Jag skulle vilja

Jag skulle vilja säga något klokt om bröstdebatten men jag känner bara att ska vi verkligen diskutera kvinnors bröst nu igen?

Jag skulle vilja säga något klokt om Teemu Selännes och andra idolers makt och ansvar men jag känner bara att kan inte folk lära sig att flyktingfrågan är en känslig fråga och det gäller att väga orden extra noga?

Jag skulle vilja säga något klokt om vad det innebär att asylsökande är överrepresenterade i våldtäktsstatistiken och vad det innebär att HBL skriver artikel på det men jag känner bara att varför blev det här en fråga nu när det blev klart att asylsökande också våldtar när det inte varit en fråga trots att finländska män våldtar tusentals gånger per år?

Jag orkar bara inte.

Kan vi prata om något annat? Zikavirus. Okej nej. Ett virus som knappt märks hos de flesta smittade men som drabbar ofödda barn... Som från en riktigt obehaglig horrorfilm. Men det är verklighet.

Kan vi prata om Making a Murderer? Aj fan, det gjorde jag redan. Men jag kan inte släppa det... Om du slår upp justitiemord i ordboken så hittar du Brendan Dasseys fall där. Helt j***a otroligt.

Kan vi prata om Justin Theroux dokumentärer? Här kan du se en av dem. Jag kan inte bestämma mig om jag gillar eller ogillar hans teknik. Hur han är så "med" hela tiden. Hur han själv har huvudrollen i sina dokumentärer.

Fredag idag. Vi ska ha en bra helg. Längtar.

Fredagsläsning

Lästips:

Den här artikeln på Svenska Yle som än en gång visar hur komplex frågan om terrororganisationer är.

Den här bloggtexten av Angelica Lagergren om hur en kan tänka kring att fira jul.

Den här bloggtexten av Peppe Öhman som handlar om kopplingen mellan asylsökande och våldtäkter i Finland. Och kommentarerna där.

Det finns inget att säga men jag vill i alla fall säga något

Det finns inget som jag kan säga som inte redan har sagts om domarna efter våldtäkten i Mosabacka i Helsingfors tidigare i år. Ändå tänker jag säga några meningar.

Jag hoppas kvinnan som våldtogs får allt stöd hon kan tänkas behöva och lite till. Det går inte att göra så att smärtan försvinner men det går att stöda henne till ett någorlunda normalt liv, det vill jag i alla fall tro.

Jag hoppas också att den här debatten inte dör ut utan leder till något konkret, alltså en ändrad lagstiftning. Om så här många anser att våldtäktsdomarna är för lindriga så är de det. Straffet för olika brott bör motsvara det som allmänheten anser är korrekt straff. Det är dags att sluta dalta med våldtäktsmän. Det är dags att sluta se på våldtäkt som något som kan utföras lite sådär av misstag. Våldtäkt innebär alltid att du utför våld mot en annan människa. Hur lindrigt *jag spyr i min mun* du än utför det. Det är ett av de mest fruktansvärda handlingarna, en total förnedring av offret.

Och så önskar jag vi kunde sluta med rasismen. Det här är inte en invandringsfråga. Det är inte en fråga om hudfärg eller "hemland".

Rätten att välja

Inrikesministeriet lanserade i veckan projektet Right to Choose med syftet att "minska sexuella trakasserier och övergrepp mot kvinnor och flickor". Att Inrikesministeriet tar tag i det sexuella trakasseriet pekar ju på att åtminstone någon tänkt att det här är ett allvarligt problem som kräver åtgärder på högsta nivå i Finland.
Så tänker jag också, sexuella trakasserier är ett enormt problem. Det är bra att Inrikesministeriet tar tag i saken, men jag är aningen skeptisk till att det faktiskt ska leda till något konkret. Alltför många, både vuxna och unga går nämligen omkring och tänker att en del av oss måste tåla att bli kallade horor, bli tafsade på, få vår kropp kommenterad stup i kvarten och få förfrågningar om vad det kostar att knulla oss. De flesta säger jag, för de som oftast råkar ut för det här och som oftast anses behöva tåla det utan att klaga är kvinnor och flickor, precis som Inrikesministeriets projekt också betonar. Och jag är inte helt övertygad om att projekt - hur många ministerier som än ställer sig bakom dom - kan få slut på den här synen. Det är så djupt ingrott i samhället.

