För ett år sedan

I dag, eller i morgon, beroende på hur man räknar, är det exakt ett år sedan jag var på arbetsintervju för översättarjobbet på Skogscentralen. Den 22 mars i fjol, på min födelsedag, ringde sedan min nuvarande chef och ville anställa mig. Samma dag hade det varit en terrorattack i Belgien och jag var på väg på kvällstur för att rapportera om det skedda. Det var en konstig dag... Snart är det alltså ett år sedan jag började jobba heltid och det har varit ett år av enorm personlig utveckling och ordförrådet är minst ett par hundra ord större än för ett år sedan...

Nu har jag precis rott i land den enorma ansträngning som vår kundtidning innebär. Den kommer ut på finska och svenska två gånger om året och det är jag som nu för andra gången har översatt alla texter till svenska och ser till så den svenska motsvarar den finska till innehåll och kvalitet.

April närmar sig med stormsteg och det finns få som är gladare över det varmare vädret och den försvinnande snön än vår lilla Essi. I går var det premiär utan rock på ute, ett säkert vårtecken för den här frusikukkun.

Annat som närmar sig är kommunalvalet. Det känns som om jag inte alls haft tid att inse det eller fundera på vem jag ska rösta på... Jag brukar ju ha som princip att rösta på en ung finlandssvensk kvinna. Viktiga frågor för mig just nu är dagvården, familjelivet, jobben, kollektivtrafiken, bibliotek, hälsovård och annan offentlig service, friluftsmöjligheterna i stan och förstås socialpolitiska frågor. Jag är säker på att den rätta kandidaten finns, men jag måste bara hitta henne.

Lydnadsträning

Tanken var att jag och Essi skulle gå en lydnadsträningskurs en gång i veckan på Koirakoulu kompassi som är ett väldigt bra hundkursställe (ja ni fattar kanske vad jag letar efter för ord, hittar inget bra just nu...) men så visade det sig att vi var de enda anmälda på just den kursen så den ställdes in. Till min och Essis stora lycka fanns det plats på en onlinekurs med samma tema.

Jag och Essi har under de 6,5 år vi delat hushåll gått på otaliga kurser men nu hade vi haft en lång paus från allt sådant. A hände och det har inte funnits tid. I våras var vi med på en annan onlinekurs som samma företag ordnade, den gick ut på näsarbete, men jag konstaterade ganska snart att det inte alls passade Essi. Men nu den här hösten fanns det tid för en lydnadsträningskurs, i Finland mer känt som toko (som kommer från tottelevaisuuskoulutus), en disciplin där Essi är mycket mer i sitt element. Jag såg så mycket fram emot att gå kursen på plats, men en onlinekurs funkar förstås lika bra. I korthet så sker den alltså så att deltagarna får video- samt skrivet material och så har vi en Facebookgrupp där vi kan prata om problem och ge varandra tips. Jag är med för att det är kul, har inga ambitioner på att tävla i just den här grenen med Essi, även om vi var väldigt framgångsrika i rallylydnad för några år sedan.

Och vad är rallylydnad då? Rallylydnad, rallytoko, är en sorts "roligare" variant av lydnad. Eller var det i alla fall för några år sedan när jag och Essi tävlade i det, det har skett en större regelförändring sedan dess och jag är tyvärr inte alls så insatt längre. Den grenen älskar vi med Essi och vi fick i tiderna tre godkända resultat i den lägsta klassen och hade fått flytta upp en klass men så kom då alltså regelförändringen och A och ja...

Men lydnadsträning handlar alltså kort om att ha kontroll över hunden. Hunden ska kunna gå fint bredvid dig, sitta, ligga, hoppa på kommando etcetera. Det blir svårare ju högre upp i klasserna du kommer, men i grunden är det förstås tänkt som något som underlättar vardagen med hunden. En hund som lyssnar är a och o för att kunna ha ett fungerande vardagsliv. På Youtube hittar du massa videor från tävlingar om du blev intresserad. Här kan du läsa mer om Koirakoulu kompassis TOKO-kurser.

Anyway. Jag är med på online-kursen för att jag vet att Essi precis som alla hundar behöver få använda hjärna nu och då, för att det är en kul grej och för att det som redan konstaterat underlättar vardagen. Jag har inget schema jag följer. Toko kan man träna var som helst när som helst hur korta stunder som helst. I hissen där hemma kan jag träna på ögonkontakt och under promenaden kan jag begära att Essi kommer och sätter sig bredvid mig och i hundparken kan jag ropa och begära att Essi ska komma till mig. Det är inte krångligare än så. Men det går förstås åt en hel del godis. Jag använder oftast helt vanlig hundmat som belöning, dock inte samma som Essi äter som mat. Det funkar.

Jag har som sagt inga större drömmar om toko-framgång med Essi. Men min dröm om att någon gång äga en riktig hobbyhund står kvar. Någon som jag kunde träna riktigt på riktigt med. Helst toko eller rallytoko. Det får bli mitt "före jag fyller 50"-mål.

Hund och barn - så ser jag på saken

Före A föddes så funderade jag många många gånger på hur hunden ska ta det. Essi var nästan 4 år när A kom till oss, en liten ettrig dvärgpinscher som har lätt för att stressa upp sig för allt och inget. Och som dessutom inte var alls så van vid barn utan snarast såg barn som något att irritera sig på. Vi läste en bok och läste annars också på lite, men det mesta har vi tagit som det kommer.

Vi övade lite att gå med vagnen och annat smått, ställde fram bebisleksaker som Essi inte fick röra, inredde ett helt rum i nya bostaden dit Essi inte fick fara med mera. Men det går ju inte att förbereda en hund på att en bebis snart flyttar in.

Nå, så kom då dagen när hela familjen skulle hem från BB och Essi blev, tja, chockad. Vem fan är det här och vad gör han i mitt hem? Dagarna och veckorna gick och varje gång A grät så blev Essi eld och lågor och gnydde och hade sig. Vi höll envist fast vid rutinerna och reglerna. Till exempel så gick jag ut på kvällslänk med Essi genast samma dag som vi kom hem. Essi fick fortfarande inte hoppa upp i soffan eller sova med oss. Och så sade vi alltid till om vi upptäckte något oönskat beteende. Månaderna gick och A började krypa, ta i Essi, vara intresserad. Och då gällde det förstås att börja lära honom hur man beter sig med en 4 kg tung hund. Vi har alla lärt oss, jag och T också. En dvärgpinscher är ingen perfekt familjehund av många orsaker men det går att lära gamla hundar att sitta. Det gäller att vara konsekvent och tydlig. Får hunden inte göra något så får den inte. Får barnet inte göra något så får hen inte.

Det är så ljuvligt att se hurdan glädje de två har av varandra numera. De leker tillsammans, A håller i kopplet, A pajar och kastar mat (suck) till Essi. Det har gått över förväntan och nu kan jag utan problem säga att Essi har anpassat sig till livet i en småbarnsfamilj. Det krävs regler och tydliga vuxna för att det ska fungera, men jag tror att de allra flesta hundar kan anpassa sig oavsett utgångspunkt. Uppstår det svårigheter finns det numera också otaliga hundtränare/-experter att anlita - det är värt alla pengar! Självklart finns det de som inte gör det och då måste de få nytt hem. Men att få växa upp med hund eller vad som helst för husdjur är en rikedom! Vi har ju också hamstern Gandalf och det har varit svårare att få A att förstå att den är ännu omtåligare än hunden...

Jag läste en gång ett blogginlägg av en annan klok dvärgpinscherägare. Det handlade just om att kombinera bebis med dvärgpinshcer och hon skrev ungefär att med attityden att hunden nu bara är tvungen att anpassa sig så gör hunden det. Det gäller att utgå från de tvåbenta i familjen och vad som funkar bäst för dem och då kommer hunden att anpassa sig för den har inget val. Det kan låta hårt eller elakt, men jag är övertygad om att de flesta hundar anpassar sig bara man gör det tydligt för dem vad som gäller. Såklart inom vissa rimliga gränser - hunden måste få motion och mat och så vidare! Men det går inte att bygga ett familjeliv runt en hund, hunden måste hänga med i hur familjelivet ser ut. Verkligheten ser olika ut i alla familjer så det gäller att hitta det som fungerar för en. Hos oss har Essi aldrig fått sova i sängen med oss och fick inte det heller när A kom. I en annan familj kanske hunden gjort det förut men får inte längre göra det. Och i en tredje familj får hunden fortsätta sova i sängen. Hundar är kloka djur, de förstår, men de vill ha tydliga besked. Vad är det som gäller? Bara de vuxna i familjen är tydliga med det så löser sig det mesta.

Bästa kompisarna:

Oj oj så många promenader jag har gått med de här två!