Jag är ju en stark försvarare av att inte ta stress över sådant som utseende, vikt eller mängden kalorier per dag. Istället tycker jag vi alla (förutom då de som kanske är supermodeller och som faktiskt måste hetsa över varje litet gram fett som finns på kroppen) ska fokusera mera på att vara lyckliga i den kropp vi har. Att sluta noja över kalorier in och ut och istället fokusera på att må bra och ha en stark kropp med vilken vi kan
göra sådant som vi
gillar. För låt oss vara ärliga, och det här har jag sagt förut. Om du väger 55 kilo eller 65 kilo påverkar inte ditt liv på något sätt, så länge din kropp fungerar, du är frisk, du har en frisk relation till mat, du fungerar normalt och du klarar av det du vill göra med din kropp.
Om det du
vill göra inte motsvarar det som omvärlden säger att du
borde göra med din kropp så är det omvärlden det är fel på. Inte dig.
Jag har också skrivit om det att man ska fokusera på vad kroppen kan göra för en istället för att fundera på vad man kan göra för kroppen. Exempel: klarar kroppen av att ta en med cykel genom ens vackra hemstad ut till en härlig strand där man kan ta ett härligt dopp i vattnet en underbar sommarkväll?
Perfekt!
Man kan göra det ena och det andra för kroppen: banta den, håna den, se ner på den, hata den, pina den, tvinga den att klara sig på för lite näring, försöka forma den till något den inte är. Eller älska den och göra det man vill att ska vara dens bästa av dem.
Jag tycker man hellre kan göra det senare.
Hälsa och välmående är viktigt. Men det att du går på gym 4 eller 6 gånger i veckan eller istället hittar något annat du kan göra med kroppen för att må bra spelar ingen roll.
Jag har någongång försökt filosofera kring det med att alla mer och mindre extrema idrottsevenemang för amatörer ökar i popularitet och det här med att fokusera på kroppens goda sidor istället för på allt det man kan ändra på i kroppen. Vi vet att folk gillar att delta i olika sportevenemang, träna hårt och tävla mot andra amatöridrottare. Maraton, halvmaraton och thriathlon är evenemang som lockar mer och mer folk i Finland.
Här finns exempelvis en artikel om Finntriathlon vars deltagarlista blev full på 22 timmar. Folk älskar att använda kroppen för olika fysiska utmaningar. Och det är ju bra, folk har hittat glädjen i att göra saker med kroppen.
Det jag är lite skeptisk till är det här fokuset på prestation. Att du ska träna är bra. Att du ska träna för att klara av att springa 42 kilometer på en specifik dag kanske inte passar alla. Men det känns som att det har blivit viktigt att kunna säga att
jag springer maraton. Då kommer vi igen in på fel spår. För då får man fortfarande inte röra på sig på sitt eget sätt så att man mår bra, utan då måste man träna för att klara av just en specifik sak trots att ens kropp kanske inte alls gillar det. Då är det inte längre bara det att man kanske väger för mycket som är fel på en. Det är dessutom det att man inte klarar av att göra si och så med kroppen.