I torsdagens Hufvudstadsbladet säger projektkoordinator Elina Katajamäki såhär:

"- Man får se ut just så bra som man vill och ändå utöva sin sexualitet bara med dem man själv vill."

Det här är något som också många vuxna har svårt att fatta. Att en 16-åring ser sexig ut i dina ögon betyder inte att du har rätt att påpeka det, att du har rätt att fråga om hon vill ha sex med dig, att det är rätt åt henne om hon blir sexuellt utnyttjad eller att hon vill ha en massa sex. Hon råkar bara vara sexig i dina ögon och det är något du måste handskas med på egen hand, utan att blanda in henne i det. Ett tips: gör inget! Bara låt henne vara.

Nej, alla män gör inte så, men det finns män som gör så

För lite utmärkt läsning om varför "men alla män är inte sådana" inte är något som varken du eller jag borde syssla med i diskussioner om exempelvis mäns våld mot kvinnor, läs den här artikeln på engelska.

Världen är inte den samma för kvinnor och män

Det finns få ord för att beskriva vad jag känner om de här helt orelaterade händelserna som ändå båda så tydligt visar hurdant det är att vara kvinna i en stor del av världen i dag.
Kvinna stenas till döds i Pakistan för att hon gifte sig.
Två flickor våldtas och hängs från ett träd i Indien.

Jag är trött på alla som säger att det här har med religion att göra. Det har det inte. Sådant här kvinnohat har med kulturen att göra. Det är människor som bestämmer att såhär ska det vara och så ser de till att det är just så. Tänkande, fungerande människor med makt. De har inte läst det i en bok, de har tänkt ut det - såhär ska vi göra mot våra kvinnor, mot just den här kvinnan.

Mannen, sexköparen.

Om du inte ännu gjort det och om du har tillgång till Hbl:s "pappersversion" så ta nu för guds skull och läs Jeanette Björkqvists kolumn i söndagens blad.

Han finns, i egna bloggar på nätet och i sexförsäljarningssajternas diskussionsforum. Men han står aldrig upp som sig själv för att offentligt försvara eller förklara sin rätt att köpa sex, en rätt som enligt "Stop Traffick"-utredningen tydligen är så stark att den kör över tanken på att slå larm också då man ser att en kvinna verkar fara illa.
 

Från Hbl den 27.4.2014

Våldet mot kvinnor - alla dagar överallt

Endast i Danmark utsätts flera kvinnor för våld än i Finland av de 28 undersökta EU-länderna i en studie som blir offentlig i dag. När ska vi börja göra något åt det här?

Den farligaste mannen i mitt liv är min blivande man och det får mig att känna mig mer än trygg. Men så kan inte alla kvinnor säga. Vi behöver hitta lösningar för män som ser våld som en utväg och kvinnor som inte vet vad de ska och kan göra för att sig loss.

