Visar inlägg med etikett kärlek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kärlek. Visa alla inlägg

22 aug. 2016

Så mycket glädje och kärlek

Bröllopet på lördagen kunde inte ha varit bättre. Det började med att A hoppade upp från sängen klockan 6.00, klarvaken och redo för bröllopet och slutade med att jag och T däckade i sängen på Haiko gård klockan 02:20 (cirka, minns inte exakt). Okej, ett litet missöde hade vi med min klänning - dragkedjan ville inte gå fast... Men det löste sig.


Hår: Salon Trice i Borgå, smink Sara H. Helt otroligt vad två proffs kan få till stånd på två timmar. Jag kände knappt igen mig själv.

Festen hölls på Kiala gård i Borgå, otroligt vacker ställe.


De här två har ett sådant otroligt band, en så djup kärlek till varandra och så mycket gemensamt. Jag önskar dem all lycka i framtiden och är säker på att de kommer att älska varandra och vara tillsammans ännu när alla vi andra är borta sedan länge.


På morgonen vaknade vi alltså upp i Haiko gård jag och T. Vi åt ljuvlig frukost och hann sedan utnyttja spa:t i en dryg timme. Vi njöt av bastuvärmen och poolen och hämtade sedan A som hade sovit hos mommo och mofa.

4 juli 2016

En kväll på stan

Fulla av iver klädde de här två typerna på sig representationskläderna på lördagseftermiddagen och så for de iväg med tåget för att äta, dricka drinkar, se film, spela minigolf och ännu till sitta en stund på pub före de tog bussen hem klockan 0.27 natten till söndagen. Det var första helkvällen ute sedan A kom och det var riktigt roligt.


A hade det också riktigt bra, även om han var väldigt omtumlad, trött och ledsen när han hämtades hem igen och blev lämnad med mamma och pappa.

Om det är en film du ska se den här sommaren så ska du se norska The Wave. Riktigt välgjord och dramatisk, om än lite väl förutspåbar.

Jag jobbar nu sista veckan före en tre veckor lång ledighet.

29 juni 2016

Hund och barn - så ser jag på saken

Före A föddes så funderade jag många många gånger på hur hunden ska ta det. Essi var nästan 4 år när A kom till oss, en liten ettrig dvärgpinscher som har lätt för att stressa upp sig för allt och inget. Och som dessutom inte var alls så van vid barn utan snarast såg barn som något att irritera sig på. Vi läste en bok och läste annars också på lite, men det mesta har vi tagit som det kommer.

Vi övade lite att gå med vagnen och annat smått, ställde fram bebisleksaker som Essi inte fick röra, inredde ett helt rum i nya bostaden dit Essi inte fick fara med mera. Men det går ju inte att förbereda en hund på att en bebis snart flyttar in.

Nå, så kom då dagen när hela familjen skulle hem från BB och Essi blev, tja, chockad. Vem fan är det här och vad gör han i mitt hem? Dagarna och veckorna gick och varje gång A grät så blev Essi eld och lågor och gnydde och hade sig. Vi höll envist fast vid rutinerna och reglerna. Till exempel så gick jag ut på kvällslänk med Essi genast samma dag som vi kom hem. Essi fick fortfarande inte hoppa upp i soffan eller sova med oss. Och så sade vi alltid till om vi upptäckte något oönskat beteende. Månaderna gick och A började krypa, ta i Essi, vara intresserad. Och då gällde det förstås att börja lära honom hur man beter sig med en 4 kg tung hund. Vi har alla lärt oss, jag och T också. En dvärgpinscher är ingen perfekt familjehund av många orsaker men det går att lära gamla hundar att sitta. Det gäller att vara konsekvent och tydlig. Får hunden inte göra något så får den inte. Får barnet inte göra något så får hen inte.

