Visar inlägg med etikett hem. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hem. Visa alla inlägg

17 jan. 2017

Tankar mitt i flyttveckan


  1. Varför har vi så mycket saker?
  2. Se punkt 1.
  3. Se punkt 2.
  4. Hur ska vi få allt med oss till det nya hemmet?
  5. Vart ska vi förvara allt i det nya hemmet?
  6. Se punkt 5.
  7. Se punkt 3.
  8. Hur mycket pengar skulle vi få av att sälja ens hälften av det här?
  9. Se punkt 7.
  10. Se punkt 9.
Vi har ett riktigt dilemma i att vi flyttar från ett hem med sjukt mycket skåputrymme till ett hem med ganska lite skåputrymme. Oh well, inget som inte lite planering, inredning och sannolikt köp av mer skåputrymme kan lösa. Får vi hoppas...

Från och med lördag bor vi alltså i vårt nya hem, hemmet som vi äger! Det kommer att vara mer eller mindre kaotiska dagar, men på lördag kväll ska jag banne mig bada egen bastu för första gången.



12 jan. 2017

Flyttdagen närmar sig igen

Det har börjat. Vi har börjat flytta saker till vårt nya hem. Dock är det inte alls så kaotiskt som jag hade sett framför mig. Det vi flyttar nu är förstås sådant som vi inte behöver där vi bor. Sedan från den 21 januari ska vi bo i den nya bostaden och då ska allt vi behöver för ett vardagligt liv finnas där.

En orsak till att det är mindre kaotiskt nu än när vi flyttade till den bostad som snart är vår förra är att då jobbade jag skiften (och var gravid...) så det fanns väldigt lite gemensam tid att ordna i det nya hemmet. Jag minns att jag måste byta en arbetstur för att kunna vara med på den egentliga flyttdagen, pust... Nu när både jag och T är hemma om kvällarna och veckosluten så har vi mer tid att tillsammans planera och göra och flytta. Bilen underlättar förstås. Kan inte fatta att vi har gjort tre flyttar utan egen bil. Det är så skönt att kunna packa bilen full, köra iväg, lassa in.

Ikväll har jag som projekt att flytta det som finns i vårt nuvarande källarutrymme till det nya hemmet. Jag tar det som en workout. Jag minns att vi efter flytten till den nuvarande bostaden sa att inför nästa flytt så köper vi in flyttkarlar, men nu ser jag det mer som en chans till lite meditativt kroppsarbete. Få lyfta lite möbler liksom, perfekt motion.

Oj oj. Sedan på kvällen den 21:a ska jag och T sitta lääääänge i vår egen bastu och njuta.

24 dec. 2016

GOD JUL!

Lucka 24 i julkalendern.
Vem vill du önska en extra god jul?
Just dig såklart! Ha just den julen som du vill ha och njut på just det sätt som du vill! Det behöver inte vara på något visst sätt, bara det är just så som du vill ha det!


Vi hörs någon gång i veckan!

19 dec. 2016

Sista advent och lucka nummer 19

Igår var det fjärde advent. Det firade vi med risgrynsgröt genast på morgonen, dels som övning inför julafton och dels för att kompensera för kalaset vi skulle på där det skulle serveras risgrynsgröt men som ställdes in på grund av sjukdom. Risgrynsgröt är inte alls så svårt att laga, men kräver ju lite tid vid spisen förstås. Nu hade jag tid och inspiration, så då blev det lagat. En eller ett par gånger om året imponerar jag till och med på mig själv i köket!


Den här sista veckan inför jul är det många på arbetet som är lediga. Jag har själv bara en fyra dagars vecka. Riktigt ensam är jag ändå inte på kontoret eftersom en kollega lämnade sina kära Albert och Herbert åt mig medan han själv är bortrest i tre veckor. De syns alltså på bilden nedan. Funderar på att hänga bollar i dem för julstämning men vet inte om det är okej för kollegan, hehhe. Och ja, jag försökte berätta att jag är ungefär lika bra på att sköta grönväxter som en giraff är på att sköta en lejonunge, men här landade de ändå.