Samtycke - varför det fungerar i alla lägen

Regeringen planerar att införa en reviderad sexualbrottslagstiftning. Det är bra. Jag är så oerhört tacksam över att vår nuvarande justitieminister Anna-Maja Henriksson tagit tag i lagstiftningen kring våldtäkter, sexhandel och övriga sexualbrott. Hon brinner helt tydligt för de här mycket viktiga frågorna och hon agerar.
Våldtäktslagstiftningen fungerar inte som den ser ut just nu, det visar inte minst det faktum att så få anmäler att de fallit offer för ett sexualbrott. Samtidigt är straffen alltför lindriga. Jag tänker inte uttala mig om andelen skyldiga som faktiskt döms, det är omöjligt för mig att uttala mig om.
Men jag ska inte nu diskutera det specifikt juridiska kring våldtäkter. Utan jag ska diskutera det som kallas samtycke. Justitieminister Henriksson har sagt att Finland inte ska ha en samtyckeslag. Hon sade i något skede att det "sätter fokus på offret". Och okej, hon är experten, inte jag. Jag litar på henne när hon säger att det här inte funkar i Finland.
Men jag funderar. Även om vi inte inför samtycke i lagen, kan vi inte ha det som utgångspunkt i det dagliga livet? Skulle det göra en skillnad att i den dagliga diskursen kring våldtäkter betona betydelsen av samtycke? Jag hävdar att svaret är ja.
Såhär tror jag. Om vi skulle börja tala om vikten av samtycke i alla samlag och annat sexuellt umgänge så skulle vi ha betydligt färre våldtäkter. Karlar är inga dumma sexdrivna djur som inte går att stoppa när de väl "tänder". Karlar kan sluta, lägga ner, backa undan, titta bort också om det ligger en naken kvinna framför dem på sängen.
Samtycke innebär att fokus läggs på det att båda/alla parter som deltar i ett samlag faktiskt har sagt ja till samlaget. Som diskursen kring våldtäkter ser ut idag så frågar man i första hand "sa hon nej?". Om svaret på den frågan är jo, frågar man sig "förstod den andra parten att hon sa nej?". Om svaret på den frågan är nä, då var det ingen våldtäkt (hävdar många, inklusive rättssystemet i Sverige). Om svaret på frågan "sa hon nej?" är nä, då var det inte heller en våldtäkt.
Om man istället för fokus på nejet skulle börja lägga fokus på att alla faktiskt sagt ja skulle läget se helt annorlunda ut. Obs, jag betonar igen att jag inte nu talar om juridik, utan om en mer allmän diskussion kring sexuella relationer och sex. Då skulle man fråga sig "sa hon ja?". Om svaret är ja, inga problem. Om svaret är nej, då var det sannolikt våldtäkt/sexuellt utnyttjande.
Personer som är redlöst berusade kan inte säga jo. Personer som har slocknat kan inte säga jo. Personer som är drogade kan inte säga jo. Personer som är rädda, skrämda, hotade, saknar makt och kontroll i situationen kan inte säga jo. Personer som inte har en aning om vad de håller på med kan inte säga jo.
Varför är det här så tabu att säga högt? Att alla som deltar i en sexuell akt ska ha sagt att de faktiskt vill göra det? Vad är det värsta som kan hända när man frågar den andra "vill du faktiskt ha sex med mig?". Nå, den andra kan säga nä, det vill jag inte. Och det är ingen dålig sak. Då slutar man. Säger den andra jo, fortsätter man. Är man osäker på om det var ett säkert jo, då slutar man. Då kan man fråga igen, "är du helt säker?".

Det värsta som händer är att den där "är du säker att du vill?" blir en moodkill. Men vet du vad? Det gör ingenting. För det är alltid, alltid, alltid, i alla lägen, hundra procent av tiden bättre att inte ha sex än att ha sex med en som inte vill ha sex. Det senare kallas våldtäkt.

Jag uppmanar alla som läser att alltid se till att den andra vill ha sex. Har du ett tvärsäkert jo, kör på. Har du inte det, sluta. Ta bort händerna, backa undan.

Hur skulle det vara?

Svenska Dagbladet ställde nyligen sina läsare frågan "vad måste svenska kvinnor kämpa för?"  i anslutning till jämställdhetsdebatten (det känns helt absurt att det faktiskt pågår en debatt kring jämställdhet!). Jag hittar inte artikeln/diskussionen nu, men jag kan inte släppa frågeställningen.
När man frågar vad kvinnor måste kämpa för så säger man ju att det är just kvinnor som ska kämpa för ökad jämställdhet. Att det är kvinnors uppdrag och i kvinnors intresse att göra det. Att det gynnar kvinnor. Bara kvinnor?
Debatten under frågan gick ungefär på samma sätt som alla debatter. Feminismen har gått för långt!!! Ska män inte få vara män längre?! Tänk på alla kvinnor som vill vara hemma med barnen!! Kvinnor vill ha de där lågbetalda jobben!!  Allt prat om jämställdhet är trivialt, det är ingen stor fråga!!
Istället kan man vända på frågan och se vad man då får för svar. Vad måste svenska (och alla andra) män kämpa för?
Hur skulle det vara att kämpa för att slippa att alltid vara den mindre viktiga föräldern? Hur skulle det vara att kämpa för att få vara hemma med barnen i ett år om man så vill? Hur skulle det vara att kämpa för att domstolarna i vårdnadstvister slutar ge vårdnaden till mamman i de allra flesta fall? Hur skulle det vara att kämpa mot den rådande synen på män som sexmonster som inte kan kontrollera sig själva utan bara måste få "ha sex med" kvinnor till höger och vänster och inte fattar när kvinnor säger nej? Hur skulle det vara att kämpa för att få slut på utvecklingen där flickor kör om pojkar i många ämnen i skolan? Hur skulle det vara att kämpa för att få slut på det överdrivna fyllevåldet bland karlar (den farligaste personen för en man är hans fyllekompis)? Hur skulle det vara att kämpa för att få slut på den destruktiva synen på karlar som visar känslor, kärlek, omtanke? Hur skulle det vara att kämpa för att få mer karlar i vårdande yrken?
Jämställdhetsarbetet blir till ingenting om det är en kvinnofråga (gud vad jag hatar det uttrycket!).
Läs också den här texten. Den ifrågasätter att ingen ifrågasätter vad det egentligen är som unga män i Sverige tror att sex är. Varför tycker ingen det är konstigt att unga män tror att en kvinna som stönar för att han lägger hela sin kroppstyngd på henne får orgasm?
Varför tar ingen man avstånd från den här synen på hurdant ett samlag ser ut i mäns ögon?

