Ännu en bok av Liane Moriarty

På veckoslutet, som för övrigt var det lugnaste vi har haft sedan flytten i mitten av januari med noll program, bara promenader, gunga i parken, bastu, tv-slöande och sådant härligt, så började jag läsa Liane Moriartys bok Tre önskningar. Det är den tredje boken av samma författare som jag läser och jag rekommenderar Moriartys böcker varmt åt alla som vill ha en bra men inte för allvarlig bok. De här böckerna är främst av alla roliga men också lite tragiska, kanske kan man prata om svart humor. Det är svårt att förklara. Jag såg att HBO har gjort en tv-serie av Big Little Lies (Stora små lögner) som är den bästa av de tre böckerna jag har läst av Moriarty. Historierna hänger inte ihop så det är bara att börja med den bok man råkar få tag på. I Helsingfors hittar man i alla fall de som jag har läst på biblioteket.

Flickan och skammen

Det här veckoslutet har jag faktiskt haft tid att läsa lite. Flickan och skammen läser jag just nu, av Katarina Wennstam. En, kan man kalla det reportagebok om hur en kvinna alltid är fel oavsett vad hon gör, hur hon beter sig och vem hon umgås med.

Förutom att läsa har jag också hunnit vara ute och äta med T samt halva släkten i och med att min bästa moster fyllde 60 och hennes barn hade ordnat med en överraskningsmiddag här i Hfors. Vi åt alltså på Merimakasiini, en riktigt bra, mysig och fräsch fiskrestaurang.

Dessutom hann vi på söndagen för första gången vara och simma. Vi åkte med bilen till våra före detta hoods, det vill säga Backasbrinkens simhall. A trivs som fisken i vattnet. Han har blivit ett riktigt vattenmonster och bokstavligen hoppar från kanten ner i bassägen (och så fångar vi honom, såklart - han är 2 år och kan inte simma!). Han älskar också att åka den lilla bebisrutschbanan som finns i simhallen.

Två veckor

Nu har vi bott i Bocksbacka i två veckor. Vardagen har kommit igång med A på nya dagis och vi båda vuxna på jobb i Böle/Esbo. Igår gick vi en ljuvlig promenad i snön till Domarby gård. Vi gick längs Vanda å och såg en ryttare med häst, massa hundar som var ute med sina ägare på åkrarna, det var luftigt och naturnära på något vis trots att vi hörde Ring 1 nästan hela tiden. Vi bor ju ett stenkast från "ringen" men samtidigt känns det lite landet. Alla som bor utanför Ring 3 skrattar säkert åt mig nu...

Nej, men alltså, jag trivs riktigt bra i Bocksbacka som är väldigt mycket mera utanför än Böle är, där vi ju bodde förut. Det är lagom utanför stan för att det ska vara bekvämt att bo där och jobba "i stan". Tågresan tar 6 minuter och till exempel idag när jag förde A till dagis på morgonen så tog det cirka 50 minuter från hemdörren till kontorsdörren. Det är helt okej, eftersom vi turas om att föra/hämta A jag och T. Det blir inte 50 minuters resa varje morgon. Dessutom kommer jag att få massor mer vardagsmotion nu när A:s dagis är en liten bit bort hemifrån. "Mamma orkar inte" brukar A säga när jag pustande och stånkande skuffar upp honom i vagnen för den branta och ganska långa backen som är ungefär halvvägs mellan hemmet och dagis.

Mycket avkoppling har det inte blivit där hemma eftersom vi fortsätter att packa upp. Men jag har i alla fall hunnit läsa några timmar den senaste veckan. Elaine Eksvärds Medan han lever. Om hur Elaine blev sexuellt utnyttjad av sin pappa som barn.

Så ser det ut när jag står och väntar på tåget. Tågstationen sitter liksom precis ovanpå Ring 1 i Bocksbacka.

Planet har störtat!

Den här reportageboken alltså. Bo-Sanfrid Höglund skriver om planet som störtade i Kvevlax i januari 1961. 25 personer dog och en bidragande orsak anses ha varit att piloterna var berusade när de flög. Den här historian är en sådan där man bara tvingas konstatera att sanningen är märkligare än fiktionen...

Livet & Patriarkatet

Boktips: Livet & Patriarkatet av bästa Peppe Öhman som skriver så att alla förstår varför vi alla borde vara feminister. Det här känns verkligen som en bok som kan passa också de som inte redan vill kalla sig feminister men som behöver en liten knuff över kanten, liksom. Lättläst och intressant är den. Och så tycker jag om att den är så personlig med gott om små anekdoter från Peppes eget liv och vardag.

4/5 om du frågar mig! Och det gör du ju eftersom du läst ända hit, hehhe. Den enda orsaken att det inte blev 5/5 var att jag gärna hade sett en tydligare kapitelindelning. Jag gillar kapitel!

Julkalender - fråga 15

Omg. Nu är det under tio dagar kvar till jul... Det är alltid så, december bara svischar förbi. Idag är det alltså 15.12 och jag känner mig inspirerad att svara på fråga nummer 15 i Kajsons julkalender.

Vilken film eller bok har inspirerat dig mest i livet?

Det finns två böcker som jag liksom inte kan släppa, som jag funderar på nu och då och liksom hämtar inspiration från. Den ena är Flickan som älskade Tom Gordon av Stephen King. Den läste jag när jag var kanske 12-13, något sådant och den lossnar liksom inte. Om en flicka som tappar bort sig i skogen och upplever some weird shit. Vi snackar things that can not be unseen. Riktigt läskig men också så hoppingivande och just inspirerande. Men det är ju Stephen King, det är liksom ingen mysig liten saga vi talar om.

Och den andra är förstås (fast den är både film och bok) Eat Pray Love (jag använder den engelskspråkiga titeln här eftersom jag läste den på engelska) av Elizabeth Gilbert, en strålande författare som har så mycket att ge oss alla i form av livsvisdom. Eat Pray Love är ju en sorts självbiografi och den är så medryckande och så djup och så närande. Elizabeth Gilbert har skrivit mycket annat bra också men Eat Pray Love är en klassiker redan nu.

Och nu inser jag att jag inte besvarade frågan, tydligen skulle man välja en. Sorry! Som bonus kan jag slänga in en bra film som har inspirerat mig otroligt mycket. Det är The Fault in Our Stars med bland annat fenomenala Shailene Woodley. Den här storyn lämnar ingen oberörd och när den är slut tänker man mest på hur livet är till för att levas. Otroligt gripande historia.

9.11.2016

Vart är världen på väg? Trump blir president och det vägrar sluta snöa i Helsingfors.

Jag har trott i flera år att Hillary Clinton blir USA:s nästa president. Såklart blir hon det! Hon har sina fel och brister och har gjort många misstag, men jag har i långa tider sett henne som det rätta valet. Dels för att hon är kvinna och jag ansett att det varit dags med en kvinna på den här posten. Nehej, in kommer Donald Trump med noll erfarenhet av politik (och därför har han inte heller haft chanser att göra bort sig politiskt) och spottar ur sig vad som helst och v-i-n-n-e-r. Jag kan inte tro att det är sant.

Nu väntar jag på nästa val. Då hoppas jag att Michelle Obama ställer upp och vinner. Jag har ingen aning om hon har planer på det, men jag vet att hon skulle vara det bästa valet oavsett vem som ställer sig upp mot henne.

Jaja. Nu är det väl en dag i taget som gäller och se vad Trump gör med sin makt. Han kan göra vad fan som helst och det är skitskrämmande. Under tiden är det business as usual.

I lördags var det alla helgons dag och vi firade med hemmadag, bastu och tända ljus på kvällen. Ljuset på bilden är en julklapp, det är tillverkat av Taigalyhty och det är inte egentligen ett ljus i ordets rätta bemärkelse utan en lykta. Det vill säga, inget stearin involverat utan lampolja som finns i en behållare under lågan. Tryggt - slocknar om det välter. Lätt att använda, det uppstår inget metallskrot som med värmeljus. Vackert sken. Jag rekommenderar, som julklapp eller åt dig själv. Ljusen finns i en mängd olika utseenden.

Så har jag hunnit läsa bok också. Närmare bestämt Tiggaren av Sofie Sarenbrant. Det här är den sjunde boken jag läser av Sarenbrant och jag kan säkert säga att hon skriver böcker som passar mig - sådana där man kan slappna av och bara låta texten föra en och man behöver liksom inte ansträga sig för att hänga med. I just den här sista boken var intrigen lite för invecklad och karaktärerna lite för många, de tidigare böckerna har varit ännu mer lättlästa, men den här var bra ändå och speciellt på slutet blev det riktigt spännande så jag läste nästan hundra sidor utan att släppa taget om boken. 4/5 om jag måste ge betyg.

Fredag - söndag

Jaha, nu är hösten här på allvar. Det är ruskigt, mörkt och vått. Boken Sommarön är kanske inte perfekt höstläsning till sin titel, men desto mer till sitt innehåll. Vilken jävla bra bok Eva Frantz har skrivit! Det enda lilla minuset jag har att komma med så här halv vägs genom romanen är att det finns lite för många karaktärer. Stackars hjärnan min hänger inte riktigt med. Jag ger boken 4/5!

I fredags hade jag friluftsdag med jobbet. 10 kilometer vandrade vi i vackra Centralparken i Helsingfors. Och det kändes på kvällen OCH nästa dag (det känns fortfarande!). Jag går ju massor, men sällan numera en så lång sträcka. Riktigt skönt var det.

Höstfärger. Rosa skor, svarta byxor, lönnlöv i alla höstens färger.

Rocken har åkt på också på hunden. Nu är det ett år sedan veterinären konstaterade att Essis livmoder måste bort. Vi upptäckte en växt i ena bröstvårtan och sedan var det snabba ryck som gällde. Växten var till all tur godartad, men livmodern är i alla fall borta och Essi mår hur bra som helst också utan den.

Jag har redan börjat se fram emot julen. Älskar den tiden på året av så många orsaker. Men först ska vi fira pojkens 2-års dag den här veckan!

Liane moriarty igen

Jag hade aldrig hört om Liane Moriarty förrän en sommardag för några månader sedan när jag googlade ungefär "bästa författarna" inför sommarledigheten.

Så lånade jag Stora små lögner och läste ut den och kände mig väldigt imponerad och nu lånade jag den här Öppnas i händelse av min död. Det går inte att beskriva sättet som Moriarty skriver på. Böckerna beskriver familjevardag med jobb och skola och barnens fritidsintressen och dramatik mellan vuxna människor men med överraskningar och till och med chockande händelser. Det är så otroligt fängslande.

Jag misstänker att de här vore ännu bättre på engelska (händelserna utspelar sig i Australien!!!), inte för att svenskan är dålig men för att originalspråket alltid är bäst. Jag har ändå inte just nu energi att läsa på engelska, men kanske jag lånar någon av Moriartys andra böcker på engelska i framtiden. Det finns nämligen flera! Jag älskar att ha bra böcker som väntar på en. Jag har också reserverat ett gäng helt andra böcker på biblioteket, men väntar fortfarande på dem...

Det finns en bok för alla. Läs, gott folk! 15-20 minuter om dagen ens. Det ger mer än det tar. Jag försöker läsa en stund med A också, det blir inte av varje dag, men nu och då. "Läsa" har han börjat säga. Igår kväll skulle Essi (hunden) också läsa med honom. Så älskar han också att titta på video på "paddan". PADDAANNNNN!!!!! skriker han och så ska han titta på videor på Youtube, helst med bilar eller bussar i huvudrollen.

Att komma tillbaka

Ålrajt hörni. Sofie Sarenbrant. Jag är nu inne på femte boken av henne och jag vill läsa dom alla (finns sju stycken). Det är precis en lagom blandning av rysare, drama, mord, blod och intrig för min smak. Perfekt som avkoppling i 20 minuter före läggdags på kvällen.

En annan bok som finns på min läslista är förstås Peppes Livet&Patriarkatet.

Annat då. Jag läste om Ann-Mari Lindberg som var inlåst på Lappvikens sjukhus i 1,5 år och skrevs ut med 13 mediciner och tvingades lära sig leva utan dem på egen hand. Men så är det väl med de flesta psykiska sjukdomar - du kan få hjälp ("hjälp") och mediciner men du måste göra den där lilla sista kraftansträngningen på egen hand och med egen vilja.

"Lindberg har varit medicinfri sedan 1989. Hon låter det onda kännas, skriver ner det eller har någon att prata med om det som tär."

Glöm inte det. Tryck inte undan känslorna, låt dom komma ut, låt dom kännas. Man behöver inte alltid vara så förbaskat behärskad.

Lästips sista fredagen i juli

Liane Moriartys Stora små lögner måste vara den bästa bok jag har läst i år. Så enkel men så gripande. Kan inte lägga ner den.

Jag älskar personerna och fängslas av handlingen men den underbart vackra miljön är också en av boken starkaste sidor.

Vecka 36

Sofie Sarenbrant. Svensk författare som tills vidare kommit ut med kan det vara 6-7 böcker och fler lär det bli om man ska tro att klassen och populariteten håller i sig. Jag är alltså inte bekant med henne sedan innan, men nu inför sommarledigheten har jag lånat de tre första böckerna av henne och planen är alltså att läsa dem en efter en. Det lilla jag har läst av den första, Vecka 36, har väl inte gjort något oåterkalleligt intryck på mig men inte vill jag slänga boken heller. Det är väl så det brukar vara med riktigt populära författare: lagom bra.

Planerar semestergöra

Den 8 juli har jag sista arbetsdagen före en tre veckor lång ledighet och då planerar jag (vid sidan av att hänga med A, såklart) att resa bort några dagar, att läsa massor av bra böcker (återkommer om vilka!) och att lyssna på Radio Vegas samt P1:s sommarprat.

Nu när jag jobbar väldigt självständigt som översättare så tycker jag det är viktigt att läsa, läsa, läsa mycket också på fritiden. På det viset upprätthåller jag det goda språket och faller inte in i en ond cirkel av att bara skriva och läsa det jag själv översatt och så blir språket sämre och sämre hela tiden. Dessutom älskar jag ju att läsa! Ofta hinner jag med 15-30 minuter om kvällarna men på semestern hoppas jag förstås hinna läsa mer än det.

Bli frisk

"Den första finländska självhjälpsboken om bulimi" kallas Nälkäinen sydän - Parane bulimiasta. Jag har inte läst den själv men jag tipsar ändå om den eftersom vi behöver fler böcker om hur en tillfrisknar från ätstörning.

"Rekommendationen är att äta med 3-4 timmars mellanrum. Det blir i praktiken 5 gånger per dag, morgonmål, lunch och middag samt två mellanmål. Det gäller också att unna sig god mat."

så säger Riikka Viljanen, näringsterapeut, i Svenska Yles artikel. Så är det förstås. Men det är också ett tecken på tillfrisknande att komma bort från den där 4 timmars regeln. Jag minns hur tvångsmässigt jag en lång tid försökte hålla mig till just 4 timmars mellanrum mellan måltiderna, men den dagen jag kände att jag vågade släppa det så började tillfrisknandet på riktigt. Numera äter jag regelbundet men försöker inte hålla tidtabellen på ett tvångsmässigt sätt.

Det syns inte alltid på en person om denne har ett sjukt förhållande till mat. Alla med ett felaktigt förhållande till mat är inte feta eller supersmala. De kan se ut som att de är just lagom medan deras hjärna säger att de är helt fel.

438 dagar

Mmkay. Så jag lånade 438 dagar på bibblan och har knappt släppt den sedan första sidan. Svårt att tro att det här verkligen har hänt. Svårt att tro att liknande händer hela tiden, oftast i total tystnad för västerländska medier och bokläsare...

