Grönt är skönt - boktips

Om du hör till de där kvinnorna som äter p-piller för att du aldrig riktigt insett vilka alternativ du har så rekommenderar jag den här boken. Om du hör till de män som anser att p-piller ju är det bästa ever och varför skulle man använda något annat preventivmedel så rekommenderar jag den här boken. Grönt är skönt av Irene Ivarsson och Birgit Linderoth. P-piller är inte det enda alternativet och p-piller är mycket skadligt för miljön.

Den här boken borde alla läsa i den tidiga vuxendomen, för här förklaras verkligen på ett sätt som alla förstår hur reproduktionen funkar hos kvinnor och män. Den är därför också ypperlig för alla som vill få barn just nu och inte sen.

B-E-T-Y-G-E-T

Igår var den dagen här. Jag fick mitt magisterbetyg. Politices magister. Nästan 20 års skolgång har jag bakom mig. Det är helt sjukt. Och jag är så oerhört tacksam över den chansen som getts till mig, gratis. Jag har inte betalat en cent för undervisningen och hör nu till den lilla lilla bråkdelen av världens befolkning som har en utbildning på den här nivån.
Utbildning är inget som ska tas för givet. Det är en sådan sak som en stor del av världens folk kan drömma om. För mig är det verklighet.

Dubbelt upp i tips!

Idag har jag två tips. Snakk av Nadia och Linn. Det senaste avsnittet gillar jag speciellt. Ärligt är härligt. Och så boken Vanans makt. Har du någonsin funderat på hur det är möjligt att en man som inte kan peka ut var köket finns i sitt eget hem kan, om du frågar hur han gör när han blir hungrig, resa sig upp, gå in i köket, hämta mat åt sig och komma ut igen och sätta sig med dig? Och visste du att det berömda tolvstegsprogrammet som AA gjort sig känt med och som är det mest effektiva sättet att bli av med vilket som helst beroende inte bygger på någon vetenskaplighet överhuvudtaget och inte kan förklaras på annat sätt än att ja, det fungerar? F-A-S-C-I-N-E-R-A-N-D-E är bara början.

 

Så har jag också en hemlis jag läääänge velat berätta för bloggen. Men på grund av dagens datum så gör jag det inte i dag utan i morgon, för this is the kind of secret som folk lätt misstar för aprilskämt. It's not.

Att vara rebell

Jag har alltid haft problem med tänderna, hål när jag var mindre och sen tandköttsinflammation när jag blev äldre. Numera har jag det allt under kontroll tack vare en vettig tandhygien. Tandtråd, mellanrumsborstar, eltandborste och vettig tandkräm funkar för mig (Och såklart den mycket utmärkta vården som SHVS ger - tack för det!).
I går träffade jag en tandhygienist för första gången på över ett år och hon tog bort lite tandsten. Sen smetade hon på fluor på tänderna.
"Drick eller ät inte på en halvtimme" sa hon.
Ålrajt sa jag och började promenera mot centrum för lite ärenden. Och så började jag på vägen tänka på det här med fluor i munnen. Där gick jag med käften full av någon fluorsmet och svalde lite i taget. Och det finns ju faktiskt en orsak till att det står på tandkrämstuber att små barn ska övervakas när de borstar tänderna så de inte sväljer fluorn. Fluor är ju ett gift för kroppen. Härliga Martina skriver om fluor exempelvis här. Den där smeten började sakta smaka mer och mer illa, kan jag berätta.
Och så började jag tänka på hur hjärntvättad jag är av myndighetsprat och rekommendationer och råd. Hur svårt det är att göra något annat än det som rekommenderas (om det inte är fråga om något riktigt gott, som att dricka lite mer vin än den rekommenderade veckodosen). Jag skulle aldrig våga sluta använda fluor eller tacka nej till en fluorsmet hos tandhygienisten.
Det ligger inte i mig, att vara rebell på det viset.

Graduuppdatering, skoltankar, jobbtankar

Min graduhandledare återkom förresten förra veckan med lite feedback angående den text jag lämnade in efter så otroligt mycket slit. Hon skrev ungefär texten kan bli godkänd i den nuvarande formen, men det här kan du göra för att göra den ännu bättre och jag blev så glad så glad.
Jag känner väldigt lite press just nu, det får bli så bra som det blir. Jag vet att jag har gjort mitt bästa och att det här med vetenskaplig text inte nödvändigtvis passar mig så himla bra. Jag är stolt och nöjd. Den här resan har varit det mest utmanande i mitt liv på vägen till att "bli klar" och en av de mest utmanande sakerna i mitt hela liv. Snart är det förbi. Snart är jag politices magister med huvudämnet kommunikationslära. Jag är fortfarande inte helt på det klara med vad det ger mig för möjligheter men det tar jag sedan i något skede. Jag har jobb och lite projekt på gång just nu, så jag har ingen stress med att hitta något fast. Det hade jag ännu för någon månad sedan, men sedan insåg jag att livet tar mig dit det är meningen att jag ska.
Och så har jag ju en tent ännu att skriva. Den ska jag göra i mars, på min födelsedag.