Jämställdhet gynnar precis alla. Det är ingen ensamrätt som kvinnor har. Det är i allas intresse och det är allas ansvar. En av de saker som irriterar mig mest är karlar som sitter och säger att men faaan, vad ska ni feminister hålla på och kämpa för att kvinnor ska få högre lön, det är inget problem, istället ska ni kämpa för att karlar måste göra värnplikten - DET är riktig orättvisa det!
och jag bara, jo, det är orättvist. Varför kämpar du inte?

Samtyckeslag ger bara gott

Sverige diskuterar just nu införandet av en samtyckeslag. Genusfolket skriver om det här. Och jag är så med på noterna. En sådan här lag vore ett massivt steg för att minska våldtäkterna. Det skulle inte göra så att våldtäkterna försvinner, men det skulle göra så att attityderna utvecklas mot ett mer hållbart håll.
Som det ser ut idag i Sverige och i Finland är attityderna sådana att en våldtäkt har skett om någon haft sex med en person trots att personen sagt nej (helst också sparkat, skrikit, slagit och bråkat, något som diskuteras i artikeln ovan). Med en samtyckeslag kunde attityderna förändras så att man skulle tycka att en våldtäkt har ägt rum om någon haft sex med en person som inte uttryckligen velat ha sex med personen. Skillnaden är massiv mellan de här två.
Och det är faktiskt så enkelt. Har du sex (i ordets alla bemärkelser) med en person som inte vill ha sex med dig våldtar du personen. I många våldtäkter har inte offret sagt nej, men offret har inte heller velat ha sex.

Om vi bara kunde ändra attityderna så att folk skulle börja se sex som något man gör med en person som uttryckligen visar att jo, jag vill ha sex med dig, så skulle vi bli av med massor av våldtäkter.

Kvinnor som inget kan göra och kvinnor som måste göra allt

Några saker jag funderat på den här veckan...

Alinas historia. Hur kvinnor dagligen också i Finland våldtas av personer som betalar för att våldta henne men där pengarna går till någon helt annan än kvinnan. En person som tvingas sälja sex vill inte ha sex med personen hon tvingas sälja sex till. Ändå kan åtal mot personer som "haft sex" med kvinnan förkastas för att de inte visste att hon inte ville sälja sex. Men en våldtäkt är en våldtäkt. Varför döms fallen inte som våldtäkter?

Hur en del kvinnor och män tycker att det är upp till alla feminister, i deras mening alltid kvinnor, att se till att också pojkarnas och männens rättigheter garanteras. Samtidigt som så många kvinnor och män tycker att män inte har någon rätt att uttala sig om kvinnors rättigheter. De här två sakerna leder till att det i mångas huvuden är upp till kvinnor att garantera allas rättigheter. Och det är ett stort problem. (Jag blir helt rabiat när män säger att "jamen feministerna fokuserar bara på kvinnors rättigheter, de måste hjälpa männen/pojkarna också så vi inte glömmer bort dom!" och jag bara "varsågod, gör något!" ping på dig Mikael Sjövall.)

Att fatta och att inte fatta

Dagens bästa: Jag fattade äntligen vad det på riktigt är jag försöker göra i min gradu.

