Äta bör man - men vadå?

Nu när jag och de flesta dagar också T ska vara hemma hela dagen så skulle det ju gälla att bli lite kreativ med maten. Hela sommaren har vi båda ätit på jobbet de flesta dagarna och jag känner att jag glömt vad vi brukade äta före det... Ska jag laga mat är det något av de här alternativen som gäller: a) snabbt och enkelt eller b) lite mera komplicerat men sådant man kan laga mycket av på en gång så man har också nästa dag och kanske ännu någon dag till.
Nu när jag har drygt en månad kvar till förlossningen känner jag att jag också vill ha närings- och energirik mat. Ju närmare D-day man kommer desto mer bör man tanka kolhydrater för att ha energi sedan (en förlossning är ju som ett maratonlopp). Förresten börjar jag vara rejält hungrig nu. I natt när jag låg vaken och lyssnade på hur hunden höll på och tog hand om sin lilla låtsasbebis (en leksak, hon verkar tro att hon blivit mamma nu) så var jag alldeles vrålhungrig, så pass att jag övervägde att stiga upp och äta något. Det händer mig aldrig att jag är hungrig på natten! Jag lyckades ändå i något skede somna om.
Sen när bebben är här gäller det väl att dels ha mat färdig i frysen, dels ha en hög recept på lager så man snabbt kan vända ihop något. En favorit är omelett. Det kan jag äta flera gånger i veckan. Ibland slänger jag i lite lök, ärter, skinka och dylikt. Någon dag i veckan kan jag äta någon färdig soppa, men det funkar egentligen bara om inte T är hemma, för det blir dyrt i längden om båda ska äta färdig soppa. Annars är det basmat som gäller. Husmanskost, ni vet. Och så har vi ju våra bravurrätter, men dom är liksom tänkta att ätas på fredagskväller eller liknande. Som avocadopasta och laxpasta och räkpasta (vi äter tydligen mycket pasta när det ska mysas).
Ja, det här inlägget leder ingen vart. Problemet är alltså att det fattas matkreativitet här hemma. Men det är liksom ingenting man kan skita i, äta måste man ju.