Jag läser om en 13-årig flicka som sannolikt tagit sitt eget liv i Sverige som en följd av nättrakasserier och funderar hur många flickors och unga kvinnors liv som måste förstöras innan de vuxna börjar ta trakasserier i skolor och på fritiden på allvar. Det vanliga svaret som flickor får av vuxna då de berättar att en jämnårig pojke trakasserar dem (det kan vara något så oskyldigt som att dra i håret eller skriva på nätet att flickan är ful och dum i huvudet) är något i stil med att "han är bara kär i dej och vet inte hur han ska bete sig för att då din uppmärksamhet" eller, det värsta "sådana är de där pojkarna".
Det ska inte vara okej att mobba eller trakassera oavsett kön. Att säga att det handlar om förtjusning, tafatthet eller "pojkhet" är att förringa problemet och göra det hundra gånger värre för den drabbade. Det förstör också för den som trakasserar/mobbar då denna aldrig får en chans att lära sig var gränsen går.
Också när jag var ung, i högstadiet och gymnasiet, förekom det trakasserier riktade mot flickorna i klassen från pojkarna. Ingen vuxen gjorde någonsin någonting åt saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar