Mellofinal!

På lördag klockan 21 smäller det. Då är det dags för final i årets Melodifestivalen och oh my god så bra bidrag det är i finalen i år!!!

Hela startlistan ser du här och du kan också titta på bidragen så som de såg ut i deltävlingarna. Det finns 12 bidrag i finalen och de är nästan alla verkligt, verkligt bra!

För min del kan vem som helst vinna. Eller nej, det finns ett bidrag som jag tycker att absolut inte hör hemma i finalen, men vi ids inte vara så negativa nu *host*det finns en plats för 87-åriga män och det är inte Melloscenen*host*.

Men eftersom nu ingen frågade så tänker jag berätta vilka mina favoriter är. Ace Wilder såklart, hon levererar kvalitet som alltid när hon är med. Mariette är jättebra och har en mäktig låt och Wiktoria också. Jon Henrik Fjällgren och Aninia kommer inte att vinna, men det är absolut den låten i årets startfält som jag skulle kunna lyssna på om och om igen utan att tröttna. Robin Bengtsson (det skadar ju inte att han ser ut som en gud, förresten) ska definitivt vara i topp tre annars blir jag ledsen, he knows his shit och han är så otroligt självsäker på scen, det är underbart att titta på honom (och lyssna, förstås, det här är en sångtävling inte Sveriges nästa toppmodell). Lisa Ajax är också super! Åh, kan inte välja..! Det är tur att jag inte behöver göra det heller, jag kan bara titta och vänta med spänning på att få veta vem som tar hem det.

Okej, men här kommer en tippning i alla fall: i topp tre finns Mariette, Bengtsson och Ace Wilder. Så. Vad får jag om jag har rätt?

Det kan vi i alla fall konstatera redan nu, att om Sverige bara skickar någon av de elva deltagare som man kan ta på allvar *host*87-åringen kanske inte ens lever i maj*host* så kommer de igen att tillhöra tio i topp i ESC.

Ifall nu någon undrar så kan jag berätta att nej, jag har inget bättre för mig på en lördag klockan 21. Jag sitter där i soffan och tittar på mello! Jag älskar det! Bättre tv finns knappt.

Ännu en bok av Liane Moriarty

På veckoslutet, som för övrigt var det lugnaste vi har haft sedan flytten i mitten av januari med noll program, bara promenader, gunga i parken, bastu, tv-slöande och sådant härligt, så började jag läsa Liane Moriartys bok Tre önskningar. Det är den tredje boken av samma författare som jag läser och jag rekommenderar Moriartys böcker varmt åt alla som vill ha en bra men inte för allvarlig bok. De här böckerna är främst av alla roliga men också lite tragiska, kanske kan man prata om svart humor. Det är svårt att förklara. Jag såg att HBO har gjort en tv-serie av Big Little Lies (Stora små lögner) som är den bästa av de tre böckerna jag har läst av Moriarty. Historierna hänger inte ihop så det är bara att börja med den bok man råkar få tag på. I Helsingfors hittar man i alla fall de som jag har läst på biblioteket.

Skam

Okay, så vi började titta på Skam. Alltså herreguuud så tonåren kommer tillbaka. Allt onödigt drama. Alla känslor upp och ner, rykten, meningslösa händelser som känns som världens undergång och oj herremingud de där desperata försöken att göra rätt för en gångs skull när man hela tiden gör fel.

Jag kan inte bestämma mig om jag tycker att de korta avsnitten är en bra eller dålig sak. Jag skulle gärna se mer av det samma, men samtidigt är det skönt att det inte finns några "extra" scener i avsnitten, ingen utfyllnad liksom. Musiken är ju bara för bra. Och så är kamera-arbetet just så bra som det har sagts. Och det är allting så realistiskt. Just så där är det ju i gymnasiet! Trots att jag gick gymnasiet för tio år sedan så känner jag igen mig i varenda scen.

Julkalender - fråga 15

Omg. Nu är det under tio dagar kvar till jul... Det är alltid så, december bara svischar förbi. Idag är det alltså 15.12 och jag känner mig inspirerad att svara på fråga nummer 15 i Kajsons julkalender.

Vilken film eller bok har inspirerat dig mest i livet?

