En lite rolig observation jag har gjort under de fyra Naisten Kymppi som jag har sprungit är folket som står vid sidan av banan. Inget fel på åskådare, det är kul att folk hejar och tjoar. Det är också helt ok att de fotar mig, sådär i princip. Men det jag alltid förundras över är de där "vad fan händer här?"-minerna. Ibland känner jag mig som en apa på ett zoo som folk kommit för att begrunda. Som att jag är någon sorts freak som springar här i all sköns ro. Som om jag liksom inte passar in i stadsbilden, jag och alla andra som springer är liksom felplacerade.
Det är tycker jag ett ganska spännande fenomen det här med att folk ställer sig med gapande mun och stora ögon för att titta på kvinnor som joggar och promenerar 10 kilometer. Så konstigt är det liksom inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar