"Finland fick också hjälp under kriget"

Det talas om att finländare borde vara öppna för flyktingarna som nu kommer in i landet för att Sverige tog hand om en del av våra barn under kriget. Som om det behövs en orsak att vara öppen för flyktingar, hjälpa dem som behöver hjälp.

Men de två går inte ens att jämföra. Att Sverige tog hand om krigsbarnen från Finland så länge tills de kunde flytta hem igen kan inte jämföras med att hundratals flyktingar nu kommer in i Finland.

Det är två helt skilda saker. Jag kan inte förstå varför krigsbarnen används som argument. Jag kan inte heller förstå varför det behövs ett argument för att hjälpa flyktingarna. Antingen hjälper vi dem eller så stänger vi gränserna och säger nej.

Krisen, människorna, historierna, döden

Mitt i all rasism och allt hat så finns det också så mycket positiva tankar och så mycket medmänsklighet och kärlek.

Läs om Shiva Anayati som fått en chans till ett lite bättre liv.

Eller läs om alla de personer som kommit till Finland som flykting och nu förvekligar sina drömmar. Eller ja, i alla fall jobbar som du och jag och en massa andra.

Jag vill också tacka Hbl och Svenska Yle som rapporterar och skriver om och bevakar den pågående krisen så bra.

Flyktingar kommer inte till Finland för att det är så fakin trevligt här. Flyktingar kommer hit för att det är så förjävligt illa i deras hemland.

Flyktingar kommer inte till Finland för att få 320 euro per månad. De kommer för att överleva.

Flyktingar sätter inte sina 3-åriga söner i en oduglig gummibåt på Medelhavet bara för att sedan se dem drunkna för att få leva lyxliv på sossupengar i Finland. Flyktingar sätter sina 3-åriga söner i odugliga gummibåtar på Medelhavet för att de måste.

Vi måste vara öppna för de här människorna

För tillfället befinner sig 60 miljoner människor på flykt i världen. 60 miljoner. Det är 12 gånger Finlands befolkning. De här människorna flyr bland annat från terror, krig, svält, förtryck, odrägliga levnadsförhållanden och våld. En del av dem söker sig till EU, inte alla men en del. De flesta söker sig de facto till ett grannland, där det i vissa fall är lika odrägligt som i hemlandet, men en del kommer alltså till EU.

60 miljoner på flykt och vi ser en allt ökande rasism i Europa och i Finland. De här två verkar hänga ihop. Fler flyktingar ger ökad rasism.

Flytkingkris, säger politikerna och medierna. De här människorna som försöker hitta ett lite bättre liv flyr till exempel i en skranglig, fullpackad gummibåt över Medelhavet. Många av dem når aldrig Europa utan drunknar i det salta vattnet. Andra flyr till bättre länder genom att tränga in sig i en långtradare där de packas så tätt intill andra flyktingar att de kvävs ihjäl under färden. En del försöker ta sig till en bättre tillvaro över eller under de stängsel som myndigheterna börjat bygga upp och där utsätts de för våld av personer som försöker hindra dem.

En del av de här flyktingarna kommer till Finland. Kring 600 per vecka, uppger HBL idag. De inkvarteras i nya, provisoriska flytkingboenden till en del finländares förtret. Finländare är rädda och mörka krafter spär på den rädslan genom att sprida lögner och skräckbudskap.

Rasism är rasism. Det är inte polisen som avgör vad som är rasism, även om i alla fall en medlem i Sannfinländarna verkar tro det. All rasism är inte brottslig verksamhet, men en del är det. Jag skrev högre upp att antalet flyktingar verkar korrelera med rasismen. Det måste ändå inte vara så. Det ena föder inte det andra per automatik. Nej, det handlar om ett val en människa gör, att vara rasist. Det är bara för alla rasister att sluta vara rasist så försvinner rasismen. Rasism är inget som skapas av flyktingarna, det skapas av rasisterna.

Jag har ingen lösning på läget som råder just nu. Hade jag det så hade jag omedelbart ringt upp Merkel eller annan inflytelserik person, inte suttit här och skrivit ett blogginlägg. Men en dellösning är i alla fall att vi alla öppnar våra hjärtan, våra sinnen och våra gränser för de här människorna som söker en trygg tillvaro. Jag uppmanar dig, utmanar dig, var öppen för de här människorna. EU kan inte rädda dem alla, Finland kan inte rädda dem alla, men att stänga gränserna och ägna sig åt rasism är inte rätt väg att gå, det hjälper ingen.