Tankar och ångest

Jag skickade ju alltså min gradu till min handledare. Och nu tänker jag varannan minut aj fan det där borde jag ju också ha skrivit, hur tänkte jag där och varför gjorde jag så?


Men det bli nog bra.

Gradun ska in!

Idag, på lördag, på söndag och på måndag jobbar jag. På tisdag ska jag bannemig skicka min korrlästa, fullständiga, klara, fina magisteravhandling till min handledare på uni för förgranskning.
Att skriva en gradu är ingen lätt utmaning. Studentskrivningarna var som en semester jämfört med det här projektet som aldrig verkar ta slut. Jag är så trött på texten nu att jag aldrig mera vill läsa ett enda ord därifrån. Det är ett i och för sig intressant och mycket viktigt tema, men efter ett och ett halvt år med texten så smakar det trä.

Men jag är så otroligt stolt över mig själv för att ha gjort det här!

Du måste våga säga det högt

Jag har kommit till en mycket viktig insikt när det gäller mitt graduarbete. Eller, egentligen två. För det första så kommer texten att bli klar i något skede, men bara om jag gör den klar. För det andra så är enda möjligheten för mig att bli klar med texten att faktiskt säga att "nu är den klar". Det går att jobba och jobba och jobba till man har gråa hår, men ska man bli klar så måste man i något skede säga att "nu räcker det!".
Det är exakt vad jag tänker göra efter lite avslutande diskussion, lite korrekturläsning, lite fixande och trixande. Om några veckor eller så ska jag mejla hela köret till min handledare och sedan får vi se vad hon säger. Hoppeligen säger hon att det var bra jobbat!

Tankar om gradun, framtiden, studier, jobb

Den här veckan har jag jobbat med gradun. Det var ett tag sedan senast, på grund av det nya jobbet och andra grejer. Nu fick jag tid och en sådan där jävlar anamma, det ska bli klart! -fiilis och det hjälpte för jag har kommit massor framåt. Jag har hållit på med gradun nu sedan juli 2012 mer eller mindre, såklart med pauser emellan just för att "det kommit annat". Att skriva gradu är jobbigt, tar massor av timmar och massor av tankekapacitet av dig. Men jag tror att det är värt det. Med en magisterexamen i fickan öppnar sig genast flera dörrar än med en politicesexamen. Allt beror såklart på vad man vill jobba med men som jag ser det så är kunskap makt och möjligheter.
Jag har nu studerat sedan augusti 2008 och gått i skola utan avbrott (minus studentvåren 2008 och såklart somrarna) sedan jag var sju år gammal, det vill säga hösten -96 om jag räknar rätt. Jag har också jobbat vid sidan av skolan/studierna sedan våren 2007. Det känns som att det börjar bli dags att avsluta studierna nu och allting tyder på att så kommer att ske våren 2014. Då kommer jag alltså att ha "gått i skola" i nästan 18 år utan avbrott. Vad som händer sedan får framtiden visa, men jag har mina idéer och flera planer för vad jag kan tänkas hitta på.
Vad jag vill ha sagt är kanske att jo, ibland funderar jag på hur livet skulle se ut om jag hade valt icke-högskola-vägen, alltså börjat på yrkesskola eller liknande. Aldrig tagit studenten, aldrig sökt till högskola. Men så tänker jag att nej, det har nog varit rätt för mig. Jag har trivts med mina studier för det mesta och jag känner att det har gett mig verktygen för att vara nöjd med resten av livet.
Den allra största utmaningen under hela studietiden, en av de största under hela mitt liv har varit gradun. Den ska bli klar, det ska den. Det är inte alls mycket kvar nu och jag har en ganska bra bild av vad som krävs för att få den klar. Det ligger hårt arbete bakom och den dagen den blir godkänd kommer att vara en av de större i mitt liv så här långt.

Så är det, så är det inte

Den här hösten har jag gått en kurs i hur man kan kommunicera vetenskapliga resultat, vetenskaplig praxis och vetenskaplighet till allmänheten. Vi har pratat om dialog mellan forskare och allmänhet, hur man "översätter" budskap, brist på förtroende, varför vetenskapliga studier är så intressanta för medierna och mycket mera. En central slutsats har varit att det är svårt för allmänheten att begripa sig på studier och vetenskap. Speciellt om budskapet är tudelat, om det hela tiden kommer reslutat och ny kunskap som omkullkastar alla tidigar teorier. Sådant händer ju ibland och det är en del av vetenskapen att forskare kommer till olika saker. Mycket vetenskap, speciellt sådant som berör hälsa och medicin är sådant som väcker mycket intresse och som kvällspressen använder för att samla klick och sälja lösnummer. Men ibland blir det bara tokigt.
Det här är ett exempel som en föreläsare lyfte upp. Texterna har publicerats i Iltalehti den 15 augusti 2013 och den 17 augusti 2013.
Med andra ord: ta alla hälsorubriker med en nypa salt!

                                              Dricker du kaffe så lever du längre, visar en studie:

Dricker du kaffe så kan du dö för tidigt:

Hur man sedan kan veta vad som är sant är en helt annan diskussion.

Svenskt x2

Idag talar och skriver vi alla på svenska extra glatt! Glad svenska dagen!

Igår satt jag med på ett forskningsseminarium för studerande inom journalistik och medier och även om den ena av forskarna som presenterade sin metod hade en metod som mycket liknar min fick jag inte ut så mycket av just den presentationen. Däremot var det oerhört givande att lyssna på Katarina Graffman som sysslar med antropologi, det vill säga studerar människors beteende och vanor i deras naturliga miljö. Just nu gör hon mycket jobb för olika företag i Sverige, studerar företagens målgrupp helt enkelt, för att företagen ska förstå hur de bättre kan anpassa sin produkt.
Graffman säger såhär: Människor säger inte vad de tänker, vet inte vad de känner och gör inte som de säger. Och det om något är en lärdom att ha med sig genom livet. Nu menar jag inte att vi ska gå omkring och inte lita på folk omkring oss, utan att vi ska inse att det du hör en person säga är inte alltid hela sanningen.
Graffman poängterade också att människor är flockdjur, trots att alla gärna vill tro att de är så himla unika och speciella och har en egen stil etcetera. Kolla exempelvis in den här sajten med foton på personer som har en viss stil. Vi vill gärna vara så himla individuella men när det kommer till kritan läser vi ändå konstant av andra personer för att veta vad som är okej i sammanhanget och vad som inte är det.
Graffman hade också en väldigt intressant teori om unga personers nätanvändning och hon var helt tvärsäker på sin sak, såklart med en massa forskning i bakgrunden. Det hon kommit fram till är att unga personer använder nätet för att umgås med exakt samma personer som de umgås med också in real life och för att fly undan vardagen. Alltså inte alls det som många icke-unga tror att unga använder nätet till, det vill säga söka information och lära sig saker. Unga idag är inte smarta och de kan inte en massa om teknik. De använder samma teknik på nytt och på nytt och surfar på samma sajter hela tiden. Det här var alltså hennes ord, inte mina. Intressant. Ska fundera vidare på det.

Hemma, borta, att åka vart man vill

Som sannolikt framgått ett par gånger så håller jag alltså på med min gradu just nu (och har gjort det senaste året och kommer att göra ännu många månader). Temat är romska tiggare i Hbl, mer klarar jag inte av att förklara just nu då jag fortfarande irrar ganska mycket. Hur som helst så är jag relativt insatt i frågan och går ibland också när jag inte just i den stunden jobbar på gradun omkring och funderar på sådant som har med temat att göra. Som fri rörlighet i EU, en vilja att skapa sig ett bättre liv, diskriminering, rasism, sociala problem, politik, förbud, att hjälpa andra människor, att resa, att tigga. Jag tänker på hur mycket energi en del människor lägger på att tala för att vi ska se till att "oönskade personer" inte kommer till Finland. Jag tänker på hur en del personer lägger ner många arbetstimmar per dag på att klura ut hur vi kan stoppa folk från att komma hit. Jag tänker på unga människor som organiserar sig och håller möten för att skriva ihop program och utlåtanden där det står hur Finland bäst kan undvika att ta emot personer som inte "passar in här". Jag tänker på hur romska tiggare, somalier, flyktingar, mörkhyade, asiater, kategoriseras och stämplas. De där. Vi mot dom.
Och så tänker jag på hur så många unga människor i Finland drömmer och fantiserar, visionerar och planerar ett liv någon annanstans i ett annat land där de tror att de får det bättre än de har nu, där livet är mera kul, där folket är trevligare, där allt är så bra som det bara kan vara, bättre än allting är här hemma. Hur de ser det som självklart att personer som vill resa till andra sidan världen för att skapa sig ett annorlunda liv än de kan få i sitt hemland faktiskt gör det.

