Jag skulle vilja

Jag skulle vilja säga något klokt om bröstdebatten men jag känner bara att ska vi verkligen diskutera kvinnors bröst nu igen?

Jag skulle vilja säga något klokt om Teemu Selännes och andra idolers makt och ansvar men jag känner bara att kan inte folk lära sig att flyktingfrågan är en känslig fråga och det gäller att väga orden extra noga?

Jag skulle vilja säga något klokt om vad det innebär att asylsökande är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken och vad det innebär att HBL skriver artikel på det men jag känner bara att varför blev det här en fråga nu när det blev klart att asylsökande också våldtar när det inte varit en fråga trots att finländska män våldtar tusentals gånger per år?

Jag orkar bara inte.

Kan vi prata om något annat? Zikavirus. Okej nej. Ett virus som knappt märks hos de flesta smittade men som drabbar ofödda barn... Som från en riktigt obehaglig horrorfilm. Men det är verklighet.

Kan vi prata om Making a Murderer? Aj fan, det gjorde jag redan. Men jag kan inte släppa det... Om du slår upp justitiemord i ordboken så hittar du Brendan Dasseys fall där. Helt j***a otroligt.

Kan vi prata om Justin Theroux dokumentärer? Här kan du se en av dem. Jag kan inte bestämma mig om jag gillar eller ogillar hans teknik. Hur han är så "med" hela tiden. Hur han själv har huvudrollen i sina dokumentärer.

Fredag idag. Vi ska ha en bra helg. Längtar.

#NiVetIngenting

Svenska Yle granskade under en vecka näthatet som unga och vuxna utsätter varandra för samt vad föräldrar egentligen vet om ungdomars nätbeteende, nätvardag och den mobbning som förekommer på nätet dagligen. #NiVetIngenting säger ju en hel del om hur det ser ut... De vuxna vet i många fall noll.

På sajten kan du bland annat läsa ungas historier om näthat.

Lyssna också på den här diskussionen i Slaget efter tolv, där lyfts det fram många oerhört smarta poänger. Den viktigaste är kanske att det är föräldrarna som sätter ribban för sina barns beteende, så också på nätet. Om du som förälder näthatar så kommer ditt barn också att göra det. Visa gott exempel. Var saklig och vänlig på nätet.

Jag har till min stora lycka aldrig utsatts för näthat så vitt jag vet. Men så har jag också varit ganska sparsam med att dela med mig. Och de flesta kompisar jag har på sociala medier är sakliga människor med vett i huvudet som inte hatar, helt enkelt. Men jag vet som sagt att jag har haft tur för det är ju vanligare att folk blir näthatade än att de inte blir det. Nätet är ingen frizon, det är en del av världen vi alla delar. Där finns hat och där finns kärlek precis som IRL. Men hatet skulle vi gärna kunna bli av med.

Höstlöfte 2015: Mindre skärmtid

Det är en sak jag ångrar med hur jag agerat som mamma så här långt. Det är att jag alltid sitter med blicken riktad antingen mot min iPad, mot min iPhone, mot datorn eller mot teven.

Jag är sällan närvarande i stunden. Jag surfar konstant. Fråga inte vad jag surfar på eller varför. Jag vet inte, ingen aning. Det har blivit en ful ovana att konstant trycka, googla, Facebooka, svepa med fingrarna, spela (jag har suttit fast i ett spel på iPaden sedan över ett år tillbaka och nu för några veckor sedan när Angry Birds 2 släpptes så utökades mina dagliga spelminuter med det dubbla). Jag kan seriöst sitta och äta lunch med A, samtidigt spela på paden och plötsligt märka att ah, han åt redan upp sin majskrok och det har gått fem minuter sedan jag senast tittade på honom.

Jag skäms. Jag måste göra en ändring. Men jag vet inte hur. Jag har funderat på att införa någon regel kring hur många minuter per dag jag får vara på iPaden eller phonen. Datorn öppnar jag ändå ganska sällan och teven använder vi egentligen bara för att se på serier via Netflix.

Det får bli mitt höstlöfte. Mindre skärmtid. Hur ofta tror ni jag har sagt det? T kan berätta att cirka sjutusen gånger. Men nu börjar jag inse att A verkligen märker allt det här. Han ser ju, han förstår ju. Och jag vill inte utsätta honom för det, för att ha en mamma som konstant tittar på något annat än honom. Är du med?

Ett viktigt steg i det här är förstås att minska på det egna bloggandet. Det tar inte alls många minuter per dag, kanske 15-20 som mest men det är i alla fall 15-20 minuter bort från min son om jag gör det när han är vaken och med mig. Jag har länge funderat på att göra förändringar i bloggmönstret och den här sommaren kommer sådana att vara oundvikliga. Vi får se var jag hamnar.