Det är så ljuvligt att se hurdan glädje de två har av varandra numera. De leker tillsammans, A håller i kopplet, A pajar och kastar mat (suck) till Essi. Det har gått över förväntan och nu kan jag utan problem säga att Essi har anpassat sig till livet i en småbarnsfamilj. Det krävs regler och tydliga vuxna för att det ska fungera, men jag tror att de allra flesta hundar kan anpassa sig oavsett utgångspunkt. Uppstår det svårigheter finns det numera också otaliga hundtränare/-experter att anlita - det är värt alla pengar! Självklart finns det de som inte gör det och då måste de få nytt hem. Men att få växa upp med hund eller vad som helst för husdjur är en rikedom! Vi har ju också hamstern Gandalf och det har varit svårare att få A att förstå att den är ännu omtåligare än hunden...

Jag läste en gång ett blogginlägg av en annan klok dvärgpinscherägare. Det handlade just om att kombinera bebis med dvärgpinshcer och hon skrev ungefär att med attityden att hunden nu bara är tvungen att anpassa sig så gör hunden det. Det gäller att utgå från de tvåbenta i familjen och vad som funkar bäst för dem och då kommer hunden att anpassa sig för den har inget val. Det kan låta hårt eller elakt, men jag är övertygad om att de flesta hundar anpassar sig bara man gör det tydligt för dem vad som gäller. Såklart inom vissa rimliga gränser - hunden måste få motion och mat och så vidare! Men det går inte att bygga ett familjeliv runt en hund, hunden måste hänga med i hur familjelivet ser ut. Verkligheten ser olika ut i alla familjer så det gäller att hitta det som fungerar för en. Hos oss har Essi aldrig fått sova i sängen med oss och fick inte det heller när A kom. I en annan familj kanske hunden gjort det förut men får inte längre göra det. Och i en tredje familj får hunden fortsätta sova i sängen. Hundar är kloka djur, de förstår, men de vill ha tydliga besked. Vad är det som gäller? Bara de vuxna i familjen är tydliga med det så löser sig det mesta.

Bästa kompisarna:
Oj oj så många promenader jag har gått med de här två!

16 juni 2016

16.6.2014

Det ser inte riktigt ut så idag, nej. Den här bilden är från tidigare i veckan när vi besökte Råholmen, hundarnas paradis i Helsingfors.


Idag är ingen vanlig dag för idag är T:s födelsedag! 28 år blir han. Snart är vi båda 35 och kan börja räkna ner till pensionen. Nånej nånej. Vi är unga ännu, men nu har vi känt varandra i 9 år! NIO ÅR. Det betyder att vi känner varandra utan och innan. Vi har gift oss och fått barn men det är nog samma saker vi skrattar åt som då för nio år sedan. Och lika roligt är det att se en film tillsammans eller gå en promenad eller bara sitta på balkongen och prata.

GRATTIS!


(Gammal bild)

24 mars 2016

#deträckernu

Livet bjuder på riktig berg- och dalbana just nu. I tisdags var det min födelsedag och jag råkade samma dag få riktigt bra nyheter, mer om det senare. Samma dag dog över 30 oskyldiga människor av bomberna i Bryssel. Jag satt hela kvällen på Yle Nyheter och skrev om det skedda.

Men jag vägrar vara rädd. Jag vill inte bygga mera murar. För det är just vad IS vill - att vi ska vara rädda och hata varandra. Att vi ska bli ilskna mot varandra och skapa hotfull stämning i samhället. Låt oss inte spela IS i händerna. Låt oss göra tvärtom mot vad de vill. Låt oss älska och omfamna varandra. Ondska är skrämmande men vi kan tränga ut ondskan.

#jesuissickofthisshit

Nu ska jag njuta av min familj och fira de goda nyheterna vi fick i tisdags. Ha det gott och var tillsammans!


6 mars 2016

The Revenant & Trattoria Sogno

Vi måste prata om The Revenant. Leonardo DiCaprio har förtjänat sin Oscar tusen gånger om, likaså regissören. Den var fängslande som få filmer lyckas vara. Men jag kan inte låta bli att tänka på hur det måste vara en vit person (man) i huvudrollen för att en film som mycket handlar om hur orättvist indianerna behandlades i USA ska få spridning. Det är liksom som att man igen tagit indianernas historia och gjort en storsuccé av det utan att indianerna får ett tack. Sevärd, absolut. Våldsam och brutal är den också. Och så är det en massa djur som mister livet...