Hur ser ditt drömhem ut?
Tyvärr har jag ingen bild, men mitt drömhem kommer att bli mitt hem i slutet av januari. Det är nämligen så att hela familjen ska flytta. Vi har köpt bostad! En höghusbostad med egen ingång vilket gör att det känns mer som ett radhus! Jag längtar så tills vi får flytta in! Tre sovrum, stor familjeyta med kök och vardagsrum i ett, rymligt badrum, allting nyrenoverat och bäst av allt - B-A-S-T-U! Åh, så vi kommer att njuta! Balkong har vi också. Det är helt sjukt - vårt första egna hem. Och en skuld som gör att jag får mardrömmar, men det är en annan sak...

Hit ska vi alltså flytta i mitten/slutet av januari. Det blir en perfekt inledning på det nya året. I och med att vi byter stadsdel så byter A också dagis. Eller ja, det väljer man förstås själv, men vi ville ha honom på dagis nära hemmet så han börjar på det nya dagiset i slutet av januari. Spännande. Jag kommer att sakna Böle på många sätt, men vi kommer att trivas i Bocksbacka med lite mer grönt omkring oss och lugn och ro och ja... Bastun!!!

Mer om den här förändringen senare. Nu ska vi först fira jul i vårt nuvarande hem och sedan är det nyår och sedan ska vi sakta börja packa. Vi var förresten på julfest på dagis i torsdags. Mysigare tillställning får man leta efter. A var eld och lågor när hans grupp skulle sjunga, så gulligt att se.

1 dec. 2016

1 december 2016

Nu börjar nedräkningen till julafton! Välkommen juletid, jag har längtat efter dig! Jag älskar julen. Och det blir bara roligare för varje år som går nu med ett barn. Jag ska försöka få A att se charmen med julkalendern på tv har jag tänkt, men jag har en känsla av att han ännu inte kommer att hänga med riktigt, hehhe.

A har i alla fall sin egen Angry Birds-julkalender som faddrarna har köpt och så har vi den här hela familjens gemensamma julkalender. Den är sydd av A:s mormor och så har jag hängt godiset i den. Vi har tänkt dela kristligt på chokladen - det hänger två bitar på nästan alla dagar så vi får ha något sorts roterande system i och med att vi är tre i hushållet.


Jag försöker att inte go crazy med godis och julklappar. Vi ska ge någon enstaka julklapp åt A och så kommer han såklart att få julklappar av andra också. Men det viktigaste för mig med julen är den lediga, så kallade "kravlösa" tiden, och maten och samvaron. Så vill jag att det ska förbli.

28 nov. 2016

I väntan på julen

Nå huhhuh sådant veckoslut vi hade. Det innefattade bland annat ett besök på BUU-dagen för mig och A här i Böle. Vi såg BUU-showen och jag säger bara stor applåd till Jontti, Hanna och Staffan som drog showen! Barnen var extatiska. Titta förresten noga på bilderna i Svenska Yle-artikeln som jag länkar till ovan, jag har råkat fastna på en bild utan att fatta att jag blev fotad!


Före BUU-dagen hade vi besök av svärföräldrarna, eller ja, T:s föräldrar då alltså. Vi slog på stort och plockade fram julstjärnedeg från frysen och smällde lite plommonmarmelad på det och voila! Välkommen juletid!


Det här lär ska vara en julros. Den lär ska kunna överleva också utomhus, också över vintern - till och med blomma under vintern! Vi får väl se hur länge den lever hemma hos oss... Vacker är den i alla fall. Just nu...


Ja och så lagade vi mat. För några veckor, hehhe. Har du undrat hur mycket makaronilåda man kan laga av ett kilo köttfärs? Ungefär så här mycket plus lite till är svaret. I min makaronilåda är det alltid morot också. Och nu hade vi också i rödbeta eftersom det fanns några sådana i kylskåpet. Den rev jag ner med allt annat.

16 sep. 2016

Människohandel och garderoben

Okay. Fredag.

