massivt demokratiproblem. EU-parlamentet är inte något abstrakt och "långt borta" - de har makt över dig och mig.

Den globala matindustrin

Jag hoppas det inte är en överraskning för någon att det finns nog med mat på den här jorden för att mätta allas munnar. Maten är bara ojämnt fördelad och det leder till svält i utbredda regioner samtidigt som en ökande andel av befolkningen varje dag får i sig på tok för mycket kalorier (men kanske alldeles för lite av många viktiga näringsämnen så att de (vi?) i själva verket också lever i ett slags svält).
Den här artikeln ploppade upp i mitt facebookflöde och jag blir så ledsen.
Tänk att en tredjedel av all mat kastas. Tänk att en stor del av all "mat" som produceras inte alls äts utan blir bränsle. Tänk att en stor del av all mat som produceras äts upp av djur som vi i sedan slaktar och äter, istället för att äta den där ursprungliga maten.

Det är när man riktigt börjar fundera på sådant här som man börjar undra om det här med att få barn är så snällt mot barnet.

Hälsan i balans

Jag läste det här inlägget på Alexandra Brings blogg och ville dela med mig. Alexandra skriver om vad träning gör i din kropp. Och så läser jag det här inlägget av Johan Lindholm på Svenska Yles webb och tänker att jo, om flera människor skulle inse de här sakerna - träningens och den rätta matens fördelar - så skulle vi ha ett bra mycket friskare samhälle.
Jag hurrar lite i mitt huvud och mitt hjärta varje gång jag hör någon säga eller läser någon text där någon påstår att hen inte äter eller tränar si och så för att vara smal/fit utan för att må bra. Att vara smal/fit kan också vara att må bra. Men en människa med rätt bmi kan vara sjukare än en med högt bmi som lever bättre.
Sömn, kost, alkoholvanor, gener, boendeort, munhygien, fritidsvanor, jobb, motionsvanor, mediciner. Allt och ännu mera påverkar hela oss. Vi har ännu en lååååång väg att gå i forskningen för att verkligen förstå hur allt det här hänger samman.
Men vi kan ju alla börja med att bara försöka vara mer hälsosamma. Tänk inte smal, fit, ner i vikt, upp i vikt, bättre kondition. Tänk hälsa. Och känn efter. Det här är något jag borde öva på. Just nu äter jag och rör på mig liksom som jag alltid gjort. Vad är det som säger att det är så bra? Jag håller vikten, men är jag på riktigt frisk? Kan jag känna mig bättre än jag gör nu. Det är jag ganska säker på.

Så tycker jag du ska läsa Anne Hietanens inlägg om Beach 2014.