Tenstas protest säger så mycket om Sverige

Sverige har kommit oändligt mycket längre när det gäller bekämpandet av rasismen än vi har kommit i Finland. Det färskaste beviset på det är Adam Tenstas protest i TV4:s morgonsoffa. Elaine Eksvärd skriver om varför det är så viktigt att Tensta genomförde protesten.

Såhär är det. I Finland har vi knappt någon mörkhyad artist och de få vi har skulle tror jag bli utskrattade om de skulle resa sig upp och gå från en direktsändning i protest mot en annan persons rasistiska uttalanden. Folk skulle skrika: det var inte rasism, åk hem tillbaka till Afrika *infoga valfri rasistisk benämning på mörkhyad*!!! Och så skulle det ordnas tv-debatter med en massa vithyade personer som skulle sitta och säga hur icke-rasistiskt land Finland är och varför den här mörkhyade personen överreagerade. Kanske skulle personen själv få vara med och berätta hur bra land Finland trots allt är för mörkhyade, för det är dit personens uttalanden skulle ledas.

Det är inte rasister som bestämmer vad som är och inte är rasism. Det är de som utsätts för rasismen. Som dagligen får utstå skällsord på öppen gata, som misshandlas för sin hudfärg, som får höra att de ska åka "hem tillbaka" men som också förbises när de söker jobb för att de har ett utländskt namn eller som blir tilltalade på engelska i matbutiken trots att de fötts i Finland och gått i finländsk skola. Listan är oändlig. Nu tog jag tyvärr också mig friheten att räkna upp sådant jag anser är rasism, trots att jag aldrig utsatts eller ens löper risk att utsättas i dagsläget. Det här var bara exempel på sådant som jag förstått att förekommer i Finland, dagligen.

Tänk om vi kunde få en liknande debatt i Finland som i Sverige? En där någons användning av n-ordet inte viftas bort som "skämt" utan där någon faktiskt sätter ner foten. Sedan är frågan förstås hur länge vi ska behöva prata om ordet. Vad är det för idioter som envisas med att "få säga" det? Sluta.

En rasist är alltid en rasist

Jag vill inte ge Sannfinländaren Olli Sademies någon mer uppmärksamhet än han redan fått eftersom jag inte tycker att en man som gör uttalanden som han gör förtjänar det. Men jag vill i alla fall kommentera rasismen inom Sannfinländarna.

För det är ju det det handlar om. Rasism. Det är inte "diskussionsöppnare", "skämt", "dåligt omdöme", "misstag" varje eviga gång en Sannfinländare kläcker ur sig något dylikt. Nej det är öppen rasism. Men eftersom ingen rasist kommer att erkänna att hen är rasist, delvis för att det är olagligt, så hittar de alltid på en massa andra ord för den rasism de just gett uttryck för. Som i det här fallet, "diskussionsöppnare". Varför kan inte mannen stå för sina åsikter? Öppet och ärligt säga: jag är rasist! Det vore mycket mer rakryggat än som nu, hävda att han bara "öppnar en diskussion". Vilken feg man den här Sademies är, en riktig ynkrygg som utnyttjar den makt han getts och besitter och uttalar sig kränkande och rasistiskt om andra utan att ta det minsta ansvar för att det han just sade inte bara sårar, kränker och är i alla fall på gränsen till olagligt och dessutom går emot allt vad demokrati, rättvisa och civiliserad stat innebär. Om jag skulle bli jämförd med Hitler skulle jag skämmas så att jag inte vet vart jag skulle ta vägen men Sademies bara spelar dum... Helt obegripligt.

Den största delen av all rasism som förekommer i Finland är svår att se för den är förtäckt. Den döljs till exempel i hur medierna rapporterar om romer och somalier och svenskar och finländare, den döljs i vilka jobb som ges åt invandrare och i hur mörkhyade bemöts i helt vardagliga situationer. Den är svår att se också för personer som ägnar hela livet åt att granska och kanske motarbeta rasism. Men Sannfinländarna döljer inte sin rasism. De är helt öppna med den, förutom att de vägrar kalla det just rasism. Men bara för att personen som säger något rasistiskt vägrar kalla det rasism - "för jag är inte rasist" - betyder det inte att inte andra kan och måste göra det. Det är dags att sätta stopp för det här nu! Sannfinländarna och alla andra öppna rasister i det här landet måste få veta att det inte är okej. Att det finns de som tänker och tycker på annat sätt och att rasisterna inte är de som sätter normerna.

