Holmström om kvinnodagen idag

Den fantastiska författaren Johanna Holmström skriver i en kolumn för Svenska Yle idag om den internationella kvinnodagen, sin personliga relation till feminismen och exakt varför kvinnodagen behövs.

Jag citerar:

Varje generation måste föra sin egen kamp för att jämställdheten ska gå framåt och det är där vi är just nu. Det vi ofta glömmer är att hårt vunna förmåner mycket väl kan försvinna i ett trollslag medan vi lutar oss tillbaka och tänker "Jaha men det är ju fixat då! Skönt!"

Låt oss inte låta den internationella kvinnodagen bli ännu en dag av "grattis, lite blommor varsågod!". För den står för något helt annat. Att gratulera en kvinna på kvinnodagen är som att gratulera en hiv-positiv på internationella aidsdagen. Tack, liksom. Nej, det är bättre att du till exempel läser på om Rachel Edgren eller Katherine Johnson eller bekantar dig med till exempel abortlagstiftningen i olika länder i världen eller varför inte funderar en stund på varför det ska vara så förbaskat lång väg för så förbaskat många kvinnor i Finland och världen till närmaste förlossningssjukhus.

Kartellerna

Det var inte meningen men plötsligt satt jag där och stirrade in i teven igår kväll. Yle-programmet Docventures visade dokumentären Cartel Land och jag kunde inte slita mig. Dokumentären beskriver två män som tagit lagen i egna händer och för sitt eget krig mot drogkartellerna i Mexiko. Kathryn Bigelow är en av upphovsmakarna och dokumentären är just så bra som det namnet antyder.

Kriget mot knark handlar ju liksom inte om alla de där människorna som mister livet eller hälsan för att de använder knark. Det handlar om alla de där människorna som mister livet, nära och kära, sitt hem, sin inkomst, sin hälsa för att de dragits in i knarktillverkning, knarksmuggling, knarkförsäljning eller bara råkar befinna sig på ett område där något av ovanstående pågår. Människor som är rädda, arga, förbannade, ledsna, förtvivlade, sura, som blir skjutna, misshandlade, våldtagna och utnyttjade. Som bara vill leva ett normalt liv. En person i dokumentären säger att han inte bryr sig vem som garanterar säkerheten i hans hemby bara han vet att det är tryggt att leva där och han får leva sitt liv som han vill.

Där någon riktar vapen mot någon annan människa tenderar vapen också att riktas tillbaka.

En av huvudpersonerna i dokumentären, Timothy Foley, säger:

There's an imaginary line out there between right and wrong, good and evil. I believe what I am doing is good. And I believe what I'm standing up against is evil.

Om du inte ännu sett Breaking Bad så ska du göra det. Hela serien, från början till slut. I den blir det så tydligt hur alla förlorar på knark. Det finns ingen happy ending när det handlar om droger. Alla lider, också helt oskyldiga personer som inte har något med saken att göra. Så är serien också sjukt bra, den bästa som någonsin gjorts. Fylld av svart humor men inte ett dugg överdriven.

Timothy Foley i Cartel Land:

So, the cycles can change. It just takes somebody to change them. But we're stuck in a cycle where nobody wants to change. They're spouting they're changing but they're not doing anything.They're doing the same thing but just with a different look.

Människohandel och garderoben

Okay. Fredag.

Jag läser Jeanette Björkqvists reportage på Svenka Yles sidor (och i HBL) och ryser över hur många karlar det finns där ute som skiter i sådant som mänskliga rättigheter, lagen, respekt och integritet. Alla dessa karlar som är beredda att utnyttja kvinnor och barn... Jag vet liksom inte vad som ska kunna stoppa dem. Björkqvist gör förstås ett otroligt beundransvärt arbete i att försöka få upp ögonen för det här - TACK!!! - men det är en droppe i havet.

"Hon minns den första bilen som stannade. Mannen var ljushårig och hette Erik. Även om han genomförde sitt köp, trots att Promise grät hela tiden, så tyckte han synd om henne. Han kom flera gånger på nytt och sa varje gång att han ska försöka hjälpa henne bort."

Ursäkta men whatthefuck? Eller nej, jag är inte alls förvånad egentligen. Det är ju just såhär det är. Män som våldtar sexslavar och sedan betalar någon annan för att få göra det bryr sig inte om offret. Jag menar, om den här "Erik" hade velat hjälpa Promise så hade han gjort det istället för att komma tillbaka (antagligen för att våldta henne igen?) och lova henne att hjälpa henne.

Annat då?

Jag blir lite frestad att anta Linn Jungs utmaning om att räkna plaggen i garderoben. Men jag vågar knappast. Mitt största problem gällande garderoben är att jag a) har en strikt indelning i jobbkläder, hemmakläder och fritidskläder och b) inte har hittat min stil trots att jag är 27 år gammal.

Senast i förrgår hade vi ett samtal med min man som löd ungefär såhär:

jag: vad ska jag ha på mig på kräftskivan på lördag - det här eller det här? *visar alternativen, som är ännu ett exempel på hur jag plötsligt kan få för mig att pröva något nytt*

mannen: du kan ha på dig det och det, det är mer din stil *avser något helt annat än det jag visat upp som alternativ*

jag: nejmen det går inte för det är ju mina arbetskläder som jag har på på jobbet!

mannen: varför kan du inte ha det på dig?!? *fattar noll*

jag: tja, hmmm, det går bara inte

end of discussion *vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig*

#Rio2016

Inatt börjar OS officeillt i Rio de Janeiro. Varenda en idrottare på plats vet jag att har jobbat stenhårt för att ta sig dit. Men det finns en idrottare som imponerar speciellt mycket på mig. Yusra Mardini flydde inbördeskriget i Syrien och befann sig i en sjunkande båt på Medelhavet när hon började simma mot land. Och nu ska hon tävla i OS. Här kan du läsa hennes historia. Låt dig bli inspirerad.

Snart juli, ju!

Nu när midsommaren är förbi har sommaren börjat på riktigt. Trots att jag jobbar ännu den här och nästa vecka.

Vår midsommar var avkopplande och energigivande. Enda minuset var att jag vrickade foten på lördagskvällen...

Ett annat tecken på att sommaren har börjat är att sommarpraten har kommit igång. Malena Björndahls prat publicerades idag, det ska jag lyssna på. Så är det fotbolls-EM också, vilken sagolik prestation av Island att komma såhär långt!

Och brexit då? Tja vad finns det att säga. Jag lutar mot att hålla med de som säger att folkomröstningar inte nödvändigtvis är det bästa sättet att avgöra svåra frågor. Om folk inte sätter sig in i saken så blir resultatet fel. Om kampanjerna för eller emot dessutom bygger på lögner så... Jag är övertygad om att EU är en bra sak och något som vi ska fortsätta jobba för. Det går att utveckla EU mot ett ännu bättre håll, lösningen är inte att upplösa unionen. Tyvärr urholkas en stor del av trovärdigheten nu när ett så pass stort medlemsland lämnar (fast det är ju oklart ännu om de verkligen gör det). Det krävs bara att ett eller två länder gör det samma - nu när ett land varit föregångare - så har vi ingen union kvar.

Fredagstankar

Jag tänker på unga män som bara försvinner upp i rök efter en krogkväll och på hur lätt den eller det man känner så väl kan tas i från en. Jag tänker på att berusad vandra hemåt i sommarnatten och att inte alla kommer ända hem.

Jag tänker på småbarn som springer och leker på dagisgården och inget vet om allt ont som finns i världen och hurdana otrevliga överraskningar livet kan bjuda på.

Jag tänker på kalla junidagar och varma julidagar och på allt roligt som ska hända den här sommaren. Jag har det så bra, så bra, men det är alltid i de perioderna som det är extra svårt att inte tänka på allt som kan gå tokigt i livet.

Jag tänker på fredagsfiilis och pizza och den nya piratserien på Netflix som är ganska konstig och på den där Liza Marklund-boken som jag snart läst ut.

Jag tänker på krig och fred och på P3-dokumentären om den svenske polismannen som sköts ihjäl för att en kriminell liga ville ha tag på cash den där februarimorgonen 1992. På hur världen skulle se ut om ingen någonsin kommit på hur man skapar ett skjutvapen.

Och så tänker jag på kaffe på ett strandcafé och blåbärspaj och grädde och tänker att en av de viktigaste sakerna i livet är balansen mellan de där stunderna med guldkant och de där stunderna som nu bara är men ofta är så många fler och att det är viktigt att kunna ta vara på dem också.

438 dagar

Mmkay. Så jag lånade 438 dagar på bibblan och har knappt släppt den sedan första sidan. Svårt att tro att det här verkligen har hänt. Svårt att tro att liknande händer hela tiden, oftast i total tystnad för västerländska medier och bokläsare...

Dagen efter självständighetsdagen

Igår var jag en av många yleiter på jobb under självständighetsdagens festligheter. Den på slottet då i första hand.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur lustig självständighetsdag vi har i Finland. Inte lustig som i rolig utan lustig som i konstig. Alltså, jag älskar att kolla på slottsbalen och alla fina klänningar och höra senaste skvallret, men, samtidigt pågår det blodiga demonstrationer utanför och de fattigaste firar utomhus i regnet samtidigt som den stora massan sitter hemma i tv-soffan och kollar på eliten via rutan. I de flesta andra länder är det parad och flaggor och blommor och karneval. Det känns som att självständighetsdagen i Finland splittrar folket mer än den enar.

Kanske har det att göra med tidpunkten då självständighetsdagen infaller? 6 december är liksom den mörkaste dagen på året i och med att snön sällan har anlänt, istället regnar det nästan varje år. En annan fråga är om det alls är möjligt att flytta dagen? Eller ja, varför skulle det inte vara det, men sådär i praktiken kanske det skulle bli alltför omständigt? Varför inte fira självständigheten mitt i juli? Varmt, vackert väder, blommor och sol och semesterglatt folk. Kunde vara en succé!

Jag känner att här finns plats för ett medborgarinitiativ...

Fredagen den 13 november 2015

Det finns inget jag kan säga om det som hände i fredags som inte redan har sagts. Sprid kärlek och inte hat.

#parisattacks #stopthekilling #liberte

För mig blev det en dag på jobbet igår. En nyhetsredaktion är aldrig så bra som när det händer saker snabbt, snabbt, snabbt och saker ska göra för fem minuter sedan. Men när döden kommer så här nära frågar jag mig varför jag jobbar som nyhetsjournalist.

Sockersött och fejkat och Hello på dig med

Vad har jag tänkt på den här veckan?

Socker. Ann Fernholm, svensk vetenskapsjournalist och "sockerexpert" (författaren till Ett sötare blod och Det sötaste vi har) kritiserar praxisen att servera sötsaker till varje måltid på våra äldreboenden. Jag håller med henne. Jag har jobbat på åldringshem och det är ju verkligen så det är, sockret är där konstant. Samtidigt äter jag själv så sjukt mycket socker att det måste få ett slut, snart. På måndag. Efter jul. Vi får se...

Essena O'Neill deklarerade att allt på sociala medier är fejk och alla ba typ "åh du är vår hjälte". Och jag ba typ "ska vi ta den här diskussionen nu för 1513:e gången? PÅ RIKTIGT?"

Adele sjöng Hello och hela världen grät. Jag med. Hon måste vara en av få artister som går hem hos alla.

Men jag måste medge att det vore fräscht att höra Adele sjunga om något annat än brustna hjärtan. Anything!
 

 

#NiVetIngenting

Svenska Yle granskade under en vecka näthatet som unga och vuxna utsätter varandra för samt vad föräldrar egentligen vet om ungdomars nätbeteende, nätvardag och den mobbning som förekommer på nätet dagligen. #NiVetIngenting säger ju en hel del om hur det ser ut... De vuxna vet i många fall noll.

På sajten kan du bland annat läsa ungas historier om näthat.

Lyssna också på den här diskussionen i Slaget efter tolv, där lyfts det fram många oerhört smarta poänger. Den viktigaste är kanske att det är föräldrarna som sätter ribban för sina barns beteende, så också på nätet. Om du som förälder näthatar så kommer ditt barn också att göra det. Visa gott exempel. Var saklig och vänlig på nätet.

Jag har till min stora lycka aldrig utsatts för näthat så vitt jag vet. Men så har jag också varit ganska sparsam med att dela med mig. Och de flesta kompisar jag har på sociala medier är sakliga människor med vett i huvudet som inte hatar, helt enkelt. Men jag vet som sagt att jag har haft tur för det är ju vanligare att folk blir näthatade än att de inte blir det. Nätet är ingen frizon, det är en del av världen vi alla delar. Där finns hat och där finns kärlek precis som IRL. Men hatet skulle vi gärna kunna bli av med.