Det finns två böcker som jag liksom inte kan släppa, som jag funderar på nu och då och liksom hämtar inspiration från. Den ena är Flickan som älskade Tom Gordon av Stephen King. Den läste jag när jag var kanske 12-13, något sådant och den lossnar liksom inte. Om en flicka som tappar bort sig i skogen och upplever some weird shit. Vi snackar things that can not be unseen. Riktigt läskig men också så hoppingivande och just inspirerande. Men det är ju Stephen King, det är liksom ingen mysig liten saga vi talar om.

Och den andra är förstås (fast den är både film och bok) Eat Pray Love (jag använder den engelskspråkiga titeln här eftersom jag läste den på engelska) av Elizabeth Gilbert, en strålande författare som har så mycket att ge oss alla i form av livsvisdom. Eat Pray Love är ju en sorts självbiografi och den är så medryckande och så djup och så närande. Elizabeth Gilbert har skrivit mycket annat bra också men Eat Pray Love är en klassiker redan nu.

Och nu inser jag att jag inte besvarade frågan, tydligen skulle man välja en. Sorry! Som bonus kan jag slänga in en bra film som har inspirerat mig otroligt mycket. Det är The Fault in Our Stars med bland annat fenomenala Shailene Woodley. Den här storyn lämnar ingen oberörd och när den är slut tänker man mest på hur livet är till för att levas. Otroligt gripande historia.

I väntan på julen

Nå huhhuh sådant veckoslut vi hade. Det innefattade bland annat ett besök på BUU-dagen för mig och A här i Böle. Vi såg BUU-showen och jag säger bara stor applåd till Jontti, Hanna och Staffan som drog showen! Barnen var extatiska. Titta förresten noga på bilderna i Svenska Yle-artikeln som jag länkar till ovan, jag har råkat fastna på en bild utan att fatta att jag blev fotad!

Före BUU-dagen hade vi besök av svärföräldrarna, eller ja, T:s föräldrar då alltså. Vi slog på stort och plockade fram julstjärnedeg från frysen och smällde lite plommonmarmelad på det och voila! Välkommen juletid!

Det här lär ska vara en julros. Den lär ska kunna överleva också utomhus, också över vintern - till och med blomma under vintern! Vi får väl se hur länge den lever hemma hos oss... Vacker är den i alla fall. Just nu...

Ja och så lagade vi mat. För några veckor, hehhe. Har du undrat hur mycket makaronilåda man kan laga av ett kilo köttfärs? Ungefär så här mycket plus lite till är svaret. I min makaronilåda är det alltid morot också. Och nu hade vi också i rödbeta eftersom det fanns några sådana i kylskåpet. Den rev jag ner med allt annat.

Fredag den 25 november

Fredag igen, sjukt vad tiden går. Å andra sidan är det rätt skönt att jag inte när jag vaknar behöver fundera på vad jag ska gör under dagen. Det är upp och iväg som gäller, sedan hem via dagis, mat, plock och fix (alternativt ligga i soffan) och så är det ungefär sovdags. Jag önskar bara det kunde komma snö för lite mer ljus i vår tillvaro...

Den här veckan berättade Yle vem som deltar i så kallade UMK i vår. Jag blev överraskad av att så många bidrag är på engelska. Det brukar ju vara flera finskspråkiga bidrag men inte i år. Jag älskar ju ESC och nästan ännu mer älskar jag Melodifestivalen i Sverige. UMK har inte nått upp till samma nivå, inte alls, och det känns som att nivån gick ner ytterligare av att det nu bara ordnas en enda "stor" final. I Sverige ordnas det ju en turné som sträcker sig över flera månader med deltävling efter deltävling. Lite annan klass helt enkelt. Det är då jag känner mig extra glad över att jag har den här naturliga kontakten till Sverige och nöjeslivet där, den som nästan kommer på köpet som finlandssvensk. För Melodifestivalen är ett årligt nöje jag inte skulle vilja missa.

Annat den här veckan? Massor, men vi tar det en sak i taget.

Imorgon ska vi hur som helst gå på BUU-dagen här i Yle i Böle jag och A. Det blir första gången som vi går på något riktigt barnsligt evenemang jag och han och det kommer nog antingen att vara katastrof på grund av ovillig A eller succé på grund av villig A. Livet är ett lotteri!

