Status i livet inför 2017

Hej igen! Hoppas du har en bra sista vecka på året. Det har jag i alla fall. Jag är ledig tillsammans med A och vi tar det riktigt lugnt. Idag ska vi ut på långlänk med hunden. Julpyntet plockade jag precis bort och så småningom ska vi börja packa inför flytten OMG!!!

Jag har inför de två senaste årsskiftena skrivit en årssammanfattning, men nu finns inte tiden eller energin för det riktigt. Så det blir en "status i livet" istället.

Mår: Jag mår riktigt bra, faktiskt, men jag kan känna att jag börjar närma mig 30. Nu efter julen och allt ätande och stillasittande så är jag stel som fan och sjuk i kroppen och långsam på ett sätt som jag inte är van vid. Till vardags är det kontorsjobbet som sliter på mig på ett sätt som inte känns så bra. Jag är ofta stel i axlar och nacke och det kommer förstås inte att bli bättre av sig själv utan det måste jag ta tag i. Vi har en deal med T att från och med februari när flytten är förbi ska vi få ha minst en kväll varannan vecka när vi får göra vad vi vill utanför hemmet och ensamma och den tiden ska jag nog utnyttja för motion. Det skulle göra riktigt gott.

Då när jag gick på jumppa minst en gång i veckan.

Planer: Inför 2017 är planen att först genomföra flytten till den nya bostaden. Sedan att få en fungerade vardag i det hemmet med sannolikt lite nya rutiner. Vi får längre arbetsväg och A får nytt dagis och vi kommer att vara tvungna att göra en del justeringar. Men det kommer nog att gå bra.

Julen: Firade vi här hemma tillsammans med mommo och mofa och morbror. Jag och T hade noll stress eftersom vi påbörjade förberedelserna i god tid. Men som vanligt lagade vi lite för mycket mat och vi har ätit julmat tills vi haft magkramp... Choklad köpte vi också på tok för mycket - JO det är möjligt, tro det eller ej...

Orolig för: Hur lilla A ska anpassa sig till den nya bostaden och nya dagiset. Hur vi ska klara oss ekonomiskt med ännu större boendekostnader.

Tacksam för: Att vi fick chansen att köpa vår första egna bostad det här året. Att alla i familjen är friska och nöjda med livet. Att vi har haft ett så bra år med resor och en fungerande vardag, bra jobb och en nöjd liten pojke. Att livet ännu i stor grad ligger framför mig och att jag ännu har många år på mig att göra allt möjligt roligt med familjen. Jag är också tacksam för att mommo och mofa sköter A nu på fredag så jag och T kan ha dejtnight och se nyaste Star Wars.

Trollstigen på Åland i juli i år.

Stressad över: Jag stressar lite inför flytten, men inte så farligt mycket. Vi har fått många erbjudanden om flytthjälp så det ska nog gå snabbare än någon av oss kan räkna med på förhand.

Förälskad i: A och T. Familjelivet. Vardagen.

Ser fram emot: Alla möjligheter det nya året har att erbjuda oss. Att få inreda det nya hemmet. Vi ska inte köpa något nytt, i alla fall inte just nu, men det är ändå alltid roligt att få "börja från scratch" med sina gamla möbler.

Favorit i garderoben just nu: Mina hemmakläder: mjuka byxor och en urtvättad t-skjorta som antingen är två numror för liten eller för stor.

GOD JUL!

Lucka 24 i julkalendern.

Vem vill du önska en extra god jul?

Just dig såklart! Ha just den julen som du vill ha och njut på just det sätt som du vill! Det behöver inte vara på något visst sätt, bara det är just så som du vill ha det!

Vi hörs någon gång i veckan!

Lucka 20 och 23

Bara en dag kvar nu. Här hemma är julförberedelserna i full gång. Som tur är så har vi planerat inför det här i god tid och därför har vi ingen stress.

Jag bestämde mig för att slå ihop lucka 20 och 23 i Kajsons julkalender för att jag tycker att de hänger ihop.

Vilken tid i livet har varit din bästa såhär långt?

Vad önskar du mer av 2017 som du saknat 2016?

Det låter kanske tokigt men den här allra sista tiden i livet har varit den bästa. Alltså från ungefär i våras och tills nu, den pågår liksom just nu. Med familjeliv och vardag och jobb och lämpligt mycket ledig tid och planera inför framtiden (och bostadsköp!!!). Det att både jag och T fick fast jobb var något av det bästa som hände i år. Såklart har jag älskat tiden från det att A föddes, men nu i år har vi hittat en bra vardag. Såklart är det tufft ibland och jag är stressad och det är tungt, men i det stora hela har vi det bra.

Det jag önskar mer av 2017 är riktig närvarotid. Mer här och nu. Jag tjatar och tjatar om det här men nu nästa år ska jag göra några konkreta saker för att det ska bli en förändring. Bland annat ska har jag nu slutat spela att förbannat roligt spel i telefonen som har varit en riktig tidstjuv. Jag märker redan hur jag har mycket mer fritid nu när jag förra veckoslutet bestämde mig för att bara sluta med det. Dessutom önskar jag mig någon hobby. En liten stund, till exempel en gång i veckan, då jag är bara jag. Helst utanför hemmet, det blir mer verkligt på det viset. Det har inte riktigt fungerat nu sedan jag började heltidsarbeta. I somras var jag på parkgymnastik en gång i veckan och jag har ju jumpat hemma hela hösten 1-2 gånger i veckan, men då kan jag ändå inte helt släppa tankarna om just hemmet och vardagen - jag skulle behöva komma bort för att klara det. Det kanske låter konstigt att "behöva komma bort", men jag tror också att många förstår mig.

Sista advent och lucka nummer 19

Igår var det fjärde advent. Det firade vi med risgrynsgröt genast på morgonen, dels som övning inför julafton och dels för att kompensera för kalaset vi skulle på där det skulle serveras risgrynsgröt men som ställdes in på grund av sjukdom. Risgrynsgröt är inte alls så svårt att laga, men kräver ju lite tid vid spisen förstås. Nu hade jag tid och inspiration, så då blev det lagat. En eller ett par gånger om året imponerar jag till och med på mig själv i köket!

Den här sista veckan inför jul är det många på arbetet som är lediga. Jag har själv bara en fyra dagars vecka. Riktigt ensam är jag ändå inte på kontoret eftersom en kollega lämnade sina kära Albert och Herbert åt mig medan han själv är bortrest i tre veckor. De syns alltså på bilden nedan. Funderar på att hänga bollar i dem för julstämning men vet inte om det är okej för kollegan, hehhe. Och ja, jag försökte berätta att jag är ungefär lika bra på att sköta grönväxter som en giraff är på att sköta en lejonunge, men här landade de ändå.

Lucka nummer 19 då?

Hur ser ditt drömhem ut?

Tyvärr har jag ingen bild, men mitt drömhem kommer att bli mitt hem i slutet av januari. Det är nämligen så att hela familjen ska flytta. Vi har köpt bostad! En höghusbostad med egen ingång vilket gör att det känns mer som ett radhus! Jag längtar så tills vi får flytta in! Tre sovrum, stor familjeyta med kök och vardagsrum i ett, rymligt badrum, allting nyrenoverat och bäst av allt - B-A-S-T-U! Åh, så vi kommer att njuta! Balkong har vi också. Det är helt sjukt - vårt första egna hem. Och en skuld som gör att jag får mardrömmar, men det är en annan sak...

Hit ska vi alltså flytta i mitten/slutet av januari. Det blir en perfekt inledning på det nya året. I och med att vi byter stadsdel så byter A också dagis. Eller ja, det väljer man förstås själv, men vi ville ha honom på dagis nära hemmet så han börjar på det nya dagiset i slutet av januari. Spännande. Jag kommer att sakna Böle på många sätt, men vi kommer att trivas i Bocksbacka med lite mer grönt omkring oss och lugn och ro och ja... Bastun!!!

Mer om den här förändringen senare. Nu ska vi först fira jul i vårt nuvarande hem och sedan är det nyår och sedan ska vi sakta börja packa. Vi var förresten på julfest på dagis i torsdags. Mysigare tillställning får man leta efter. A var eld och lågor när hans grupp skulle sjunga, så gulligt att se.

Lucka nummer 18

Fråga nummer 18 i Kajsons julkalender lyder:

Vad skulle du vilja lära dig/lära dig mer av?

Jag skulle vilja lära mig vara mer social. Då menar jag att jag till exempel skulle lära mig att småprata vettigare, att enklare ta kontakt och att faktiskt vilja träffa nya människor. Jag är så långt ifrån det som man kan komma. Men jag upplever att jag blir bättre för varje dag som går.

Jag har blivit mycket mindre telefonrädd på bara de senaste åren och jag sitter inte tyst till exempel på kaffepausen på jobbet, utan både berättar och frågar. Länge var jag den som pratade när någon ställde en fråga, men det förändras sakta. Fast jag kommer nog aldrig att bli någon sådan där clown/pajas som får ett helt sällskap att skratta. Eller någon särkilt utåtriktad person. Men ett visst mått av social förmåga underlättar ens liv väldigt mycket.

Julkalender - fråga 15

Omg. Nu är det under tio dagar kvar till jul... Det är alltid så, december bara svischar förbi. Idag är det alltså 15.12 och jag känner mig inspirerad att svara på fråga nummer 15 i Kajsons julkalender.

Vilken film eller bok har inspirerat dig mest i livet?

Det finns två böcker som jag liksom inte kan släppa, som jag funderar på nu och då och liksom hämtar inspiration från. Den ena är Flickan som älskade Tom Gordon av Stephen King. Den läste jag när jag var kanske 12-13, något sådant och den lossnar liksom inte. Om en flicka som tappar bort sig i skogen och upplever some weird shit. Vi snackar things that can not be unseen. Riktigt läskig men också så hoppingivande och just inspirerande. Men det är ju Stephen King, det är liksom ingen mysig liten saga vi talar om.

Och den andra är förstås (fast den är både film och bok) Eat Pray Love (jag använder den engelskspråkiga titeln här eftersom jag läste den på engelska) av Elizabeth Gilbert, en strålande författare som har så mycket att ge oss alla i form av livsvisdom. Eat Pray Love är ju en sorts självbiografi och den är så medryckande och så djup och så närande. Elizabeth Gilbert har skrivit mycket annat bra också men Eat Pray Love är en klassiker redan nu.

Och nu inser jag att jag inte besvarade frågan, tydligen skulle man välja en. Sorry! Som bonus kan jag slänga in en bra film som har inspirerat mig otroligt mycket. Det är The Fault in Our Stars med bland annat fenomenala Shailene Woodley. Den här storyn lämnar ingen oberörd och när den är slut tänker man mest på hur livet är till för att levas. Otroligt gripande historia.

Lucka 14 - Drömjobb som liten

Kajsons julkalender fortsätter med lucka nummer 14.

Vad var ditt drömjobb när du var liten?

Lätt. Veterinär. Och en massa andra yrken som involverar djur. Jag var djurtokig som barn. Jag red på ridskola i flera år och senare på travhästar och drömde om egen häst. Hemma hade vi katter, kaniner, ett marsvin (inte alla på en gång) och i släkten fanns det hundar som jag gärna gick ut med. Jag vill också bli etolog, det vill säga expert på djurs beteende. Ett tag i gymnasiet ville jag bli smådjursskötare (sådan som jobbar på veterinärstationen utan att vara veterinär, det vill säga skötaren som hjälper veterinären). Jag insåg nämligen någon gång i högstadiet att lång matematik är ett krav för att bli veterinär och det hade jag noll lust med. Tur det, för hade jag läst lång matematik i gymnasiet så hade 95 procent av min vakna tid gått åt till det - jag hade velat få fina vitsord också i det ämnet och det får man inte utan sjukt stor insats... Så jag är glad att jag skippade den idén. Smådjursskötare eller etolog blev jag inte heller. Jag minns att studiehandledaren i gymnasiet försökte få mig att börja studera geografi, men njae, det var nog inte min grej. Så jag sökte in till journalistutbildningen på Soc&kom (utan att egentligen villa bli journalist alls, det handlade mest om att jag ville jobba med att skriva...) och kom in.

J-linjen var en rolig och utmanande utbildning, jag ångrar inte alls den och allra minst magisterutbildningen, men jag var aldrig menad att bli journalist. Det passar inte mig, det är för stressigt - du vet sällan på morgonen vad du gör just den dagen och du flänger hit och dit (om du inte har ett deskjobb, som jag ju sedan sökte mig till just för att undvika det där flängandet och stressen). Dessutom träffar du hela tiden nya människor som du måste få en kontakt med.

Magisterutbildningen som jag sedan gjorde gav mig behörigheten att göra mycket annat, som till exempel det jag gör just nu: översättning inom Skogscentralens kommunkationsteam. Jag är en del av kommunikationsgruppen och är alltså med och formar det här husets kommunikation inåt och utåt, jag får också jobba med språk och att skriva som jag älskar och jag får jobba "från stolen", måste inte flänga runt någonstans, jaga intervjuobjekt eller stressa mot dagliga deadlines.

På det här jobbet lär jag mig dagligen nya ord och termer och också sakinnehåll. I höstas deltog jag i vår grundkurs för skogsägare för att lära mig just grunderna i skogsägande och det har varit otroligt lärorikt. Som "bevis" fick jag ett fint diplom som nu hänger på väggen i mitt kontor.

Livet har en tendens att bli riktigt bra även om det inte alltid följer de spåren en har tänkt ut på förhand. Jag blev inte veterinär, men jag har ett riktigt bra jobb som jag trivs med och som känns meningsfullt. Jag har liksom mitt drömjobb just nu!

Köp mindre och lucka 11

Jag läser på Svenska Yle att finländarna kommer att spendera mer pengar på julen i år än de gjorde i fjol. Det är lite tråkigt kan jag tycka. Ledsamt kanske?

"Finländarens julbudget ligger i snitt på 517 euro. Vi använder i medeltal 305 euro på julklappar och 212 euro på andra julinförskaffningar för julfirandet, visar Nordeas undersökning."

212 euro på införskaffningar, kan jag förstå. Jag kan bra tänka mig att vi använder ungefär så mycket på mat och godis inför julen i vårt hushåll. Men 305 euro på julklappar, nehej då. Jag antar att de där siffrorna dessutom är per person, då blir det ännu mer uppseendeväckande. Jag och T har faktiskt varit extra sparsamma i år med just den saken. Snålt kanske någon tycker, men vi tänker väl ungefär att varför sätta pengar på onödigt krimskrams? Det finns saker nog i det här världen utan att vi köper mer av det till andra människor. Vi har försökt slå ihop hela familjer så det får en sak gemensamt och så gjorde jag en del riktigt bra fynd tidigare i år. A får några böcker från loppis och en större sak som han kommer att älska om jag och pappa T alls känner honom.

Alla får såklart använda exakt den summa de vill på julklappar. Men det är synd när så många julklappar köps och så hamnar de i skåpet och glöms bort eller så säljs de vidare eller så förs de tillbaka till affären. Den som påstår något annat ljuger: de flesta julklappar är helt fel. Men jag är ingen sådan som tycker att det inte ska vara alls julklappar, nej, några tycker jag det ska vara - alla förtjänar minst en julklapp (och julmat och sällskap på julen!) men liksom med måtta. Det blir så tokigt när man köper för att nu något måste köpas. Som att det är det viktigaste, att du har köpt. Helst då en sak. Köp hellre en tjänst då om du måste köpa något och inte vet vad du ska köpa.

Så. Lucka 11 i kalendern.

Vad är din dröm som du tror är omöjligt att uppnå?

Åh, jag drömmer om mycket. Att bli riktigt framgångsrik i någon hundgren någon dag i framtiden (tillsammans med en hund då alltså, som ej ännu finns). Att äga en Audi Q-någonting (helst Q5-finns det en snyggare bil?!?!). Att ha en bra balans i livet mellan jobb och fritid, att få behålla hälsan och ha en lycklig familj och att kunna äta så mycket choklad jag vill utan att det påverkar mig negativt. Hehhe. Jag är ingen drömmare. Jag har fötterna på jorden och är för det mesta nöjd med livet. Men om jag nu måste välja en orealistisk dröm så är det nog den om en Audi Q5. De kostar kring 40 000 euro och uppåt...

Fråga 6 och 8 i julkalendern

Som sagt så kommer svaren på frågorna i Kajsons julkalender att droppa in här lite hipp som happ enligt hur tid och ork finns för att svara på dem. Några förblir obesvarade också, men fråga 6 och 8 tycker jag om, de vill jag svara på!

Frågorna hänger, tycker jag, ihop och lyder:

Vad är det bästa med dig själv?

Vilken egenskap hos dig själv skulle du vilja utveckla?

För ser du. Det bästa hos mig är min organisationsförmåga och min effektivitet. Där kom två av mina bästa egenskaper förresten. Om jag tvingas välja en så är det min effektivitet. Jag gör saker nu istället för att hålla på och prokrastinera (ett riktigt modeord det där...), det vill säga skjuta fram saker. När jag gör något så gör jag det sedan från början till slut utan onödiga kreativa pauser eller annat som kan tänkas störa mitt arbetsflöde. Det känns som om många lever enligt devisen varför göra sådant i dag som en kan göra i morgon men jag lever istället enligt varför göra sådant i morgon som en kunde ha gjort i går. Jag lever vardagen enligt en plan, min man blir ibland t-o-k-i-g på det. Jag har planerat dagarna minst två veckor framåt och har koll på vad som händer ännu längre fram än så. Men. Det här är förstås inte bara bra. De egenskaper jag gärna skulle utveckla är förmågan att inte vara så effektiv och organiserad hela tiden. Mera här och nu, helt enkelt. Spontan är väl ett annat ord för det. Hrr, jag ryser av tanken på att vara spontan. Det har aldrig passat mig och ännu mindre nu med en två-åring där hemma. Ibland blir jag t-o-k-i-g när mannen föreslår att ska vi göra xx i dag? och jag bara nej det har inte funnits i vårt veckoschema, hur ska det gå med A:s sovtid, vad ska vi då äta, hur tänkte du riktigt nu?!?! Och han tittar på mig som om han precis hade föreslagit att ska vi flyga till månen och jag hade undrat hur han riktigt tänkte där.

I det stora hela är det förstås bra att vara organiserad och effektiv. Men det kan krocka med andra människors önskemål, speciellt om de andra inte är så organiserade. Jag vet att folk förundras över att vi i den här familjen skickar ut till exempel kalasinbjudningar flera veckor i förväg men jag får nippor när de i sin tur skickar ut en inbjudan för ett kalas en vecka i förväg. Kom födelsedagen som en överraskning, eller vad handlar det om? Förresten är en annan god egenskap jag har att jag är så punktlig och jag tänker inte ens gå in på hur flyförbannad jag blir varje gång jag, som alltid, är i tid till en träff eller ett möte, eller har gjort allt klart där hemma för gäster och andra människor är sena... Jag är alltid den som väntar på någon annan. Och folk har noll respekt för min tid. Noll. Det är förbluffande så egocentriska folk är. Andra människors tid spelar ingen roll för någon.

Nu blev det lite väl gnälligt det här... Jag avslutar med fråga nummer 9 för lite gladare tankar.

Vilken plats på jorden skulle du vilja resa till när du blundar och drömmer dig bort?

Just nu är drömmen ett all inclusive-hotell med varma och barntrygga pooler, god mat, aktiviteter för A (så jag inte behöver underhålla honom men han ändå har något kvalitativt att göra), sol och frisk luft, rödvin och helt enkelt service. Att inte behöva göra några som helst plikter på en hel vecka! Drömmen!

Självständighetsledigheten och fråga 7 i julkalendern

Efter fyra dagars ledighet var det igen svårt att komma igång på jobbet i dag morse. Jag är sällan en sådan som kommer tillbaka efter en längre ledighet och bara let's go, nu köööör vi!!! utan jag startar långsamt. Nu är det inte länge kvar till jul och då har jag tio dagar ledigt så ska försöka få undan det mesta jobbet nu under de här två veckorna fram tills det så det är bara att slappa sedan.

På tal om jul... Behöver du tips på något att bjuda åt kompisarna när de kommer på kaffe eller något att ta med till jobbet till julglöggen? Här varsågod! Kavla ut pepperkaksdeg, smula på blåmögelost, rulla som en rulltårta, in i ugnen på 200 grader i 10 minuter. Skär i lämpliga bitar. Det här gör dig garanterat populär bland alla som smakar.

Tomtarna har dykt upp i vårt hem. "Alexanders tomte", tyckte sonen.

Lucka 7 i Kajsons julkalender då (6 kommer kanske senare)?

Vem skulle du vilja sända extra kärlek till idag?

Med anledning av gårdagens fest på slottet (jag tittar varje år, utan undantag) så vill jag svara: våra krigsveteraner. Både nulevande och redan döda, som min morfar som dog 2007. Och till alla hästar som var med i kriget. Jag läste en riktigt gripande artikel om ämnet i HS och började nästan gråta. Nu hittar jag inte hela artikeln på webben, men här (klicka) finns i alla fall bilder som tydligt visar vad de tusentals hästarna som skickades till kriget tvingades gå igenom. Var fjärde häst kom aldrig hem igen. Djur förtjänar också kärlek, det är alls vår skyldighet, djurägare och alla andra, i dagens värld att se till att djuren aldrig behöver lida på samma sätt som djur förut har lidit.

Igår tog vi en lång promenad "runt" Arabiastranden. Jag vågade mig ut på isen, men inte längre än typ 3 meter från stranden. Ibland när vi vill gå en längre promenad på lediga dagar så försöker vi tajma så att A sover i vagnen medan vi går. Det lyckades riktigt bra igår, med undantag för de allra sista 15 minuterna när A vaknade och ville "bort härifrån". Det betyder på klarspråk: mamma ska bära mig hela vägen hem. Vem behöver gym när man har en två-åring?

Fråga 4 och 5 i kalendern

Jag tänkte köra vidare på Kajsons julkalender när jag en gång kom igång.

Fråga nummer 3 och 4 är kopplade, men nummer 3 känns lite väl privat så vi tar nummer 4 istället.

Vilken dröm har du haft som du lyckats uppfylla?

Jag hade en dröm om fast jobb en gång i tiden och nu har jag lyckats uppfylla den. Keeping it simple. Jag är inte en sådan person som drömmer stort utan jag håller mig här nere på jorden. Andra drömmar som jag har haft är väl att äga en hund, nu har vi haft en i snart sju år.

Nummer 5

Vad önskar du att du skulle äta till middag idag?

Det är ju självständighetsdagen imorgon så ikväll är som en extra fredag. En trerätters på restaurang vore ju inte helt fel förstås, det är evigheter sedan jag åt ute (jag och T planerar middag och bio på stan efter julen - kan inte vänta!) men ikväll äter vi nog bara hemma. Sannolikt hemlagad pizza. Då har vi på tomatsås, rödlök, getost, körsbärstomat, ost, rucola, balsamvinäger och fikonsylt. De tre sista efter att pizzan har varit i ugnen. To die for!

Julkalender, fråga 1 och 2

Det har knappast undgått någon att jag älskar julen!!! För att det inte ska bli för överdrivet så kommer jag inte att skriva bara om julen nu hela december, men den här julkalendern av Kajson tycker jag verkar rolig så jag ska skriva några inlägg med svar på frågorna hon har i den.

Nu lever vi ju 2.12 så jag tar både lucka nummer 1 och 2 på en gång. Den första frågan är

Vad är din drömbild av julafton i år?

Lätt! Stiga upp tidigt, det är beckmörkt ute, snöar helst litegrann och så börjar jag koka risgrynsgröt, dricker morgonkaffe där vid spisen och lyssnar på radio där det spelas julsånger. A och T är förstås hemma, A leker med någonting eller läser medan vi väntar på gröten och T pysslar med julmaten eller vad han nu hittar på. Så äter vi gröt, fortsätter pyssla med julmaten, går säkert alla ut i något skede (finns det snö så tar vi pulkan med oss) och så tittar vi förstås på Snögubben. Lite senare på dagen kommer mommo, mofa och morbror och så äter vi läänge och sedan är det hänga i soffan och öppna julklappar som gäller efter det. Gärna också någon julig film på kvällen i teven eller på Netflix.

Fråga nummer 2 är

Vem är din förebild i livet just nu?

Hmm, nu blev det svårare. Professionellt så är det nog ett par människor här på jobbet som alla har lyckats a) bli respekterade för det de kan och den de är på jobbet och b) kombinera det med familjeliv. Privat så är det nog en massa olika mammor som jag känner och inte känner som gör sitt bästa varje dag och som är just den de är.

1 december 2016

Nu börjar nedräkningen till julafton! Välkommen juletid, jag har längtat efter dig! Jag älskar julen. Och det blir bara roligare för varje år som går nu med ett barn. Jag ska försöka få A att se charmen med julkalendern på tv har jag tänkt, men jag har en känsla av att han ännu inte kommer att hänga med riktigt, hehhe.

A har i alla fall sin egen Angry Birds-julkalender som faddrarna har köpt och så har vi den här hela familjens gemensamma julkalender. Den är sydd av A:s mormor och så har jag hängt godiset i den. Vi har tänkt dela kristligt på chokladen - det hänger två bitar på nästan alla dagar så vi får ha något sorts roterande system i och med att vi är tre i hushållet.

Jag försöker att inte go crazy med godis och julklappar. Vi ska ge någon enstaka julklapp åt A och så kommer han såklart att få julklappar av andra också. Men det viktigaste för mig med julen är den lediga, så kallade "kravlösa" tiden, och maten och samvaron. Så vill jag att det ska förbli.

I väntan på julen

Nå huhhuh sådant veckoslut vi hade. Det innefattade bland annat ett besök på BUU-dagen för mig och A här i Böle. Vi såg BUU-showen och jag säger bara stor applåd till Jontti, Hanna och Staffan som drog showen! Barnen var extatiska. Titta förresten noga på bilderna i Svenska Yle-artikeln som jag länkar till ovan, jag har råkat fastna på en bild utan att fatta att jag blev fotad!

Före BUU-dagen hade vi besök av svärföräldrarna, eller ja, T:s föräldrar då alltså. Vi slog på stort och plockade fram julstjärnedeg från frysen och smällde lite plommonmarmelad på det och voila! Välkommen juletid!

Det här lär ska vara en julros. Den lär ska kunna överleva också utomhus, också över vintern - till och med blomma under vintern! Vi får väl se hur länge den lever hemma hos oss... Vacker är den i alla fall. Just nu...

Ja och så lagade vi mat. För några veckor, hehhe. Har du undrat hur mycket makaronilåda man kan laga av ett kilo köttfärs? Ungefär så här mycket plus lite till är svaret. I min makaronilåda är det alltid morot också. Och nu hade vi också i rödbeta eftersom det fanns några sådana i kylskåpet. Den rev jag ner med allt annat.

Fredag den 25 november

Fredag igen, sjukt vad tiden går. Å andra sidan är det rätt skönt att jag inte när jag vaknar behöver fundera på vad jag ska gör under dagen. Det är upp och iväg som gäller, sedan hem via dagis, mat, plock och fix (alternativt ligga i soffan) och så är det ungefär sovdags. Jag önskar bara det kunde komma snö för lite mer ljus i vår tillvaro...

Den här veckan berättade Yle vem som deltar i så kallade UMK i vår. Jag blev överraskad av att så många bidrag är på engelska. Det brukar ju vara flera finskspråkiga bidrag men inte i år. Jag älskar ju ESC och nästan ännu mer älskar jag Melodifestivalen i Sverige. UMK har inte nått upp till samma nivå, inte alls, och det känns som att nivån gick ner ytterligare av att det nu bara ordnas en enda "stor" final. I Sverige ordnas det ju en turné som sträcker sig över flera månader med deltävling efter deltävling. Lite annan klass helt enkelt. Det är då jag känner mig extra glad över att jag har den här naturliga kontakten till Sverige och nöjeslivet där, den som nästan kommer på köpet som finlandssvensk. För Melodifestivalen är ett årligt nöje jag inte skulle vilja missa.

Annat den här veckan? Massor, men vi tar det en sak i taget.

Imorgon ska vi hur som helst gå på BUU-dagen här i Yle i Böle jag och A. Det blir första gången som vi går på något riktigt barnsligt evenemang jag och han och det kommer nog antingen att vara katastrof på grund av ovillig A eller succé på grund av villig A. Livet är ett lotteri!

Förresten så vill jag rekommendera Black Mirrors på Netflix. Det första avsnittet kan få en att må lite illa men sedan blir det bara bättre och bättre och varje avsnitt tvingar en att reflektera över sitt liv, sin verklighet och världen omkring oss. Det är en så kallad antologiserie där varje avsnitt är en skild helhet, så det går att se ett avsnitt nu och då, som vi gör.

Ha en skön första advent! Senast nu är det dags att ta fram glöggen och äta de första pepparkakorna!

Juletid och bilmässan

Det händer spännande saker i livet just nu. Samtidigt försöker jag fokusera på julen som närmar sig. Svårt dock med det här vädret, men livet är väl vad man gör det till. Jag längtar efter julledigheten som startar om exakt en månad, det vill säga den 22.12. Jag är ledig från 23.12 ända fram till 1.1. Då ska jag mysa hemma med sonen. Håller tummarna för att det finns snö då så vi kan åka pulka. Känns helt overkligt att sitta och pricka in lediga dagar i jobbets HR-system, det är sådant som många tar för givet men för mig känns det ännu ganska stort att ha fast jobb och kunna planera in lediga betalda dagar.

Julen ja. Vi har redan börjat förbereda och har de flesta julklappar inköpta, julchokladen väntar i skåpet, glögg finns och menyn är ju förstås spikad sedan flera år tillbaka, den kommer att se ungefär lika ut nu för tredje året i rad. Sill är ett måste, köttbullar också. Skinka förstås. Och plommonkräm till efterrätt. T vill ha en julgran men jag är inte lika såld på den idén. Vi har haft julgran i två år nu och visst är det fint men det är så förbaskat jobbigt att bli av med alla barren efter julen. Vi får se.

Vad har jag gjort sedan det senaste blogginlägget? Bland annat var vi på bilmässan i Mässcentrum. Av alla mässor vi skulle besöka i år, vi som bor ett stenkast från mässcentrum, så var det just bilmässan? T hade en fribiljett och A kom in gratis så vi tänkte att det kan vara kul, speciellt som vi blev utlovade en stor barnavdelning med mycket för barnen att göra - det visade sig vara en hoppborg som såg ut som om den skulle explodera när som helst... Anyway. Jag förstår inte hur folk har råd att köpa nya bilar... 40 000, 50 000, 60 000 euro och uppåt. Vem har sådana summor att lägga ut vid sidan av boendet och övriga levnadskostnader?

Nej jag är inte avundsjuk, inte alls.

Åh så många problem en lottovinst skulle lösa. Hmm, vi har inte spelat på länge, kanske måste vi lägga in en rad nu till veckoslutet, hehhe.

Ännu ett fel som mammor gör

Är du mamma? Använder du sociala medier? Fy skäms.

Helsingfors stad sträckte sig så pass långt att de inte bara gled över till det smaklösa utan de tog ett riktigt jävla stort skutt in på att vara rent ut sagt elaka och sårande. Jag pratar förstås om den sämsta kampanjen mot våld som någon kunde komma att tänka på. Kampanjen som går ut på att skuldbelägga mödrar för att det använder telefonen/pekplattan och/eller är aktiva på sociala medier framför sina barn. Mycket kritik får jag stå ut med som mamma, men nu gick det över gränsen. Nu är jag också våldsam tydligen.

Om du mot förmodan vill se den fruktansvärda reklamvideon eller den lika fruktansvärda affischen så kan du se videon här och affischen här.

Det är nu då alltså mödrars användning av sociala medier framför barnen som är det stora problemet i den här staden där jag bor och betalar skatt. Sådant här skit används mina skattepengar till, en kampanj för att få mammor att känna sig skit för att de plockar upp telefonen om den piper till, också när barnet är närvarande.

Kampanjen slår fel på så många nivåer att jag vet inte var jag ska börja.

1. Välkommen till 2016, skärmarna är här för att stanna. Bara för att en har en skärm framför sig betyder det inte att en är så inne i instagrams underbara värld att en inte skulle märka om korpen kommer och tar ens barn.
2. Det har alltid funnits saker som stjäl mammas tid och uppmärksamhet bort från barnen. Matlagning, böcker, tidningen, teven, städning, andra människor (oh the irony) etcetera.
3. Våld? Seriöst. Det finns gott om våld i det här landet, också sådant våld som riktas mot en familjemedlem eller flera. SoMe-användning framför barnen är inte våld.
4. Och hur är det med pappa då? Får han använda sociala medier framför barnen? (Plot twist: enligt staden så är själva budskapet med reklamen att pappa är helt frånvarande, det är alltså papporna här som ska känna att de gör fel, inte mamma. Är du förvirrad? Jag med.)

Gör om, gör rätt. Snälla.

Det finns så många sätt att lyfta problematiken med att sociala medier stjäl en del av den tid som vi kunde ägna åt att göra annat, men det här var inte rätt sätt - det var ett riktigt bottennapp. Jag är uppriktigt ledsen för att Helsingfors stad attackerar mig som mamma på det här sättet. Istället för att bli uppmuntrad, stöttad, stödd och hejad på som mamma så attackeras jag gång på gång av olika instanser, personer, organistationer etcetera. Den här gången var det min egen hemstad som attackerade mig. Det går inte att göra rätt som mamma.

Mässrepresentant

Det är måndag efter en söndag fylld av jobb. Jag hade glädjen att få representera arbetsgivaren på årets skogsmässa i Mässcentrum i Helsingfors och det var en riktigt rolig och givande dag. Nu blir det en sex dagars vecka, men det gör ingenting för jag tar ut söndagen som lediga dagar sedan närmare julen. 

Såhär såg jag ut igår. Det var faktiskt inte första gången som jag jobbade på en mässa. Jag var på bokmässan för flera år sedan och så gick jag ett år på en stor hundutställning som representant för Svenska Yle.

Det här var nog, måste jag säga, ännu ett karriärmål. Jag är ju inte den personen som går fram och pratar med främmande människor, som en förväntas göra på en mässa, men igår gjorde jag just det. Jag utmanade mig själv och det gick hur bra som helst. Visst fick jag också en del kniviga frågor, men då gäller det bara att antingen svara på frågan (då jag kunde ge ett svar) eller hänvisa personen till någon kollega som kan svara. 

Nej, det är inte en kollega på bilden nedanför. På plats fanns också kossor, får, hundar, kycklingar och en massa andra djur. Veckoslutet heter Meidän viikonloppu och kändes som en soppa av det mesta. Här kunde man köpa allt från smink till böcker till kläder till mat - allt väldigt billigt. Jag gjorde ett par riktiga fynd på pausen, så nu har vi redan ganska många julklappar fixade. Och så fanns det då den här avdelningen med produktionsdjur.

Publiksuccé. Fårvallning. Det här kunde jag och många andra titta på i timmar.

Den här bilden tog jag i fredags efter jobbet. Det är synd att det ska börja regna och bli plusgrader nu. Jag har tyckt om den här snön men nu kommer det att bli halt och vått. Usch.

Sjuka barn och döda barn - och lite fredagstankar på det

Dagens bästa nyhet var definitivt den här, om att barnadödligheten minskar. Mera sådant, tack!

"Uttryckt på ett annat sätt dog det dagligen 11 000 färre barn i fjol, jämfört med år 2000. Alltså nästan åtta barn färre i minuten"¨

skriver Svenska Yle.

Åtta barn färre i minuten. Tänk vilket framsteg det är. Går knappt att greppa.

Sent igår kväll läste jag också den här texten (på finska) om en patolog som analyserar små barns cancerprover. Shit, det är sådana här personer som jag beundrar.

Tack för kommentarerna på inlägget om pengar. Det här är en process, förstås, och jag antar att det är något vi gör fel eftersom läget är som det är. Då gäller det att ändra sätt så slutresultatet blir ett som är mer önskat - finns liksom ingen genväg här inte!

Den här helgen är det förstås farsdag, det firas med ett besök i Borgå. Farsdag har fått en annan innebörd i den här familjen sedan A föddes. Tänk att på farsdag för två år sedan var han alldeles ny, en liten, liten plutt bara. Då åkte vi också till Borgå på besök och det var så nervöst att åka iväg med honom. Jag minns att jag då i början oftast helst hade stannat hemma. Nu är det förstås bara skönt och roligt att komma bort och träffa släkt och familj. A älskar det också och sken upp som en sol när jag förklarade att ikväll åker vi till mommo och mofa.

Och efter farsdag får en börja ha julfiilis riktigt på riktigt. Längtar! 

9.11.2016

Vart är världen på väg? Trump blir president och det vägrar sluta snöa i Helsingfors.

Jag har trott i flera år att Hillary Clinton blir USA:s nästa president. Såklart blir hon det! Hon har sina fel och brister och har gjort många misstag, men jag har i långa tider sett henne som det rätta valet. Dels för att hon är kvinna och jag ansett att det varit dags med en kvinna på den här posten. Nehej, in kommer Donald Trump med noll erfarenhet av politik (och därför har han inte heller haft chanser att göra bort sig politiskt) och spottar ur sig vad som helst och v-i-n-n-e-r. Jag kan inte tro att det är sant.

Nu väntar jag på nästa val. Då hoppas jag att Michelle Obama ställer upp och vinner. Jag har ingen aning om hon har planer på det, men jag vet att hon skulle vara det bästa valet oavsett vem som ställer sig upp mot henne.

Jaja. Nu är det väl en dag i taget som gäller och se vad Trump gör med sin makt. Han kan göra vad fan som helst och det är skitskrämmande. Under tiden är det business as usual.

I lördags var det alla helgons dag och vi firade med hemmadag, bastu och tända ljus på kvällen. Ljuset på bilden är en julklapp, det är tillverkat av Taigalyhty och det är inte egentligen ett ljus i ordets rätta bemärkelse utan en lykta. Det vill säga, inget stearin involverat utan lampolja som finns i en behållare under lågan. Tryggt - slocknar om det välter. Lätt att använda, det uppstår inget metallskrot som med värmeljus. Vackert sken. Jag rekommenderar, som julklapp eller åt dig själv. Ljusen finns i en mängd olika utseenden.

Så har jag hunnit läsa bok också. Närmare bestämt Tiggaren av Sofie Sarenbrant. Det här är den sjunde boken jag läser av Sarenbrant och jag kan säkert säga att hon skriver böcker som passar mig - sådana där man kan slappna av och bara låta texten föra en och man behöver liksom inte ansträga sig för att hänga med. I just den här sista boken var intrigen lite för invecklad och karaktärerna lite för många, de tidigare böckerna har varit ännu mer lättlästa, men den här var bra ändå och speciellt på slutet blev det riktigt spännande så jag läste nästan hundra sidor utan att släppa taget om boken. 4/5 om jag måste ge betyg.

Pengarna som kom och gick

Pengar. Åh så svårt ämne att skriva om. Ska försöka att inte bli för privat men ändå få ur mig mina tankar. Jag går och grubblar på det här varannan vaken stund känns det som och vet inte om jag bara är jävligt bortskämd och överreagerar eller om andra kan känna igen sig och kanske rentav ge några råd och tips.

Det ska alltså handla om pengar, eller brist på sådana.

Jag och T är båda fastanställda med fast månadslön sedan april/maj. Vi har okej löner, tror jag i alla fall, medellöner. Vi har sonen på dagis, T tar bilen till jobbet, jag går, vi har hund, hamster och betalar en i Helsingfors billig hyra men jämfört med andra orter i Finland hög hyra, vi äter lunch och middag och dagens alla andra måltider och köper godis nu och då och handlar väl samma mat som alla andra. Ingen av oss har någon dyr hobby, vi går inte på gym eller köper dyra kläder och vi reser inte stup i kvarten (men i år har det varit en gemensam resa för alla och en för T & A). Men varje månad funderar jag hur vi ska få pengarna att räcka till.

Förstå mig rätt nu. Vi har mat på bordet varje dag och bensin i bilen och när A behöver blöjor så köper vi det. Men jag kan inte för mitt liv förstå vart våra två löner försvinner v-a-r-j-e månad!?! Det blir sällan något över och blir det det så åker det in på sparkontot bara för att försvinna därifrån någon vecka senare. Att spara ihop till bostadsköp känns som ett skämt just nu, varifrån skulle de pengarna komma?

Samtidigt ser vi hur par i samma generation som vi köper bostäder, betalar bort hela bilen (det kommer vi att göra om tio år i den här takten), reser runt halva världen, köper dyra kläder enligt mode och är allmänt mycket mindre i pisset än vi är. Vi har studielån som vi inte ens har börjat betala bort och billån men inga sms-lån eller vad fan det nu allt finns men ändå kan vi inte få ordning på skiten. Allt vi får in far ut lika snabbt. Det är fan i mig otroligt.

T säger att vi har ju dagisavgift, bil och dyra försäkringar och det är förstås sant. Dagisavgiften är vad den är (men nu när vi är inne på ämnet så kan jag ju berätta att vi de facto betalar maxavgift - förklara gärna för mig hur det kommer sig att maxavgiften kommer emot så snabbt du har två heltidsjobb i Helsingfors), bilen ett kapitel för sig (jag vill inte ens tänka på hur många tusenlappar den har slukat...) och försäkringarna borde vi verkligen se över för där pratar vi astronomiska summor... Pjuh.

Jag skämtar inte när jag säger att vi har mindre pengar över nu när vi båda heltidsjobbar än vi hade över när vi båda var studerande och jobbade vid sidan om. Det går inte in i mitt lilla huvud att det verkligen kan vara så, men se bara. När jag var studerande köpte jag en ipad mini sådär bara, för att inte tala om datorn några år tidigare, nu har jag knappt råd att betala telefonräkningen...

Det här går inte längre. Jag klarar inte av att leva så att jag till exempel nu i början av november måste börja fundera på om vi ens har råd med julklappar åt alla som vi gärna ger något åt. Vi drömmer ju också om att kunna köpa oss ett hem någon dag och om det ska kunna bli verklighet så måste något ske. Jag trodde under sommaren och början av hösten att det här är temporärt, att vi kommer att kunna sluta leva en löneutbetalning i taget men så kom oktober och bilen skulle ha däckbyte och firman vi förde den till konstaterade att det kostar 900 euro att få den i körskick (nya fel som vi inte kände till) och *puff* dit for hela julbudgeten och lite till. Så är det nästan varje månad. Minsta lilla sak utanför hyra-mat-månatliga räkningar och vi räknar igen cent på matkontot.

En konkret sak som jag har förstått att jag måste ge upp är luncherna på vardagarna i lunchrestaurangen. De kostar 9,70 och då betalar arbetsgivaren inte ens 3 euro, så 7 och någonting ur egen ficka. Varje dag, alla veckor. Nej, det har jag som sagt gett upp. Så nu köper jag lunch för två dagar i butiken för samma summa, kan till och med få tre luncher för den summan i butiken och skulle säkert få ännu fler om jag lagade maten hemma och tog med. Men vi lagar ju faktiskt middag fem vardagar i veckan och att klämma in ytterligare matlagning om kvällarna för lunch nästa dag känns inte lockande. Därför blir det färdigmat om det inte råkar finnas över från middagen eller något veckoslut. Det går att välja riktigt bra i matbutiken bara man läser vad det finns i maten - jag vill fortfarande äta smart även om det kommer i en plastförpackning och värms i mikron. Sedan har vi en massa andra små utgifter som blir stora för att de upprepas dagligen och de går att bli av med bara vi bestämmer oss för det.

Vi är ju bekväma av oss i många frågor jag och T för att vi sparar tid och energi på det viset. Är man bekväm får man lägga ut pengar på det istället. Som när A fyllde år och vi köpte kakor istället för att laga själva. Mycket av den här bekvämligheten är och består och jag ser det som en investering i livskvalitet. Men det finns som sagt en del grejer vi köper som är helt onödigt. Vi handlade förut nästan all mat (minus den som inte går att få i den kedjan) i den billigaste kedjan i Finland men av praktiska skäl (=bekvämlighet) så har vi valt att handla i en lite dyrare affär men en där vi verkligen kan köpa a-l-l-t och inte behöver komplettera med småhandling i den riktigt dyra affären vi bor granne med. Ändå blir det förstås småhandling alltför ofta. Det är svårt det där när man bor granne med matbutiken...!

Äh, vet inte vart jag vill komma. Kanske bara höra om någon har liknande erfarenheter av att heltidsjobb betyder fattigare vardag? Som jag skrev i början så kan det hända att jag bara är bortskämd. Jag inser förstås att det finns de som på riktigt är fattiga. Familjen Ekholm är inte fattiga. Vi köper varje månad det som vi behöver och ofta lite till. Men det gnager ändå i mig, att pengarna alltid är slut när månaden är slut (ibland tidigare, tack gode gud för kreditkort!) Det rör sig tusentals euro in och ut varje månad och jag förstår inte vart de tar vägen... Vi kunde lika gärna elda upp en stor del av pengarna, känns det som.

Ensam i mörkret

Snön kom tidigt i år och det passar mig riktigt bra! Det blev så ljust plötsligt! Underbart. Men halt... Den eländiga halkan... Om jag skulle få bestämma så skulle det finnas snö under cirka 4 månader per år (halva november till halva mars) men ingen halka. Och så cirka 0...-5 grader kallt hela den tiden. Perfekt! Synd att jag inte är vädergud...

Såhär såg det ut igår kväll vid 19:45-tiden när jag promenerade i Kottby idrottspark med hunden. När man går här så kan man inte tro att man är mitt i stan. Det är alltid så dött ute den här tiden på kvällen när jag går med hunden i just den här idrottsparken eller i Gumtäktsparken som också är alldeles nära. Vi bor verkligen perfekt med tanke på jobb, A:s dagis och hunden. Perfekta områden för att promenera i men ändå mitt i stan och nära till bådas arbetsplatser. Perfekt med tanke på att vi åker till Borgå så ofta också, tar 10 minuter om du har en grön våg så är du på motorvägen på väg mot Borgå, sedan tar det 30-40 minuter beroende på exakta adressen i Borgå du ska till.

Jag har aldrig förut i mitt liv varit rädd för att gå ensam ute, men jag måste erkänna att en kombination av åldern, ett barn att ta hand (den där dödsångesten som föräldrar lider av är på riktigt) om och de här eländiga clownerna som härjat den här hösten har fått mig att bli lite smånervös varje gång jag är ute på kvällen eller på tidiga morgnar. Jag har inte sett någon clown men T såg en för någon dag sedan och jag ryser i hela kroppen av bara tanken. Fy, har folk inte bättre att göra?!?

Hur du än vänder dig så har du rumpan bak

Igår var det inkomstdagen igen. Många medier valde att vinkla det så att de lyfte fram att det är så få kvinnor i topp bland de som tjänar mest i Finland. KSF Media skriver att:

Den första kvinnan, Sanomaägaren Rafaela Seppälä, återfinns på 17:e plats. I topp-100 finns bara 13 kvinnor.

Och sedan följer en harang om hur kvinnor a) borde bli företagare och b) borde "tänka stort från början". Här duger det inte med någon mysig liten verksamhet, nej, det ska "kunna bli en kedja". Dessutom ska kvinnor studera teknik och matematiska ämnen. Sagt av Stefan Törnqvist, tidigare bankir (never heard).

Och jag blir lite förvånad och lite ledsen. Ännu en gång har vi här en man som berättar åt kvinnor hur kvinnor borde bete sig för att lyckas, för att bli något i den här världen skapad av män, för män.

Vet du vad? Det finns de som inte vill bli rika, som inte har det som ett mål i livet. Jag är en av dem. Kunde inte bry mig mindre om att vara min egen lyckas smed och försöka bli stor. Jag är nöjd som löntagare med 8 timmars arbetsdag, semester, lediga veckoslut och trygghet.

Jag tycker att Törnqvists resonemang andas lite att såklart vill alla bli rika. Men nej, om jag skulle bli egenföretagare så skulle jag antingen börja livnära mig på att skriva i någon form eller så skulle jag starta hunddagis. Inte något en blir rik på och inte något som "kan bli en kedja" - men något som jag skulle vilja göra. Jag avundas inte de som arbetat hårt och blivit rika på det ett dugg för jag vet slitet bakom och nej, det skulle jag aldrig orka med.

Ska man göra det här med bara 13 kvinnor i topp-100 till en jämställdhetsfråga så kan man i alla fall ta fram en expert som klarar av att analysera frågan lite bättre än Törnqvist som ungefär säger att kvinnor är lata och utbildar sig inom fel ämnen. Tack för det liksom, ännu några saker som kvinnor gör fel här i livet.

A:s tvåårskakor

Vi firade pojkens tvåårskalas med en middag plus kaka för hans faddrar och ett annat kompispar på den rätta dagen, 20 oktober och med kaffe och kaka för släkten lördagen den 22 oktober. Inför den första bjudningen hade vi lagat kaka själva och på den andra bjöd vi på köpt kaka. Den första kakan, en After Eight-kaka syns på den första bilden. Den var sjukt god och världens enklaste, det tog cirka 10 minuter att få den i ugnen och det var det! Vi åt den med lite grädde. A älskade att blåsa ut ljusen och han hade gärna blåst de andra ljusen på bordet också.

Recept på After Eight-kaka:

200 gram smör
200 gram After Eight eller motsvarande
4 ägg
4 dl strösocker
5 dl vetemjöl
5 msk kakao

Smält smöret och chokladen. Vispa ägg och socker pösigt och blanda ner choklad-smörmixen. Blanda vetemjöl och socker och rör ner i resten. Häll i en form och grädda i 175 grader i 18 minuter (i en pajform eller vad man nu vill använda). Ta sedan 200-300 gram After Eight eller motsvarande och placera ut över kakan direkt när den kommer från ugnen så chokladen smälter, hjälp till att smeta ut med en kniv eller dylikt. KLART!

Vi åt alltså med grädde, glass skulle säkert gå lika bra. Sex vuxna och ett barn åt upp halva, sedan åt jag av den ännu en vecka senare. Förvaras kallt så håller den.

För mig som ääälskaaaar mintchoklad av alla sorter så var det här drömmen!

Och på kaffekalaset sedan på lördagen så bjöd vi både på en kinuskikaka och en sacherkaka, båda från Fazers bageri i Böle. Fazer gör riktigt goda och snygga kakor och vi köpte alltså två olika, båda för 10 personer och jag skulle säga att mängden stämmer väldigt bra med vad som faktiskt går åt, det vill säga 10 personers kakan är verkligen för 10 personer.

Kent i fredags

Okej, så vi och tiotusen andra var i fredags på Kents sista spelning i Helsingfors och jag måste säga att det var en upplevelse jag aldrig glömmer. Bandet hade valt riktigt bra låtar att spela och att de avslutade med Sista sången visar ju på den distans de har till sig själva trots den enorma framgången.

Som jag skrev i fredags så är jag inte Kents största fan, men lite mer diggar jag dem nu. Vilka proffs. Och vilken historia de har.

Inte minst var det helt magiskt att få vara med och uppleva stämningen i arenan. Det var verkligen en fiilis av att nu går ett stort band i graven.

Idag firar vi nio år tillsammans!

Idag är ingen vanlig fredag. Nej för idag firar jag och T att vi har varit tillsammans i NIO år. Det har varit nio år av studier, jobb, vardag, skratt, soffmys, separation (först ett år när T var i milin och sedan hela hösten 2011 när han var på utbyte på Island), äktenskap, examen gånger två, mera jobb, barn, ja vi har hunnit med ett och annat. När vi blev tillsammans hade jag inte ens tagit studenten och T var färsk student precis på väg till milin (vi blev tillsammans i oktober -07 och i januari -08 for han till milin och blev kvar där i 12 månader). Den där första vintern så visste jag nog inte vad det skulle bli av det hela, vi var ju två unga personer på väg ut i livet med studier och allt och den där separationen precis i början gjorde det hela ännu svårare. Men här står vi nu då idag som gift par och med barn, hund och hem tillsammans. Bil har vi också, herremingud. Vi har kommit långt.

Den här bilden är tagen för... Åh det måste vara 3-4 år sedan. Då var vi på tumissemester på Åland under ett veckoslut. Det var i oktober, det minns jag, och bilden tog vi på hemresan ombord på Grace.

Och hur ska de här nio åren firas då, tänker du nu. Jo vi ska se Kent live på Hartwall Arenan ikväll medan A är hos mormor och morfar.

T har varit Kents fan sedan alltid men jag måste erkänna att jag inte är deras största fan. Men den här sista skivan, det lilla jag hört av den, tycker jag faktiskt är riktigt bra. Eller ja, Kent är och har alltid varit bra, men det är något med den där melankolin som jag har så svårt för. Hur som helst så ska vi alltså på deras konsert i kväll och jag är säker på att det blir bra. Jag har inte varit på många konserter i mitt liv men de jag har varit på så har jag inte ångrat. Det är ju något väldigt speciellt med en livegig, oavsett vem som spelar, speciellt i en arena. Jag är säker på att det kommer att vara väldigt bra stämning hela kvällen och en väldigt bra spelning! Kents låt Utan dina andetag har en speciell betydelse för oss båda eftersom den spelades på vårt bröllop, hoppas de har den i sin repertoar idag. Överlag har ju Kent låttexter som är fulla av betydelse. Det är inga tomma ord och bladibla utan konstverk. De om någon borde få Nobels litteraturpris!

Det blir tror jag fjärde gången som A övernattar hos mormor och morfar och det har gått utan problem hittills så jag är säker på att det går bra också den här gången.

Eländet är här

Och så har höstregnet börjat. Nu kommer det att hålla på så här tills julen ungefär, kanske ännu längre och det kommer att vara mörkt och eländigt och ruskigt och kallt och sedan kommer det att komma alldeles för mycket snö och vara plus och minus om varandra och så blir det halt och vått och halt och vått och så smälter allt och det är riktigt eländigt i mars och början av april och sedan blir det ljuvligt igen! Ungefär där kring halva april brukar det bli riktigt roligt att vara ute igen.

Haha, nej då jag älskar vintern, önskar bara den kunde vara lite mer på riktigt! Mer snö tidigare och utan den där eländiga halkan som alltid ska komma emellan och förstöra allt...

Min mamma har gjort mig riktigt rädd för halka. Hela uppväxten (och fortfarande hör jag) om hur bra skor är livsviktigt för annars bryter man benet som hon gjorde en vinter för 30 år sedan. Jag är numera ägare till ett par riktiga Icebug-skor, jag hann aldrig testa dem förra vintern, men nu så! Kommer aldrig mer halka omkull på isen!

Nej men helt seriöst så har jag insett med åldern att det på riktigt är mycket vettigare att klä sig enligt väder än att klä sig enligt något annat. Jag satsar på bra skor och varma byxor och nu funderar jag ännu på att jag borde ha en ny vinterrock också, en som fungerar både till jobbet och på fritiden men som är vindtät, vattentät och v-a-r-m. Måste bara hitta den perfekta och gärna ett bra erbjudande på den också!

Nu är det ju mörkt också både när jag kommer till och far från jobbet. Som tur är så finns det kaffe! Och ett löfte om ljusare tider, någon gång sedan i april, hehhe.

Det blev ett sällsynt eländigt inlägg det här... Ibland måste man skriva sådana också. Dagens positiva är den nya jobbdatorn, skärmen och tangentbordet! Och att det är fredag imorgon!

Att föda barn

Läser Peppe Öhmans förlossningsskildring och tänker att varje kvinna som föder barn är en sådan jävla warrior. Oavsett hur det går till.

Ibland har jag ju tänkt att kejsarsnitt inte är tillräckligt på riktigt, men så brukar jag försöka påminna mig om att "inte tillräckligt på riktigt" är bra mycket bättre än att kanske aldrig ha återhämtat sig eller att på annat sätt leva med men resten av livet. Nu säger jag inte att det gäller för Peppe, men överlag.

Jag återhämtade mig snabbt från mitt ks eftersom jag bestämde att jag ska göra det - såklart var det en dos tur med i spelet och såklart var det mycket tack vare den duktiga personalen på Kvinnokliniken. Det kan gå illa också efter ks, det finns inga garantier för något när ett barn ska ut från magen. Jo, det finns fortfarande sorg för att förlossningen blev planerat ks. Men jag börjar alltså också mer och mer kunna se det positiva i det. Det gick ju så bra. Och jag blev en lite bättre människa och fortsätter varje dag att bli det.

Måndag igen! Och snart är det jul också!

Det är måndag igen och jobb som gäller. Jag säger det igen, jag är så otroligt tacksam för att jag fick det här jobbet som görs på kontorstider må-fre. Varje veckoslut är ledigt veckoslut och det blir en bra, skön, bekväm rytm i livet. Men om några veckor ska jag faktiskt jobba på söndag! Jag ska representera på Skogsmässan.

Vi firade A hela förra veckan känns det som. Han fick massa roliga presenter och det är så roligt att se hur han har börjat förstå att det är något åt honom inne i pappret och hur han river upp det.

Nu kan vi börja fundera på julen - l-j-u-v-l-i-g-t. Jag älskar julmat och julchoklad. Och gröna kulor! OMG! Skulle kunna leva på dem hela december. Jag tror jag ska föreslå ett glögglas åt T i kväll medan vi ser på The Walking Dead som har börjat igen (med det hemskaste avsnittet hittills, påstår internet).

Före julen kommer förstås både alla helgons dag och farsdag, båda två helger som jag tycker att har spårat ur. Alla helgons dag handlar om att hedra de döda, tända ljus och besöka graven, inte om att springa runt och tigga godis och hota med att söndra fönster om man inte får godis. Och farsdag handlar om att barnen ska göra något kul för pappa, ett kort eller en liten present och förstås hör kaffe och kaka till, kanske lite god mat också (barnen kan göra det här om de är gamla nog). Det räcker. Men okej, jag är ju inte pappa heller, så jag kan inte veta vad papporna vill. Kanske papporna i Finland vill ha slipsar och strumpor och cigarrer. Jag kan tycka att det mer borde handla om tid med barnen och samvaro, inte köpa köpa köpa.

A 2 år!

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det A:s födelsedag! Vår lille pojke blir två år. För två år sedan var jag den här tiden påväg upp från "heräämö" till familjerummet på Kvinnokliniken där A och T väntade.

Läs om förlossningen här, här och här.

Då var A en 4,6 kilo tung, nyfödd liten bebis som helst låg vid bröstet och som i det stora hela var frisk och nöjd.

Här är han alldeles ny. Den här filten finns numera på dagis som mysfilt.

Oh, vilken dräkt! Den där färgen!

Hans händer är fortfarande det sötaste som finns <3

Nu springer han, pratar, äter själv, ritar, känner igen bilmärken och dagisbarnens föräldrar, sjunger imse vimse spindel, vill att man ska massera mjukisdjurens fötter när de har "pipi", pekar ut allt som är sönder, säger PLATS åt Essi och kräver att få titta på video på paddan efter maten. Han är så rolig och så mysig.

Från i somras, på Åland. Jag ocn sonen.

Att hålla den i sin hand

Nu är den här. Direkt från tryckeriet. MinSkog-tidningen, Skogscentralens kundtidning som jag har översatt helt ensam (och dessutom gjort ett skitbra jobb om jag får säga det själv)!

Den här tidningen kan du få läsa till exempel genom att besöka Skogsmässan i Mässcentrum i Helsingfors i november. Väldigt intressanta texter och mycket nyttigt för skogsägare och andra intresserade av skog och natur (bland annat en väldigt inspirerande ung man som sysslar med naturfotografering - därför 7 tips för naturbilden på pärmen). Du kan också läsa artiklarna på webben.

Jag är riktigt stolt över mig själv.

Originalet syns alltså till vänster och den svenska tidningen är en översättning av den finska, ord för ord.