Läsa läsa läsa

Mellan jobb och familjen försöker jag läsa. Jag minns inte var jag tipsades om Katarina Wennstam, men nu när jag har läst 60 sidor i en av hennes romaner vet jag att jag kommer att läsa mer av henne. 

Just idag har jag hunnit jag läsa för att jag suttit på tåget till Lahtis i två timmar. Min nya arbetsgivare har kontor på olika håll i landet och idag besökte jag alltså huvudkontoret i Lahtis. Det har varit en intensiv dag och jag har inget emot att den här veckan bara är tre arbetsdagar lång.

#döden

När jag blir stor vill jag skriva som Sara Jungersten. Så vardagsnära. Jag älskar hur just vardagen beskrivs. Jungersten lyckas fånga alla känslor som en kan ha under en vanlig vardag.

Läs den om du vill få ord på just dina känslor och tankar.

Hundägartips, poesitips och en tipsbegäran

Två tips till alla hundägare där ute.

1. Ta en försäkring på hunden. Veterinärer är inte billiga att ha att göra med.
2. Om du har en tik och inte ska ha valpar, sterilisera. Det är värt det för hundar får bröstcancer precis lika ofta som människor får, men för steriliserade tikar är risken betydligt mindre.

Essi har precis (hoppas vi) tillfrisknat från en urinvägsinfektion och det föranledde den andra stora veterinärräkningen den här hösten men som tur är har vi varit smarta nog att i åratal betala stora försäkringsräkningar på en frisk hund - det betalade sig nu tillbaka.

På tal om något helt annat - den här boken. Skriven av finlandssvenska Hanna Lundström med illustrationer av Maija Hurme. Poesi för de allra minsta. Eller ja, för nybörjare, som det står på boken. Den här ska jag och A fördjupa oss i vid lämpligt tillfälle.

 

Och på tal om en tredje sak. Jag suktar efter en iPhone 6 eller 6S, på avbetalning så klart och letar nu efter ett bra erbjudande. Tips mottages tacksamt! Min make får säga vad han vill, men I'm never going back från iPhone. Vilken kvalitet och vilken prestanda, dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år. (Nej jag är inte sponsrad!)

Snöfall och julsaga

It's beginning to look a lot like christmas! Iallafall under en kort stund igår när det snöade! Då såg det ut såhär utanför fönstret. Någon dag ska vi bo så att vi ser havet när vi tittar ut. Drömmen.

På tal om julstämning så hittade jag den här underbara Mamma Mu-julsagan i vår hylla. Jag tror den kommer från T:s barndomshem och det var första gången jag läste den nu när jag läste högt för A. Den är så fint ritad också. Det här är konst. Titta bara!

Det är ju förresten en sanning, säg vad du vill, att moderna barnprogram lätt blir så fula i och med att de animeras... Mycket bättre var det förr! Tänk nu på Mumin och jämför med Toy Story etcetera. Inte alls samma sak.

Mamma Mu och Kråkans jul, heter boken. Ljuvlig berättelse.

Räknar ord

Jag kommer inte att lyckas hålla mig till min plan att skriva klart ett manus på min första (och kanske enda) roman före jul. Men jag är på god väg. Cirka 35 000 ord har jag skrivit nu. Det är ganska mycket. Jag googlade snabbt på roman längd ord och hittade bland annat det här inlägget där det sägs att en roman ligger på 40 000 ord uppåt. Här finns också en lista på engelska på bra romaner genom historien och deras ordantal. Väldigt intressant läsning. Lord of the Flies har 59 900 ord. Nu vet vi det!

Arbetet fortsätter alltså. Ett par dagar i veckan försöker jag skriva någon stund. Det går alltså inte i rasande fart, verkligen inte, men jag har berättelsen i huvudet. Det gäller bara att få nerskriven den i romanform. Mitt favoritmantra har verkligen blivit det som Tom Moring, professor i journalistik, lärde mig under det första året på Soc&kom - kill your darlings. Det vill säga, ta bort det du gillar allra mest i texten. Det gör ofta att texten blir bättre.