Förresten så vill jag rekommendera Black Mirrors på Netflix. Det första avsnittet kan få en att må lite illa men sedan blir det bara bättre och bättre och varje avsnitt tvingar en att reflektera över sitt liv, sin verklighet och världen omkring oss. Det är en så kallad antologiserie där varje avsnitt är en skild helhet, så det går att se ett avsnitt nu och då, som vi gör.

Ha en skön första advent! Senast nu är det dags att ta fram glöggen och äta de första pepparkakorna!

Kent i fredags

Okej, så vi och tiotusen andra var i fredags på Kents sista spelning i Helsingfors och jag måste säga att det var en upplevelse jag aldrig glömmer. Bandet hade valt riktigt bra låtar att spela och att de avslutade med Sista sången visar ju på den distans de har till sig själva trots den enorma framgången.

Som jag skrev i fredags så är jag inte Kents största fan, men lite mer diggar jag dem nu. Vilka proffs. Och vilken historia de har.

Inte minst var det helt magiskt att få vara med och uppleva stämningen i arenan. Det var verkligen en fiilis av att nu går ett stort band i graven.

Idag firar vi nio år tillsammans!

Idag är ingen vanlig fredag. Nej för idag firar jag och T att vi har varit tillsammans i NIO år. Det har varit nio år av studier, jobb, vardag, skratt, soffmys, separation (först ett år när T var i milin och sedan hela hösten 2011 när han var på utbyte på Island), äktenskap, examen gånger två, mera jobb, barn, ja vi har hunnit med ett och annat. När vi blev tillsammans hade jag inte ens tagit studenten och T var färsk student precis på väg till milin (vi blev tillsammans i oktober -07 och i januari -08 for han till milin och blev kvar där i 12 månader). Den där första vintern så visste jag nog inte vad det skulle bli av det hela, vi var ju två unga personer på väg ut i livet med studier och allt och den där separationen precis i början gjorde det hela ännu svårare. Men här står vi nu då idag som gift par och med barn, hund och hem tillsammans. Bil har vi också, herremingud. Vi har kommit långt.

Den här bilden är tagen för... Åh det måste vara 3-4 år sedan. Då var vi på tumissemester på Åland under ett veckoslut. Det var i oktober, det minns jag, och bilden tog vi på hemresan ombord på Grace.

Och hur ska de här nio åren firas då, tänker du nu. Jo vi ska se Kent live på Hartwall Arenan ikväll medan A är hos mormor och morfar.

T har varit Kents fan sedan alltid men jag måste erkänna att jag inte är deras största fan. Men den här sista skivan, det lilla jag hört av den, tycker jag faktiskt är riktigt bra. Eller ja, Kent är och har alltid varit bra, men det är något med den där melankolin som jag har så svårt för. Hur som helst så ska vi alltså på deras konsert i kväll och jag är säker på att det blir bra. Jag har inte varit på många konserter i mitt liv men de jag har varit på så har jag inte ångrat. Det är ju något väldigt speciellt med en livegig, oavsett vem som spelar, speciellt i en arena. Jag är säker på att det kommer att vara väldigt bra stämning hela kvällen och en väldigt bra spelning! Kents låt Utan dina andetag har en speciell betydelse för oss båda eftersom den spelades på vårt bröllop, hoppas de har den i sin repertoar idag. Överlag har ju Kent låttexter som är fulla av betydelse. Det är inga tomma ord och bladibla utan konstverk. De om någon borde få Nobels litteraturpris!

Det blir tror jag fjärde gången som A övernattar hos mormor och morfar och det har gått utan problem hittills så jag är säker på att det går bra också den här gången.

Måndag igen! Och snart är det jul också!

Det är måndag igen och jobb som gäller. Jag säger det igen, jag är så otroligt tacksam för att jag fick det här jobbet som görs på kontorstider må-fre. Varje veckoslut är ledigt veckoslut och det blir en bra, skön, bekväm rytm i livet. Men om några veckor ska jag faktiskt jobba på söndag! Jag ska representera på Skogsmässan.

Vi firade A hela förra veckan känns det som. Han fick massa roliga presenter och det är så roligt att se hur han har börjat förstå att det är något åt honom inne i pappret och hur han river upp det.

