Planet har störtat!

Den här reportageboken alltså. Bo-Sanfrid Höglund skriver om planet som störtade i Kvevlax i januari 1961. 25 personer dog och en bidragande orsak anses ha varit att piloterna var berusade när de flög. Den här historian är en sådan där man bara tvingas konstatera att sanningen är märkligare än fiktionen...

Liane moriarty igen

Jag hade aldrig hört om Liane Moriarty förrän en sommardag för några månader sedan när jag googlade ungefär "bästa författarna" inför sommarledigheten.

Så lånade jag Stora små lögner och läste ut den och kände mig väldigt imponerad och nu lånade jag den här Öppnas i händelse av min död. Det går inte att beskriva sättet som Moriarty skriver på. Böckerna beskriver familjevardag med jobb och skola och barnens fritidsintressen och dramatik mellan vuxna människor men med överraskningar och till och med chockande händelser. Det är så otroligt fängslande.

Jag misstänker att de här vore ännu bättre på engelska (händelserna utspelar sig i Australien!!!), inte för att svenskan är dålig men för att originalspråket alltid är bäst. Jag har ändå inte just nu energi att läsa på engelska, men kanske jag lånar någon av Moriartys andra böcker på engelska i framtiden. Det finns nämligen flera! Jag älskar att ha bra böcker som väntar på en. Jag har också reserverat ett gäng helt andra böcker på biblioteket, men väntar fortfarande på dem...

Det finns en bok för alla. Läs, gott folk! 15-20 minuter om dagen ens. Det ger mer än det tar. Jag försöker läsa en stund med A också, det blir inte av varje dag, men nu och då. "Läsa" har han börjat säga. Igår kväll skulle Essi (hunden) också läsa med honom. Så älskar han också att titta på video på "paddan". PADDAANNNNN!!!!! skriker han och så ska han titta på videor på Youtube, helst med bilar eller bussar i huvudrollen.

Att komma tillbaka

Ålrajt hörni. Sofie Sarenbrant. Jag är nu inne på femte boken av henne och jag vill läsa dom alla (finns sju stycken). Det är precis en lagom blandning av rysare, drama, mord, blod och intrig för min smak. Perfekt som avkoppling i 20 minuter före läggdags på kvällen.

En annan bok som finns på min läslista är förstås Peppes Livet&Patriarkatet.

Annat då. Jag läste om Ann-Mari Lindberg som var inlåst på Lappvikens sjukhus i 1,5 år och skrevs ut med 13 mediciner och tvingades lära sig leva utan dem på egen hand. Men så är det väl med de flesta psykiska sjukdomar - du kan få hjälp ("hjälp") och mediciner men du måste göra den där lilla sista kraftansträngningen på egen hand och med egen vilja.

"Lindberg har varit medicinfri sedan 1989. Hon låter det onda kännas, skriver ner det eller har någon att prata med om det som tär."

Glöm inte det. Tryck inte undan känslorna, låt dom komma ut, låt dom kännas. Man behöver inte alltid vara så förbaskat behärskad.

Vecka 36

Sofie Sarenbrant. Svensk författare som tills vidare kommit ut med kan det vara 6-7 böcker och fler lär det bli om man ska tro att klassen och populariteten håller i sig. Jag är alltså inte bekant med henne sedan innan, men nu inför sommarledigheten har jag lånat de tre första böckerna av henne och planen är alltså att läsa dem en efter en. Det lilla jag har läst av den första, Vecka 36, har väl inte gjort något oåterkalleligt intryck på mig men inte vill jag slänga boken heller. Det är väl så det brukar vara med riktigt populära författare: lagom bra.