Före filmen åt vi lunch/middag på Trattoria Sogno i Tölö. Vi hade missat att det serveras brunch fram tills 14 så 13.30 när vi anlände blev vi lite... Förvånade. Den vänliga personalen serverade oss ett glas skumvin och så fick vi vår mat sedan strax efter 14. Oxfilé och pasta. Till förrätt åt jag caesarsallad, typ godaste någonsin!

18 nov. 2015

Min käre man

Min käre man undrade varför han inte fanns med på min reverse bucket list. Såklart ska han finns med! Inte för att det ligger så mycket jobb från min sida bakom det, det mest bara hände. Men jag är så lyckligt lottad att ha honom.

Mot alla odds är jag gift, blott 26 år gammal! Jag fick nämligen under min uppväxt ofta höra att jag kommer att vara gammalpiga för alltid (det vill säga förbli ogift, ensam och miserabel). Och jag var så rädd så rädd många gånger. Tänk om det verkligen blir så!? Dels finns det en stark tvåsamhetsnorm i samhället, du ska vara tillsammans med en person. Dels ville jag alltid hitta någon att vara med. Men det är väl ganska vanligt i barndomen och inte minst i tonåren, att en är rädd för att aldrig hitta någon!!! Må det då vara en man, kvinna, katt, get eller hamster.

På tal om hamstrar... Vår familj består numera av fem individer. Ett barn, två vuxna, en knasig hund och en liten hamster! Möt Gandalf, det är han i mitten, den mörka.

Fotot är taget av uppfödaren Veera Kujansuu.

11 nov. 2015

Brudtärna 2016

Jag har fått äran att vara med som en av brudtärnorna när vår sons gudföräldrar gifter sig i augusti nästa år. Och jag är såhäääääääär ivrig inför att få vara med och planera ett bröllop som inte är mitt. Tänk, jag slipper det där tänk om det inte blir som jag vill och får istället njuta av att planera utan att det finns något som jag vill, bara en massa yes, bröllop!!! Jag är dessutom utnämnd till koordinerare så nu har jag verkligen livets chans att utnyttja kontrollfreaken i mig och hålla stenhård koll!

Tanken är att brudparet bestämmer en färg som vi brudtärnor ska ha på våra klänningar, men att modellen på klänningen får variera beroende på kroppsmodell. Jag blev lite kär i det här förslaget som bruden skickade <3


Och A ska givetvis vara med på bröllopet, nästan två år kommer han att vara då! Vi tänker oss att han har på sig en kostym av något slag, han kommer att vara söt som en sockerplanta.

11 sep. 2015

#inödochlust

Svenska Yle har just nu en storsatsning på gång som handlar om skilsmässor. Du kan läsa folks historier om sina skilsmässor, skicka in en egen berättelse, fråga experter, läsa tips och råd på vägen om du är i en skilsmässa eller funderar på en sådan och så vidare. Väldigt bra. Det måste vi prata mera om. Du hittar alla artiklar här.

För liksom, alla äktenskap är inte resor på rosa moln. Who am I kidding, inget äktenskap är en resa på rosa moln. Lessen number one i jagärnuvuxenochienstabilrelation-leken: kärlek tar tid och energi och alla par grälar och har kriser och whatnot.

Jag är en sådan som tror på att äktenskap/kärlek håller för att folk bestämmer sig för att stanna ihop. Det är varken mer eller mindre än så. Varken svårare eller enklare. Du måste bestämma dig för att stanna kvar. Då går det.

Märks det att jag är tillbaka på jobb? På Svenska Yle...?

8 mars 2015

8 mars handlar inte om rosor och choko

Idag är det Internationella kvinnodagen, en dag som lär vara tyska Clara Zetkins idé. Jag hoppas att alla som läser det här har en bra dag fylld med underbara kvinnor och ännu underbarare män.

Men jag hoppas inte ni kvinnor som läser får choklad och rosor och jag hoppas inte heller att ni män som läser köper choklad eller rosor till kvinnorna i ert liv. Eller, alltså, inget fel på choklad och rosor (tvärtom: mera sådant!) men det hör inte ihop med kvinnodagen på något sätt. Kvinnodagen handlar inte om att du ska skämma bort frun/flickvännen/sambon/mamma med kommersiellt skit som hjärtformad choklad. Kvinnodagen handlar om att uppmärksamma orättvisor och brist på jämställdhet och våld mot kvinnor. Bland annat.

Också idag löper tusentals kvinnor bara i Finland risk att dödas av den man de någon gång älskat, kanske fortfarande älskar. Det finns hjälp att få.

Läs också Jussi Pullinens text kring temat kvinnodag.

5 jan. 2015

Sofftid

Maken stack på hockeymatch. Han har säsongskort till Jokerits matcher och vi brukar alltid komma överens i god tid vilka matcher han ska se.

Vad gör jag?

Sitter i soffan och ammar och ser film med Ryan Gosling. Win win.
Jag älskade Gosling tills jag såg Only God Forgives, men det är ju bara för att filmen är så äcklig. Men den där scenen i Crazy Stupid Love glömmer jag aldrig.
"It's like you're photoshopped!"

28 nov. 2014

Kärlekens dag

Jag behöver knappast säga hur glad jag är idag. Glad för att alla äntligen ges en chans att välja att gifta sig om de så vill.
Den 16 augusti i år glömmer jag aldrig. Det var en underbar dag. Jag vill att alla ska få uppleva den känslan. Då jag och T blev man och hustru.


Foto: Heidi Hendersson

19 sep. 2014

Hårtankar, magtankar

Nytt hår, stor mage. Jag är så redo att föda barn nu. Det har varit det ena och det andra nu under den senaste veckan så nu känns det verkligen som att ungen skulle få visa sig. 16 dagar till bf idag.


Förresten var jag idag hos samma frisör som fixade min bröllopsfrisyr. Vi har alltid sådan otrolig tur vart än vi flyttar att det alltid finns en superbra (och alltid supertrevlig, men det finns väl inga otrevliga frissor) frissa alldeles i närheten som vi båda kan gå till. Nu hade jag speciellt god tur när den här frissan dessutom lagade sådan underbar bröllopsfrisyr åt mig (billigt var det också!) trots att hon hade klippt mitt hår exakt en gång före hon fixade frisysen och alltså inte "kände" mitt hår så bra (hårsmycket, blommorna alltså, hade jag skaffat själv). Studio Hohto heter stället, alldeles utanför vår dörr, typ.
Åh, det var så härligt mitt hår. Har aldrig känt mig så vacker som då. Helt sjukt att det är över en månad sedan...
Nu kommer jag igen på att jag borde fatta ett beslut gällande klänningen... Spara eller försöka sälja. Det lutar mot det senare, helt klart. Vet inte riktigt vad man kan använda en brudsklänning till annat än att vara brud i.




Heidi Hendersson har tagit de tre sista bilderna.

15 sep. 2014

Våld i parrelationen

Igår när jag och T var på väg hem från en snabbtur till Borgå för att äta med min familj + beundra den närmaste släktens för närvarande yngsta typ (en vecka gammal) råkade vi på gården se ett ungt par som höll på att gräla. Vi tittade på varandra, funderade om de pucklar på varandra på allvar, konstaterade att det nog ser allvarligt ut och bestämde oss för att gå och lägga oss i. Det vi hann se var att de båda rev och slet i varandra, mannen verkade riva i kvinnans hår och så skrek de något fram och tillbaka åt varandra. Men när vi hann fram till dom hade dom redan sprungit iväg och vi hann bara se kvinnans bara fötter och rygg före hon försvann bakom hörnet. Vi hade kunnat gå efter dom, men bestämde oss för att gå in. Vi tänkte väl unegfär att om hon springer efter honom så finns det ändå inte mycket att göra för att få stopp på grälet. Sen när vi kom in såg vi från balkongen hur kvinnan återvände till gården, satte sig på en bänk gråtande och fick sällskap av en annan ung kvinna som verkade vara hennes kompis. "Han hackade mig där!" hörde vi att hon sa, när hon pekade mot stället där vi hade sett dom.
Jag fick en väldigt olustig känsla av det hela. Vi pratade lite om det med T och jag konstaterade att jaja, snart ser vi dom igen där nere på gården grälandes, pucklande på varandra. Sådant där tar inte slut efter en gång.
Jag förstår att alla förhållanden kan ha ett slut, det kan gå illa för vilket som helst par. Oavsett om båda är 16 år och i sitt första förhållande eller båda är 45 och har varit gifta i 20 år kan det uppstå problem som ibland leder till att det måste ta slut. Vad som helst kan hända. Men det som inte får hända är våld. Det är liksom en grundregel, så enkel egentligen, men så svår för så många. En dag träffar knytnäven dig i ansiktet och du vet innerst inne att det inte kom som någon överraskning men du övertalar dig att hen nog aldrig gör om det för hen älskar dig så mycket (det sa hen ju precis efter att slaget träffade dig) - och så ett halvt år, två år, tio år, 25 år senare står du där och undrar hur det blev så att du stannade trots alla slag som kom, hur ingen såg något, hur ingen hjälpte, hur alla blundade, hur du inte vågade ringa det där stödnumret trots alla chanser du hade. Men du ska veta att det inte är ditt fel. Det är aldrig ditt fel. Den som är våldsam är alltid den som har hundra procent av ansvaret. Oavsett hur mycket hen försöker övertala dig att det var ditt fel för du gjorde si och så och det tvingade hen att reagera på det sättet. Och kom ihåg att det inte finns något sådant som bara ett slag. Det slutar aldrig där. Ta dig från situationen när du kan, vänta inte och se om hen förändras.

29 aug. 2014

Bara vi två

Lästips: Nina Åkestam skriver om hur jämställdheten tar lopputili samtidigt som det första barnet föds."Pappor kan göra allt förutom amma" har vi hört nu i några tiotal år, skulle det vara dags att börja göra något, tänker jag liksom...
Jag är tidvis väldigt borttappad i det här, har svårt att få ordning på mina tankar och känslor kring jämställdhet och barn i vårt hem. Sådär principiellt tycker jag ju att jämt ska vara jämt, men ibland när jag försöker föreställa mig hur det kommer att vara hemma hos oss om någon månad så skräms jag av hur jag sitter fast i gamla modeller.
Men, jag är helt övertygad om och det kan ingen får mig att ändra åsikt om, att det alltid är bättre för barnet/n med ett hem där de vuxna delar på ansvaret och tiden med barnen så jämt de kan än ett hem där den ena vuxna dedikerar all sin tid åt barnet och den andra har viktigare saker på gång. Det är alltid bättre för barnet/n ju jämnare föräldrarna kan dela på ansvaret och tiden (förstås gäller det här inte om den ena föräldern är destruktiv, sjuk, alkoholiserad eller har andra problem, men det är underförstått hoppas jag).

Den här helgen åker jag och T bort på lite tumistid på hotell. Vi ska gå på bio, äta gott, kanske spela lite minigolf och eventuellt shoppa något smått till bäbisen. Jag älskar våra små utflykter. Det här är liksom en ultramini-bröllopsresa kombinerat med njuta av varandra före bäbisen kommer.

P.S Ni har väl inte missat den nya Facebookgruppen Finlandssvenska bloggare? Ljuvligt initiativ!

26 aug. 2014

Vi valde det här och det är så rätt som något bara kan vara

"Ja. Varför ska man då gifta sig? Att gifta sig är ett val som berättar att er kärlek är värd
äktenskapet. Det är ert beslut att dela era liv, att bli varandras familj. Ni har valt att förena två liv på gott och ont, i nuet och i framtiden.
Tingsrättsdomare Juha Fredriksson i det underbara tal han höll för oss under ceremonin, före han deklarerade att vi nu är man och hustru.

Foto: Heidi Hendersson
Kuriosa: När den här bilden togs var vi inte ännu gifta, men en halvtimme senare var vi det.
Livet som gift par är inte så väldigt annorlunda jämfört med de sju år som ledde fram till stunden när vi båda sa ja. Vi har nu samma efternamn, jag kan kalla T min man, vi behöver inte gå och skriva under papper som intygar att han är pappa till vårt barn, vi ärver varandra om något skulle hända, det som är vårt nu är vårt också i framtiden. Först och främst känns det så oerhört rätt. Det var såhär det var tänkt från början, det är hit jag varit på väg hela mitt liv.

Någon gång i vintras kom jag på, då vi pratade om vårt bröllop och att ha en fotograf med oss hela tiden, att jag känner en person som tar mycket vackra bilder. Den personen är Heidi, som också tagit bilderna i det här inlägget. Hon var med oss hela tiden och nu har vi flera hundra underbara bilder från dagen. Tack Heidi!

 
Jag älskar min vigselring lika mycket som jag älskar min förlovningsring.

Jag har aldrig känt mig så vacker som jag kände mig den här dagen. Allt var så perfekt att det liksom inte gick för mig att känna något annat. Håret, sminket, klänningen, magen, ringarna, T var så stilig som jag aldrig sett honom förut, och jag kände mig så tillfreds med mig själv och hur hela dagen blev.

20 aug. 2014

Blommor och vackra citat

"Två människor som älskar varandra ser inte på varandra. De ser åt samma håll."

Så står det på trasan på bilden. Så sa tingsrättsdomaren också i det perfekta tal han höll för oss under ceremonin. Det blir liksom mera sant ju mer jag tänker på det.

Blommorna är en gåva från T:s kollegor. Platskorten nere till höger var helt underbara, det var hela dukningen.

21 mars 2014

Johanna Holmström i radion

Hela den här veckan har jag mest läst på tent från morgon till kväll. Men på mina promenader med hunden lyssnar jag ofta på något pratprogram, om jag går ensam. Nu har jag hört Johanna Holmström i Samtal om livet. Lyssna på henne här.
Jag läste hennes bok Asfaltsänglar för något tag sedan och hörde henne också i Hon som inte rodnar. Jag tror att jag har bloggat om både boken och radiointervjun. Hur som helst, jag är så otroligt fascinerad av hennes tankar om islam, jämställdhet, religion och kulturella skillnader. Hon är en så klok kvinna.

31 jan. 2014

365 dagar - bloggtips

Den här bloggen läser jag nu och då. Den heter 365 dagar. Jag läser den för att få lite perspektiv på livet. Den skrivs av en anonym kvinna som för någon tid sedan fick veta att hennes långvariga sambo, blivande man inte alls ville vara med henne utan med en annan kvinna.
Jag är så lycklig och trygg i min relation och jag är tvärsäker på att den verkligen kommer att ta slut först när den ena av oss dör, men sådana här historier får en att inse hur bräckligt allt det man byggt upp tillsammans är. Hur lätt det allt kan krossas.

Nu vet jag ju inte om bloggen är en sann historia och många har också ifrågasatt den. Men det är gripande. Det kvittar om skribenten faktiskt har varit med om det där på riktigt, tycker jag.

28 jan. 2014

Låt aldrig någon kontrollera dig

När du hinner ska du läsa den här viktiga bloggtexten på fittjournalen. Nä förresten, inte när du hinner, utan gör det nu!
Om att kvinnor inte måste acceptera psykiskt eller fysiskt våldsamma karlar. Ingen ska acceptera sådant.
En person som älskar dig försöker inte styra över dig. Äger inte dig. Kontrollerar inte dig.