Kaffe under väntetiden

Jag har börjat fundera om mitt kaffedrickande kommer att påverka bebben när hen är ute... Jag skar direkt ner till två muggar per dag (plus en mugg te på jobbdagarna) när jag blev gravid och det har jag hållit mig till ganska noga. Rekommendationen är väl 2-3 koppar om dagen tror jag, så jag ligger lite över. I en del länder är koffein helt förbjudet under graviditeten, men jag har aldrig inte sett det som något stort gift, så det kändes tryggt med några portioner per dag. Men lite undrar jag, kommer bebben att ha värsta koffeinabstinensen under tiden efter förlossningen? Om jag lyckas amma så kommer ju hen fortfarande få i sig koffein, men dosen blir väl ganska mycket mindre via mjölken än via blodet?

Överlag har jag varit ganska liberal med mina kostvanor under graviditeten. Jag läste och memorerade förbudslistan, men så har jag valt att skita i en stor del av förbuden. Jag tänker liksom: det föds barn mitt i krig och svält och misär, alkoholister och knarkare föder barn, kvinnor som inte ens vet att de varit gravida får barn - det spelar knappast roll om jag lägger pastöriserad eller opastöriserad ost på min pastaportion. Man måste få leva också, det blir lätt så att man blir helt hysterisk över den där listan. Nu vet jag ju förstås inte ännu om allt går väl med bebben, men allt har varit bra hela tiden.

Alkohol har jag hållit mig helt ifrån, förutom det ena glaset champagne på hotellet efter vårt bröllop. Men under amningen tänker jag nog ta mig ett glas rött eller en öl när det känns så. Där handlar det ju inte om att bebben får i sig den alkohol man dricker - man slocknar nog före man får alkoholhalten i mjölken så hög att en ammande bebis blir påverkad - utan om att en spädis känner doften av alkoholen och märker på ens beteende att man är konstig, samt att man själv kan bli klumpig av alkoholen, vilket är farligt. Men då gäller ju samma regel för alla som är nära bebisen, ingen sprit, och jag vet inte med andras verklighet men så ser inte vår verklighet ut. Försiktigt har jag försökt föreslå åt T att han ju kan vara nykter de följande 9 månaderna, men han tänder inte riktigt på den tanken... EDIT: T påstår att det här kan tolkas väldigt fel. Min poäng är endast att i en idealvärld är alla som någonsin umgås med bebben nyktra, men så ser inte verkligheten ut för de allra flesta. Alkohol är liksom en del av vuxenlivet. Vi planerar med T att ta oss ett glas rödvin vid lämpliga tillfällen, men inte mer än så så länge vi har ansvar för en helt försvarslös liten själ. Det är ju också ingen poäng i att T är nykter så länge jag ska amma, för jag måste ju ändå vara nära bebben då, också om jag tagit ett glas.

Boken är skriven av Nicci French och heter Och så log han, chokon är från Lidl, muggen är gammal (Neron kuppi, näitä ei nuijille edes myydä).