Visar inlägg med etikett djur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett djur. Visa alla inlägg

20 feb. 2017

Återhämtad, kanske

Förra veckans slut gick ganska totalt åt pipan i och med att jag på torsdag morgon vaknade med ett illamående. Inte så oväntat kanske, det är väl var och varannan som fått noro nu och T hade dessutom haft det tidigare i veckan - men tufft och jobbigt är det... Så jag låg i sängen hela torsdagen, spydde, såg på How to get away with murder och slumrade till lite emellanåt.

Jag blir lika förvånad varje gång över hur snabbt jag får så otroligt ont i hela kroppen av att ligga i sängen... På torsdagskvällen kände jag mig tvungen att stiga upp, ta en dusch och försöka äta och dricka lite men ganska snabbt var jag tillbaka i sängen och vid det laget värkte det i hela kroppen. Vi människor är verkligen inte gjorde för att ligga i ett och ett halvt dygn i sträck och det var så otroligt skönt sedan på fredagsmorgonen när jag klockan 10 steg upp och kände att det värsta var över. Fortfarande har jag nästan ingen aptit, men i det stora hela så vågar jag nog påstå att jag kom enkelt undan.

På lördagen var jag sedan beredd att göra vad som helst för att komma ut och iväg hemifrån i en stund, så när T föreslog att vi skulle besöka Högholmen var jag snabb att säga JA! A tyckte först det var otroligt spännande när vi började prata om att åka och titta på djur och han kunde inte riktigt hålla sig i skinnet men väl framme blev han som en annan pojke och blev lugnet själv och tyckte till och med om att begrunda ormarna och de andra djuren som inte rör sig så mycket. Jag rekommenderar att besöka djurparken nu i februari om man känner för det. Nästan alla djur var ute ur sina gömmor och aktiva. Vi såg lejon, tigrar, lodjur, björn, leopard och en massa andra djur som på sommaren mest håller sig gömda.

14 nov. 2016

Mässrepresentant

Det är måndag efter en söndag fylld av jobb. Jag hade glädjen att få representera arbetsgivaren på årets skogsmässa i Mässcentrum i Helsingfors och det var en riktigt rolig och givande dag. Nu blir det en sex dagars vecka, men det gör ingenting för jag tar ut söndagen som lediga dagar sedan närmare julen. 

Såhär såg jag ut igår. Det var faktiskt inte första gången som jag jobbade på en mässa. Jag var på bokmässan för flera år sedan och så gick jag ett år på en stor hundutställning som representant för Svenska Yle.

Det här var nog, måste jag säga, ännu ett karriärmål. Jag är ju inte den personen som går fram och pratar med främmande människor, som en förväntas göra på en mässa, men igår gjorde jag just det. Jag utmanade mig själv och det gick hur bra som helst. Visst fick jag också en del kniviga frågor, men då gäller det bara att antingen svara på frågan (då jag kunde ge ett svar) eller hänvisa personen till någon kollega som kan svara. 


Nej, det är inte en kollega på bilden nedanför. På plats fanns också kossor, får, hundar, kycklingar och en massa andra djur. Veckoslutet heter Meidän viikonloppu och kändes som en soppa av det mesta. Här kunde man köpa allt från smink till böcker till kläder till mat - allt väldigt billigt. Jag gjorde ett par riktiga fynd på pausen, så nu har vi redan ganska många julklappar fixade. Och så fanns det då den här avdelningen med produktionsdjur.


Publiksuccé. Fårvallning. Det här kunde jag och många andra titta på i timmar.


Den här bilden tog jag i fredags efter jobbet. Det är synd att det ska börja regna och bli plusgrader nu. Jag har tyckt om den här snön men nu kommer det att bli halt och vått. Usch.

29 juni 2016

Hund och barn - så ser jag på saken

Före A föddes så funderade jag många många gånger på hur hunden ska ta det. Essi var nästan 4 år när A kom till oss, en liten ettrig dvärgpinscher som har lätt för att stressa upp sig för allt och inget. Och som dessutom inte var alls så van vid barn utan snarast såg barn som något att irritera sig på. Vi läste en bok och läste annars också på lite, men det mesta har vi tagit som det kommer.

Vi övade lite att gå med vagnen och annat smått, ställde fram bebisleksaker som Essi inte fick röra, inredde ett helt rum i nya bostaden dit Essi inte fick fara med mera. Men det går ju inte att förbereda en hund på att en bebis snart flyttar in.

Nå, så kom då dagen när hela familjen skulle hem från BB och Essi blev, tja, chockad. Vem fan är det här och vad gör han i mitt hem? Dagarna och veckorna gick och varje gång A grät så blev Essi eld och lågor och gnydde och hade sig. Vi höll envist fast vid rutinerna och reglerna. Till exempel så gick jag ut på kvällslänk med Essi genast samma dag som vi kom hem. Essi fick fortfarande inte hoppa upp i soffan eller sova med oss. Och så sade vi alltid till om vi upptäckte något oönskat beteende. Månaderna gick och A började krypa, ta i Essi, vara intresserad. Och då gällde det förstås att börja lära honom hur man beter sig med en 4 kg tung hund. Vi har alla lärt oss, jag och T också. En dvärgpinscher är ingen perfekt familjehund av många orsaker men det går att lära gamla hundar att sitta. Det gäller att vara konsekvent och tydlig. Får hunden inte göra något så får den inte. Får barnet inte göra något så får hen inte.

Det är så ljuvligt att se hurdan glädje de två har av varandra numera. De leker tillsammans, A håller i kopplet, A pajar och kastar mat (suck) till Essi. Det har gått över förväntan och nu kan jag utan problem säga att Essi har anpassat sig till livet i en småbarnsfamilj. Det krävs regler och tydliga vuxna för att det ska fungera, men jag tror att de allra flesta hundar kan anpassa sig oavsett utgångspunkt. Uppstår det svårigheter finns det numera också otaliga hundtränare/-experter att anlita - det är värt alla pengar! Självklart finns det de som inte gör det och då måste de få nytt hem. Men att få växa upp med hund eller vad som helst för husdjur är en rikedom! Vi har ju också hamstern Gandalf och det har varit svårare att få A att förstå att den är ännu omtåligare än hunden...

Jag läste en gång ett blogginlägg av en annan klok dvärgpinscherägare. Det handlade just om att kombinera bebis med dvärgpinshcer och hon skrev ungefär att med attityden att hunden nu bara är tvungen att anpassa sig så gör hunden det. Det gäller att utgå från de tvåbenta i familjen och vad som funkar bäst för dem och då kommer hunden att anpassa sig för den har inget val. Det kan låta hårt eller elakt, men jag är övertygad om att de flesta hundar anpassar sig bara man gör det tydligt för dem vad som gäller. Såklart inom vissa rimliga gränser - hunden måste få motion och mat och så vidare! Men det går inte att bygga ett familjeliv runt en hund, hunden måste hänga med i hur familjelivet ser ut. Verkligheten ser olika ut i alla familjer så det gäller att hitta det som fungerar för en. Hos oss har Essi aldrig fått sova i sängen med oss och fick inte det heller när A kom. I en annan familj kanske hunden gjort det förut men får inte längre göra det. Och i en tredje familj får hunden fortsätta sova i sängen. Hundar är kloka djur, de förstår, men de vill ha tydliga besked. Vad är det som gäller? Bara de vuxna i familjen är tydliga med det så löser sig det mesta.

Bästa kompisarna:
Oj oj så många promenader jag har gått med de här två!

21 mars 2016

Uteveckoslut och biltrubbel

Det här veckoslutet har verkligen varit programfyllt och fyllt av känslor. Det började bra på fredagsmorgonen när jag för första gången satt i direktsändning på Yle Vega. Det gick bra och jag hade riktigt bra fredagsfiilis efter det. Sedan gick det rakt åt pipan när jag på fredagseftermiddagen blev strandad på Ikea med en bil som inte startar, två hundar och en ettåring... Att sen vårt försäkringsbolag ännu skickade en bärgningsbil till Ikea Tammefors när bilen stod på Ikea Vanda... Hur dålig tur kan man ha?!?

Anyway. Två hundar hade jag för att våra kompisars Nelli var här i två dygn. Ljuvlig liten krabat och vi fick ett väldigt bra veckoslut sen. På lördagen gjorde vi två längre länkar varav en i Nordsjö, ett av våra favoritområden i Helsingfors.


Det var så ljuvligt väder att det enda jag önskade var några grader varmare.


Hundarna har känt varandra sedan de var valpar så de kommer överens hur bra som helst. Och A fullkomligt älskar Nelli!


Nelli är en sådan hund, till skillnad från vår Essi, som faktiskt leker med en. På söndagsmorgonen kastade vi käpp i hundparken i en halvtimme och det var nog vi människor som tröttnade först.


Imorse har jag sedan då varit med vår älskade hatade bil på besiktning. Jag var beredd på skrotningsdom (jag var så färdig med bilen i fredags!) men den fick godkänt utan anmärkningar! Yei!


Den här veckan jobbar jag tisdag och onsdag men sedan är det påsk!

29 dec. 2015

Hundägartips, poesitips och en tipsbegäran

Två tips till alla hundägare där ute.
  1. Ta en försäkring på hunden. Veterinärer är inte billiga att ha att göra med.
  2. Om du har en tik och inte ska ha valpar, sterilisera. Det är värt det för hundar får bröstcancer precis lika ofta som människor får, men för steriliserade tikar är risken betydligt mindre.
Essi har precis (hoppas vi) tillfrisknat från en urinvägsinfektion och det föranledde den andra stora veterinärräkningen den här hösten men som tur är har vi varit smarta nog att i åratal betala stora försäkringsräkningar på en frisk hund - det betalade sig nu tillbaka.

På tal om något helt annat - den här boken. Skriven av finlandssvenska Hanna Lundström med illustrationer av Maija Hurme. Poesi för de allra minsta. Eller ja, för nybörjare, som det står på boken. Den här ska jag och A fördjupa oss i vid lämpligt tillfälle.


Och på tal om en tredje sak. Jag suktar efter en iPhone 6 eller 6S, på avbetalning så klart och letar nu efter ett bra erbjudande. Tips mottages tacksamt! Min make får säga vad han vill, men I'm never going back från iPhone. Vilken kvalitet och vilken prestanda, dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år. (Nej jag är inte sponsrad!)

18 nov. 2015

Min käre man

Min käre man undrade varför han inte fanns med på min reverse bucket list. Såklart ska han finns med! Inte för att det ligger så mycket jobb från min sida bakom det, det mest bara hände. Men jag är så lyckligt lottad att ha honom.

Mot alla odds är jag gift, blott 26 år gammal! Jag fick nämligen under min uppväxt ofta höra att jag kommer att vara gammalpiga för alltid (det vill säga förbli ogift, ensam och miserabel). Och jag var så rädd så rädd många gånger. Tänk om det verkligen blir så!? Dels finns det en stark tvåsamhetsnorm i samhället, du ska vara tillsammans med en person. Dels ville jag alltid hitta någon att vara med. Men det är väl ganska vanligt i barndomen och inte minst i tonåren, att en är rädd för att aldrig hitta någon!!! Må det då vara en man, kvinna, katt, get eller hamster.

På tal om hamstrar... Vår familj består numera av fem individer. Ett barn, två vuxna, en knasig hund och en liten hamster! Möt Gandalf, det är han i mitten, den mörka.

Fotot är taget av uppfödaren Veera Kujansuu.

6 nov. 2015

Photoshoot och ekohöns som inte mår bra

Idag har vi haft photoshoot här hemma. Det ska ju skickas julkort också den här julen, varsågod bara för påminnelsen. Det var en minst sagt tydlig förbättring i modellens beredskap att just modella jämfört med när vi för ett år sedan försökte ta liknande bilder. Då var han visserligen bara några veckor gammal så han blir förlåten.

Och så verkar det ju som om regeringen faller... När har det senast hänt? Och vad händer nu? Ingen aning...

Also. Här i veckan läste jag någonstans, minns inte var, om ekoägg versus andra ägg (hönsägg pratar vi nu) och att om en vill köpa ägg som kommer från välmående höns så ska en absolut inte köpa ekoägg... Jag har sällan varit lika förvirrad.

Det handlar om att ekohöns lever i sådana populationer att deras mentala hälsa lider av det. Höns har nämligen en hackordning men för att den ska funka så får flocken bara vara en viss storlek. Blir den större så hackar de på varandra till höger och vänster. Bokstavligen... En snabb googling visar att ekohöns i Sverige lever i flockar på upp till 3000. I Finland är regeln att det får finnas 6 höns per kvadratmeter om det är fråga om ekohöns, uppger Animalia. I konventionell äggproduktion med frigående höns får det finnas 9 höns per kvadratmeter. Det kan jämföras med att varje höna i bur måste ha minst 600 kvadratcm utrymme. Ja jag vet inte. Det är svårt att göra bra val i matbutiken. Jag har verkligen levt i tron att eko garanterar att djuren haft det bättre, men vet inte hur jag ska tolka det här. Blir att läsa på ytterligare.

27 okt. 2015

Duplo och Hurtta

A fick bland annat Duplo i ettårspresent. Kul, tycker mamma och pappa. Och A också. Fast han tycker det är mycket roligare att kasta runt alla klossar samt söndra allt som mamma eller pappa bygger...


Ett säkert tecken på att hösten är här? Att Essi har vinterrock på sig. I år satsade vi på en helt ny sådan, men samma märke och modell som vi haft i flera år: Hurtta. Deras produkter håller för evigt verkar det som. Och Essi trivs, för det mesta. Fast någon utehund blir det inte av den här råttan... Det är ett helt projekt kan jag berätta när man ska ut med hunden och A nu när det är kallare... Hunden vill sällan med och då måste man antingen ta fram godis eller vara boss. Och medan man klär på hunden så springar A iväg och antingen kastar något i toabyttan, gömmer hundens koppel, sätter på spisen eller välter teven (vi borde skruva fast den i bordet, har vi sagt nu i ett år). PUST! Själv är man genomsvettig när är ut genom dörren. Och så gör man det 2-3 gånger om dagen...

26 okt. 2015

Horse Show 2015

Gissa var den här före detta hästtjejen var igår, söndag? Jo på Helsinki International Horse Show! Det var alltför länge sen senast, minsann! I flera års tid var jag och mamma där varje år men nu hade jag alltså inte varit sedan säkert 05, 06, något sådant. Det är så sjukt imponerande att se folk som rider bra rida. Ingen skillnad VAD de gör med hästen. Men hoppning är förstås den coolaste grenen!

Åh vad jag längtar efter att få rida igen! Någon dag så. Jag red ju mycket i ungdomen men har inte suttit på en häst nu igen sedan 2011 då jag och T red på islandshästar på Island - DET var en upplevelse!

Jag klagar inte på sittplatsen igår! Alldeles vid ett hinder. Men. 55 euro för vad som visade sig vara cirka en timme hoppning... Njäe. Om showen vill locka fler tittare (läktaren var kanske fylld till en fjärdedel om ens det) så måste biljettpriserna ner.


Sidospår: när priserna delades ut var det en domare som fick fart på påkarna när en häst plötsligt vände rumpan till! Han kutade för sitt liv såg det ut som! Men ja, det skulle ju vem som helst göra, kallas väl självbevarelsedrift.


Jag satt och tänkte på hur höga hindren är. Och så tänkte jag att personalen på banan borde ha hjälm på. Två hästar kastade av ryttaren och slet sig. Det kan gå tokigt för den som står i hästens väg om hästen bestämmer sig för att den ska förbi...


Also: titta på mitt senaste loppisfynd! En ljuvlig, tjock, varm, mjuk filt! För 15€! Blir min bästa vän i vinter!

14 okt. 2015

Stå på egna ben

Det känns som en stor milstolpe. Att vara med A i lekparken, att se honom gå själv, utomhus, med de pyttesmå skorna på.


Den här veckan städar jag för vi ska ha kalas på söndag. Det är inte som att jag städar hela veckan för att hemmet ska vara fläckfritt utan jag städar hela veckan för att gästerna ska kunna komma fram över berg av leksaker, våga röra i ytor och våga äta av vår mat. Jag minns inte ens när vi senast städade... För det mesta ser här ut som rent kaos nuförtiden. Det ser ut just som att om jag skulle vara hemma hos någon annan och det såg ut som det ser ut hos oss så skulle jag fundera över hur någon kan tänkas vilja bo så.

Anyway. Som en följd av att Facebookpausen är slut så får jag ju igen njuta av pärlorna som delas i den slutna och mycket hemliga gruppen Eläinvideokerho, ungefär Djurvideogruppen. Det är helt crazyt bra stämning där och vi tittar på videor och bilder tillsammans och skrattar åt dem. Eller som i det här fallet - nästan gråter. Kolla in den här hunden och dens människa. Jag skulle inte vilja vara deltagare i samma tävling som de här två... Shieeet. Vilken kommunikation! Hatten av.

11 okt. 2015

Hjälp hundarna som kvävs

Titta en stund på den här bilden. Det är inget påhitt, det är verklighet för många hundar som vi äger och har som husdjur, för vårt eget nöje. Hunden på affischen är en mops men det är inte den enda hundrasen som har andningsproblem.

Det är Finlands djurskyddsförening SEY som just nu har en kampanj för att uppmärksamma problemet med hundraser som avlas sjuka. Gå in och läs mera här (på finska). SEY skriver bland annat att det finns vissa hundraser där de sjuka individerna är fler än de friska.


Och kom ihåg: du som djurägare har alltid ansvaret att se när ditt djur lider och också ansvaret att fatta beslutet om och när djuret ska avlivas.

30 juli 2015

Palmer, Cecil och huvudlös jakt på lejon och andra afrikanska djur

Jag vet inte riktigt vad jag önskar att amerikanen Walter Palmer ska få för straff för att ha betalat 50 000 dollar för att ta livet av Cecil-lejonet. Har han 50 000 dollar att sätta ut på att skaffa sig "tillstånd" att skjuta ett lejon så har han väl några hundra tusen till att sätta ut exempelvis på att se till att skyddet av de lejon som finns kvar i Afrika blir bättre.

Fy fan vad arg jag blir. Att en man anser att det är roligt, en trevlig hobby, kul fritid att flyga till Afrika från sin trygga överklasstillvaro i USA och först lura ett lejon ut från nationalparken där det inte får skjutas, sedan skadeskjuta det för att sedan pina det i 40 timmar innan han till sist avfyrar nådaskottet som tar livet av det. Fy fan. En måste ha ett tråkigt liv och ett riktigt sjukt huvud för att få kicks av sådant. Jag hoppas allt det hat som Palmer (med all rätta) fått på sig får alla andra som håller på med samma hobby att tänka efter både två och tre gånger före de nästa gång sätter sig på ett flygplan mot något land i Afrika för att ta livet av hotade djur.

För Palmer är ju inte den enda som håller på med den här sjuka hobbyn. Det finns gott om rikt folk som är villiga att betala för att få ta livet av Afrikas hotade djur. Att pengarna används för "skydd" av de djur som inte skjuts är väl också det en stor lögn, rätta mig om jag har fel. Herregud, det föds ju upp lejon i fångenskap på flera håll i Afrika bara för att rika västlänningar med tråkigt liv ska få komma dit och ta livet av dem. Fy fan säger jag bara.

Palmers försvar var ju: jag trodde jag jagade helt lagligt. Ahaa, just det så du tycker att om det är lagligt så är det helt okej att ta livet av lejon? Bara för att du tycker det är roligt? För att det är din hobby?

Det är lätt att börja moralisera över till exempel min köttkonsumtion och hur också jag indirekt dagligen tar livet av flera djur. Jag medger att jag inte är något helgon. Men jag tar mig ändå friheten att kritisera den här sporten som Palmer med många andra håller på med. Det finns inget vett i det. Huvudlöst.

15 maj 2015

Grillat på balkongen

Den här familjen inledde grill- och äta på balkongen-säsongen igår (före regnet kom). Vi hade köpt nötkött och så hade vi fetasallad och grillad zuchhini till, namm!

Det är gott med grillat kött tycker jag, men samtidigt tycker jag vi äter för mycket kött i det här hushållet. Jag försöker ofta få in mer grönsaker men det är ändå så lätt att fastna i de där samma rätterna med lika mycket kött som alltid. Jag drömmer inte om att bli vegetarian men nog om kanske en eller två köttfria dagar i veckan. Delvis av etiska skäl men också för att jag vet att det är helt omöjligt att vi alla på den här jorden ska äta kött 4 gånger om dagen 7 dagar i veckan året om. Och då är jag villig att vara en av dem som inte gör det.

Anyway, vi har alltså en liten elgrill vi grillar på. Blir perfekt.

12 mars 2015

Kan man ens kalla det en utmaning?

Just nu cirkulerar det en rolig utmaning i hundkretsarna på Facebook. Jag har till exempel sett utmaningen göras flera gånger i två dvärgpinscher-grupper jag är med i. Och jag och Essi ville inte vara sämre än alla andra, så igår kväll antog vi utmaningen.
Så här går utmaningen till: ta en hög med hundgodis, begär att hunden ska lägga sig på golvet, placera ut godiset i ring runt hunden, begär att hunden ligger still och inte äter upp godiset och ta foto. Klart! Sedan får hunden såklart äta godiset.

Det var ingen match för den här lilla hunden!

8 sep. 2014

Sealife

Vi fick en liten försmak på det här med att ha barn i huset i lördags och söndags då T:s guddotter (visserligen 9 år gammal, så kan inte helt jämföras med en spädis) kom hit på övernattning. Vi hittade på lite allt möjligt, bland annat var vi i hundparken och på café, men det mest spännande för henne och oss var nog besöket på Sealife på Borgbacken på lördagen. Vi for dit med en open mind, men jag måste nog erkänna att såhär efteråt får jag lite illa till vara av hela spektaklet.
Jag vet inte för det första riktigt vem Sealife är till för, 9-åringen var lite för ung ännu och vi som är 20+ var lite för gamla. 11-12-åringar som är snabba att läsa och som liksom tycker om att beundra saker tror jag får mest ut av det, men jag vet inte. Alla fiskar och djur är inträngda på ett mycket litet område, vissa av akvarierna är väldigt, väldigt små. Du kommer åt att om du vill slänga saker i många av akvarierna, knacka på glaset och ta bilder av djuren (blixt är förbjudet men ingen övervakar). Den mest spännande bassängen är ju såklart den med alla hajar, flera stycken inträngda i en liten bassäng, simmande runt, runt, runt.
Allt det här fick mig att börja fundera på en artikel jag läste någon gång i somras, hittar inte den nu, men den handlade i korthet om hur djurparker och dylika ställen egentligen bara är till för människors underhållning, att djuren oftast mår riktigt illa (vissa däggdjur får exempelvis ångestdämpande mediciner hävdades det i artikeln och på andra håll på internet), att det sällan gynnar arterna att enstaka djur hålls i små burar och att ju djurparksverksamheten också måste gå med vinst, annars skulle ingen hålla på med det. Till exempel Peta skriver om varför djurparker inte är bra ställen.
På Sealife fanns det såklart mycket information om hur många fiskarter, hajar, korallerna och annat som lever i haven är hotade, men tror inte det är många som inser det. Till Sealife far man ju för att underhållas, inte för att påminnas om hur hemskt ställe världen är. Det är underhållning. På djurens bekostnad.
Allt det här säger jag ju givetvis inte till 9-åringen. Åt henne var det allt en rolig utflykt. Men för mig känns det såhär i efterskott lite olustigt att ha stött en verksamhet som går ut på att göra pengar på att visa upp utrotningshotade djur med gulliga namn i alltför små akvarier och påstå att man på det viset hjälper de utrotningshotade djuren.

7 maj 2014

Den globala matindustrin

Jag hoppas det inte är en överraskning för någon att det finns nog med mat på den här jorden för att mätta allas munnar. Maten är bara ojämnt fördelad och det leder till svält i utbredda regioner samtidigt som en ökande andel av befolkningen varje dag får i sig på tok för mycket kalorier (men kanske alldeles för lite av många viktiga näringsämnen så att de (vi?) i själva verket också lever i ett slags svält).
Den här artikeln ploppade upp i mitt facebookflöde och jag blir så ledsen.
Tänk att en tredjedel av all mat kastas. Tänk att en stor del av all "mat" som produceras inte alls äts utan blir bränsle. Tänk att en stor del av all mat som produceras äts upp av djur som vi i sedan slaktar och äter, istället för att äta den där ursprungliga maten.

Det är när man riktigt börjar fundera på sådant här som man börjar undra om det här med att få barn är så snällt mot barnet.

14 mars 2014

Är det egentligen nödvändigt?

Animalia har just nu en synlig kampanj för att uppmärksamma alla på antalet försöksdjur i Finland och också på de djurförsök som görs. Är de nödvändiga och ger de människan något? Mycket bra frågeställning, tycker jag.
Och jag kan ärligt säga att jag inte hade en aning om att antalet försöksdjur i Finland är 200 000 per år. Inte heller att både hundar, kaniner och får används för djurförsök... Du kan läsa på kampanjsidan hurdana de testerna som görs är.


13 feb. 2014

Min!

Det går inte att förklara för folk som inte förstår sig på relationen mellan en hund och en människa hur mycket glädje man kan ha av en hund. Ibland skapar Essi gråa hår på mitt huvud, men för det mesta är jag så glad och stolt över att ha henne. Jag tror alla människor skulle bli lite bättre människor av att ha en hund. Det förändrar dig.

En söt liten gris och bredvid henne ett mjukisdjur.

15 okt. 2013

9 okt. 2013

Katternas vecka

Såhär är det. Katter har bara ett liv, precis som du och jag. Det är just nu djurens vecka i Finland och Finlands djurskyddsföreningar förbund har en kampanj med fokus på katternas liv.
Kastrera eller sterilisera din katt. Annars kan den kattens ungar bli en av de 20000 som varje år överges eller avlivas för att ingen orkar bry sig om den. Vi har ett massivt överutbud på katter i landet och de flesta som föds får inte ett lyckligt liv som någons kära husdjur. När katter kan fås gratis överallt när som helst blir de också enkla att slänga, dränka, överge i skogen, låta frysa ihjäl ute, glömma på stugan eller ge bort till någon annan när man inte orkar med dem längre. Men ska du nu nödvändigtvis ha kattungar efter din katt, ta då betalt för dem när de flyttar till ett hem. Djur ska inte vara gratis.