Lördagens vandring

På lördagen gjorde vi igen en sådan där vi har aldrig promenerat i det området, ska vi sticka dit? -utflykt. Så vi tog bussen till Blåbärslandet, det vill säga området strax före en går in på Högholmens område. Ljuvlig liten holme med ljuvlig liten strandpromenad.

Att promenera är bästa sättet att se en stad, ens hemstad likväl som en stad man bara besöker. Helsingfors är ingen enorm stad men fortfarande när vi har bott här sedan hösten -09 hittar vi flera gånger i månaden nya promenadrutter att ta. Sedan finns det förstås också rutter som vi har gått tusen triljoner gånger, välkommen till vardagen som hundägare...

Brändö kasino.

Sjuklingen som här ännu inte var opererad.

Imorgon är det oktober. Dit for den sommaren. Snart ska A:s ettårsdag firas och sedan är det så småningom jul. I januari ska han börja på dagis. Sjukt vad tiden går.

P.s det här inlägget tog nästan en timme att göra... A är minst sagt överallt på en och samma gång just nu... Inte en lugn stund har vi här hemma. Ibland kan han vara stilla korta stunder när han sover men annars är det full fart!

Rapport

Litet nytt på hemmafronten.

Vår hund, dvärgpinschern Essi 5,5 år gammal blev opererad för hundarnas version av bröstcancer i går. Allt gick bra och nu väntar vi på svar om huruvida det var elakartad eller godartad växt.

A går. Snart blir han ett år gammal och jag bokade precis en tid för ettårsrådgivning.

Vi har sträckkollat på Bron under de senaste dagarna och är nu inne på andra säsongen. Förstår inte varför vi inte kollat på den tidigare. Förresten, om jag inte tipsat om serien The Fall ännu så gör jag det nu. Den är inte som andra "nu ska vi fånga mördaren"-serier utan i The Fall vet tittaren hela tiden vem mördaren är och vad han gör och hur nära utredarna är. Man går liksom in i hans huvud, förstår honom, får veta hans sida av historien, tycker till och med tidvis om honom. Det är creepy. Jag har sällan blivit så uppslukad av en serie. Gillian Anderson i ena huvudrollen är helt fenomenal och jag älskar hur vi nu under hösten råkat se tre serier med en stark kvinnlig polis i huvudrollen. Först såg vi The Killing, sedan The Fall och nu Bron. Svenske Joel Kinnaman är för övrigt med i The Killing som den andra huvudrollsinnehavaren. Väldigt bra.

Mina nya skor

Hur snygga är inte de här?

Mina nya "lenkkare", "lenkkitossor", eller ja vad det nu heter på riktigt... Sneakers kanske? Anywhichway. Jag älskar färgen! Ett riktigt fynd var de, köpta via en Facebookgrupp för SJU (7) EURO!

De använder jag när jag går till jobbet.

I veckan införskaffade jag också ett par vita "lenkkare" för 3 euro på samma sätt men vet inte riktigt när jag ska våga använda dem. Signerat hon som äger två par vita byxor och de är båda fulla av fläckar för vitt och Eva går inte ihop så bra.

 

Den här lördagen ska jag njuta av det vackra vädret och så ska vi äta pizza. Den hemlagade varianten enligt recept av vänner. Med bland annat rödlök och getost och fikonsylt. To die for.

Ha det gott! 

Fredagsläsning

Den här fredagen i september tycker jag du ska läsa de här texterna om du ännu inte läst dem.

1. HBL:s reportage från avdelning 11. En avdelning dit folk kommer för att dö. Du kan läsa reportaget här, antagligen bara om du loggar in och har betalat för att få läsa texten.
2. Svenska Yles reportage från hemmet där tre systrar lever lyckligt men där ena systern kräver så mycket mer än de andra. Hon har nämligen en unik kromosomavvikelse.

Min familj har nåtts av tråkiga besked men vi ska se, kanske finns det en ljus framtid för oss alla, vi vet inte ännu.

"Finland fick också hjälp under kriget"

Det talas om att finländare borde vara öppna för flyktingarna som nu kommer in i landet för att Sverige tog hand om en del av våra barn under kriget. Som om det behövs en orsak att vara öppen för flyktingar, hjälpa dem som behöver hjälp.

