Grönt är skönt - boktips

Om du hör till de där kvinnorna som äter p-piller för att du aldrig riktigt insett vilka alternativ du har så rekommenderar jag den här boken. Om du hör till de män som anser att p-piller ju är det bästa ever och varför skulle man använda något annat preventivmedel så rekommenderar jag den här boken. Grönt är skönt av Irene Ivarsson och Birgit Linderoth. P-piller är inte det enda alternativet och p-piller är mycket skadligt för miljön.

Den här boken borde alla läsa i den tidiga vuxendomen, för här förklaras verkligen på ett sätt som alla förstår hur reproduktionen funkar hos kvinnor och män. Den är därför också ypperlig för alla som vill få barn just nu och inte sen.

Pjäs om människohandel på Svenskis

Jag har tidigare skrivit om människohandel och då specifikt i syfte att tvinga kvinnor och barn att sälja sex. Svenska Teatern lägger nu upp en pjäs som handlar om just det, Kvinna till salu.
Det är Hbl:s journalist Jeanette Björkqvist, också röst i Eftersnack på Vega som gjort research för pjäsen. Och då är det garanterat att det blir bra.
Här hittar du också länkar för mer info om människohandel. Premiären är den här veckan.

Knasigt

Jag gjorde det igen! Jag skyller på lågt blodsocker och ett sug efter något mera lättsamt än Kjell Westö, gradukällor och jobb.

Jag köpte Cosmopolitan.

Det allra knasigaste i det här numret var deras "Fråga karlarna"-sidor.
Den sista bilden tar i och för sig upp bra frågeställningar. De första är bara helt tokiga, kränkande mot kvinnor och väldigt konstiga.
De flesta svaren är ändå helt vettiga, thank god. Fast jag skulle nog inte som man besvara en sådan fråga som den första. Eller den på andra bilden.

"Du åker hem med en kvinna från baren och hon har kondomer med sig, vad tycker du om det?"

"Tror du på kvinnor som säger att de lider av biverkningar av p-piller?"

"Vem ska betala för preventivmedel? Och när kan man skippa kondomen?"

Samtycke - varför det fungerar i alla lägen

Regeringen planerar att införa en reviderad sexualbrottslagstiftning. Det är bra. Jag är så oerhört tacksam över att vår nuvarande justitieminister Anna-Maja Henriksson tagit tag i lagstiftningen kring våldtäkter, sexhandel och övriga sexualbrott. Hon brinner helt tydligt för de här mycket viktiga frågorna och hon agerar.
Våldtäktslagstiftningen fungerar inte som den ser ut just nu, det visar inte minst det faktum att så få anmäler att de fallit offer för ett sexualbrott. Samtidigt är straffen alltför lindriga. Jag tänker inte uttala mig om andelen skyldiga som faktiskt döms, det är omöjligt för mig att uttala mig om.
Men jag ska inte nu diskutera det specifikt juridiska kring våldtäkter. Utan jag ska diskutera det som kallas samtycke. Justitieminister Henriksson har sagt att Finland inte ska ha en samtyckeslag. Hon sade i något skede att det "sätter fokus på offret". Och okej, hon är experten, inte jag. Jag litar på henne när hon säger att det här inte funkar i Finland.
Men jag funderar. Även om vi inte inför samtycke i lagen, kan vi inte ha det som utgångspunkt i det dagliga livet? Skulle det göra en skillnad att i den dagliga diskursen kring våldtäkter betona betydelsen av samtycke? Jag hävdar att svaret är ja.
Såhär tror jag. Om vi skulle börja tala om vikten av samtycke i alla samlag och annat sexuellt umgänge så skulle vi ha betydligt färre våldtäkter. Karlar är inga dumma sexdrivna djur som inte går att stoppa när de väl "tänder". Karlar kan sluta, lägga ner, backa undan, titta bort också om det ligger en naken kvinna framför dem på sängen.
Samtycke innebär att fokus läggs på det att båda/alla parter som deltar i ett samlag faktiskt har sagt ja till samlaget. Som diskursen kring våldtäkter ser ut idag så frågar man i första hand "sa hon nej?". Om svaret på den frågan är jo, frågar man sig "förstod den andra parten att hon sa nej?". Om svaret på den frågan är nä, då var det ingen våldtäkt (hävdar många, inklusive rättssystemet i Sverige). Om svaret på frågan "sa hon nej?" är nä, då var det inte heller en våldtäkt.
Om man istället för fokus på nejet skulle börja lägga fokus på att alla faktiskt sagt ja skulle läget se helt annorlunda ut. Obs, jag betonar igen att jag inte nu talar om juridik, utan om en mer allmän diskussion kring sexuella relationer och sex. Då skulle man fråga sig "sa hon ja?". Om svaret är ja, inga problem. Om svaret är nej, då var det sannolikt våldtäkt/sexuellt utnyttjande.
Personer som är redlöst berusade kan inte säga jo. Personer som har slocknat kan inte säga jo. Personer som är drogade kan inte säga jo. Personer som är rädda, skrämda, hotade, saknar makt och kontroll i situationen kan inte säga jo. Personer som inte har en aning om vad de håller på med kan inte säga jo.
Varför är det här så tabu att säga högt? Att alla som deltar i en sexuell akt ska ha sagt att de faktiskt vill göra det? Vad är det värsta som kan hända när man frågar den andra "vill du faktiskt ha sex med mig?". Nå, den andra kan säga nä, det vill jag inte. Och det är ingen dålig sak. Då slutar man. Säger den andra jo, fortsätter man. Är man osäker på om det var ett säkert jo, då slutar man. Då kan man fråga igen, "är du helt säker?".

Det värsta som händer är att den där "är du säker att du vill?" blir en moodkill. Men vet du vad? Det gör ingenting. För det är alltid, alltid, alltid, i alla lägen, hundra procent av tiden bättre att inte ha sex än att ha sex med en som inte vill ha sex. Det senare kallas våldtäkt.

Jag uppmanar alla som läser att alltid se till att den andra vill ha sex. Har du ett tvärsäkert jo, kör på. Har du inte det, sluta. Ta bort händerna, backa undan.

Ungdomar på webben

För en tid sedan skrev Hbl (igen) om kombinationen ungdomar och sociala medier. Här hittar du texten, jag hoppas man kan läsa den utan att logga in eftersom jag delar den här.
Och jag blir så trött på det här, att ungdomarna ska tvingas förklara sig för alla vuxna som inte förstår hur sociala medier fungerar och varför i hela friden man kan tänkas vilja synas där.
Tröttast blir jag på att man lägger så stor energi på att predika åt unga flickor att man inte får dela med sig av lättklädda bilder på nätet. Jag har nämligen en tanke. En tanke om hur man kunde lösa "problemet" med de där lättklädda bilderna. Man kunde utgå från att ungdomarna gör som de tycker, det är allas individuella beslut vad de delar och inte delar och så skulle man låta det vara vid det. Det vill säga, vuxna människor skulle låta bli att titta på, ladda ner bilder, chatta med eller ens röra sig där lättklädda tjejer rör sig och där deras bilder finns.
Nu finns det såklart också unga killar som delar med sig. Men det talar man så sällan om. Alltid är det de här unga tjejerna som måste lära sig att inte göra si och så för att då kan någon bli kåt.

Ungdomar och sexlivet

Jag tror att ett bra sätt att lära känna kidsen idag (vilket är bra att göra) är att gå in på forum där kidsen kan hålla till mer eller mindre anonymt. Då kommer sanningen fram. Jag surfar runt på lite olika forum nu och då där ungdomar i Sverige och Finland kan ställa frågor om preventivmedel, pubertet, graviditet, abort, sex, samlevnad, kärlek etcetera. Det finns för övrigt en jättebra svensk sida med sådan här information: tjejjouren.se
En sak som jag förundras över är hur det finns en sådan enorm tudelning hos dagens ungdom. Det finns de som är otroligt måna om att skydda sig, ofta är graviditeter det de är mest rädda för. De använder ofta både någon form av hormonellt p-medel och kondom, men är ändå konstant rädda för att de själva/flickvännen ska vara gravid. Sedan finns det de som inte bryr sig, som slarvar och struntar i skydd men ändå inte är rädda.
En del tjejer skriver in och har till och med besökt en läkare eller ungdomsmottagning där de fått veta att de inte väntar barn, har preventivmedel som skyddar, men trots det så är de helt säkra på att de nu väntar barn och undrar vad de ska göra. Andra tjejer eller killar beskriver upprepat sex med någon där inget som helst preventvmedel använts och undrar varför det nu är så viktigt för ingenting händer ju ändå trots allt.
Och jag kan inte förstå hur denna tudelning kommer sig. Varför det har blivit så. Men jag tycker det är synd att en del går runt och är skiträdda och andra inte alls bryr sig.
Jag har mycket kritiskt att säga om den finska skolan, men just nu kan jag ju säga att sexualupplysningen åtminstone är riktigt från röven. Det ska inte få vara så här.
Här finns en bra sajt med frågor skrivna av finländska ungdomar.

Kvinnor som inget kan göra och kvinnor som måste göra allt

Några saker jag funderat på den här veckan...

Alinas historia. Hur kvinnor dagligen också i Finland våldtas av personer som betalar för att våldta henne men där pengarna går till någon helt annan än kvinnan. En person som tvingas sälja sex vill inte ha sex med personen hon tvingas sälja sex till. Ändå kan åtal mot personer som "haft sex" med kvinnan förkastas för att de inte visste att hon inte ville sälja sex. Men en våldtäkt är en våldtäkt. Varför döms fallen inte som våldtäkter?

Hur en del kvinnor och män tycker att det är upp till alla feminister, i deras mening alltid kvinnor, att se till att också pojkarnas och männens rättigheter garanteras. Samtidigt som så många kvinnor och män tycker att män inte har någon rätt att uttala sig om kvinnors rättigheter. De här två sakerna leder till att det i mångas huvuden är upp till kvinnor att garantera allas rättigheter. Och det är ett stort problem. (Jag blir helt rabiat när män säger att "jamen feministerna fokuserar bara på kvinnors rättigheter, de måste hjälpa männen/pojkarna också så vi inte glömmer bort dom!" och jag bara "varsågod, gör något!" ping på dig Mikael Sjövall.)

Det bästa sedan mänskligheten uppfann kondomen

Nu vet jag precis som alla andra att världen styrs av män med mycket pengar som vill ha mera pengar. Kapitalism, vinst, bonusar. Ofta på bekostnad av oskyldiga människors hälsa och liv. För en tid sedan skrev jag om kvinnor som dör i p-piller och att det är dags för männen att börja ta en del av riskerna involverade i att inte få barn.
Idag snubblade jag över den här artikeln. Om att det finns ett effektivt, billigt, säkert sätt utan biverkningar för att se till att en man inte kan befrukta kvinnan han har sex med. Ett sätt som kräver ett litet läkarbesök och sedan är verksamt i 10 år.
Men vem har nu intresse för ett sådant?
Kanske alla de kvinnor som inte vill äta p-piller av rädsla för att dö, eller alla de män som vill vara säkra på att den kvinna de har sex med mår bra och inte blir gravid.

Men sidu, inga företag har något att hämta i att börja göra den här preventivmetoden vanlig.