Nu kan vi börja fundera på julen - l-j-u-v-l-i-g-t. Jag älskar julmat och julchoklad. Och gröna kulor! OMG! Skulle kunna leva på dem hela december. Jag tror jag ska föreslå ett glögglas åt T i kväll medan vi ser på The Walking Dead som har börjat igen (med det hemskaste avsnittet hittills, påstår internet).

Före julen kommer förstås både alla helgons dag och farsdag, båda två helger som jag tycker att har spårat ur. Alla helgons dag handlar om att hedra de döda, tända ljus och besöka graven, inte om att springa runt och tigga godis och hota med att söndra fönster om man inte får godis. Och farsdag handlar om att barnen ska göra något kul för pappa, ett kort eller en liten present och förstås hör kaffe och kaka till, kanske lite god mat också (barnen kan göra det här om de är gamla nog). Det räcker. Men okej, jag är ju inte pappa heller, så jag kan inte veta vad papporna vill. Kanske papporna i Finland vill ha slipsar och strumpor och cigarrer. Jag kan tycka att det mer borde handla om tid med barnen och samvaro, inte köpa köpa köpa.

Stunden i soffan

Åh vad jag älskar de här stunderna i soffan efter jobbet. När jag har börjat 7 och kan hämta A kl 15 och gå hem, ut med hunden och ännu har 45 minuter tills jag måste börja fundera på mat. Då sitter vi bara här och pratar, jag och A. Han säger mest "ampa", "dä" och "ääh", men vi brukar till exempel diskutera aktuella världshändelser på det viset.

Jag känner mig mer och mer hemma på jobbet. Kommunikationsdirektören sa att jag och de andra som är nya just nu ska räkna med 3+3 månader att komma in i jobbet. 3 månader för att vara helt ute och 3 månader för att få grepp om jobbet. Så jag tar det lugnt. Varje dag lär jag mig minst tio helt nya ord. Det är både roligt och skrämmande. Så lite visste jag om skogsbranschen före det här jobbet!

Ishockey-vm har jag helt missat trots att jag brukar följa med det... Jag har för mycket annat jag måste och framför allt vill göra. Men ESC såg jag naturligtvis. Jag tycker Ukrainas bidrag var bra och det är bra att bidrag av den typen får vara med och ännu till vinner! Vi kan inte ha en sångtävling med bara kärlek och fred på jorden, det blir bara tråkigt.

Leggingsen nedan är köpta på Lidl, om någon undrar. Sköna som fan.

ESC på lördag

ESC-final på lördag. Sjukt hur snabbt tiden går.

Sandhja hade en bra låt, bättre än Finland haft på länge. Därför var det synd att hon misslyckades i semifinal 1 i tisdags. Jag förstår henne, jag skulle också gå i lås framför hundratals miljoner människor. Men det var synd.

Men på lördag är det då alltså final. Och vinna, det kommer Australien att göra. Har du hört hennes röst? Har du hört låten? I ett startfält som håller oerhört hög nivå så står den här låten ut som något av det bästa som ESC någonsin sett. Att Dami Im sedan dessutom seglade igenom liveuppträdandet som om hon är född att stå på ESC-scenen och knappast darrade på lillfingret ens var sista spiken i kistan. Ingen annan har en chans.

MEN som sagt är startfälet oerhört starkt i år och jag kan inte låta bli att lyfta fram ytterligare några favoriter. Bulgarien. Poli Genova bara steg upp på scenen, tittade in i kameran och rockade. Jag älskar hennes moves, hennes röst, låten, stilen, allt.

Israel. Låten är stark, scenshowen bra, mannen kan sjunga. Jag älskar det.

Sist men inte minst: Frans. Såklart. Frans jag älskar dig. förevär.

Melodifestivalen 2016

Imkommande lördag är det dags för en av vårens höjdpunkter tevemässigt. Det är nämligen dags för inget mindre än mellofinaaaaal!!! *villboldaordettvågånger*

Här kan du läsa mer om just den händelsen. Hälften av bidragen i finalen är skitbra, en fjärdedel är bra och resten är mer sådär att vad gör låten här (Samir & Viktor, ni är roliga men jag fattar inte vad som hände..)

David Lindgren, Robin Bengtsson, Oscar Zia, Ace Wilder, Frans och Boris René har alla riktigt bra bidrag. Egentligen önskar jag ju Robin Bengtsson vinner bara så jag ska få titta på honom lite extra - hello there snygging! - men så ytlig är jag inte, absolut inte. Min absoluta favorit är ändå Molly Sandén, utan tvekan. Ju mer jag läser lite olika spekulationer ser det ändå ut som om Frans kommer att ta hem det. Han har sjungit in sig i de flestas hjärtan. Jag tror det blir en kamp mellan de här två!

The Revenant & Trattoria Sogno

Vi måste prata om The Revenant. Leonardo DiCaprio har förtjänat sin Oscar tusen gånger om, likaså regissören. Den var fängslande som få filmer lyckas vara. Men jag kan inte låta bli att tänka på hur det måste vara en vit person (man) i huvudrollen för att en film som mycket handlar om hur orättvist indianerna behandlades i USA ska få spridning. Det är liksom som att man igen tagit indianernas historia och gjort en storsuccé av det utan att indianerna får ett tack. Sevärd, absolut. Våldsam och brutal är den också. Och så är det en massa djur som mister livet...

Före filmen åt vi lunch/middag på Trattoria Sogno i Tölö. Vi hade missat att det serveras brunch fram tills 14 så 13.30 när vi anlände blev vi lite... Förvånade. Den vänliga personalen serverade oss ett glas skumvin och så fick vi vår mat sedan strax efter 14. Oxfilé och pasta. Till förrätt åt jag caesarsallad, typ godaste någonsin!

Det är dags för FINAAAL!!!

Jahajahajaha. Vad är det för speciellt som händer i dag då?

*drumroll*

Det är FINAL I UMK!! OCH MELODIFESTIVALEN-SÄNDNING PÅ SAMMA GÅNG!

I kvällens Melodifestival medverkar bland annat Molly Sandén med en killer-låt! Men hur i fanders ska jag kunna titta på det och UMK-finalen på en gång?!? Nå, det går ju inte. Det blir att zappa.

Som det ESC-fan jag är så kan jag inte låta bli att gissa vilket bidrag som Finland skickar till Sverige.

*drumroll*

Det står mellan tre kandidater tror jag. OBS bidragen är inte listade i ordningen jag tror att de landar. För det är så svårt att spå vinnaren.

1. Sandhja. Låten är skitbra men live-framförandet inte lika bra. Hoppas på bättring!

2. Barbe-Q-Barbies. Vilken stagenärvaro! Vilken show!

3. Mikael Saari. (Jag skulle så villa skriva Cristal Snow som har en sjukt bra låt men som inte är bra nog på scenen...)

Men årets absolut bästa bidrag i UMK är utan tvekan mästerverket som framförs av Annica Milán och Kimmo Blom. Har du hört låten? Så otroligt bra. Och vilken otroligt välproducerad video! Tyvärr tror jag inte folket kommer att rösta på den här, men om den väljs så blir jag mer än glad.

Oh ja jag vet att Saara Aalto är förhandstippad men cmon. Den låten är verkligen inget att hänga i julgranen...

Hoppas det blir en bra show!

Fest hela lördagen

Ännu för några år sedan trodde jag att en fast anställning är en reell chans någon dag. Jag borde för länge sedan ha förstått att så inte är fallet. Vår journalistubildning på Soc&kom inleddes ungefär med orden det finns inga jobb i mediebranschen... Men det betyder förstås inte att det inte går att överleva!

Nu är vi dessutom två magistrar i det här hushållet! T är nu ekonomie magister och det firade vi i lördags. För hans del ser det lite ljusare ut vad gäller att eventuellt få fast anställning.

Champagnen var en gåva.

Vackra rosor. Snart ska vi plantera påskgräs också!

På tal om i lördags. Det var ju mello också. Bästa deltävlingen hittills. Alla förutom en låt var skitbra. Tänker inte peka ut den jag tyckte var sämre. Men alltså, varje år förvånas jag av nivån på bidragen i Melodifestivalen. Hur är det möjligt med en sådan standard? År efter år!

Men det ska också vara sagt att vi i Finland har väldigt många väldigt bra bidrag i årets UMK. BarbeQBarbies. Cristal Snow. Sandhja. Mikael Saari. Annica Milán & Kimmo Blom. Sjukt bra låtar har alla hämtat med sig. Jag håller tummarna för att antingen Cristal Snow eller BarbeQBarbies representerar oss.

Klädutmaningen

Linn slängde ut en klädutmaning och ville ha reaktioner på det och jag tänker ungefär att go for it! Men jag skulle aldrig klara det...

Jag köper inte mycket kläder alls. Men jag är en spontanshoppare på det viset att jag en dag kommer på att det behöver jag, så letar jag fram det på någon webbutik och så beställer jag plagget. Och så använder jag det flitigt tills det är utslitet. Jag är inte inte en sådan som köper plagg för att ha dem liggande i skåpet bara för att fem år senare sälja dem för att jag aldrig använt dem. Och jag kan känna att det är helt okej. Väldigt lite dåligt samvete här.

Anyways. Gå med i utmaningen om det känns rätt vetja!

Förresten så har jag ett tips för er tv-serie-typer där ute. How to get away with murder på Netflix. Första avsnittet är inte bra alls, det andra not so much heller, men sedan kommer det igång och de sista 4-5 avsnitten är så sjukt fängslande. Jag rös av spänning, obehag och olust när jag såg sista avsnittet.

Har du också sett den?

Making a Murderer. Den mest hajpade Netflixserien just nu. När du sett första avsnittet är det ännu möjligt att sluta titta, men när du sett andra så tittar du på de åtta återstående så snabbt du bara hinner. En dokumentärserie filmad under tio års tid om två män som åtalas för ett mord och där processen som leder till att de döms för mordet är minst sagt orättvis. Ett rent justitiemord är vad det är.

En enkel googling visar att det finns några bevis som inte presenteras i dokumentärserien och som talar för att de här männen faktiskt kan ha mördat Teresa Halbach. Men så vitt jag kan hitta finns inga bevis som visar att de faktiskt gjorde det, bara sådant som tyder på att de kan tänkas ha gjort det. Och det spelar egentligen ingen roll om de gjorde det eller inte för att processen som ledde fram till domarna var så orättvis. De hade aldrig en chans. Att en 16-åring med utvecklingsstörning kan dömas för ett mord bara för att han svarar ja när polisen pressar honom på huruvida han gjorde det eller inte gör mig illamående och rädd. Är det faktiskt så lätt att fälla någon? I Finland kunde den här 16-åringen aldrig ens ha åtalats. Inte ett enda fysiskt bevis knyter honom till brottet eller brottsplatsen. Det enda som knyter honom till brottet är hans egen historia, som han berättade efter att polisen ljugit för honom, pressat honom, förvirrat honom och skrämt honom.

Att Steven Avery, den ena åtalade dessutom redan före mordet satt fängslad i 18 år för en våldtäkt han inte gjorde och där dna sedan befriande honom... Helt ofattbart är vad det är. Som den ena försvarsadvokaten säger i det sista avsnittet: jag hoppas verkligen att Steven Avery mördade kvinnan för tanken på att han igen sitter i fängelse för ett brott han inte gjort står jag inte ut med.

Jag hoppas vi någon dag får svar på frågan vem som dödade Teresa Halbach. För jag anser inte vi har fått det. Visst kan det vara Steven Avery som gjorde det, kanske var 16-åringen Brendan Dassey också inblandad, men jag vill ha bevisen.

Män som tror att kvinnor finns till för att behaga dem

Just nu är det någon finsk artist som på finska sjunger om hur han tycker att hans flickvän ska "skala av sig sitt skal", hur hon är "perfekt med alla sina fel" och hur hon ska sluta låtsas vara något hon inte är. Det här alltså på radiokanalen NRJ som av olika orsaker står på i vårt kök nästan hela tiden jag befinner mig där, vilket blir ganska många timmar per dag. Och jag blir så matt av att höra den. I tre-fyra minuter håller han på och försöker övertala den här stackars kvinnan i sitt liv att hon faktiskt duger åt honom, att hon är okej som hon är, att hon är rigit bra. Och jag vill bara ryta att vad fan har du med det att göra hur mycket hon speglar sig och om hon "lägger på ett skal" och vilka alla fel hon har? Varför ska du hålla på och påpeka att du minsann genomskådat henne, sett att det finns något under hennes yttre, som hon tydligen försöker vårda? Det finns liksom ingen rim och reson i den låten...

