Den här tiden på året är alltid lite pirrig för mig. I år kanske det är för sista gången. Läsåret inleds igen och jag förväntas börja studera, kanske inte på heltid de senaste åren, men nog aktivt. Det är som jag tidigare berättat graduskrivning som gäller för nästan hela den lilla studieslanten det här läsåret och det är extra pirrigt då jag inte ens tittat på mitt alster sedan i mars någon gång. Vilket jag såklart inte berättat åt min handledare...
Det är dessutom extra-extra pirrigt i och med att det är så lite kvar på mina studier. Jag förväntas vara klar med mina studier i vår någon gång och så borde jag liksom bli vuxen på riktigt. Skaffa jobb är liksom bara början på det hela... Jag har ju turen att ha ett på sätt och vis -jobb som jag trivs med och har haft redan i flera år, men det är inget jag tänker mig kunna leva på. Inhopp nu och då kan man inte leva på alltför länge och det är inte hållbart med tanke på sådant som att ta bostadslån etcetera. För vi drömmer om att skaffa oss en egen bostad så småningom, jag mera än T (men det är ett helt annat inlägg).
Så är det ju hela det här med att "jag blir inte yngre", biologiska klockan och allt det där. Vuxenlivet knackar på dörren på riktigt.
Samtidigt känns det så skönt att så småningom kunna säga att jag är klar med mina studier. Jag har snart gått i skola 20 år, för sjutton. Utan ett enda mellanår. Det har varit raka rör sedan första klass i den lilla byskolan i Borgå. Jag ser fram emot allt det där nya som kommer efter "skolan" när man är klar med att lära sig och får börja göra.
Så har jag ju min dröm om att skriva en roman också. Jag jobbar på det. A dream without a plan is just a wish. Jag tänker se till att den här drömmen inte förblir en önskan, utan faktiskt blir verklighet. En roman ska jag skriva. Oavsett om den faktiskt publiceras eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar