Ännu ett fel som mammor gör

Är du mamma? Använder du sociala medier? Fy skäms.

Helsingfors stad sträckte sig så pass långt att de inte bara gled över till det smaklösa utan de tog ett riktigt jävla stort skutt in på att vara rent ut sagt elaka och sårande. Jag pratar förstås om den sämsta kampanjen mot våld som någon kunde komma att tänka på. Kampanjen som går ut på att skuldbelägga mödrar för att det använder telefonen/pekplattan och/eller är aktiva på sociala medier framför sina barn. Mycket kritik får jag stå ut med som mamma, men nu gick det över gränsen. Nu är jag också våldsam tydligen.

Om du mot förmodan vill se den fruktansvärda reklamvideon eller den lika fruktansvärda affischen så kan du se videon här och affischen här.

Det är nu då alltså mödrars användning av sociala medier framför barnen som är det stora problemet i den här staden där jag bor och betalar skatt. Sådant här skit används mina skattepengar till, en kampanj för att få mammor att känna sig skit för att de plockar upp telefonen om den piper till, också när barnet är närvarande.

Kampanjen slår fel på så många nivåer att jag vet inte var jag ska börja.

1. Välkommen till 2016, skärmarna är här för att stanna. Bara för att en har en skärm framför sig betyder det inte att en är så inne i instagrams underbara värld att en inte skulle märka om korpen kommer och tar ens barn.
2. Det har alltid funnits saker som stjäl mammas tid och uppmärksamhet bort från barnen. Matlagning, böcker, tidningen, teven, städning, andra människor (oh the irony) etcetera.
3. Våld? Seriöst. Det finns gott om våld i det här landet, också sådant våld som riktas mot en familjemedlem eller flera. SoMe-användning framför barnen är inte våld.
4. Och hur är det med pappa då? Får han använda sociala medier framför barnen? (Plot twist: enligt staden så är själva budskapet med reklamen att pappa är helt frånvarande, det är alltså papporna här som ska känna att de gör fel, inte mamma. Är du förvirrad? Jag med.)

Gör om, gör rätt. Snälla.

Det finns så många sätt att lyfta problematiken med att sociala medier stjäl en del av den tid som vi kunde ägna åt att göra annat, men det här var inte rätt sätt - det var ett riktigt bottennapp. Jag är uppriktigt ledsen för att Helsingfors stad attackerar mig som mamma på det här sättet. Istället för att bli uppmuntrad, stöttad, stödd och hejad på som mamma så attackeras jag gång på gång av olika instanser, personer, organistationer etcetera. Den här gången var det min egen hemstad som attackerade mig. Det går inte att göra rätt som mamma.

Att föda barn

Läser Peppe Öhmans förlossningsskildring och tänker att varje kvinna som föder barn är en sådan jävla warrior. Oavsett hur det går till.

Ibland har jag ju tänkt att kejsarsnitt inte är tillräckligt på riktigt, men så brukar jag försöka påminna mig om att "inte tillräckligt på riktigt" är bra mycket bättre än att kanske aldrig ha återhämtat sig eller att på annat sätt leva med men resten av livet. Nu säger jag inte att det gäller för Peppe, men överlag.

Jag återhämtade mig snabbt från mitt ks eftersom jag bestämde att jag ska göra det - såklart var det en dos tur med i spelet och såklart var det mycket tack vare den duktiga personalen på Kvinnokliniken. Det kan gå illa också efter ks, det finns inga garantier för något när ett barn ska ut från magen. Jo, det finns fortfarande sorg för att förlossningen blev planerat ks. Men jag börjar alltså också mer och mer kunna se det positiva i det. Det gick ju så bra. Och jag blev en lite bättre människa och fortsätter varje dag att bli det.

Om varför det är dåligt att rätten till dagvård begränsas

Vår, ursäkta ordvalet, skitdåliga regering har drivit igenom en begränsning av den subjektiva rätten till dagvård för våra barn. Yle Huvudstadsregionen skrev såhär i höstas

Enligt regeringens lagändring skulle barn till föräldrar som är arbetslösa eller vårdlediga med ett yngre syskon ha rätt till dagvård bara 20 timmar i veckan, det vill säga bara hälften av den tiden som andra barn har rätt till

Helsingfors hör till de städer som trotsat regeringen i frågan. Här är det alltså inte aktuellt. Men det finns kommuner där barn från och med i höst inte får vara på dagis heltid om deras förälder inte jobbar heltid. Ska verkligen barn som har en arbetslös eller deltidsarbetande förälder eller ännu värre föräldraledig förälder vara på daghem? Det kan väl inte vara bra för dem? Eller?

Blev det tydligt hur förbannat dumt jag tycker det är att ta bort den subjektiva rätten till dagvård?

Vår lille son är på dagis. Officiellt har han en heltidsplats, eftersom det nu bara är markerat så i byråkratin. I praktiken är han där väldigt varierande tider. De 7-8 timmar långa dagarna har kanske varit 2-3 till antalet sedan han började på dagis. Oftast är han där en halv dag. Vissa veckor är han där bara några timmar någon dag och är sedan hemma resten av tiden. Men han har en heltidsplats precis som han har rätt till. Och det är den bästa lösningen för den här familjen! Varför det då?

Jag ska berätta. A:s pappa jobbar på heltid. Han har kontorsarbetstider så ja, 8-16, måndag till fredag. Jag jobbar på ett nollavtal. I praktiken har jag jobb 1-4 dagar per vecka. Ibland 0 vardagar. Ibland blir det alltså 0 timmar per vecka som både jag och T är på jobb, den här veckan har det varit kring 30 timmar. Ett barn som har en heltidsplats får vara på dagis 40 timmar per vecka sådär officiellt. Nå, enligt den nya lagen så skulle A bara få ha deltidsplats eftersom jag inte jobbar heltid. Då skulle han alltså få ha 20 timmar. Det skulle betyda att jag inför varje ny turlista skulle vara tvungen att meddela att OBS OBS OBS bara 20 timmar per vecka åt mej!!! Inte mer! Och så skulle inkomsterna i familjen sjunka betydligt plus att jag inte skulle få jobba så mycket som jag vill. Jag skulle vara tvungen att tacka nej till jobb som erbjuds för att sonen inte har vård. För att inte tala om byråkratin. Som det är nu betalar vi såklart för en heltidsplats och så är han där så mycket vi behöver. Enkelt. Flexibelt. Bra.

Ett barn ska ha rätt till vård. Alltid.


SFP:s Carl Haglund formulerar det väl på Facebook, tack för det! Frågan debatterades också i Slaget efter tolv i dag men är inte uppe på arenan ännu så kan inte länka.

 

För lättare stämning bifogas bild på dagens sushilunch. Fördelen med att börja jobba 4.30? Att en kan äta lunch hemma! Arbetsdag 6/6 rodd i land. Nu tar jag veckoslut i fyra dagar.

Mammalistan

När blev du mamma?
A föddes den 20 oktober 2014, men när jag blev mamma vet jag inte. Det var nog kanske ungefär i samband med första ultraljudet.

Hur många barn har du?
Ett. Det underbaraste barnet som finns.

Var graviditeten planerad?
Det finns för många svar på den frågan. Det var meningen att så skulle ske, kan en kanske säga.

När berättade du om graviditeten?
Ganska fort. Vi var så ivriga. T ville inte lyssna på mig när jag försökte säga att det kan bli missfall så vi berättade ungefär genast när vi själva visste.
 
Hur många barn vill du ha?
Jag vet inte. För kanske ett halvt år sedan hade jag värsta bebisfebern men nu är jag mera på nivån visst är bebisar gulliga men det är ganska skönt med bara ett barn också.

 
Tätt ihop eller långt isär?
Tja, tätt kan det knappast bli mera. Jag tycker att 2-3 år mellan barnen är bra. Det hade jag och brorsan och det funkade hur bra som helst.

Har du oroat dig mycket under graviditeten?
Nej. Jag minns ett par gånger då jag kom på att jag inte hade känt bebisen sparka på en tid, men annars var jag lugn och sansad. Sen på slutet gick det ju som det gick och jag var både orolig och rädd och allt på en och samma gång. Men det var liksom de allra sista veckorna som var kaos.

Hur var graviditeten? 
Tja. Jag mådde skitdåligt fysiskt. Spydde och hade mej. Så hade jag foglossning också, det var riktigt jävligt ibland. Men i det stora hela så var det ju en väldigt komplikationsfri graviditet.
  
Gillade du att vara gravid?
Mjo. Sådär.

Visste du vilket kön det skulle bli?
Nope.

  
Hur har förlossningen varit?
När det plötsligt berättas att det blir planerat snitt så blir en ganska... Ledsen. Själva snittet gick bra, liksom återhämtningen, men det var ju inte en förlossning jag ville ha.

Hur var första bebistiden? 
Mysig men otroligt tung. Omvälvande. Den bestod av mycket sittande i soffan med bebisen i famnen.

 
Hade ni bestämt namnet innan?
Japp.

Ett råd till blivande mödrar?
Var snäll mot dig själv. Du duger. Du behöver inte vara mother of the year för att vara en bra mamma till ditt barn. Läs på. Gå med i föräldragrupper på Facebook eller var du nu vistas. Lyssna inte på alla som påstår att de vet sanningen för det vet de inte.

Rätt och fel kring barn på nätet

Jag har medvetet valt att inte göra det här till en föräldrablogg även om jag inser att det mer och mer smugit in inlägg som mycket handlar om A. Målet är ändå att hålla honom och hans liv och detaljer kring mitt föräldraskap utanför bloggen. Dels på grund av stämningen "där ute", det vill säga på nätet. För ja, det kan gå riktigt rått till. Folk är så engagerade i andras barns hälsa och värlfärd att de direkt tar till fula ord, påhopp och dumförklaringar. Jag vet, för jag är bland annat med i en stor mammagrupp på Facebook och där spårar det rejält flera gånger om dagen...

Jessica Lagergren skriver i ett inlägg om hurdant det kan vara när en avslöjar sådant kring sitt föräldraskap som retar upp andra.

Karolina Åsmus skapade också storm i ankdammens bloggosfär när hon skrev om barn och snabbmat och ja, var lite sådär lätt kritiserande gentemot föräldrar som låter småbarn äta skräpmat.

Jag tror på demokrati och diskussion men jag har också självbevarelsedrift och inser att det bästa sättet att slippa pekpinnar och förmaningar är att låta bli att berätta vissa saker. Nu låter det som om vi vanvårdar A här hemma, men riktigt så är det inte, hehhe. Jag bara vet att om jag skulle berätta att A fått smaka på och älskar pizza så skulle jag bli hotad med halshuggning av en del där ute. Så det berättar jag inte.

Nu ska jag försöka komma in i julmode på riktigt. Jag jobbar kväll torsdag, fredag, måndag, tisdag. På lördag är det en heldag i Borgå som gäller, kalas och film och lite bröllopsplanering, och på söndag är det julfix och en tur till matbutiken som står på schemat. Sedan är det att börja förbereda maten och ja, om en vecka är det julafton ju!

Annorlunda mammor i teven

Fyrans realityserie Toisenlaiset äidit, kanske ungefär "Annorlunda mammor" har börjat igen för den här säsongen. Jag tittade på första säsongen i fjol också och de avsnitt som nu har hunnit komma och jag rekommenderar verkligen serien för alla som kan finska och som vill se en annorlunda realityserie där fokus ligger på det verkliga livet och verkliga känslor och tankar istället för på någon konstlad tävling eller oäkta människor.

Toisenlaiset äidit lyfter alltså upp en kvinna per avsnitt, en kvinna som i början av avsnittet är gravid och som sedan föder sitt barn och så får tittaren se de allra första veckorna av barnets liv. För att göra bra tv så krävs såklart någon catch, det vill säga något som är speciellt med alla kvinnorna. I ett av den här säsongens avsnitt så är modern till exempel uppvuxen i ett fosterhem och dessutom är inte barnets pappa med i bilden. Det är ärligt och rakt på sak men inget överflödigt drama och skapande av konflikter som inte finns och ingen tävling, till skillnad från de flesta realityserier i dagsläget.

Bonus i varje avsnitt är givetvis att få se lyckan när en mamma precis fått sitt barn i famnen för första gången.

Du kan se avsnitten på Ruutu.