Men den här artisten är ju tyvärr inte den enda mannen att gå omkring och tro att enda orsaken att kvinnor satsar på utseendet, sminkar sig, speglar sig etcetera är att de ska godkännas av männen omkring dem. Newsflash: kvinnor kan göra allt det här alldeles för sin egen skull. Och dessutom... Vem är den här mannen att säga till kvinnan hur hon ska se ut, att hon inte ska göra ditt och datt för att han tycker att det inte behövs?

Det här är förstås en del av en större struktur där kvinnor i många avseenden antas finnas till för att behaga män. Det leder till att män antar att kvinnor alltid gör något som till exempel sminkar sig för att behaga männen och att det är upp till männen att bestämma när det är för mycket, nu räcker det hördu för du ser ju ut som en hora när du sminkar dig sådär.

Och vad kan vi göra åt det då? Ja, sprida ordet att så inte är fallet. Det är inte en kvinnas uppgift i livet att behaga männen omkring henne. Hon kan få skriva fisprupp i pannan och ingen man ska säga åt henne att ta bort det där för du är så mycket snyggare utan. Det är upp till henne själv.

Om nu någon mot förmodan vill höra den här låten jag så öppet dissar så hittar du den här. Och nu blev jag ännu mer ledsen när jag för första gången såg videon... Att dessutom plocka in en otroligt söt ung kvinna som den som spelar artistens flickvän... Ne, det här var ett riktigt bottennapp.

Sockersött och fejkat och Hello på dig med

Vad har jag tänkt på den här veckan?

Socker. Ann Fernholm, svensk vetenskapsjournalist och "sockerexpert" (författaren till Ett sötare blod och Det sötaste vi har) kritiserar praxisen att servera sötsaker till varje måltid på våra äldreboenden. Jag håller med henne. Jag har jobbat på åldringshem och det är ju verkligen så det är, sockret är där konstant. Samtidigt äter jag själv så sjukt mycket socker att det måste få ett slut, snart. På måndag. Efter jul. Vi får se...

Essena O'Neill deklarerade att allt på sociala medier är fejk och alla ba typ "åh du är vår hjälte". Och jag ba typ "ska vi ta den här diskussionen nu för 1513:e gången? PÅ RIKTIGT?"

Adele sjöng Hello och hela världen grät. Jag med. Hon måste vara en av få artister som går hem hos alla.

Men jag måste medge att det vore fräscht att höra Adele sjunga om något annat än brustna hjärtan. Anything!
 

 

Horse Show 2015

Gissa var den här före detta hästtjejen var igår, söndag? Jo på Helsinki International Horse Show! Det var alltför länge sen senast, minsann! I flera års tid var jag och mamma där varje år men nu hade jag alltså inte varit sedan säkert 05, 06, något sådant. Det är så sjukt imponerande att se folk som rider bra rida. Ingen skillnad VAD de gör med hästen. Men hoppning är förstås den coolaste grenen!

Åh vad jag längtar efter att få rida igen! Någon dag så. Jag red ju mycket i ungdomen men har inte suttit på en häst nu igen sedan 2011 då jag och T red på islandshästar på Island - DET var en upplevelse!

Jag klagar inte på sittplatsen igår! Alldeles vid ett hinder. Men. 55 euro för vad som visade sig vara cirka en timme hoppning... Njäe. Om showen vill locka fler tittare (läktaren var kanske fylld till en fjärdedel om ens det) så måste biljettpriserna ner.

Sidospår: när priserna delades ut var det en domare som fick fart på påkarna när en häst plötsligt vände rumpan till! Han kutade för sitt liv såg det ut som! Men ja, det skulle ju vem som helst göra, kallas väl självbevarelsedrift.

Jag satt och tänkte på hur höga hindren är. Och så tänkte jag att personalen på banan borde ha hjälm på. Två hästar kastade av ryttaren och slet sig. Det kan gå tokigt för den som står i hästens väg om hästen bestämmer sig för att den ska förbi...

Also: titta på mitt senaste loppisfynd! En ljuvlig, tjock, varm, mjuk filt! För 15€! Blir min bästa vän i vinter!