Att föda barn

Läser Peppe Öhmans förlossningsskildring och tänker att varje kvinna som föder barn är en sådan jävla warrior. Oavsett hur det går till.

Ibland har jag ju tänkt att kejsarsnitt inte är tillräckligt på riktigt, men så brukar jag försöka påminna mig om att "inte tillräckligt på riktigt" är bra mycket bättre än att kanske aldrig ha återhämtat sig eller att på annat sätt leva med men resten av livet. Nu säger jag inte att det gäller för Peppe, men överlag.

Jag återhämtade mig snabbt från mitt ks eftersom jag bestämde att jag ska göra det - såklart var det en dos tur med i spelet och såklart var det mycket tack vare den duktiga personalen på Kvinnokliniken. Det kan gå illa också efter ks, det finns inga garantier för något när ett barn ska ut från magen. Jo, det finns fortfarande sorg för att förlossningen blev planerat ks. Men jag börjar alltså också mer och mer kunna se det positiva i det. Det gick ju så bra. Och jag blev en lite bättre människa och fortsätter varje dag att bli det.

A 2 år!

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det A:s födelsedag! Vår lille pojke blir två år. För två år sedan var jag den här tiden påväg upp från "heräämö" till familjerummet på Kvinnokliniken där A och T väntade.

Läs om förlossningen här, här och här.

Då var A en 4,6 kilo tung, nyfödd liten bebis som helst låg vid bröstet och som i det stora hela var frisk och nöjd.

Här är han alldeles ny. Den här filten finns numera på dagis som mysfilt.

Oh, vilken dräkt! Den där färgen!

Hans händer är fortfarande det sötaste som finns <3

Nu springer han, pratar, äter själv, ritar, känner igen bilmärken och dagisbarnens föräldrar, sjunger imse vimse spindel, vill att man ska massera mjukisdjurens fötter när de har "pipi", pekar ut allt som är sönder, säger PLATS åt Essi och kräver att få titta på video på paddan efter maten. Han är så rolig och så mysig.

Från i somras, på Åland. Jag ocn sonen.

Amningsfred - mina tankar

Vad betyder amningsfred för mig? Det undrar Nathalie, Camilla och Frida som driver bloggen amningsfred16 och samlar in tankar om ämnet.

Det här är mitt bidrag.

Amningsfred betyder för mig att de mammor som vill amma får just så mycket stöd, hjälp, ro, assistans och kunskap som de behöver för att göra det. Att de får amma när de vill, var de vill och hur de vill. Amningsfred betyder också att de mammor som inte vill amma får så mycket stöd, hjälp, ro, assistans och kunskap som de behöver för att inte göra det.

Amningsfred betyder också att bröstmjölken uppskattas i det offentliga rummet. Att inga felaktiga myter och lögner sprids om hur bröstmjölken kan vara "näringsfattig" eller för "mager" eller att den inte räcker till för bebisen. Bröstmjölken räcker alldeles ypperligt upp till cirka halvt års ålder - låt ingen annan påstå något annat. Låt inte heller någon påstå att du bör sluta amma när barnet når en viss ålder - varför skulle du behöva göra det?

Amningsfred betyder att jag som nybliven mamma den 20 oktober 2014 fick börja amma min son (om än starten var minst sagt krånglig och jobbig på olika sätt) och att jag får göra det än i denna dag så ofta jag vill. Ibland har jag velat plocka bort mina bröst bara för att få vara i fred från min egen bröstgalna son, men för det mesta älskar jag amningen. Före min son föddes så tänkte jag som de flesta andra att jag försöker men funkar det inte får det vara. Nå vi har haft en relativt lätt amning så ersättning eller att tvinga fram ett avslut har aldrig varit ett alternativ - men jag har också insett att amningen är värd att kämpa för. Det är en sådan magisk kontakt man får med sitt barn. Och oj så jag har skrattat under våra amningsstunder som ibland mer liknar brottningsmatcher (A älskar att sticka sin fot under min näsa så jag sniffar på den och undrar om han har fotsvett - då brukar han skratta så han kiknar och amningen inte blir till någonting). Visst är det tungt de nätterna han ska ha bröstet i munnen en gång i halvtimmen, men det är också så lätt att få honom på bra humör när han är trött/sur/arg/ledsen/har ont eller annars bara är gnällig - bara att plocka fram bröstet.

Amningsfred betyder att jag och min son trots det förvånade aha, du ammar ännu på ettårskontrollen på rådgivningen tillsammans styr det här utan att någon annan har något att säga om det. Jag har inte bestämt något slutdatum för amningen och eftersom A inte pratar ännu så vet jag inte om han har det heller. Och det är helt okej. Imorgon kanske jag tänker om, men just nu är jag en ammande mamma trots att samhället anser att barn helst inte ska ammas efter det första levnadsåret. Jag förstår inte varför jag skulle ta det ifrån A.

Amningsfred är att få amma på barnets och ens egna villkor.

Såhär ser det ofta ut när en ammar ett barn som är rörligt.

Om jag har turen att få flera barn så hoppas jag på samma underbara upplevelse.

Mammalistan

När blev du mamma?
A föddes den 20 oktober 2014, men när jag blev mamma vet jag inte. Det var nog kanske ungefär i samband med första ultraljudet.

Hur många barn har du?
Ett. Det underbaraste barnet som finns.

Var graviditeten planerad?
Det finns för många svar på den frågan. Det var meningen att så skulle ske, kan en kanske säga.

När berättade du om graviditeten?
Ganska fort. Vi var så ivriga. T ville inte lyssna på mig när jag försökte säga att det kan bli missfall så vi berättade ungefär genast när vi själva visste.
 
Hur många barn vill du ha?
Jag vet inte. För kanske ett halvt år sedan hade jag värsta bebisfebern men nu är jag mera på nivån visst är bebisar gulliga men det är ganska skönt med bara ett barn också.

 
Tätt ihop eller långt isär?
Tja, tätt kan det knappast bli mera. Jag tycker att 2-3 år mellan barnen är bra. Det hade jag och brorsan och det funkade hur bra som helst.

Har du oroat dig mycket under graviditeten?
Nej. Jag minns ett par gånger då jag kom på att jag inte hade känt bebisen sparka på en tid, men annars var jag lugn och sansad. Sen på slutet gick det ju som det gick och jag var både orolig och rädd och allt på en och samma gång. Men det var liksom de allra sista veckorna som var kaos.

Hur var graviditeten? 
Tja. Jag mådde skitdåligt fysiskt. Spydde och hade mej. Så hade jag foglossning också, det var riktigt jävligt ibland. Men i det stora hela så var det ju en väldigt komplikationsfri graviditet.
  
Gillade du att vara gravid?
Mjo. Sådär.

Visste du vilket kön det skulle bli?
Nope.

  
Hur har förlossningen varit?
När det plötsligt berättas att det blir planerat snitt så blir en ganska... Ledsen. Själva snittet gick bra, liksom återhämtningen, men det var ju inte en förlossning jag ville ha.

Hur var första bebistiden? 
Mysig men otroligt tung. Omvälvande. Den bestod av mycket sittande i soffan med bebisen i famnen.

 
Hade ni bestämt namnet innan?
Japp.

Ett råd till blivande mödrar?
Var snäll mot dig själv. Du duger. Du behöver inte vara mother of the year för att vara en bra mamma till ditt barn. Läs på. Gå med i föräldragrupper på Facebook eller var du nu vistas. Lyssna inte på alla som påstår att de vet sanningen för det vet de inte.

Lunch med familjen

Det finns ett litet mysigt ställe strax utanför Borgå som kallas Vanha Navetta. Där kan en äta lunch om söndagarna mellan 12 och 17. Rekommenderas. Rekommenderas också som festlokal för till exempel ett bröllop eller vilken som helst annan fest.