Dagens sämsta: Våldtäkt är inte något som sker för att en man ser en berusad, sexig kvinna och antar att hon såklart vill ha sex med honom för att hon är berusad och sexig. Våldtäkt är svårare än så. Våldtäkt används som vapen i krig, som tortyrmetod, för att visa makt, för att en man bestämt att han minsann ska få den här kvinnan att tro på honom när han säger att han tänker knulla henne oavsett vad hon vill. Våldtäkt kan inte förklaras med enkla ord. Det är inte så enkelt som många verkar tro, att en man helt enkelt inte kan kontrollera sig själv när han ser en utmanande klädd kvinna. Nåja, läs själv.

Hinnan, myten, mitt val

När jag var tonåring läste jag massor av tjejtidningar. De har alla i princip samma innehåll. Det är pubertet, förälskelser, kroppen, smink, kläder, sex och tankar om känslor. Mycket om sex och mycket om pojkvänner och mycket om den första gången.
Jag minns att det stod mycket om mödomshinnan. Den hinna som ska finnas i slidan och som ska gå sönder när tjejer har sex för första gången. Som nog har ett litet hål för annars kan ju inte mensen och flytningarna komma igenom. Jag var över 20 när jag insåg att den där mödomshinnan är en myt, att den inte finns.
I skolan fick jag bara lära mig att sex ska man helst inte ha och har man sex så ska man använda kondom. Och när man får pojkvän ska man börja använda hormonella preventivmedel.
Nu påverkade den hinnan inte mig på något vis. Jag hade sex när jag ville. Men den påverkar oerhört många unga kvinnor. Kvinnor som vet att de måste blöda när de har sex för första gången. Tjejer som är rädda för att tänk om han inte får hål på den. Tjejer som är rädda för att tänk om den redan gått sönder av sig själv och han kommer att märka att jag inte är oskuld. Kvinnor som undrar om deras dotter fortfarande har hinnan kvar som de själva hade i den åldern. Föräldrar som skrämmer sina döttrar med att om du inte blöder när du har sex med din man för första gången så kastar han ut dig. Tjejer som läser i tidningar att den där hinnan måste spricka när de har sex för första gången och ser framför sig hur en hudbit går sönder inne i dem.
Mödomshinnan är en myt. En seglivad myt som man sakta börjat genomskåda i västvärlden men som fortfarande lever kvar i många länder där kulturen är sådan att tjejer inte själva får avgöra när de har sex för första gången. Där tjejer tror att andra människor kan se på dem om de har haft sex eller inte. Ingen kan det på riktigt.
Vi måste lära våra tjejer, alla tjejer, att sex är något man gör när man vill göra det, för att det är kul. Inte något som någon annan kan bestämma att du inte gör förrän en tredje part bestämmer att nu är det dags. 
Min oskuld är min. Den kan bara jag bestämma över. Och den "tas" inte av någon som kommer in i mig och söndrar mig.
Ska vi tala om ordet oskuld? En annan gång.

Sexhandeln

Jag har sagt det förut men jag säger det igen, angående människohandel och då specifikt handel med sexslavar. Vilka är de män som är beredd att betala för att få våldta en person? Hur ser en sådan man ut? Vad jobbar han med ? Har han barn? Är han gift? Hur behandlar han sin hustru? Hur mycket har han i lön? Vad är det som drivit honom till att betala för att våldta en annan människa? Varför gör han det?

För jag är övertygad om att åtminstone i en del av fallen så vet de män som våldtar sexslavar att det faktiskt är det de gör. Jag tror inte en sekund på att det är "omöjligt" för någon som köper sex att veta om personen som ligger på sängen framför dem gör det frivilligt eller ej. Antingen gör männen det, våldtar sexslavar, just för att det är det de vill, eller så orkar de bara inte bry sig om huruvida personen är ett offer eller inte. Och det sistnämnda är precis lika illa.

Siffrorna varierar om du kollar på nätet och ingen verkar veta hur många personer som lever som slavar i dagens värld. En del säger att det idag finns flera slavar i världen än det någonsin tidigare har funnits. Sexslaveriet är ett massivt problem och efterfrågan är helt otrolig. Och sexslaveri är inte något som förekommer "någon annanstans". Det förekommer också i Finland. I samma hus där du bor kan det just nu finnas kvinnor som våldtas flera gånger om dagen som är offer för människohandel.
Sexslaveriet är inte något som Finland ensam kan lösa, men jag tackar Anna-Maja Henriksson för hennes engagemang i frågan. Det är viktigt att vi försöker göra något åt saken. Däremot är jag, som många andra, tveksam till om ett totalförbud är lösningen, just för att det kan leda till att all prostitution går under jorden och då har vi inte längre någon som helst kontroll.
Jag tror nämligen inte att den här massiva efterfrågan försvinner någonstans bara genom att vi förbjuder sexköp. Det verkar som om män alltid varit och fortsätter att vara beredda att våldta människor. Och hur man ska tackla det...? Säg det.