Stoppa rasismen nu. Det har gått för långt för länge sedan.

Ingen kommer att svara "jo" på frågan "är du rasist?" Men det betyder inte att personer som Sannfinländaren Sademies inte är just det, rasist. Det är dags att sätta stopp för det nu. Vi ska inte, behöver inte, FÅR inte tolerera att rasister sätter agendan för vad, hur och varför vi pratar om saker!

Hallonbåten seglar bara västerut

Igår kväll såg vi på Hallonbåtsflyktingen. En mycket underhållande film, jag skulle nog ge den 4 av 5 om någon frågade. Men så har ju inte jag läst boken så jag vet inte om det stämmer att boken är mycket bättre. Igår lyssnade jag också på Slaget efter tolv som handlade om den påstådda konflikten mellan arbetslösa i Finland och invandrare som tar våra jobb.

Osökt kopplade jag de här till varandra - finne flyttar till Sverige för att han vill och invandrare får inte komma till Finland för att de vill för det finns arbetslösa finnar.

Det här fick mig att börja fundera på det här med att folk går omkring och tänker och säger att det är så förkastligt att invandrare kommer till Finland och lever på våra socialbidrag samtidigt som det är förkastligt att invandrare kommer till Finland och tar våra jobb. Det folk egentligen säger är alltså att vi inte ska välkomna invandrare överhuvudtaget. Men jag tycker det luktar dubbelmoral när finländare går omkring och tycker att ingen ska få flytta till Finland i jakt på ett drägligare, bättre liv, medan finländare hela tiden åker iväg till andra länder för att de gillar det landet bättre. Kanske har de fått jobb i USA eller så vill de surfa i Australien eller så är det de billiga levnadskostnaderna i Thailand som lockar. Men hit till det här underbara landet får ingen komma och leta sin lycka.

Sommarprat i P1, Athena Farrokhzad

P1:s sommarpratare fokuserar mycket på rasism och diskriminering i år. Det är bra. Athena Farrokhzad konkretiserar i sitt sommarprat rasism såhär:

”Rasism är när jag som fem år gammal kommer fram i glasskön under midsommarfirandet, och hör kvinnan som delar ut glassar till barnen i blomsterkransar, säga till sin kollega: Sådana är de, de äter all glas och så blir det inga kvar till de svenska barnen”.

och så säger hon att hon gärna skulle prata om sådant som träd, dikter, hennes små personliga problem och bekymmer i livet med mera, men att eftersom världen ser ut som den gör så måste hon prata om rasism.

Lyssna här.

Nej man måste inte få säga det

Linn skriver om folk som tycker att de måste få säga sådant som är rasistiskt, sexistiskt, you name it bara för att nog måste man få säga det. In och läs.
För såhär är det. Vissa saker får man inte säga i det här landet, för att man inte får säga det. Ganska enkelt. Det är inte fråga om censur, det är fråga om att debatten i det här landet ska hållas på en nivå där alla respekteras, där demokrati, jämlikhet och allas lika värde inte är något som bara kan åsidosättas för att "det här måste man också få debattera".
Rasister är experter på det där med att man måste få säga som det är. För det första: i nio fall av tio är det inte så, du har hittat på det, för det andra: man måste inte alls få säga det.
Förresten. Om du av någon orsak känner för att påpeka att en person eller en grupp inte är vithyad så är till exempel mörkhyad ett bra ord. Det där andra ordet använder vi inte längre.  En enkel liten googling ger ett utmärkt svar på varför, om du är en sådan som inte bara kan respektera det här utan behöver en orsak.
Samma regel gäller också i diskussioner om enskilda personer, kanske sådana man känner. Om du efter en kommentar till eller om en person måste tillägga att "det måste man väl få säga" så betyder det att man inte får säga det. Håll det för dig själv eller ta möjligtvis, om du måste och efter noggrann eftertanke, upp det med den person du har allra närmast (partner eller närmaste vän eller dylikt) - förutsatt att kommentaren inte gäller hen.

Du måste våga säga det högt

Jag har kommit till en mycket viktig insikt när det gäller mitt graduarbete. Eller, egentligen två. För det första så kommer texten att bli klar i något skede, men bara om jag gör den klar. För det andra så är enda möjligheten för mig att bli klar med texten att faktiskt säga att "nu är den klar". Det går att jobba och jobba och jobba till man har gråa hår, men ska man bli klar så måste man i något skede säga att "nu räcker det!".
Det är exakt vad jag tänker göra efter lite avslutande diskussion, lite korrekturläsning, lite fixande och trixande. Om några veckor eller så ska jag mejla hela köret till min handledare och sedan får vi se vad hon säger. Hoppeligen säger hon att det var bra jobbat!