Lingon & Läppstift

Så heter Noora Shinglers bok om smarta mat- och sminkval. Jag har läst boken nu och kan väl konstatera att en del visste jag redan och en del var helt nytt för mig, trots att boken redan har några år på nacken. Begreppet naturkosmetika till exempel, det har jag aldrig ens hört om. Jag har ju fattat att det finns mer naturvänligt smink och mindre naturvänligt smink, men just naturkosmetikan var helt ny för mig.

Nu använder jag visserligen smink ungefär en gång i veckan. Och då stryker jag på lite mascara på ögonfransarna och så är det bra med det. Men nästa gång jag behöver en ny mascara, om sisådär tre år, så ska jag definitivt kolla in vad naturkosmetikan har att ge.

Boken är lättläst och enkel att ta till sig, stort plus för det. Men vissa stycken och kapitel känns som ytskrap, jag vill läsa mer om det här!!! Det är omöjligt att skriva en bok om allt som har med matens och sminkets renhet, etiskhet, hälsomsamhet (?) och naturlighet att göra. Shingler har gjort ett jättebra jobb, men på sina håll kände jag som sagt att det blev alltför mycket ytskrap.

Shingler avslutar boken med de här raderna:

"För att få stora saker till stånd måste man börja från de små. Även oceaner består av vattendroppar. Dina val spelar roll. De kan förändra världen."

Och då kände jag ju liksom att allt det där onda samvetet jag hade medan jag läste boken sköljdes bort. För jag gör ju de där små, bra valen hela tiden. Någon liter ekomjölk här och några ekoägg där och lite mindre schampo i håret nu och så använder jag nästan aldrig parfym på kroppen eller stylingprodukter i håret.

Lyckat!

Vilket veckoslut vi har haft! Vi har firat pojkens ettårsdag (trots att den är imorgon) i dagarna två och så har vi dessutom hunnit börja planera ett bröllop. Inte vårt eget nej. Vi ska båda jag och T ha en roll i ett bröllop i augusti 2016 och det ska bli så roligt att då vara med och planera och förverkliga ett bröllop som inte är vårt eget!

Förresten så är jag stolt över hur A:s första födelsedagstårta blev och se ut. Bild och recept kommer.

Idag har jag lyssnat på Samtal om livet med Angelica Davini som kom till Finland som flyking när hon var barn. Lyssna på hennes historia. Den är både sorglig och glad.

"Finland fick också hjälp under kriget"

Det talas om att finländare borde vara öppna för flyktingarna som nu kommer in i landet för att Sverige tog hand om en del av våra barn under kriget. Som om det behövs en orsak att vara öppen för flyktingar, hjälpa dem som behöver hjälp.

Men de två går inte ens att jämföra. Att Sverige tog hand om krigsbarnen från Finland så länge tills de kunde flytta hem igen kan inte jämföras med att hundratals flyktingar nu kommer in i Finland.

Det är två helt skilda saker. Jag kan inte förstå varför krigsbarnen används som argument. Jag kan inte heller förstå varför det behövs ett argument för att hjälpa flyktingarna. Antingen hjälper vi dem eller så stänger vi gränserna och säger nej.

Krisen, människorna, historierna, döden

Mitt i all rasism och allt hat så finns det också så mycket positiva tankar och så mycket medmänsklighet och kärlek.

Läs om Shiva Anayati som fått en chans till ett lite bättre liv.

Eller läs om alla de personer som kommit till Finland som flykting och nu förvekligar sina drömmar. Eller ja, i alla fall jobbar som du och jag och en massa andra.

Jag vill också tacka Hbl och Svenska Yle som rapporterar och skriver om och bevakar den pågående krisen så bra.

Flyktingar kommer inte till Finland för att det är så fakin trevligt här. Flyktingar kommer hit för att det är så förjävligt illa i deras hemland.

Flyktingar kommer inte till Finland för att få 320 euro per månad. De kommer för att överleva.

Flyktingar sätter inte sina 3-åriga söner i en oduglig gummibåt på Medelhavet bara för att sedan se dem drunkna för att få leva lyxliv på sossupengar i Finland. Flyktingar sätter sina 3-åriga söner i odugliga gummibåtar på Medelhavet för att de måste.