Vad jag hatar allra mest på internet

Peppe kastade ut en fråga om vad folk irriterar sig på på sociala medier och jag läser svaren och känner igen mig i mycket. Lustigt det där hur vi irriterar oss på samma saker, men ändå finns de där grejerna där ute... Jag antar att det handlar om att de som gör allt det där irriterande saknar det som för några år sedan kallades netikett men som handlar om helt vanlig vett och etikett för guess what - nätet är också verkliga livet.

Anyways. Det jag irriterar mig på på sociala medier är ungefär det här:

1. Folk som inte kan språket de skriver på. Sorry, men finns inget mer irriterande än folk som blandar mellan de och dem och det och råddar ihop de tre till en salig röra så de till sist inte vet själva vad de menade.
2. Folk som försvarar en persons agerande/utsago med orden "alla som kritiserar dig är bara avundsjuka".
3. Folk vars alla uppdateringar, bilder och hela existens på sociala medier handlar om deras barn eller barnbarn. Jag får nippor varje gång jag råkar hamna på en blogg som heter något i stil med "Lilla söta Adams mamma" och så handlar hela fakin bloggen om hur ofta Adam sket idag och hur mycket han suger på sin napp och när han sover och gjochrhjdaprnghdarbjg... Nippor.  *andas lugnt nu, Eva*
4. Nättroll såklart, där tror jag vi alla är överens. Har du inget konstruktivt att säga, säg det inte.
5. Folk som lägger upp en samling nya bilder som alla är identiska! Det här är speciellt vanligt på de där "Åh min lilla mupsipupsi-gulliga bebis"-bloggarna. Tips: jag förstår att din son har på sig en blå t-skjorta om du lägger upp en bild, behövs inte 47 identiska.

Ah. Nu känns det bättre.

Innovatören Eva rapporterar

Vet ni vad som fattas på applikations-/internetmarknaden? Ett program eller en webbplats dit jag kan lägga upp en bild och så berättar the interwebs åt mej vad det är på bilden. Tänk som Google, men istället för att skriva krukväxt lila blommor utomhus så laddar jag upp den här bilden och så berättar tjänsten vad det är för blomma jag har framför mig. För jag vet inte, men skulle gärna veta eftersom jag älskar den. Så jag kan köpa den också kommande år.

Där har vi något för den som har entreprenörsanda i sig. Och kan programmera. Eller vilka skills man nu behöver för att skapa ett datorprogram/en app/en webbsida.

Mammor på nätet - big no no

Det blir väääldigt mycket bloggat om bebisar och graviditet och allt som hör därtill just nu, men det är liksom det och kanske tre andra saker jag går omkring och funderar på under en normal dag. (Och jag tänker inte be om ursäkt, just nu är det helt enkelt så.) Precis som många andra i min generation är jag bra på att googla saker jag går omkring och funderar på och då hamnar jag ofta på diverse diskussionsforum. Ja, ni anar vartåt det lutar här... Jag har konstaterat att om det finns någon arena på internet där det gäller att hålla tungan rätt i mun, vara påläst före man uttalar sig, aldrig vara tvärsäker på sin sak utan alltid beredd på att ändra åsikt när någon kommer med något argument man inte stött på tidigare och främst av allt ha skinn på näsan och vara beredd på fula ord så är det när det gäller graviditet, förlossning och bebisskötsel. Svenska Familjeliv kan få vem som helst att gråta av de mest konstiga orsaker och på finska finns exempelvis Vauva-forumet där ordet idiootti är lika vanligt som uttrycket huono äiti (jag gjorde en gång misstaget att gå in på en tråd där det diskuterades vad som är det bästa tvättmedlet när man tvättar bebiskläder och jag fick sådana traumor att det gör jag inte om). På mammapappabarn har jag märkt att folk är relativt snälla med varandra, men där är det också väldigt tyst.
Amning är ett tema som garanterat skapar hetsiga debatter där ingen vinner utan alla får illa till vara. Nämn amning och det är som att kasta ett blodigt koben till en vargflock. Deltagarna i debatterna är nästan utan undantag kvinnor, kvinnor som tar tillfället i akt att berätta för alla varför just deras modell är den enda fungerande och varför just de är sådana perfekta mammor och hur dumma i huvudet alla andra är. Efter alla timmar jag tillbringat med att läsa allt det här har jag insett att hur jag än gör eller inte gör med amningen, hur mycket eller lite jag än ammar, var jag än ammar eller inte ammar, varför jag ammar eller inte ammar, om jag pumpar eller inte pumpar, om vi kompletterar med ersättning eller inte, hur ont det än gör eller hur mysigt det än är så gör jag fel. Själv har jag aldrig deltagit i diskussionerna, jag skulle aldrig klara mig i den miljön.
Nå, nu är jag inte dummare än att jag inser att det lönar sig att istället fråga rådgivningen (fast förtroendet för den instansen är inte på topp just nu), personalen på bb eller någon bekant som är beredd att diskutera saken sakligt och med utgångspunkten att det jag vill ha är tips och råd, inte fördömanden eller hat. Men kontentan är: varför kan inte de här frågorna diskuteras sakligt och neutralt? Varför ska det alltid letas efter den som gör flest saker fel?