Om att boosta självförtroendet och om att tro att man vet vad man håller på med

Jag har vid ett par tillfällen nämnt att jag håller på med min gradu inom kommunikationslära. Jag tittade inte ens på texten under hela sommaren och hade en sådan ångest nu i september att jag måste träffa min handledare för att diskutera lite nya idéer. Jag övergav i början av september en gammal idé och har nu nytt fokus, men kände att jag behövde prata om saken. Det här med att skriva vetenskapligt är mycket skrämmande för mig...
Så igår hade jag möte med min graduhandledare och det är helt otroligt vad en person kan göra för ens självförtroende och arbetsglädje. Jag bara yes, let's do it!! efteråt. Det härligaste är att jag igen blev påmind om att i vetenskaplig forskning spelar det inte så stor roll vad du gör och hur, bara du kan motivera det och relatera det till tidigare forskning och gärna också till samhället. Så med andra ord är det mer hur du skriver än vad texten handlar om som är det viktiga. Hur i betydelsen hur du får det att verka som att det här är något jätteviktigt och spännande och mycket berikande för världen.
Jag antar att jag gör något rätt eftersom den här samma handledaren nu för andra gången sade åt mig att jag borde bli kvar som forskare på uni... Skrämmande, med tanke på att jag just och just klarar av en gradu...

Kaffe in, kaffe ut

Jag har gått och trott sedan tio år tillbaka att kaffe är uttorkande. Att precis som med vin ska man dricka ett glas vatten per kopp/glas. Nyligen läste jag ändå i någon tidning att så inte alls är fallet. På webben hittar man också en massa artiklar om saken. Och så, när jag tänker på saken så inser jag ju att en produkt som innehåller 97 procent vatten knappast kan vara uttorkande.
Kaffe är en sådan där produkt som världen bara inte kan komma överens om. Ena dagen orsakar kaffe cancer, andra dagen är det bra för att undkomma cancer, tredje dagen får du högt blodtryck, fjärde dagen ska du inte dricka si eller så mycket för då kan det ena och det andra hända. Hur ofta per månad läser du om kaffets egenskaper? Det är fascinerande och skrämmande hur mycket resurser världen sätter på sådant som egentligen är en lyxprodukt. För let's face it. Ingen behöver kaffe på riktigt.
Tänk om all energi lades på att studera hur exempelvis potatisen påverkar kroppen, när nu alla LCHF-are anser att potatis är struntmat som ingen borde äta? Havre? Vete? Råg? Ris? Bananer? Kranvatten?

Tv-tips - konstiga naturfenomen

Den som vill se något lite äcklande kan se den här dokumentären på Yle Arenan. Jag är lite, lite känslig för allt möjligt som har med parasiter, kryp, kräk, larver, maskar, skalbaggar etcetera liknande att göra. Och jag märker att det bara blir äckligare med åren att titta på sådana här program. Samtidigt har jag en sådan oerhörd fascination för just sådant här. Konstiga saker och udda händelser. Jag är fascinerad av allt möjligt som är svårt att förstå. Så jag tittar gärna på den här dokumentären, men håller kanske handen för ögonen nu och då.
Så skadar det inte heller att just sådana här "titta så konstigt" -dokumentärer ofta görs för att locka en så bred publik som möjligt, med lite mer betoning på underhållning än vetenskaplighet. Det är liksom lätt att titta på sådant. Så tack för det, Yle.

Vetenskapsidol

Jag är inte den mest vetenskapliga typen och jag har aldrig varit så intresserad av sådant som fysik och kemi. I gymnasiet läste jag endast de obligatoriska kurserna i fysik och kemi och det också med inte den minsta lilla iver.
Men det finns en person som har inspirerat mig att bli intresserad av vetenskap i betydelsen "saker du inte visste att du ville veta om sådant som kemi, fysik, geografi, biologi med mera": Marcus Rosenlund!
Han är Svenska Yles veteskapsredaktör och han är så sjukt bra. Han har ett eget radioprogram, Kvanthopp som går på Vega. Dessutom är han ibland i Min Morgon. Det var han igår.

Helt sjukt! Att hela mänskligheten ryms i en sockerbit om man komprimerar oss!?

För den som vill ha lite mer vetenskap rekommenderar jag fb-gruppen I fucking love science. Där är det (de svåra sakerna i livet) presenterat på ett väldigt lättläst och förståeligt sätt.