Men de två går inte ens att jämföra. Att Sverige tog hand om krigsbarnen från Finland så länge tills de kunde flytta hem igen kan inte jämföras med att hundratals flyktingar nu kommer in i Finland.

Det är två helt skilda saker. Jag kan inte förstå varför krigsbarnen används som argument. Jag kan inte heller förstå varför det behövs ett argument för att hjälpa flyktingarna. Antingen hjälper vi dem eller så stänger vi gränserna och säger nej.

Personlig födelsetavla

Jag har drömt om en sådan här Personlig födelsetavla sedan A kom till oss och nu när han blir ett så tänkte jag på allvar slå till. Ett perfekt tips om du letar efter en present till någons lilla barn.

Det är ett svensk företag som tillverkar de här, en tavla med en scetch av barnet i naturlig storlek och så de viktiga uppgifterna längst ner. Adressen är personligfodelsetavla.se. De levererar också utanför Sverige.

Nu återstår bara att välja modell...

Arbetsveckan som tog slut och loppisfynd

Aj huhhu vilken vecka! Jag jobbade fem dagar i sträck för första gången sedan jag vet inte när och nu är jag slut.

Då är det tur att jag har tillgång till lite vardaglyx: frukost med sonen min, gröt i våra "nya" skålar - ett loppisfynd jag är riktigt stolt över. Jag fick nämligen skålarna gratis och de är så vackra! Det är alltså de blå och vita.

På ljuset står det förresten Happiness is not a destination it is a way of life. Det är en sanning jag mer och mer börjar tro på och leva enligt. Lyckan finns inte sen eller om eller efter att eller bara jag har gjort eller förutsatt att. Lyckan är här och nu.

True story

The true story av att ha en elva månader gammal unge hemma. Du kommer aldrig att ha ett golv fritt från leksaker. A: s nyaste favoritsysselsättning är kasta. Kasta så hårt och långt det går. Går det inte att kasta, knuffa.

Det ligger stuff överallt...

Omega

Eftersom jag för någon månad sedan fick en månadsdos omega3-preparat på köpet vid ett Facebook-lopptorg-köp så tänkte jag att jag skulle pröva de små tabletterna. Vilken tidpunkt att pröva om något påverkar ens hälsa positivt än på hösten när en ibland mår lite sämre?

Tills vidare, två veckor in, kan jag inte känna eller se någon skillnad, men inte vet jag riktigt heller hur en sådan skulle kännas eller se ut.

Enda perioden jag tidigare har prövat på dylikt preparat var under graviditeten. Då hade jag högt blodtryck i början av graviditeten och så var det en farmaceut-kompis som undrade om jag inte skulle testa fiskolja (obs, inte fiskLEVERolja för lever ska undvikas under graviditet). Oljan smakade vedervärdigt och förrvärrade mina sura uppstötningar med tusen men funkade! Genast när jag slutade med produkten några veckor före förlossningen (ska helst göras eftersom det är en fördel att inte ha så lättflytande blod om det blir operation, vilket det ju sedan blev) så gick blodtrycket upp igen. Det kan ju förstås vara två helt skilda företeelser också. Anyway så skadar omega3 aldrig. Däremot ska en se upp med omega6 som är inflammatoriskt.

Livets gång

Livet är det som sker medan du planerar något helt annat.

Så har vi igen en ny situation i det här hemmet som kommer att påverka vår vardag men sådant är det, livet går inte att planera. Vi lever lite liksom några veckor i taget i den här familjen och det är helt okej för närvarande.

Annorlunda mammor i teven

Fyrans realityserie Toisenlaiset äidit, kanske ungefär "Annorlunda mammor" har börjat igen för den här säsongen. Jag tittade på första säsongen i fjol också och de avsnitt som nu har hunnit komma och jag rekommenderar verkligen serien för alla som kan finska och som vill se en annorlunda realityserie där fokus ligger på det verkliga livet och verkliga känslor och tankar istället för på någon konstlad tävling eller oäkta människor.

Toisenlaiset äidit lyfter alltså upp en kvinna per avsnitt, en kvinna som i början av avsnittet är gravid och som sedan föder sitt barn och så får tittaren se de allra första veckorna av barnets liv. För att göra bra tv så krävs såklart någon catch, det vill säga något som är speciellt med alla kvinnorna. I ett av den här säsongens avsnitt så är modern till exempel uppvuxen i ett fosterhem och dessutom är inte barnets pappa med i bilden. Det är ärligt och rakt på sak men inget överflödigt drama och skapande av konflikter som inte finns och ingen tävling, till skillnad från de flesta realityserier i dagsläget.

Bonus i varje avsnitt är givetvis att få se lyckan när en mamma precis fått sitt barn i famnen för första gången.

Du kan se avsnitten på Ruutu.

#inödochlust

Svenska Yle har just nu en storsatsning på gång som handlar om skilsmässor. Du kan läsa folks historier om sina skilsmässor, skicka in en egen berättelse, fråga experter, läsa tips och råd på vägen om du är i en skilsmässa eller funderar på en sådan och så vidare. Väldigt bra. Det måste vi prata mera om. Du hittar alla artiklar här.

För liksom, alla äktenskap är inte resor på rosa moln. Who am I kidding, inget äktenskap är en resa på rosa moln. Lessen number one i jagärnuvuxenochienstabilrelation-leken: kärlek tar tid och energi och alla par grälar och har kriser och whatnot.

Jag är en sådan som tror på att äktenskap/kärlek håller för att folk bestämmer sig för att stanna ihop. Det är varken mer eller mindre än så. Varken svårare eller enklare. Du måste bestämma dig för att stanna kvar. Då går det.

Märks det att jag är tillbaka på jobb? På Svenska Yle...?

FASD-dagen idag

Idag den 9 september är det internationella FASD-dagen. FASD står för fetal alcohol spectrum disorder och är en rad olika problem, skador och sjukdomar som kan drabba bebisar vars mammor druckit alkohol under graviditet.

"I Finland föds det årligen mellan 600 och 3000 barn med skador orsakade av alkohol", skriver Svenska Yle.

Det finns ingen vetskap om vad som är en trygg alkoholmängd under graviditet, då fostret får samma promille i blodet som mamman får. Därför råder det relativt stor enighet om att nolltolerans är bäst.  

Det här är viktigt. En gravid person dricker inte alkohol.

Men för att vi ska undvika alkoholskador på nyfödda behöver mammor med beroende också stöd. Det finns liksom en liten procent kvinnor som helt enkelt inte kan hålla sig nyktra under graviditet och de måste få hjälp med det. Någon har kommenterat Svenska Yles text om den här dagen med att vi behöver tvångsvård för mödrar med missbruk i Finland men jag håller inte med. Tvångsvård är helt fel väg att gå och då kommer vi bara att skrämma bort de mödrar med mest problem från rådgivningarna och den övriga uppföljningen av graviditeten.

För två år sedan bloggade jag om samma tema. Du kan läsa det inlägget här.

Krisen, människorna, historierna, döden

Mitt i all rasism och allt hat så finns det också så mycket positiva tankar och så mycket medmänsklighet och kärlek.

Läs om Shiva Anayati som fått en chans till ett lite bättre liv.

Eller läs om alla de personer som kommit till Finland som flykting och nu förvekligar sina drömmar. Eller ja, i alla fall jobbar som du och jag och en massa andra.

Jag vill också tacka Hbl och Svenska Yle som rapporterar och skriver om och bevakar den pågående krisen så bra.

Flyktingar kommer inte till Finland för att det är så fakin trevligt här. Flyktingar kommer hit för att det är så förjävligt illa i deras hemland.

Flyktingar kommer inte till Finland för att få 320 euro per månad. De kommer för att överleva.

Flyktingar sätter inte sina 3-åriga söner i en oduglig gummibåt på Medelhavet bara för att sedan se dem drunkna för att få leva lyxliv på sossupengar i Finland. Flyktingar sätter sina 3-åriga söner i odugliga gummibåtar på Medelhavet för att de måste.

Den allra första tiden med bebis

Herr och Fru Lagergren har nu fått sitt andra barn bara ett drygt år efter att deras första barn Alice föddes och jag läser deras inlägg om den där allra första tiden och inser att det var ljuvligt men också så otroligt skrämmande att gå igenom det då för ett knappt år sedan för allra första gången. Och att jag inte vill göra om det riktigt ännu...

Men jag rekommenderar verkligen Lagergrens blogg för alla som är ens en gnutta intresserade av att kika in i i en småbarnfamiljs vardag. Det jag älskar speciellt mycket med bloggen är att både Stefan och Angelica (alltså pappa och mamma i familjen) skriver inlägg.

Sådant jag saknat

Några saker jag inte hade fattat att jag saknade med att jobba före jag nu den här veckan återgick till jobbet:

1. Känslan av att vara ledig. Du är bara ledig om du också har jobb/studie du måste gå till, så är det ju.
2. Att få bara fokusera på just här, just nu, där jag sitter.
3. Kollegerna. Vuxna människor att prata med om annat än barnet (men visst har de frågat mycket om honom!), hemmet eller annat som rör familjelivet.
4. Samhörigheten, en känsla av att vara del av en helhet.
5. Själva jobbet. Det är sjukt slitsamt att jobba på nyhetsdesk med bevakning nästan dygnet runt med undantag för fem timmar mitt på natten, men det är också spännande - det händer hela tiden!
6. Pengarna. Den sista bankdagen den här månaden kommer att vara en speciell dag.

Två-tre turer per vecka känns lagom just nu. Vad framtiden för med sig vet jag inte, men så har jag också blivit mycket bättre på att leva i stunden. Life is what happens while you are busy making other plans.

Ikväll har vi kräftskiva, imorgon inga planer och på söndag ska vi på A:s yngsta kusins ettårskalas. Det betyder att också A snart blir ett!

Överlevnad

Tänk så fantastisk vård vi har i Finland. Att barn som Sofia kan överleva. Och det var ju länge sedan Sofia överlevde. Idag räddas barn som är födda ännu tidigare, om jag inte missminner mig. DÄR är något jag är stolt över med mitt land, vården av prematurbarn.

Bra och dåligt

På hemmafronten inget nytt egentligen. Det går hur bra som helst för mig på jobbet och A har det hur bra som helst hemma.

Men fy för hundägare som har hundar som gör utfall mot andra hundar och som inte är uppmärksamma på vilka hundar som rör sig omkring dem!

Vår lilla Essi, 4 kilo tung var precis cirka 0,02 sekunder eller 10,5 cm från att hamna i käften på en stor, arg hund som nog väger minst 45 kilo...

Och det var inte mitt fel. Jag skulle ta en stoooor omväg runt, som alltid när jag närmar mig en hund bakifrån med Essi, men plötsligt bara anfaller hunden Essi och är på en bråkdels sekund alldeles nära henne. Som tur är hann ägaren få stopp på hunden cirka 10,5 cm från Essis huvud (mycket tack vare att jag ryckte Essi bakåt). Fy vad obehagligt!

1 september 2015

GOD MORGON!

Och glad första september! Hösten 2015 är här på riktigt!

Idag börjar en ny vardag för vår familj, men jag är säker på att det blir en bra vardag. Det kommer att ske förändringar i bloggtempot eftersom jag kommer att prioritera familjen, skrivprojekten och mig själv när jag är ledig från jobbet. Men den här bloggen ska överleva också det här. Jag älskar att kunna skriva av mig här, det kommer bara att bli mer sällan.

Hoppas någon orkar hänga kvar! Kika in här nu och då vetja!

För att illustrera det här brytningsskedet så använder jag en gammal bild från 2011. Den är tagen på Island och föreställer mig och T när jag besökte honom där under en vecka medan han studerade där hela hösten. Varför den får illustrera brytningsskedet är för att jag och T klarade också det, fyra månader i skilda länder (redan 2008 hade vi ju de facto klarat ett helt år så att han var i milin och hemma bara varannat veckoslut). Vi klarar det mesta i den här familjen och klarar vad än hösten och framtiden för med sig!

Det här är en av de bästa bilderna på oss två. Och så viktig.