Hemma, borta, att åka vart man vill

Som sannolikt framgått ett par gånger så håller jag alltså på med min gradu just nu (och har gjort det senaste året och kommer att göra ännu många månader). Temat är romska tiggare i Hbl, mer klarar jag inte av att förklara just nu då jag fortfarande irrar ganska mycket. Hur som helst så är jag relativt insatt i frågan och går ibland också när jag inte just i den stunden jobbar på gradun omkring och funderar på sådant som har med temat att göra. Som fri rörlighet i EU, en vilja att skapa sig ett bättre liv, diskriminering, rasism, sociala problem, politik, förbud, att hjälpa andra människor, att resa, att tigga. Jag tänker på hur mycket energi en del människor lägger på att tala för att vi ska se till att "oönskade personer" inte kommer till Finland. Jag tänker på hur en del personer lägger ner många arbetstimmar per dag på att klura ut hur vi kan stoppa folk från att komma hit. Jag tänker på unga människor som organiserar sig och håller möten för att skriva ihop program och utlåtanden där det står hur Finland bäst kan undvika att ta emot personer som inte "passar in här". Jag tänker på hur romska tiggare, somalier, flyktingar, mörkhyade, asiater, kategoriseras och stämplas. De där. Vi mot dom.
Och så tänker jag på hur så många unga människor i Finland drömmer och fantiserar, visionerar och planerar ett liv någon annanstans i ett annat land där de tror att de får det bättre än de har nu, där livet är mera kul, där folket är trevligare, där allt är så bra som det bara kan vara, bättre än allting är här hemma. Hur de ser det som självklart att personer som vill resa till andra sidan världen för att skapa sig ett annorlunda liv än de kan få i sitt hemland faktiskt gör det.

Vi kan nog

Ofta nuförtiden när jag läser något som Halla-aho sagt så är jag bara att jaha.
Vilket är det sämsta man kan göra. Röster som hans behöver någon som säger emot. Men jag orkar liksom inte ens försöka förklara för honom och hans liktänkare varför Finland bör hjälpa människor som lider. Varför en attityd om att Finland är bättre än andra länder är en destruktiv väg att gå. Varför Finland inte vinner på att stänga gränserna. Varför det är helt ofattbart korkat att påstå att Finland inte ens har råd att hjälpa 500 personer.

"Jag vägrar tro på det du säger för det har aldrig drabbat mig" - om att utgå från sin egna privilegierade situation och förneka all form av diskriminering