Samhällsordningen, trakasserier och att leva som kvinna

Nyligen gjordes en studie i Kanada som visar att nästan var femte person i landet anser att kvinnor provocerar fram sexuella trakasserier genom att vara fulla. Alltså, det är mitt fel som kvinna om jag blir trakasserad när jag är berusad för att, ja, jag var full.

Det här tankesättet är en del av den våldtäktskultur som finns i hela världen. Att kvinnor ska se till så de inte blir trakasserade och våldtagna. Om de blir trakasserade och våldtagna så är det deras eget fel. Kvinnor måste ändra sina beteenden om de vill få slut på sådana här händelser. De måste klä sig på annat sätt så att de inte provocerar, de måste sluta vara berusade, de måste sluta umgås med män de inte känner, de måste sluta röra sig ensamma på stan på kvällen, de måste sluta flörta med män, de måste sluta provocera.

Det är lätt att säga att om vi vill få slut på våldtäkter så måste kvinnorna göra si och så. I min värld så är lösningen på problemet helt enkelt att män slutar våldta och trakassera. Men så är det inte ute i samhället. I samhället är det vi kvinnor som måste sluta göra si och så. Och så fortsätter männen våldta.
Det är enkelt att begränsa kvinnors liv. Säga att "ni får inte gå ut sent" eller "ni får inte vara fulla i främmande mäns sällskap" (eller ens i era bekanta mäns sällskap, för det är ju de som utför de flesta våldtäkterna). Däremot är det omöjligt att säga åt män att sluta vara berusade, sluta umgås med främmande kvinnor, sluta röra sig ute sent. Sluta våldta. För vi lever i en värld där männen fortfarande har makten att göra som de vill. Det är kvinnorna som ska anpassa sig enligt männen. Som inte får göra si och så för då kan en man tappa kontrollen och våldta henne. Okej, så kvinnorna anpassar sig, vad händer då? Jo männen fortsätter att våldta. Det går inte att få slut på det, oavsett vad kvinnorna gör. Så är det bara. Isåfall måste vi för alltid skilja på kvinnor och män. Män kommer att våldta tills de lärs att inte göra det. Tills det sker en attitydförändring. Tills samhället inser att det inte finns något kvinnorna kan göra.

Det här är såklart en del av den större samhällsordningen där män har makten. Politiska makten, ekonomiska makten. Där män alltid är de som drar det längre strået. Där kvinnor uppmanas stanna hemma med barnen och skuldsätts om de inte gör det för att barnen behöver sin mamma. Och så tar en man hennes arbete. Där kvinnor uppmanas att sluta tramsa om lika lön för det är bara att be om det. Där kvinnor får höra att de är horor som borde våldtas i reven om de säger sin åsikt om invandrare, jämställdhet eller vad som helst som inte är något mysigt och gulligt som kvinnor förväntas hålla sig till. Där kvinnor äter sig själva sjuka på hormonella preventivmedel för att det inte ännu finns något alternativ för män. Där kvinnor som gör politisk karriär och blir statsministrar får höra att de har en snygg bak. Där kvinnor spenderar pengar på smink, hårprodukter, skönhetsbehandlingar, kosmetisk kirurgi och till och med opererar sin vagina efter att de fött barn för att den ska se bra ut igen men inte ids säga sin åsikt om de senaste vetenskapliga rönen om atmostfären på Mars för att de vet att de får höra att vau du är snygg OCH smart.