Jag läser Jeanette Björkqvists reportage på Svenka Yles sidor (och i HBL) och ryser över hur många karlar det finns där ute som skiter i sådant som mänskliga rättigheter, lagen, respekt och integritet. Alla dessa karlar som är beredda att utnyttja kvinnor och barn... Jag vet liksom inte vad som ska kunna stoppa dem. Björkqvist gör förstås ett otroligt beundransvärt arbete i att försöka få upp ögonen för det här - TACK!!! - men det är en droppe i havet.
"Hon minns den första bilen som stannade. Mannen var ljushårig och hette Erik. Även om han genomförde sitt köp, trots att Promise grät hela tiden, så tyckte han synd om henne. Han kom flera gånger på nytt och sa varje gång att han ska försöka hjälpa henne bort."
Ursäkta men whatthefuck? Eller nej, jag är inte alls förvånad egentligen. Det är ju just såhär det är. Män som våldtar sexslavar och sedan betalar någon annan för att få göra det bryr sig inte om offret. Jag menar, om den här "Erik" hade velat hjälpa Promise så hade han gjort det istället för att komma tillbaka (antagligen för att våldta henne igen?) och lova henne att hjälpa henne.

Annat då?

Jag blir lite frestad att anta Linn Jungs utmaning om att räkna plaggen i garderoben. Men jag vågar knappast. Mitt största problem gällande garderoben är att jag a) har en strikt indelning i jobbkläder, hemmakläder och fritidskläder och b) inte har hittat min stil trots att jag är 27 år gammal.

Senast i förrgår hade vi ett samtal med min man som löd ungefär såhär:

jag: vad ska jag ha på mig på kräftskivan på lördag - det här eller det här? *visar alternativen, som är ännu ett exempel på hur jag plötsligt kan få för mig att pröva något nytt*
mannen: du kan ha på dig det och det, det är mer din stil *avser något helt annat än det jag visat upp som alternativ*
jag: nejmen det går inte för det är ju mina arbetskläder som jag har på på jobbet!
mannen: varför kan du inte ha det på dig?!? *fattar noll*
jag: tja, hmmm, det går bara inte
end of discussion *vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig*

9 sep. 2016

En vecka ifrån sonen

Jag har aldrig kört bil i sådant regnväder som det var i lördags när jag körde A, min son, inte ens två år gammal, och T, min man som jag bott med i sju år, till flygplatsen. När jag körde hem försökte jag fokusera på rutten och på att hålla bilen på vägen. Hemma tittade jag på ett avsnitt av Marcella på Netflix och ett avsnitt På resande not i teven och sedan gick jag och sova. När T sedan ringde på natten för att meddela att de hade landat så sade jag väl ungefär okej bra och så somnade jag om.

Nu har det snart gått en vecka sedan de for till Spanien. De har haft det hur bra som helst och jag har fått regelbundna uppdateringar med bilder och meddelanden. Och så har vi haft videosamtal - thank god för modern teknik. "Mamma" säger A när han ser mig i rutan. Och så vill han gärna se Essi också.

Jag då? Det har inte alls varit lika tufft som jag såg framför mig att det skulle vara. Någon gång i maj tror jag det var fick jag ett totalt sammanbrott över tanken på att A skulle vara borta en vecka men så har tanken mognat under sommaren och när de åkte i lördags kände jag ingen panik utan mest saknad och en konstig känsla av vad ska jag göra med mig själv?

Jag hade en vision om att städa hela hemmet, tvätta alla fönster, ordna upp alla skåp och torka alla golv. Jag kan berätta att riktigt så mycket tid har jag inte haft. Det blir inte många timmar över för annat när en jobbar heltid, ska ut med hunden tre gånger om dagen (helst mer än bara vända på gården och in igen om hunden ska klara mer än 8 timmar ensam dagligen) och gärna tar det lite lugnt i soffan också. Men jag har i alla fall dammsugit och avfrostat frysen. Golvet i köket torkade jag också.

Den här veckan har varit en känslornas berg-och-dalbana. Ena stunden njuter jag av att bara ha hunden och mig att ta ansvar för, andra saknar jag A & T så det gör ont. Skönast har nätterna varit. Jag har fått sova ostört i åtta timmar i en hel vecka!!! Inatt sov jag från 23-05:50 utan att vakna en endaste en gång!!! Det har inte hänt sedan... Jag bodde ensam?

Ikväll ska jag fixa lite mat i reserv åt hela familjen och så ska jag nog se en film och ligga i soffan med tända ljus och godis. Imorgon den här tiden är familjen hoppeligen återförenad igen. Inte en minut för tidigt.

Morgonpromenad klockan 6.45 i Gumtäkt.

Morgonmål klockan 7.00. Yle-muggen, HBL i paddan och gröt.
Råholmen, Rajasaari igår kväll. Kvalitetstid med Essi.

7 sep. 2016

Lydnadsträning

Tanken var att jag och Essi skulle gå en lydnadsträningskurs en gång i veckan på Koirakoulu kompassi som är ett väldigt bra hundkursställe (ja ni fattar kanske vad jag letar efter för ord, hittar inget bra just nu...) men så visade det sig att vi var de enda anmälda på just den kursen så den ställdes in. Till min och Essis stora lycka fanns det plats på en onlinekurs med samma tema.

Jag och Essi har under de 6,5 år vi delat hushåll gått på otaliga kurser men nu hade vi haft en lång paus från allt sådant. A hände och det har inte funnits tid. I våras var vi med på en annan onlinekurs som samma företag ordnade, den gick ut på näsarbete, men jag konstaterade ganska snart att det inte alls passade Essi. Men nu den här hösten fanns det tid för en lydnadsträningskurs, i Finland mer känt som toko (som kommer från tottelevaisuuskoulutus), en disciplin där Essi är mycket mer i sitt element. Jag såg så mycket fram emot att gå kursen på plats, men en onlinekurs funkar förstås lika bra. I korthet så sker den alltså så att deltagarna får video- samt skrivet material och så har vi en Facebookgrupp där vi kan prata om problem och ge varandra tips. Jag är med för att det är kul, har inga ambitioner på att tävla i just den här grenen med Essi, även om vi var väldigt framgångsrika i rallylydnad för några år sedan.

Och vad är rallylydnad då? Rallylydnad, rallytoko, är en sorts "roligare" variant av lydnad. Eller var det i alla fall för några år sedan när jag och Essi tävlade i det, det har skett en större regelförändring sedan dess och jag är tyvärr inte alls så insatt längre. Den grenen älskar vi med Essi och vi fick i tiderna tre godkända resultat i den lägsta klassen och hade fått flytta upp en klass men så kom då alltså regelförändringen och A och ja...

Men lydnadsträning handlar alltså kort om att ha kontroll över hunden. Hunden ska kunna gå fint bredvid dig, sitta, ligga, hoppa på kommando etcetera. Det blir svårare ju högre upp i klasserna du kommer, men i grunden är det förstås tänkt som något som underlättar vardagen med hunden. En hund som lyssnar är a och o för att kunna ha ett fungerande vardagsliv. På Youtube hittar du massa videor från tävlingar om du blev intresserad. Här kan du läsa mer om Koirakoulu kompassis TOKO-kurser.

Anyway. Jag är med på online-kursen för att jag vet att Essi precis som alla hundar behöver få använda hjärna nu och då, för att det är en kul grej och för att det som redan konstaterat underlättar vardagen. Jag har inget schema jag följer. Toko kan man träna var som helst när som helst hur korta stunder som helst. I hissen där hemma kan jag träna på ögonkontakt och under promenaden kan jag begära att Essi kommer och sätter sig bredvid mig och i hundparken kan jag ropa och begära att Essi ska komma till mig. Det är inte krångligare än så. Men det går förstås åt en hel del godis. Jag använder oftast helt vanlig hundmat som belöning, dock inte samma som Essi äter som mat. Det funkar.


Jag har som sagt inga större drömmar om toko-framgång med Essi. Men min dröm om att någon gång äga en riktig hobbyhund står kvar. Någon som jag kunde träna riktigt på riktigt med. Helst toko eller rallytoko. Det får bli mitt "före jag fyller 50"-mål.

1 sep. 2016

Sju våningar

Okay, så vi bor då alltså sedan två år tillbaka på sjunde våningen med hund som ska ut minst 3 gånger om dagen och barn som fortfarande sitter mycket i barnvagnen när vi rör oss ute och som inte orkar gå särskilt många trappsteg uppåt eller neråt utan att antingen tappa intresset eller helt enkelt tappa orken.

All was good tills för en vecka sedan när hissen plötsligt och utan varning sa upp kontraktet. Vi är alltså inne på sjunde dagen utan hiss nu... Låren blir större och starkare för varje dag som går. För den oinsatta så betyder en våning upp ungefär 15-16 trappsteg. 7 gånger 15 = 105. Gör det 3-4 gånger om dagen så behöver du inte gå på gymmet något mer.

Ryktet säger att det är motorn som är sönder och att en ny sådan har beställts från Tyskland. Vete fan när den anländer... Som tur är har vi ben att gå med och hjärtan som tills vidare klarat ansträngningen... Jag har tvingats svälja mina ord om hur synd det är att det inte går att använda trappan på jobbet "för jag skulle så gärna gå i trappan".

#kommerintegåitrappanpåfleraårnärdethäräröver

21 juli 2016

Semestervardag

En och en halv vecka semester bakom. Den här veckan sedan vi kom från Åland har inte varit så utvilande som jag hade hoppats på... Jag och A är inte riktigt av samma åsikt om hur en skön semesterdag ser ut och så blir det konflikter och han har börjat slå och sparka också... Hej toddlervardagen!

Det är nästan så jag skäms... Kan inte ens ha en skön sommarsemester på barnets villkor. Just nu pustar jag ut medan A sover middag (tack gode gud för den stunden!) och resten av dagarna är kontrollerat kaos. Jag är ingen sådan mamma som hittar på och leker och busar och har det roligt med barnet hela dagen, tyvärr men så är det bara. Kombinationen av att A just nu är väldigt klängig medan jag helst bara skulle vilja ha frid och fred hemma fungerar dåligt.

Jag försöker ändå mitt bästa, men tar gärna emot inspiration för aktiviteter med ett barn strax under två år gammalt.


Det mest kreativa jag hittar på är gunga i parken... Det gillar A iallafall så det är ju ett plus!

29 juni 2016

Hund och barn - så ser jag på saken

Före A föddes så funderade jag många många gånger på hur hunden ska ta det. Essi var nästan 4 år när A kom till oss, en liten ettrig dvärgpinscher som har lätt för att stressa upp sig för allt och inget. Och som dessutom inte var alls så van vid barn utan snarast såg barn som något att irritera sig på. Vi läste en bok och läste annars också på lite, men det mesta har vi tagit som det kommer.

Vi övade lite att gå med vagnen och annat smått, ställde fram bebisleksaker som Essi inte fick röra, inredde ett helt rum i nya bostaden dit Essi inte fick fara med mera. Men det går ju inte att förbereda en hund på att en bebis snart flyttar in.

Nå, så kom då dagen när hela familjen skulle hem från BB och Essi blev, tja, chockad. Vem fan är det här och vad gör han i mitt hem? Dagarna och veckorna gick och varje gång A grät så blev Essi eld och lågor och gnydde och hade sig. Vi höll envist fast vid rutinerna och reglerna. Till exempel så gick jag ut på kvällslänk med Essi genast samma dag som vi kom hem. Essi fick fortfarande inte hoppa upp i soffan eller sova med oss. Och så sade vi alltid till om vi upptäckte något oönskat beteende. Månaderna gick och A började krypa, ta i Essi, vara intresserad. Och då gällde det förstås att börja lära honom hur man beter sig med en 4 kg tung hund. Vi har alla lärt oss, jag och T också. En dvärgpinscher är ingen perfekt familjehund av många orsaker men det går att lära gamla hundar att sitta. Det gäller att vara konsekvent och tydlig. Får hunden inte göra något så får den inte. Får barnet inte göra något så får hen inte.

Det är så ljuvligt att se hurdan glädje de två har av varandra numera. De leker tillsammans, A håller i kopplet, A pajar och kastar mat (suck) till Essi. Det har gått över förväntan och nu kan jag utan problem säga att Essi har anpassat sig till livet i en småbarnsfamilj. Det krävs regler och tydliga vuxna för att det ska fungera, men jag tror att de allra flesta hundar kan anpassa sig oavsett utgångspunkt. Uppstår det svårigheter finns det numera också otaliga hundtränare/-experter att anlita - det är värt alla pengar! Självklart finns det de som inte gör det och då måste de få nytt hem. Men att få växa upp med hund eller vad som helst för husdjur är en rikedom! Vi har ju också hamstern Gandalf och det har varit svårare att få A att förstå att den är ännu omtåligare än hunden...

Jag läste en gång ett blogginlägg av en annan klok dvärgpinscherägare. Det handlade just om att kombinera bebis med dvärgpinshcer och hon skrev ungefär att med attityden att hunden nu bara är tvungen att anpassa sig så gör hunden det. Det gäller att utgå från de tvåbenta i familjen och vad som funkar bäst för dem och då kommer hunden att anpassa sig för den har inget val. Det kan låta hårt eller elakt, men jag är övertygad om att de flesta hundar anpassar sig bara man gör det tydligt för dem vad som gäller. Såklart inom vissa rimliga gränser - hunden måste få motion och mat och så vidare! Men det går inte att bygga ett familjeliv runt en hund, hunden måste hänga med i hur familjelivet ser ut. Verkligheten ser olika ut i alla familjer så det gäller att hitta det som fungerar för en. Hos oss har Essi aldrig fått sova i sängen med oss och fick inte det heller när A kom. I en annan familj kanske hunden gjort det förut men får inte längre göra det. Och i en tredje familj får hunden fortsätta sova i sängen. Hundar är kloka djur, de förstår, men de vill ha tydliga besked. Vad är det som gäller? Bara de vuxna i familjen är tydliga med det så löser sig det mesta.

Bästa kompisarna:
Oj oj så många promenader jag har gått med de här två!

29 feb. 2016

Bra och blä

Det är nu jag säger vad var det jag sa?!?!

Sandhja är vår representant i ESC i maj!!! Vilken kvinna! Vilken låt! Vilken energi! Ljuvligt.

Personligen är jag mer död än levande... Kvällstur på fredag (slutar 00), dagstur på lördag och söndag (börjar 10), däremellan Mello och UMK och mardrömsnatt med en son som plötsligt börjar spy klockan 01 på natten och fortsätter med det så alla sover ungefär fem timmar på hela natten... Sedan en till av spyor avbruten natt söndag-måndag och morgontur på jobbet på måndag (börjar 4.30). Det är tur att det är så ljuvligt soligt annars hade jag nog gråtit en skvätt... Som tur är fick jag en lur tillsammans med lilla sjuklingen idag på eftermiddagen.

pjuh. Det är inte roligt med sjuka barn.

13 feb. 2016

Pajlagning

Note to self: Det är ingen bra idé att laga fyra (4!) pajer samtidigt som en har ansvar för en ettåring.

Gårdagen var en minst sagt jobbig dag.

Hur jag ens kom på tanken att jag skulle laga just fyra stycken pajer medan jag är ensam med sonen förstår jag inte... Men fyra pajer blev det i alla fall. Hur ätliga de är vet jag inte. Varför jag lagar fyra pajer? För att maken har blivit ekonomie magister och det ska firas om en vecka.

Jag älskar ju egentligen att laga mat, som pajer enligt min mening också är. Det är sådan underbar terapi att laga något från början till slut. Att gå helt in i processen, skapandet. Men jag har tvingats lite omvärdera min inställning till matlagning sedan A kom. Det går inte längre att ägna hundra procent av uppmärksamheten under en halvtimme på att laga något som två personer äter av en gång. Istället lagar jag numera ofta stora satser av något som är billigt, hälsosamt och just går att laga i stora satser relativt enkelt. Och som inte kräver hundra procent av min uppmärksamhet under en lång tid. En ny favorit är en gryta som vi kallar Kalles gryta med kött, morot, lök, blåmögelost och grädde och så kokar det i tre timmar. Tar kanske 7 minuter att "laga", sedan står det bara och puttrar. Sedan kan en familj äta av det minst två gånger.

Vi är tacksamma för att A inte har några allergier. Ingen av oss vuxna har det heller och jag vet att man vänjer sig, men det skulle definitivt vara en energitjuv i början. Nu när han redan är ett litet barn så är det spännande att se hur han så tydligt har sina favoriträtter. Just nu älskar han knäckebröd och mjölk men vi försöker förstås variera. Hundmat gillar han också. Sorry, hundmat är han helt besatt av.

