Smockaveckorna som gått

När jag den 28.1. först inledde min resa som tutor på Smocka (nå egentligen var det lite tidigare i form av planering) så var det två saker jag var rädd för. För det första: tänk om det visar sig att alla yngre studerande är mycket smartare än mig och gör mycket bättre journalistik så att jag dels är helt överflödig och dels kommer att känna mig dum och oerfaren i jämförelse med dem. För det andra: tänk om jag aldrig lär mig vad folk heter?
Nå, jag har lärt mig vad folk heter. Jag har världens sämsta ansiktsminne och kan lätt glömma utseendet på en person jag precis fört en diskussion med för första gången. Men det började arta sig efter ungefär 3-4 veckor och nu vågar jag påstå att jag kan namnge alla som varit med under produktionen.
Den första frågan är ändå lite svårare att besvara. Jag har insett att alla är olika och att alla har sina styrkor och svagheter. Det finns mycket som jag kan bättre än en som precis börjat sina journalististudier men det finns också sådant de gör som jag aldrig ens kan drömma om att göra. Exempelvis är det en etta som på onsdag måste besluta sig för att hoppa in för att var studiovärd i morgondagens radiomagasin. Sådant gjorde jag först på tvåan och då var jag så oerhört nervös att jag knappt sov på hela veckan. Då visste jag också om saken i flera veckor på förhand och kunde förbereda mig. Idag skulle jag knappast ställa upp om någon begärde mig att vara studiovärd om ett par dagar! De flesta ettor på j-linjen på soc&kom är superduktiga! Och så ambitiösa också. Många har betydligt större mod och drive än jag hade i det skedet av mina studier. En del av den driven kommer sannolikt att försvinna när de blir lite äldre och klokare och mer cyniska, men å andra sidan är det också en bra sak att inte vara alltför ivrig. Det blir nämligen lätt fel då. Däremot ska man vara stolt över det man gör. Bara då gör man sitt bästa. Och det är det som räknas. Att man gör sitt bästa. Det behöver inte vara det bästa som någonsin gjorts inom journalistiken i Finland, men det måste vara ens eget bästa.
Imorgon kl 9 sänds sista radiomagasinet. Inatt kommer också den sista tidningen ut. Webben slutar producera någongång i kväll, men radiosändningen och tidningen dyker upp på sajten imorgon.
Tack till vår publik och tack till alla som varit med och producerat. Det har varit en ära att få jobba med er! Jag lovar att försöka komma ihåg era namn också i framtiden, så jag kan säga att "den där jobbade jag med på Smocka!" när ni gör något stort.
Jag har inte bara fått 5 studiepoäng att lägga till min magisterexamen. Jag har verkligen fått ett minne för livet. Och många nya bekantskaper. Många skratt och lite ångest också.
Imorgon har vi vår sista feedback och då ska vi skåla!

Vi kan avsluta mobbningen

Så många gånger under det senaste dygnet har jag på olika diskussionstrådar på internet läst att vi inte kan tillåta homopar att gifta sig som alla andra för att de barn som de eventuellt skulle få i så fall skulle bli mobbade på grund av att de har föräldrar som är homosexuella.
Jo, barn mobbar. De hittar på de mest varierande orsakerna för att göra det. Men vi vuxna kan göra något åt saken.
Den som tar till argumentet att barn till homopar kommer att mobbas säger att vuxna inte kan göra något åt det, att barn alltid kommer att mobba barn som har homosexuella föräldrar. Nej, vuxna kan göra något åt det. Vuxna kan förespråka tolerans. Så länge vuxna går omkring och säger att barn till homopar kommer att bli mobbade så blir de det. Den dagen de vuxna säger nej, sluta mobba, slutar barnen mobba. Det handlar om uppfostran och de värderingar, tankar och åsikter man får med sig hemifrån.
I dagens läge, med allt hat och all diskriminering lär sig barn från en tidig ålder att homosexuella är konstiga och "onormala". Så behöver det inte vara.

Säg nej till all mobbning!

"Inte för vem som helst"

Idag är dagen då Finlands lagstiftare en gång för alla bevisar att i det här landet värderas folk utgående från vem de älskar. Älskar du "fel" person så kommer du inte att få gifta dig. Giftermålet är något som bara de som valt rätt har rätt till.
Att Finland fortfarande diskriminerar personer på grund av sexuell läggning gör mig oerhört ledsen.
Nästan ännu mer ledsamt är det faktum att folk nu tar tillfället i akt att berätta precis hur fel de tycker att homosexualitet är. De säger att det är fel enligt bibeln, sjukt, onaturligt och äckligt. Allt det här samma dag som lagutskottet beslutat att inte låta riksdagen behandla lagförslaget om könsneutral äktenskapslag.

Äpplet

Jag har plötsligt gått och blivit rena Applenörden från att aldrig ha ägt en Apple produkt. Först skaffade jag en iPad mini för ett par veckor sedan. Nu har jag skaffat en iPhone 5. Kanske världen är lite bättre på det sättet, för tidigt att säga.
Visst, jag har kvar min Sony-dator ännu. Men jag tror att den får pensionera sig så snabbt jag är klar med min gradu. Det är visserligen en tid dit ännu.

Med brösten mot Berlusconi

Italiens evige bråkstake Silvio Berlusconi råkade ut för en barbröstad protest på söndagen. Tre kvinnor iklädda endast byxor kastade sig fram för att tydligen attackera honom på något sätt, men något slags säkerhetsvakter lyckades stoppa dem.
I Hbl läser jag om hur "de tre barbröstade kvinnorna hade slagorden "Basta Berlusconi" (Nog, Berlusconi) skrivna över sina ryggar. De greps snabbt av polis på platsen och lyckades inte nå fram till Berlusconi själv."
Under texten finns en kommentar av "Kapitalist".
"Artikeln förtäljer att videon visar "visar hur polisen hårdhänt släpar kvinnorna ut ur vallokalen" när den i själva verket visar motstånd vid gripande samt också lite våld mot tjänsteman. Båda torde (förhoppningsvis) vara brott även i Italien. Men det är ju klart, är man kvinna (eller feminist, vänsteraktivist, religiös eller djurskyddsaktivist) så kan man göra lite vad som helst utan att dömas för de brott man gör, samt dessutom alltid bli gullade med av media... är man en vit medelålders man däremot, så hade texten berättat om våld mot tjänsteman, hot mot demokratin osv."
Kanske det fungerar så i Italien, att våld är tillåtet om det kommer från en feminist, jag vet inte. Vad jag däremot vet är att ingen vit medelålders man skulle protestera på det här sättet. Män gör bara inte så. De sitter på sina nätforum och diverse kommentarsfält och marrar om hur allting är på väg att gå åt helvete på grund av feministerna.
Och Berlusconi då. Han fick sig sannolikt ett gott skratt och så tänkte han att han nog strax måste ordna en till bunga bunga -fest. Det är ju så länge sedan han senast såg ett par bröst på nära håll.