Vi måste vara öppna för de här människorna

För tillfället befinner sig 60 miljoner människor på flykt i världen. 60 miljoner. Det är 12 gånger Finlands befolkning. De här människorna flyr bland annat från terror, krig, svält, förtryck, odrägliga levnadsförhållanden och våld. En del av dem söker sig till EU, inte alla men en del. De flesta söker sig de facto till ett grannland, där det i vissa fall är lika odrägligt som i hemlandet, men en del kommer alltså till EU.

60 miljoner på flykt och vi ser en allt ökande rasism i Europa och i Finland. De här två verkar hänga ihop. Fler flyktingar ger ökad rasism.

Flytkingkris, säger politikerna och medierna. De här människorna som försöker hitta ett lite bättre liv flyr till exempel i en skranglig, fullpackad gummibåt över Medelhavet. Många av dem når aldrig Europa utan drunknar i det salta vattnet. Andra flyr till bättre länder genom att tränga in sig i en långtradare där de packas så tätt intill andra flyktingar att de kvävs ihjäl under färden. En del försöker ta sig till en bättre tillvaro över eller under de stängsel som myndigheterna börjat bygga upp och där utsätts de för våld av personer som försöker hindra dem.

En del av de här flyktingarna kommer till Finland. Kring 600 per vecka, uppger HBL idag. De inkvarteras i nya, provisoriska flytkingboenden till en del finländares förtret. Finländare är rädda och mörka krafter spär på den rädslan genom att sprida lögner och skräckbudskap.

Rasism är rasism. Det är inte polisen som avgör vad som är rasism, även om i alla fall en medlem i Sannfinländarna verkar tro det. All rasism är inte brottslig verksamhet, men en del är det. Jag skrev högre upp att antalet flyktingar verkar korrelera med rasismen. Det måste ändå inte vara så. Det ena föder inte det andra per automatik. Nej, det handlar om ett val en människa gör, att vara rasist. Det är bara för alla rasister att sluta vara rasist så försvinner rasismen. Rasism är inget som skapas av flyktingarna, det skapas av rasisterna.

Jag har ingen lösning på läget som råder just nu. Hade jag det så hade jag omedelbart ringt upp Merkel eller annan inflytelserik person, inte suttit här och skrivit ett blogginlägg. Men en dellösning är i alla fall att vi alla öppnar våra hjärtan, våra sinnen och våra gränser för de här människorna som söker en trygg tillvaro. Jag uppmanar dig, utmanar dig, var öppen för de här människorna. EU kan inte rädda dem alla, Finland kan inte rädda dem alla, men att stänga gränserna och ägna sig åt rasism är inte rätt väg att gå, det hjälper ingen.

Små steg

Det finns många saker jag önskar ändra på i den här världen. Som tur är så finns det en massa folk där ute som just nu as we speak gör något konkret för att göra den här världen till en lite bättre plats istället för att som jag sitta och skriva om det på en blogg. Ta den här mannen på videon till exempel. Och tänk på vilken enorm skillnad han gör för sina barn. Istället för att säga nej du ska leka med det här säger han du får leka med vad du vill. Det betyder något på riktigt.

Jag vill inte falla ner i den där nuskaviallahyllamannensomgörnågotbraförjämställdhetenochfeminismenförtittasåklokhanärtrotsattenmassakvinnorsagtdethärihundraår. Här är helt enkelt en klok person i en video där han berättar hur han tänker och hur han behandlar sina barn och det är en pyttepytte liten sak i hans liv (tror jag) men gör så stor skillnad för hans barn.

Du kan inte ge en person livet tillbaka

Det finns inte mycket att säga när en cyklist dör bara för att en bilist tappar tålamodet. Den finländska trafiken är bland de tryggaste i världen men blir farlig för att det finns idioter där ute. Folk som inte kan hålla hastigheten, folk som kör berusade och narkotikapåverkade och folk som tappar fattningen när någon annan gör något som enligt dem är fel.

Jag har åkt bil i till exempel Egypten och kan säga att vi har en bra trafiksäkerhet i Finland. Trots det är det ju alltid en risk man tar när man bara går ut genom dörren. För att inte tala om när en sätter sig i bilen eller en buss eller ännu värre på en tvåhjuling med motor. Skotrar, mopeder och motorcyklar är de farligaste fordonen i trafiken men allra farligast är de ju för den som kör. Du är alltid tvåa med en tvåhjuling...

