Sista cykelturen 2016?

Så, på lördagsmorgonen kl. 9.30 spände vi hjälmarna på huvudet och placerade A och hunden i cykelkärran och cyklade iväg. Sannolikt för sista gången i år. Hur kan du ha så mycket kläder på? sa T. Det är snart oktober för fan!?! Snart gräver jag fram mössan.

Cykling är den bästa familjeaktiviteten! A gillar tillsvidare att sitta i sin kärra. T orkar tillsvidare dra honom i den!

Vi cyklade längs Arabiastranden som vanligt. Underbar miljö.

Sju våningar

Okay, så vi bor då alltså sedan två år tillbaka på sjunde våningen med hund som ska ut minst 3 gånger om dagen och barn som fortfarande sitter mycket i barnvagnen när vi rör oss ute och som inte orkar gå särskilt många trappsteg uppåt eller neråt utan att antingen tappa intresset eller helt enkelt tappa orken.

All was good tills för en vecka sedan när hissen plötsligt och utan varning sa upp kontraktet. Vi är alltså inne på sjunde dagen utan hiss nu... Låren blir större och starkare för varje dag som går. För den oinsatta så betyder en våning upp ungefär 15-16 trappsteg. 7 gånger 15 = 105. Gör det 3-4 gånger om dagen så behöver du inte gå på gymmet något mer.

Ryktet säger att det är motorn som är sönder och att en ny sådan har beställts från Tyskland. Vete fan när den anländer... Som tur är har vi ben att gå med och hjärtan som tills vidare klarat ansträngningen... Jag har tvingats svälja mina ord om hur synd det är att det inte går att använda trappan på jobbet "för jag skulle så gärna gå i trappan".

#kommerintegåitrappanpåfleraårnärdethäräröver

Morgonpromenad

Vilket väder vi fick den här sista lördagen i augusti. Vi var iväg redan 9 och gick en runda runt Tölöviken. Jag skulle bli riktigt besviken om de anlägger någon sorts allmän badstrand där... Älskar fågellivet och naturen och tycker det är bra som det är. Kolla på den här svanfamiljen som hade ÅTTA ungar! Underbart.

 

Jag var ju på photoshoot tidigare i somras också. Som en del av J:s möhippa for vi till en studio där vi tog gruppbilder men alla också fick posera helt ensamma. Synd att jag glömde ta bort flugan på varenda bild, hehhe.

Jag älskar de där byxorna. De kostade väl 7 euro på H&M. Det är mina Eva-byxor för jag tar på mig dem när jag gör något galet/roligt som går på fotografering utan A. Då slutar jag vara mamma för en kort stund och är bara jag.

Fagerö, Sibbo

En fredagskväll för några veckor sedan när vi promenerade längs Nordsjöstranden så såg vi en skylt med reklam för Fagerö, en liten holme i Sibbo skärgård dit man kan åka med förbindelsebåten m/s Norsö från just Nordsjö. Där och då sade vi att dit ska vi fara något veckoslut den här sommaren.

Så i något skede blev det bestämt att vi skulle göra den här utfärden just igår. Ingen har knappast missat att det började regna på torsdagen och så regnade det ännu på lördagskvällen... Vi missade i alla fall inte det och så satt vi då där på lördagskvällen och funderade om vi ska avboka eller inte medan regnet vräkte ner utanför och alla väderprognoser antydde att det ska vara precis lika illa på söndag... Nå rastlösa jag var vid det här skedet så trött på det eviga regnet (tre dagar är faktiskt ganska länge) att jag bestämde att vi far! No matter what så ska vi iväg!

Sagt och gjort: på söndagsmorgonen packade vi ner matsäck, regnkläder, filtar, hund och barn i bilen och så körde vi till hamnen i Nordsjö. Själva båtresan tar cirka en timme och kostar 20 euro för vuxna. Hundar, barnvagnar etcetera är välkomna ombord. Vi packade in oss tillsammans med några andra familjer och så bar det iväg. Efter ungefär 10 minuter insåg jag att det blåser mer än jag hade förstått... Som tur är så klarade vi oss utan desto värre illamående.

Framme på Fagerö: holmen består mest av skog, skog och mera skog. Också en sandstrand och en restaurang. Här får man tälta, hyra stugor (alla är uthyrda för den här sommaren), grilla, bada bastu och såklart promenera runt - det finns en bred och bra stig runt hela holmen. Jag skulle säga att det tar kanske en timme att gå runt hela holmen om man går raskt, två timmar om man som vi går långsamt. Vi var där i fyra timmar och det var alldeles lämpligt.

Här kommer man bra fram med barnvagn.

Efter cirka en timmes promenad så tyckte vi det var dags för lunchpaus. Jag vet inte vad vi tänkte men vi stannade på öns blåsigaste plats för att äta och under den halvtimmen som vi satt så blev vi alla stelfrusna... Mindre klokt, alltså. Men ett minne för livet helt klart! Där satt vi och käkade smörgåsar, fetasallad och kokta ägg vid en bänk vid havsstranden på en holme utanför Sibbo och undrade vad vi egentligen gjorde där.

Efter lunch somnade A i vagnen, tätt inpackad i flera lager kläder och en filt över benen, och vi traskade vidare mot restaurangen för kaffe och efterrätt. Riktigt prydligt och mysigt ställe, synd bara att uteserveringen vetter in mot skogen istället för ut mot havet.

På söndagar går båten från Nordsjö klockan 10 och tillbaka klockan 15. En perfekt dagsutfärd alltså. Men det går också att övernatta på holmen, antingen i stuga eller tält. T pratar konstant om att vi borde tälta hela familjen men om jag får bestämma så blir det aldrig av. Finns få saker jag hatar mer än att sova obekvämt... Att ännu till sova i ett fuktigt tält omgiven av myggor, björnar och granbarr... Nej tack. Jag gillar skogen, men vill hem till natten.

Hur som helst: Fagerö är ett perfekt utflyktsmål för en barnfamilj som vill titta på träden en dag. Välj helst bara en dag med lite bättre väder... Vi klarade oss och vi hade en riktigt bra dag, men det blev både kallt och fuktigt.

Finländarna behöver gå mer

Tiden räcker inte för att blogga, men så får det vara. Jag har fullt upp med att jobba och vara mamma. Och fundera på livet. Och då kommer vi till en intressant text på svenska.yle.fi, om att bara fem procent av finländarna rör på sig tillräckligt mycket. FEM PROCENT. 5. Det är liksom ingen, typ.

"UKK-institutet rekommenderar att en vuxen finländare ska gå raskt två och en halv timme i veckan och två gånger i veckan utföra någon form av muskelträning. Endast fem procent av befolkningen gör det."

Vad gör folk med sin tid? Och varför pratar vi inte mer om det här? Det här är ingen småsak liksom. Det handlar om allas vår välfärd. Det är inte svårare än så att ta hand om sin hälsa. Det räcker att du promenerar en stund varje dag (eller ens varannan dag!) och så tränar musklerna ett par gånger i veckan (det kan du till exempel göra genom att hugga ved eller skotta snö eller varför inte byta däcken på bilen). Jag lovar dig, det gör skillnad!

Om du promenerar 20 minuter per vardag är du redan uppe i en timme 40 minuter. 20 minuter per vardag. Det är liksom 10 minuter före jobbet och 10 minuter efter jobbet. Sedan kan du promenera till exempel 30 minuter och 30 minuter på de lediga dagarna. Då överskrider du rekommendationen. Och jag lovar, när du kommer igång med det så kommer du att vilja ha mer och mer och mer. Det fångar en.

Så lova mig, om du är en som vet att du rör på dig för lite - pröva! Börja idag. Du kommer aldrig att ångra att du började.

Julen ska ut

Julen blev ungefär så bra som jag önskade mig. Nu är jag utvilad, mätt och belåten. Idag i matbutiken fick jag kväljningar när jag såg julmaten som fanns kvar... Tur att julen bara varar i tre dagar...

I det stora hela var det en snöfattig jul men det lilla som kom på annandagskvällen gjorde ju verkligen stor skillnad i naturen. Snön till ära (och för att smälta en del av all mat) tog hela familjen en promenad längs Helsingfors södra kustremsa på söndagen, tillsammans med hälften av de övriga stadsborna. En kan påstå att det var helt okej väder.
 

 

Nu kliar det i fingrarna att städa ut julen... Julpynt är vackert men jag börjar mer och mer höra till skaran som anser att julen ska ut genast när den är slut. Synd att inte T hör till den skaran bara.

Sista fredagen i oktober

Vilken månad det har varit vädervis. Måste vara finaste oktober på åratal! Men nu börjar det vara kallt, så mössan har åkt på. För några år sedan var jag en sådan där mössan förstör frisyren-typ men those days are gone. Vuxenpoängen rasslar in!

Hur mycket väger en personbils vinterdäck?

Så mycket att Eva, 26 år gammal, 170 lång och lagom tung orkar släpa dem från ett skjul i Borgå till bilen, från bilen upp till bostaden, inne i bostaden från ett rum till ett annat och ner till bilen igen några veckor senare. Ensam. TVÅ I FAKIN TAGET.

Jag tror det var nära att jag dessutom hade behövt släpa dem från bilen in till bilservicens garage men eftersom jag hade A i famnen så fick jag ändå hjälp med det. Jag har den där bilen upp till öronen nu. Det är en sådan konstant rumba hit och dit och det visste jag ju när vi köpte bil. Men så hade vi ju också oturen att köpa oss en bil med flera fel, så jag var tvungen att köra den på service flera gånger om under de första månaderna vi hade den...  Det blev för mycket, helt enkelt.

Den rumban ja. Jag är fortfarande övertygad om att affären vi köpte bilen från ljög för oss mer än en gång under perioden som började med att vi var och tittade på bilen och slutade med att de betalade en stor del av kostnaderna för att alla dens fel reparerades. Fy fan så de behandlade oss. Men slutet gott, allting gott heter det visst, och de ersatte som sagt en del av kostnaderna. Men så mycket jag satt ner på det... Nej, det var sista gången vi köpte en begagnad bil, säger jag bara. Plus att jag blev utskälld av en av de anställda på bilaffären, en typ som inte hade ett skvatt med grejen att göra men som ansåg det vara sin plikt att berätta för mig hur dum i huvudet jag är (då stod jag där och skämdes men senare när jag insåg att jag hade rätt hela tiden så blev jag rosenrasande!). Bilaffärens svar på hur det kommer sig att de sålde en bil som både var olaglig och hade ett stort motorfel? "Vi får in så många bilar så vi hinner inte kolla varenda en!" Hela den rumban kostade oss hundratals euro, flera timmar tid och måååånga dåligt sovda nätter. Jag väljer ändå att inte peka ut bilfirman för de ersatte ju oss till sist, när vi hade dragit in myndigheterna i det hela (som ansåg att vi hade rätt från början till slut och borde ha fått pengarna omedelbart!)

Snart har vi i alla fall vinterdäcken på. Först måste jag bara släpa också de nya vinterdäcken till ovannämnda bilservice. Hello vardagsmotion! Till min stora lycka erbjuder bilservicen förvaring av däck så sommardäcken får bli kvar där över vintern.

Lördagens vandring

På lördagen gjorde vi igen en sådan där vi har aldrig promenerat i det området, ska vi sticka dit? -utflykt. Så vi tog bussen till Blåbärslandet, det vill säga området strax före en går in på Högholmens område. Ljuvlig liten holme med ljuvlig liten strandpromenad.

Att promenera är bästa sättet att se en stad, ens hemstad likväl som en stad man bara besöker. Helsingfors är ingen enorm stad men fortfarande när vi har bott här sedan hösten -09 hittar vi flera gånger i månaden nya promenadrutter att ta. Sedan finns det förstås också rutter som vi har gått tusen triljoner gånger, välkommen till vardagen som hundägare...

Brändö kasino.

Sjuklingen som här ännu inte var opererad.

Imorgon är det oktober. Dit for den sommaren. Snart ska A:s ettårsdag firas och sedan är det så småningom jul. I januari ska han börja på dagis. Sjukt vad tiden går.

P.s det här inlägget tog nästan en timme att göra... A är minst sagt överallt på en och samma gång just nu... Inte en lugn stund har vi här hemma. Ibland kan han vara stilla korta stunder när han sover men annars är det full fart!

Matfix och promenad

Förra veckan lagade jag och T det som nog får bli sista satsen barnmat till A. När de här är slut äter han det vi äter. Eller, vi har nog redan börjat ge av det vi äter, men inte alla rätter. Och de här små portionerna är smidiga att ha med om man är på språng med honom.

Här är alltså olika varianter av gris/nöt och sej tillsammans med morot, batat, kålrot, lök, vitlök... Och något till. Minns inte längre. Men det blev åtta varianter i alla fall! 

För att fira min sista helg före jobbet börjar så promenerade vi på lördagen runt Tölöviken. Det var ljuvligt att sommaren kom trots allt men nog är det vackert så här när det börjar bli lite höst.

Vår första bröllopsdag!

Tänk att igår var det ett år sedan den underbara dagen då jag och T gifte oss!

Vi firade vår första bröllopsdag redan på lördagen genom att paddla av alla grejer. Men, vi gifte ju oss på havet så varför inte fira bröllopsdagen på havet? Det var underbart att paddla, tyckte jag. Vi hyrde två kajaker vid roddstadion i Tölö och så höll vi oss nära stranden i ett par timmar. På söndagen hade jag faktiskt lite muskelvärk på insidan av låren av alla ställen, men i övrigt var det inte alls tungt att paddla. Det tar ett par sekunder att inse att kajaken inte kommer att välta när man först sätter sig i den men sedan är det bara att paddla på.

Vi hade minst lika perfekt väder som för ett år sedan och efteråt åt vi mixed grill för två på Vltava i centrum. Vi hade aldrig ätit där men valde det delvis för att vi hade presentkort till S-restaurangerna. (Det fungerade att leva på föräldrapenning + studiestöd + lite jobb hela vintern och våren men nu när vi både köpte bil i början av sommaren som svalt en stor del av våra pengar och föräldrapenningsperioden tog slut så är det också lite skralt med pengarna.) Och det var alltså riktigt bra mat och väldigt bra service och på perfekt ställe alldeles vid tågen. Så vi kom snabbt hem tillbaka till A sedan! På de fem timmarna vi var borta så hann jag bara sakna honom lite grann.

 

Och ja, tills vidare ingen relationskris i det här hushållet efter ett helt år som gifta och trots en 10 månader gammal son. Livet som gift par är riktigt, riktigt bra.

Cykling med familjen

Vilken frihet att kunna ta hela familjen på/bakom cykeln och svischa iväg!

Det gjorde vi igår kväll igen. Kring en timme var vi borta. Då hade vi dessutom promenerat i över en timme på morgonen. Ibland förvånar jag mig själv med mängden motion jag får per dag!

Cykeldebut för lille pojken

På fredagen gjorde vi en långlänk med cyklarna och både A och hunden i "kärran". Det var ljuvligt att cykla igen, har inte gjort det ordentligt på flera år!

A trivs som fisken i vattnet i kärran med sin rosa hjälm och lite stöd bakom ryggen. Han älskar fart den pojken. Vi ska nog göra det ett par gånger ännu i år och så mycket vi hinner de kommande somrarna. Det är bra motion och en sådan frihetskänsla att cykla.

En söndag vid Tölöviken

Igår var den här familjen riktiga helsingforsare och promenerade runt Tölöviken. I 2 timmar var vi ute. Men det inkluderade en cafépaus på ett underbart litet café vi råkade på, uppe på kullen så man ser över hela viken. Sinisen Huvilan Kahvila heter stället och jag rekommenderar varmt. Det blev direkt en ny favorit vid sidan av Café Regatta som jag också rekommenderar varmt. Båda ställena är hundvänliga.

Det var alltså första gången någonsin som jag och T gick runt Tölöviken. Jag kom på idén när jag åkte tåg hem från centrum förra veckan och tittade ut över viken och funderade att det är ju inte så långt från oss, varför inte gå runt? På hemvägen gjorde vi sedan en liten avstickare runt Borgbacken (trevligare att gå den vägen än längs tågbanan tillbaka till Böle). Ibland stannar vi och tittar när vi går förbi Borgbacken som ju är mindre än en kilometer från vårt hem. Jag älskar alla berg- och dalbanor på Borgbacken men Ukko är en sådan maskin att nej fy fan. Dit ska vi förresten på söndag... Till Borgbacken alltså. För första gången med A med oss.

 

 

Jag brukar sällan använda någon app för att följa med hur långt jag gått etcetera. Men ibland är det roligt, i synnerhet på sådan här längre länkar. Det roliga är att T:s Samsung oftast visar någon helt annan längd på länken! Jag antar att det har att göra med hur noggranna telefonernas gps-system är...

Nästan 8 kilometer i strålande sol!

Hemmagym och nostalgitripp

Jag insåg i något skede att det inte kommer att bli något av mina drömmar om att kunna komma loss från A i en timme per vecka för att gå på jumppa, så jag beslutade mig i början av året för att börja jumppa lite hemma. Två gånger i veckan gör jag några enkla övningar, det tar cirka 45 minuter från det att jag stiger upp från soffan tills att jag sätter mig igen. Under tiden tittar A på, eller så sover han eller så är han med sin pappa. Win win för alla. Jag behöver den där tiden och jag behöver den där jumppan. Skulle bli galen av att inte använda kroppen. Jag går ju i och för sig varje dag, men det räcker inte riktigt till.

Medan jag jumppar lyssnar jag på någon av de färdiga listorna på Spotify och igår blev jag riktigt nostalgisk då jag hörde både Hips don't lite, Pon de Replay och Just Dance. Those were the days. Jag gick på min fair share av hemmafester och lokalfester och barkvällar i ungdomen, men tröttnade ganska snabbt. Jag längtar inte tillbaka men jag är glad att jag festade loss ett par gånger i tonåren. Det är fina minnen och det var mina galna dagar. Nu behöver jag inte sådant mera, i alla fall inte just nu. Det galnaste jag varit med om det senaste halvåret är sushilunch på restaurang. Men det är just det liv jag vill ha just nu. Kanske det kommer en medelålderskris i något skede och så är jag igång igen?!

Så ser mitt hemmagym ut. En matta och två 3 kg:s vikter.

Uteservering!

Igår gick vi den långa länken runt Arabiastranden (9,09 kilometer säger Sports Tracker) och så stannade vi på en kort cafépaus vid den gamla forsen. Det här med att gå på café med både hund och bebis i vagnålder är inte alls så svårt som man kunde tänka sig. Gäller bara att hitta ställen där man kan sitta ute (Regatta är ju en stående favorit, där var vi i söndags) och så får den ena vuxna gå och hämta det som ska ätas/drickas.

Städa varje fredag? Nä, men kanske var tredje

Idag har vi storstädat inför mitt födelsedagsfirande nu i helgen. Jag fyller ju först 22 mars (blir 26 redan, måste ofta kontrollräkna för att vara helt säker!) men det är många som fyller nu i mars så vi inleder firandet nu när ingen annan ännu har bokat in kalas.

En lagom lång länk hann vi också med och hunden fick springa av sig i hundparken för första gången sedan oktober (men hon hatar hundparken på vintern så det är helt ok ändå).

Slänger upp kollage från onsdagens ljuvliga länk i vårvädret, DÅ kände jag att nu är våren här!

Säkert vårtecken: hunden utan rock!

Våren kom tidigt i år och jag älskar det! Idag fick hunden sin första långlänk utan rock i år, tror aldrig vi har varit såhär tidiga med det.

Men jag hatar att det fortsätter att vara så halt. Jag har trott att jag ska dö ungefär 15 gånger per dag den här vintern för att jag har varit på väg att falla...

Igår hade vi första efterträffen efter familjeförberedelsekursen. Det är fascinerande hur olika bebisar kan vara och det är också intressant att höra hur andra familjer har löst vardagen. Vi var bara tre familjer på plats, men vi alla hade löst till exempel sömnen på olika sätt.

Trender kommer och går

Nu är väl den tiden på året då folk börjar ge upp sina nyårsplaner på att gå ner i vikt, bli fit och vara snyggast på beachen 2015. Men den här hälsotrenden som startade för något år sedan lär väl hålla i sig ett tag (tills motreaktionen kommer och det plötsligt blir trendigt att skita i hur frisk och tränad och icke sockerberoende man är). Vore intressant att se hur många nya pt:n, livscoacher, dietister och instruktörer som utbildats eller påbörjat sin utbildning under de senaste 2-3 åren. Och sorgligt blir det om något år om alla de är arbetslösa...
Jag försöker inte förlöjliga folk som håller sig friska eller de som hjälper dem med det. Men jag är realist och tror att det är en trend som går förbi för de flesta är inte intresserade av att hålla sig friska och i balans. En del är intresserade av att hålla sig smala (eller som det brukar kallas, de gillar att träna), ganska många är intresserade av att leva enligt trenden, de flesta struntar i hur de ser ut eller mår och bara en liten liten procent vet hur de behöver leva för att må bra och lever faktiskt så också. Och det är alla de där som älskar att följa trender som har gett så många gym, fitnessinstruktörer, pt:n och andra tränings- och dietexperter så mycket klirr i kassan de senaste åren.
Herremingud sådana pengar det finns att hämta på folk som behöver hjälp i träningen. Jag insåg själv efter lite googlande och funderande att hur gärna jag än vill börja gå på gruppträning en gång i veckan så är det inte värt pengarna just nu (jag hör till dom som gillar träning). Så det blir hemmaträning för mig ett tag. Simning har jag ändå tänkt börja unna mig, men det betyder att någon annan utgift ska bort...

Nåja, vad jag försöker säga är att hälsotrenden gjort många personer rika i och med att den övertalat oss att vad än vi gör för vår hälsa så kan vi göra lite till. Precis som till exempel skönhetsindustrin övertalat oss att vad vi än gör för att se bra ut så kan vi alltid göra lite till, ursäkta, alltid köpa en till produkt som kan hjälpa oss bli ännu lite snyggare.

Inga mer halka runt

Det bästa en ivrig promenerare och hundägare kan äga i sådana här tider, also known as finsk vinter: halkskydd.

Mina är från Lidl, hur bra som helst och kostade väl kring 5€. Har räddat mig de senaste dagarna.