Anyway så hoppas jag att A ska bli en matlagande unge. En sådan som gärna är med och skalar, skär, rör om i grytan och dukar bordet. Gärna plockar undan efter maten också, hehhe. Så snabbt han är gammal nog ska han få börja vara med. Eller ja, med är han ju hela tiden, men ni förstår. Det är så jag har lärt mig den livsviktiga kunskapen att laga mat - jag har varit med i köket.

20 jan. 2016

Jag är ingen sådan mamma som

Nu har sonen sakta kommit in på dagis och jag har valt att inte skriva så mycket om det. För jag vet att det skapar debatt och känslor och jag känner inte för den debatten eller för att höra andras känslor i frågan.

Jag är ingen sådan mamma som är hemma tills barnet blir tre. A började på dagis som 14 månader gammal eftersom både jag och hans pappa vill jobba. Redan när A var 10 månader började jag jobba lite smått och då insåg jag verkligen hur mycket jag hade saknat det.

Jag är inte heller en sådan mamma som kokade ekologisk persikopuré med ekologiskt smör och gav som första smakprov. A åt helt vanlig mosad morot utblandad med vatten. Men så helammades han tills han var 5,5 månader.

Jag är inte en sådan mamma som håller mitt barn från socker och skräpmat tills hen blir 15 och istället bjuder på ekologisk mat med minutschema. A har ätit både pizza, länkkorv, chokladmuffins och bulla. Han tycker om allt det men också om broccoli, morot och gröt. Och han får i alla fall något att äta 4-5 gånger om dagen.

Jag är inte heller en mamma som konstant erbjuder mitt barn ålderskorrekt stimulans, håller hen ifrån allt vad skärmar heter och läser sagor för hen varje kväll. A älskar att leka med iPaden, han härjar ofta ensam här hemma medan jag ligger på soffan och för det mesta står teven på om kvällarna. Men visst läser jag för honom ibland och vi har ju våra sysselsättningar som att simma och vara ute med hunden. En och annan gång har jag också varit i lekparken med honom.

Jag är ingen mamma som håller stenhårt på principer som att barnet ska sova i egen säng, helst senast 19.30 på kvällen och inte behöver äta på natten efter halvt års ålder. Men visst sover A för det mesta någon timme i egen säng om kvällarna och nog brukar han sova senast kring 21-22.

Jag är ingen mamma som håller mig hemma med ungen om hen är det minsta snorig och jag visar inte upp minsta bula i huvudet för läkaren. Men de nätter A har varit snorig har jag legat bredvid honom i sängen och tröstat honom och jag plockar alltid upp honom och blåser när han slår sig.

Jag är ingen mamma som håller stenhårt på principen att det ska finnas tid för att vårda parförhållandet och att barnet måste lära sig vara med barnvakt också. Men ett par gånger har jag och T gått på film sedan A kom och vi har ju en massa tid tillsammans här hemma ;)

Jag är ingen mamma som läser på om plast, gifter, kemikalier och vad allt som kan tänkas ta livet av mitt barn om jag utsätter hen för det. Men nog försöker jag säga nej när A sticker fingret i eluttaget eller slickar på schampoflaskan. Dessutom är de flesta av hans leksaker redan använda av något annat barn så där kan väl inte finnas så mycket gifter kvar?

Jag är helt vanlig mamma som gör så gott jag kan och det räcker alldeles bra. Nu har den här familjen kommit in i en ny era av att ha ett barn på dagis och det är både skrämmande och roligt.

25 nov. 2015

Snart är julen här

Sakta kommer julen till det här hemmet. Den fina julkalendern har nu fått sin choklad och vi har börjat handla lite smått till julbordet.


Det känns som om det precis var jul! Den här tiden ifjol minns jag som omtumlande men otroligt skön ändå. Då var A helt ny och vi alla höll på att lära känna varandra.

18 nov. 2015

Min käre man

Min käre man undrade varför han inte fanns med på min reverse bucket list. Såklart ska han finns med! Inte för att det ligger så mycket jobb från min sida bakom det, det mest bara hände. Men jag är så lyckligt lottad att ha honom.

Mot alla odds är jag gift, blott 26 år gammal! Jag fick nämligen under min uppväxt ofta höra att jag kommer att vara gammalpiga för alltid (det vill säga förbli ogift, ensam och miserabel). Och jag var så rädd så rädd många gånger. Tänk om det verkligen blir så!? Dels finns det en stark tvåsamhetsnorm i samhället, du ska vara tillsammans med en person. Dels ville jag alltid hitta någon att vara med. Men det är väl ganska vanligt i barndomen och inte minst i tonåren, att en är rädd för att aldrig hitta någon!!! Må det då vara en man, kvinna, katt, get eller hamster.

På tal om hamstrar... Vår familj består numera av fem individer. Ett barn, två vuxna, en knasig hund och en liten hamster! Möt Gandalf, det är han i mitten, den mörka.

Fotot är taget av uppfödaren Veera Kujansuu.

26 okt. 2015

Horse Show 2015

Gissa var den här före detta hästtjejen var igår, söndag? Jo på Helsinki International Horse Show! Det var alltför länge sen senast, minsann! I flera års tid var jag och mamma där varje år men nu hade jag alltså inte varit sedan säkert 05, 06, något sådant. Det är så sjukt imponerande att se folk som rider bra rida. Ingen skillnad VAD de gör med hästen. Men hoppning är förstås den coolaste grenen!

Åh vad jag längtar efter att få rida igen! Någon dag så. Jag red ju mycket i ungdomen men har inte suttit på en häst nu igen sedan 2011 då jag och T red på islandshästar på Island - DET var en upplevelse!

Jag klagar inte på sittplatsen igår! Alldeles vid ett hinder. Men. 55 euro för vad som visade sig vara cirka en timme hoppning... Njäe. Om showen vill locka fler tittare (läktaren var kanske fylld till en fjärdedel om ens det) så måste biljettpriserna ner.


Sidospår: när priserna delades ut var det en domare som fick fart på påkarna när en häst plötsligt vände rumpan till! Han kutade för sitt liv såg det ut som! Men ja, det skulle ju vem som helst göra, kallas väl självbevarelsedrift.


Jag satt och tänkte på hur höga hindren är. Och så tänkte jag att personalen på banan borde ha hjälm på. Två hästar kastade av ryttaren och slet sig. Det kan gå tokigt för den som står i hästens väg om hästen bestämmer sig för att den ska förbi...


Also: titta på mitt senaste loppisfynd! En ljuvlig, tjock, varm, mjuk filt! För 15€! Blir min bästa vän i vinter!

2 okt. 2015

Trafikmatta

Jag kunde skriva något vettigt om flyktingkrisen men det gör jag inte. Jag kunde också skriva något vettigt om läget i Syrien eller den ekonomiska politiken i Finland eller annat viktigt men det gör jag inte. Istället skriver jag om den här snygga trafikmattan vi köpt till A till ettårsdagen. Det blir hans present från oss.

Vi hade en sådan hemma när jag var barn och det har fastnat i minnet som en rolig leksak. Fattas bara några bilar nu, kanske något flygplan (notera flygplatsen) och kanske någon gubbe.

Mattan är ett loppisfynd.

29 sep. 2015

Rapport

Litet nytt på hemmafronten.

Vår hund, dvärgpinschern Essi 5,5 år gammal blev opererad för hundarnas version av bröstcancer i går. Allt gick bra och nu väntar vi på svar om huruvida det var elakartad eller godartad växt.

A går. Snart blir han ett år gammal och jag bokade precis en tid för ettårsrådgivning.

Vi har sträckkollat på Bron under de senaste dagarna och är nu inne på andra säsongen. Förstår inte varför vi inte kollat på den tidigare. Förresten, om jag inte tipsat om serien The Fall ännu så gör jag det nu. Den är inte som andra "nu ska vi fånga mördaren"-serier utan i The Fall vet tittaren hela tiden vem mördaren är och vad han gör och hur nära utredarna är. Man går liksom in i hans huvud, förstår honom, får veta hans sida av historien, tycker till och med tidvis om honom. Det är creepy. Jag har sällan blivit så uppslukad av en serie. Gillian Anderson i ena huvudrollen är helt fenomenal och jag älskar hur vi nu under hösten råkat se tre serier med en stark kvinnlig polis i huvudrollen. Först såg vi The Killing, sedan The Fall och nu Bron. Svenske Joel Kinnaman är för övrigt med i The Killing som den andra huvudrollsinnehavaren. Väldigt bra.