Själv har jag erfarenhet både av att köra bil, cykla, gå, gå med vagn, gå med hund, gå med vagn och hund. Som tur är har jag aldrig råkat ut för någon allvarlig incident i trafiken. Trots att jag varit dum nog att cykla utan hjälm, varför gjorde jag så? Nu har jag alltid hjälm på när jag cyklar och det är helt självklart för mig. Jag fattar inte hur jag tänkte förut...?

Ibland när jag går med hunden i koppel, barnet i vagnen och någon podcast i öronen så kan jag drömma mig bort och plötsligt inse att jag är vägen för någon bil eller cyklist eller annan promenerare. Men tills vidare har folk aldrig tappat fattningen eller gjort något dumt på grund av det. Respekt och lugn, det är nyckeln till en säker trafikkultur. Är du arg, kör inte. Blir du arg i trafiken, låt det vara. Ilska går över men du kan inte ge en person livet tillbaka om du gör något dumt.

Sommarpratstips - min topplista, icke-rangordnad

Den här sommaren har verkligen varit en sommar fylld av sommarprat för mig. Sveriges Radios P1 lyckas varje år hitta så otroligt fascinerande personligheter för att sommarprata.

Maria Strömme pratade till exempel om nanoteknik.

Annika Norlin om PMS.

Maxida Märak om renskötsel och gruvindustrins exploatering av den svenska naturen.

Zara Larsson om hur verkligheten ser ut för en ung sångerska.

Magnus Falkehed om att vara krigsreporter.

Herman Geijer om zombier och överlevnad.

Nilla Fischer om hur verkligheten ser ut för en fotbollsspelare.

Johan Rockstöm om hur illa ställt det är för jorden och vad du och jag kan göra för att rädda den.

Och många många fler riktigt bra sommarprat!

Som bonus slänger jag också in Lotta Storbackas sommarprat på Vega. Om jag hade varit hälften så smart som 17 år gammal så skulle jag nog redan ha fått Nobels fredspris eller något i den stilen. Vilken klok ung kvinna! Henne hör vi om ännu.

Palmer, Cecil och huvudlös jakt på lejon och andra afrikanska djur

Jag vet inte riktigt vad jag önskar att amerikanen Walter Palmer ska få för straff för att ha betalat 50 000 dollar för att ta livet av Cecil-lejonet. Har han 50 000 dollar att sätta ut på att skaffa sig "tillstånd" att skjuta ett lejon så har han väl några hundra tusen till att sätta ut exempelvis på att se till att skyddet av de lejon som finns kvar i Afrika blir bättre.

Fy fan vad arg jag blir. Att en man anser att det är roligt, en trevlig hobby, kul fritid att flyga till Afrika från sin trygga överklasstillvaro i USA och först lura ett lejon ut från nationalparken där det inte får skjutas, sedan skadeskjuta det för att sedan pina det i 40 timmar innan han till sist avfyrar nådaskottet som tar livet av det. Fy fan. En måste ha ett tråkigt liv och ett riktigt sjukt huvud för att få kicks av sådant. Jag hoppas allt det hat som Palmer (med all rätta) fått på sig får alla andra som håller på med samma hobby att tänka efter både två och tre gånger före de nästa gång sätter sig på ett flygplan mot något land i Afrika för att ta livet av hotade djur.

För Palmer är ju inte den enda som håller på med den här sjuka hobbyn. Det finns gott om rikt folk som är villiga att betala för att få ta livet av Afrikas hotade djur. Att pengarna används för "skydd" av de djur som inte skjuts är väl också det en stor lögn, rätta mig om jag har fel. Herregud, det föds ju upp lejon i fångenskap på flera håll i Afrika bara för att rika västlänningar med tråkigt liv ska få komma dit och ta livet av dem. Fy fan säger jag bara.

Palmers försvar var ju: jag trodde jag jagade helt lagligt. Ahaa, just det så du tycker att om det är lagligt så är det helt okej att ta livet av lejon? Bara för att du tycker det är roligt? För att det är din hobby?

Det är lätt att börja moralisera över till exempel min köttkonsumtion och hur också jag indirekt dagligen tar livet av flera djur. Jag medger att jag inte är något helgon. Men jag tar mig ändå friheten att kritisera den här sporten som Palmer med många andra håller på med. Det finns inget vett i det. Huvudlöst.