 

För den som undrar så kan jag berätta att det för det mesta går alldeles utmärkt att äta på restaurang med en 15 månaders. Igår fick A sin egen portion med rökt lax och potatismos och han såg ut att tycka om maten. Visst blir det i längden tråkigt för de flesta barn att sitta vid bordet, men då var det bara att stiga upp och låta honom gå ett varv runt borden. Allting går.

Pulka

Den här familjen har blivit med pulka och det var nog det bästa beslutet vi gjort den här vintern. A brukar åka till och från dagis i den och igår kände jag mig som världens smartaste när jag skulle och handla ensam och fattade att ta pulkan med.

Jag minns inte när jag senast handlade ensam, men snacka om lyxtid! 45 minuter egentid!!! Jag njöt som bara den.

Nu börjar det räcka med den här snön dock... It was fun for a while. Vår var är du?

En hälsning till Teri Niitti och veckoupdate

Jag lovade att skriva några rader på #teriniitti -gaten. Nu har förstås stormen redan blåst förbi, men... Det är något rörande med en vuxen man, dessutom en stylist, som blir så inihelvetesupprörd av att en mamma sitter bredvid honom på ett flygplan och ammar att han måste ta foto och dela med sig av sin upprördhet på instagram.

Sagan i korthet: Vuxen man, Teri Niitti (stylist, nevähörd före uppståndelsen), sitter på Finnair-flyg mot New York, ser kvinna bredvid sig som ammar sitt barn, tar bild, shamear mamman på Instagram, får a shitload of shit över sig och ber om ursäkt samt gör sitt instagramkonto privat. Han så att säga fick svansen mellan benen när han insåg att mödrar (generellt) håller samman i den här frågan: det är ok att amma sitt barn där hen blir hungrig.

Hej Teri Niitti! Vet du vad? Jag står upp för barnen, eftersom vi alltid måste skydda de svaga i samhället, i detta fall barnen, och tycker att barnens rätt till bröstmjök går före din rätt att välja medpassagerare och/eller styra deras beteende på ett flygplan eller någon annanstans. Det går alltid att titta bort, vet du?

Före någon kommer med "det är fan inte okej att slänga upp brösten på bordet när som helst och var som helst!!!" så vill jag bara säga att nej det är det väl inte. Men den här kvinnan sitter på ett flygplan med sitt barn. Vart ska hon ta vägen? Och varför?

Hoppas Teri Niitti och andra som gärna skammar kvinnor som ammar "offentligt" (vad betyder ens det?!?) fick sig en tankeställare av den massiva skitstorm som Niitti fick på sig av inlägget. Vad en än tycker om amning "offentligt" så är det inte okej att lägga ut bilder och skamma ammande mammor.

Peace out.

-------------------------------------------

Den här veckan har den här familjen på tre personer och två djur haft två saker på agendan.

1. Påbörja inskolning på dagis med A.
2. Få A att sova när det är sovdags.

Jag har också hunnit vara med en kompis och titta på brudklänning till henne. I augusti gäller det! Då är jag en av fyra brudtärnor och T är en av tre bestmans på bröllop i domkyrkan i Borgå. Det är stort, det.

En jobbtur hann jag också klämma in den här veckan. I helgen ska vi njuta av varandras sällskap och varva ner. Året har börjat i rekordfart, verkligen.

Jultisdag

Igår var det julgröt i Lekparken Illern, tack till Helsingfors stad för att jag och A fick äta årets första julgröt i sällskap av några andra mammor med barn. A blir alltid så glad när vi är där (träffen är alltså inomhus, inte ute i parken) eftersom det finns så mycket leksaker!

 

Julandet fortsatte sedan på kvällen då jag också var på glöggaw i Berghäll, sällan har jag känt mig så hipster. Man är liksom ingen helsingforsare före man har suttit på en bar i Berghäll klockan 17.30 på en tisdag, dessutom med sina kolleger.

På tal om något helt annat. Jag vill gratta Sara Forsberg så otroligt mycket. Disclaimer: jag är inget fan av Star Wars även om jag nu äntligen sett alla filmer och ska se den allra färskaste på lördag. MEN hur coolt är det inte att det är en finlandssvensk ung tjej som gjort språket i filmen?!? Grattis Sara, vilken grej!

Dagistankar

Typ förra veckan kom jag på att A ska börja på dagis i januari och därför kommer att behöva lite extra kläder. Vinterhalare (overallt, på svenska), vinterkängor, strumpor, rånarluvor (det vill säga hjälmmössor) och tja, vad annat? En vinterhalare hittade vi begagnad och rånarluvor har jag också på g nu. Men det är svårt att veta om det är något vi missat. Idag insåg jag att en extra vagn inte vore alldeles tokigt. Någon billig då, så det inte är så farligt om den försvinner från dagis.

På tal om dagis så är det inte alls något jag bävar inför. A har verkligen kommit till den åldern nu att han behöver mer stimulans än jag/vi orkar/kan ge. Han är ibland helt tydligt uttråkad här hemma. Jag tror dagis kommer att göra så gott åt honom och han kommer säkert ta massiva steg framåt i utvecklingen.

Photoshoot och ekohöns som inte mår bra

Idag har vi haft photoshoot här hemma. Det ska ju skickas julkort också den här julen, varsågod bara för påminnelsen. Det var en minst sagt tydlig förbättring i modellens beredskap att just modella jämfört med när vi för ett år sedan försökte ta liknande bilder. Då var han visserligen bara några veckor gammal så han blir förlåten.

Och så verkar det ju som om regeringen faller... När har det senast hänt? Och vad händer nu? Ingen aning...

Also. Här i veckan läste jag någonstans, minns inte var, om ekoägg versus andra ägg (hönsägg pratar vi nu) och att om en vill köpa ägg som kommer från välmående höns så ska en absolut inte köpa ekoägg... Jag har sällan varit lika förvirrad.

Det handlar om att ekohöns lever i sådana populationer att deras mentala hälsa lider av det. Höns har nämligen en hackordning men för att den ska funka så får flocken bara vara en viss storlek. Blir den större så hackar de på varandra till höger och vänster. Bokstavligen... En snabb googling visar att ekohöns i Sverige lever i flockar på upp till 3000. I Finland är regeln att det får finnas 6 höns per kvadratmeter om det är fråga om ekohöns, uppger Animalia. I konventionell äggproduktion med frigående höns får det finnas 9 höns per kvadratmeter. Det kan jämföras med att varje höna i bur måste ha minst 600 kvadratcm utrymme. Ja jag vet inte. Det är svårt att göra bra val i matbutiken. Jag har verkligen levt i tron att eko garanterar att djuren haft det bättre, men vet inte hur jag ska tolka det här. Blir att läsa på ytterligare.

Pysslat farsdagskort

Idag har jag och min ständiga följeslagare varit i Helsingfors stads lekparksverksamhet (inomhus) och deltagit i pysslandet av farsdagskort. Jag kanske täcks visa bild på söndag då mottagaren av kortet också sett det. Det är ju i praktiken jag som gjort det och ja, vackrare kunde det kanske vara... Pyssel och rita och handarbete är inte min starka sida.

Men nu fick jag i alla fall upp ögonen för det här med att pyssla med sonen! Det ska vi börja göra hemma också. Småningom. Kanske.

Farsdag ja. Jag är en sådan som tycker att det handlar om att fira alla pappor med någon god mat, någon tårta och någo som barnen pysslat ihop (och mamma assisterat med). Hela den här kommersiella biten avskyr jag. Köpa rakapparater och kalsonger och böcker. Nej. Det är inte det det handlar om.

Igår då? Äntligen har jag inrett barnrummet, det som är A:s rum. Hans spjälsäng står där inne nu och förra natten sov han där några timmar! Vilken milstolpe. Alla dagar känns visserligen som milstolpar sedan A kom.

Duplo och Hurtta

A fick bland annat Duplo i ettårspresent. Kul, tycker mamma och pappa. Och A också. Fast han tycker det är mycket roligare att kasta runt alla klossar samt söndra allt som mamma eller pappa bygger...

 

Ett säkert tecken på att hösten är här? Att Essi har vinterrock på sig. I år satsade vi på en helt ny sådan, men samma märke och modell som vi haft i flera år: Hurtta. Deras produkter håller för evigt verkar det som. Och Essi trivs, för det mesta. Fast någon utehund blir det inte av den här råttan... Det är ett helt projekt kan jag berätta när man ska ut med hunden och A nu när det är kallare... Hunden vill sällan med och då måste man antingen ta fram godis eller vara boss. Och medan man klär på hunden så springar A iväg och antingen kastar något i toabyttan, gömmer hundens koppel, sätter på spisen eller välter teven (vi borde skruva fast den i bordet, har vi sagt nu i ett år). PUST! Själv är man genomsvettig när är ut genom dörren. Och så gör man det 2-3 gånger om dagen...

Kaktips!

Jag tänkte dela med mig av ett litet födelsedagskakstips för alla er som har små barn. Eller varför inte för någon annan också, om man vill ha en lite enklare, gulligare kaka som verkligen ser hemlagad ut.

Det du behöver är tre pannkakor enligt ett vanligt pannkaksrecept. Grädda dem.

Sedan låter du pannkakorna svalna.

Sedan vispar du grädde, mycket grädde (med lite socker i).

Sedan tar du lite sylt, kanske någon burk fruktpuré för bebisar, kanske lite banan (JO!) och kanske några andra bär/frukter. Rivet äppel funkar utmärkt!

Och så gör du lager på lager med grädde och allt det andra som fyllning.

TADAA!

Dekorera med grädde, banan, strössel och ett fint ljus. Njut!

Det blir inte vackert (i alla fall inte i mina händer) men det blir gott och barnvänligt och kul.

Amningsveckan just nu

Den här veckan är det Amningsveckan. Tema i år är amning och jobb, hur de går att kombinera. Hur bra som helst är mitt svar. Bara en inte stressar över det och gör det svårare än det behöver vara.

Folkhälsan och några andra aktörer är med i ett projekt i anslutning till det här. Du hittar projektet på amningsfred.fi. Där kan du läsa berättelser kring amning och också mer information om kampanjen Amningsfred. På sajten står också lite allmänt om amning som

"Till en början är livet enbart amning och sedan blir amningen en del av livet."

Jag ryser så sant det är. Där är liksom allt vad amning är i en mening.

Fast jag och A har amningsvecka varje vecka! Om några dagar har vi haft konstant amningsvecka i ett år och vi har inga planer på att sluta!

Stå på egna ben

Det känns som en stor milstolpe. Att vara med A i lekparken, att se honom gå själv, utomhus, med de pyttesmå skorna på.

 

Den här veckan städar jag för vi ska ha kalas på söndag. Det är inte som att jag städar hela veckan för att hemmet ska vara fläckfritt utan jag städar hela veckan för att gästerna ska kunna komma fram över berg av leksaker, våga röra i ytor och våga äta av vår mat. Jag minns inte ens när vi senast städade... För det mesta ser här ut som rent kaos nuförtiden. Det ser ut just som att om jag skulle vara hemma hos någon annan och det såg ut som det ser ut hos oss så skulle jag fundera över hur någon kan tänkas vilja bo så.

Anyway. Som en följd av att Facebookpausen är slut så får jag ju igen njuta av pärlorna som delas i den slutna och mycket hemliga gruppen Eläinvideokerho, ungefär Djurvideogruppen. Det är helt crazyt bra stämning där och vi tittar på videor och bilder tillsammans och skrattar åt dem. Eller som i det här fallet - nästan gråter. Kolla in den här hunden och dens människa. Jag skulle inte vilja vara deltagare i samma tävling som de här två... Shieeet. Vilken kommunikation! Hatten av.

För ett år sedan

Idag för ett år sedan hade vi beräknad förlossning. Den 5 oktober 2014. Vi var så spända och nervösa för när det skulle sätta igång.

Istället föddes A med planerat kejsarsnitt den 20 oktober 2014, 15 dagar senare. Jag är så ledsen för hur hela processen gick till där. Det kunde ha gått så annorlunda, vi kunde ha sluppit kejsarsnittet.

Vi har hur som helst en frisk pojke och det är det allra viktigaste.

Här, och här kan du läsa om förlossningen. Här kan du läsa lite tankar kring det "planerade" snittet (som alltså bestämdes om tre dagar före det genomfördes).

Jag minns de här två veckorna från den 5 oktober till den 20 oktober i fjol som några av de mest ångestfyllda i mitt liv. Det blev värre efter att vi några dagar efter bf besökte Barnmorskeinstitutet för att jag hade så högt blodtryck och de då skrämde upp mig med att bebben är enorm och att jag kommer behöva kejsarsnitt om inte hen föds inom några dagar. Jag kunde ligga i timmar i sängen och stirra/gråta. Det var hemskt och inget jag önskar att någon ska tvingas uppleva. Och sedan blev det då kejsarsnitt för förlossningen började aldrig och jag kände mig så sviken av kroppen som inte visste hur man ska göra...

Det här inlägget skrevs på söndagen, ifall du undrade om min #someton -vecka håller i sig.

Trafikmatta

Jag kunde skriva något vettigt om flyktingkrisen men det gör jag inte. Jag kunde också skriva något vettigt om läget i Syrien eller den ekonomiska politiken i Finland eller annat viktigt men det gör jag inte. Istället skriver jag om den här snygga trafikmattan vi köpt till A till ettårsdagen. Det blir hans present från oss.

Vi hade en sådan hemma när jag var barn och det har fastnat i minnet som en rolig leksak. Fattas bara några bilar nu, kanske något flygplan (notera flygplatsen) och kanske någon gubbe.

Mattan är ett loppisfynd.

Personlig födelsetavla

Jag har drömt om en sådan här Personlig födelsetavla sedan A kom till oss och nu när han blir ett så tänkte jag på allvar slå till. Ett perfekt tips om du letar efter en present till någons lilla barn.

Det är ett svensk företag som tillverkar de här, en tavla med en scetch av barnet i naturlig storlek och så de viktiga uppgifterna längst ner. Adressen är personligfodelsetavla.se. De levererar också utanför Sverige.

Nu återstår bara att välja modell...

True story

The true story av att ha en elva månader gammal unge hemma. Du kommer aldrig att ha ett golv fritt från leksaker. A: s nyaste favoritsysselsättning är kasta. Kasta så hårt och långt det går. Går det inte att kasta, knuffa.

Det ligger stuff överallt...

FASD-dagen idag

Idag den 9 september är det internationella FASD-dagen. FASD står för fetal alcohol spectrum disorder och är en rad olika problem, skador och sjukdomar som kan drabba bebisar vars mammor druckit alkohol under graviditet.

"I Finland föds det årligen mellan 600 och 3000 barn med skador orsakade av alkohol", skriver Svenska Yle.

Det finns ingen vetskap om vad som är en trygg alkoholmängd under graviditet, då fostret får samma promille i blodet som mamman får. Därför råder det relativt stor enighet om att nolltolerans är bäst.  

Det här är viktigt. En gravid person dricker inte alkohol.

Men för att vi ska undvika alkoholskador på nyfödda behöver mammor med beroende också stöd. Det finns liksom en liten procent kvinnor som helt enkelt inte kan hålla sig nyktra under graviditet och de måste få hjälp med det. Någon har kommenterat Svenska Yles text om den här dagen med att vi behöver tvångsvård för mödrar med missbruk i Finland men jag håller inte med. Tvångsvård är helt fel väg att gå och då kommer vi bara att skrämma bort de mödrar med mest problem från rådgivningarna och den övriga uppföljningen av graviditeten.

För två år sedan bloggade jag om samma tema. Du kan läsa det inlägget här.