Flykten från läger 14

Tja, sov på saken en natt (och drömde till all tur inte om nordkoreanska fångläger och svält) och är kanske redo för en liten analys av Flykten från läger 14.
Huvudpersonen Shin är alltså den enda i sitt slag som lyckats lämna Nordkorea. Hans historia är unik och författaren Blaine Harden (amerikansk journalist) berättar den. Själva historian är så gripande att man läser boken utan att bry sig om berättandet, som nog inte imponerar.
Shin sitter alltså i fångläger nummer 14 i Nordkorea för att hans farbröder försökte lämna landet under Koreakriget. I Nordkorea tilldelas straff för föreseelser åt både den skyldige om hen lever och åt alla släktingar i flera generationer. Shin är född och uppvuxen i lägret men rymmer som cirka tjugoåring. Han har då levt på majs, kål och råttor och insekter hela uppväxten. Kärlek känner han inte till. Han vet inget om omvärlden, litet om familjen Kim och kan knappt läsa och skriva. Gud, pengar, vänskap, familj, politik, historia, världen och det mesta annat är helt okända begrepp för honom. Det är så oerhört svårt att tänka sig att man kan överleva sådant och sen överleva ute i riktiga världen (Shin bor idag i USA och Sydkorea, turvis). Ännu svårare är det att tro att det finns läger som det Shin levde i. Svält, misshandel, avrättningar, sexuellt utnyttjande och slavarbete är bara början. Men de finns, lägren. Harden har kollat med andra avhoppare och personer som suttit i liknande läger och de bekräftar Shins version av det hela.
Många människor vimlar förbi som man gärna skulle läsa mer om. Exempelvis journalisten som hjälper Shin ta sig till den sydkoreanska ambassaden i Shanghai och lär ska ha hamnat i trubbel på grund av det. Vem? Varför? Hur? Eller om den amerikanska sergeanten som tillbringade 40 år i Nordkorea. Han lär ska ha skrivit en bok om sin upplevelse, kanske kunde man börja där.
Alltihop är så overkligt att man skulle säga "haha, det var då jätte trovärdigt" om någon skulle påstå att det här en helt påhittad historia. Ibland är verkligheten mer otrolig än fiktionen.
Nordkorea är en hemsk plats, men problemet är väl att om man någongång räddar befolkningen från sin diktator, så... Ja vad gör man då? I landet bor miljoner, miljoner som inte har en aning om vad exempelvis demokrati, utrikeshandel, diplomati, lönearbete, organisationer eller politik innebär. Det är inte lätt att gå in i ett sådant land. Inte förstår de heller vad ordet bistånd eller global innebär. De känner inte till omvärlden utan växer alla upp med propagandan att Kim i de olika versionerna är Gud och det enda de behöver göra är försöka få sin dagliga matranson och följa order.
Shin hade inte heller det lätt när han kom till Sydkorea och USA. Han förväntades exempelvis dyka upp på jobb en viss tid varje dag, men det hade han svårt att acceptera. Sådant hade han ju levt med i lägret, nu var han en fri man.
Shins berättelse berättas i kronologisk ordning, från pojke till vuxen i USA och Sydkorea. Det är berättelsen om en man som först i vuxen ålder inser att "sanningen" han levt i inte är den enda. Att han kan fatta beslut själv. Att han kan utvecklas.
Kvar lämnar han tusentals, miljoner i lika illa eller sämre läge än hans. Den största frågan som uppenbarade sjg när jag läste klart var: vad händer med alla andra?