Jätten Barnmorskeinstitutet

Nu är det mycket diskussion om de nedläggningshotade förlossningsenheterna och det är bra. Det är namninsamlingar och kampanjer (jag tycker att barnmorskornas initativ om att under en dag sätta upp "förlossningspunkter" på olika håll i landet är ett mycket bra projekt) och debatter på Facebook och bloggar.
Jag har inte fött ännu så jag ska försöka att inte låtsas vara alltför kunnig. Men jag ska alltså enligt planen föda på Barnmorskeinstitutet ett stenkast från vårt hem, den största förlossningsenheten i Finland. I år har de över 8000 förlossningar och 16 förlossningsrum. Jag känner mig trygg att föda där eftersom jag vet att där finns de barnmorskor som per år sköter flest förlossningar, som har sett det mesta, samt läkare och kirurger och sköterskor för vilka kejsarsnitt och sugklocka och komplikationer är vardagsmat. Jag känner att vad som än händer så vet de på Barnmorskeinstitutet hur de ska handskas med läget och de kommer att göra allt för att jag och barnet ska ha en så god hälsa som möjligt när vi lämnar sjukhuset. Det betyder förstås inte att de på Barnmorskeinstitutet är ofelbara. Jenny Jägerhorn-Tabermann beskriver i en kolumn i Hbl just hur illa det kan gå på en massiv enhet som Barnmorskeinstitutet, hon fick också ett svar i dagens Hbl.
Jag ser en förlossning som en stor medicinsk händelse. Vissa vill hävda att förlossningar inte alls ska ses som händelser som kräver medicinsk expertis, utan att det är något helt naturligt och något som helst borde ske hemma och så fritt från allt vad sterila sjukhusmiljöer heter, men jag vet i alla fall med mig själv att jag är så fjärmad från naturen och allt vad naturligt heter att en förlossning skulle jag aldrig klara av utan hjälp och stöd av en barnmorska och tillgång till all den medicinska expertis som behövs. Det finns många orsaker till att så få kvinnor per år dör på grund av graviditet och förlossning i Finland, kunnandet på våra förlossningsenheter är en stor orsak.
För mig är det minst lika viktigt att jag själv klarar förlossningen utan större men som att bebisen klarar den utan större men. Jag inser att förlossningar alltid sätter sina spår, att kroppen påverkas på många sätt, men jag vill att de egentliga skadorna ska vara minimala. Jag är ingen blivande mamma som tänker att "så länge bebisen klarar sig är allt bra", för mig är det viktigt att också jag får den bästa möjliga vården. Jag litar på att de på Barnmorskeinstitutet kan garantera den bästa möjliga vården för både mamma och barn.
Men det betyder inte att de på en mindre enhet inte skulle klara det. Jag har ingen lösning på problemet (är det ens ett problem?) med de små förlossningsenheterna. Jag förstår att det behövs expertis för att kunna garantera tryggheten för mamma och barn, men föder du i den egna bilen, i ambulansen, hemma eller i taxin för att det var så lång väg till sjukhuset så är du långt ifrån trygg. Alla mammor och barn har rätt till ett rimligt avstånd till ett förlossningssjukhus där det finns all den vård och allt stöd de kan tänkas behöva. Vad ett rimligt avstånd är vet jag inte. Jag vet bara att jag önskar att alla hade det lika bra som jag, som bor på promenadavstånd från sjukhuset.