Det där med kvinnans ansvar att inte våldtas - tål att upprepas

Under min tid som frånvarande bloggare har Genusfolket kommit med ännu ett inlägg om det här med att ge skulden för en våldtäkt åt kvinnan som våldtogs istället för åt mannen som våldtog. De skriver om det här att kvinnor inte ska klä sig lätt, vara berusade, somna bredvid en man, röra sig utomhus eller ens, tja, tänka tanken att de kan leva sina liv som de vill utan att behöva skuldbeläggas för att de "provocerar" männen omkring dem.
Man kan fråga sig varför det inte är männen som ska sluta röra sig utomhus, sluta låta sig provoceras, sluta dricka sig så berusade att de inte märker att en kvinna inte vill ha sex med dem och sluta lägga sig bredvid en sovande kvinna när det nu är så himla svårt att liksom låta bli hennes fitta när hon ligger där.

"Man skulle till exempel kunna tänka sig att istället för att dra slutsatsen att kvinnor inte borde gå runt lättklädda skulle man kunna dra slutsatsen att män inte borde få vistas på vissa platser under den varma delen av året. Skillnaden på att anse att kvinnor (även de som aldrig våldtas) ska ändra sitt beteende och att anse att män (även de som aldrig våldtar) ska ändra sitt borde inte vara så stor. Ändå skulle vårt samhälle aldrig tillåta det senare, medan det förra sker här och nu, varje dag." skriver Genusfolket.

Ska vi ta det en gång till: våldta inte. Så enkelt är det faktiskt att få slut på våldtäkterna.

De amerikanska männen som hatar kvinnor som gör aborter - och inte är rädda för att säga det högt

USA:s representanthus (kolla också här) vill förbjuda abort efter graviditetsvecka 20 förutom i fall av våldtäkt och incest. I nuläget är abort tillåtet till vecka 24 i delar av USA men olika delstater har olika lagar. Exempelvis i North Dakota är alla aborter förbjudna. I Finland är abort tillåtet till vecka 12, i vissa fall till vecka 20 och om fostret har någon missbildning till vecka 24. USA har alltså en mycket liberal abortlagstiftning men också en himla massa personer som tycker att abortlagstiftningen borde skärpas. Det satsas oerhört mycket resurser på abortdebatten i USA.

Det är bra att man diskuterar hur sent en abort ska kunna göras. Foster kan i vissa fall med rätt medicinsk vård överleva utanför livmodern så tidigt som vecka 22.

Men i USA tar debatten ofta skrämmande toner. Personer i de mest varierande uppdragen och förtroendeställningarna tar ställning i frågan, ofta med lögner och konstiga påståenden. De högljuddaste är de som vill förbjuda abort eller göra så att villkoren blir strängare. Ofta är det män som slänger ur sig de konstigaste sakerna.

Ta till exempel det senaste exemplet: kongressman säger att pojkfoster ofta rör vid sina genitalier redan i livmodern och att det bevisar att de njuter, alltså att de kan känna, alltså känner de också smärta vid aborten, alltså måste vi sluta utföra aborter.

Eller Trent Franks, också kongressman, som säger att våldtäkter sällan ger upphov till graviditeter (se också här). Det här låter ju lite bekant. Just det ja, vi hörde det också tidigare. Politikern Todd Akin sade i höstas att "riktiga" (legitimate) våldtäkter sällan ger upphov till graviditeter. Tack, Akin, det visste jag inte. Men det är bra att du har koll på kvinnors biologi.

Sedan finns det ju Tom Smith som tycker att våldtäkt som resulterar i graviditet är det samma som att bli gravid när man inte är gift. Att det är nu liksom helt samma sak och i ingetdera fallen ska fostret aborteras.

Förutom att det finns hur många män som helst i den amerikanska politiken som tycker att våldtäkter som slutar i graviditet är något som man rycker på axlarna åt finns det också massor av män i den amerikanska politiken som tycker att abort är fel och att det ska förbjudas, men att i undantagsfall som våldtäkt och incest kan det ändå tillåtas. Det jag inte förstår är alla som säger att abort är mord men ändå tycker att abort ska tillåtas om graviditeten börjat genom ett brott. Varför är ett mord inte längre ett mord bara för att någon man tvingat sig på kvinnan utan att hon haft en chans att hindra honom? Och det jag inte heller förstår är alla de som säger att kvinnor ska tvingas föda barnet också när det skett en våldtäkt eller incest. Det jag främst undrar över i det senare fallet är hur mannens skyldigheter, men främst av allt, rättigheter ser ut i sådana fall. Jag vet inte hur det ligger till i olika länder men jag vill närmast gråta då jag tänker på saken.

Och så finns det ju såklart de där som säger att om ett foster blir till så är det för att Gud vill det och om man då tar bort fostret så är det mot Guds vilja, att Gud nog ser till att inget foster blir till om det inte är meningen att så ska ske etcetera. Gud kan göra mycket och hen kan också låta bli att göra mycket. Men när man säger att kvinnor måste föda barn de aldrig velat ha, till och med efter våldtäkter och incest, för att Gud så vill då vill jag bara spy.

I grund och botten handlar varje uttalande om att begränsa aborträtten om att begränsa rätten för kvinnor att bestämma om sina egna kroppar. Var försiktig när du säger sådant högt. Och håll dig till fakta. Vi behöver inte lögner som att "våldtäkter inte kan ge upphov till graviditeter" eller "våldtäkt är det samma som att ha sex utan att vara gift" eller "foster känner sexuell njutning redan i livmodern".

Våldtäktsmän finns det bara en sort av - män som våldtar

Åh vad jag älskar Genusfolket och deras smarta skribenter. Det här inlägget handlar om hur "alla män är våldtäktsmän". Så är det alltså inte och så påstår inga feminister. Det som feminister påstår är att dagens syn på våldtäkt skapar en tanke om att alla män är våldtäktsmän, att vilken man som helst när som helst kan våldta om han "provoceras" av en kvinna. En kvinna anses provocera fram en våldtäkt om hon exempelvis klär sig utmanande, dricker för mycket eller slocknar i hans/hennes/en random säng med mera.
Det är alltså inte så att feminister anser att alla män är våldtäktsmän, utan det är just den tanken som feminister tar avstånd från.

Från Hanna Gustafssons text:

För om man som Ross anser att hur kvinnor klär sig och beter sig ökar våldtäktsrisken och att kvinnor ska ta ansvar på samma sätt som man ska gömma värdesakerna från tjuvar, så är man farligt nära just den tanken om alla män som potentiella våldtäktsmän. Istället för den mer enkla förklaringen att män är män, våldtäktsmän är våldtäktsmän och att det är deras – inte kvinnors – beteende som avgör vilken kategori de tillhör. Lyssna nu: Män är inte djur. De kan fatta beslut. De har inte en inre, potentiella våldtäktsmän som vaknar så fort en tjej dricker för mycket, klär sig utmanande eller tuppar av nakna i deras säng.


Kunde vi inte alla nu bara komma överens om att det är män som våldtar som är våldtäktsmän. Och att de männen har ett ansvar för att inte våldta. Vi upprepar: om du har sex med en person som inte vill ha sex med dig då våldtar du personen. Oavsett hur mycket personen har flirtat med dig, druckit, följt med dig hem och till och med klätt av sig. Det är vårt allas ansvar att inte våldta.

Sex och våldtäkt - gränser

Helsingin Sanomat skriver om Kaisa, en kvinna som drack sprit, gick hem med en kollega och (påstår hon) våldtogs mitt i natten utan att hon hann reagera på det som hänt. Hon har inte anmält fallet, vilket är synd, för nu kommer vi aldrig att få veta om det här var en våldtäkt eller inte. Det är ett problem. När så få anmäler sådant här så fortsätter gränsen att vara oklar. Varken män eller kvinnor vet var gränsen går. Sådant skulle juridiska domar kunna underlätta.

Tills vidare får vi klara oss med helt vanligt vett. Självklarheter som ändå inte är så självklara för alla, varken de som våldtar eller våldtas. Hur kan man veta om en person vill ha sex? Ja, det svaret är ganska enkelt. Man vet nog.

"Kyllä ihminen näkee, haluaako toinen vai ei. Tekijällä on vakavia puutteita havainnointikyvyssä, jos ei ymmärrä, että uhri on lamaantunut tai pelkää", sanoo Tukinaisen oikeudellisen työn kehittämispäällikkö Riitta Silver."

Kvinnor som inser att de håller på att våldtas blir ofta helt paralyserade. De gör inget motstånd, de skriker inte, de sparkar inte, de slår inte. De bara ligger helt stilla.

Det att en kvinna ligger helt stilla betyder inte att hon vill ha sex. Om du då ändå "har sex" med henne så våldtar du henne, hur mycket du än försöker intala dig själv något annat.