Privilegier. Det är något jag sällan tänker på. Att vara privilegierad innebär att "vara särskilt gynnad" står det i Saol. Men på många sätt är jag privilegierad. För att nu state the obvious så kan jag nämna att jag är högskoleutbildad, jag har jobb, jag har en bostad vars hyra jag har råd med, jag har mat på bordet varje dag och råd att äta det jag vill, jag sover gott i en fin säng varje natt, jag har en man som älskar mig oavsett vad jag gör, etcetera. Jag har det bättre än många andra på många sätt. Visst har jag också jobbat för att komma hit, men det hör inte riktigt till saken tycker jag.
När man är privilegierad glömmer man ofta att det inte är självklart att vara det. Man tar saker för givet. Så gör också jag. Jag tar för givet att jag ska få arbetsturer på jobbet så jag får lön, jag tar för givet att jag kan gå till butiken när jag vill och köpa det jag vill, jag tar för givet att det finns ett tak över huvudet, jag tar för givet att jag har möjlighet att skapa mig en karriär just som jag vill att den ska se ut, jag tar för givet att jag har kvar min studieplats på universitetet trots att jag inte ens tänkt på studierna de senaste 3 månaderna, jag tar för givet att jag kan åka på resa dit jag vill åka, jag tar för givet att blir jag sjuk så får jag vara ledig, jag tar för givet sådant som familjeplanering och jämställdhet i hemmet och på arbetsplatsen etcetera. Många som har det ännu bättre än jag tar ännu mera för givet. Ni vet sådär att när man har allt så skaffar man sig ännu mera och blir ännu mera girig och förväntar sig kunglig behandling. Då känns minsta lilla motgång som döden.
När man har det bra har man svårt att sätta sig in i situationen för dem som har det sämre. Nu menar jag inte sådant som att föreställa sig hur det känns att svälta och frysa varje natt och tvingas gå 10 kilometer till närmaste brunn, utan helt vardagliga saker som gör livet "bättre" och "sämre" också för oss västerlänningar. När man har det bra på de flesta sätt tror man att alla andra också har det bra. Det sägs ofta att dagens människor är individualister. Vi tänker bara på oss själva och vi vill skapa och designa livet som vi själva vill ha det. När vi bara tänker på oss själva glömmer vi hur alla andra har det. Och vi tänker ofta att "det har jag aldrig upplevt" eller "så skulle jag aldrig tänka" eller "jag känner inte så" och tror att det samma gäller för alla andra.
Specifikt är det två saker jag tänker på. Det är jämställdhet och diskriminering. Hur ofta har du hört argumentet "det är jämställt här för jag är kvinna och titta bara på mig, jag är superframgångsrik!". Eller "i Finland finns inga rasister, på vårt jobb har vi tre mörkhyade städerskor och ingen har någonsin sagt något fult till dem som jag vet om och jag tycker de är supertrevliga!". Eller något annat som antyder att jag har aldrig sett det/känt så/upplevt något liknande/hört sådant så det kan inte förekomma utan det där som syns i statistiken eller som någon berättar om är nog bara engångsföreteelser, de är liksom udda saker. Jag har inte stött på sådant personligen så alla som verkligen har stött på det talar strunt om att det skulle vara något stort problem.
Man tar liksom sina egna obefintliga erfarenheter av ett problem som drabbar de mindre privilegierade och så säger man att det inte är ett utbrett problem för att jag, som är privilegierad, inte påverkats av sådant i mitt liv. Utan att reflektera över det faktum att diskriminering drabbar de mindre privilegierade. Rasism drabbar de som befinner sig i en utsatt position och könsdiskriminering drabbar de kvinnor som inte kan sätta ner foten och säga stopp. Det är då lätt att sitta på en hög stol och säga att "du pratar strunt" när man själv inte behöver vara rädd för sådant som att förlora jobbet när man blir gravid eller inte få jobb på grund av hudfärgen eller bli kallad "neger" utanför nattklubben och inte få komma in, eller bli tafsad på av ens chef (kanske för att man själv är chefen...).

Bara för att du inte upplever de problem som det ofta talas om när det är tal om jämställdhet och diskriminering betyder inte att de inte finns. Ta dig tid att lyssna. Rasism drabbar inte dig, sannolikt är det du som är en del av rasismen. Könsdiskriminering kanske inte heller drabbar dig på ett sätt som du känner av, men det betyder inte att sådant inte är utbrett. 

Den som är vithyad medelklass heterosexuell man har inte samma utgångspunkt i livet som en mörkhyad fattig homosexuell kvinna. Ingenstans i världen. Därför är det den senare vi måste fråga när vi undrar vad allt som är fel med dagens värld. Den förstnämnda kan nog kommentera och spekulera, diskutera och kanske försöka göra en hel massa åt problemen, men han kan inte vara med och bestämma vilka ojämlikheter som skapar problem för de mindre privilegierade.

Varför bo i rasism-Sverige?

Sylvia Bjon bloggar på sin Husis-blogg Zeitgeist om rasismen i Sverige och den diskussion som där nu pågår om vardagsrasism. Så är det någon som kommenterar att i stil med att "om det nu finns så mycket rasism i Sverige, varför flyttar så många dit då från andra länder?"
Hmm, tja. Kanske för att de i sina tidigare hemländer riskerar svält, tortyr, misshandel, våldtäkt, förtryck, krig, misär, censur med mera? Kanske, kanske.
Rasism är hemskt, men ibland är alternativet hundra gånger värre.

Soini och rasismen

Igen diskuteras det huruvida Soini är rasist eller inte. Han säger att han inte är rasist. Jag säger också att jag inte är en lögnare. Men om jag sedan ljuger för dig? Vad är jag då?
Det är lätt att säga att man inte är rasist. Ingen erkänner att de är en rasist, det hör inte till vår kultur att man är rasist och det är dessutom olagligt. Varför skulle någon erkänna det? Däremot finns det nog hur många som helst rasister också i Finland, också bland Sannfinländarna.
Sedan är det en annan femma huruvida Soini är rasist eller inte då han stöder sådana partikamrater som är rasister.